I morgon den 6 maj släpper Nick Borgen sitt nya album ”En Prostituerad Narrs Betraktelser”.

Hallå där Nick Borgen som både är klar för Allsången och Bakgården i Lysekil den 27 juli och som imorgon den 6 maj släpper ett nytt album.

Hur kommer det sig att du släpper ett nytt album, och när var det senast du släppte något nytt?

– Jag är en mycket kreativ människa och jag tycker mig ha mycket att säga både i ord och ton … därför har jag skapat detta nya album …

Jag släppte albumet ”Visor i nöd och lust” 2011, ”Visor i vardagen” 2013.

 

Vad heter albumet och vad innehåller det för låtar? 

– Albumet heter ”En Prostituerad Narrs Betraktelser” …  Albumet speglar politiska, kärleksfulla och humoristiska betraktelser gjorda under 2014-2015, som jag sedan transformerat till ord och ton.

12991022_549886271856480_1427303393379643181_n

 

Varför denna något ”bisarra” albumtitel?

– Som musiker, artist, tonsättare och författare utsätter man sig för alla sorters framföranden, allt för att ge föda till vardagen. Begreppet ”narr” har förekommit i den konstnärslyriska verkligheten sedan urminnes tider och jag anser mig tillhöra släktet musikpoetisk gycklare …

 

Har du skrivit all musik och text själv på plattan? 

– Jag har tonsatt och författat lyriken till alla 14 verken.

11539011_460000747494464_2707000035902205802_o

 

Jag har haft äran att få höra hela plattn innan den släpps och är riktigt imponerad av det jag hörde. Har du någon egen favorit? 

– Ja, favoritlåten är ”narrens” testamente ett verk som heter ”ultimum poem”, ett tack till det liv jag fått äran av att leva … för även jag inser att en dag kommer mitt ljus att ”släckas” och då vill jag att detta ska bli mitt avsked och referens.

 

Har du testat att skicka in någon låt till Melodifestivalen? 

– Nej, jag har inte skickat några av albumets låtar till Melodifestivalen.

 

Blir det någon turné? 

– Jag kommer att befinna mig på turné från mitten av maj och fram till slutet av augusti.

 

Sedan är du klar för Allsången och bakgården i Lysekil den 27 juli. Du var även här förra året och gjorde succé. Hur känns det att komma tillbaka?

– Allsången i Lysekil 2015 var en av den sommarens absoluta höjdpunkter, trots dåligt väder. Jag fick möta underbara människor, både framför och bak scenen och många härliga skratt bubblade, mycket positivt, i kroppen när jag lämnade er stad.

Tack Nick och lycka till med skivan och så vi syns i juli i Lysekil.

Ja, vad säger man då om Nicks nya platta:

En ny platta från Nick Borgen. Det var ett tag sedan Nick släppte något nytt men nu äntligen är han tillbaka och det med bravur.

Nick vill att vi skall tänka till när vi lyssnar på hans nya platta. Som han berättar här ovan på frågan om vad albumet heter och vad det innehåller för låtar så är det Nicks betraktelser gjorda under 2014 och 2015. Albumet speglar politiska, kärleksfulla och humoristiska betraktelser berättar Nick för mig. Jag skulle vilja lägga till även allvarliga betraktelser som han lägger in i sin musik och som verkligen berör.

”En Prostituerad Narrs Betraktelser” innehåller 14 verk som Nick både tonsatt och skrivit texten till. Det låter så fantastiskt bra. Vissa låtar är allvarliga och tar upp mycket aktuellt på nyhetsfronten som flyktningar och tiggeri m.m. Det börjar poppigt och blir lite lugnare för att sedan byggas upp igen genom ”Din dag idag ”en duett med Säle Svensson och Partyfabriken som gått vidare till delfinalen i Svensktoppen nästa i Kristianstad. Nästa låt är ”Ultimum poem” som är en av Nicks favorit på plattan. Detta är ett tack till det liv Nick fått äran att leva. Skivan innehåller det mesta i musikväg som country, rock ´n roll, blues och visa m.m. Låten ”Endast du” får en att vilja hoppa upp och bugga även om man nu som jag inte kan det.

Man berörs av Nicks skiva, det låter fräscht, poppigt, dansant och detta borde bli en storsäljare och en hel del hitlåtar för radion…. Grattis Nick!

 

Idag får ni möta Lysekilsbon Jim Cagnard som spelade Alexander Skarsgårds pappa i filmen ”Melancholia”.

Idag får ni möta Lysekilsbon Jim Cagnard på min blogg. Jim har varit med i Vietnamkriget. Han är konstnär, skådespelare, musiker och har översatt texter till självaste Cornelis Vreeswijk och även spelat Alexander Skarsgårds pappa i filmen ”Melancholia”.

IMG_8433
Jim Cagnard med hela teamet från inspelningen av ”Melancholia”

Jim Cagnard född den 10 september 1943 i Brooklyn New York. Jim hade en ganska brokig uppväxt där pappan var alkoholiserad och mamman dog när Jim var 10 år. Jim föddes i Greenpoint som på ett konstigt sätt har mycket anknytning till Sverige fast att det var ett område där mycket polacker bodde berättar han. Jim lekte ofta som barn i McGolrick Park och där stod ett monument över svensken John Ericsson som uppfann propellern och som också var konstruktör till skeppet USS Monitor. Jim berättar att så konstigt det kan bli. Han lekte vid denna staty i sin ungdom och idag sitter han i Lysekil i Sverige och hade då på den tiden ingen aning om vad Sverige var. Jim gick i olika skolor från första klass till nionde klass. När Jim var tio år så gick pappan ut och rånade en butik och blev dömd till fängelse i 3-5 år. Pappan hamnade på det ökända ”Sing Sing” fängelset. Jim och hans två bröder hamnade hos en kvinna och Jims systrar hamnade hos deras kusiner. En 36-årig Irländsk katolsk ung fru som inte visste hur man uppfostrade 3 unga pojkar fick ta hand om Jim och hans bröder. Det var inte en rolig uppväxt berättar han, de fick städa och göra allt möjligt hela tiden och de var hennes slavar helt enkelt berättar Jim vidare. Jim rymde första gången från henne när han var 11 år! Han blev efterlyst av polisen och hamnade hos kvinnan igen och fick mycket stryk berättar han och så höll det på tills han var 14 år. När Jim var 14 år släpptes pappan ur fängelset och pappan gifte då om sig med en ny kvinna och Jim och hans två bröder flyttar hem igen. Tyvärr så funkade det inte med pappans nya kvinna så Jim var tvungen att flytta därifrån medans hans två bröder fick stanna kvar hos pappan. Under sin uppväxt hade han nästan hela tiden någon form av arbete, det kunde vara att putsa skor, sälja tidningar och andra saker bara för att tjäna ihop pengar till skolgången för den var inte gratis i USA. Nionde klass gick han ut i skolan i Queens i New York och hans bildlärarinna tyckte Jim var så duktig så hon ordnande så Jim fick komma till en helt ny skola som hette ”Art & Design”. Jim ville inte gå på den skolan utan ville gå på ”Performing Arts” istället, han ville bli skådespelare. Han gick i ”Art & Design” i ungefär 3 månader sedan hade han inte råd med att gå kvar.

Oil painting, street in Lysekil
En av alla målningar Jim har gjort.

Jobbade med olika saker under sin uppväxt.

Jim berättar att han bland annat jobbat som isbärare, där man bar stora isklumpar på ryggen och levererade till olika ställen. Man kom upp till 5-6 våningen till någon som hade beställt is och de kunde säga att de inte beställt så mycket is. Då var Jim tvungen att hugga ut en bit ur isen och bära ner resten igen. En gång blev han så förbannad så han sparkade på iskuben och den for ut för alla trapporna och gick sönder helt. Jim gillade inte att jobba i fabrik för han ville ha något friare utan att någon stod och tjatade på honom och kollade honom hela tiden. Helst ville han jobba ute och kände sig instängd när han jobbade på en fabrik. Han berättar om att han jobbade på en guldfabrik där de polerade guld och man fick inte prata med den som jobbade bredvid honom och efter ett dagspass så dammsög de kläderna innan de fick gå hem. Jim stannade där en och en halv vecka. Han jobbade också på en pennfabrik där föreståndaren var på honom hela tiden och till slut sa Jim till honom att du gör detta så bra själv så jag går hem berättar han och skrattar. Under denna tid bodde han hos någon i ett rum eller hyrde i någon källare hos någon. Han berättar att han bröt kontakten med pappan efter ett bråk där Jim hamnade i fängelse i två veckor efter det. Upprinnelsen till det var att nya frun sa till pappan att Jim hade sagt något som Jim inte sagt och pappan var full och började bråka med Jim. Jim tog tag i pappans armar och lyfte upp honom mot väggen och pappan föll ihop. Det blev märken på pappans armar efter Jims händer. Jim gick från huset men kvinnan ringde polisen och han hamnade i fängelse som 15-åring. Jim hamnade på ”Brooklyn House of Detention” i två veckor där han fick sitta med bl.a. mördare och annat löst folk. Ungefär 6 månader senare blir Jim inblandad i ett gängkrig. En kille blir skjuten i benet och det gav också 2 ½ vecka i fängelset i väntan på domstol. Det var inte Jim som sköt och han blev helt frikänd i brist på bevis.

jc
Jim Cagnard.

Fick jobb på en tidning vid 20-års ålder.

Jim börjar jobba på tidningen ”Family Circle” i New York där han delade ut posten som kom. Det var ett ganska okey jobb berättar han men efter ett tag såg det att Jim hade anlag för att rita och han blev assistent till han som fotograferade all mat de hade med i tidningen. Jim berättar att varje dag var de på ett ställe som hette ”21 club” och under tiden 1920-1933 var det spritförbud i USA men ”21 club” hade lönnväggar som man kunde gå igenom och där fanns det sprit. Det var en väldigt fin klubb. Jims jobb var att visa diabilder för klienterna till fotografen som var där på klubben. 1963 mördas John Kennedy när Jim jobbar på tidningen och Jims minns att kvinnorna på tidningen satt och grät och frågar en herre vad som hänt och han berättar för Jim att presidenten John Kennedy hade blivit skjuten. Efter det gick han ner till Manhattan och där brukade det alltid vara hur mycket folk som helst men denna dag stod allting stilla och det var nästan inga människor på gatorna. Det var folk som låg på trappan till Saint Patrick´s Cathedral och grät berättar han och det var en sådan konstig känsla som att världen tagit slut. Han säger, ”It was like someone dropped the bomb”. Efter ett år slutar Jim jobbet på tidningen och efter ett par olika jobb under året 1965 beslutar han sig för att åka till Kalifornien. Kompisen till Jim hade en Plymouth-58 och han och en kompis till bestämde sig för att åka dit utan nästan några pengar på fickan. Jim ville dit för han ville bli skådespelare och besökte olika studios men kom inte in. När Jim var i Kalifornien så ringde han sin flickvän i New York och hon berättade att det kommit ett brev till Jim om att han skulle inställa sig för prov till det militära. Han blev nu tvungen att åka tillbaka till New York och göra provet. Han ville inte in i militära och försökte fuska så han inte skulle bli uttagen. Det gick inte så bra utan han blev antagen och fick ge sig iväg direkt till New Jersey för att raka av sig håret och sätta igång med träningen. Han fick ingen chans att prata med dem i sin närhet utan blev forslad i en buss dit han var antagen. Efter ett år i militära så fick de höra att de skulle till Vietnam och tjänstgöra. Han berättar att man blev så nertryckt av all träning så det var nästan en befrielse att få komma till Vietnam.

Åker till Fort Bragg för extra combatträning inför resan till Vietnam.

120 stycken personer blev uttagna att för att åka till Fort Bragg i Norra Carolina för att träna inför det som komma skall. Jim och flera av de andra blev skickade dit av högkvarteret men något hade blivit fel. Jim var tränad för att skriva skrivmaskin men någon i högre ställning hade skrivit fel på någon siffra eller något och skickade dem för att ha hand om kommunikationen. De skulle sätta upp kablar och stolpar för att sköta kommunikationen mellan de olika förbanden eller bära en ryggsäck med radio och även vara rådgivare på platsen till sydvietnamesiska soldater och visa hur de byggde camper m.m. Jim var ingen supersoldat berättar han och under tiden i Vietnam hände det ibland att han blev flyttad till olika platser. I lägret förekom det även att det anställdes folk från Vietnam som skötte tvätt och annat som behövdes hjälp med. Det hände ofta att de blev beskjutna av granatgevär och Jim minns att efter ett anfall hittade de han som var frisör i lägret död. Runt om lägret fanns även ett minområde med staket av ståltråd för att de skulle vara skyddade mot intrång. Jim har många minnen från tiden i Vietnam både dåliga och bra. Kriget var inget han gillade och ibland när han var ledig så hände det ofta att han åkte till stranden Vung Tau som var en resort för bl.a. soldater från Korea, Australien, och även nordvietnamesiska soldater var där och vilade upp sig. Det var olika nationaliteter på folket som var där berättar Jim vidare. För att komma dit tog man sig bara till ett ställe där det fanns en flygbas och man fick åka med helt gratis bara man hade militärkläderna på sig. På så sett tog man sig till lite olika ställen när man var ledig. Det hände även att Jim åkte till Saigon när han var ledig. Han fick vänner för livet där i Vietnam och det var speciellt Jim och 2 andra kompisar som umgicks på campen. Vapnen de hade var M14 gevär men Jim berättar att det egentligen var M16 de ville ha för de var mycket lättare men problemet med M16 var att de ofta fick eldavbrott och strulade. Under tiden på campen flyttades han till lite olika platser p.g.a. att Jim var lite dålig på att ta order från andra. Han berättar att han fick ett M16 vapen av den kaptenen han körde runt i en jeep till olika ställen. Det som alla ville ha var en pistol men det var förbjudet men han berättar att hans kompis fick en 45:a i en tårta av sin familj med posten som skickades från New Jersey. Det gick att köpa pistoler av Air Force piloter som de sålde. Jim och den andre kompisen köpte varsin pistol. De 3 kompisarna bodde ihop och hade sängarna alldeles bredvid varandra, men av någon anledning blev Jim flyttad till ett annat logement och fick byta plats med en annan soldat som fick Jims säng på det andra logementet. En av Jims kompisar skulle polera sitt vapen och ett skott gick av och träffade den andre personen direkt i hjärtan och han dog i den sängen som Jim hade lämnat bara några dagar tidigare. Jim berättar även om roliga saker som hände på campen bl.a. var det besök av Bobe Hope och andra artister som gästade campen. En kväll när han var på Non-commissioned officers club så kom Martha Raye in på klubben och bland de hundra personer som var där kom hon fram till Jim först av alla och började prata med honom och hon var en väldigt känd komiker och skådespelare och han blev helt ställd. Jim frågade om hon ville ha något och dricka och hon sa till Jim, ”give me a vodka straight up”. Jim gick bort till baren och köpte en vodka till henne sedan var hon med honom i ungefär en timma och de pratade och spelade på enarmade banditer. Jim berättar att hon var också utbildad till sjuksköterska och vid ett tillfälle när hon var på en camp blev de anfallna och folket runt henne försökte få ner henne till skyddsrummet men det ville inte hon, hon ville hjälpa de som blivit sårade berättar han.

Martha Raye
Jim & Martha Raye.

Gör klart sin militärtjänst och åker till New Jersey.

Han gjorde klart det militära och berättar att när han kom till Sverige för första gången så blev han anklagad för att vara desertör något som Jim blir lite småförbannad när han hör folk säga så. Han gjorde klart det militära och tillsammans med sin kompis från kriget åkte de till New Jersey där kompisens familj bodde. Själv hade Jim inte någon familj att återvända till och pengar var det ganska ont om berättar han. Under Vietnamkriget hade Jim hjälpt sin kompis att skriva hem till sin familj. Han berättar att kompisen var så fruktansvärt lat och samtidigt hade inte Jim någon familj att skriva till så det var okej. De kommer till New Jersey och kompisen frågar om Jim får sova där hos dem en natt, Jim stannade ett år hos den familjen berättar han. De ordnade ett jobb till Jim på ölbryggeriet Budweiser. Jim berättar att när de tog rast så hade det en stor öltunna där man fick dricka hur mycket öl man ville. Problemet var att det var en fabrik igen och tillslut trivdes inte Jim med att jobba kvar där. Efter New jersey flyttar han till Manhattan och hade det nu rätt bra även ekonomiskt. Han hyrde en lägenhet och fick ett jobb på en järnaffär där de sålde allt möjligt. I New York skulle det öppna ett nytt diskotek som hette ”Wednesdays”. Där fanns även den första en restaurang som hette ”Fridays” och som nu är kedjan ”Thank God It´s Friday” och den första originalrestaurangen ligger fortfarande kvar på Manhattan. Det var två killar vid namn Allan Stillman och Ben Benson som öppnade dessa restauranger och de öppnade även ett ställe lite senare som hette ”Thuersdays”. Wednesdays var väldigt fräck berättar Jim och man gick in i en liten dörr och gick nerför en trappa och när du kom ner stod du på en gata i Frankrike och det var gatlampor och träd och massa annat och det var väldigt imponerande med olika butiker och längst bak i lokalen var det disco. Jim började jobba på stället som bartender, servitör, hovmästare och discjockey. Han jobbade där i ungefär 3 ½ år. Han berättar att där har han träffat många skådespelare och kända artister. Eric Burdon från Animals kom in en kväll och han kastade Jim ut för han hade hamnat i bakrummet med all sprit och försökte ta en flaska så han åkte ut. Det var många fester där och han nämner namn som Roger Vadim som bl.a. var gift med Birgitte Bardot. Rod Steiger var också gäst där och massor med andra kändisar. Ovanför ”Wednesday” låg en teater där de också visade film och Jims minns vid ett tillfälle att de hade premiär på filmen, ”Secret Of Santa Vittoria”. Filmen handlar om en stad som Tyskarna anfaller och de som bor där gömmer allt vin i bergen för Tyskarna. När premiären var över så stod alla i personalen med en liten vinflaska och skickade dessa upp i trappen till gästerna som kom. En kväll 1969 när han var discjockey på stället kommer det in en tjej och det var en tjej från västkusten som sedan blev Jims första fru.

 1970 åker han till Sverige för första gången.

På den tiden var det mycket fester med både det ena och andra att tillgå berättar Jim. Han var inte den som ville gifta sig utan var ute och höll igång lite här och där och det hände mycket i Central Park. Jim säger, ”1969 was my best year”. De träffades då och då och i slutet av 1969 träffades de igen. Jim mår inte bra vid den här tiden och var nästan inne i en nervkollaps och han minns att han körde henne till flygplatsen tillsammans med en kompis, men på väg från flyget så var Jim tvungen att stoppa bilen och gå ur för han mådde jättedåligt och kompisen fick köra hem. De höll kontakt via brev och Jim blev sämre och sämre men beslöt att han skulle åka till Sverige på semester. 1970 reste han för första gången till Lysekil. Han fick inte stanna här hur länge som helst så efter ett tag reste de till England och träffade hennes kompis där. Tiden börjar rinna ut i England också och nu bestämmer de sig för att gifta sig i England. Väl tillbaka i New York som nygifta hyr de en lägenhet på 82:a gatan. Jim kunde om han ville fortsätta sitt jobb på ”Wednesday” men han ville inte det. Han började istället jobba på ”The Recovery Room”. Det var en bar som låg något kvarter från ett stort sjukhus så därför hette baren så. Han slutade där och fortsatte att jobba på ett ställe som hette ”Pembles” och berättar att i de lokalerna spelades en del av filmen ”The French Connection” in. Varje kväll var det folk från maffian där och Jim var hovmästare och hade hand om bordsbeställningar och annat. En kväll var det ett par hallickar i baren och ett bråk bryter ut och Jim vet inte riktigt vad han skall göra men springer in till huvudbrytaren och släcker och tänder ljuset några gånger för att få dem att lugna ner sig ute i lokalen. Det blev lugnare. Jim berättar många roliga historier från detta ställe och jag hoppas verkligen att han tar med det när han skriver sin bok som han har planer på att skriva. Han känner att hans fru har det ganska tråkigt i USA och de beslutar sig nu för att flytta till Sverige.

 1972 flyttar de till Sverige.

Han tror det var den 6 juni de kom till Sverige och detta datum 6 juni har det oftast varit det datumet då det hänt extra mycket omkring Jim. Han fick jobb på Hedens Byggnadsfirma och jobbade där ett tag. Sedan blev det jobb med att sanera olja efter ett stort oljeutsläpp. Oljeraffinaderiet Scanraff blev det efter det och där jobbade han som förman för det bolaget som målade hela Scanraff berättar han. I cirka 3,5 halvt år jobbade han där. I juni 1975 blev det också en tur till England där de träffar fruns kompis brorsa som var agent och bokade artister till bl.a. Wembley stadion. Han bokade DR. John, Elton John och princip vilken artist som helst. Han minns att när de åkte dit hade killen bokat Chaka Khan och Elton John m.m. till Wembley. Jim gjorde alla skyltarna till vilka som skulle ha de olika husvagnar inne på Wembley och filmade även där med tillstånd från killen som var agent. Han berättar att Paul McCartney var där och Ringo Starr och när Paul och han gick förbi varandra så hälsade de inte på varandra. Beach Boys var också där berättar han. Jim fick sitta i the Royal box och berättar att natten före showen var de på något ställe i London. Jim hade köpt 2 drinkar till sig och sin fru och i trappan möter han en kille som tittar på honom och säger, ”no thanks love, I have one already” och det var Ringo Starr. Han ställer sig vid en öppen spis och helt plötsligt kommer en annan kille fram och hälsar på Jim och börjar prata med honom och Jim hade ingen aning vem denna person var men det var Harry Nilsson som bl.a. skrev ”Everybody´s talkin´”och helt plötsligt kom även Ringo Starr över och började prata med Jim och Harry. De stod säkert och pratade i över en timma och hade det väldigt trevligt. Dagen efter filmade han när artisterna repade och har bl.a. Elton John, The Eagles och Beach Boys m.m. som var där på film och Jim har lovat att visa detta för mig någon gång och det vill jag verkligen se. Han hann även med att skilja sig och det efter att de fått barn ihop 1975. Han slutar på Scanraff och det Italienska bolaget som hade hand om målningen på Scanraff lämnar Lysekil och åker tillbaka till Italien. 1976 börjar han jobba på PLM i Lysekil och blir där i ungefär ett år. Samtidigt här så släpper Jim en singel med titlarna ”Movin´ On” och ”Westcoast Summer” på Björn Johansons skivbolag ”Nugget” som låg här i Lysekil. Det blir bl.a. uppträdande på ”Måndagsklubben” på Havsbadet. Han åker även upp till Polarstudion i Stockholm och träffar där Björn Ulvaeus och presenterar sig och Björn säger till Jim att han är för gammal för att komma in i branschen och Jim var då 32 år. Singel trycktes i 500 exemplar och den såldes slut på bara några veckor. Han uppträdde en del nu och jobbade också som kock på Hakefjordens Pensionat i Jörlanda. Jobbet gav väldigt dåligt med pengar. Jim berättar att han också varit och uppträtt på Hayati Kafé i Stockholm och där träffar han Roland Ferneborg genom Little Gerhard som var Little Gerhards manager bl.a. Han har varit ihop med en tjej sedan några år tillbaka och åker till Skellefteå och skall börja uppträda på Byske Havsbad. Jim kom dit och på öppningskvällen hade de cirka 300 gäster och kocken som jobbade där bara stack iväg. Jim fixade maten till dessa gäster och efter det blev Jim kock på Byske Havsbad. Han jobbade bl.a. som kock där en sommar och träffade också Cornelis Vreeswijk där och blev kompis med honom. Jim som var vän med Roland Ferneborg sedan en tid tillbaka hjälpte Roland med olika saker. Roland fick även Cornelis till sitt stall och Jim blir tillfrågad om han kunde översätta Cornelis svenska texter till engelska. Roland sa till Jim att du måste lära dig Cornelis slangord som han använder så att du vet vad de betyder när du översätter.

Corlenis Vreeswijk_0002
Jim fick boken ”Felicias svenska suite” av Cornelis med en hälsning i.

 Börjar översätta texter för Cornelis Vreeswijk.

Jim är nu i Cornelis stuga och börjar jobba med att översätta Cornelis texter till engelska. Han tror att ön som Cornelis hus fanns på hette ”Lilla Holmen” i Stockholm. Diana Nunez från ”Tre Damer” berättade för Jim en gång att Cornelis berättat att det fanns ingen som kunde översätta Cornelis texter som Jim gjorde och det är Jim väldigt stolt över. Efter ett par veckor var han klar med jobbet att översätta texterna. Nu flyttar han hem till Lysekil igen. 1982 efter fem års sällskap får han sitt andra barn och där tar nästa äktenskap slut. 1988 bestämmer han sig för att flytta tillbaka till sitt hemland. 45 år gammal hade han bara 3000: – på fickan och skall börja om sitt liv. Han hade inget jobb och ingen lägenhet när han kom dit. Han fick bo hos en gammal kompis från Vietnamkriget i ett ganska nergånget område i Brooklyn och fick en bil av sin syster som han använde tills den la av. Jim flyttar från den gamle kompisen som var alkoholiserad för att det gick inte att prata med honom. Jim försökte nu få ett jobb och med sin talang för att måla gick han till en affär och köpte ett ritblock och penna och åkte upp till ”Nevelle Hotel Upstate N.Y.” och gick in där. Han kom fram till disken och damen som stod framför honom hade en 5 cm stor kackerlacka på ryggen så Jim vände och gick till ett annat Hotell som hette ”Granet” och frågade där om han kunde sitta där på helgerna och måla av folk. Det fick han och han fick också ett rum och mat och de fick 10 % av vad han tjänade på en helg. Han lyckades få över 300-400 dollar skattefritt varje helg efter det att han betalat för sig. Det blev väldigt många porträtt berättar han. Nu hade han så pass mycket pengar så han kunde köpa sig en egen bil och bestämmer sig för att flytta tillbaka till sin bror i Brooklyn New York.

New York 1988
Jim med sina teckningar.

Får jobb på Ben Bensons Steakhouse.

Han försöker sig på att få något jobb som skådespelare och fixar lite foton på sig själv och försöker marknadsföra sig. Men det går inte bra. Men en dag går han förbi Ben Bensons Steakhouse på 52:a gatan och helt plötsligt kommer det en kille utspringande och ropar ”Hallå hallå år det du Jimmy C”. Jim säger, ”är det du Jim Gannon”. Nu går Jim in med honom på restaurangen och den andre Jim berättar att han jobbar här på denna restaurang. Han blir nu tillfrågad om han vill börja jobba på stället. Eftersom Jim inte hade något jobb så tackade han ja direkt. Jim berättar att personalen inte var rolig på detta ställe de gick med näsan upp i luften och gick nästan inte att prata med. Allting var bara jobb berättar han. Ingen ville jobba med honom ingen tyckte om att Jim var där för han ville skämta lite och prata med folk. Det fanns ett VIP-område inne på restaurangen men där ville ingen jobba för VIP-kunderna fick alltid en konjak och dessert grattis eller något annat. Folk blev också sittande där ganska länge så det gick inte att bygga upp notan. De ville sparka Jim, Men efter det att folk började fråga efter Jim ”Den trevlige servitören” fick Jim stanna kvar. Jim och en annan kille i personalen tog hand om VIP-stationen och det gick jättebra. Han och den andre killen tjänade riktigt bra med pengar. Jim har två pojkar Christian och Daniel och en gång om året kom de till USA och stannade där i ungefär en månad och hälsade på honom. Ett år kunde de inte komma då flög Jim hit bara för att få träffa dem.

 New York hade ändrats sig mycket sen Jim var där sist, och nu flyttar han tillbaka till Lysekil.

Jim hade inga vänner direkt där förutom de som han jobbade med och de gångerna han hade barnen i New York och han åkte runt med dem i bilen och visade upp olika ställen så kände han att han ville vara med dem. Varje gång de skulle åka hem och Jim hade satt dem på planet så stod han kvar tills planet hade lyft och grät som en idiot berättar han. Han kände att han lämnade det enda som han har i andras händer och mådde jättedåligt efter att de hade åkt och det blev en del drickande och detta kände Jim att det höll inte i längden så Jim bestämmer sig nu för att flytta tillbaka till Sverige. 1995 flyttar han tillbaka till Lysekil och får jobb som vaktmästare på Gullmarsskolan. Under tiden som vaktmästare är det en bildlärarinna som skall flytta och Jim hoppar in som bildlärare på halvtid. Efter ett tag blir den andre bildläraren sjuk och då får även Jim hans tid. Senare kommer den andre läraren tillbaka och då blir det problem för Jim för han får inte stämpla upp de 50 % som han inte jobbar utan skall han stämpla så får han lämna jobbet helt. Hur det gick med det är en annan historia berättar han. Vi börjar prata om det här med skådespeleriet och filmerna Jim har varit med i. Jim berättar att när han var ung så tog alltid hans mormor med honom till den lokala godisaffären och utanför den stod det en automat där man kunde köpa tuggummi för en penny och då fick man med ett svartvitt kort på någon amerikansk stjärna. Jim tror hans mormor också var intresserad av detta och där startade Jims intresse för film och skådespeleri. Varje lördag gick Jim till bion och för 25 cent fick han se nyheter i ungefär en kvart, 5 tecknade filmer, en film eller serie som var cirka 1 timma och tio minuter, en långfilm och pengen räckte även till lite godis. Under uppväxten hos den irländska kvinnan var bion Jims tillflyktsort och han kunde spendera hela dagen där berättar han. När han blev äldre har han spelat i olika pjäser i USA och även gjort en del filmer. Senaste filmen han medverkade i var Lars Von Triers ”Melancholia” där han spelar pappan till Alexander Skarsgård. I den filmen medverkar också Stellan Skarsgård, Kiefer Sutherland, Kirsten Dunst och Charlotte Gainsbourg m.m. Han har också medverkat i SVT:s julkalender ”En decemberdröm”, ”Dark Floors” en kortfilm med Jim och Ola Rapace, Hem till byn, ”Andra avenyn”, ”De drabbade”, filmen ”Stinger”, ”Poison”, ”It´s all about love” där medverkar också Joaquin Phoenix, Sean Penn och Claire Danes från ”Homeland” bl.a. och även i olika teateruppsättningar. Jag frågar Jim hur han går till väga för att komma med i en film. Han berättar att han har kontakt med en kille som har något som heter ”Brundins Casting” och han har hjälpt Jim att fixa lite jobb till honom och han hör av sig till Jim när han tror det är något som passar honom.

Wrap fest with Kiefer
Jim & Keifer Sutherland från ispelningen av ”Melancholia”.
me and Claire Danes
Jim & Claire Danes från inspelningen av ”It´s all about love”
steven van Zandt
Steven Van Zandt & Jim.

Jim tycker livet går för fort.

Jim fyllde 70 förra året och tycker livet rusar iväg. Han är väldigt sugen på att jobba med någon film igen berättar han. Jag frågar vad han tycker är det roligaste han gjort i livet. Han berättar att han har gjort mycket roligt och även mycket dumheter. Han berättar att familjen är det som betyder mest för honom och det har det alltid gjort. Utan hans två barn Christian och Daniel och barnbarnet Anja och Christians flickvän Angelica och hunden Tea är det inte värt något det är det som gör det värt att leva tillägger han. Jag frågar Jim vad han tycker om Lysekil. Han säger, ”Jag tycker om Lysekil på sommaren, för älskade jag även hösten och vintern för det var då man kunde förälska sig i någon men de dagarna är förbi” säger han. Han bröt foten förra vintern och efter det gillar han inte vintern berättar han och skrattar. Han tycker Lysekil är en väldigt positiv stad men gillar inte den avundsjuka som finns ibland. Jim är glad om något positivt händer någon och tror att detta med avundsjuka finns i alla mindre städer. Han är fortfarande amerikansk medborgare och trivs med livet som han har idag. Frank Sinatra är en av de stora förebilderna och tycker att han var ”all around” han kunde allt och har säkert den bästa rösten som någon någonsin haft och kommer att ha. Stort tack Jim för att du lät dig intervjuas och på söndagar om man lyssnar på ”Radio Sotenäs” kan det tänkas att man får höra någon låt med Jim där. Har ni vägarna förbi Lysekil i sommar så kommer ni säkert att höra Jim i stadsparken eller någon annanstans här i Lysekil när han sjunger låtar ifrån ”The Great American Songbook” eller ljuvliga country eller rock´n roll låtar ifrån 50-talet.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Jim och hans familj.
grandpa and Anja
Jim med barnbarnet Anja.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Hunden Tea är också Jims favorit.

Alla bilder i detta reportage har Jim givit mig tillstånd att använda.

Jörgen Åberg musiker från Järvsö.

Idag skall ni få träffa en kille från Järvsö som heter Jörgen Åberg. Senast jag såg Jörgen så medverkade han i tv-programmet ” Moreus Med Mera” och då var han en av personerna som körade bakom Björn Skifs. Men han har gjort så mycket mer. Jag träffade Jörgen för första gången när vi var med Tommy Nilsson och spelade in ett TV program som heter Copycats Singers i Göteborg. Vi pratade ganska mycket då och han berättade att han var musiker och hade även gjort en singel. Jag fick Jörgens första singel när vi var i Göteborg. Den heter ”Viska mitt namn”.

Från inspelningen av Copycat singers i Göteborg.
Från inspelningen av Copycat singers i Göteborg.

Har träffat Jörgen några gånger efter det när jag varit i Järvsö. När jag var uppe i augusti i år så träffades vi och fikade hemma hos honom och spelade lite bordshockey. Jörgen berättade då lite om arbetet med den skiva som han nu har släppt. ”Ljuset”. Men för att få lära känna Jörgen lite mer så tänkte jag att vi gör en grej till min blogg för Jörgen har varit med om så mycket i livet och jag var nyfiken på hur musikintresset uppstod och samtidigt få lite historik om Jörgen. Jag passade även på att ta kontakt med lite personer som Jörgen jobbat med och vänner runt honom och har kallat detta för ”Röster om Jörgen Åberg” Detta har varit ett detektivarbete i sig för jag har försökt att hålla detta hemligt för Jörgen. Tack vare vissa personer så har jag fått ihop lite röster. Här kommer reportaget om och med Jörgen Åberg!

Jörgen Åberg.

Jörgen Åberg– 30 år bakom mikrofonen.

Jörgens Pappa var en omtyckt danskavaljer och mamman sjöng i kyrkokören. Mamman och Jörgen gick på gitarrkurs tillsammans när han var 9 år, och han fick en elorgel på sin 10-årsdag. Men Jörgens hamrande på allt ihåligt i hemmet tydde på ett tydligt intresse, när han ett år senare fick sitt första trumset. När han var 13 köpte han för sina sommarjobbspengar ett nytt Tama Swingstar och övade varje dag efter skolan. Samma år startade han sitt första band, Maltes Hopplösa. Första gigget var på ett lastbilsflak på Strandvallens IP och den första egna låten hette ”Per och jag”.

Här berättar barndomsvännen Peo Ericsson om Jörgen och Maltes Hopplösa:

Jörgen och jag är lika gamla (Födda 1967) och vi har gått i samma klass i hela grundskolan.
Vi spelar nu ihop i ett hobbyband som heter Extract. Vi var båda med vid starten av det bandet för snart 25 år sedan.

I högstadiet började Jörgen och jag spela musik tillsammans på fritidsgården. 
I det bandet, som hade namnen Maltes hopplösa och Doctrin band, skrev och framförde vi egna låtar. Några av titlarna som jag minns var Älgjaktssamba, Save the Whales samt Per och jag. Och naturligtvis var det på den nivå man kan förvänta sig av några entusiastiska rockskole elever på högstadiet. Jörgen spelade trummor och sjöng, precis som han gör i Extract idag.

Vi hade väldigt bra fritidsledare som hjälpte oss som gillade musik mycket. Ett minne jag har är när vi fick komma till Järvsös äldre boende och ha vår första konsert utanför fritidsgården. De som bodde på äldre boendet satt och höll för öronen för de tyckte vi spelade högt men de log och var mycket glada över att få besök av entusiastiska ungdomar. Jag minns också att regionala nyheterna, Mitt-nytt, var där och gjorde ett reportage och jag är ganska säker på att detta var Jörgens första TV- framträdande.

Jörgen tyckte mycket om att spela trummor och han satt ofta i källaren på sitt pojkrum på Olingmarsvägen och spelade trummor till Dire Straits som snurrade på grammofonen. Annars var det framför allt Prince, som var och fortfarande är hans stora idol, som Jörgen lyssnade på berättar Peo.

Jörgen på ett hotellrum i Kathmandu 1990.
Jörgen på ett hotellrum i Kathmandu 1990.

Han fortsatte bakom trummorna med hårdrocksbandet Vicious Vicars som precis hade vunnit en talang tävling  Priset var en studio inspelning och nu behövde de en trummis som kunde hålla tempot berättar Jörgen.

Nästa band hette Rox orkester och bestod av killar som var tio år äldre än han. De spelade på fester av alla slag och Jörgen blev deras chaufför och trummis i ett par år. Samtidigt började han efterfrågas som sångare och gjorde några vigslar och dop. Parallellt med detta arbetade han även som discjockey och arrangerade diskotek och fester. Ett nytt band såg dagens ljus, Samplers. Han började som trummis, men efter några rep började han sjunga alltmer. Vid den här tiden, i tjugoårsåldern, började han även skriva lite låtar på gitarr. Ett par av de låtarna finns nu med på Jörgens debutskiva, 25 år senare.

Peo berättar vidare:

När Jörgen gjorde lumpen var det åter dags för oss att mötas i musikens värld igen. Året var 1988 och vi bildade tillsammans med några vänner ett band som hette Samplers (senare Extract). Med från Fritidsgårds tiden fanns även vår vän Jörgen Ohlzon och vår fritidsledare och vän Lasse Norin. Alla vi fyra spelar fortfarande i samma band. Inriktningen för Samplers var dansmusik och på den tiden fanns det gott om speltillfällen  Vi hade aldrig någon ambition att börja spela på heltid utan bandet har alltid varit ett hobby projekt  Vi spelade också in ett par kassettband med bl. a en låt skriven helt av Jörgen den låten heter To mum and dad.

Bandet Extract.
Bandet Extract. Detta är deras skiva med Eagleslåtar. Extracts hyllning till Eagles.

Han fortsatte med Samplers, men hittade även andra att musicera med. Fick heltids jobb som musiker på Lillbabs Värdshus. Vid 23 års ålder tilldelades Jörgen Lillbabs stipendiet. Pengasumman omvandlades till ett besök hos en sångpedagog i Stockholm. Hon berättade för Jörgen att han var att en baryton och att hade en lysande framtid inom operettmusiken. Han fick också gå på konserter och musikaler och träffa inspirerande människor i branschen, t.ex en ung och mycket trevlig Peter Jöback, kapellmästaren Hasse Gardemar och den redan då etablerade musikal artisten Gunilla Backman.

Sedan gav han sig ut och reste ett par år. Arbetade med jazzpianisten Gösta Svenssons orkester på Gran Canaria. Jobbade åt Rosa Bussarna och började så småningom läsa till lärare. Spelade med olika musiker från trakten och var medlem i kören Upptakten som då leddes av Bengan Jansson.

Sommaren 1993 hände något som fick Jörgens musicerande att ta en ny vändning. Hem till kommunen efter flera år av arbete som musiker på Sunwing hotellen kom några talangfulla unga män. De längtade hem till Sverige och ville göra något nytt och stimulerande. Jörgen själv behövde nya utmaningar och tillsammans skapade de sjumannabandet Åberg & Kompani. Bandet bestod av medlemmarna Stefan Johansson, Jocke Blomgren, Peppe Lindholm, Pär Åström, Jonas Gröning, Lars Sigurdsson och Jörgen. Ett partyband som spelade covers, men med en annan repertoar än de flesta band som reste runt i Sverige under den här tiden. De skapade ett eget sound av soul och disco som inget annat band hade.

Jocke Blomgren om Jörgen:

Jörgen är för mig, förutom en fantastiskt begåvad musikant, en oerhört pålitlig och kär vän som jag delar många fantastiska minnen med. 
Vi har njutit och slitit på samma scen många gånger, vi har med hjärtat i halsgropen tagit oss igenom monstruösa oväder tack vare Jörgens 
rutin som chaufför. 
Vi har skrattat gott åt många galna upptåg, tröstätit kalaspuffar, pratat om stort och smått, visionerat och kapitulerat, hissat och dissat, myntat och pyntat… och det bästa av allt… det känns som om detta bara är början…
/ Jocke Blomgren – Vän och medmusikant.
Ågren & Kompani.
Åberg & Kompani.

Jörgen gjorde en paus i sina studier och de började med att göra en säsong på Sunwing hotellet i Åre. Afterski shower och dansmusik. I fem månader spelade de flera gånger om dagen i tre veckor, var ledig i tre dagar, osv. Detta var en mycket bra skola för dem alla. De medverkade i flera lokala, direktsända TV-program, både i Åre och i Sundsvall. Jörgen var även med i Östen mé Restens caféprogram.

När säsongen var över var de ett tajt sexmannaband med massor av kontakter och erfarenhet. De skaffade en bokare och påbörjade en tioårsperiod av spelningar på fjällanläggningar, Folkets Hus, diskotek, festivaler, invigningar, kickoffer, events av de mest skiftande slag i hela Skandinavien.

Lillemor Gustafsson  om Jörgen:

Han är lååång, med ett vad det verkar orubbligt lugn. Mest impad är jag över hur allround han är. Han kan verkligen sjunga ALLT! 

/Lillemor Gustafsson FärilaSångerska.

Lisa Ericsson om Jörgen:

Är en väldigt begåvad sångare och trevlig, varm person /Lisa Ericsson, Artist, musiker.

Martin Berger om Jörgen:

Jag som spelat i olika sammanhang med Jörgen tycker han är en skön kille med en underbar värme i rösten. Utan stora åthävor levererar han alltid. Sveriges Tom Jones!

/Martin Berger, saxofonist. 

Sussie Gunnarsson om Jörgen:

Jörgen är Järvsös längsta varmhjärtade sångfågel, med en röst som är guld värd.

Pär Engman om Jörgen:

Förutom att Jörgen är en fantastisk sångare så är han också en varm och fin människa. Han är alltid generös och bidrar enormt mycket till att inspirera och engagera ungdomar och lokala musiker.

Daniel Granberg om Jörgen:

Han har varit en bra förebild för många yngre musiker som kommit efter honom. En väldigt bra röst också med pondus på scenen.

Christer Nilsson om Jörgen:

Den första gången jag träffade Jörgen Åberg spelade han schysst trumma med Jarsemetalbandet Vicious Vicars. Han var trevlig och lång. När jag sist sprang på honom spelade han inte metal längre. Men han var fortfarande trevlig och lång. Det är skönt med saker som inte förändras.

Pelle & Johan Bergman på Kramsta Gästgård & Konferens om Jörgen:

Jörgen ja… han spelar här varje jul och i år hette de ”två vise män” samt att Åberg & Co var husband här under sommrarna på sent 80 tal. De flesta har ju fortsatt med musik såsom Per Åström som är megastor producent och Jonas Gröning som just nu är i bandet i ”så mycket bättre”… sen var de ju husband på Sunwing  i  Åre då de behövde stötta upp golvet som nästan rasade…

Hasse Johansson om Jörgen: 

Man är aldrig så trygg på scen som när man har Jörgen vid mikrofon. En annan sak var när jag för första gången fattade hur bra Jörgen är. Jag höll på att spela in några låtar och jag frågade Jörgen kunde komma och lägga sång på en låt. Jag hade skickat låten till han så att han kunde lyssna in sig. Dagen kom när vi skulle spela in och Jörgen kom hem till mig och sjöng igen om EN gång, det blev perfekt… ööö vi kanske kan ta det en gång till sa jag bara för att ha nått att säga. Jag hade spelat med Jörgen live förut och visste att han var bra men i studion hör man ofta saker man inte tänker på när man står på en scen. Så bra är han!!! /Hasse Johansson gitarrist och producent av Jörgens skiva

Men efter 10 år på vägarna och hans första barn på väg kände Jörgen att han behövde förändra sitt liv. Han var trött på turnerandet, så han återupptog sina studier och tog lärarexamen. Hans musicerande letade sig nya vägar och nya samarbetspartners. Jörgen lämnade partybandslivet och blev mer av en soloartist. Medverkade i shower och kyrkokonserter, sjöng med storband och fick även en roll i musikalen ”Den underbare Trollkarlen från Oz”.

Jörgen i Körslaget.
Jörgen i Körslaget.

Sedan 35-årsåldern har han haft musiken som en hobby. I dagsläget har han 6 olika repertoarer i lika många musikaliska konstellationer. Det har blivit många vigslar, begravningar och dop genom åren. Många privata fester och många olika typer av evenemang och olika typer av band berättar Jörgen vidare. Han har haft äran att få sjunga för HM Konungen vid invigningen av skid-SM. Han har vunnit TV4:s Körslaget tillsammans med Team Andreas ”Andreas Johnson”. Han har vunnit Country-SM tillsammans med bandet Extract. Han har körat bakom legenden Björn Skifs i TV-programmet ”Moreus Med Mera”, och har nu precis släppt sin första CD med nyskriven musik på svenska. Han har sjungit i 30 år och tänker sjunga i 30 år till. Musiken är hans liv och sången är hans identitet. Han är sångaren Jörgen Åberg från Järvsö.

Jörgen Åbergs nya album Ljuset
Jörgen Åbergs nya album Ljuset

Här kan ni läsa mer om Jörgen och även beställa nya CD:n

Hemsida Jörgen Åberg.

Jörgen Åberg Facebook.

Till sist så ställde jag 5 frågor till Jörgen.

1: Vilket är ditt roligaste musikaliska minne?  Jag tror många spelningar kan koras till det roligaste musikaliska minnet även om de idag är svåra att plocka fram ur detsamma. Men segern i Körslaget och min skivdebut är färskast i tid och ligger nog därför högst upp! Senaste konsertupplevelsen var Timbuktu och före den Sting och innan det Simply Red, helt magiska konserter!

2: Roligaste spelningen?  Roligaste spelningen måste vara någon av alla de galna afterski-spelningar vi gjorde på Sunwinghotellet i Åre under 90-talet!

3: Fritidsintresse? På min fritid spelar jag musik eller gör saker tillsammans med mina barn. Innan barnen var resor min favoritsysselsättning. Har besökt ett 40-tal länder.

4: Vilken tycker du är den bästa låt som gjorts? Den låt som betytt mest för mig genom åren är Purple Rain av Prince. Det intryck som den första lyssningen gjorde  har bestått.

5: Har du varit i Lysekil? Vad gjorde du där? Jag var i Lysekil sommaren 2008 och hälsade på min vän Dan Karlsson och hans familj. Vi tåg båten ut till den yttersta kobben innan öppet hav. Det var 35 grader varmt den dagen och fantastiskt väder! Under besöket i Lysekil så hann vi även med att fiska krabbor och se en konsert med en annan god vän, Tommy Nilsson.

Tusen tack Jörgen för att jag fick lära känna dig och så kul att få göra denna story. Jörgen har gett mig tillstånd att använda bilderna som är publicerade här. Bilden med Jörgen på ett hotellrum kommer från Peo Eriksson. Stort tack till: Peo, Jocke, Pär, Daniel, Christer,  Sussie, Martin, Lillemor, Lisa, Pelle & Johan och alla andra som jag stört i Julefriden!

Med detta så önskar jag er ett Gott Slut och ett Gott Nytt År.