Idag på bloggen får ni möta Lysekilstjejen Sara Axelsson som i höstas gjorde succé i rollen som Maria von Trapp i Sound of Music när den sattes upp på Intiman i Stockholm.

Idag på bloggen får ni möta Lysekilstjejen Sara Axelsson som jobbar som musikalartist. I vår och höst är hon aktuell med att spela huvudrollen som Maria von Trapp i Sound of Music, först i Falkenberg och sen på Lisebergsteatern i Göteborg.

CI2A0612.jpg
Sara Axelsson.

 

Gjorde succé i Stockholm i rollen som Maria von Trapp.

Hon gjorde succé i rollen som Maria när Sound of Music sattes upp på Intiman i Stockholm. Hennes drömroll är just Maria och även Kristina i Kristina från Duvemåla. 2007 fick hon kulturstipendium på 10 000 kronor här i Lysekil.

 

Jag träffade Sara när hon var hemma i Lyse och jobbade och fick en intervju med henne. Sara växte upp i Lyse och gick i Gullmarsskolan här Lysekil. Jag frågade Sara hur hennes intresse för musiken startade?

– Det var nog innan jag kunde prata. Jag har hört att jag helst sjöng innan jag började prata. Så musikintresset har nog varit med sedan jag var liten.

 

IMG_9262.jpg

Hur utvecklade du musikintresset när du växte upp?

– Det var mycket musik hemma! Piano, sång och en salig blandning. Sedan var det även på musiklektionerna i skolan. Jag tror att det var vanligt att man började med blockflöjt i tidig ålder men jag spelade fiol, och efter det var det dragspel och piano. Min mamma Margareta jobbar som kantor i Lyse församling och jag var med i körerna som hon hade. Efter högstadiet i Lysekil blev det Agnebergsgymnasiets Musiklinje Uddevalla.

 

Vad hade du för förebilder när du växte upp?

– Det var både min pappa och mamma. Men jag har nog sjungit mest ihop med pappa, både hemma och vid andra tillfällen. Min stora idol var Carola. Det var jag och min kusin som hade det intresset med Carola ihop. Vi åkte på olika konserter med henne.

När jag såg Sound of Music med Carola och Tommy Körberg så var nog det största som jag varit med om.

 

Har du träffat Carola?

– Ja, det har jag och upplevelsen var att hon är väldigt trogen sina fans. Hon satt där efter spelningarna och man fick ta kort och ge henne en kram. Jag gjorde även en köraudition en gång för henne. Idag är hon inte min idol på samma sätt även om jag gillar henne och samtidigt är det en stor nostalgi med allt som hon gjort. Men hon var en förebild för mig under min uppväxt.

IMG_9285.jpg

 

Du läste på lite olika linjer under ett antal år. Vad gjorde du efter att du läst i Uddevalla?

– Efter gymnasiet i Uddevalla blev det Balettakademiens Yrkesförberedande Musikallinje i Stockholm under ett år och efter det blev det Balettakademiens Musikalutbildning i Göteborg under tre år.

 

Hur gick du vidare sen?

– Som sista projektet i trean på Balettakademien gjorde man en musikal med en inhyrd regissör. Efter avslutat termin fick jag en förfrågan från samma regissör om jag ville vara med i ett projekt på Norrlandsoperan. Det var bloggoperan Sjökor och Stekare, där jag spelade rollen som Angelica. Det var ett både roligt och spännande projekt.

Parallellt med musikalen fick jag hoppa in i Abbatribute-bandet Arrival. Anneli Axelsson som var min sånglärare på gymnasiet var med i bandet Arrival. Jag tror det var 2005 som jag fick hoppa in som körsångare i bandet. Vi gjorde lite shower runt om i Sverige och sedan blev det även mer och mer spelningar i USA.

Mestadels så blev det sommarturnéer, men även höst och vår. Det var ett riktigt privilegium att få komma till så många olika platser i USA. Det var otroligt häftigt att få vara med att se hur mycket ABBAS musik betyder för människor.

CI2A0633.jpg

 

Kunde du se storheten i ABBA?

– Ja verkligen. Min känsla var att ABBA var mycket större där en de är här i Sverige.

 

Efter Norrland så drog du vidare till Kristianstad, vad gjorde du där?

– Där var jag i tre olika produktioner under tre år. Först som Sugar i I hetaste laget, sen Nancy i Oliver och slutligen Charity Hope Valentine i Sweet Charity.

Sommaren 2011 var jag en snabb sväng till Stockholm där jag spelade älskarinnan Jennifer Bristow i farsen Hotelliggaren på Fjäderholmarna i Stockholm, där stod Sven Melander för regin.

 

Vad hände efter Stockholm?

– Efter det kom jag i kontakt med Kålle Gunnarsson i Falkenberg genom min goda vän Emmi Kristensson som gick i samma klass som mig, och som är från Falkenberg. Kålle Gunnarsson är regissör, producent och en riktig eldsjäl. Kålle hade börjat i Falkenberg med stora familjeföreställningar med Astrid Lindgren-teman. Han har även undervisat i teater i många år.

När jag kom i kontakt med Kålle hade han precis tagit över Teatern Storan i Falkenberg och öppnat en teater – och musikalskola där. Jag fick undervisa på skolan med honom och några andra i olika musikklasser.

Som första projekt på teatern i Falkenberg sattes Blodsbröder upp, som nu blivit en av mina favoriter. Efter det fortsatte jag att jobba med honom. Om jag inte stod på scen kunde jag hålla i sånginstuderingar till ensemblen eller annan typ av undervisning. Under de somrarna satte han upp Emil i Lönneberga och sen även Saltkråkan.

Efter det rullade det på och 2014 satte han upp Sound of Music i Falkenberg. Vi var ett gäng som jobbade ganska tätt och under ett år var jag heltidsanställd hos honom.

CI2A0564.jpg

 

Du gjorde även Sällskapsresan i Malmö på Nöjesteatern 2015/16 och sen var du med i Soldat Fabian Bom på Vallarnas Teater i Falkenberg 2017. Hur var det att vara med i Soldat Fabian Bom?

– Det var spännande. Nils Poppes dotter Mia Poppe var bl.a med och spelade på Vallarna. Vi var ett jättefint gäng och det var lärorikt att få spela fars. Jag gillade verkligen manuset och det var en hyllning till Nils Poppes paradroll. Att få se alla dessa etablerade skådespelare när de repade var en ynnest.

Jag var inte med hela säsongen i Soldat Fabian Bom utan fick en förfrågan av Kålle Gunnarsson om jag ville medverka i Sound of Music som skulle sättas upp igen fyra år efter att den sattes upp första gången i Falkenberg. Den skulle nu sättas upp i Stockholm på Intiman. Jag hade skrivit på ett kontrakt men eftersom det är samma bolag som samproducerar med Kålle så bad jag Kålle bestämma hur jag skulle göra. Rollen som Maria i Sound of Music ville jag jättegärna göra igen.

De tog beslutet att jag skulle hoppa av Bom och fortsätta med Sound of Music i Stockholm. En annan tjej tog min roll i Soldat Fabian Bom.

CI2A0644.jpg

Hur var det att spela Sound of Music i Stockholm?

– Det var alldeles fantastiskt! Jag tyckte det var väldigt roligt även när jag gjorde den under första perioden 2014 men att få hoppa i Marias skor igen och på något sätt lära känna henne ännu mer var en ynnest. Samtidigt är det mycket nytt som nya barn och annat.

På något sätt kände jag mig fri i rollen och kunde utveckla och utforska vem hon på mitt eget sätt. Jag är så fascinerad över hennes liv och att det är en verklig person bakom rollen.

 

DSC02833 2.jpg
Sara i rollen som Maria von Trapp. Foto: Privat.

nkte du på Carola någon gång när du spelar samma roll som hon spelade?

– Hmm, (Sara skrattar). Ja, det har jag gjort. Vissa låtar, eller rättare sagt en av låtarna lärde jag mig genom Carola. Jag kan inte säga att jag direkt minns föreställningen med Carola och Tommy Körberg i detalj men jag minns att vi såg den och hur häftigt hon var i sin roll, men annars är det skivan med henne och Tommy som jag lyssnat sönder.

Nu när jag spelade Maria så tänkte jag inte på Carola utan det var mer den ursprungliga Maria som finns i mina tankar. Jag är mycket tacksam att jag får vara med i detta gänget och få berätta innebörden av den historien som Sound of Music innebär.

 

Sound of Music kommer att fortsätta i vår och till hösten.

Sound of Music kommer att fortsätta i vår och höst, först i Falkenberg och sedan på Lisebergsteatern i Göteborg i oktober med Sara i huvudrollen som Maria.

IMG_9268.jpg

 

Efter Sound of Music har du spelat Lina i Emil i Lönneberga, hur var det att spela Lina?

– Det var något helt annat. Fast denna rollen gjorde jag tidigare och då gjorde jag också Lina.

CI2A0649.jpg

 

Jag läste att du var tvungen att lära dig småländska, stämmer det?

– Ja, det var en liten chock. Kålle sa till mig att jag måste prata småländska och jag trodde det var ett stort skämt för det kändes som att det inte skulle fungera med småländskan. Jag har ingen fallenhet för detta, men det var bara att kasta sig ut och pröva på det. Lina är en liten skruvad karaktär, hon är som ett litet barn, fast väldigt rolig att vara med.

 

Du har varit i din hemmatrakt här i Lysekil och spelat både Sound of Music och Kristina från Duvemåla som fyllt kyrkan hemma i Lyse, kan du berätta mer om det?

– Vi gjorde ett projekt med en fantastisk storkör och strålande musiker. Det var bl.a min mamma ihop med ett grymt medarbetargäng som höll i detta. I somras fylldes kyrkan fyra gånger med Sound of Music.

CI2A0065.jpg

 

Du är med i ett annat projekt som heter Dagnys Döttrar, vad är det?

– Dagnys Döttrar startade när vi hade det lite lugnare och det var för cirka sju år sedan. Pernilla Karlsson och Emelie Dybeck är minna goda goda vänner från balettakademien. Vi kände att vi inte träffade den äldre generationen så mycket och insåg att vi ville åka runt på äldreboenden. Vi ringde runt och frågade om de ville att vi skulle komma och besöka lite olika äldreboende med ett musikteaterprogram, ideellt.

En föreståndare för ett äldreboende berättade för oss att det fanns något i Göteborgs stad som hette ”Speldags” som grundar sig i att om de gamla inte kan komma till kulturen så skall kulturen komma till dem. Man kunde vara med i en katalog där man fick bokningar och sen åkta runt på ett schema och samtidigt få betalt.

Vi jobbade en period för dem och åkte runt på alla möjliga äldreboenden. Vi tyckte detta var så roligt. I Halland fanns det en liknande organisation som heter Hallands bildningsförbund, och där hade vi även glädjen att komma med i deras katalog. Vi har förnyat programmet under tiden vi varit ute och spelat.

CI2A0653.jpg

Vad har ni bjudit på när ni uppträtt?

– Tanken var att musiken skulle grunda sig i deras musik från deras tid där vi kunde mötas och att de kände igen musiken. Första programmet hade vi låtar från deras skolbänk från att de var små och uppåt till dansbanan. Det blev jättefint och vi hade inte anat att musiken kunde bygga möten mellan oss och dem.

Efter ett tag fick vi en förfrågan från Stadsteatern och deras lunchteater. Där gjorde vi en ny föreställning om Dagnys Döttrar. Det var även företag som vile att vi skulle komma och uppträda.

Vi har även åkt runt på ett projekt som heter ”Skapande skola”. Där har vi haft musikalblock där vi jobbat för kommunen på olika skolor. Gymnasiet har vi inte besökt, men vi hörde att man kunde söka ett kulturbidrag i Hallandsregionen. Det gjorde vi och fick det. Projektet heter det ”Kvinnliga geniet” och riktar sig mot gymnasieungdomar.

 

Om du lyssnar på musik vad lyssnar du på då?  

– Det går i vågor. Jag lyssnar mycket när jag är ute och springer. Kristina från Duvemåla har jag lyssnat på hur mycket som helst. Samuel Ljungblad, Whitney Houston, Helen Sjöholm som är en enorm förebild för mig. Maria Gustin Bergström lyssnar jag på också. Sen har jag mina LP-skivor hemma och då kan det bli allt möjligt.

Dagnys0852.jpg
Foto: Privat.

 

Har du några fritidsintressen, hinner du med det?

– Ja, att vara med mina syskonbarn. Jag älskar även att vara ute mycket och njuta av naturen och vara med minna vänner. De jag inte kan umgås med brukar jag prata med via telefonen så det blir en hel del telefonsamtal.

 

Hur ofta hinner du vara hemma i Lyse?

– Nu har jag varit hemma på torsdagar i ett antal veckor. Jag försöker åka hem så ofta det går för Lyse är en av de bästa platserna på jorden.

 

Har du någon drömmusikal som du skulle vilja göra?

– Om Kristina från Duvemåla skulle sättas upp igen, hade det varit drömmen. Kristina från Duvemåla är nästan lite helig för mig, för att den har följt med mig under så många år. Och Helen Sjöholm är helt fantastisk.

 

Beskriv Lyse och Lysekil med några få ord.

– Hemma, avkoppling, hav, familj, natur och musik.

 

Tusen tack Sara för intervjun och lycka till i framtiden.

Idag får ni möta Peter Lundberg som bl.a. jobbat ett antal år på Sveriges Television och som idag bor på Skaftö där han stortrivs.

Idag får ni träffa en kille som har många strängar på sin lyra…

Han heter Peter Lundberg och är född i Stockholm men bara efter några år 1963 flyttade familjen vidare till Lund som efter det har varit Peters hemstad. Idag bor han på Skaftö sedan fyra år tillbaka då han träffade sin fästmö genom ett radioprogram som gjorde att han flyttade hit. Peter jobbar bl.a. som fotograf och har jobbat ett antal år på SVT med detta.

IMG_4220
Peter Lundberg.

Flytten till Lund berodde på att hans fader hade ett mycket speciellt jobb som instrumentglasblåsare. 1963 frågade Lunds Universitet om det fanns någon glasblåsare som kunde hjälpa universitetets studenter med att skräddarsy glas. Peter pappa tyckte detta lät intressant och 1963 gick flyttkalaset till Lund.

Plockade sönder många av sin fars kameror under sin uppväxt.

Peter pappa var även en dedikerad still- och filmbildsfotograf. Han vet inte riktigt hur många kameror som han plockat sönder för sin far i sin ungdom. Redan vid sexårs-ålder gjorde han sin första enbildsfilm. Sedan växte intresset hela tiden för detta med foto i alla dess möjliga valörer. Han gjorde ordning grundskolans fotolabb och försökte att få upp intresset hos eleverna där. I gymnasiet undervisade han de andra eleverna i mörkrums- och fototeknik. På den tiden fanns inte de digitala kamerorna utan det var bara att gå in i ett mörkrum med en svag röd belysning och jobba med framkallningen.

Levererade mycket foton till Sydsvenska dagbladet och Kvällsposten.

Efter gymnasietiden hade Peter en granne som körde bärgningsbil. När det hade hänt något tog han med sig kameran och åkte med. Oftast var de först på plats och han levererade väldigt mycket foton till tidningarna. Tidningarna blev så nöjda och efter det blev Peter pressfotograf. Kameran Peter hade var en Nikon F. Det har blivit några kameror genom åren berättar Peter och skrattar.

Fotade popkonserter på Olympia.

Jag frågar om Peters största Scoop? Oftast fotade han på uppdrag av tidningarna men han minns alla de trevliga konserterna som Julius Malmström i Lund fixade till Olympen. Han har träffat väldigt många världsartister. Bl.a. har han tagit ett foto på Alice Cooper när han står med sin stora boaorm runt halsen och tittar rakt ner i Peters kamera när han står där nere i podiet. Alice har ena benet på en halvhög amerikansk soptunna i aluminium. Nedanför honom stod Peter med kameran och tog massor av foton. Fotot blev en stor canvasförstoring på 2 X 4 meter om inte Peter minns fel. Den hängde ett tag på akademiskaföreningen i Lund. Tyvärr så brann Peters hem efter att de flyttat till Karlskrona ner och alla foton han tog på den tiden är borta.

Började på Sveriges Radio.

Efter pressfotograftiden började Peter på Sveriges Radio och körde bl.a. Sydkvarten. Han körde också några avsnitt med Leif ”Smoke Rings” Andersson. Han fick lära sig hur man jobbade med stora orkestrar och mycket annat. På Baltzarsgatan låg även Sveriges Television på den tiden och eftersom Peter är väldigt intresserad av rörlig bild så fick han in en fot där genom en kompis som också är radioamatör. Han ville att han skulle jobba en sommar men det blev hela åtta år där på Sveriges Television i Malmö.

Jobbade på OB-bussarna.

Peter och de andra var ute och gjorde alla sändningar som inte producerades i TV-huset. Peter jobbade bl.a. med Lasse Holmqvist och programmet ”Mot sommarnatten” som sändes ifrån Malmö hamn. Hasses lada, samt med Nils Poppe och gänget i Helsingborg på Fredriksdalsteatern.

Det blev även otroligt mycket sport som ishockey, fotboll och andra sporter. Efter att han jobbat med OB-bussarna ett tag så frågade producenten om Peter var intresserad av sport. Peter svarade; ”Nej det är jag inte direkt”. Det var bra sa producenten för då skall du få prova på att jobba som bildproducent. Ju mindre sportintresserad så favoriserar du ingen på planen och filmar någon extra mycket.

Gör mycket filmjobb för Försvarsmakten.

Under tiden när allt detta hände har Peter även varit intresserad av försvaret. Peter började på FBU som är den frivilliga befälsutbildningen. Sedan 2001 filmar Peter regelbundet åt försvarsmakten och är ofta med på de stora internationella övningarna där media gaming ingår.

Orsaken till att han hamna på Skaftö är ett radioprogram.

För cirka fyra år sedan flyttade Peter till Skaftö. Den journalisten som Peter brukar jobba med inom Försvarsmakten är väldigt känd inom både TV- och Radio. Han heter Rolf Arsenius. Rolf hade ett program i P3 mellan 1978-1980 som hette ”Nightflight”.

Peter berättar att de var och filmade på en stor militärövning i Skåne och fick lite tid över. Peter frågade Rolf om inte han kunde få göra ett radioprogram med honom. Rolf är journalisten och Peter tyckte att det hade varit roligt om han kunde fått ställa frågorna. Det var inga problem för Rolf bara han fick välja musiken. Det fick han förutom sista låten som Peter valde. Programmet kan ni lyssna på här under. Till saken hör att Peters fästmö var inne på samma Facebookgrupp på ”Nightflight” och Peter frågade Rolf om han fick lägga upp det inspelade programmet på sidan. Inga problem sa Rolf.

Länk till programmet ligger här under för er som vill lyssna på det.

https://vimeo.com/71531490

I Facebookgruppen fanns olika människor som gillade detta med ”Nightflight” och bl.a. Peter fästmö Margareta. Margareta kommenterade programmet och Peter svarade. Här startade konversationen mellan Peter och Margareta för ca 6 år sedan och det artade sig inte mindre än att Peter flyttade till Skaftö där han bor i dag med sin Margareta.

Jobbar med olika saker.

När Peter inte är ute på frilansuppdrag som filmare eller jobbar åt Försvarsmakten kan man träffa på Peter i Bussen på Skaftö som chaufför. Han jobbar även ibland som däcksman på passagerarbåten Carl Wilhelmson.

Har köpt in en utrustning som klarar biokvalité.

Peter har ett väldigt spännande filmmanus som han vill sjösätta, men han saknar 10 miljoner för att genomföra det (vilket är lågbudget i filmsammanhang).  Han kan redan nu avslöja att det blir ungdomarna på Skaftö, Säpo, sjöburna militärer och våra forskningställen på ön som kommer att få vara med i filmen. Det kommer att bli som en thriller, om det blir verklighet.

Provfilmar för programmet ”FirstGear”.

Peter har i vår filmat lite olika filmscener för ett testprogram som heter ”FirstGear”. Det påminner om ”TopGear” med lika många programledare.  Just nu jobbar de med ett pilotavsnitt. Peter kommer också filma i Stockholms skärgård för ett kommande kustprogram. När han hinner så hjälper han gärna till med att marknadsföra Skaftö. Där han stortrivs. Just nu finns bl.a. en i intervju gjord av Peter att se på http://www.vastsverige.com/skafto/artiklar/se-huset/ som han gjorde med komikern och skådespelerskan Ulla Skoog i samband med invigningen av byggnadsvårdsutställningen ”Se Huset”.

En internationellt prisbelönt film om Tom Nilsson, snickare & träskulptör med fåglar som specialité:

I sommar kommer ni att se Peter på passagerarbåten Carl Wilhelmson som han kommer att jobba på. Stort tack för att du ställde upp på en intervju och lycka till i framtiden.