Per-Gunnar ”Peggen” Andersson var och hälsade på i Lysekil och det var Boo Brasta som 1977 fick Peggen att gå i Boo Brastas fotspår

Idag får ni träffa Per-Gunnar ”Peggen” Andersson, född 15 augusti 1957 i Falkenberg. Peggen är uppvuxen på en liten lantgård två mil utanför Falkenberg, och en mil från Ullared. Han gick i skolan i Okome, och sedan blev det högstadiet i Ullared där han hängde på Gekås och kaféet Nimo, på håltimmarna. Sko-Boo fanns också på den tiden men allt var ju en bråkdel så stort som det är idag berättar Peggen.

Efter högstadiet blev det fordonsteknisk linje i Falkenberg och han jobbade även ett år på en Volvoverkstad, som bilmekaniker. Volvo hade även väldigt mycket billeveranser av försäljningsbilar till dåtidens Falken Bryggerier så även där fick Peggen hjälpa till med att göra dessa klara.

Peggen minns att han blev medbjuden till Rejmes Personvagnar AB anläggning, i Halmstad, som invigde en ny lastbilsverkstad, under den tiden han jobbade på företaget. Väl i Halmstad visades en film från dåtidens Volvo Cup. Här pratade Peggen, och hans arbetskamrat, om att köpa en Volvo 140 och börja tävlingsåka, redan 76. Men det visade sig att den cupen lades ner ungefär samtidigt.


Peggen startade dock senare sin egen racekarriär och tog bland annat fyra SM-guld i standardbilsklassen med mera. Här får ni träffa Per-Gunnar ”Peggen” Andersson som var här i Lysekil och hälsade på en dag i augusti.

Per-Gunnar ”Peggen” Andersson.

Ryckte in i lumpen

Peggen ryckte in i lumpen och kom in som gruppbefäl för en mekanikergrupp, i Skövde, på T2. Efter en månad blev alla, som gått en teknisk linje på gymnasiet, erbjudna att gå på en information om Armétekniker-yrket.

Eftersom det första steget var en test i Stockholm så hoppade Peggen på detta vilket blev en trevlig utflykt från Skövde till Stockholm. Över alla under, så kom Peggen in på utbildningen. Då ställdes han i valet att åka upp och göra lumpen i Stockholm i stället för Skövde. Det blev Stockholm för Peggen och några av kamraterna, från T2.

Muckade från lumpen.


I slutet på maj 1977 så skulle de mucka från lumpen. Men man fick ett erbjudande att ytterligare fortsätta utbildningen under två år, med lön och traktamente och detta var allt för bra att tacka nej till berättar Peggen.

Det hände att han åkte hem på helgerna och vid ett tillfälle så åkte Peggen med sin mamma till Gekås som ligger en mil från Falkenberg. Peggen berättar vidare att det var lika tråkigt då, som det är nu, att gå där och titta. Han satte sig i bilen och funderade och kom på att det var kul att de har ett racingteam här. Det var ju en stolthet att företagen hemma hade en Superstar-bil, där Boo Brasta var bilens förare.

Fick en idé och kontaktade en av teamets ägare

Peggen gick in på kontoret, på Sko-Boo, som låg strax bredvid.  Bo Carlsson, som ägde Boo Brasta´s Camaro, tillsammans med Göran Karlsson, berättade att de mycket väl, skulle behöva en springpojke som hämtade bensin och däck med mera.

Där började Peggens racingkarriär. 1977 hade de en kille som hette Mike Hoskins från England som skötte bilen. Mike hade byggt om bilen i en verkstad i Ullared, som numera är ombyggt till ett hotell.
Med i teamet var också Roland Josefsson, från Brastad.  

Peggen hjälpte till helgerna

På helgerna var Peggen där och hjälpte till så gott han kunde. Första tävlingen som han var med på, så var de sent ute. På lördag morgon skulle de åka ner till Knutstorp, och det var givetvis ett dygn för sent.

Peggen minns hur Boo Brasta kom och hämta honom hemma på gården, och det var stort. Boo var känd redan då både i Ullaredstrakten och i övriga Sverige inom motorsporten. Peggen var med på många tävlingar med Boo, bland annat på Knutstorp, Anderstorp, Mantorp, Kinnekulle och Karlskoga. Det blev en säsong med Boo Brasta eftersom Boo valde att sluta efter den säsongen.

Fick många vänner i teamet

Oddmund Olsen från Norge, men som tidigare bodde i Stenungsund var den som gjorde designen på Boo Brastas bil och även på nästan alla andra tävlingsbilar. Oddmund gjorde även affischer till Anderstorp och massor av olika tävlingar.

Han var även flitigt anlitad av Volvo och gjorde designen till R-Sport och det som tidigare hette Volvo Competition Service som 1977–78 gick från blått och vitt till vit och svart med en gulblå dekor. Oddmund designade bland annat Bo ”Emma” Emanuelssons bilar och senare, även Peggens bilar.

Peggen fick också träffa, och lära känna, Göran Karlsson. Göran Karlsson som startade lågprisvaruhuset Ge-Kås Manufaktur 1963 i källaren på en villa, i Ullared, och resten är historia! Honom träffade Peggen då och då, även senare, eftersom han bodde i trakterna och hade ett stort bilintresse. Peggen berättar att han var väldigt jordnära.

Bo Karlsson som drev Sko-Boo med familj blev också vänner för livet. Han lärde även känna Ulf Karlsson som drev IMS =Illustrerad Motorsport och som har tagit massor av foton från den tiden på Boo Brasta.

Team Tjabo 1977, från vänster: Roland Josefsson, Mike Hoskins, Peggen, Bo Carlsson, Oddmund Olsen, Erling Karlsson, Sonja Nilsson och Boo Brasta. Foto: Ulf ”Lance” Karlsson.

Hur kom det sig att du startade med tävlingsåkandet?

– Allt blev så tråkigt året efter att Boo hade slutat att tävla, så jag kontaktade Bosse Ridström och frågade om jag fick vara med honom i hans stall, och det fick jag. Bo ”Ridas” bodde ju i Stockholm så det var praktiskt, när jag gick i skolan där.

När jag var med honom 1978, så utvecklade det sig så att vi åkte ner till Tyskland och åkte en tävling. Det blev flera resor utomlands som Belgien, England och Finland med mera och allt detta under en tidsperiod av två år, om jag inte minns fel.

Hösten 1978 fick jag för mig att jag skulle ta min tävlingslicens. Jag tog min 142 och åkte till Anderstorp och fick min licens. Jag hade Greger Pettersson som lärare.

Hur gick du vidare sen?

– Jag började att lusläsa idrottsbladet och hittade en gammal 140: a i ett bedrövligt skick som kostade 11 000 kronor. Men den gick att köra med. Med den bilen började jag att ta de första stapplande stegen med mot bilsporten. 

En midsommarhelg 1979 så körde jag min första tävling, på Kinnekulle Ring, och sköt motorn redan på den fria träningen. Det som skulle bli en semester hemma i Falkenberg slutade med att jag skruvade ur motorn och skickade den, och mig själv, med ett team skulle till Stockholm.

När jag motorn var hel, igen, var jag säkert fyra gånger på Kinnekulle och tävlade utan att komma i mål.

Efter ett antal tävlingar så märkte jag att jag kunde hänga med de andra rätt bra. Sista tävlingen för den säsongen så planterade jag bilen i ett räcke. Björn Persson, som vann klassen, i en Porsche, sköt motorn och när jag kom på krönet så var det olja på hela banan och jag kraschade i räcket.


Johor, Malaysia, 1977. Foto: Privat.

Vad hände med bilen?

– Karossen blev skrot, men jag hade sedan tidigare bestämt att byta karossen för den var ändå inte bra. Jag åkte till skroten, i Falkenberg, och hittade en kaross i nyskick. Till min stora glädje fick jag den billigt. Sen byggde jag en ny bil av den och så började jag tävla.

Jag blev trea i SSK-serien första året och två andra. Det gav mig blodad tand.

Jag antar att du fortsatte att tävla?

– 1982 startade Volvo Turbo Cup. Det var en standardlik tävling där det inte var så mycket gjort med bilarna. Den blev mycket populär och lockade stjärnförare som Ulf Granberg och gästförare i varje race som Lill-Lövis Johansson, Eje Elgh, Slim Borgud, Björn Waldegård, Stig Emilsson och Stig Blomqvist med mera.

Pressbild från Volvo inför Turbo Cup. Foto: Privat.

– Där var det mycket roligt att vara en underdog. Jag körde två säsonger och vi körde både is, bana och backe. Där träffade jag tre profiler som var norrlänningar. Det var Göran Lindwall, Benny Larsson och Thomas Wirén som var de stora stjärnorna på isen. I somras träffade jag dem igen och det var riktigt roligt.

Volvo Grupp A-Racing

Peggen berättar vidare att 1984 blev året då 240 Turbo på allvar började tävla i Grupp A-racing. Greger Pettersson och Peggen hade ett team ihop första året. Greger fick för sig att de skulle åka EM i England. Peggen, Greger och Anders Olofsson åkte till England. De var först med att tävla i EM i England i sin grupp, men redan året efter var det flera som fanns på plats från Sverige för att vara med.

Volvo fick smak för detta så de tillverkade en Evolution serie, där de var tvungna att bygga 500 exemplar. De satte dit de komponenter som var nödvändiga för att göra det till en tävlingsbil.

 Det var detta som hjälpt honom under sin karriär som tävlingsförare. Att Volvo lyckades så bra på banan. Peggen hade inte haft råd med någon annan bil. 1984 kostade en BMW 635: a 600 000 kronor. Den första Volvon han byggde gick på 100 000 kronor att bygga. Han åkte ner till Tyskland, och DTM, med den bilen och åkte skjortan av de andra trots att de hade dyrare bilar.

Kör hela DTM-serien

1985 bestämmer sig Peggen för att köra hela DTM-serien. Här känner han att han har lite dåligt med resurser och att det krånglar en hel del med bilen. Bröt du ett lopp så förlorade du poäng och tätkänning direkt. Per Sturesson vann 1985 på 117,5 poäng och Peggen slutade på en sjunde plats med 86 poäng. 1986 slutar peggen på en åttonde plats med 75 poäng. Dock var peggen ofta den snabbaste, med en Volvo, och han var den som hade lett flest varv, av de som åkt Volvo.


Peggen har varit med i ett projekt där man byggt replikor av den Gamla 242 Grupp A bilen. Här är ett exemplar. Foto: Privat.

Tävlade på Nya Zeeland

Hösten 1985, när han är på Volvos tävlingsavdelning, slänger någon fram ett papper till honom om en tävling på Nya Zeeland. Det handlade om ett streetrace. De bjuder på två flygbiljetter och transport med flyg från England får Peggen reda på.

Efter några telefonsamtal så ringer det en kille som heter Mike Pedersen, som var danskättling, och hans bror, Garry tävlade i Nya Zeeland. De var mycket intresserade av om Peggen kunde komma ner med bilen och Gary var den som skulle köra bilen, tillsammans med Peggen, som ska köras på gatorna i Wellington. De skulle även fixa med transporter och finansiering med mera.

Peggen och tre mekaniker flög ner till Nya Zeeland. De kom trea i racet. Många utav världseliten fanns på plats. Men Garry, som också skulle köra, hade brutit armen, i ett tidigare lopp.  De hade då kallat in en annan kille.  

Men han tävlade även i ett lopp för Formula-bilar, och lyckades där skada handen, så Peggen fick köra det mesta av de fem timmar som loppet pågick. Det var en pärs säger Peggen och skrattar, men blev en stor succé för Pedersen familjen på Nya Zeeland. Hela sex gånger har Peggen varit på nya Zeeland. Varav fyra gånger med tävlingsbil. 

Hösten 1986 hade Peggen uppnått sin dröm

Hösten 1986 ringer de från Volvo och berättar att de skall ha tre bilar i de sista racen i European Touring Car Championship. Peggen skulle få köra en av de tre bilarna. Då fick han åka fabriksbil på banan i Zolder i Belgien. Där var han helt överlägsen de övriga Volvoförarna.

När de körde nästa lopp, Jarama i Madrid, var han lite övermodig och det gick inte alls så bra som han hade hoppats. Vid den avslutande tävlingen i Lissabon, på Estoril, var han lite mer ödmjuk, och ordningen nästan återställd berättar Peggen. De blev femma i det racet.

Foto: Privat.

Där fick Peggen ett halvt löfte om att han skulle få fortsätta. Men så blev det inte. Efter tre veckor så ringer de från Hallands nyheter och frågar Peggen vad han tycker om att Volvo lägger ner tävlingsverksamheten, och hur det påverkar han? Peggen säger; ”vad, det hade jag ingen aning om”.

Det var ett jäkla dråpslag för Peggen. Nu var Peggen trött på allt, fast han åkte över till Nya Zealand och körde några tävlingar, som redan var inplanerade.

Tävlade i Thailand

Historien om Thailand börjar i att han var på Nya Zealand med sin Volvo. Han hade låtit Volvo veta att han var intresserad av att sälja sin bil. Då ringer de, från Volvo motorsport, och berättar att de har en köpare på tävlingsbilen. Den skall gå till Volvo i Thailand.

Volvon var redan inpackad i en container för att transporteras hem. Men nu var de tvungna att packa om bilen i en annan container för den skulle gå med ett annat bolag. Samtidigt vid ompackningen försvann Peggens hela ranson med Nya Zealands inhemska vin berättar Peggen och skrattar.

Senar på våren 1987 skulle han åka ner till Thailand för att göra upp affären. Banan ligger i Pattaya och Peggen blev erbjuden att köra det första racet på plats när han ändå var i Thailand. Han vann racet och efter vinsten där Peggen slog BMW:s 325: a med sin före detta Volvo så blev han erbjuden att köra de tävlingar som var kvar.

I nästa tävling slog han en M3: a och det blev ett jäkla liv berättar Peggen. De hade hittat något kryphål i reglerna så de påstod att hans bakvinge inte var godkänd. Han fick plocka bort den, men vann även den avslutande tävlingen. Peggen blev erbjuden att köra hela nästa säsong och då vann han hela serien och blev thailändsk mästare.

Det Thailändska teamet, på Johor, i Malaysia. Iraniern  Sepehr Khodayar drev teamet Zepspeed Foto: Privat.

Fick en förfrågan att köra SM 1987

Hösten 86 ville Peggen hitta på något nytt, efter Volvos avhopp, och ringde informationschefen på BMW, Leif Hansén. Han berättade för Leif att gärna skulle vilja ha en BMW 325: a att åka SM med. Leif tyckte inte att det var en vinnarbil, och sa till Peggen att de inte är med om de inte har en vinnarbil.

Dock fick Peggen en förfrågan från Hans-Åke Söderqvist, som tidigare jobbat på Volvo, och varit lite chef på tävlingsavdelningen, om Peggen ville köra för honom. Då han hade inte direkt någon annat för sig utan tackade ja. Lite kuriosa är att teamets verkstad låg i före detta avgångshallen på Torslanda flygplats. 

Tretton säsonger med BMW

1987, BMW M3, regerade på värdens racerbanor. Då ringde Peggen åter Leif, på BMW, och sa; ”nu har ni en vinnarbil”!  Även Gokartsvärldsmästaren, Lennart Bohlin, som ville köra BMW, på bana ville ha en BMW. Leif sa; ”Kan ni hitta på något tillsammans så är vi med”.

Sagt och gjort. Peggen åker till Skövde för att träffa Lennart som var på kurs där. De satte upp planer som de visade för Leif och Förenade bil köpte in den bil som vunnit DTM, samma år, som sedan lånades ut till de båda.

Den BMW M3, som Peggen körde 88, 90 och 91, står nu på Förenade Bils museum. Foto: Privat.

Peggen berättar även om ett tillfälle när de var nere på Förenade Bil och pratade med Leif Hansén och så skulle de gå och äta lunch. Då möter de Lars Söderström som ägde företaget. Leif presenterar Lennart och Peggen för Lars och berättar att de är förarna som skall köra den nya bilen de köpt.

Foto: Privat.

Lars frågade om allt var under kontroll. Peggen sa att; ”just nu tittar vi på reservdelar och det hade varit bra att ha en motor, i reserv”. Lars sa; ”då köper vi en sådan också”.

Bilen som Peggen vann SM med 1989 och som nu Peggen renoverar. Foto: Privat.

Efter det blev det BMW i många år för Peggen. Peggen har vunnit SM för standardvagnar fyra gånger och NM lika många gånger. Han blev även thailändsk mästare 1988.


Blev inbjuden att köra med Nettan Lindgren

1990 blev han inbjuden att köra med Nettan Lindgren i England. Här föddes även idéerna på STCC och så började de jobba med det projektet.

1995 så hade han väl tankarna på att sluta helt, men STCC började ta fart och statusen höjdes och racingen for i topp i popularitet. 

Så karriären återstartade 1997, efter ett sabbatsår, med en privat BMW-satsning. Det gick så bra att Peggen åter fick plats i det BMW stödda teamet och där blev det nu tre säsonger.

I samband med återstarten kontaktade Peggen sin gamle vän Oddmund Olsen, han som designat bilar, åt bland annat Brasta, och det blev Oddmund som fick designa peggens BMW-bilar de kommande fyra åren. I samband med visningen, av den nya tävlingsbilen, på Stockholms Bilsalong, 97, var Oddmund på plats och i hans följe kom Boo Brasta.

Det blev en trevlig middag med en blandning av gamla racingvänner och nya sponsorer den kvällen. Boo berättade, bland annat om strapatserna när han skull ta hem den Vauxhall Viva som han körde säsongen 1970.

2001

Vi flyttar fram till 2001 då Peggen körde EM igen. Det blev tio tävlingar i Europa, för BMW. Efter den säsongen taggade han ner igen och fick för sig att han skulle köra i USA. Dessa planer hade han haft ett tag och det fanns en serie som är bra med ett bra reglemente.

Peggen köpte en BMW M3 och skickade dit. De var på Daytona och körde. Där var det tvåtimmarslopp och Peggen hade en kille som körde och de kvalade nog in på en tiondeplats i deras klass. Under depåstoppet byter de förare och Peggen fortsätter loppet och ligger tvåa.

I det kurviga området ser Peggen något i backspegeln och undrar om bilen skall försöka köra om här. Det gjorde han inte, han hade tappat sin bil och for över gräsmattan i full fart och när Peggen tar u-svängen så kommer den farandes rakt in i framdäcket på hans bil. Där var Peggens USA äventyr över. 

STCC

Idén till STCC kom till när han var och körde några tävlingar ihop med Nettan Lindgren i England. Året efter var vi tillbaka i varsin bil i England. Efter det så började övertalningskampanjen här hemma. Dels så var det förbundet som skulle övertalas och förarna.

Peggen drog detta vidare till och fick väl lite kommentarer under vägen av en del människor. STCC blev till och blev, så småningom, en av Sveriges största succéer i motorsporten.  

Långlopp i Sverige

I början av 2000-talet blev Peggen inbjuden att köra i ett team som skulle köra Svenska Långloppscupen här i Sverige. Ett team som delvis bestod av folk som jobbade på Saab i Trollhättan. De hade en 9–3 diesel och en specialbyggd Saab med lite häftigare hjulupphängningar bland annat. Den hade en turbomotor på 450 hästar, vilket fungerade alldeles utmärkt, trots framhjulsdrift! – Lite kul att ha varit fabriksförare åt både Saab och Volvo säger Peggen och ler.

2010 gjorde Peggen ”come back” i den då nya Camaro Cup. Det var ett röramschassi, med plastkaross, med en V8 på drygt 400 hästar. 2011 förseddes bilen med reklam för Gekås och Sko Boo. Man kan säga att cirkeln var sluten. Mycket tekniska problem gjorde att resultaten uteblev, men när bilen fungerade så var Peggen fortfarande bland de snabbaste.

Peggen säger; ”det blev lite väl mycket skruvande, för att passa mig och man brann inte längre för den delen, som när jag började hos Team Tjabo, som Brasta´s team kallades”.


Körde Classic Race Århus

Still going strong. Nu i september i år var han i gång med tävlandet igen. Denna gång i Danmark och Classic Race Århus. Inför 2022 funderar han på att satsa på en ”full säsong” med både Classic Race Århus och Köpenhamn Grand Prix med sin Volvo 242 Turbo Grupp A

Sveriges bästa racerförare genom tiderna?

– Det är en svår fråga. Varje tid och varje klass har sina svårigheter. Ronnie Peterson är den som kommer att vara längst fram.

Träffade du Ronnie?

– Inte närmare än att han 1978 på Knutstorp cirka en månad innan han dog stod han mycket eftertänksamt lutande mot en bil och tittade på när jag skruvade på Camaron. Ronnie körde då en BMW 320 på Knutstorp.



Boo Brastas garage i Brastad.

Peggen och Magnus Lundqvist vid Boo Brastas gamla garage i Brastad.

Bosse ”Brastad” Johansson född i det lilla samhället Brastad här i Lysekils Kommun. I femton år var han med i racingeliten i Sverige som banracingförare. Han tog hem 7 SM-guld, 5 silver och 8 brons. Bilarna har varit av lite olika märken, men han tog SM-guld med den Ford Capri som ni ser här under som modellbil. Den brann upp vid en brand på Liseberg vid en bilutställning.

Han körde även Volvo/Daf, Fiat, Porsche, SAAB, Vauxhall, Opel och Chevrolet med mera. Vi var hemma hos Magnus Lundqvist i Brastad som visade upp garaget som Boo hade på 60-talet. Där drev han en bilverkstad och hade en anställd minns Magnus. Magnus farfar har byggt garaget. Garaget som sedan Magnus pappa Ronny Lundqvist hade och Ronny blev god vän med Boo. Magnus berättar vidare att han fick ibland uppdraget av Bosse att svara i telefonen.

Han minns ett speciellt tillfälle att han råkade trycka på ett tidtagarur som Boo hade. Magnus blev lite rädd och undrade vad han gjort, men det var ingen fara berättar han och skrattar. Magnus tillägger att han hade även ett stort garage uppe vid Stångenässkolan, där han hade lite bildelar med mera.

Magnus Lundqvist vid Boo Brastas Camaro vid Bynanders Museum i Svenljunga.

Boo Brasta med en av Porscharna han tävlade med.

Boo och jag i ett garage i Lysekil.

Det känns som att du har ett väldigt stort hjärta för Boo Brasta?

– Jo, men det var där det hela startade. Jag minns så mycket roligt med Bosse. Han hade en kompis som drev något hotell i Hjo. Det ligger säkert 8 mil från Kinnekulle, men vi skulle naturligtvis bo där. Vi pendlade mellan Kinnekulle och Hjo när vi körde den tävlingen där.

En annan episod var när vi var i Karlskoga. Boo kände ju alla och en av Sveriges då största motorjournalister var Rune Månzon på Dagens Nyheter. Han hade en sommarstuga strax norr om Karlskoga. Vilket gjorde att hela teamet bodde där. Hur alla fick plats begriper jag ännu inte idag, men det fick vi. Det var en mycket rolig upplevelse med Boo Brasta.

– Sen finns det en episod som inte var så rolig, men som jag tycker är viktig att berätta. Det är nog bara jag som är sanningsvittne i detta.  Mot slutet av säsongen 1977 så kom jag ner från Stockholm och kommer in i verkstaden i Ullared. Det är filspån överallt på arbetsbänken. Jag frågade Mike om vad som hänt. Men fick inget vettigt svar.

Vi åker upp till Anderstorp och kör racet och Boo vinner. Bosses bil tas in för efterkontroll och så uppdagas det att topplocken är filade, och han blir diskad. Vi körde även Mantorp efter detta, men detta var ett av Boo Brastas sista lopp i hans karriär.  

Detta har jag ältat genom åren och tyvärr så är både Boo Brasta och Bosse Carlsson borta. Jag är helt övertygad om att Boo inte hade en susning om detta. Jag är ganska säker på att detta var en setup. Nu är detta mina egna spekulationer och vi kommer aldrig att få svaret. Det gjordes inga sådana kontroller vad jag känner till tidigare och varför just där och då?

Gjort massor av saker genom åren

Han har gjort många saker under åren. Startade företaget Förarutveckling 1995. Han lärde folk köra BMW där folk fick lära sig att använda ABS bromsen och annat. Jobbade även mycket med julbelysningar som han monterade upp för folk. Startade ett glasscafé på Skrea strand som blev en succé. Han blev inbjuden till kommunen på idédagar och där förslog han och en annan att de skulle bygga cykelvägar på de gamla banvallarna. Det har blivit 4 mils cykelväg, hittills, berättar Peggen.

Peggen arrangerar resor till Daytona 500. 2022 blir det både Daytona 500 och Indycar, på samma resa! Foto: Privat.

I flera år har han även arrangerat resor med Swanson till Daytona 500. 2022 har han en ny resa på gång. Nu med både Daytona 500 och Indycar, i St. Petersburg, på samma resa! Vill ni följa med så är länken till resan här under: https://www.swansons.se/vara-resor/specialresa-nascar-indycar-kombination/

Glasscafé

För yngre sommarfalkenbergare är Peggen nog mest känd för glasscafét han byggde 2004.

Foto: Privat.


Han har även jobbat som fastighetsmäklare med mera. Lagom tills hans pensionsdag har han nu funderingar på att starta upp detta med fastighetsmäklare igen.

Peggen skrattar och avslutar intervjun med att säga; ”man måste ju ha något att göra”.

Jag och Peggen.

Stort tack Peggen för dit besök i Lysekil i augusti i Boo Brastas fotspår.

Alla foton på Peggen använder jag med tillstånd från honom.   

Gullmarsfjordens salta vatten sprids över hela världen med hjälp av företaget AURENA Laboratories AB som ligger i Karlstad

Visste ni att, Gullmarsfjordens salta vatten sprids över hela världen med hjälp av företaget AURENA Laboratories AB som ligger i Karlstad. Havets Hus säljer filtrerat saltvatten från Gullmarsfjorden till Aurena Laboratories. Varje vecka kommer en lastbil med ett antal 1000-liters tankar och hämtar vatten vid Havets Hus i Lysekil.

I somras när jag var och fotade segeltävlingen Lysekils Women´s Match fick jag se en lastbil som stod vid Havets Hus med dunkar på det täckta lastbilsflaket. Jag blev lite nyfiken och efter en stund kom den trevlige chauffören som körde lastbilen och vi började prata. Han berättade varför han tankade vatten från Havets Hus.

CI2A8925.jpg

Varför hämtar man då vatten vid Havets Hus?

 Aurena utvecklar och tillverkar medicinska konsument- och sjukvårdsprodukter som marknadsförs av olika varumärkesägare runt om i världen. De gör bland annat näsduschar där vissa av produkterna använder naturligt havsvatten som en viktigt ingrediens.

Detta tyckte jag lät väldigt kul och positivt för lilla Lysekil, så jag tog kontakt med Havets Hus VD Maria Jämting som ordnade så att jag fick kontakt med Magnus Hedman. Magnus som tillsammans med sin bror Lars Hedman äger företaget AURENA Laboratories i Karlstad.

Magnus är ansvarig för affärsutvecklingen på företaget och Lars är VD i AURENA Laboratories AB. Magnus berättade att han och brodern Lars skulle besöka Havets Hus i december, hade jag tid så kunde vi träffas när de var här.

CI2A8826.jpg
Magnus Hedman, Maria Jämting och Lars Hedman vid Havets Hus brygga, med Gullmarsfjorden i bakgrunden.

Träffades på Havets Hus

 Vi bestämde träff på Havets Hus där även Havets Hus VD Maria Jämting var med. Jag fick en presentation om företaget där man bl.a berättade att de är ett familjeföretag som idag har 70 anställda. De erbjuder legotillverkning till deras kunder, plus att de har ett sortiment av egenutvecklade produkter som är tillgängliga för varumärkesägarna. Där ingår bl.a medicinska sprayprodukter.

Hämtar saltvattnet i Lysekil

 De hämtar havsvattnet i Lysekil med lastbil som sedan transporteras vidare till Karlstad. 6 kubik cirka 2-3 gånger i veckan hämtas vid Havets Hus.

Vattnet tas på ett djup av 32 meter ute i Gullmarsfjorden och filtreras innan det forslas vidare till Karlstad. I Karlstad töms vattnet i en stor behållare som rymmer 23 000 liter som håller saltvattnet nerkylt. Innan det blir vätska för att användas i de olika produkterna återstår mycket arbete.

Vattentanken i Karlstad är anpassad för en tankbil och i framtiden är det tänkt att tankbilar skall hämta saltvattnet vid Havets Hus anläggning i Lysekil. Salthalten på vattnet kan variera när de hämtar vattnet vid Havet Hus, men allt sådant kontrolleras på plats vid deras anläggning i Karlstad.

 Speciell packningsteknik.

 Aurena specialiserar sig på en speciell packningsteknik som heter Bag-on-Valve (BoV). I burken finns en påse med vätskan som skall ut ur flaskan. Flaskan trycksätts med luft eller kväve i mellanrummet mellan påsen och flaskan.

Varför skall man använda denna teknik i flaskan? Jo, för vanliga tekniken med aerosoler som de använder kan vara brandfarliga på grund av att det ofta är gasol som är drivgasen. Det är ett envägssystem där det bara kan komma ut vätska. Det kan inte komma in något i flaskan. Det gör att innehållet i flaskan efter 2 år fortfarande är sterilt.

Det är inte bara vattenbaserade produkter som kan fyllas i flaskan utan även krämer och geler fungerar alldeles utmärkt.

CI2A8836

Har kunder runt hela världen

 De har kunder runt hela världen och är väldigt exportinriktade. Magnus berättar att de är kända för att de har ett sortiment av färdigutvecklade produkter som är godkända av myndigheterna som varumärkesägarna kan välja bland.

Regelverket i deras bransch är väldigt viktigt och i grunden klassas de flesta av deras produkter som medicinsk teknik. Tanken går kanske först till rullstolar och andra hjälpmedel, men näsduschar och andra produkter kan vara medicinsk teknik.

Specialiserat sig på olika vätskor

 Magnus berättar vidare att det finns olika vätskor som de är specialister på, men en av de vätskorna är naturligt havsvatten, för näsa, öra och halsprodukter. De har en kombination där de använder naturligt havsvatten där de är ensamma om att kunna erbjuda en unik teknologi med kolsyrade näsduschar.

För öronvax har de en nylanserad produkt som är baserad på havsvatten från Gullmarsfjorden. En kund till Aurena hur nu lanserat den på svenska apotek under namnet Audisol.

Ryssland och andra länder är en stor marknad för Aurena Laboratories

 Kanada, Ryssland, Ukraina, Australien, Nya Zeeland, Italien, Spanien, Korea och snart även USA är några av platserna i världen som använder produkter med Gullmarsfjordens vatten. På en artikel som säljs i Ryssland finns det t.o.m. en karta på kartongen till flaskan. Även namnet Gullmarsfjorden står på vissa flaskor. Det kan nämnas att i Kanada ligger de på andra plats med försäljningen av nässprayer.

CI2A8888.jpg

CI2A8896.jpg

 

 Undersökte först saltvattenmarknaden i Frankrike innan de valde Havets Hus

 År 2010 tog Lars Hedman kontakt med Havets Hus. De hade kommit fram till att de behövde havsvatten till sina produkter. Internationellt fanns det då olika företag som ägnade sig åt att sälja havsvatten. Frankrike var ett av länderna som de tog kontakt med. Men med tanke på miljö – och ekonomiska hade inte det varit lönsamt med att frakta vattnet från Frankrike.

Maria Jämting berättar att hon i sin tur fick ta kontakt med olika myndigheter innan de fick klartecken. Både Lars och Magnus är mycket nöjda med samarbetet med Havets Hus och i detta instämmer även Maria Jämting VD på Havets Hus.

Stort tack till Maria, Lars och Magnus för att ni tog er tid, och jag önskar fortsatt lycka till med samarbetet i framtiden.

På länkarna här kan ni läsa mer om AURENA Laboratories AB och Havets Hus.

Idag får ni träffa Brastadsbon Pierre Holgersson. Pierre har bl.a. jobbat för mediamogulen Jan Stenbeck och sätter Lysekils kommun på kartan med sin tillverkning av olika figurer.

 

CI2A6225.jpg
Pierre Holgersson jobbar med en figur.

Pierre har bl.a. jobbat för mediamogulen Jan Stenbeck. Sommaren 2002 när Stenbeck dog hade Pierre hand om Jans båtar som låg i Saint Tropez. Idag bor och jobbar Pierre i Brastad med sitt företag Bloodstones Creatives AB. Namnet Bloodstone var arbetsnamnet på en Bondfilm berättar Pierre. Nu blev det inte filmens namn men Pierre behöll namnet på sitt företag.

Pierre är född och uppvuxen i Brastad men har bott både i Munkedal och Uddevalla innan han flyttade hem till Brastad igen.

Victimizer Väderbåtar tenderbåtar till victory challenge 2003 Projektledare Pierre.jpg
Victimizer väderbåtar tenderbåtar till victory challenge 2003.

Här kommer Pierre´s egna berättelse om sin tid med bl.a. Jan Stenbeck. 

Under min uppväxt har jag alltid varit inblandad inom båtbranschen då min far var inblandad i bland annat Nimbus under tidigt stadium vilket gjorde att jag ofta sprang i bakgrunden och genom det fått intresset för båtar genom  detta.

Efter Högstadiet började jag gå omvårdnadslinjen på gymnasiet men inom någon månad eller 2 hoppade jag av denna för att helt koncentrera mig på båtar och komposit på heltid.

Jobbade på olika varv.

Mellan 1986 till 1997 Hoppade jag runt på de olika varven för att lära mig så mycket som möjligt då min hunger att lära mig så mycket som möjligt var rätt så stor. Jag var med av bygge av allt från sjöräddningskryssare, segelbåtar, motorbåtar, grundstötningar till ombyggnad av racingbåtar (segel).

Många kvällar och nätter under denna tid gick åt att göra lite extra arbete med att ta fram pluggar och formar till olika aktörer inom olika branscher.

Hjälpte till med sportbilen Indigo! 

T.ex. var jag en hel del i Arvika för att hjälpa till med framtagning av Sportbilen Indigo 3000 som nu på senare år fått en liten nystart av Von Braun.

Samtidigt att få vara med vid bygget av Action House i Lööken, Danmark tillsammans med en hel del udda personer som väckte lite upptäckarlust med att skapa lite figurer, berg o.s.v. inom nöjeparksbranchen.

Jobbade som billackare.

1997 hände en hel del i mitt liv som gjorde att jag ville testa lite nya grejer. Jag började arbeta som billackerare på Måleriet på Autonova och hade sån tur att jag fick ständigt kvällspass vilket gjorde mina möjligheter att fortsätta min upptäckarlusta av nya saker och nya människor under resterande del av dagen.

Började skapa lite saker i t.ex. Sälen med klätterväggar, figurer, och början av det som idag är Snögubbeland.

Åker till Nya Zeeland. 

1999 åkte jag med några killar från Nya Zeeland till Gotland för att färdigställa en 80-fots båt helt i Kolfiber som en del svenskar hade misslyckats under en lång tid med att få klart vilket tog oss cirka 7 månader att få rätsida på och om jag inte minns fel lämnade vi alla Gotland dan före midsommar.

Americas Cup.

2 månader senare ringde en av dessa killar upp mig och frågade om jag kunde komma ner till Göteborg och hjälpa till med ett nytt America´s cup projekt, ingenting var klart men de hade köpt upp en 2 år gammal America’s cup båt från Nya Zeeland och skulle i varje fall börja träna lite.

Det första 4-5 månaderna stod vi i en gammal fabriksbyggnad på Eriksberg och försökte få i ordning på alla gamla saker som projektledaren köpt lite överallt. Jag kommer mycket väl ihåg att fastigheten vi stod i hade knappt några fönster så det var regn, snö och dimma om vart annat inne i lokalen och vi frös jämt.

Hull is 2 Tillverkning skrov America's cup båt iacc-63 örn 2002
Tillverkning skrov America’s cup båt iacc-63 örn 2002

Bygge av IACC-63  örn 2002.jpg
Bygge av IACC-63 örn 2002.

Segling IACC 63 örn 2002
Segling IACC 63 örn 2002.

 

Mycket jobb. 

I samma veva blev det klart att satsningen var seriös. En kille från Nya Zeeland vid Namn Chris Mellow blev kontrakterad för att leda bygget av den första båten av 2 som fick byggas och jag var inte sen att hoppa på även detta men hade kanske inte räknat med så mycket jobb 07.00 till 21.30 6 dagar i veckan i 6 månader. Men med hjälp av många härliga människor gjorde det definitivt lättare.

Testsegling IACC-63 örn 2002.jpg
Testsegling IACC-63 örn 2002.

 

Satte upp en bas i Frankrike.  

Under samma period satte projektet upp en bas i södra Frankrike där träningen pågick för fullt där seglarna var nere 3 veckor i stöten och mellan passen var de hemma 1 vecka och vilade sig. Under alla dessa stopp var jag nere i Frankrike och servade båtar från skador samt att bygga om båten efter seglarnas önskningar. Ibland blev det ensamt men en bra lärdom att lösa problemen själv innan de kom ner igen.

Ju vanare seglarna blev desto mer gick sönder på båtarna och med resans gång blev mina stopp i Frankrike längre och längre.

 

Fyllde 30 år. 

Vid denna tid delade jag lägenhet med en segelmakare från Danmark som luskade ut att jag fyllde 30 år, och vid denna tidpunkt bjöd han på lunch där jag, Tim, Projektledaren Mats Johansson och OS-guldmedaljören Jesper Bank deltog för att fira min 30-års dag och under denna lunch fick jag en hel del frågor om båtbygge och tenderbåtar i synnerhet. Jag svarade så gott jag kunde och gav kanske en del tips.

 

Jan Stenbeck ringde. 

Några dagar efter denna lunch fick jag ett telefonsamtal från Jan Stenbeck som frågade om jag kunde tänka mig att  kolla lite mer på en bra tenderbåt till Projektet vilket jag gjorde och lämnade ett par tips.

 

 Victory Challenge. 

Nu ville Mats Johansson och Jan Stenbeck att jag skulle bygga en tenderbåt till projektet och nu hände allt väldigt snabbt. Jag blev bortplockad från bygget av båt nr: 2 till projektet utan blev istället projektledare för Jan’s eget lilla projekt med Ribbåtar på 45-fot med stora motorer där 3 skulle gå till Victory Challenge och en skulle han själv ha i St. Tropez.

Problemet var att jag hade bara 6 månader på mig att bygga ett komplett formset, samt 4 kompletta båtar. Förmodlingen var jag ung nog att inte förstå situationen utan bara körde på. Alla inklusive konstruktören sa att det var omöjligt. Alla sa att det klarar inte ens de stora varven.

 

6 veckor före sin bortgång fick han sin båt leverared till St. Tropez av mig personligen.

Men med 6 killar körde vi på 7 dagar i veckan och ja det gick utan någon hjälp av de stora varven. 6 veckor före sin bortgång fick han sin båt leverared till St Tropez av mig personligen. Vi hade lite duster jag och Jan men dessa var alltid sakliga och med full respekt för varandra.

Efter hans bortgång dog projektet lite, vilket gjorde att de flesta gick vidare till nya projekt och så även jag under en tid.

Båt byggd till Jan Stenbeck. Levererades till Honom själv i St Tropez.jpg

Åkte vidare till Danmark.  

Bland annat for jag till Danmark för Bygget av J-Class båten Ranger och därefter bygget av en 130-fots highspeed båt till en Mexikanare.

Men under 2005 började Jan’s son Hugo driva på för att få igång projektet igen inför America’s cup 2007. Som första start var vi tillbaka i de gamla lokalerna på Eriksberg för att bygga om 2 av båtarna så att dom skulle passa in i de nya regelverket för IACC-båtarna. Men bristen på pengar var ständigt närvarande vilket gjorde att det hela tiden stoppade upp men vi lyckades till slut få båtarna i sjön för den nya för-serien till America’s cup.

Åkte med lite som Shorecrew för att hjälpa projektet men efter deltävlingen som var i Malmö 2006 bestämde jag mig för att hoppa av.

Började jobba för Massimo Moratti som var ägare till Inter. 

En månad senare började jag arbeta för Massimo Moratti som var ägare till Inter och byggde en stor ribbåt till han i Dingle av alla ställen. Och eftersom att han var involverad i det Italenska teamet Luna Rossa blev det en del jobb för dessa killar istället samt för hans bolag Tecnorib och Pirelli under 2 år.

Victory 1
Pierre med gänget som hade hand om båtarna mellan racen.

 

Började jobba som underleverantör till HallbergRassy. 

Jag kände att nu var reslusten inte så stor längre utan provade att vara hemma istället med bland annat som underleverantör till HallbergRassy ett litet tag, men serieproduktion är inte så inspererande så började med att varva det med andra jobb som att bygga alla formar till Volvo Polestar’s nya TTA bil 2012 som exempel, eller som shorecrew för Team New Zealand under deltävlingen i Göteborg för 2 år sedan.

Vtc 2.jpg
Prototyp till förserie Volvo VTC.

Vtc 1 (1).jpg

 

Började bygga figurer 91-92.

Som jag tidigare berättat började historien med figurer runt 91-92 under bygget i Lökken och fortsatte under några år som ett litet kul arbete att göra på kvällar och liknande när tid fanns.

Fortsatte  med en hel del arbete för Djurs sommarland i Danmark som t.ex. 2 st 5 meters späckhuggare som hängde över maskinen som skapade vågor i vågpoolen samt en del konstiga figurer till Bonbonland i samma land.

95-97 blev det en del resor till Sälen med skapande av klätterväggar, troll och skissande på ett nytt barnområde, vilket tillslut blev för stort för mig att ro ihop själv utan lämnade över det till andra aktörer.

Efter denna besvikelse låg jag lågt med figurer under några år och tiden räckte inte heller till för detta utom för någon enstaka sak någon gång ibland.

 

Men de senaste 5-6 åren har det ökat sakta men säkert och blir bara mer och mer. Allt från speciella skyltar, enstaka figurer till hela områden. Vattenpark i Sjöbo.

Här är en barnpool vi gjorde till sjöbo kommun. Grodor, vattenrutch och träräcken gjorda av oss..jpg
Figurer till en vattenpark i Sjöbo.

Insekter till en insektsutställning på Skansenakvariet som ska hålla på i 3 år.

Groda till skansenakvariet. Levererad maj 2016.jpg
Groda till Skansenakvariet.

dyngbagge 2.jpg
Dyngbagge Skansenakvariet.

Skansenakvariet leverans 2017 (maj).jpg

Bönsyrsa till skansenakvariet leverard i Maj 2017.jpg
Bönsyrsa till Skansenakvariet.

Lekparker till några kommuner i närområdet, Sommarland i Skara m.m.

Fjäril till Lekpark
Fjäril till en lekpark.

Nu ligger mest fokus på att färdigställa projektet till Jernhusen AB där jag tagit fram en Alfon Åbergs figur. Tanken är att det skall stå en Alfons Åberg figur vid järnvägsstationerna i Sverige. Alfons figurerna fick godkänt och 7 stycken skall fram i första skedet.

28276291_1578450528929746_3868959548454094173_n

28168107_1578450345596431_7616248085510646089_n

27973379_1578450138929785_5146036014456653887_n.jpg
Alfons Åberg.

Har många projekt på gång.

Just nu så håller Pierre på med lite olika saker. När jag hälsade på honom höll han bl.a. tillverka en delfin som skall stå på en monter där det står vilka öppettider de har på en hemlig nöjespark i Sverige.

CI2A6234.jpg

 

Älgar som gråsuggor.

Han och en kompis har även gjort lite reklamsaker till en speltillverkare i Sverige. Det ligger en älg hos Pierre och han frågar; ”om jag sett gråsuggorna som ser ut som sälar”? ;”Ja, det har jag ”svarar jag. Älgarna skall till en flygplats fast det är först i september som de skall ha älgarna. Innan dess skall de gjutas i betong.

CI2A6237.jpg

Pierre har många projekt igång. Just nu jobar han med lite figurer till en lekplats i en grannkommun. Han har även en del hemliga projekt på gång som han inte kan prata om när vi träffades.

Mentice/Simuleringsmaskiner.

Mentice/Simuleringsmaskiner är ett annat intressant projekt där utvecklingen går i rasande fart där läkare simulerar olika scenarier med allt från hjärtinfart till stroke.

Dessa maskiner gör att läkare kan öva för att säkerhetsställa sin kompetens innan de börjar arbeta med en riktig patient. Vi har här ett långtidskontrakt för ett intensivt samarbete med produktion och utveckling.

 

Jag frågar Pierre vad han har för framtidsplaner?

– Utöka idén. Jag behöver utveckla och få tillgång till större lokaler.  Till de projekten som är på gång så räcker inte min nuvarande lokal till.

Det skall bli spännande att följa Pierre i framtiden och se hur hans företag utvecklar sig.

Bloodstone har även ett avtal om samarbete och agentverksamhet utanför Norge för ett Bolag som heter www.Easyform.no vilket har världens största fräs för utveckling av prototyper inom marinindustrin som exempel.

I samma företagsgrupp som easyform finns även t.ex.

www.lefdalmine.com

www.nordwest3d.com

www.stadttowingtank.no

Bloodstone Creatives AB på Facebook.