Idag är det f.d. radioreporten Lasse Wieslander som jobbade på Sveriges Radio Väst, och Gunilla Åhman Olausson som berättar vad de minns av katastrofen med Scandinavian Star 1990.

Idag fortsätter reportageserien om Scandinavian Star. Den 7:e april i år är det 25 år sedan olyckan med Scandinavian Star inträffade. Lasse Wieslander som då jobbade som radioreporter på Sveriges Radio Väst, och Gunilla Åhman Olausson som jobbade hos sina föräldrar på Athinas blommor här i Lysekil berättar vad de minns, hur de fick reda på det och vad de gjorde de dagarna Scandinavian Star låg vid kajen vid Grötö.

 

Lasse Wislander radio väst
Lasse Wieslander Foto: Lasse Edwartz

Lasse Wieslander berättar:

– Min första tanke när jag hörde på radion om en färjebrand på Skagerack var en plötslig skräck och det innan omfattningen var känd – Himmel, hur är det med mina föräldrar?! Jag visste att de var på väg med en färja till Oslo för att fira Fars 75-årsdag 7 april. Och nästan innan jag tänkt efter en gång till, så ringde telefonen. Jag råkade vara helgreporter på Sveriges Radio Väst just den helgen. Så gick larmet, och det var att kasta sig i bilen, från Strömstad, där jag bor, och till Lysekil. På vägen ner hann jag tänka efter igen – Nej, föräldrarna satt på en annan båt…

 

 Ekot ville ha med mig i sändning kl.08:00.

  – Ekot i Stockholm ville ha med mig i en sändning så fort det gick, det kanske var till klockan 8. Och jag visste ju ingenting än, så Ekot försåg mig med några uppgifter som de grävt fram per telefon. /Faktiskt var mobiltelefonen uppfunnen år 1990./ Så till den första sändningen när jag satt i bilen med Lysekil nätt och jämnt inom synhåll, så blev det en någorlunda sakkunnig ”prata” som det heter. Till en början hade vi inte klart för oss hur stor olyckan var. I något tidigt läge var det tal om något tiotal drabbade som hade tagits om hand av en rysk båt. Det var inte ens självklart att de skulle komma till Lysekil.

 

Stod på Rosvikstorg och ville göra en intervju.

 – Men så rullade det vidare. En del drabbade landade ganska tidigt och togs om hand på hotellet. Här gjorde någon i Lysekil ett klokt drag – man såg till att chockade och frusna överlevande slapp träffa journalisterna. Det kan jag tycka numera – det var något helt annat, när vi hela kopplet av journalister stod på Rosvikstorg och ville intervjua.

Till sist lyckade vi få fram ett budskap till dem där inne på hotellet om att någon frivillig kunde vara snäll och säga några ord till oss. Den förste stackars mannen fick säkert hjärtklappning av bara detta – att vara helt omgiven av journalister som pratade i mun på varandra.

 

Scandinavian Star skulle bogseras till Lysekil.

 – Efter hand blev det klart att Scandinavian Star verkligen skulle bogseras till Lysekil. Det tog lång tid av väntan i den småkalla vårblåsten. Men man kände inte så mycket av kylan, det hände nya saker hela tiden. Allt fler fick klart för sig hur stor katastrofen var, även om vi inte hade de exakta siffrorna för antalet döda och skadade.

Det kom allt fler anhöriga till färjepassagerarna. Vissa kunde återförenas med överlevande, andra kunde bara vänta. Det kom fler och fler journalister under dagen. Allt detta ställde förstås våldamma krav på den lilla kommunen Lysekil och som krisen bara blev större växte kommunalrådet Stig Nilson till en stor organisatör. Vad gör man när det behövs tolkar för anhöriga och för journalister från när och fjärran? Jo, även den lilla kommunen har språklärare att ta till. Och vad gör man när telenätet och kommunväxeln blir överlastade? Jo, man ropar och skriker på dåvarande Televerket att kalla in montörer trots helgledigt. Gullmarsskolan förvandlades till presscentrum. Det här var innan datorerna var så vanliga, men tydligen var ändå det här en av de värsta nötterna att knäcka, att komma förbi byråkratin.

Det måste ha gjorts en massa improviserade insatser förutom det som vi journalister märkte – hur anhörigcentret organiserades, om psykvård och präster engagerades, hur beredskapen höjdes på sjukhusen i området, hur ordnades det med utspisning osv, jag minns inte att jag var hungrig trots alla timmars arbete, men någon måste ha tänkt på det också, även om jag inte minns att jag åt någonting heller.

 

Jag rapporterade varje timme i Ekot.

 – Mitt minne är att det tog hela dagen innan Scandinavian Star syntes vid horisonten och flera timmar innan hon låg vid kaj. Hela tiden rapporterade jag varje timme i Ekot om det senaste som hänt.

Ekot på den tiden var vanligen ganska kräsna med att ta emot svenska rapporter som kom längre bortifrån än Stureplan, men den här perioden tog de allt jag levererade. Efter hand hade jag fått teknikhjälp från Uddevalla, först kom programchefen Kjell Arvidsson ut med en sändarbil, sedan teknikchefen Göran Blomquist. Så för min högst personliga del var allt väldigt lättjobbat – det var bara att leverera så mycket som möjligt.

En sista rapport för dagen gjorde jag stående på kajen i skymningen nedanför den utbrända färjan – jag var aldrig ombord men tårarna kom i ögonen när jag rapporterade om brandlukten och om hur gardinerna fladdrade ut från de krossade fönstren.

Star_11

Söndag dag 2

– Söndagen, dag 2, gick i samma stil, jobb och jobb och jobb, även om det fanns fler kollegor på plats. Ett minne är lösningen på problemet med de 159 liken. Många av dem var norrmän och många av dessa transporterades i kylbilar från fiskindustrin. Man hade dolt texten ”Frionor” på långtradarna. Jag ställde en del kritiska frågor till Stig Nilson om detta – på temat att det skulle vara ovärdigt att frakta avlidna i fiskbilar. Men numera så har jag mer förståelse för att det var nödvändigt att göra så.

Och sen är min historia slut. En sak till bara – när jag kom hem ringde Statistiska Centralbyrån och frågade om min jobbsituation. Jag hade blivit slumpvis utvald. SCB-damen i andra änden blev tyst och klentrogen när jag berättade om min övertid senaste veckan. Nää, det går inte. Jo, det gjorde det.

Lasse Wieslander, före detta reporter på Sveriges Radio Väst.

 

Vidare är det Gunilla Åhman Olausson som berättar vad hon minns av katastrofen med Scandinavian Star. 

IMG_6708
Gunilla Åhman Olausson.

Bodde över hos mor och far på Härnäset.

– Jag bodde över på Härnäset hos mor och far. Familjen hörde på nyheterna att en färja brann. Vi skulle åka in till Lysekil och öppna Athinas blommor där jag jobbade när mina föräldrar ägde det. Man lyssnade på radion med stor bävan och tyckte det var otrevligt det man hörde. På kvällen var vi hos goda vänner på Bergmansliden här i Lysekil. Vi stod och såg när båten bogserades in i Lysekil.

 

Stig Nilson ringer till mig.

– De uppgifter vi hade hört under dagen var att det var båten som kom och att alla var räddade som fanns ombord. Jag tyckte det var skönt att inte båten sjönk där ute utan att de kunde bogsera in den till Lysekil. På måndagen hade vi tillagat revben med potatisgratäng till här hemma, och skulle få besök. Precis när jag skulle servera maten så ringer Lysekils kommunalråd Stig Nilson till mig. Han frågar om jag kunde komma ner och göra en kistdekoration, för de första kistorna skulle köras iväg till Oslo.

 

Gjorde kistdekoration till de kistorna som kördes i bårbilen.

– Nu hade man hört att det fanns döda folk ombord när den Scandinavian Star bogserades in i Lysekil. Jag tackade ja till detta, och kistdekorationen skulle vara i de norska färgerna.

Det var med en bävan man åkte ner till affären, och samlade in dekorationer och tog blomsterbussen ut till Grötö. Jag har lite svårt att minnas vad som hände när jag kom till kajen på Grötö. Det var så överväldigande att vara där. Jag var där några gånger och dekorationen skulle vara på den kistan som bårbilen från Fonus körde, och som körde före lastbilarna i kortegen till Oslo.

 

Minns lukten från Scandinavian Star.

– Idag minns jag inte om jag var där tre eller fem gånger och gjorde dessa dekorationer. Jag minns att när jag stod där nere, så är det lukten jag kommer ihåg. Våra barn var hos mina föräldrar på Härnäset och jag var gravid i 7:e månaden. När vi kom hem den kvällen så tog min man Jeff vår mat och gick och slängde den, för den luktade exakt lika dant som de gjorde på kajen på Grötö. Det luktade grillade revben. De tog många år innan jag kunde äta revben igen. Känslan och den lukten sitter fortfarande kvar idag när jag äter revben.

 

Den sista kistan var en barnkista som skulle transporteras i bårbilen.

– Sista dekorationen minns jag med att jag kom till kajen och representanten från Fonus kom fram till mig och sa att jag får vänta lite för det hade tillstött problem. Jag sa till att jag inte vill stå här så länge på grund av att jag tyckte det var otäckt att vara där vid kajen och transporterna med döda människor. Efter en stund kom representanten tillbaka och sa att han försökt att ordna detta, men berättade att det fanns en kista kvar och det var en barnkista som skall göras i ordning med dekoration. Detta hade han försökt ändrat på, men eftersom lastbilarna var plomberade så gick inte det att ändra på. Det var känslan av att behöva göra iordning en barnkista som kändes väldigt starkt efter allt som varit under dessa dagar och representanten förklarade för mig att han inte kände att köra med en barnkista i bårbilen. Det var väldigt tungt förstod jag då och han tyckte att det var att spela på folks känslor för bl.a. när han körde in i Norge så stod det folk längs vägarna och tittade på konvojen som kom med alla döda människorna. Det var mycket tankar och känslor under dessa dagar i Lysekil.

Star_12

 

Väldigt få pratade om båten.

– Något som jag minns väldigt väl var att folk på i Lysekil inte pratade om båten. Kunderna i affären sa inget och mötte jag någon ute i Lysekil var det ingen som sa något. Det verkade som ingen orkade prata om det som hänt. Alla såg den men ingen ville prata om den, det var nog för känslosamt tror jag. Minns även alla de som kom och satte sig med sina fikakorgar uppe i Åkerbräcka. Det kom norrmän och andra som skulle se Scandinavian Star när det låg där nere vid Grötökajen. Det finns många minnen kvar även om det är 25 år sedan det hände.

 

Förstår inte hur kaptenen kunde lämna fartyget.

– Jag minns att när man såg Scandinavian Stars kapten på Tv:n så kunde jag inte titta på honom. Att lämna skeppet utan att ta reda på hur många som var kvar tycker jag var fruktansvärt. Att samtidigt säga att det inte var några människor kvar på båten är något jag inte förstår än idag.

Hon minns att hjärtat slog när hon stod i affären och skulle göra kistdekorationen. Buketten på kistdekorationen innehöll: Blå iris, röda rosor, vita nejlikor och vit ginst.

Stort tack Lasse och Gunilla för att ni berättade om vad ni kom ihåg om katastrofen med Scandinavian Star. Tack även till Lasse Edwartz och Lennart Hård för foto.

Fortsättning följer!

Besökte den ideella närradioföreningen Radio Sotenäs som startade sina sändningar 1989.

Jag åkte till Kungshamn och besökte den ideella närradioföreningen Radio Sotenäs som sedan 1989 sänder dygnet runt på 95,3. Jag blev för några veckor sedan uppringd av Ronald Ersson som är programledare för Radio Sotenäs. Jag fick en förfrågning via Facebook om jag inte kunde göra ett reportage om dem. När vi hördes första gången via telefon ville Ronald även göra en intervju med mig där jag berättade om min blogg. Efter intervjun bestämde vi att jag skulle komma ut till Sotenäs och träffa dem. När vi bestämde träff skulle han vara ute och sända live och intervjua några kvinnliga företagare som samtliga är verksamma på Hasselösund. Jag åkte dit och fick sitta med och lyssna och se Ronald när han intervjuade Eva Abrahamsson från Smögens Kulinariska, Maria Heijerdahl som skall Jobba med Eva, Malin Oresten från Smögens Ecowear, och Anki Åsberg-Olsson som har Hasselöns bokföring samt äger lokalen som intervjuerna gjordes i. Utanför lokalen stod sändarbussen och Ronald hade riggat upp allt ett mixerbord och ett antal mikrofoner kopplade till mixerbordet. I studion i Kungshamn satt Morgan Nilsson och skötte musiken när Ronald ville ha en paus.

IMG_8057
Ronald intervjuade fr.v. Eva Abrahamsson från Smögens Kulinariska, Maria Heijerdahl som skall Jobba med Eva, Malin Oresten från Smögens Ecowear, och Anki Åsberg-Olsson som har Hasselöns bokföring.

IMG_8061

Ronald bor i Göteborg, men pendlar till Kungshamn med sin motorcykel om vädret tillåter. Han har även en husvagn i Sotenäs som han kan sova över i om det behövs. Han berättar att han brinner för Radio Sotenäs och har så kul när han sänder radio. 90 % av den tid han sänder så är han ute bland folk och pratar.  Att få träffa alla människorna är så roligt berättar han vidare. Hur kom det sig då att han började sända radio? Ronald berättar att han jobbat som discjockey i Kungshamn, Smögen och många andra platser. Men det var när han jobbade som bartender på Magasinet på Smögen som det med radio startade. Morgan hade tjatat på honom om han inte kunde börja sända radio.  Han började och är kvar än idag. Vi pratar om roliga minnen och Ronald säger att det finns hur många som helst. Han minns de 3 sittningarna han hade med Lars-Gunnar Björklund. Det blev 9 timmars radio. Det var helt fantastiskt. Han berättar om en intervju med Papa Dee när de satt mitt utanför Sea Avenue på bryggan i Smögen och folk vandrade runt dem medan han intervjuade Papa Dee. Det har blivit många kändisar han har intervjuat genom åren. Hoppade bungyjump med mikrofon, han sa inte så mycket i det första hoppet men i det andra blev det mera prat.  Åkte racerbåt från Abba till Smögens hamn med sändarutrustning när han skulle sända från Smögen offshore racet och fick klappa föraren med en pinne när han skulle svänga åt höger eller vänster för föraren visste inte var Smögens hamn låg. Smögens Marina sponsrade Radio Sotenäs ett år med en båt i ett kändislopp som sedan såldes i en auktion där pengarna gick till Cancerfonden berättar han. Som avslutning berömmer han Sotenäs Kommun som de har ett sådant bra samarbete med och även Morgan Nilsson. Morgan är en klippa utan honom skulle inte Radio Sotenäs finnas säger Ronald. Där lämnar jag Ronald och Smögen och åker vidare upp till Abbagården i Kungshamn där de har sina lokaler.

IMG_8052

IMG_8093
Morgan Nilsson Radio Sotenäs bakom studiobordet.

1987 bildades närradioföreningen sedan tog det ungefär 2 år innan sändningarna kom igång. Det skulle byggas studio och det tog lite tid berättar Morgan Nilsson som har varit med från starten av närradion. Morgan hälsar mig välkommen in i deras studio som de haft i ungefär 6 år nu. Det är den gamla studio 1 som Radio Väst hade. De flyttade ut denna studio när de digitaliserade där och Radio Sotenäs fick överta denna. Morgan berättar att det har varit mycket rikssändningar på denna studio. Det här med närradio var en kommunal idé från början. Det var många närradiostationer som kom till på 80-talet. Morgan berättar att det var även på gång i Lysekil men att intresset inte fanns där. Morgan blev tillfrågad om han ville vara med för han hade mycket av det tekniska kunnandet. I början var det spolbandspelare de använde. Bussen de har och sänder ifrån fick de från Radio Kronoberg, de skall försöka byta den i vinter berättar Morgan den börjar bli lite sliten. I början hyrde de sändarna från Televerket radio som det hette då. I början var det 7-8 timmars direktsändning i veckan, resten låg på en slinga. De hade en bandspelare med olika kassetter i som gick med information och musik på den övriga tiden när det inte var direktsändning. Reklam fick man inte ha i början på närradion, 1994 tror Morgan att det blev tillåtet. I mitten på 90-talet gjorde den första datorn som ljudkälla entré hos dem och idag har de datorer till allting. Cirka 3 ton skivarkiv har de säger Morgan och skrattar. De finns t.o.m. folk som har sina LP-skivor stående där i arkivet, de har lånat ut dem till Radio Sotenäs. Mycket finns inspelat men skulle de behöva spela en LP går det bra.

IMG_8065
Morgan i skivarkivet.

De är idag 8-9 st. personer i föreningen. Fast det är bara 4 personer som jobbar aktivt med Radio Sotenäs. Det är ju så med ideella föreningar att det blir svårare att få folk att hjälpa till säger Morgan. Radion är en ren hobbyverksamhet för Morgans del. Ibland kan man vara lite trött på den men för det mesta funkar det bra. De samarbetar med Mix Megapol och ser till att Energy och Mix Megapols sändningar hörs i Sotenäs. De lever på reklamen de har i radion de gör att de kan få in pengar och uppgradera vissa saker ibland. Sotenäs Kommun har det ett jättebra samarbete med. Vi kommer in på roliga minnen. Morgan berättar om en tjej som sommarjobbade på radion och som senare jobbade med Filmkrönikan i TV. Sara Wennerblom gjorde en del av sin utbildning en sommar på Radio Sotenäs. Det var lite extra kul att få se henne i Filmkrönikan efter det berättar Morgan. Kompbandet till Buddy Holly ”The Crickets” var på besök ihop med Svante Grundberg och Björn Wallde i studion. Det vittnar gästboken om som de har i studion.

IMG_8070

Vi kommer in på det här med musiken igen och Morgan berättar för mig att förr var det mycket promotion från olika skivbolag idag finns låtarna på sidor som skivbolagen har. De har även spelat in mycket som de har liggande på hårdiskar. Morgan visar mig in i skivarkivet och där finns en hel del skivor och även hyllor med cd-skivor. Nu är vi tvungna att gå tillbaka till studion igen för Ronald ropar på Morgan. Ronald befinner sig just nu i Kungshamn och inväntar en hundpatrull som skall ut och vandra runt och det skall bli en intervju med någon där. De kan prata med varandra i sändning men skulle de behöva få tag på varandra utanför sändning så blir det mobiltelefon. En sådan utrustning skulle behövts säger Morgan. Nu går vi vidare och Morgan visar mig den gamla studion. Internetdelen och backupdelen står här inne, det finns även en UPS som är en strömbackupp om något skulle hända. De har en processor som sköter om ljudkvalitén på sändningarna och det är en likadan som Sveriges Radio använder fast de har nyare modeller berättar han. Orban heter processorn och den är nästan världsstandard på radiosändningar, 90 % av alla radiostationer använder Orban säger Morgan. Studion vi är i nu är en reservstudio som är fullt fungerande om något händer med första studion. Vi går vidare och tittar in i serverrummet där det står flera datorer som sköter inspelningar, utsändningar och UPS backuper. Jag frågar om det händer att det går sönder något, ”det är väldigt sällan” säger Morgan. Nu ropar Ronald på Morgan igen att han får släppa ut honom i etern. Morgan berättar att Ronald började nog 1992-93 med radion. Ronald och Morgan jobbade ihop under 70- 80-talet på Magasinet på Smögen, och berättar att han också varit discjockey. Nu ropar Ronald till Morgan, ”Morgan du vet vad som gäller nu, nu får det bli lite musik”. Morgan drar upp musikreglaget och musiken börjar. Jag frågar vad han har för musiksmak? ”Hårdrock, metall, opera och klassiskt gillar jag inte, man är väl lite av en Beatlesgeneration men annars funkar det mesta”.

IMG_8084
Radio Sotenäs gamla studio.

IMG_8077

Under veckan från kl.06:00 till 18.00 på vardagarna har de varje timma färska nyheter som de får från Mix Megapol. De samarbetar även med Countrykanalen.se som sänder i Radio Sotenäs. Jag frågar vad han tror om framtidens radio och säger direkt, ” Det blir inget DAB i Sverige på många år i alla fall, Norge har ju gått över till det och det har blivit väldigt populärt där, Sverige har ju haft ex antal utredningar och ex antal miljoner de satsat på prover men det har misslyckats. För Radio Sotenäs del om det skulle bli DAB är det inget problem för det hänger bara på sändaren och nätradion kommer att utvidgas men problemet där är fördröjningen vid sändning” säger Morgan. Ronald ropar och vill att Morgan spelar musik igen, de är väldigt sammansvetsade när de sänder. Vilka eldsjälar och vilken underbar blandning de har på musiken. Det finns fler eldsjälar inom föreningen och det är Ulf P Nilsson som började på Radio Sotenäs 1990 och håller på fortfarande. Ulf minns en intervju med Tommy Nilsson där de skulle göra ett inslag på 2 minuter men Tommy tyckte det var så trevligt så han stannade i 50 minuter. Bjarne Lundqvist trummis i bl.a. Flamingokvintetten minns Ulf också. Lars-Gunnar Björklund har även Ulf intervjuat. Ulf har även lyckats att sända utan att det kom ut något ljud i etern berättar han. I ungefär en halvtimma sände han utan att det gick ut, men tillslut löste det sig. Sen har de även programledaren Sune Grefwenhill som sänder i Radio Sotenäs. Sune sänder väldigt ofta från Lysekil och sänder även programmet ”I afton dansband” som är väldigt populärt. Sune berättar att han får önskningar från hela Sverige av folk som sitter och lyssnar via webbradion. Han berättar även om ett tillfälle där de lyssnade på Radio Sotenäs från Elfenbenskusten, ”Det är stort säger Sune”. Han har intervjuat massor av kändisar genom åren. Arja Saijonmaa som han efter intervjun fick en kram av och även att de efter sändningen gick iväg och drack kaffe ihop. ”Hon var så trevlig” säger Sune. Björn Hellberg, Diggiloo-gänget, Camilla Läckberg, Lars-Gunnar Björklund och olika dansbandsartister har Sune intervjuat genom åren. Han berättar att han fått en inbjudan till dansbandsveckan i Malung och hoppas komma dit till sommaren. Sune är också en duktig trollkarl. Han har genom åren gjort många föreställningar och älskar att trolla för barn. Morgan efterlyser mer ungdomar som vill sända radio. Är ni intresserade att jobba med radio ideellt så tycker jag ni skall kontakta någon på radion och prata med dem. Mer information finns på deras hemsida som ligger som en länk nedanför här. Tack Morgan & Ronald för att jag fick besöka er och lycka till i framtiden. 95,3 Radio Sotenäs.

Radio Sotenäs

En eftermiddag med Tommy Nilsson på Radio Väst i Uddevalla.

IMG_4661

Idag blev det en lite extra händelserik dag. Blev inbjuden till P4 Radio Väst och sitta och prata med Tommy Nilsson i en radiointervju. Ni som vill lyssna på intervjun med oss kan göra det lite längre ner här på sidan. Jag var vid radiohuset i Uddevalla 13:00 ungefär. Man blir så väl mottagen när man kommer till Radio Väst.  Tommy och Anders Westin, (Anders sköter Tommys promotionsturné nu när Tommy är över hela landet  och gör reklam för sin nya skiva ”Stay Straight On The Current Road” .)  De hade först varit med  Morgongänget i Göteborg på Mix Megapol och sen åkt vidare till Borås. Kl 13:30 anlände de till Uddevalla. Jag sköter Tommys sida på Facebook så jag hade blivit inbjuden som ett fan av Tommy att vara med i radion, eller rättare sagt största fanset…. Tommy är en vän till mig och vi har känt varandra i många år och det framgår av intervjun sen för er som inte lyssnat på den.

IMG_3647
Tommy och jag samlar oss inför fotografering till Radio Väst webbsida.
bild (3)
Foto: Anders Westin.

När jag vaknade i morse tänkte jag, måste ju ha med en tårta till Tommy. Han släpper en ny skiva och det är några år sedan. Vi måste fira detta. Försökte få tag i Linda, Tommys fästmö för att veta vad Tommy gillar och inte gillar. Tänkte först jag skulle köpa en prinsesstårta, undrade just om Tommy gillar marsipan. Linda fick jag inte tag på. När jag kom ner till bageriet hade de ingen prinsesstårta, men de hade budapestlängd som tur var. Det måste ju stå något på tårtan. Frågade hon i kassan om inte Stefan som bakar kunde skriva något på den. Stefan var som bortblåst. Efter tio minuter sa jag, jag tar den ändå. Precis när jag skulle betala kommer Stefan in och han fixar till ett ”Grattis Tommy” på den. Tack Stefan på Thores Bageri.

IMG_3655
Tommy öppnar tårtkartongen.

IMG_4668

IMG_4665
Frida min dotter som träffat Tommy så många gånger förut fick givetvis följa med till Uddevalla.

Nu var det dags för inspelning. Det kändes rätt avslappnat faktiskt. Programledarna Susanne och Evelina började prata och sen flöt det bara på. Efter programmet pratade Anders, Tommy och jag lite. De skulle åka vidare till Skövde så vi sa hejdå till varandra. Frida och jag satte oss i bilen och styrde hem till Lysekil igen. Det var en liten annorlunda dag kan man säga men väldigt trevlig. Till er som läser detta. Köp Tommys nya cd, Den är helt fantastisk. Jag har haft den äran att fått lyssna på den i några veckor nu. Jag säger bara WOW!

Bilder och ljudfiler från programmet.

Tommy Nilsson Facebook

Tommy Nilsson Hemsida