Tommy Nilsson är med i en historisk och gigantisk kampanj i norsk radio- och TV.

”Öppna din dörr och säg att du vill ha mig här” så kommer det att låta i Norge i år och nästa år. Tommy Nilsson är med i gigantisk informationskampanj för radio- och TV reklam i Norge. ”Öppna din dörr” blir signaturmelodi i en stor kampanj i Norge.

TSCC4KJWW18k9YnMgXtOqolNkdbb3hszQwwPCJhSSWQ,9pVZjKOA1r1G5PpdKzQrFVuMiM0SryGbr8NjCXuxkeI,l2x_8zF12Csavjh4GImcx1ndrkqpy-VjGjUTDnZnZts,StvwgTxxQzqqPmcCWcwFtfBNoBtLawdzhAim6QbwWm0
Foto: Ole Kaland. NRK

Öppna din dörr släpptes på singel 1994 och blev en superhit både i Sverige- och Norge. Den finns även med på plattan ”En kvinnas man” som också släpptes 1994. Låten skrev Tommy tidigare men jag minns att han berättat för mig när jag var och hälsade på honom i Färila i Hälsingland att han la den åt sidan, och när han kände att det kändes rätt så bestämde han sig för att släppa den.

bCWI90Tln7uZzd3KoZCDdrvJZ0uSM0Ec8_XUo4jfCUo,zzGv9_qKKn-qWYIOk0s4gvyXRG23cDCpZnoMc3Sl9n0,cTI7W7R2Xq5ex-DsB5kUqJNtUAn7KKe1DsxqrZvIFU4,tX2wdncqa4tPFH-kovFuKCXiArnmaUtF9FaARMKJiFY
FOTO: Ole Kaland. NRK

Det är Bengt-Robert Kotte Ohlsson på Kotte Management som jobbat för att få detta i hamn. Kotte och Tommy har ett mångårigt samarbete.

rR4hK9QSTs-UaaTZXqGtoCEUih0HbNDcw7b_jzUQZk0,IHmHGI_oDHy4x4VF38FYH04KVXVzruz8wk6SuVukELU,WYKBravHUbIxG0qQbzNf1hnkbcWPWA5PLBatv8D8nK0,DmBBEjim1Nnn5UG8ppD05KelbO1-8Axo_0mMf500IfQ
FOTO: Ole Kaland. NRK

Programledare från NRK, P4 och Radio Norge har för första gången samlats för en gemensam informationskampanj. Den historiska filmen sänds nu på TV med början i fredags den 6 november.

Filmen produceras av NRK och spelas in för TV. Den kommer att sändas på både NRK och kommersiella kanaler som TV Norge, TV 3 och Viasat. Kampanjen kommer också att höras på alla radiokanaler.

78QUbhWSvd8tD1oRO3s_7ufTehxozko3fi_Gyz3zh5g,06e-KbuvezSxXEEBOLXTxVulMfZuYVvC9y0EWCdAIZM,eGwTMo-MX8DSeBI4aivhP32uAlOkFKBuBGU9Z2F_DgI

Det är första gången radioindustrin i Norge samarbetar på ett innehåll i en gemensam kampanj. Filmen visar drygt 30 presentatörer från kanaler som normalt tilltalar väldigt olika målgrupper. Profiler från bland annat P4, P3, Radio Norge, P5, NRK P1, Radio1, NRK P1+, NRK Nyheter och NRJ är med i filmen.

Huvudmålet med kampanjen är att få fram hur mycket bättre lyssnarupplevelsen är med digitalradio än vanliga FM-bandet.

De som medverkar i filmen är: Øyvind Loven, Geir Schau, Henriette Lien, Bjarte Tjøstheim, Steinar Sagen,Tore Sagen, Lars Eikanger, Anders Høglund, Marius Kopperud, Rune Nilsson, Niklas Baarli, Mathias Nylenna, Sigrid Sollund, Viggo Valle, Bjørn Faarlund, Silje Stang, Øystein Røe Larsen, Michael Andreassen, Stian Berg Røste, Petter Pilgaard, Anne Marte Moe, Elisabeth Carew, Kristian Rønning, Kim Johanne Dahl, Johanna Grønneberg Mesa, Ole Morten Føreland, Hanne Bjørnevik, Amir Horori, Abiel Tesfai, Benedicte J. Hamnes och Tommy Nilsson.

Tommy har mycket på gång. Snart är det premiär i Helsingborg på en julshow som heter ”25 hits & 57 kg humor” ihop med Patrik Isaksson, Uno Svenningsson och Anna Bromee. En annan rolig nyhet är att det blir en fortsättning på årets succéturné med Tommy, Uno och Patrik nästa sommar med SommarSverige. Kan det bli så mycket bättre än detta…

Här kan ni läsa mer om kampanjen.

http://radio.no/

Idag är det f.d. radioreportern Lasse Wieslander som jobbade på Sveriges Radio Väst, och Gunilla Åhman Olausson som berättar vad de minns av katastrofen med Scandinavian Star 1990

Idag fortsätter reportageserien om Scandinavian Star. Den 7:e april i år är det 25 år sedan olyckan med Scandinavian Star inträffade. Lasse Wieslander som då jobbade som radioreporter på Sveriges Radio Väst, och Gunilla Åhman Olausson som jobbade hos sina föräldrar på Athinas blommor här i Lysekil berättar vad de minns, hur de fick reda på det och vad de gjorde de dagarna Scandinavian Star låg vid kajen vid Grötö.

Lasse Wislander radio väst
Lasse Wieslander Foto: Lasse Edwartz

Lasse Wieslander berättar:

– Min första tanke när jag hörde på radion om en färjebrand på Skagerack var en plötslig skräck och det innan omfattningen var känd – Himmel, hur är det med mina föräldrar?! Jag visste att de var på väg med en färja till Oslo för att fira Fars 75-årsdag 7 april. Och nästan innan jag tänkt efter en gång till, så ringde telefonen. Jag råkade vara helgreporter på Sveriges Radio Väst just den helgen. Så gick larmet, och det var att kasta sig i bilen, från Strömstad, där jag bor, och till Lysekil. På vägen ner hann jag tänka efter igen – Nej, föräldrarna satt på en annan båt…

 Ekot ville ha med mig i sändning kl.08:00.

  – Ekot i Stockholm ville ha med mig i en sändning så fort det gick, det kanske var till klockan 8. Och jag visste ju ingenting än, så Ekot försåg mig med några uppgifter som de grävt fram per telefon. /Faktiskt var mobiltelefonen uppfunnen år 1990./ Så till den första sändningen när jag satt i bilen med Lysekil nätt och jämnt inom synhåll, så blev det en någorlunda sakkunnig ”prata” som det heter. Till en början hade vi inte klart för oss hur stor olyckan var. I något tidigt läge var det tal om något tiotal drabbade som hade tagits om hand av en rysk båt. Det var inte ens självklart att de skulle komma till Lysekil.

Stod på Rosvikstorg och ville göra en intervju.

 – Men så rullade det vidare. En del drabbade landade ganska tidigt och togs om hand på hotellet. Här gjorde någon i Lysekil ett klokt drag – man såg till att chockade och frusna överlevande slapp träffa journalisterna. Det kan jag tycka numera – det var något helt annat, när vi hela kopplet av journalister stod på Rosvikstorg och ville intervjua.

Till sist lyckade vi få fram ett budskap till dem där inne på hotellet om att någon frivillig kunde vara snäll och säga några ord till oss. Den förste stackars mannen fick säkert hjärtklappning av bara detta – att vara helt omgiven av journalister som pratade i mun på varandra.

Scandinavian Star skulle bogseras till Lysekil.

 – Efter hand blev det klart att Scandinavian Star verkligen skulle bogseras till Lysekil. Det tog lång tid av väntan i den småkalla vårblåsten. Men man kände inte så mycket av kylan, det hände nya saker hela tiden. Allt fler fick klart för sig hur stor katastrofen var, även om vi inte hade de exakta siffrorna för antalet döda och skadade.

Det kom allt fler anhöriga till färjepassagerarna. Vissa kunde återförenas med överlevande, andra kunde bara vänta. Det kom fler och fler journalister under dagen. Allt detta ställde förstås våldsamma krav på den lilla kommunen Lysekil och som krisen bara blev större växte kommunalrådet Stig Nilson till en stor organisatör.

Vad gör man när det behövs tolkar för anhöriga och för journalister från när och fjärran? Jo, även den lilla kommunen har språklärare att ta till. Och vad gör man när telenätet och kommunväxeln blir överlastade? Jo, man ropar och skriker på dåvarande Televerket att kalla in montörer trots helgledigt. Gullmarsskolan förvandlades till presscentrum. Det här var innan datorerna var så vanliga, men tydligen var ändå det här en av de värsta nötterna att knäcka, att komma förbi byråkratin.

Det måste ha gjorts en massa improviserade insatser förutom det som vi journalister märkte – hur anhörigcentret organiserades, om psykvård och präster engagerades, hur beredskapen höjdes på sjukhusen i området, hur ordnades det med utspisning osv, jag minns inte att jag var hungrig trots alla timmars arbete, men någon måste ha tänkt på det också, även om jag inte minns att jag åt någonting heller.

Jag rapporterade varje timme i Ekot.

 – Mitt minne är att det tog hela dagen innan Scandinavian Star syntes vid horisonten och flera timmar innan hon låg vid kaj. Hela tiden rapporterade jag varje timme i Ekot om det senaste som hänt.

Ekot på den tiden var vanligen ganska kräsna med att ta emot svenska rapporter som kom längre bortifrån än Stureplan, men den här perioden tog de allt jag levererade. Efter hand hade jag fått teknikhjälp från Uddevalla, först kom programchefen Kjell Arvidsson ut med en sändarbil, sedan teknikchefen Göran Blomquist. Så för min högst personliga del var allt väldigt lättjobbat – det var bara att leverera så mycket som möjligt.

En sista rapport för dagen gjorde jag stående på kajen i skymningen nedanför den utbrända färjan. Jag var aldrig ombord men tårarna kom i ögonen när jag rapporterade om brandlukten och om hur gardinerna fladdrade ut från de krossade fönstren.

Star_11

Söndag dag 2

– Söndagen, dag 2, gick i samma stil, jobb och jobb och jobb, även om det fanns fler kollegor på plats. Ett minne är lösningen på problemet med de 159 liken. Många av dem var norrmän och många av dessa transporterades i kylbilar från fiskindustrin. Man hade dolt texten ”Frionor” på långtradarna. Jag ställde en del kritiska frågor till Stig Nilson om detta – på temat att det skulle vara ovärdigt att frakta avlidna i fiskbilar. Men numera så har jag mer förståelse för att det var nödvändigt att göra så.

Och sen är min historia slut. En sak till bara – när jag kom hem ringde Statistiska Centralbyrån och frågade om min jobbsituation. Jag hade blivit slumpvis utvald. SCB-damen i andra änden blev tyst och klentrogen när jag berättade om min övertid senaste veckan. Nää, det går inte. Jo, det gjorde det.

Lasse Wieslander, före detta reporter på Sveriges Radio Väst.

Vidare är det Gunilla Åhman Olausson som berättar vad hon minns av katastrofen med Scandinavian Star. 

IMG_6708
Gunilla Åhman Olausson.

Bodde över hos mor och far på Härnäset.

– Jag bodde över på Härnäset hos mor och far. Familjen hörde på nyheterna att en färja brann. Vi skulle åka in till Lysekil och öppna Athinas blommor där jag jobbade när mina föräldrar ägde det. Man lyssnade på radion med stor bävan och tyckte det var otrevligt det man hörde. På kvällen var vi hos goda vänner på Bergmansliden här i Lysekil. Vi stod och såg när båten bogserades in i Lysekil.

Stig Nilson ringer till mig.

– De uppgifter vi hade hört under dagen var att det var båten som kom och att alla var räddade som fanns ombord. Jag tyckte det var skönt att inte båten sjönk där ute utan att de kunde bogsera in den till Lysekil. På måndagen hade vi tillagat revben med potatisgratäng till här hemma, och skulle få besök. Precis när jag skulle servera maten så ringer Lysekils kommunalråd Stig Nilson till mig. Han frågar om jag kunde komma ner och göra en kistdekoration, för de första kistorna skulle köras iväg till Oslo.

Gjorde kistdekoration till de kistorna som kördes i bårbilen.

– Nu hade man hört att det fanns döda folk ombord när den Scandinavian Star bogserades in i Lysekil. Jag tackade ja till detta, och kistdekorationen skulle vara i de norska färgerna.

Det var med en bävan man åkte ner till affären, och samlade in dekorationer och tog blomsterbussen ut till Grötö. Jag har lite svårt att minnas vad som hände när jag kom till kajen på Grötö. Det var så överväldigande att vara där. Jag var där några gånger och dekorationen skulle vara på den kistan som bårbilen från Fonus körde, och som körde före lastbilarna i kortegen till Oslo.

Minns lukten från Scandinavian Star.

– Idag minns jag inte om jag var där tre eller fem gånger och gjorde dessa dekorationer. Jag minns att när jag stod där nere, så är det lukten jag kommer ihåg. Våra barn var hos mina föräldrar på Härnäset och jag var gravid i 7:e månaden. När vi kom hem den kvällen så tog min man Jeff vår mat och gick och slängde den, för den luktade exakt lika dant som de gjorde på kajen på Grötö. Det luktade grillade revben. De tog många år innan jag kunde äta revben igen. Känslan och den lukten sitter fortfarande kvar idag när jag äter revben.

Den sista kistan var en barnkista som skulle transporteras i bårbilen.

– Sista dekorationen minns jag med att jag kom till kajen och representanten från Fonus kom fram till mig och sa att jag får vänta lite för det hade tillstött problem. Jag sa till att jag inte vill stå här så länge på grund av att jag tyckte det var otäckt att vara där vid kajen och transporterna med döda människor. Efter en stund kom representanten tillbaka och sa att han försökt att ordna detta, men berättade att det fanns en kista kvar och det var en barnkista som skall göras i ordning med dekoration. Detta hade han försökt ändrat på, men eftersom lastbilarna var plomberade så gick inte det att ändra på.

Det var känslan av att behöva göra iordning en barnkista som kändes väldigt starkt efter allt som varit under dessa dagar och representanten förklarade för mig att han inte kände att köra med en barnkista i bårbilen. Det var väldigt tungt förstod jag då och han tyckte att det var att spela på folks känslor för bl.a. när han körde in i Norge så stod det folk längs vägarna och tittade på konvojen som kom med alla döda människorna. Det var mycket tankar och känslor under dessa dagar i Lysekil.

Star_12

Väldigt få pratade om båten.

– Något som jag minns väldigt väl var att folk på i Lysekil inte pratade om båten. Kunderna i affären sa inget och mötte jag någon ute i Lysekil var det ingen som sa något. Det verkade som ingen orkade prata om det som hänt. Alla såg den men ingen ville prata om den, det var nog för känslosamt tror jag. Minns även alla de som kom och satte sig med sina fikakorgar uppe i Åkerbräcka. Det kom norrmän och andra som skulle se Scandinavian Star när det låg där nere vid Grötökajen. Det finns många minnen kvar även om det är 25 år sedan det hände.

Förstår inte hur kaptenen kunde lämna fartyget.

– Jag minns att när man såg Scandinavian Stars kapten på Tv:n så kunde jag inte titta på honom. Att lämna skeppet utan att ta reda på hur många som var kvar tycker jag var fruktansvärt. Att samtidigt säga att det inte var några människor kvar på båten är något jag inte förstår än idag.

Hon minns att hjärtat slog när hon stod i affären och skulle göra kistdekorationen. Buketten på kistdekorationen innehöll: Blå iris, röda rosor, vita nejlikor och vit ginst.

Stort tack Lasse och Gunilla för att ni berättade om vad ni kom ihåg om katastrofen med Scandinavian Star. Tack även till Lasse Edwartz och Lennart Hård för foto.

I helgen besökte den legendariske radioprofilen Ulf Elfving Lysekil

IMG_2638

Det blev en fantastisk helg när radiolegenden Ulf Elfving gästade Lysekil. Vi åt gott och var med på lite olika äventyr. Det hela började för antal månader sedan när jag såg att Ulf Elfving fanns på Facebook. Jag tänkte att kan det verkligen vara Ulf i egen person som hade det.

Jag tog kontakt med Ulf och visst var det Ulf Elfving himself som hade Facebook och där han delar sina inlägg som han skriver på Expressens blogg ”mitt kök”. Pappa och Ulf hade mycket kontakt med varandra när pappa var verksam på tidningen Bohusläningen och även lite efter det att han slutade på tidningen.

Själv har jag träffat Ulf ett antal gånger genom åren dels när han var hemma på Skaftö och ledde presentationerna av Bohusläns sommarflicka som gick av stapeln i Fiskebäckskilsparken på Skaftö och även när han varit här i närheten och jobbat som discjockey.

Skickade lite foton till Ulf

Jag skickade lite foton till Ulf och frågade samtidigt om han ville ställa upp på en intervju på min blogg. Han tackade ja och skickade sitt mobilnummer. Det blev en intervju och efter det har vi hållit kontakten.

När Bokmässan var i Göteborg så såg jag att Ulf skulle vara där. Vi bestämde träff där och träffades en stund innan han skulle spela in radioprogrammet ”Elfving möter”. Vi pratade en stund och kommer in på detta med hummerfiske, Ulf säger att; ”jag har aldrig fiskat hummer”. Där gick jag igång på att detta måste jag ordna. Tänk att få Ulf till Lysekil igen som han pratat väldigt mycket om när vi har pratas vid tidigare.

Ulf ville gärna komma till Lysekil

Jag frågade Ulf om han var intresserad av att komma till Lysekil och fiska hummer. Det tyckte han skulle vara jättekul och nu i fredags hämtade jag honom på tågstationen i Uddevalla. Vi åkte mot Lysekil och väl framme släppte jag av honom på Strandflickornas Havshotell i Lysekil där han svidade om till lite varmare kläder för vi skulle ut och fiska hummer med Björn Södergren kl. 14:00.

IMG_2635

Björn Södergren med Ulf tittar ut över Gullmarsfjorden.


Det hade kommit väldigt mycket regn det sista dygnet men det försvann när vi åkte ut med Björn på jakt efter det svarta guldet. Björn Södergren fiskar hummer och kräftor och har fiskaffär på Skaftö som är öppen under sommarsäsongen. Han samarbetar med Brygghuset i Fiskebäckskil och NH5 i Lysekil och gör hummerturer med de som besöker Lysekil eller Fiskebäckskil.

Vi drog lite tenor och i den fjärde tinan kom det upp en riktig bamsing som visade sig vara en romhona. Den fick åka i igen och jakten gick vidare. Efter några mer uppdragna tinor blev det fullträff och en bamsehummer satt i buren och Ulf var imponerad.

IMG_2861
IMG_2744
IMG_2678

Björn berättar att det inte är så lätt att få hummer bara så där, utan det är väl samtidigt det som är lite av charmen med hummerfisket att man inte vet vad man får. Björn berättar för Ulf att han gillar havskräftor bättre än hummer och där håller jag med Björn.

För Björns del blir det hummer någon gång under premiären och någon gång framåt. Den siste april slutar hummerfisket men björn berättar att redan i slutet av året blir det för kallt för att fiska och ju kallare det blir i vattnet och hummern rör sig mindre. Det blev en mycket givande resa med Björn och vi var åter inne i hamnen Lysekil och åkte vidare till NH5 där köksmästare Jonas Svensson och tillika en av de som äger NH5 tillsammans med Reine Patriksson tog emot de två humrarna som skulle kokas inför kvällens middag.

IMG_2979

Souschef Fredrik Jonsson med Ulf och köksmästare Jonas Svensson på NH5.

IMG_2990
IMG_2997

Ulf lägger i en hummer för kokning.

IMG_3065

Jonas berättar om NH5 för Ulf och passar samtidigt på att visa den fina utsikten från uteserveringen.

Humrarna kokades och efter det körde jag Ulf till Strandflickornas Havshotell för lite vila och ombyte inför kvällens middag. Lite senare träffades vi hemma hos mig och gick tillsammans ner till NH5 där vi fick avnjuta både hummer och annat gott. Det blev en fantastisk trevlig dag tillsammans med Ulf.

IMG_3076

En promenad till centrum

På lördagen träffas vi och tar en promenad till centrala Lysekil. Vi passerar Havets Hus och där var Ulf för bara några år sedan och besökte tillsammans med frun och några vänner. Vi passerar även Strand Vandrarhem där Ulf bodde många gånger när han och Arne Hegerfors och Tommy Engstrand var här i ungdomen på semester.

Värdshuset Viken har Ulf också minnen från som han berättar när vi börjar närma oss centrum. Ulf har också bott på Hotel Lysekil och han har många roliga minnen från hotellet. Vi traskar vidare och handlar lite och sen går vi hem mot mig och där skiljs vi åt.

Vi bestämmer att jag skall hämta Ulf vid 13:15 för vidare färd till Norra hamnen och ut på en båttur med Lars Marstone på Lysekils Ostron & Musslor och Adriaan Van De Plasse på Orust Shellfish AB. Vi kommer till Norra hamnen och hälsar på Adriaan och Lars och tar på oss varma overaller så vi håller värmen på båtturen med Signe som den gamla 52-åriga båten heter.

IMG_3146

Lars Marstone berättar om Lysekil med mera på resan.

IMG_3166

Adriaan Van de Plasse skall strax hoppa i vattnet för att ta upp lite ostron.

IMG_3168
IMG_3203


Kärringholmen

På vägen till Kärringholmen där Lars och Adriaan har sin odling av musslor och ostron turas de om att köra och berättar på vägen ut om Lysekil, Saltön, musslor och ostron m.m. Det här känns väldigt spännande och det är mycket intressant att lyssna på Lars och Adriaan när de berättar. Vi är 10 stycken med på resan och jag känner inte igen någon av de som är med.

Väl framme så dyker Adriaan i vattnet och letar ostron. Problemet idag är att vattnet är brunt och det är nästan ingen sikt alls därnere, och et berör på allt regnvatten. Det blir i alla fall några ostron som han får upp.

Vattnet där de har odlingarna ingår i Lars jordbruksfastighet. Lars berättar vidare att ostron inte ingår i allemansrätten och skall man plocka ostron så måste man vara utbildad till detta och det är bara Adriaan och fyra personer till i Sverige som är det. Förutom ostron så är det förbjudet att plocka hasselnötter för de ingår inte i allemansrätten berättar Lars vidare. Jag frågar Lars hur de håller koll på kvalitén på musslorna. Så fort de skördar musslorna så testas kvaliteten på dem.

IMG_3269

Ulf med ett Japanskt ostron.

IMG_3252

Adriaan kommer från Holland och bodde på Orust innan han flyttade till Lysekil. Han stortrivs här och berättar att i flera generationer har hans familj sysslat med skaldjur och är också experter på vattenbruk.

I fyra år har de hållit på med detta och nu det sista året har det märkt en fantastisk ökning av intresset för att åka med och se odlingarna och äta ostron och musslor. De samarbetar med olika hotell och kör under säsongen 3 turer i veckan. Strandflickorna är ett av hotellen som de bl.a. samarbetar med. Nu åker vi till ön och där förbereder Adriaan musslorna som skall kokas och Lars öppnar ostron som vi får smaka på.

IMG_3319

Lars är en hejare på att öppna ostron.

IMG_3352
IMG_3316
IMG_3330

Adriaan och Ulf samtalar.

IMG_3359
IMG_3361
IMG_3372
IMG_3382
IMG_3383

Jag råkar få 2 små pärlor i de ostron jag smakar på och jag är den ende som har turen att hitta dessa. Musslorna kokar Adriaan i 5-6 minuter och sedan hälls de upp i en skål där man avnjuter dessa.

Musslor är fantastiskt gott och populariteten ökar mer och mer på musslor på restaurangerna där bl.a. ”Molues frites” blir mer och mer populärt. Det blev en mycket trevlig eftermiddag även om regnet kom lite senare men det tänkte man inte på.

På ön har de en sjöbod som man kan gå in i och där det finns en kamin om man skulle frysa. Men i de dräkterna man fick låna så kan jag lova dig att ingen frös för de var jättesköna och varma. Nu vänder vi tillbaka till Norra hamnen i Lysekil.

IMG_3390

Lars Marstone, Ulf Elfving och Adriaan Van de Plasse.

http://www.lysekilsostronomusslor.se/

Väl hemma igen vid kajen i Lysekil, så tog vi adjö av Adriaan och Lars och tog en snabb sväng till Skaftö där jag ville visa Ulf vart Fiskebäckskilsparken låg. Han har läst på min sida om parken och kände lite vemod när han såg att allt var borta förutom ett stängsel där kiosken stod på en liten platå.

Han berättar om minnet om mötet med Bill Haley och även hur han minns att det var ett väldigt drag den kvällen. Vi passar också på att hälsa på mamma som inte sett Ulf på massor av år och det blev ett trevligt återseende. Nu vänder vi åter till skårs färjeläge och en båttur tillbaka till Lysekil.

Jag släpper av Ulf vid hotellet och vi bestämmer att han dyker upp hos mig senare där vi skall avnjuta mina egenkokade havskräftor som en avslutning på denna fantastiska trevliga helg. Under kvällen när vi sitter och pratar berättar Ulf lite om hur han minns Lysekil och omgivningen häromkring.

Minnen från Lysekil och västkusten

Ulf berättar att det är otroligt massa minnen som ramlar över honom när han kom hit till Lysekil igen. Han berättar om när han tog med sig en påse räkor och vandrade ut till Stångehuvud och satte sig i en klippskreva och bara njöt. Det blev även bad i detta salta sagolika vatten någon gång där i ungdomen.

Han berättar att det var han, Tommy Engstrand, Arne Hegerfors och Christer Renström som jobbade på Aftonbladet och ibland var det bara 3 personer som åkte hit och hade roligt på somrarna. De fastnade för Lysekil för här fanns alla faciliteter som man behövde. Ulf berättar också att Lysekil hade ett gott rykte som nöjesort.

Nöjeslivet var helt fantastiskt på den tiden i Lysekil

Nöjeslivet var helt fantastiskt på den tiden i Lysekil och Ulf minns kvällarna på Havsbadet där Carl-Eiwar som var en radiolegendar redan då och som gjorde olika program på radion. Ulf tror om han inte minns fel, att Carl-Eiwar hade direktsänd måndagsunderhållning som hette måndagsklubben från Havsbadet i Lysekil. Han hade tävlingar och lokala artister och Ulf minns att detta var mycket trevligt. Det var även rikskändisar med i måndagsklubben berättar han vidare.

Ulf minns även att Oscars var inne i en blomstringsperiod och där var en exklusiv nattklubb som bland annat Magnus Banck som var en känd TV- och radioprofil hade hand om en eller några säsonger. Lunchen åt de alltid på Hotel Lysekil och den bestod av färska räkor, öl, schweizerost, emmentalerost, rostat bröd och kanske lite beska droppar berättar Ulf och skrattar. Lunchen var fantastisk och det var lyxigt att kunna ha det så.

Strand 1 och Strand 2

Strand 1 och Strand 2 där det ena var personalbostäder för tjejerna som jobbade på Hotel Lysekil och det andra var till för besökande gäster. Han minns bassängen som låg där och berättar att där har han legat och solat och badat några gånger. ”Värdshuset Viken” har han varit på och ätit räkmacka och där var det väldigt familjärt minns Ulf. TV-laget spelade han också med här i Lysekil och han minns speciellt de fantastiska banketterna de hade efteråt.


Ulf träffade pappa Eric

Ulf minns inte riktigt hur han träffade pappa, men minns en intervju i ett tidigt skede och minns att pappa var både trevlig och snäll och Ulf blev vän med min pappa i ett tidigt stadie. Något som är väldigt viktigt att betona berättar Ulf att det är att Eric var en seriös journalist som skrev det man verkligen sa och som man vågade prata med. De hade en hel del kontakt under åren berättar Ulf vidare.

IMG_3120

Ulf vid Strandflickornas Havshotell på lördagen innan vi tog en promenad i Lysekil.

Hade mycket kontakt med Lars-Gunnar Björklund

Ulf berättar också att han var och hälsade på Lars-Gunnar Björklund när han levde och bodde i Kungshamn. Ulf måste ha träffat Lars-Gunnar på radiosporten och berättar att Lars-Gunnar var ett geni, varm och trevlig person, en tuffing och en mjukis på samma gång. Ett av de tidigaste minnen Ulf har härifrån är när han åkte båt med MS/Soten härifrån till Smögen.

En annan gång åkte han med en privat båt som dåvarande chefen för Radiosporten Bosse Gentzel hyrde. Detta måste varit för ungefär 45 år sedan berättar Ulf. Man satt på denna båt i Sotenkanalen och åt räkor och minns detta världsunika klara vatten. Så mycket kul jag har fått höra denna helg som Ulf berättat. Alla dessa världsstjärnor och stora ledare som han har intervjuat, helt otroligt. Stort tack Ulf för att du kom och hälsade på. Dyker du upp i sommar så tar vi och fiskar lite makrill tycker jag.

Ulf har skrivit om hans helg i Lysekil och om dem kan ni läsa på länkarna här under.

Jag har fiskat världens bästa skaldjur.

Ostron, Hav, Klippor, Regn – Som En Saga.