Idag på bloggen får ni träffa Diana Samuelsson, som är från Lilla Edet men som hamnade i Lysekil. Lysekil blev hennes drömplats

 

Studerar till sjökapten i Göteborg.

Diana studerar till sjökapten första året av fyra på Chalmers i Göteborg. Hon gick i grundskolan i Lilla Edet och gymnasiet i Trollhättan. Diana hoppade av gymnasiet i Trollhättan och började jobba. Efter ett tag ångrade hon sig och började läsa på Komvux för att komma till rätta med studierna.

Efter Komvux blev det ännu mera studier och hon började på universitetet i Uppsala. Uppsala var inte riktigt platsen för Diana som flyttade hem till Lilla Edet igen och pluggade på distans och det blev också mycket pluggande på Göteborgs Universitet.

 

Kom till Lysekil tack vare sina föräldrar.

Till Lysekil kom hon redan 2011 tack vare sina föräldrar som ordnade med en villavagn på Trellebystrands camping. 2016 träffade hon en kille just vid campingen här i Lysekil och de blev ett lätt val att de valde att stanna här i Lysekil. För Diana är Lysekil hennes plats och hon säger; ” att här känns det att man är hemma”.

 CI2A0223

Råkade ut för en olycka.

Precis innan hon skulle flytta till Lysekil var hon med om en båtolycka som gjorde att hon nästan var sjukskriven i tre år. Diana berättar att olyckan hände i Lysekil när de skulle ta upp båten. De krockade med en pelare och hon tappade balansen och föll baklänges och slog i huvudet.

Efter tre veckor slutade hennes kropp att fungera och efter ett antal läkare senare så kom de fram till att Diana hade ett postkontusionellt syndrom. Det blev olika mediciner och även rehab för Diana. Diana var tvungen att träna både kroppen och huvudet. Hon hade talet men kunde inte hitta de rätta orden.

Diana berättar vidare att hon under dessa tre åren var ute och promenerade mycket och det var det som gjorde att Lysekil blev hennes plats i livet. En del av rehaben var att hitta en hobby som hon kunde ha. Det blev fotografering som blev hennes hobby.

Under det sista halvåret av sin sjukskrivning lärde hon känna en styrman, där hon kände att på det sättet han förklarade yrket så kändes det extra intressant. Sedan kan det nämnas i sammanhanget att hon har påbrå i släkten då hennes farfar var sjöman.

Diana berättar: ”Farfar var från Kalvsund i Göteborgs skärgård. Han var fiskare i närmare 50 år. Under 60–70-talet hade han öns första (och jag tror enda) ståltrålare, Brandenburg hette den. Han hade behörigheter som både kapten och styrman. Innan han gick iland var han ombord på asfalttankern Bituma, under 80-talet. Där blev han erbjuden ansvaret för fartyget, men valde att vara styrman. Tyvärr gick han bort långt innan jag själv fastnade för yrket, så jag fick aldrig chansen att prata om det på det viset”.

Publikation1.jpg

 

Började jobba i mars 2019.

Efter sjukskrivningen började hon jobba på sitt vanliga jobb på Swedish Match i Kungälv. Efter olyckan så hade Diana fått sig en tankeställare om livet efter att varit hemma i nästan tre år.

 

 

Såg en artikel på Instagram.

Hon såg en artikel på Instagram som Dagens Nyheter hade lagt ut, om att lotsarna höll på att gå i pension. Tankarna om vad hennes kompis som jobbade som styrman hade sagt gjorde att hon började googla-runt och kom in på sjökaptensprogrammet och läste om det.

Sedan kom tankarna på att göra högskoleprovet för att öka chanserna för att komma in. Samtidigt kunde hon spara lite pengar för det var först om ett år som hon skulle söka till utbildningen på Chalmers i Göteborg. Men medan hon läste på nätet så kom det upp en liten rund bubbla om att det fortfarande fanns chansen att söka en sen anmälan. Diana tryckte och efter en månad hade hon fått beskedet att hon kommit in på Chalmers och sjökaptensskolan i Göteborg. Att hon kom in var en dröm som blev sann.

 

Snart gjort sitt första år på Chalmers.

Via sjötiden på praktiken på sjön så samlar hon ihop matrospoäng. Året började med nautisk matematik, och det har även en hel del navigation. Simulation är även en annan grej de provar på. Det är som man sitter vid en brygga på ett fartyg och därifrån jobbar man upp sig till en riktigt simulator som är som en fartygsbrygga. Det har även varit mycket teori och om tidvattnet och sjöfartsregler med mera.

 

Gjorde sin första praktik i januari i år.

Nu i januari gjorde hon sin första riktiga praktik på ett fartyg. Diana berättar att det var en upplevelse. Även om man läst och sett bilder så var allt nytt för henne. Hon kom ombord och blev visad till sin hytt. Påstigningen skedde i Bilbao i Spanien. Ombord på oljetankern Fure Ven fick hon gå med matroserna ombord. Hennes första dag ombord hade de ett ordentligt oväder vid Biscayabukten. Diana tror det gick sönder fem trossar den dagen.

Themsen (2).jpg
Foto: Privat.

 

Mycket förberedelser ombord.

På fartyget har hon fått jobba med olika underhåll. Till exempel har hon fått göra något som heter rostwash där man tvättar bort rosten som blir. Fartyget Fure Ven är levererat 2019 så det är inte någon rost att tala om utan det är mer förebyggande. Första månaden jobbade hon som ”Dagman” och jobbade mellan kl. 08-17:00.

Förutom underhåll var det förberedelser med lastning – och lossningsoperationer. Även en hel del vaktande ombord. Förtöjning och att lägga loss var spännande. Det är mycket stora tampar, trossar och vinschar man skall handskas med. När de ligger vid kaj måste man hålla koll på trossarna så det inte slits av. När det stormar får man inte vara ute på däck berättar Diana vidare. Man blir lite allt i allo ombord på fartyget.

Solnedgång Svetly, Ryssland.jpg
Foto: Privat.

 

Fick gå vakt på bryggan.

Efter första månaden fick Diana även gå vakt på bryggan och det var rätt spännande. Hon fick också pröva på att styra fartyget. Tyvärr fick hon inte vara med nere i maskinen, fast det hade hon gärna gjort. Men hon berättar att hon fått sett så mycket och rekommenderar de som är sugna på detta att börja utbilda sig.

 

Lots på ingång, Amsterdam.jpg
Foto: Privat.
Stormen Dennis.jpg
Stormen Dennis ombord på fartyget Fure Ven. Fotot: Privat.

 

Två månader ombord på Fure Ven.

Rutten på Fure Ven är Amsterdam, Rotterdam och Antwerpen. Diana berättar att det blev inget Rotterdam under hennes tur ombord på fartyget. Däremot så blev det en tur till Ryssland.

Lite över två månader var Diana ombord på fartyget Fure Ven. Hon mönstrade av fartyget utanför Göteborg. En av Northern Offshore båtar kom och hämtade de som skulle av i Göteborg. Att det blev Göteborg beror på detta med Covid-19 då är det bara avmönstring i Sverige som gäller.

Bara några veckor kvar av praktiken ombord började detta med Covid-19 gälla i olika länder. I Gdansk i Polen kom de ombord och kollade om personalen hade någon feber. Hade de haft feber hade de blivit satta i karantän.

Gdansk
Foto: Privat.

 

Trivdes väldigt bra på sjön.

Första veckan man var hemma var härlig berättar Diana, men sedan började hon att längta tillbaka till havet. Man kan önska fartyg som man vill göra sin praktik på, men om det blir så eller ej vet man inte. Kraven är att man skall testa på minst tre olika fartyg som har olika inriktningar.

Sundsvall.jpg
Foto: Privat.
Mongstad, Norge.jpg
Foto: Privat.

 

Rekord av sökande tjejer till sjökaptensprogrammet.

När jag tog kontakt med Diana första gången om att medverka på bloggen, så frågade jag om det inte är ovanligt att tjejer blir sjökaptener. Hon berättade då att det faktiskt var rekord i sökande av tjejer till utbildningen. Dagen Nyheter fanns på plats på skolan och hade tagit med sig den första kvinnliga sjökaptenen i Sverige som hälsade på alla tjejer som kommit in på programmet.

 

Har precis flyttat till Lilla Edet under resten av sin skoltid på sjökaptensskolan i Göteborg.

Nu har Diana flyttat tillbaka till Lilla Edet under den tiden hon har kvar att läsa. Men under detta första år har hon pendlat från Lysekil till Göteborg varje läsdag. Hon tjänar en hel del tid på att åka från Lilla Edet istället för Lysekil.

CI2A0197.JPG
Nere vid Lysekil Hamn intill där Svea brukar ligga är ett favoritstråk när hon tog sina morgonpromenader här i Lysekil.

 

Jag frågar Diana om hon redan idag har någon önskan om vilket fartyg hon vill vara på när hon går ur skolan och skall söka jobb, hur går tankarna där?

– När jag gick inför detta så var målet att få jobba på en bogserbåt. Jag vill vara där det händer något. Fast, jag har även insätt att det inte är så många tjänster lediga på bogserbåtarna. Det kommer vara väldigt konkurrenskraftigt att få jobb där.

Sedan är det väldigt svårt att säga innan man varit ombord på olika typer av fartyg. Jag har ingen aning om vad jag kommer att vilja om tre år.

 

Vill du jobba i Sverige eller utomlands?

– I Sverige och bo i Lysekil, säger Diana och skrattar.

 

Förutom fotografering, vad gör du mer på fritiden?

– Jag älskar att läsa, jag packade nog ner 10 kartonger med bara böcker nu när jag flyttade till Lilla Edet. Jag gillar även serier och Netflix kan det bli då och då när jag har tid.

 

Det skall bli spännande att få följa dig Diana. Tack för intervjun och lycka till i framtiden.

 

 

Idag på bloggen får ni träffa Lysekilskillen Martin Backman som med sin båt Fortuna precis startat sitt företag, ”Lysekils Turism & Kustservice AB”

CI2A5260.jpg
Martin Backman.

 

Började jobba som fiskare vid 16-års ålder.

Martin Backman har varit på sjön sedan han var 16 år. Han stora intresse var att han ville bli fiskare. När han gick ur nionde klass så började han jobba på fiskebåtar. Han har bland annat jobbat på LL 338 Karlsö och LL 279 Släggö med mera.  Det var grejen för Martin för hela hans släkt har varit fiskare, sjökaptener och skutskeppare.

Fisket höll han på med i nästan fem år innan han ryckte in i de militära. I lumpen så körde han landstigningsbåt på Kustartilleriet, KA4 Göteborg. Där kom han på att det var sjön han ville vara på.

IMG-5587.jpg

Läste in gymnasiet på Komvux.

Han var tvungen att läsa in gymnasiet för att kunna gå vidare i sin karriär. Efter det fick han ut matrospapperna för han hade så mycket tid som räknades från jobbet med fisket.

 

Sökte in på Sjöbefälsskolan i Göteborg.

Vid 26 års ålder söker Martin in till Sjöbefälsskolan på Chalmers i Göteborg. Han läste till sjökapten mellan åren 1996–1999.

Martin har varit i handelsflottan sedan 1994. De senaste 10 åren innan han kom hem så har han jobbat för ett Offshorebolag och letat olja och gas för Shell, BP och var anställd av ett rederi i Dubai.

CI2A5225.jpg

 

Han har sett hela världen.

Han har rest och sett nästan hela världen. Det är väl nästan bara Japan och Nya Zeeland berättar han och skrattar. Att han kom hem berodde på att han tyckte tiden gått för fort och saknaden efter han tre barn gjorde att han valde att lämna den stora världen och komma hem.

 

Började jobba för Svitzer.

Samtidigt så ringde ett par kompisar som jobbar på bogserbåtarna Svitzer och frågade om han var intresserad av jobb. Så för två år sedan började han jobba där för att kunna vara närmare hemmet i Lysekil. Han gick Svitzers interna utbildning som bogseringskapten.  Detta var riktigt lyckat att få jobba på hemmaplan och 6000 hästar mellan fingrarna tillägger Martin.

Det blev ingen ledig plats på Svitzer som var tänkt, men istället ringde de från Bugser och Berging bogseringsbolag och frågade om han ville ha jobb. I februari i år började han där. Han tackade ja till detta när han fick en egen båt att jobba med. Martin körde bogserbåten Bison- Sveriges starkaste bogserbåt. Samtidigt var han tillbaka och jobbade under svensk flagg och det var 13 år sedan sist berättar Martin.

 CI2A5247.jpg

 

 Tanken med ett eget företag har funnits under många år.

Ön Kornö utanför Lysekil är hemma för Martin. Där har hans farfar, pappa och släkt växt upp. Martin är den första i sin generation inom Backman släkten som är född och uppvuxen i Lysekil. Martin har alltid haft båtar och varit ute med släkt och vänner och fiskat. Till exempel har han ett gäng kompisar från Falun som han varit ute och fiskat med i 14 år. De har fiskat och sedan åker de till Kornö där Martin fixat skaldjur och långbord på bryggan på Kornö. Det är alltid lika populärt. De har tjatat på honom att han skall börja med något eget.

Tanken att få visa upp det fina vi har runt omkring oss här skärgården i Lysekil är helt fantastiskt. Martin säger att man blir hemmablind.

 

Martin erbjuder olika paket.

Det har börjat bra för Martin. Den första veckan han körde hade han 5 turer med båten. ”Lysekils Turism & Kustservice AB” erbjuder kräftfiske med burar, och till hösten blir det hummerfiske. Det blir även skaldjursturer där man kan hyra båten och så åker de till någon holme, Kornö eller vart de vill åka. Sälsafari går också och boka om man skulle vilja.

Även fisketurer kan man boka. Om en månad får Martin en kran på sin båt Fortuna och kommer att kunna erbjuda skärgårdstransporter med virke ut till öarna. Reservdelar som skall ut till ankarliggarna på ankarplatserna för de olika rederierna. Även manskapsbyte för rederierna blir aktuellt. Krogarna runt omkring här i Lysekil har redan visat sitt intresse för att samarbeta med Martin och det tycker han är riktigt kul.

CI2A5213.jpg

Båten är en Stigfjord 40.

Martins båt är en Stigfjord 40 som är byggd i Rönnäng år 2000. Det är en Cummins diesel på 540 hästar och toppfarten är 20 knop. Utrustad och klassad för 12 passagerare. Det finns räddningsvästar, flytoveraller som är klassade som räddningsdräkter och en flotte för 16 personer. Toaletten ombord har ett stort utrymme och det finns även övernattningskojor ombord på Martins båt med namnet Fortuna.

Martin avslutar med att berätta att namnet på båten, Fortuna har gått i arv i flera generationer inom Martins släkt.

 

Länk till Facebook https://www.facebook.com/FortunaLysekil/?epa=SEARCH_BOX