Lysekil, bäst i världen på att märka tonfisk

I dag på bloggen får ni träffa Andreas Sundelöf, som är forskare för akvatiska resurser och institutionen för vilt, fisk och miljö på SLU här i Lysekil. Andreas var en av de som drog i gång detta med märkning av tonfisk här i Sverige.

När vi träffas ute vid SLU som ligger bredvid Havets Hus i Lysekil så är även Gustav Hellström, universitetslektor i fiskbiologi Institutionen för vilt, fisk och miljö på SLU med. Gustav är med i projektet, men är i vanliga fall stationerad i Umeå.

Efter denna intervju så fick jag den stora äran att få följa med en dag när man märkte tonfisk. Några dagar innan mig så hade Kung Carl XVI Gustaf varit med ombord och följt tonfiskmärkningen. Kungen fick namnge en fisk och den döpte han till Silvia. Jag fick också namnge en fisk och den fick namnet Kim efter min son. 

Kung Carl XVI Gustaf här med Andreas och Gustav från SLU. Foto: SLU.

Jag skulle kanske kunna skriva en hel bok om hur denna upplevelse var att få se dessa stora fiskar och samtidigt se hur Andreas, Gustav och de andra lägger ner hela sin själ för att detta skall fungera till 100 %. De gör ett mastodontjobb, med allt från planering till kontakten med de båtar som ser till att de har tonfiskar att märka.

Niclas Sandberg som med sin båt ser till att de kommer fram till den båten som berättar över komradion att fisk är säkrad, och som sedan styr med full fart för att kunna få fisken från fångstbåten till märkningsbåten. Ett helt fantastiskt teamwork. Fyra tonfiskar märktes denna dag då jag var med.

Tidig morgon vid Havets Hus brygga där Hege Sande doktorand på SLU och Andreas Sundelöf forskare på SLU lyfter över märkningsmaterialet.

Under det att ni läser intervjun, så kommer det även att blandas med mina fotografier under den dagen jag fick vara med när det märktes tonfisk. Jag har fått varit med om mycket, men detta slår nog allt som jag varit med om på min blogg. En fantastisk upplevelse att lära sig mer om dessa fiskar.

Det var en underbart fin morgon när vi lämnade Havets Hus brygga i Lysekil.

Hur det hela började

2015 hittades en blåfenad tonfisk i Ljungskile och det var den första fysiska fisken som någon sedan 50–60 år tillbaka fotograferade och dokumenterade. Det blev lite uppståndelse av detta just då. Året efter på sensommaren kom det fantastiskt bildmaterial från Skagerack som visade att det fullständigt kokade av tonfisk. Det var där Andreas och hans kollegor tog kontakt med lite olika kontakter inom ICCAT och ställde frågan hur man går till väga om man vill studera detta.

 Detta var ett gammalt randområde, på gränsen av utbredningen. Det var nu man såg en positiv återhämtning 7 – 8 år efter att ICCAT drog åt tumskruvarna och verkligen förändrade fiskeriförvaltningen. Det såg jättemörkt ut i början på 2000-talet. Storleken på fisken var mindre och mycket färre på grund av utfiskning, tillägger Andreas. 

Susanna Bergström kommunikatör vid SLU, intervjuar Gustav Hellström, universitetslektor på SLU.

Gustav visar upp de olika märkningsutrustningen för Susanna.

ICCAT

Andreas berättar att SLU och Havsfiskelaboratoriet är representerade i den vetenskapliga kommitteen i ICCAT som står för ”International Commission for the Conservation of Atlantic Tunas”. ICCAT hanterar förvaltningen av blåfenad tonfisk, men också forskning och förvaltning kring flera olika tonfiskarter och pelagiska hajar i atlanten.

Niclas Sandberg kapten på båten är uppe och hälsar på oss på övre däck.

Här är även Niclas med Kung Carl XVI Gustaf, som kikar på ett av Kustbevakningens stora fartyg. Foto: SLU.

Tonfisken är fredad i Sverige

Vi kommer in på att tonfisken är fredad i Sverige, men i Danmark har de bytt till sig en kvot. ICCAT sköter beslut om fångstkvot, och kvoten delas ut till kontraktskrivande parter. EU är en av de parterna, men Sverige har ingen kvot via EU. Sverige får om de vill förhandla sig till eller byta sig till en kvot som Danmark har gjort i år. Danmark har bytt bort lite makrill mot tonfisk från Spanien. Det är en bilateral överenskommelse mellan dessa två länder och har inte hanterats direkt av ICCAT eller EU-kommissionen, berättar Andreas.

En tonfisk är säkrad vid en av båtarna och Hege, Andreas och Gustav börjar förberedelsen inför att mäta och märka tonfisken, medan Niclas kör mot båten.

Varför märker man tonfisken?

– Vi vill veta varifrån de kommer och vart de är på väg. Vi tar genetiska prover för att veta varifrån de kommer och vi sätter elektroniska sändare av olika slag på dem för att kunna spåra vart de tar vägen.

Det finns flera olika modeller av sändare för att få detaljerad korttidsinformation eller mer grov långtidsinformation. Det är nu femte året vi gör detta.

Från början så visste vi kanske inte helt, vad vi gav oss in på. Men det visar sig att Skagerack är en ganska unik plats att göra detta på och resultatet har blivit mycket bra.

Fiskarna kommer in på ett ganska litet område som vi relativt lätt kan nå från land. Och det fantastiska är att har vi märkt en tonfisk med ett tolv-månaders märke som skall lossna efter tolv månader. Tolv månader senare så är fisken tillbaka här och släpper märket i Skagerack. Vi åker ut med radiopejl och hittar märket som vi märkte tonfisken med.

En av båtarna med en fångad tonfisk.




Jag antar att dessa märkningar är dyra?

– Ja, det är de, men samtidigt är de ovärderliga för forskningen. De loggar information under ett år. När de lossnar flyter de till ytan och börjar sända information via satellit. Man får inte tillbaka all information över satelliten, utan det bästa är att få tillbaka den i handen.

Vi har fantastiska försättningar ett antal sjömil utanför Lysekil och där vi samarbetar med Danmark.

Gustav och Andreas med den avancerade sändaren som tonfisken märks med.

Görs det några tonfiskmärkningar i Norge, och är den fredad där?

– Norge gör inga märkningar i Skagerack, utan gör sina märkningar i Norge på västlandskusten från Bergen och upp till Ålesund.

Norge har sedan flera år en kommersiell kvot. Sedan två år tillbaka läggs denna kvot även på ett riktat fritidsfiske som syftar till att också märka fisk. Efter de mörka talen i början på 2000-talet så har beståndsantalet ökat betydligt.

2003 föddes det en årsklass av tonfisk som var väldigt stark. Det var väldigt många yngel från det året som överlevde. 2008, 2009 och 2010 när man började att skära ner på kvoten så hade inte den årskullen ännu kommit in i fisket.

När man nu hade begränsat fisket så fanns den årsklassen som växte in i populationen med stor kraft. Här såg man en snabb och kraftig återhämtning. Men fisket i Atlanten, inkluderat Norge och Danmark, med kvoter bedöms som hållbart.

Vi närmar oss båten som fångat tonfisken.

Tonfisken dras upp på båten och arbetet med att mäta och märka fisken börjar.

Från det att ni började år 2017 hur många tonfiskar har märkts?  

– Danmark och Sverige tillsammans har märkt cirka 400 tonfiskar. Då är det cirka 300 som är märkta med en elektronisk märkning säger Gustav.

Ni har några veckor varje år som de är här i Skagerack och som ni jobbar med märkningen, hur fungerar det och hur ser en dag ut när ni märker tonfisk?  

– Det är oftast månadsskiftet augusti – september och vi är väldigt beroende av vädret. Vi går inte ut om det blåser mer än 6 sekundmeter. Det skall vara säkert för fisken och besättningen ombord.

Fisken fiskas in av en sportfiskare i ett stort område. Sedan skall den lämnas över till märkbåten. Det är Nicklas Sandberg och Sea 4 Fun som med sin båt en, Targa 44 som kör ut oss till platsen och som ser till att vi snabbt kan ta oss till de olika områdena om någon har fått fisk.

Vi i Sverige brukar dra i gång runt 6:30 och då lämnar vi Lysekil. Då ger vi oss ut till en startkoordinat som vi sänt ut till våra fisketeam. De består av ett femtital fisketeam på svenska sidan. Sedan har vi en radie runt den startkoordinat som man tillåts att positionera sig i.

Vi brukar vara framme på morgonkvisten och stannar i mitten på den radien vi har. Då börjar fisket och vi ligger och väntar på att någon skall rapportera in att de fått en tonfisk. När någon fått napp så beger vi oss mot teamet som fångat den och vi har verkligen valt märkbåt med stor omsorg. Vi måste ta oss väldigt snabbt till platsen där teamet ligger med tonfisken de har på kroken.

Andreas inflikar med att vi har en startposition och båtarna får inte vara längre ifrån den än en viss distans som är cirka 5 – 7 sjömil. Det tar en stund att ta sig emellan platserna, men samtidigt så mår fiskarna bra i vattnet.

Vidare säger Andreas; ”väl framme så dras fisken upp på märkningsbåten och tonfisken får en slang i munnen som ventilerar den med vatten över gälarna. Den får även en blöt microfiberduk över ögat som gör den lugn. Vi mäter längd, omkrets och tar genetiska -och vävnadsprover med mera. Vi sätter även fast märkningen och efter cirka 2 till 2 ½ minut så är allt klart. Sedan så släpps fisken och det är helt fantastiskt att se den simma ner i djupet efter att ha legat på båten”

När allt är klart släpps fisken i havet och den simmar ner i djupet.

Har ni någon rekordfångst för märkning?

– Ja, 279 centimeter stor och som vi tippar var i 350 kilos klassen. Vi väger dem inte utan det är en uppskattning.

Danskarna har märkt en på 284 centimeter och varje extra centimeter den växer på mitten av tonfisken, så innebär det ganska många extra kilo.

På båten fanns även Elin Värm som praktiserar på SLU i Umeå, där Susanna och Gustav jobbar i vanliga fall.

Jag läste på SLU:s sida att det varit dåligt med fångst av mindre tonfiskar, var beror det på?

– Så har det varit hittills varje år. Vi ser en del hoppande fisk och då ser det ut som det finns fler fiskar bland de mindre. De har inte huggit på vår utrustning än. Vi vill gärna fånga mindre storlek på tonfisken för att kunna se att det inte är samma individer som kommer tillbaka hela tiden utan att de förökar sig och för att kunna se att det kommer in fler årsklasser varje år.


När ni väl ligger där ute, är det en lång väntan eller är det jämt flöde? 

– Vi försöker själv förstå den variationen, men vi har inte fått något riktigt grepp om det. Vissa dagar är det väldigt mycket aktivitet första 2 – 3 timmarna och sedan är det väldigt lugnt fram till eftermiddagen då vi ger oss av hemåt.  Vissa dagar kan det även vara action hela dagen och vissa dagar kan det även vara helt lugnt.

 

Hur många hinner ni märka på en dag?

– Toppnoteringen ligger på 11 tonfiskar.

Vad har ni för roller när ni väl är ute på vattnet och fisken kommer in?

– Själva märkteamet är ett minimum på 5 personer. Och det är som du frågar, att vi har olika roller. Jag och Andreas brukar alternera mellan olika roller, men de andra i teamet har sina roller klara när märkningen skall ske. En ser till att flödet med vattnet till tonfisken fungerar, en för protokoll och det skriks en massa siffror när de mäter fisken. Jag och Andreas brukar alternera mellan märkningen och hanteringen av fisken.

Att hantera fisken är nog den mest spännande delen, när sportfisketeamen har säkrat fisken så kastar de över sin tamp med en gaf som sitter i tonfiskens mun. När de väl släpper den så är det vi i teamet som ansvarar för den 300 kilos fisken på andra sidan tampen. Sen skall fisken upp på rampen och just den närkontakten med detta enorma djur är mycket spännande. Där blir rollerna väldigt viktiga inflikar Andreas.

Vi har haft observatörer ombord som jämförde det med ett pittstopp i formula ett. Det kan vara en lång väntan ibland, och plötsligt skall vi göra denna korta insats.

Jag och Andreas har pratat om detta och när väl fisken kommer upp så är man laserfokuserad. Man river av denna rutin på ett par minuter och helt plötsligt har man lossnat gafen och allt är klart och man ser den kolossala bjässen simma i väg. Då sitter man där vid båten och ser att fisken mår bra och simmar i väg mot djupet, det tar några sekunder och det är helt magiskt att få uppleva detta. De är helt majestätiska djur som är helt magnifika.

Fisken som fick min sons namn.

Lysekil har de bästa resultaten i världen med märkningen

Märkningarna av tonfiskarna från Lysekil har blivit vida kända för ett gott resultat hur märkningen går till och hur länge sändarna sitter kvar. De sista tre åren har SLU i Lysekil haft de bästa resultaten av märkningen i världen då en större del av sändarna sitter kvar hela perioden. De kan verkligen se spåren hur fisken vandrar över hela atlanten.

Händer det att det går fel någon gång under fångst och märkning?

– Ja, vi vet att det finns risker för fiskarna. Fiskarna är mycket stryktåliga, men är sårbara för en sak. Det gäller att de inte får vatten över gälarna. 2% av fiskarna blir tail-wrapped och det betyder att linan snurras runt stjärtfenan och fisken dras baklänges. Skulle någon fisk dö, så gör de olika undersökningar på den.

Under min intervju med Andreas berättar han att han blev kontaktad av en familj som hittat en granat eller vad det var.

Andreas berättar att han fick ett mejl med en bild på en märkning. Det var en mamma som frågade vad det var för något och om det suttit på någon fisk, och i så fall vilken fisk. Det var 6-åriga Tuva som hittade ett underligt föremål på en skräpjakt på Mellbystrand.

Tova med sändaren hon hittade i Laholmsbukten. Foto: Privat.

Andreas svarade på mejlet och berättade samtidigt att det suttit på en tonfisk. Han skrev tillbaka; ”om du skickar mig denna märkning så skall jag ordna så du får en belöning”.

Andreas berättar vidare att märket som Tuva hittade att de inte fått någon pejling ifrån. I vanliga fall så ger den ifrån sig en signal under ett par veckor beroende på temperatur. De hade inte hört någonting från denna. Familjen skickade in märket.

Andreas fick märket och skickade det vidare till producenten som skulle ta hand om det och försöka återuppliva märket. Andreas kontaktade ICCAT som ger en belöning på 1000 Euro om man hittar ett sådant märke och skickar in det. Han skrev detta till mamman att nu kan ni vänta er en belöning på 1000 Euro från ICCAT. Hon skrev tillbaka och frågade vad han skrev, och om det inte var för många nollor efter….

Hon fick sin belöning, men Andreas och de andra fick en ännu större belöning genom att märkningen som de lämnat in visade ett fullständigt spår på den tonfisken som det suttit på. Från en fisk som varit ett helt varv runt atlanten och sen in i medelhavet för lek innan de simmar ut i medelhavet igen och vidare mot Sverige och till Skagerack, Kattegatt och släpper märket och detta märke spolas iland på en strand i Mellbystrand. Förra helgen var familjen i Lysekil och fick träffa Andreas precis efter han kommit iland efter en dag med tonfiskmärkning.

Familjen Tallqvist-Nilsson med Andreas Sundelöf med SLU i Lysekil i bakgrunden.

Nu är tonfiskmärkningen klar för i år, och i årets tonfiskprojekt märktes totalt 36 tonfiskar. Summan på märkta tonfiskar 2020 var 33.

Tack Andreas och Gustav för en otroligt intressant genomgång om tonfiskprojektet och historien om detta och ett stort ödmjukt tack för att jag fick följa med och få se ert fantastiska jobb ni gör.

Har ni frågor om Tonfiskprojektet eller vill stödja det på något sätt så kan ni följa länkarna här under.     

https://www.slu.se/blafenadtonfisk

https://www.facebook.com/slu.viltfiskmiljo

Idag på bloggen får ni träffa Per Johannesson från Lysekil som jobbar på Havsfiskelaboratoriet här i Lysekil. När forskningsfartyget Svea har byggts i Spanien har Per funnits på plats i olika perioder och jobbat på fartyget

I måndags eftermiddag lämnade SLU:s nya forskningsfartyg Vigo i Spanien med destination Lysekil. Det felet som blev förra gången när Svea var på väg till Sverige är nu åtgärdat. Fartyget beräknas komma till Lysekil under lördagen.

20190610_142148-EFFECTS.jpg
Foto: Per Johannesson.

Men idag på bloggen kommer ni få se forskningsfartyget Svea tack vare Lysekilsbon Per Johannesson som jobbar på Havsfiskelaboratoriet här i Lysekil och som varit och kommer att vara ombord på forskningsfartyget Svea. När Svea byggts i Spanien har Per funnits på plats i olika perioder och jobbat på fartyget.

20190510_175602.jpg
Per ombord på Svea. Foto: Per Johannesson.
20180717_184331.jpg
Foto: Per Johannesson.
20180717_192910.jpg
Foto: Per Johannesson.
20180717_193605-EFFECTS.jpg
Foto: Per Johannesson.
20180717_194924.jpg
Foto: Per Johannesson.

Fakta om Svea:

Svea är Sveriges nya oceangående forskningsfartyg och är särskilt anpassat för forskning och miljöövervakning av Östersjön och Västerhavet. Svea byggs 2017–2019 på Armonvarvet i Vigo, Spanien och är designat av Skipsteknisk AS. Fartygets kärnverksamhet är ekosystemundersökningar med fokus på regelbunden övervakning av fiskbestånd och vattenkvalitet av SLU och SMHI.

20190328_184220.jpg
Foto: Per Johannesson.

Dessutom används fartyget för: forskning om klimatförändringar, kartläggning och övervakning av marin biodiversitet, forskning om övergödning, mätningar av koldioxid och den försurning av haven som koldioxiden orsakar mätning av syre och utbredningen av syrefria och syrefattiga bottnar.

Källa: https://www.slu.se/institutioner/akvatiska-resurser/forskningsfartyg/fakta-om-fartyget/

20190604_175543.jpg
Foto: Per Johannesson.
20190607_163837.jpg
Foto: Per Johannesson.

Jobbar på Havsfiskelaboratoriet i Lysekil.

Per Johannesson jobbar idag på Havsfiskelaboratoriet i Lysekil sedan 2 ½ år sedan tillbaka. Havsfiskelaboratoriet är en del av SLU, Sveriges lantbruksuniversitet.

Idag har programmering blivit en del av Pers liv. Han har jobbat på företag som Ericsson och andra mindre företag. Han har bland annat jobbat med att göra datorn som sitter i JAS-planet på Ericsson Micro Wave (EMW) i Göteborg. Per hade hand om utvecklingsmiljöer och runtimesystem som är likt ett operativsystem men som sitter i en JAS-dator.

20190501_113325-EFFECTS.jpg
Foto: Per Johannesson.

Uppvuxen i Lyckebro.

Per är uppvuxen i Lyckebro i Hallinden. Hans pappa var lärare på skolan i Lyckebro i Hallinden. Per gick på Gullmarsskolan i Lysekil och efter det så blev det Gullmarsgymnasiet i 2 år.

Efter skolan jobbade Per på Metalls anläggning på Lingatan i 10 år. Per fick en förfrågan när Metall skulle göra en omorganisation och frågade om han ville sluta och fick då ett antal månadslöner och valde att börja plugga. Per gick 2 år på Komvux här i Lysekil för att skaffa behörigheten för att läsa vidare. Efter Komvux började han plugga på Chalmers i Göteborg.

20190610_142427.jpg
Foto: Per Johannesson.

Det blev 15 år i Göteborg.

På Chalmers läste han till civilingenjör för elektroteknik. Efter Chalmers började han jobba på Ericssons i Göteborg där han även avlade sitt examensjobb.

Per berättar om att han var med när de bytte elmätare i hela Sverige. Elmontörerna hade med sig en handdator som registrerade både – de gamla och nya mätarna och de programmen har Per gjort.  Per började på företaget den 6 juni 2003, och den 16 juni fick företaget reda på att de fick det jobbet från Vattenfall.

De skulle byta 50 000 mätare i veckan och Per hade en månad på sig att göra applikationen till datorerna. Per fick hjälp av en konsult och sedan bytte de drygt 2 miljoner mätare med den applikationen.

20190509_195246.jpg
Foto: Per Johannesson.
20190506_152508.jpg
Foto: Per Johannesson.
20190506_164631.jpg
Foto: Per Johannesson.
20190507_081756~2.jpg
Foto: Per Johannesson.
20190508_152542~2.jpg

Kärleken gjorde att Per kom hem igen.

Av en ren slump så åkte Per och hälsade på barndomskamraten Margareta. Han lämnade in bilen till Margaretas bror som driver en bilverkstad i Hallinden. Efter det sa det klick och idag bor de tillsammans i Lyckebro i Lysekils kommun.

Havsfiskelaboratoriet i Lysekil sökte personal.

Per såg en annons där de sökte folk till Havsfiskelaboratoriet här i Lysekil. Han sökte jobbet och den 1 mars 2017 började han jobba på Havsfiskelaboratoriet. Havsfiskelaboratoriet arbetar med biologisk datainsamling, bestånds- och ekosystemanalys samt vetenskaplig rådgivning som grund till förvaltningsbeslut, både nationellt och internationellt.

Källa: https://www.slu.se/institutioner/akvatiska-resurser/kontakt/havsfiskelaboratoriet/

Per började jobba med datainsamlingssystemet.

Per började på nya jobbet och direkt fick han börja jobba med nya datainsamlingssystemet. De hade inte börjat att bygga fartyget men de hade tagit hjälp av ett företag i Norge som heter Skipsteknik AS att designa Svea. Efter det så började de leta efter ett varv som kunde bygga forskningsfartyget. Det blev Armonvarvet i Vigo i Spanien som skulle bygga Svea.

20190613_221202.jpg
Foto: Per Johannesson.

Insamlingssystem.

Det kommer att finnas ett insamlingssystem på båten som mäter allt du kan tänka dig. Per berättar att de skulle ha ett program som skulle kunna ta ut en enskild händelse i all data. Det har Per också jobbat med att ta fram. Detta beslut togs nere på varvet i Vigo tillsammans med SMHI som också kommer att medverka ombord på forskningsfartyget Svea.

20190507_143839.jpg
Vinscharna till trålen. Foto: Per Johannesson.
20190604_153637-EFFECTS.jpg
Foto: Per Johannesson.
20190613_221139-EFFECTS.jpg
Foto: Per Johannesson.
20190613_171718-EFFECTS.jpg
Foto: Per Johannesson.
20190507_150138.jpg
Foto: Per Johannesson.

Varit med på det danska fartyget Dana.

Just nu så hyr SLU ett danskt fartyg som Per varit ombord på. Men tanken är att fartyget Svea snart skall finnas i hemmahamnen i Lysekil. Per berättar att det är ett fantastiskt fartyg som är så stort och som får Lysekil som hemmahamn. Det har blivit lite provturer med fartyget på plats i Spanien.

Mätinstrumentet Focus.

Det har även blivit resor till Esbjerg i Danmark för att titta på ett mätinstrument som heter Focus som kommer att släpas bredvid båten och som har olika mätinstrument på sig.

20190607_143313.jpg
Foto: Per Johannesson.
20190614_132056.jpg
Foto: Per Johannesson.
20190614_174543.jpg
Foto: Per Johannesson.

Fartyget Svea.

Varvet har haft en viss leverans på vetenskapliga instrument som ekolod och annat som inte Per har varit med och kopplat, men de skall Per se till att de fungerar. SLU har servermiljön ombord på Svea, och finns det servrar där de sparar data och där de även startar upp virtuella maskiner med kommunikation med internet med mera. Detta har Per också jobbat med.

20190612_141138.jpg
Foto: Per Johannesson.
20190612_150243.jpg
Foto: Per Johannesson.

Första expeditionen går i oktober med Svea.

När Svea anländer Lysekil så blir det utbildningar på många av de nya instrumenten som finns ombord på Svea. Den första expeditionen med forskningsfartyget Svea är tänkt att gå redan i oktober. Det blir Östersjön som blir första anhalt för forskningsfartyget Svea.

Mer fakta om fartyget Svea:

R/V Svea är Sveriges modernaste forskningsfartyg. Fartyget är 69,5 meter långt, 15,8 meter brett och har en dödvikt på 3 420 ton.

Förutom att fartyget är extremt tystgående är det väl utrustat med bland annat trålar för pelagisk och bottentrålning, sänkkölar för ekolod, sonarer och strömmätare (ADCP), släpade undervattensfarkoster (ROTV) med sonarer, instrument för att mäta salthalt, temperatur och djup (CTD) samt kameror. Väderstation och en så kallad ferrybox, som kontinuerligt gör mätningar av ytvattnet. CTD-rosett för vattenprovtagning och vattenmätningar. Specialdesignade laboratorier för fiskhantering, vattenanalyser, datahantering, sidopropellrar och en vridbar azimuthpropeller för att kunna hålla en exakt position.

Även annan utrustning och containerlaboratorier kan tas ombord, fartyget är till exempel förberett för att använda en fjärrstyrd undervattensfarkost, en så kallad ROV.

Källa: https://www.slu.se/ew-nyheter/2019/7/sveriges-nya-forskningsfartyg-levererat-till-slu-i-spanien/

Tanken är att det skall bli en invigning av Svea här i Lysekil. När den blir, får jag återkomma till. Stort tack Per för att du ställde upp på en intervju. Det skall bli spännande att få följa Per och forskningsfartyget Svea.

Forskningsfartyget Svea har fått Lysekil som hemmahamn efter att SLU och Lysekils Hamn AB tecknat avtal om kajplats.

Forskningsfartyget Svea har fått Lysekil som hemmahamn efter att SLU och Lysekils Hamn AB tecknat avtal om kajplats.

Gullmarskajen i vintersol.jpg
Gullmarskajen i vintersol som blir hemmahamn för forskningsfartyget Svea här i Lysekil.

Igår tisdagen den 12 december tecknade Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, avtal med det kommunala bolaget Lysekils Hamn AB, om kajplats i Lysekil för forskningsfartyget Svea.

SLU har fått i uppdrag av den svenska regeringen att beställa och äga fartyget som kommer att bemannas och drivas av Sjöfartsverket. R/V Svea byggs just nu på ett varv i Spanien och kommer att bli ett av världens modernaste forskningsfartyg.

Med hjälp av Svea kommer SLU tillsammans med Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, SMHI, att utföra miljöövervakning i Skagerack, Kattegatt och Östersjön.

Undertecknande av avtal.jpg

Från vänster: Klas-Göran Henriksson, styrelseordförande Lysekils Hamn AB, vicerektor SLU Erik Fahlbeck och VD för Lysekils Hamn AB, Dan Ericsson under avtalsskrivningen.

Handslag avtalsskrivning Svea

Efter avtalsskrivningen blev det handslag.

Viktig pusselbit för maritima Lysekil
Svea beräknas anlända till sin hemmahamn Lysekil i mitten av april 2019 och kommer ha sin kajplats vid Gullmarskajen.

  • Det känns tryggt att vi nu har fått en hemmahamn för Svea, dessutom i nära anslutning till vårt Havsfiskelaboratorium. Vi, och de övriga intressenterna, ser fram emot ett fortsatt gott samarbete med Lysekils kommun i den gemensamma strävan att utveckla den akvatiska forskningen både i västerhavet och andra vatten, säger Erik Fahlbeck, vicerektor vid SLU.

 

  • Att Svea får sin hemmahamn i Lysekil är en viktig pusselbit i utvecklingen med att göra Lysekil till ett ledande centrum för maritima näringar samt forskning och utveckling, säger kommunstyrelsens ordförande Jan-Olof Johansson.

  • Vi är glada att i hård konkurrens ha fått det här avtalet till Lysekils Hamn. Som en liten hamn är vi vana att vara flexibla och hitta kundspecifika lösningar, det tror vi har varit avgörande för SLU:s beslut, säger Dan Ericsson, VD för Lysekils Hamn AB.

Lysekils kommunalråd lämnar musselskål till vicerektorn för SLU.jpg
Lysekils kommunalråd lämnar musselskål till vicerektorn för SLU.

Kajplats vid Gullmarskajen
Avtalet innebär att Lysekils Hamn iordningställer en del av Gullmarskajen för Sveas specifika behov och bygger ett nytt hamnmagasin för SLU och SMHI. Det kommer också att dras fram el, vatten och avlopp, fiber och fjärrvärme till fartyget.

Investeringarna finansieras genom hyra och hamnavgift från SLU. Avtalet är på 10 år men förhoppningen är att Svea ska ligga kvar i Lysekil hela sin livslängd som beräknas till 30 år.

  • Tack vare ett gott samarbete med SLU och ett intensivt arbete av det kommunala hamnbolagets personal och våra kommunala tjänstemän, har avtalet om att förlägga det nya forskningsfartyget i Lysekil kunnat ros i hamn, säger Jan-Olof Johansson.

  • Svea är i framkant avseende miljötänk och det präglar också oss när vi iordningställer kajen. Genom att skräddarsy lösningar med bland annat fjärrvärme och landanslutning för el, möter vi SLU:s hårda krav på miljövänlig teknik. Samarbetet med SLU har varit mycket positivt, vi ser fram emot det fortsatta arbetet och att Svea kommer hit i april 2019, säger Dan Ericsson.

Sveas närvaro i Lysekil stärker SLU:s nuvarande verksamhet på Havsfiskelaboratoriet i Lysekil samt befäster Lysekil som ett maritimt centrum. På sikt kommer fartygets närvaro även att ge spridningseffekter till lokala företag i form av servicearbeten.