Idag får ni följa med hem till Irene Franzén som inte bara haft handboll som sitt stora intresse utan även blommor

Handboll har varit ett av Irene Franzén stora intresse här i livet. Irene kom till Lysekil när hon var 17 år och då träffade hon sin man Hasse. 1 mars i år fyllde hon 80 år. Intresse för blommor har varit Irenes avkoppling under många år. Hon har en trädgård som är fantastisk vacker med krukväxter och utsmyckningar.

Irene Franzén


Fick en förfrågan från LHK

Allting började med att Börje Mattisson frågade Hasse om inte Irene kunde börja att sälja lite biljetter. Hon ställde upp och där började Irenes äventyr med Lysekils handbollsklubb.

Från 17-års ålder till för några år sedan har hon alltid varit LHK trogen. Hon har även jobbat som hemsamarit och samtidigt som hon höll på med LHK.



Jobbat mycket med sponsring i klubben

Efter ett antal år så blev det sponsring som Irene hjälpte klubben med och det och mycket annat har hon gjort under alla år. Irene berättar samtidigt att det var ingen vanlig 40 timmarsvecka man gjorde för att hjälpa klubben. Det var kansliet, kiosken, möten, julmarknader och matcher, men roligt har det alltid varit tillägger hon.

Hennes man Hasse tränade LHK och var även handbollsdomare. Vid 65-års ålder var det meningen att hon skulle sluta men kärleken till handbollen gjorde att det blev några år till.




LHK går upp i elitserien

Att LHK hamnade i elitserien 1996 var en stor bragd, med ett lag där 15 av 16 spelare var egna produkter. Men samtidigt så berättar Irene att hon inte förstår än idag att de klarade av allt jobb som blev att de tog steget upp till elitserien. Det blev många nya spännande arbetsuppgifter.

Samtidigt fick sönerna Michael och Thomas mycket stöd av sin arbetsgivare samtidigt som de tränande ett elitserielag. Att kunna avlöna två tränare på heltid fanns inte på kartan berättar Irene vidare.

Under ett år höll detta på med allt arbete det var med att LHK tagit sig vidare till elitserien, Irene säger; ”om man sov och vaknade, så vaknade man med LHK det gjorde man verkligen och man tänkte bara på detta hela tiden för det var så roligt”.



Vad är roligaste minnet under alla dessa år med klubben?

– Det är det med elitserien och det tycker jag för jag vet hur mycket Michael och Thomas hade strävat med detta. Detta är det roligaste minnet med all publik och alla som jobbade med LHK på den tiden.

På kvällen när det var klart att Lysekils Handbollsklubb gått upp till elitserien ringde det på telefonen hemma hos oss och Hasse och jag skulle genast ta oss ner till Colosseo. Men innan jag skulle till Colosseo så var jag tvungen att ta mig till kansliet och plocka ihop lite halsdukar och mössor som spelarna skulle ha när de kom till Lysekil.

Jag fick även beskedet att vi skulle åka med brandkåren och möta dem vid Finnsbofärjan. När de är vid färjan så kommer den och ombord är det ett ljud utan dess like och jag ryser bara jag tänker på det. De hade tagit med sig Thomas trummor och dessa trummor och vrål hörde man när färjan lade till vid Finnsbo.

Jag grät av glädje när jag fick se de komma med färjan. Jag fick åka med bussen in till Lysekil och på Colosseo var det mottagning, korttagning och kockarna lagade mat och vi var där till sent på natten.

Dagen efter ringde våra två telefoner på kansliet hela tiden. Det var blomsterbud och gratulationer och folk samlades utanför kansliet så vi var tvungna att släppa in dem pö om pö för alla fick inte plats. Sen kom det även massor av telegram.

Det var folk som ville gå med i styrelsen och det var folk som ville hjälpa till för många i Lysekil älskade verkligen LHK.  



Hur startade intresset för detta med blommor?

– Jag kommer från landet och har alltid gillat blommor fast där hade vi rabatter. Jag växte upp på en lantgård med djur. När vi köpte detta ställe vi bor på nu så planterade vi rosor och häckar, men efter ett antal år så tog vi bort det. Efter det så köpte jag några krukor till ingången och sedan har intresset bara växt. Jag tror jag var runt 40 år när jag började med krukväxter i trädgården.

Irene med Rotemyr bakom sig



Blommorna blev som en hobby för dig antar jag?

– Ja, när barnen hade lagt sig på kvällarna så gick jag ut och vattnade och pysslade med blommorna. Det var varit lite som en avslappning från allt arbete med handbollen kan man nog säga.

Sen har det ökat sedan jag blev pensionär. Jag har även fått så mycket vänner för detta med mitt blomintresse, för när våren kommer så frågar folk mig när jag möter dem på stan om jag börjat med krukorna. Det är fantastiskt.




Hur många krukväxter har du?  

– Jag räknade dem en gång i tiden och då hade jag 75, men ett antal har gått sönder med tiden så jag tror jag har runt 50 nu.




Sen har du ett antal vattenkannor stående bredvid dina krukor, vattnar du inte med en slang?

– Nej, jag vattnar alltid med vattenkanna. Sen har jag fått kannor av barnen på morsdag och andra tillfälle. Jag har även blåa kannor och långt om länge fick jag tag på de blåa kannorna. Vår dotter Ann-Louise ringde mig en gång och sa att hon fått tag på blåa vattenkannor, annars brukar det vara svarta eller gröna. Vattenkannorna blir som prydnad när de står bredvid krukorna med blommorna.


Ja, har ni vägarna förbi Forellvägen 3 i Lysekil så skall ni stanna till som många andra gör och kika in i Irenes fina trädgård. Tack Irene för jag fick komma förbi och hälsa på dig. Tack även till Mona som tipsade om detta.

Idag på bloggen får ni träffa Lysekilgrabben Axel Franzén som spelar handboll i högsta ligan i Sverige med IFK Skövde.

Idag på bloggen får ni träffa Lysekilgrabben Axel Franzén som spelar handboll i högsta ligan i Sverige med IFK Skövde. När vi träffas är han hemma och hälsar på familjen.

IMG_7839.jpg
Axel Franzén.

Axels pappa Thomas Franzén är för många känd och har varit handbollstränare på elitnivå. Mamma heter Annelie och han har en syster som heter Josefine.

 

Uppväxt med handbollen.

 Axel är uppväxt med handbollen. Han har tillbringat en del av sin uppväxt både i Norge och Danmark eftersom pappa Thomas jobbade som tränare där. Han började sin handbollsbana i moderklubben LHK här i Lysekil.

 

Han gick i Gullmarsskolan och nästan hela klassen höll på med handboll. Det var inte ett självklart val att det skulle bli handboll. Axel berättar att han var sen i utvecklingen och han var inte den snabbaste och starkaste, men kämpade på.

 

 

Började gymnasiet i Uddevalla.

Efter att ha gått ut nian här i Lysekil så söker Axel in på handbollslinjen i Uddevalla med snickeri som inriktning. Kroppskultur kom att bli den nya klubben. Vid denna tidpunkt låg Kroppskultur i Allsvenskan i handboll.

I 3 år läste han på gymnasiet i Uddevalla, och även efter så blev det Kroppskultur ett år efter att gymnasieutbildningen var klar. Axel fick jobb på den byggnadsfirma som han praktiserade på under utbildningen. Han var även bosatt i Uddevalla under dessa åren.

 

 

Hur gick det i Kroppskultur? 

 – Jo, men det gick väl så där. Jag var fortfarande väldigt sen i utvecklingen och det fanns gånger när jag hade stor lust att sluta. Jag tränade lika mycket som alla andra men jag stod still i utvecklingen. En del av killarna fick vara med och träna med A-laget, men jag halkade efter lite p.g.a. att jag inte utvecklades på samma sätt.

 

 

När kände du att utvecklingen vände?

– Det var det året som jag slutade skolan och började jobba. Jag märkte det och kompisarna märkte det och jag började komma ikapp de andra.

 

 

Vad hände sedan, fortsatte du i Kroppskultur?

 – Nej, jag blev lite trött på att spela handboll i Uddevalla. Genom kontakter fick jag en förfrågan från Drott att komma ner och provträna för dem. Detta var när Drott åkte ur högsta serien. Drotts tränare såg att jag hade potential så det blev till att flytta till Halmstad.

 

 

IMG_1308.JPG
Foto: Hans Petter Wille.

Hur kändes det att flytta till Halmstad? 

 – Det var nyttigt och spännande för mig. Drott storklubben skulle börja om på nytt efter att man åkt ut ur högsta serien. Sportligt gick det inte så bra för klubben det första året i den lägre divisionen.

 

 

Kan du berätta hur det var att komma till Drott? 

 – Träningstiderna ökade rejält. Allsvenskan är den dyraste serien man kan ligga i när det gäller att resa. Det blev mycket resande. Motståndet var på ett helt annat plan än tidigare.

 

 

Jobbade du även när du spelade i Drott?

 – Ja, jag fick jobb som snickare där också.

 

IMG_1353.JPG
Foto: Hans Petter Wille. 

Hur länge stannade du i Drott?

– Det var turbulens i Drott, och vi åkte ur Allsvenskan. Efter den säsongen och att vi skulle spela i division ett var inte min grej. Det var inte den vägen jag vill gå. Jag ville spela i högsta serien för det var mitt mål.

Jag fick chansen att provträna med IFK Skövde och den chansen tog jag.

 

 

Hur fungerar det när man provtränar med ett lag?

 – Man åker dit och är med laget en dag. Jag var med på en träning och ett gympass när jag hälsade på i Skövde.

IMG_1357.JPG
Foto: Hans Petter Wille. 

 

Skillnaden på att spela i Allsvenskan och högsta ligan?

 – Allting blir proffsigare. Jag fick även jobb som snickare i Skövde.

 

 

Hur ser en vecka ut i ditt handbollsliv?

 – Det är ungefär som ett vanligt jobb. Du går upp tidigt på måndag och tar dig till jobbet. Man jobbar från 07:00 – 13:30 ungefär. Sen går man hem och äter och vilar lite. Kl.16:00 är det träning. Man tränar varje dag. Vissa dagar har vi dubbelträning. Då tränar man redan vid 07:00 på morgonen och sedan vidare till jobbet och mer träning efter jobbet.

 

Hur går det för Skövde handbollsmässigt?

 – Förra året kom vi på tionde plats. I år har de verkligen värvat bra, och vi har en ny tränare och allt flyter på bra. Det är riktigt kul.

 

 

Hur tycker du att du har utvecklats, och var spelar du idag?

 – Jag är linjespelare, samma som Adam Nyfjäll är. Under den här tiden märker man själv att man har utvecklats. Framför allt fysiskt, det är väl den stora grejen.

 

 

Skademässigt hur har du klarat dig där?

 – Det har gått bra. Det har inte varit några större skador.

 

Har du hemlängtan?

 – Jag har inte bott hemma sedan 2013, så man börjar bli van med att vara på någon annan plats.

 

 

Hinner du åka hem någon gång och hälsa på?

 – På sommaren är man hemma i Lysekil. Annars så har jag en tjej i Halmstad som jag träffar så ofta jag kan.

 

Framtidsplaner? 

 – Mitt kontrakt går ut i år, så vi får se vad som händer.

 

 

Om man vill bli proffs, vad har du för mål då?

 – Då är målet Tyskland eller Frankrike. Det är de ligorna som är bäst i världen.

 

 

Förebilder inom handbollen förutom pappa Thomas? 

 – Förutom han då, (Axel skrattar) så är det väl ingen direkt. Jo, men då säger jag  Bjarte Myrhold, och även Michael V. Knudsen som pappa tränande när vi bodde i Danmark.

 

Stort tack Axel för att du tog dig tid. Det skall bli spännande att få följa dig framåt.