Ulf Elfving och Lysekil har ett litet speciellt förhållande, därför är det extra roligt att Ulf kommer till Lysekil och är konferencier under Bokens Dag på Oscars den 21 oktober. Ulf har tillbringat en hel del somrar i Lysekil, och som i sommar har varit aktuell med sin populära programserie i P4 ”Elfvings 60-tal”.
Nu kommer Ulf tillbaka till Lysekil och jag fick en pratstund med honom och frågar hur det kommer sig att han hamnade i Lysekil?
– Lysekil, Bohuslän, Göteborg – jag fascinerades av de trakterna redan som liten. Fick åka med pappa Till Hasselösund som ung tonåring, när mamma låg på sjukhus, och blev direkt förälskad i naturen, havet och skaldjuren.
När jag just hade börjat på radion och fått sällskap där av Tommy Engstrand och Arne Hegerfors, föll det sig naturligt att vi ville semestra tillsammans. Vi var tre nyfikna ungkarlar och hade hört att nattlivet i Lysekil var toppen, så det föll sig rätt naturligt att vi åkte dit en sommar. Det blev så kul att vi sen återvände år efter år. Flera gånger med ytterligare en kille, Christer Renström på Aftonbladet, som sällskap.
Vi har träffats flera gånger och jag vet att du berättat att du, Arne Hegerfors och Tommy Engstrand ofta besökte Lysekil i eran ungdom. Vad har du för minnen av det?
– Massor av roliga minnen. Sköna bad, härliga middagar. Och en hel del från nattlivet, haha. Minnena från våra veckor i Lysekil kan inte alltid berättas.
Du var även i Fiskebäckskilsparken på lilla Skaftö och jobbade som konferencier under några år. Den 11 juli 1969 träffade du rocklegenden Bill Haley i Fiskebäckskilsparken. Min pappa Eric ”Eran” Andersson tog fotot på dig och Bill Haley i Fiskebäckskilsparken som du idag har på ditt utedass på landet. Bill Haley på ett utedass, varför och fick du en pratstund med Bill?
– Jodå, Bill Haley och jag hänger på utemuggen på landet. Och kungen, från en av de tidiga intervjuerna jag gjorde med honom. Att få prata lite med Bill Haley var kul , jag var programledare i Fiskebäckskilsparken den kvällen, och han var på ett utmärkt humör. Han tyckte nog att miljön var väldigt exotisk.
Ulf & Bill Haley hälsar på varandra i Fiskebäckskilsparken 1969
Anita och Ulf i Lysekil
Vi har ett mycket trevligt minne från Lysekil för några år sedan där du återigen träffar Anita Hegerland efter intervjun för 46 år sedan med en liten Anita när hon sjöng ”Mitt Sommarlov”. Du har gjort massor av intervjuer under åren och träffat massor av personer, men om du får välja ut några intervjuer som du minns bäst, vilka blir det då?
– Svårt, det är så många. Men en som jag minns var den med PLO-ledaren Yassir Arafat i Tunis. Mycket spännande att få komma till en så känd terroristanklagad politiker i hans välbevakade och hemliga högkvarter. Men så mycket till intervju blev det inte, mest ett föredrag från honom…
Jag hörde i någon intervju att du fått ett vykort från en känd svensk spion, stämmer det?
– Ja, det var Stig Bergling. Vykortet kom från Moskva med en hälsning. Jag trodde det var ett skämt, han var ju jagad över hela världen då. Men när jag träffade honom i Sverige många år efteråt, frågade han: ”Fick du vykortet?”. Då höll jag på att smälla av. Det var ingen bluff!
Upp till tretton var ett radioprogram som sändes i Sveriges Radio P3 mellan 1970 och 1992 samt i ett extraprogram 30 oktober 2011. Jag lyssnade alltid på det programmet och fick även medverka i programmet.Det måste varit speciellt att få göra ett sådant program?
– I 21 år sändes programmet. Ett av världens längsta barnprogram, faktiskt. Många roliga och smarta barn hörde av sig. Sen finns det ett antal skrönor om programmet, som lever kvar än i dag.
Om vi kommer in på böcker så vilken är din senast lästa bok?
– Har just börjat på 1795 av Niklas Natt och Dag. De två första i trilogin var fantastiska men ruskiga, och den här ser ut att vara likadan.
Varmt välkommen till Lysekil igen, och om du som avslutning får beskriva Lysekil med några få ord vad blir det då?
– Charmigt, välordnat, lockande!
Tareq Taylor och Ulf Elfving under Musselfesten i stadsparken i Lysekil 2019
Tusen tack Ulf! Evenemanget Bokens Dag har blivit en sådan succé och biljetterna är redan nu slutsålda.
Bokens Dag på Oscars här i Lysekil den 21 oktober blir en härlig kväll med författare som Åsa Hellberg, Kristina Ohlsson, Bengt Liljegren och Tareq Taylor.
Efter en trög start ihop med Lennart Hyland så blev de till slut mycket goda vänner Lennart och Tommy. Han var otroligt krävande och kanske trots allt mest mot sig själv berättar Tommy.
Tommy anser att Lennart Hyland är den skickligaste svenska radio- och Tv-medarbetaren genom alla tider. ”Här berättar Tommy om Sveriges Radios 90-årsfirande som nyligen var där de inte sa ett ord om Lennart och det är en skandal utan dess like”.
Tommy och Lennart hade svårt att komma överens i början och Tommy var kanske lite uppkäftig mot Lennart ibland. Lennart var inte van att någon sa emot honom då och då. Det blev tillslut väldigt nära vänner och i slutet på 80-talet när Lennart hade det som svårast och det hände att han kunde ringa mitt i nätterna och ville prata.
Det gjorde han mer en gärna eftersom att han kände att Lennart hade gett honom så mycket genom åren. Den sista juli 1987 slutar Tommy på Sveriges Radio. Samtidigt med att han jobbade på Sveriges radio hade han haft en period på Sveriges Television på sportredaktionen i tre-fyra år berättar Tommy.
Tommy började att göra nöjes-Tv
Det blev en hel del nöjes-Tv för Tommy. Han har medverkat i bl.a. Razzel, Babbel, Zig-Zag, På Spåret m.m. Det första programmet med Razzel sändes den 22 oktober 1983. Tommy berättar att det var ett härligt gäng. Det var Tommy, Pelle Berglund, Lennart Swahn och lite senare kom även Gun Hägglund med som programledare. Razzel var väldigt populärt och hade på den tiden tittarsiffror mellan fyra till fem miljoner.
På den tiden fanns det bara två kanaler så det fanns inte så mycket att välja på tillägger Tommy. Han tycker själv att det var ett strålande bra underhållningsprogram. Folk kommer fortfarande fram och frågar Tommy när de skall ta upp det programmet igen. Tommy blev erbjuden att bara jobba med nöjesprogram men valde att stanna på Tv-sporten.
1983 fick han Expressens radiopris och 1984 fick Tommy ”Stora journalistpriset”. Under den tiden jobbade han som chef på Radiosporten.
Jämförelse mellan TV och Radio
Jag frågar Tommy hur han ser på TV VS. Radio. Han berättar att det finns nog inget mer tillfredställande än att få göra ett radioreferat från en stor match som man efteråt känner att man är nöjd med. Han har oerhört höga krav på sig själv och skulle han vara nöjd med sig själv så skulle det behövas något extra. Han var väldigt sällan nöjd med sig själv tillägger han. Man får ge så mycket av sig själv när man refererar i radio. I TV ger du bara inom citat att inte störa bilden. Han berättar också att TV är ett kallt medium medan radion är ett varmt och det skriver han under på.
Jan Steinmann ringer Tommy och frågar om han kan hålla tyst om en sak
Efter 1987 jobbade Tommy med en hel del olika saker. Han berättar att reklamen börjar komma mer och mer inom Tv-branschen. En dag ringer det en snubbe som hette Jan Steinmann och frågar om Tommy kan hålla tyst om en grej. Tommy svarade nej på den frågan avslöjar Tommy med ett skratt. Jan bad att han skulle komma upp till Jans kontor för han skulle berätta något för Tommy.
Tommy går dit och får reda på av Jan att de skall sparka igång TV 3. Jan berättade för honom att de skulle satsa hårt på idrotten och som första stora grej hade köpt in öppna Australienska mästerskapen i tennis. Ishockey-VM hade de också köpt rättigheterna till. Hockey-VM blev det ett väldigt liv om när det 1989 gick i en annan kanal än SVT.
Vidare frågade Jan om Tommy ville jobba på frilansbasis, men var tvungen att skriva på ett kontrakt fast han skulle inte bli anställd utan jobba för dem så skulle Tommy få hur mycket jobb som helst. Tommy berättar att detta är enda gången i sitt liv som Tommy har tjänat lite pengar för de hade så mycket pengar så de visste inte vad de skulle göra av dem.
Pendlade mellan Stockholm – London
Varje fredagskväll pendlade han mellan Stockholm och London mellan 1990-93. Hem åkte han antingen på söndagskvällen eller på måndag morgon. På den tiden fick man inte sända reklam-TV från Sverige. Sändningssignalen sändes från London och Tommy åkte varje helg dit och jobbade.
Ett program som Tommy minns var ”Söndag med 3:an” där han satt som programledare från 12 tiden på dagarna till 19-20 tiden på kvällen. Programmet innehöll det mesta och var förbannat kul att göra berättar Tommy och till programmet kom olika gäster.
Fick en förfrågan om ett nytt kontrakt med TV3
1993 ville de skriva ett nytt kontrakt med Tommy, men Tommy var så trött på resandet mellan Stockholm och London så han skrev aldrig på något kontrakt utan kunde tänka sig att ta enstaka uppdrag. 2012 gjorde han sitt sista jobb för Viasat Sport.
Gjorde programmet ”Engstrand 45 minuter”
På Viasat Sport hade Tommy ett eget TV-program där han intervjuade olika personer. Det blev över 80 program. Det programmet var också väldigt kul att göra tillägger Tommy. Det spelades in i Stockholm och några av gästerna som var med var: Lennart Johansson, Björn Borg, Paolo Roberto, Glenn Hysén, Tumba, Pernilla Wiberg, Torbjörn Nilsson, Magdalena Forsberg, Leif Boork, Helena Alfredsson och Kenta Nilsson, Tina Thörner, Ralf Edström, Stefan Holm, Bengt-Åke Gustafsson och Lars-Gunnar Björklund ihop med Lasse Granqvist med flera.
Programmet med Lars-Gunnar och Lasse blev ett väldigt trevligt program minns Tommy. Han gjorde också ett program med Lennart Johansson som det också var något visst med. Dels så var det de första programmen i serien och Lennart och Tommy är gamla polare.
Ett program som Tommy och minns som väldigt speciellt var programmet om Ingemar Johansson. Ingemar var död men Ingemars bror Rolf Johansson var med i programmet och även boxningsoraklet Olof Johansson. De gjorde ett program där de gick igenom hela Ingemars karriär. Det programmet blev väldigt uppskattat tillägger Tommy.
Fick anställning på UEFA
Tommy anställdes 1995 av Lennart Johansson för att jobba på UEFA. Tommy flyttade till Schweiz fast han är ingen människa som gillar att sitta i sammanträde hela dagarna så efter ett tag hoppade han av jobbet på UEFA.
Kompis med Björn Borg
Vi kommer in och pratar om Björn Borg som enligt Tommy är Sveriges störste idrottsman genom tiderna. Tommy såg Björns första Davis Cup match i Båstad då Björn endast var 15 år gammal. Sverige mötte Nya Zeeland och Björn vann båda sina singelmatcher.
Efter det har han följt Björn jorden runt och gjort intervjuer med honom. De fick ett väldigt bra förhållande och Björn ställde alltid upp när Tommy frågade om en intervju. Det blev aldrig något tjafs eller något bråk dem emellan tillägger Tommy. Det har även blivit många middagar med Björn genom åren. Efter Björns karriär har de fortsatt att träffas och Tommy berättar att de ringer alltid varandra och önskar god jul m.m.
Jobbar med lite olika saker idag
Under de sista åren har Tommy trappat ner betydligt med att jobba. Han sitter bl.a. i sportpanelen på SVT på måndagar. Han har varit med och gjort en dokumentärfilm om Tumba som sändes på TV4 och det har även blivit andra dokumentärer. Föredrag är något annat han håller på med. Han har även skrivit några artiklar för NEWS55 som Artur Ringart har startat.
2012 gav han ut boken ”Mästare jag mött Muhammad Ali, Björn Borg och jag”
I över 50 år har han varit journalist och 2012 kom boken ”Mästare jag mött Muhammad Ali, Björn Borg och jag”. Han fick en förfrågan om han ville skriva en bok och funderade ett tag och tackade senare ja till detta. I ungefär ett halvår skrev Tommy innan boken blev färdig. Världens största idrottsman Muhammad Ali enligt Tommy har han givetvis intervjuat vid ett flertal gånger och på väggen hemma hos Tommy har han en bild där han står med Ali när han gör en intervju.
I en boxningshall i New Orleans står Tommy och intervjuar Ali 1978 eller 79. Tommy jobbade då på Sveriges Television för att göra US. Open i tennis och en del andra inslag för SVT. I New Orleans skulle Ali möta Leon Spinks.
De var på Alis sista träning innan matchen och det var en väldig massa folk där. Tommy ber kamerateamet att följa honom med honom fram mot ringen för att försöka att få en intervju med Muhammad Ali. Det är omöjligt säger de andra i teamet till Tommy.
Väl framme vid ringen så ropade Tommy till Ali som stod I ena ringhörnan; ”Champ, could you give me two minutes” Ali svarar; ”Son i will give you one”. Tommy klättrade upp i ringhörnan och det blev en tio minuter lång intervju med Ali. Muhammed Ali var så vänlig och svarade på alla frågor och efter intervjun frågade Ali honom om han var nöjd. Även en av Alis sekond kom fram och klappade Tommy på axeln och sa; ”well done” berättar Tommy. Ali skulle vara en drömgäst att ha med i svensk TV, men inte dagens sjuka Ali utan mästaren Ali när han var frisk tillägger han.
Fått många vänner på vägen genom åren
Boken handlar om Tommys uppväxt och lite olika personer som han träffat genom åren. Han har verkligen mött många mästare och fått många vänner på vägen.
I ett avsnitt i boken så berättar Tommy om när det på julaftonseftermiddagen 2005 ringer på telefonen och det är Björn Borg i andra änden. Tommy är nyskild och sitter ensam med sin hund.
– God Jul, sa Björn. Jag hörde av ”Malmen” att du sitter ensam.
– Fel min vän, svarade jag. Jag är inte ensam, Douglas är här. (Douglas är en hund).
– Du skall inte sitta ensam på julafton, sa Björn. Ta med dig Douglas och sätt dig i en taxi och kom ut till oss. Du känner alla som är här hos oss. Han är inte bara Sveriges störste idrottsman i hård konkurrens; han är också en gedigen kompis, att lita på.
Har ni inte läst boken så gör det. Det är en fantastisk berättelse om man som haft ett mycket intressant och händelserikt liv.
Roligaste minnet från åren som gått
Jag frågar Tommy om det roligaste minnet från alla dessa år med intervjuer och program i både radio och TV. Roligaste minnet är nog något referat han gjort berättar han. Att få följa det svenska fotbollslandslaget på dess väg till VM i Västtyskland 1974 och även att han var på plats där senare och fick uppleva detta.
Det svenska laget mötte Ungern i Budapest och de var tvungna att ta minst en poäng för annars skulle de inte ha en chans att gå vidare i den gruppen. Sverige började väldigt svagt och det stod 3-2 till Ungern och det var en fruktansvärd hetta på arenan. Ungern pressade på och Sven-Gunnar Larsson från Örebro stod i mål och gjorde den ena räddningen efter den andra.
Ove Grahn slog en krossboll utåt vänster och där kommer en haltande Ralf Edström och nickar in 3-3. Ralf var skadad och hade bett om att få bli utbytt av Åby Ericsson som då var förbundskapten. Den poängen gjorde att de fick kontakt igen.
Efter det åkte landslaget till Malta och spelade på en grusplan som blev en hemsk historia som Sverige knappt vann med 2-1. Fotbolls-VM över huvud taget är nog det bästa som finns. Tommy berättar att det inte har så stor betydelse om Sverige är med eller inte i ett VM. Det är så stort och kul att få följa och se alla lag som spelar. Det är en extra bonus om Sverige är med, men jag har inget krav på det berättar Tommy.
Sedan den oerhört dramatiska omspelsmatchen mot Österrike i Gelsenkirchen i november 1973 som fick Sverige till VM 1974. Det var snö på banan och -6 grader och blåste nordliga vindar och Sverige vann med 2-1. Tommy minns att efter han gjort ett sådant referat så har han varit helt färdig efteråt. Han var precis lika slut som spelarna berättar han och skrattar. Den där natten och många nätter efter har han varit så uppskruvad efter referatet så han har helt enkelt inte kunnat sova.
Björn Borgs första Wimbledon vinst 1976 var också stort. Tommy har varit med på alla Björns fem finalvinster, men det var något speciellt med första vinsten. Björns klassiska match ( av många ) mot McEnroe i Wimbledonfinalen 1980: Björn hade sju matchbollar i fjärde set, men McEnroe vann setet eter l8-l6 i tie-break. Då trodde nog alla, inklusive Tommy, att Björn inte skulle komma igen. Men det gjorde han o vann avgörande set med 6-4. Starkt!
Lysekil
Tommy har varit både på Smögen och i Kungshamn vid något enstaka tillfälle. Han har varit i Stenungsund någon sommar med TV-laget i fotboll. Marstrand har Tommy också varit på. I Lysekil har han varit i några gånger med Ulf Elfving och Arne Hegerfors och firat semester ihop och haft det otroligt kul. Det finns många roliga minnen från Lysekil berättar Tommy men som nog inte passar sig i ett reportage som detta.
Det blev verkligen en rolig stund att få prata med Tommy Engstrand och höra han berätta om sitt liv för mig. Stort tack Tommy för att du ställde upp på detta.
Även ett stort tack till Björn Larsson Ask för foto och Ekerlids Förlag för omslagsbilden till boken.
Idag får ni möta ännu en legendar inom journalistiken. Jag har haft den stora äran att få intervjua Både Ulf Elfving och Arne Hegerfors och nu är det ingen mindre än sportjournalisten, programledaren m.m. och som även kan titulera sig författare efter att han 2012 gav ut en bok som heter ”Mästare jag mött”. Tommy Engstrand heter han och jag fick en pratstund med honom där han berättar om sitt liv för mig. Tommy som vid ett antal tillfällen var här på semester i Lysekil i sin ungdom med sina polare Ulf Elfving och Arne Hegerfors.
Tommy Clarence Engstrand är född i Stockholm den 30 september 1939. Efter fyra år i folkskolan gick han fem år på Vasa Realskola och tog sin realexamen i Stockholm 1955. Tommy berättar att han var väldigt trött på skolan och ville helst komma ifrån den och istället komma ut och jobba för pengar var något det var ont om.
Efter några år kom lusten tillbaka för att läsa och Tommy började att läsa lite när tillfälle gavs, ofta före, på lunchraster eller efter jobbet. Att läsa på dagarna var inget Tommy strävade efter för han ville utnyttja tiden på dagarna till att jobba och tjäna pengar. Han berättar att han växte upp i ganska tuffa förhållande när han bodde hemma.
För att överhuvudtaget få pengar var han tvungen att börja jobba. Redan som tioåring jobbade han med att köra ut blommor på dagarna och på sommaren när han var ledig från skolan. Tommy berättar vidare att han också var cykelbud på Nordiska Bokhandeln i ung ålder och han gillade verkligen att jobba och tjäna pengar i tidig ålder.
Från det att Tommy slutade på Vasa Real i juni 1955 till han började som journalist 1960 så avverkade Tommy mellan 10-12 olika jobb. Detta har gett honom en enorm erfarenhet som han har haft mycket nytta av genom åren. Han jobbade på posten som trappsnigel eller brevbärare som det heter. Det blev även jobb i hamnen blev det också där han hjälpte killarna som lyfte tungt och jobbade även på ritkontor m.m.
Intresset för journalistiken startade tidigt
Redan i tidig ålder startade intresset för det journalistiska. Tommy var kompis med både Lars-Gunnar Björklund och Åke Wilhelmsson. Åke och Tommy bodde på Tomtebogatan 32 i Birkastan i Stockholm. På Tomtebogatan 37 tvärs över gatan bodde Lars-Gunnar Björklund.
Tommy var den som var yngst i den trion och han fick hänga med på ett hörn när de träffades. Redan som sjuåring märkte Tommy av Lars-Gunnars och Åkes fanatiska idrottsintresse. Hans intresse för idrott började också ta fart och det blev inte mindre erkänner han efter att han umgicks med Lars-Gunnar och Åke.
Till historien hör att Lars-Gunnar hade fått ett bordshockeyspel som de satt och drog i spakarna. Tommy berättar att det var mest tjafs om vem som skulle sitta som tredje man och referera matchen när de två andra spelade. Detta är ungefär vid årtalet 1947-48 tror Tommy. På den tiden var Lennart Hyland på gång, fast den store sportkommentatorn då var Sven Järring.
Lennart Hyland kom fram och var revolutionerande på sitt sätt som han gav referat från ishockeyn. Det var de väldigt imponerade av berättar Tommy.
Gav ut en tidning ihop
Dessa tre ungdomar hade också en tidning ihop där Åke var chefredaktör, Lars-Gunnar var redaktionschef och Tommy var någon slags alltiallo som fick utföra olika ärende.
Tidningen skrev de för hand i fyra till fem exemplar i gamla blårutiga räkneböcker som man hade i skolan. Efter den var klar så gick de runt i kåkarna och hyrde ut den för 15-20 öre. Nästa dag fick de lämna tillbaka den och Tommy, Åke och Lars-Gunnar gick vidare och hyrde ut dem på nästa ställe.
Tommy berättar att de snodde helt vilt från olika tidningar där det fanns bilder och text om olika sportevenemang och klistrade in i tidningen.
Intervjuade det svenska fotbollslaget
De hade även en insändarspalt där Lars-Gunnars mamma Gerda skrev och en intervjuhörna i tidningen. Tommy minns att när Sverige skulle möta England 1949 på Råsunda, var Lars-Gunnar och han nere på Hotell Regina på Drottninggatan i Stockholm där de svenska spelarna bodde och gjorde intervjuer med dem. Chefredaktören Åke Wilhelmsson var mycket nöjd med materialet när de kom hem berättar Tommy och skrattar.
Tog realexamen 1955
Direkt efter examen försökte han få jobb som journalist. Att bli journalist var den stora pojkdrömmen för Tommy. Det var även Lars-Gunnars och Åkes dröm. Det var oerhört svårt att ta sig in på en tidning och Tommy hade inga meriter att peka på.
Tommy såg en annons i tidningen DN
I januari 1960 låg Tommy i lumpen och fick se en annons i DN att Idrottsbladet sökte någon till tidningen. Idrottsbladet var en facktidning som var väldigt bra berättar Tommy. Den kom ut tre dagar i veckan. Rekordmagasinet var också en populär tidning. Det fanns även en tidning som hette All Sport som också gavs ut av Edwin Ahlqvist i Göteborg.
De sökte en rutinerad redaktionssekreterare och en reporter med ett gediget intresse för idrott. Tommy som alltid gillat utmaningar gick till Tunnelgatan 3 där idrottsbladet låg och sökte jobbet som rutinerad redaktionssekreterare för det jobbet skulle säkert vara bättre betalt än det andra som reporter. Tommy blir totalt avslöjad och blir mer eller mindre utsparkad från tidningen berättar han.
Annonsen kom igen hela den vintern i modifierad form där de till slut bara sökte en reporter med ett gediget idrottsintresse. Tommy funderade och kom på att han inte vågade gå upp till tidningen igen och konfrontera sig med de som hade avslöjat honom förra gången han var där.
Han ringde upp chefredaktören på Idrottsbladet
Tommy tog mod till sig och ringde hem till chefredaktören Torsten Tegnér. Det måste ha varit en av de märkligaste anställningsintervjuerna som någonsin har gjorts berättar Tommy. TT var väldigt originel och hade en lätt stamning. Chefredaktören frågade inte om några akademiska meriter eller om han hade någon journalistisk erfarenhet.
TT frågade lite stammande om idrottsliga meriter och Tommy berättade att han hade spelat lite fotboll, bandy, ishockey och hade precis börjat med att spela lite tennis m.m. Bra sa Torsten och frågade om höjdhopp. Tommy berättade att någon spänst hade han aldrig haft men klarade väl ungefär 1:50 i skolan; ”Cyklar du” frågade han Tommy, som berättade att han hade en gammal harv som han körde runt med i Stockholm. Då säger Torsten; ”bra börja morgon” och så la TT på luren i örat på Tommy.
Den 19 mars 1960 går han upp till redaktionen på Idrottsbladet
Den 19 mars 1960 stegar rekryten Engstrand som skulle mucka om några dagar upp till redaktionen på tidningen. När Tommy kommer in på andra våningen så är det helt tomt i lokalerna p.g.a. att de flesta var på lunch. Från ett av rummen hörde han hur någon skrev på en skrivmaskin och han traskade dit. Tommy hostade till lite för att få personens uppmärksamhet. Där satt en smal svarthårig kille och skrev på en skrivmaskin och det var ingen mindre än Bosse Hansson som sedermera jobbade på TV.
Bosse Hansson var då redaktionssekreterare på Idrottsbladet. Tommy berättar för Bosse att han skall börja jobba på tidningen idag. Bosse skrattar högt och säger; ”det är väl gubben som har anställt dig”.
Bosse berättade vidare för Tommy att det var ett redaktionsmöte om en halvtimme på övervåningen och att han skulle få en månad på sig och om han gillade dem och de gillade han så skulle han få vara kvar. Tommy stannade i sex år på Idrottsbladet och berättar att det var oerhört lyckliga och givande år som han fick vara med om där.
Tommy cyklade hem lycklig varje kväll efter jobbet
Även om de som jobbade där var krävande så lärde man sig så mycket under denna tid. Det fanns en mycket känd medarbetare som Tommy berättar om som hette Sven Lindhagen. Tommy anser att Sven är Sveriges bäste skrivande sportjournalist genom tiderna. Sven hade en ofantlig koll på dem som var yngre, och det fanns flera mycket duktiga medarbetare tillägger han.
Tommy minns att de satsade på honom direkt och han fick resa och gavs chanser som han aldrig trodde var möjliga. Tommy berättar att han var alltid lycklig de kvällarna han cyklade hem från jobbet.
Ville utveckla sig mer som journalist
Tommy slutade på Idrottsbladet för att han ville utveckla sig inom journalistiken. Han fick ett anbud från tidningen Se. Den 1 mars 1966 började Tommy på tidningen Se och stannade där i tre år. Om idrottsbladet hade det knapert med pengar genom åren så var det skillnad på Åhlén & Åkerlund och Bonniers som vadade i pengar samtidigt som det var stora år för veckopressen berättar Tommy. Här var han ständigt ute och reste och gjorde reportage.
Får ett bud från Aftonbladet
I maj 1969 får han ett bud av Sigurd Glans som var en legendarisk redaktionschef på Aftonbladet om att börja jobba på tidningen. Han sa upp sig från Se och började jobba på Aftonbladet.
Han hade jobbat knappt ett år när hans telefon ringer när han sitter på Aftonbladet. I telefonen är det en röst som säger; ”det är Hyland”. Tommy tror att det är någon som driver med honom men svarar; ”jaha”. Hyland säger; ”du skall komma till mig för jag har följt dig”.
Hyland var allas idol och när han ringde upp en och ville anställa någon så fanns det inget val. 1969 börjar Tommy på Sveriges Radio.
GLICKO 