Det har blivit en stor succé för Anna Eborns, senaste film Transnistra. Tidigare på Skaftö Folkets Hus har hon visat upp hennes förra film Lida som är inspelad i Ukraina. Den handlar om 81-åriga Lida som är född i en Gammalsvenskby i Ukraina. Nya filmen handlar om ett gäng ungdomar i Transnistrien som är en region i östra Moldavien.
Anna började kvällen med att hälsa alla välkomna innan filmen visades. Med Transnistra ville hon byta ämne från en gammal kvinna till att hitta ett gäng ungdomar, och där det skulle handla om kärlek och vänskap. Hon träffade Tanya och hennes killkompisar som vi får följa i filmen under ett år.
Efter filmen får Anna rungande applåder av publiken och publiken får ställa frågor till Anna. Första frågan hon får handlar om hon har någon kontakt idag med de som medverkade i filmen och det berättar Anna att hon har.
Hon berättar att huvudrollsinnehavaren Tanya har varit och jobbat i Grekland, men nu flyttat hem och bor i Tiraspol som är huvudstaden i Transnistrien. Killen Tolya som också medverkar i filmen, där lyckades Anna ordna med ett Moldaviskt pass till honom och han har varit i Sverige och medverkat på liten miniturné på olika filmvisningar om Transnistra.
18 timmars råmaterial.
Anna berättar vidare att det var cirka 18 timmars råmaterial som sedan blev 1 ½ timmas film. Filmen är inspelad i analogt format.
Hon får även frågan hur hon hittade dessa ungdomar.
Anna berättar att hon ville göra en film med ungdomar och försöka fånga den känslan när man var i den åldern i ungdomen. Hon åkte dit tillsammans med en fotograf och besökte lite olika platser där ungdomarna vistades. Anna pratade med så många ungdomar hon kunde, men det var just Tanya som hon träffade lite av en slump som hon fick bäst kontakt med. Tanya träffade hon vid en bensinstation där hon stod tillsammans med några ungdomar.
Tanya kom fram där i mörkret och liftade med Anna och fotografen till huvudstaden Tiraspol. Dagen efter körde Anna tillbaka henne till byn och då stod Tolya där och väntade. Väl där kom hela gänget fram och då kände Anna att de var ett kompisgäng och en grupp och där kan de bli de samtalen som prat, häng och scener som hon letade efter. Där hittade hon de medverkande i Transnistra.
Efter frågorna från publiken på plats så får jag en liten pratstund med Anna. Jag frågar Anna om hon kan berätta lite om denna succé och resan med Transnistra?
– Det har gått väldigt bra. Denna film har gått ganska snabbt att göra om man jämför med Lida som tog 7 år att göra. Jag hade bestämt mig att för att göra en film som tar max 2 år. Det lyckades och egentligen tog det inte mer en 1 ½ år att göra Transnistra färdig.
– De var premiär på Rotterdams filmfestival i januari där den vann ett jättefint pris. Samma vecka vann den ett pris även i Göteborg som bästa dokumentär. Den har även vunnit i Oslo, Portugal med mera och det är väldigt kul att en film som utspelar sig i ett så litet okänt land med vanliga människor. Nu senast här i december fick Transnistra pris i Danmark av Statens Konstfond.
Det måste ha blivit en del resande för dig?
– Jag reser så mycket jag kan, men samtidigt har jag fött ett barn i år. Jag har varit i Riga, London och dit fick min son följa med.
Hur går tanken om framtiden?
– Nu skall jag vara lite mammaledig ett tag. Sedan undervisar jag i film i dokumentärt berättande och det kommer jag att försätta med.
Skulle du vilja jobba med kända skådespelare?
– Nej, inte nödvändigtvis. Jag tror om att hitta verkliga personer och bygga en film om dem. Skulle jag göra en film om dig så skulle det handla om dig och din kamera, dina närmaste och din miljö och jag skulle mig låtas inspireras av dig.
Har du något drömprojekt?
– Ja, jag vill göra en barnfilm. Detta var min fjärde film på en ganska kort tid, men jag tror att min nästa film kommer jag att ge lite mera tid.
Hur är det att vara på hemmaplan?
– Det är jätteskönt. Samtidigt ikväll är det så kul att det är så många som var här från min gamla gata här i Grundsund. Bland annat var mina närmsta grannar här från det att jag växte upp här i Grundsund på plats i Skaftö Folkets Hus ikväll. Farmor som är 92 år var på plats med min farbror och min pappa. Det betyder jättemycket att få visa dem här i Grundsund de jag gör på en stor duk, och att bion i Grundsund lever kvar.
Stor tack för en berörande fin film och att du tog dig tid för en intervju.