Idag får ni träffa Lysekilskillen Gert Oxby på min blogg. Gert har ett stort dykintresse och fotograferar under vattnet.

Idag får ni träffa Lysekilskillen Gert Oxby på min blogg. Gert som många känner som tandläkare men han har hunnit med att göra så mycket mer än det. Han har haft hästar, flugit flygplan, forskat om tandimplantat och nu har han ett stort intresse av att fotografera när han dyker.

ci2a0441
Gert Oxby.

Efter ett antal år i olika skolor här i Lysekil blev det gymnasiet och 3-årig ekonomisk linje. Efter gymnasiet var Gert utbildad ekonom och började jobba på Bohusläns Allmänna Sjöförsäkringsförening tillsammans med Per Sandell och Leif Junefjord. Därefter blev det ett antal år på dåvarande Scanraff, som idag heter Preemraff, för att sedan starta sin tandläkarutbildning vid Göteborgs Universitet 1978.

Ett stort intresse som Gert alltid haft med sig är dykning och han har tagit med sig sitt andra intresse, fotografering under ytan. Intresset för dykningen startade redan när han var runt 13–14 år.

 

Gjorde sitt första dyk på öppet hav.

Vid den åldern kunde han inte simma, men efter att han fått ett cyklop och simfötter så stod han och plaskade själv och lärde sig simma helt på egen hand. Gert hade ett stort intresse för Havet och det var Lars Skoog och Gunnar Sjöstrand som gjorde att Gert fick chansen att prova på detta med dykning. Gert provade på att dyka ute vid Flatholmen och Humlesäcken. Första dyket gjorde han t.o.m. lite längre ut där det var öppet hav, vid Brandskär. Han var inte rädd och det var som om en helt ny värld öppnade sig.

_dsc0365
Gert i Stångeholmesund 1971. Foto: Göran Winge.

Träffade Stig Insulan.

I sena tonåren träffade Gert Stig Insulan, som var den som drog igång dykarutbildningarna här i Lysekil tillsammans med Dennis Österlund från Göteborg. Skeppsholmen utanför Norra Hamnen blev ett känt dykcenter. Det slutade med ett ” Nordiskt Sportdykarbevis”. Dennis Östlund är en av de dykprofiler som är riktigt stor i den nordiska dykhistorien. Dennis och Stig är båda med i Hall Of Fame i dykning berättar Gert.

 

Fototintresset.

Fototintresset startade även det tidigt i Gerts ungdom. Redan vid realskoletiden hittade Gert till mörkrummet på nybyggda Gullmarsskolan. Första kameran Gert hade var en Agfa som han fick av sin pappa. Den hängde inte med så länge berättar Gert och skrattar. Efter det blev det en Praktica Super TL. Det var svartvit film som gällde tillägger Gert.

foto-goran-winge
En ung Gert med sin Practica super TL. Foto Göran Winge.

Han framkallade filmerna i skolan och tillbringade många kvällar i skolan. På helgerna blev det att man fotograferade. Gert berättar att när kompisen Göran Winge började då blev det att de två jobbade tillsammans i mörkrummet. Sedan blev det även att de framkallade filmrullarna i skolan.

Det fanns 3 ställen i Lysekil som man kunde köpa filmrullarna hos. En låg vid Thores Bageri och hette Lyfoma och en på torget som hette Ekstrands foto. Efter det kom Lasses Foto till Lysekil, så det har alltid funnits fotoaffärer i Lysekil så länge han kan minnas.

 

Gick över till Nikon.

Gert bytte upp sig till Nikon FE och minns att det var grejer det. Det blev några kortare uppehåll i fotograferandet, men det startade ordentligt igen när Gert blev tandläkare. Där har han en dokumentation som sträcker sig över 30 år.

 

Har haft några uppehåll från dykningen.

När Gert börjad skolan i Göteborg för att läsa till tandläkare och första sonen Johan var några år så höll Gert upp med dykningen. Efter ett tag så tog Gert upp dykningen igen. Det blev inte i några större mängder, men tillräckligt för att intresset hölls vid liv.

När äldsta sonen Johan tog sitt dykcertifikat började Gert dyka igen. Gert och Eva fick en son till som heter Fredrik och när han var 12 år kommer han till Gert och säger att han vill börja dyka. Gert förklarar att han inte är tillräckligt stor för att börja dyka. Fredrik berättar då att det finns dräkter för sådana som han. Gert sa till sonen att du måste ha en utbildning för att börja dyka och sa till honom att han fick gå till dykcentret och fråga. Fredrik kom till pappa och sa att de hade sagt att han får dyka om han fick för sin pappa.

De åkte ner till dykcentret och fick klartecken från dem. Gert godkände att Fredrik fick börja, men då skulle Gert också gå kursen ihop med Fredrik för att fräscha upp sina egna kunskaper. Samtidigt sa Gert till Fredrik att han inte fick dyka med någon annan än honom. ;”När du blir 18 år så får du dyka med någon annan eller är det något så måste du fråga mig”. Gert bodde på 17 meters djup den sommaren vid Släggö tillsammans med Fredrik.

Fil 2016-10-30 18 04 00.jpeg
Fredrik och Johan Oxby.

Gert har tillsammans med sina söner varit i Norge, Röda havet, Kenyas kust och andra ställen. Dyker man mycket tillsammans så knyts det väldigt starka band. Man måste lite på varandra hela tiden. Även yngste sonen Karl Oxby har också dykcertifikat.

Köpte sin först kamera för dykning.

I mars förra året köpte Gert sin första kamera för dykning. Det var en Canon G12 med ett undervattenshus till. Den funkade rätt bra för Gert fast det är väldigt svårt att ta foton i vattnet berättar han. Det krävs en del kunnande för att få ihop det tillägger han.

Efter ett tag förstod han att han var tvungen att ha bättre grejer. Efter några månader fick han reda på att Anders Salesjö hade ett hus, en kamera och lite olika objektiv till salu. Gert köpte paketet av Anders. På köpet fick Gert ett helt koncept. Han började dyka ihop med Anders och han visade hur det fungerade och Gert är evigt tacksam för detta. Anders Salesjö har varit en fantastisk fin skola för honom berättar han.

Gert fick en förfrågan att följa med som säkerhetsdykare i Norge.

I augusti förra året fick Gert en förfrågan av just Anders Salesjö om att följa med som säkerhetsdykare till Hitra i Norge. Eleverna på Marinbiologisk spetsutbildning på Camus Väst reser varje år till Hitra som ett led i sin utbildning. Gert frågade vad han skulle ha för utbildning mer förutom dem som han redan hade. En ”Rescue” föreslog Anders för honom. Gert hoppade på en sådan kurs för att kunna följa med till Norge. Även i år gick resan till Hitra. Gert har nu dykt året om i 2 ½ år berättar han, ca 150 dyk om året blir det.

_dsf5095
Sjurygg, stenbit Hitra i Norge.
_DSF4900.jpg
Hummer i Hitra i Norge.
_DSF6776-1.jpg
Marulk, Hitra Norge.
_DSF6758-1.jpg
8-armad bläckfisk Hitra Norge.
_DSF6788.jpg
Trollhummer i Hitra Norge.

Gert älskar att dyka i Gullmarn.

Gert berättar att han älskar att dyka i Gullmarn. Gullmarn kan se väldigt mörk och hemsk ut, men när man lyfter lite på täcket och kommer djupare ner så är det fantastiskt berättar Gert. De har hittat rocka, haj, kammusslor, kräftor, cylinderrosor och mycket annat. Ju djupare du kommer desto bättre berättar han.

_DSF3355.jpg
Cylinderros Jordfall.

 

_DSC0167-2.jpg
Sepietta oweniana, bläckfisk Släggö.
_DSC0196-1.jpg
Bläckfisk Släggö.

 

_DSF1959.jpg
Påfågelrörmask Jordfall.
_DSF4835.jpg
Trollhummer Släggö.

 

Gert har precis varit i Kroatien och dykt och berättar att han inte hade räknat med att det var så djupa förhållanden. De åkte ut med en båt i skärgården och vraken som ligger där ligger på 40-60 meters djup. De flesta dyken de gjorde i Kroatien var på 40 meter plus. Att dyka så djupt gör att du drar på dig ett straff. Det betyder att du drar på dig mycket kväve så du kan inte göra många sådana dyk. Man skall naturligtvis ha en speciell dykutbildning för nå dessa djup.

_DSF4327.jpg
David Nilsson Kroatien.
_DSF4652.jpg
Väggdyk vid Sokol i Kroatien med Filip Lundborg och Dag Wallin.
_DSF4775.jpg
8-armad bläcksfisk i Kroatien.

Djupare än 45 meter dyker man gärna inte på. Syret gör att du känner dig lite berusad och han berättar att han kan känna av det redan vid 28 meters djup. Han får ligga och vänta en stund vid 28 meter innan han sakta stegvis går djupare.

_DSC0381.jpg
Tjurhaj Mexico.

_DSC0428-2.jpg

Gert berättar vidare att kommer du ner på 45 meters djup så glömmer man lätt vad man gjort. Han minns kanske att han tagit 3 foton, men när han kommer upp till ytan visar det sig att han tagit hela 35 foton som exempel. Det blir en amnesi, fast ju mer du dyker under en vecka ju mer tål man tillägger han.

Gert 2016 (1).jpg
Gert dyker vid Släggö. Foto: Annette Seldén.

En nybörjare skall inte syssla med att fotografera under vattnet. Man kan ligga och ta foton på 27 meter i fritt vatten och helt plötsligt så befinner du dig på 40 meters djup. Man märker det inte berättar Gert. Koncentration gentemot någonting gör att saker blir farligt tillägger han.

Kroatien var fantastiskt att dyka i.

Vattnet var klart, men för att du skall kunna se någonting vackert så behöver du komma ner under 30 meters djup. Där var mjukkorallerna gula, och kom man ner till 40 meters djup och tände ljuset så var det rödlila. På dagtid i Kroatien var det ganska ljust på 40 meters djup.

_DSF4348.jpg
30 meters djup. David Nilsson.
_DSF4349-1.jpg
40 meters djup. David Nilsson.

Har dykt på Malta.

Gert berättar om att han även varit i Malta och dykt. Det var en annorlunda dykning mot adriatiska havet. Där är det lite mer fisk och växtlighet.

Gert berättar att han har fotograferat bläckfisk både i adriatiska havet, Mexico och Norge både vid Hitra och vid Porsgrunn i Norge. Även Inne i Gullmarn och även vid Släggö har han fotograferat bläckfisk.

_DSF0187-2.jpg
Draknuding nackensnäcka Släggö.

Dyker på olika ställen i Gullmarn.

Jordfall, Skredsvik, Hällebäck och Skår är väldigt populärt att dyka vid. Gert testar olika objektiv när han dyker. Det svåraste att fota med är fisheyeobjektivet berättar Gert. Fotona kan bli förvridna om man kommer fel. Men han tillägger att han börjar få ordning på det.

_DSF1730-1.jpg
Blåstråle Väderöarna.

Som avslutning frågar jag Gert hur länge han kan vara under vattnet?

-Det beror lite på vad du har för luftförråd. När jag dyker så kallas det dubbel åtta och en halv. Man har 8 ½ liter på varje flaska. Dyker jag på ett snittdjup på 15 meter så kan jag vara nere i 1 ½ timma på den luften.

Har du dykt väldigt mycket så blir du mer och mer sparsam och du upplever inte stress på samma sätt.  Stressen kan göra att andningsfrekvensen blir högre. Sparar man så betyder det att man lärt sig att ventilera lungorna och man andas inte lika fort. Jag tänker ständigt på att förbättra min luftförbrukning.

När Gert och jag träffas igen så är det på Divers Night 2016 vid Släggö här i Lysekil. På Divers Night lyser dykarna upp världens hav med sin närvaro. 2015 var det 1734 dykare som dök runt omkring i världen på Divers Night. Vädret var inte det bästa när Divers Night genomfördes.

ci2a0463
Gert på Divers Night vis Släggö i Lysekil den 5 november 2016.

 

Stort tack Gert för att jag fick göra en intervju med dig. Alla foton i detta reportage använder jag med tillstånd av Gert Oxby.

 

 

 

Idag är det Anders Thorén som jobbade som journalist på Lysekilsposten här i Lysekil när katastrofen med Scandinavian Star var ett faktum.

Idag är det Anders Thorén som jobbade som journalist på Lysekilsposten här i Lysekil när katastrofen var ett faktum. Anders jobbade senare även på Sveriges Radio Väst. Idag är han förvaltningschef på Byggnadskontoret i Halmstad kommun.

anderst
Anders Thorén.

Jobbade på Lysekilsposten när katastrofen inträffade.

Anders har precis innan vi börjar en intervju via telefon läst ”Socialstyrelsens” redogörelse från branden för att friska upp minnet. Anders jobbade när det hände som journalist på den lokala tidningen Lysekilsposten i Lysekil och var 20 år när katastrofen inträffade.

 

Kaptenen meddelade att alla lämnat fartyget.

Larmet drogs cirka 02:25 berättar Anders. De allra flesta dog av gaserna från branden och blev kvar i sina hytter.  KL 03:23 meddelade fartygets kapten Hugo Larsen via en bärbar radio när han satt i en av livräddningsflottarna och var på väg till Stena Saga och att alla var räddade. Senare återvänder kapten Larsen till fartyget.

 

Kl. 07:00 ringde de till Anders och berättade vad som var på gång.

Terje Fredh på Bohusläningen ringde Anders och berättade att de var ett fartyg som brann. Efter en stund ringde även Tommy Thörnblom som då jobbade på Lysekilsposten tillsammans med Anders men som var sjuk.  Anders gissar att klockan var runt 07:00 på morgonen när Terje ringde. Samtidigt efter det hörde Tommy av sig.

 

Nyheten kablades ut via Ekot.

Anders berättar att nyheten hade kablats ut via Ekot där de berättar att ett passargerarfartyg hade fattat eld i höjd med Väderöarna, och släckningsarbetet pågick. Det var väldigt knapphändiga uppgifter minns Anders, som hade svårt att tro att det som hade hänt verkligen hade hänt. Han berättar att det var svårt att ta in det just då. Vidden av katastrofen förstod inte Anders så tidigt.

 

Fick erbjudanded att åka med Sjöräddningsmanskapets båt Ellen Landin.

Anders minns att det var prat om ett Sovjetiskt fartyg först. Anders minns även här att sjöräddningsmanskapets båt Ellen Landin gick in till Lysekil för att hämta sjukvårdspersonal. Innan Ellen skulle gå utså fick både Anders och han tror att det var Terje Fredh på Bohusläningen möjligheten att åka med Ellen ut. De gjorde bedömningen att det var bättre att stanna i Lysekil.

De hade svårt att se vidden utav katastrofen och tackade nej till att åka med på Ellen. Nu är klockan cirka 07:30 på lördag morgon berättar Anders. Vid 11-tiden anländer det Sovjetiska fartyget till Grötö och alla ombord tar om hands om, och för senare till Hotel Lysekil.

img057

 

Den Sovjetiske kaptenen fick applåder.

Nu märker jag att Anders börjar minnas mer och mer. Han ser dessa personer gå av båten väldigt lätt klädda. De hade fått filtar och väldigt bra hjälp ombord innan de kom till Lysekil. Anders minns den uppställning och applåder den Sovjetiska kaptenen fick på fartyget när den nådde och la till på Grötö. De blev applåder från de som var ombord för att utrycka sin uppskattning för att de blivit räddade.

 

Nu förstod Anders att det var en katastrof på riktigt.

Det var nu Anders förstod att det var en katastrof på riktigt. Det talades om döda vid detta tillfälle, men det var ingen som kunde tro att det var så många vid det tillfället. Det spärrades av efter hand, men idag hade det nog varit annorlunda tror Anders.

Anders gjorde inga försök att gå ombord på det Sovjetiska fartyget utan var som han säger väldigt tagen av att gamla och unga som klev av det sovjetiska fartyget.  Det kändes som en krigssituation berättar Anders.

 

Har mer uppdrag denna dag, men vänder i Brastad och åker tillbaka till Lysekil.

Det var en ryslig känsla när man såg detta. Dagen var lite märklig ur journalistiskt perspektiv. Lördag och söndag var Anders jourhelg minns han. Han hade en massa andra jobb han skulle göra, och ett tag var han på väg ut ur Lysekil när han kom på vad han höll på med.  Anders berättar att han var på väg till Kungshamn efter det som hänt. Han vände i Brastad och funderade på vad han höll på med. Han ringde till redaktionsledningen på Lysekilsposten och sa att ni får ställa in allt det andra som var inbokat den helgen. Det var jättesvårt att ta in det som hänt berättar Anders vidare.

 

Det var en enorm ryktesspridning.

Under dagen försökte man samla information, men det var många rykten igång hela tiden. Det var en enorm ryktesspridning om det ena och det andra. Det blev tydligare ju längre dagen gick. När informationen kom att det skulle bogseras in till Lysekil, ändrades det i nästa stund att det skulle dras till Fredrikshamn, eller någon annanstans i Danmark.

 

Slutliga beskedet var att Scandinavian Star skulle bogseras till Lysekil.

Lysekil kom tillbaka så många gånger och när det slutliga beskedet kom blev det en febril aktivitet i hamnen berättar Anders.  Den första presskonferensen som Anders minns var i Stadshuset. Det gick väl bra i början när det var Terje, jag, Lars Johansson och din pappa berättar Anders.  Det blev en världsnyhet ganska snabbt, efter ett tag var det ett hundratals journalister från hela världen i Lysekil. Senare så hölls presskonferenserna i Gullmarsskolans aula. Gamla Rektorn Karl-Åke Svensson han tog tag i detta berättar Anders.

 

Ett kraftprov för Lysekil.

Allt detta var ett kraftprov för Lysekils kommun utan dess motstycke, och att kunna hantera detta var ju ett fantastiskt jobb. Vid 21:00 kom båten in, Lennart Hård åkte ut till Stånge Huvud berättar Anders. Några minuter efter nio förtöjdes båten vid Grötö kaj.

 

Anders stod innanför avspärrningarna till en början.

Anders hamnade innanför avspärrningarna till en början. Det var en uppståndelse när fartyget la till vid kaj. Lejdarna eller repstegen hängde längs fartyget när det kom in. Man kunde se att fartyget hade brunnit. Kommandobryggan verkade helt orörd från brand när hon låg vid kajen vid Grötö.  Natten till söndagen tog elden ny fart och då förstördes även kommandobryggan.

 

Det var ett spökskepp som låg vid kajen vid Grötö.

Det var som ett spökskepp som låg vid Grötökaj. Det var mängder av folk både i Södrahamnen och Grötö som ville se vad som hade hänt. Lukten glömmer inte Anders. Mobiltelefoner var inte så vankliga vid denna tid, och Anders hade lyckats att låna en mobiltelefon av Lars Bergbrant. Det var en NMT en fyrkantig sak som vägde ett par kilo. Den var perfekt berättar Anders. Genom den fick han en del information som var värdeful.

 

Anders tog en del bilder.

Anders koncentrerade sig mest på att ta bilder. Samtidigt hade han en bandspelare i fickan som han läste in det viktigaste på.  Det gällde att samla mycket information på en gång. Lysekilsposten kom inte ut förrän på måndagen eftersom det var helg. Det var bildmaterialet som fick komma först. De framkallade han i olika omgångar under helgen. Lennart Hård och Kent Fredriksson gjorde ett jättearbete berättar Anders.

 

Branden tog ny fart på söndag natt.

Branden på söndag natt gjorde att polisen inte kunde gå ombord. Först på måndagen kunde de börja med arbetet ombord och ta hand om de omkomna och säkra eventuella bevis. På tisdagen fick Anders och min pappa att gå ombord. Anders och pappa var de två första journalisterna som var ombord på Scandinavian Star berättar Anders. Tidigare genom mina intervjuer så visste jag att pappa var en av dem första som fotade ombord för räddningstjänsten. Både Stig Nilson och Räddningstjänsten Bengt Elfström har bekräftat det. Anders berättar att pappa ringde honom och sa; ”Du har 1 ½ timma på dig att komma till båten”.

img058
Anders Thorén ombord på Scandinavian Star. Denna bilden tog pappa på Anders.

 Min pappa och Anders var de första journalisterna ombord.

Runt klockan 16:00 eller 16:30 tisdagen den 10 april gick Anders och min pappa ombord i räddningstjänstens kläder på Scandinavian Star. De klättrade längs fartygets styrbordsida till däck 5.  Det kändes som en väldigt lång sträcka att gå på berättar Anders. Dels så var man väldigt spänd vad man skulle få se när man kom ombord. Samtidigt var man väldigt rädd. De kom in på däck 5 i höjd med receptionen, och var på det däcket som det hittade väldigt många omkomna. Pappa och Anders gick ombord med brandpersonal från Helsingborg. Cirka 2 timmar var de på båten. Under dessa två timmar fick de se med egna ögon den tragedi som inträffat ombord. Anders berättar att man såg gallerbårar och de vita frigolitlådorna, och då var det lätt att lägga ihop eller förstå vad som hänt.

img056

Doften som de möttes av när de var ombord är nog den som sitter djupast i Anders idag, när han tänker tillbaka på de timmarna ombord på Scandinavian Star. Anders berättar att han har tänkt på den händelsen flera gånger genom åren. Ärendet är ju fortfarande aktuellt när det nu blir en ny utredning av olyckan.

img001

 

Anders såg ett pingisbord med en psalmbok på.

Efter att pappa och Anders varit ombord i ett par timmar och sett förödelsen ombord och man tänkte på vilket helvete de som varit ombord genomlidit. Det var stor förödelse ombord. Stolarna som var plast på hade smällt och det var bara stålskelettet kvar.  Hela skrovet var fortfarande varmt vid 16:00 på tisdagen.  Anders hörde att vattnet hade kokat på däck när branden pågick. På akterdäck stod det ett pingisbord, och på det pingisbordet låg det en psalmbok och sidorna fladdrade i vinden. Detta minns Anders och det var precis innan han gick av båten. Han stirrade på psalmboken men ville inte röra den av respekt av de döda ombord. Bredvid stod även en tom väska som någon lämnat.

img062

img059

img060

Just nu är både pappa och Anders väldigt tagna.  Anders berättar att de klev av ungefär samma väg som de gick ombord. Det Anders minns är ansikstutrycken på alla de hade som jobbade med det på, plats. Det var tomma ansiktsuttryck som Anders mötte. Anders och pappa var bara ombord ett par timmar, men de hade fått kämpa med allt hela tiden. När de var ombord var det hela tiden en viss tystnad. Anders minns att när han var ombord så ställde han inga frågor. Tankarna var någon annanstans. Självklart kunde man ställt en massa frågor, men detta var en katastrof över det vanliga. Anders berättar att det gavs tillfälle för de som ville möta journalister på Hotel Lysekil och berätta vad som hänt.

 

Frågan utreds fortfarande.

Frågan utreds fortfarande. Vi börjar prata om bilder som Anders och pappa tog. Anders tror att bilderna pappa tog publicerades i de skandinaviska och nordeuropeiska tidningarna som fanns. Har hört att flera av pappas bilder gick direkt utomlands från Bohusläningen i Uddevalla.

Som avslutningsord berättar Anders att han har pappa att tacka för att han den 10 april 1990 fick gå ombord på Scandinavian Star. Vad jag hört genom pappa genom åren så hade Anders och pappa en väldigt bra relation efter det som hände på Scandinavian Star. Anders bekräftar att när de träffades och pratade väldigt mycket om det de upplevt tillsammans på Däck 5 på Scandinavian Star den 10 april 1990 där 159 personer dog ombord.

Stort tack Anders för att du tog dig tid för en intervju.

Fortsättning följer!

Idag är det Keith Blinkfyr som är befälhavare på Sjöfartsverkets lotsbåt, och Jörgen Hansson Smedberg som är befälhavare på Kustbevakningens fartyg KBV032 som minns katastrofen med Scandinavian Star.

img007
Foto: Kjell johansson.

Idag får ni träffa Keith Blinkfyr som jobbade som besättningsman på Sjöfartsverkets lotsbåt när katastrofen med Scandinavian Star inträffade, och Jörgen Hansson Smedberg på Kustbevakningen och som idag är befälhavare på KBV032 här i Lysekil. Keith Blinkfyr är först ut idag och berätta om sina minnen från katastrofen 1990.

Ledig kväll somnade in efter några tidningssidor.

– Ring ring på natten väcktes jag av telefonen hemma jag hade varken jour eller beredskap för jobbet, en litet stressat röstläge från en arbetskolega ….. färja med kraftig brand ombord väster om Väderöarna. En Lotsbåt från Brofjorden var på väg mot den brinnande färjan och jag skulle göra mig beredd att bemanna upp en extra lotsbåt i Brofjorden för att fixa ordinarie verksamhet eller om man behövde mer enheter i haveriområdet.

unnamed (3)
Keith Blinkfyr när han är ute och flyger med Sjöfartsverkets helikopter. Foto: Keith Blinkfyr.

 Att försöka sova var otänkbart.

– När man efter en stund har tillräckligt med enheter på haveriplatsen och verksamheten löper på i Brofjorden läggs jag i någon slags bakjour. Att försöka sova nu var otänkbart, kontakt med arbetsplatsen med jämna mellanrum började bilden klarna hur stor olycka/katastrofen är …. Nu visste man att några hade omkommit.

 

Beslut tas att man skall bogsera in Scandinavian Star till Lysekil.

– Vår lotsbåt transporterade sjukvårdspersonal från några färjor/fartyg till en uppsamlingsfärja. Beslut tas att man skall försöka ta in färjan till Lysekil. Nu har man också konstaterat att många har omkommit i branden ombord som ej ännu är släckt. Jag blir kontaktat och ombedd att ta hand om och leda en grupp som skall sköta förtöjning av färjan från landsidan. Frukosten smakade inte så bra i detta läge, på med kläder och en promenad ut till tänkt förtöjningsplats (Grötökajen) nu har bil och personspärrar upprättats.

 

En lots navigerar färjan tillsammans med befälhavaren in mot Lysekil.

– En lots från Brofjorden lotsplats navigerar i färjan tillsammans med befälhavaren in mot Lysekil. Vid detta skede när vi kraftsamlar vid kajen är ryktena många: färjan håller på att sjunka, brunnit upp helt, byta hamn och instabil. Min grupp är samlad och lite nervositet lyser i ögonen, vad skall vi få se omkomna, utbränt skepp eller vad? Sagt och gjort över ön Släggö syns Scandinavian Star, hoppsan hon ser ju ”hel” ut, jag och mina mannar slappnar av lite mer.

 

Färjan närmar sig kajkanten.

– Färjan närmar sig kajkanten första förtöjningslinorna ringlar ner till oss och förtöjningen kan börja. En hand lades från mig mot skrovsidan på något sett en klapp till de som var kvar ombord. När färjan var förtöjd började nya brandmän gå ombord och lots, befälhavare och några besättnings lämnade färjan. Min grupp hade lite eftersnack för att sedan skiljas och jag gick hem, det gick inte att sova.

Jobbade dagen efter.

– Jag började jobba dagen efter på eftermiddagen. Vad fanns i mitt dockumentfack, jodå en kallelse till OSC utbildning, OSC on scen cordinator kan fritt översättas med landbaserad räddningsledares ögon, öron som kordinerar på olycksplatsen.

Efter ett tag börjar utbildningen på andra sidan Sverige, vid uppropet och senare min bänkkompis visade sig vara befälhavaren på Stena Saga (stena färjan) som förutom haveristen hade huvudrollen på haveriplatsen i räddningsinsatsen.

Keith Blinkfyr  jobbade som besättningsman på Sjöfartsverkets lotsbåt när katastrofen inträffade. Idag är han befälhavare på Sjöfartsverkets lotsbåt.

img006
Foto: Kjell johansson.

 

Jörgen Hansson Smedberg på Kustbevakningen och som idag är befälhavare på KBV 032 här i Lysekil berättar:

– Jag hade precis börjat arbeta inom Kustbevakningen vilket var ett yrke som jag siktat på under en tid, min station under den första tiden var kustposteringen i Lysekil. Vi hade en jakt som benämndes KBV 244, Kustbevakningen hade inga namn på sina fartyg/båtar på den tiden.

 

Den 7 april kom larmet om brand ombord på en färja utanför Lysekil. 

 – KBV 244 var ute natten då Scandinavien Star började brinna utanför Lysekil, och på natten den 7 april kom larmet om att en färja brinner utanför Lysekil. KBV 244 med tre mans besättning gick direkt till platsen. Vi fick reda på att färjan Stena Saga hade fått kontakt med Scandinavien Star och påbörjade att hjälpa Scandinavien Star så fort de var på plats.

 

Vädret var bra denna natten. 

– Vädret denna natt var bra med liten sjögång vilket underlättar räddningsarbetet avsevärt. KBV 244 var andra båt på plats och vi fick till uppgift att hjälpa till att evakuera personer från Scandinavien Star till Stena Saga, Kaptenen på Scandinavien Star kom tidigt ombord på Stena Saga och kunde hjälpa till med sin kunskap om sitt eget fartyg. Under tiden vi höll på med evakuering kom anslutande båtar från SSRS, lotsarna och Kustbevakningen och hjälpte till.

 

Kaptenen ombord på Stena Saga agerade insatsledare på plats.

– Det var kaptenen på Stena Saga som agerade On Scene Commander (insatsledare på plats) och ledde insatsen. Efter ett tag fick vi uppgifter från Kaptenen på Scandinavien Star att det inte skulle finnas fler personer ombord men att de ändå behövde passagerarlistorna som fanns bevarade ombord. KBV 244 fick till uppgift att försöka finna dessa och befälhavaren på KBV 244 klättrar upp för en lotslejdare i fören och kom ombord i fören på fartyget. Där var det en bra miljö och han börjar att gå in i fartyget som skulle vara tomt men det var det inte, han fick klättra för att komma till platsen där passagerarlistorna fanns och kom sedan ombord på KBV 244 igen. Under tiden hade militärens helikoptrar kommit, och även kommunala räddningstjänsten och även brandstyrka från Scanraff kommit till platsen.

IMG_5369
Jörgen Hansson Smedberg befälhavare på KBV032. Här på bild med kajen på Grötö och Lysekil i bakgrunden.

 

Det kom ett beslut att Scandinavian Star skulle bogseras till Lysekil. 

– Bogserbåtar och Kustbevakningens större fartyg hade kommit till platsen lite senare och började att kyla utsidan av fartyget. Det kom ett beslut om att Scandinavien Star skulle dras in till Lysekil för att fortsätta räddningsinsatsen till kaj där det fanns mycket mer resurser.

Väl till kaj påbörjades en stor insats för att få stopp på branden och man pumpade in så mycket vatten i Scandinavien Star att hon blev instabil. Man var då tvången att spränga ett hål i henne för att få ut vattnet och få henne stabil igen. Vår uppgift under tiden hon låg i hamnen i Lysekil var att stänga av hamninloppet för nyfikna och pressen.

Jag kom ihåg att jag undrade om ” är det så här det skall vara att arbeta i Kustbevakningen” men det är det naturligtvis inte det var verkligen en händelse utöver det vanliga. Detta var en liten berättelse från dagen Skandinavien Star brann utanför Lysekil.

Stort tack till Keith och Jörgen för era berättelser. Tack till Kjell Johansson för foto.

Fortsättning följer.