Bor i Lysekil "Staden vid havet"

Inlägg taggade ‘Werners’

Christina Möller släpper boken ”Möllers tös – En familjeberättelse från Lysekil 1900 – 1945”.

Den 9 december kl. 11:00 i Lysekils Bokhandel är det premiärsläpp på Christina Möllers andra bok. Hon har redan gett ut sin första diktsamling med namnet ”Själens Spegel” som släpptes i november förra året. Nu kommer hon med boken ”Möllers tös – En familjeberättelse från Lysekil 1900 – 1945”.

CI2A3193.jpg

Christina Möller.

Jag träffade Christina och frågade hur hon fick idén till nya boken? 

– 2002 fick jag en handskriven bok i julklapp av min mamma. Boken innehöll hennes memoarer. Hon hade nedtecknat sina barn- och ungdomsminnen. Historien från Lysekil sträcker sig från ungefär 1900, då min mormor Tyra föddes, till 1945 då andra världskriget tog slut.

När jag läst hennes memoarer några gånger, insåg jag att de inte bara var en släkthistoria, utan även ett stycke historia om Lysekil. Jag kände att jag ville dela med mig av det hon hade skrivit. Jag lade upp korta små berättelser ur memoarerna i Facebook-gruppen ”Vi som älskar Lysekil” och fick många positiva reaktioner. Flera tyckte att jag borde sätta ihop alla berättelser och ge ut dem. Då väcktes tanken om att göra en bok.

 

Vad handlar boken om?

– Boken handlar om min mormor och morfar, Tyra och John Möller, samt min mamma Ulla Möller. Man får följa familjen Möller i med- och motgångar och framför allt beskriver den hur min mamma, som var född 1927, upplevde det att vara barn och tonåring i 1930- och 1940-talets Lysekil.

Historien befolkas av många personer som levde och verkade i staden under den här tiden. Berättelsen är en varm och kärleksfull skildring av småstadsidyll. Den innehåller roliga historier och anekdoter, beskrivning av miljöer och personer, men också betraktelser om orättvisor, hårt arbete, sorg och dramatiken under andra världskriget.

 

 

Det måste ha varit en fantastisk julklapp att få denna historia och fotografier från denna tidsepok?

– Ja, verkligen! Fast först var jag inte så förtjust. Jag tyckte det kändes som ett avslut. Mamma var 75 år 2002, men väldigt ung i sinnet. Jag tror det gick upp för mig att hon faktiskt var äldre när jag fick hennes memoarer och det kändes lite sorgligt. Mamma däremot förstod inte min reaktion. Hon hade nog planerat att leva i 100 år till, minst. Jag småläste lite, men det var en smula motigt.

Fotografierna var lättare att ta till sig. Samtidigt kände jag naturligtvis en oerhörd tacksamhet över gåvan. Det var lite dubbelt. Mamma avled 5 november 2009 och sorgen som följde därpå var nästan outhärdlig. Den 6 november öppnade jag hennes bok och läste, skrattade och grät om vartannat. Läsningen blev ett fantastiskt sätt att bearbeta sorgen på. Sedan hittade jag ännu fler fotografier än de jag fått av mamma och kunde koppla ihop dessa med texten hon skrivit.

 

 

På baksidan av boken står det att de centrala gestalterna i boken är din mormor och morfar, vad minns du av dem?

– Tyvärr dog både min mormor och morfar 1961, mormor i mars och morfar i november. Jag är född 1966 och har följaktligen aldrig träffat dem, vilket gör mammas memoarer ännu värdefullare för mig. Genom dem har jag fått lära känna mina morföräldrar lite bättre. Mamma har givetvis berättat om dem också. De var, som hon skriver, två människor vars hela liv genomsyrades av småländsk envishet och bohusländsk strävan att aldrig ge upp.

 

 

Är det någon av berättelserna från din mamma Ulla som du fastnade speciellt för? 

– Jag tycker mycket om hennes skildring av julen! Jag känner en sådan julstämning när jag läser just det avsnittet i boken. Sedan gillar jag berättelsen om Svarte Stefans borg också.

 

 

När vi pratas vid första gången om boken, berättar du att den även handlar om Werners. Vad var Werners för de som inte vet det?

– Werners var en möbelaffär som grundades av Otto Werner i Strömstad 1902. I början av 1920-talet utökade han rörelsen med en affär i Lysekil. Eftersom han själv bodde i Strömstad, behövde han en föreståndare i Lysekil. Min morfar, John Möller från Eksjö i Småland, sökte tjänsten och fick den. 1932 startades Werners möbelaffär i Uddevalla och sedan tillkom även två filialer, en i Hunnebostrand och en i Gravarne, nuvarande Kungshamn.

Efter Otto Werners bortgång i mitten av 1930-talet, övertog morfar hela rörelsen och drev den i stort sett fram till sin död 1961. Efter det tog min mamma och pappa över verksamheten och drev den fram till 1977, då firman avvecklades. Werners i Strömstad levde dock kvar, i annan regi, till mars 2016. Lysekilsaffären låg i de hus där Sko Karlsson idag ligger. Hela huset, från källare till vind, var möbelaffär. Jag minns så väl när jag var liten och sprang omkring i affären och lekte. Det var ett underbart ställe att leka kurragömma på!

 

Jag tycker det låter väldigt spännande när du berättar om boken och den 9 december kl. 11:00 finns Christina Möller på plats på Lysekils Bokhandel på torget och signerar sin nya bok. Missa inte detta.

 

 

 

 

 

 

Etikettmoln