Lysekil – en växande köping utan skola

Lysekil hade fått köpingsstatus redan 1836, men hade ännu ingen skola. När läraren Hultenberg flyttade in 1839 startade han en privat pojkskola i hyrda lokaler vid Gamla Strandgatan 7, men ekonomin höll inte. I köpingsprotokollet från 1854 kan man läsa hur Hultenberg själv meddelar att skolan går dåligt och att kommunen inte ansåg sig ha några skyldigheter att bedriva undervisning.

Folskolstadgan 1842

När 1842 års folkskolestadga antogs lades grunden för en av de största samhällsförändringarna i Sveriges historia: alla barn skulle få rätt till undervisning. I stadgans första paragraf slogs det fast att ”i varje by och rote skall finnas en skola i vilken barnen undervisades”. Vägen från beslut till verklighet visade sig dock vara lång, inte minst i Bohusläns mindre samhällen, där ekonomin var begränsad, skolväsendet oorganiserat och undervisningen ofta byggde på enskilda personers initiativ.

Folkskolestadgan innehöll få konkreta anvisningar om hur undervisningen skulle organiseras. Frågor om klassindelning, skoltidens längd och undervisningens upplägg lämnades i stort sett öppna. De ekonomiska resurserna i församlingarna var knappa, och på landsbygden var det svårt att vinna gehör för nyttan av regelbunden skolgång. Det visade sig också svårt att förmå föräldrarna att skicka sina barn till skolan, vilket gjorde att undervisningen länge blev ojämn och oregelbunden.

Mot denna bakgrund lämnade strandsittarna i Lysekil vid en sockenstämma år 1847 in en skrivelse där de anhöll om att Kungl. Maj:t skulle frikalla samhället från skyldigheten att inrätta en skola. I skrivelsen framhölls att:

”Lysekil har aldrig saknat tillfälle för sina barns undervisning, emedan alltid såsom nu är fallet, någon person nedsatt sig i köpingen och till vilken alla, som därtill haft förmåga, anförtrott sina barns undervisning. Med avseende hära anse vi icke någon vidare skolinrättning i Lysekil nödvändig.”

Den 16 september 1847 kom beslutet, och svaret blev tydligt. Lysekil ålades att snarast följa folkskolestadgans bestämmelser och inrätta en skola.

Trots detta beslutade sockenstämman den 2 mars 1848 att vidhålla sin tidigare hållning och avstå från att inrätta någon skola. Samtidigt började dock flera sockenmän inse att det på sikt var omöjligt att motsätta sig gällande lagstiftning. Man sände därför bud till prosten Thudén med begäran om att han skulle sammankalla en ny stämma.

Denna hölls den 26 mars 1848, och då fattades beslut om att inrätta en skola, hyra lämpliga undervisningslokaler och anställa en utbildad lärare. Först år 1852 kunde en lärare utses. Det blev Bruno Hallenberg, som trots avsaknad av formell behörighet hade genomgått tentamen vid seminariet i Göteborg och erhållit intyg om sin lämplighet som lärare. Skolan var under en tid inrymd i hyrda lokaler på Gamla Strandgatan 7.

Folkskolan på Stora kyrkogatan 7

Under åren 1857–1860 hyrde folkskolan olika lokaler runt om i Lysekil, men år 1860 stod det nya skolhuset färdigt, vid Stora Kyrkogatan 7. Huset innehöll ett klassrum och bostad för läraren.

Det fanns ännu ingen småskola – alla barn delade samma klassrum i skolan. För att alla barn skulle ha plats delades upp i grupper och gick i skolan varannan dag. Undervisningen bestod av: inläsning, katekesen, biblisk historia och räkning. För de mer avancerade eleverna tillkom även: språkfärdighet, rättstavning, realkunskap, geografi och historia.

Den sista tiden kallades huset för Försvarsgården i folkmun innan det revs för att ge plats till nya bostäder. Hemvärnet hade sin lokal där och även Lottorna.

Lysekils privatskola ”Magistrarnas skola”

Lysekils privatskola eller som den kallades ”magistrarnas skola” bedrev undervisning i köpingen från 1878 till början av 1890 talet. Den första skollokalen hyrde man i mamsell Wennergrens hus, då hette adressen Gamla Strandgatan 81, nu Kungsgatan 7.

En annan privatskola som fanns under åren 1880-1888 var en privat skola för flickor av fröken Olivia Ljunggren i Kyrkvik.

Båda skolorna stängde på grund av ekonomiska svårigheter.

Slättens mindre folkskola

År 1866 inrättades en flyttande folkskola mellan Kornö och Slätten i Lyse församling. Undervisningen omfattade 4 månader på varje ställe och sköttes av en ambulerande småskollärarinna. Vid denna tidpunkt fanns inte något skolhus på Slätten, undervisningen fick bedrivas i hyrd lokal.

I sin inspektionsberättelse för år 1890 påtalade folkskolinspektör Carl Leidesdorff i Uddevalla, att undervisningen på Slätten bedrevs i en hyrd lokal om 24 kvadratmeter. I denna trånga skolsal undervisades närmare 70 barn i olika omgångar. Detta resulterade i att folkskolinspektören framförde önskemål att ett skolhus skulle uppföras. På kyrkostämman den 5 mars 1891 avvisades emellertid förslaget.

Församlingen beslutade emellertid på kyrkostämman den 30 november 1891, att inrätta en fast mindre folkskola på slätten med 8 månaders undervisning. Slättenborna fick dock lova att svara för rum och  bränsle för såväl skola som lärarinna. Skolbyggnaden stod färdig att tas i bruk hösten 1894 och innehöll en skolsal samt rum och kök för lärarinna.

Befolkningen på Slätten ökade och 1896 var barnantalet så stort, att ytterligare en lärarinna måste anställas. Hon fick ta hand om nybörjare samt ”de mest okunniga” i en hyrd lokal i hörnet av Landsvägsgatan och Valbogatan.

På kyrkostämman den 28 december 1896 beslutade församlingen att bygga till slättens skolhus med en skolsal. Då denna tillbyggnad stod färdig, hade barnantalet ökat ytterligare och en tredje småskollärarinna måste anställas.

Vid denna tidpunkt måste trångboddheten i Slättens skola ha varit mycket besvärande, då endast två skolsalar fanns att använda. Frågan om tillbyggnad av skolhuset blev därför aktuell, och den 21 juli 1902 beslutade kyrkostämman att göra en större tillbyggnad.

Skolhuset förlängdes med ytterligare två skolsalar och i en vinkelbyggnad inreddes lärarbostäder. I bottenvåningen iordningställdes tre rum och kök för folkskollärare och en trappa upp inreddes två lägenheter för lärarinnor. I källarvåningen tillkom också ett par lägenheter liksom en slöjdsal. Skolhuset stod färdigt att tas i bruk hösten 1904.

Genom denna tillbyggnad kom Slättens skola att få den exteriör, som byggnaden hade tills den revs för att ge plats åt nya bostäder.

Folkskolan som blev samrealskolan

Det rådde ständigt stor brist på skollokaler i köpingen. 1880 beslutades det om att tillsätta en kommitté med uppdraget att utarbeta ett förslag till en ny skolbyggnad. Först den 15 april 1886 kunde kommittén presentera ritningar och kostnadsberäkning för en ny skola. Detta förslag till skolbyggnad innehöll två skolsalar, slöjdsal samt bostad för folkskollärare.

Tomtfrågan blev ett besvärligt kapitel och höll på att omintetgöra hela skolhusbygget. Först tänkte man att placera den nya skolan till den s.k. Bergfalska tomten vid Färgaregatan, där Färgarskolan senare kom att uppföras. Denna placering kunde dock inte godkännas, då vattenledningen från reningsverket vid Färgarens damm kunde skadas. Därefter föreslogs Flaggberget ovanför kyrkogården och den gamla kyrkan som lämplig skoltomt, men efter närmare undersökning förkastades även denna tomt. Som tredje förslag tittade man på ett område i ”Hagarne” i Kyrkvik. Denna tomt ansågs mycket lämplig, men köpingens jordägare ville varken sälja eller utarrendera området.

Slutligen bestämdes att bygga den nya skolan vid norra sidan av gamla kyrkogården. Ritningarna omarbetades till den nya skolan, som kom att bestå av två flyglar med mellanliggande huskropp. Byggnaden kom att innehålla 6 skolsalar samt fyra mindre lärarinnebostäder ovanpå flyglarna. Skolhuset fungerade som folkskola fram till år 1918, då den kommunala mellanskolan/ statliga samrealskolan övertog lokalerna. Högre folkskolan disponerade också en lokal i skolhuset åren 1892-1917. Skolan var i bruk fram till 1962 och revs senare för att ge plats till förskola.

Lysekils samskola

1894 startades Lysekils Samskoleförening – senare ändrat till Föreningen Lysekils Samskola en elementarskola, som ”skulle vara öppen för både gossar och flickor (en s.k. samskola) och som skulle meddela kunskaper för inträde i fjärde klass i allmänt läroverk”.

Samskolan, som var en privatskola, drevs som en parallellskola till folkskolan och eleverna i rekryterades särskilt i början till stor del av barn från mera bemedlade familjer i köpingen. Organisatoriskt hade Samskolan en treårig förberedande avdelning, där elever kunde starta vid sju års ålder. I elementaravdelningen (den egentliga samskolan) medgavs som regel start från tio års ålder.

Den 20 oktober 1894  beslutade styrelsen att skaffa ett standar ”med lämplig sinnebild” till Samskolan. Det fanns länge att beskåda i aulan på Gullmarsskolan men är idag bortplockat. Du ser det på bilden nedan då det hängde på väggen i Gullmarsskolans aula.

Skolan hyrde rum i fastigheten på Stora Kyrkogatan 5 men de var trånga och knappast lämpliga som permanenta undervisningslokaler. Redan under samskolans första år diskuterade därför att skaffa större och ändamålsenligare lokaler.

Med hänvisning till köpingens positiva utveckling bedömde styrelsen, att elevantalet i skolan  skulle öka, och man planerade därför en skolbyggnad för omkring 100 elever. Ett förslag väcktes att köpa fröken Olivia Ljunggrens hus i Kyrkvik som varit privatskola för flickor och bygga till detsamma. Ett annat förslag, som vann styrelsens gillande, var att bygga ett nytt skolhus med fem salar och samlingsrum. Det planerade skolhuset skulle uppföras i Kyrkvik på tomt nr 18 i vinkeln mellan Badhusgatan och Lilla Kyrkogatan.

Våren 1897 öppnade sig en annan möjlighet som passade bättre; att förvärva en egen fastighet, då den så kallade Lindblomska villan ( Villa Fridhem) vid Parken skulle avyttras. Fastigheten hade uppförts omkring 1870 som privatvilla av fotograf Marianne Mollèn.

Läsåret 1911/12 var sju elever inskrivna i avslutningsklassen och vårterminen 1912 avlade tre av dessa elever realskolexamen som privatister vid Östra Realskolan i Göteborg och två elever motsvarande examen vid Uddevalla Realskola. Från och med 1913 fick Samskolan tillstånd at avlägga realskoleexamen i Lysekil.

Början till slutet för Samskolan

Vid stadsfullmäktiges sammanträde den 14 april 1910 föreslog fabrikör Otto Bovik att en fullständig realskola med rätt att avlägga realskolexamen borde inrättas i Lysekil. Bovik framhöll att en sådan skola skulle öppna möjligheter för mindre bemedlade barn att nå realskoleexamen.

Den 3 april 1918 fattade stadsfullmäktige ett för Samskolan avgörande beslut: från och med höstterminen samma år skulle en kommunal mellanskola inrättas, byggd på genomgången sexårig folkskola. Den kommunala mellanskolan fick disponera ett antal klassrum i Gamla Folkskolan vid Stora Kyrkogatan, senare Samrealskolan.

Samskoleföreningen levde kvar ytterligare några år och bedrev under läsåret 1918/19 undervisning med ett par klasser i Parkskolan. Föreningen upphörde 1920, då skolbyggnaden med inventarier såldes till staden.

År 1928 ersattes den av den statliga samrealskolan, som kom att använda lokalerna fram till 1962. Därefter flyttade verksamheten till nybyggda lokaler i Gullmarsskolan vid Norra Kvarngatan.

Nya skolan- Färgareskolan

Den nya stenskola som uppfördes på Bergfalkska tomten 1909–1911 blev slutpunkten på en lång utveckling – och början på en ny epok för skolbarnen i Lysekil.

Det var en långdragen process att komma överens om den nya skolans planering. Man insåg, att det var nödvändigt att öka antalet skollokaler, och skolrådet fick i uppgift att gå till stadsfullmäktige med begäran att få överta den s.k. Bergfalkska tomten vid Färgaregatan eller annan lämplig tomt.

Då ärendet kom till stadsfullmäktige i oktober 1906 stötte det på patrull. Drätselkammaren hänvisade till att stadsfullmäktige 1905 beslutat reservera tomten för ett blivande sjukhus och föreslog att området söder om kyrkan (Roviksberg) var både större och lämpligare som skoltomt än den Bergfalkska tomten. Beslutet överklagades hos såväl domkapitlet som länsstyrelsen. Man stödde sig på folkskoleinspektörens yttrande, som påpekade att den Bergfalkska tomten i motsats till tomten i Rosviksberg hade ett skyddat läge och mindre utsatt för blåst och att de barn i de östra och norra delarna av staden skulle få betydligt kortare väg till skolan.

1908 beslutade fullmäktige att upplåta 2/3 av Bergfalkska tomten till skoländamål. Därmed var den segslitna frågan om tomt för den nya skolan avgjord.

Skolbyggnaden stod färdig att tas i bruk den 1 september 1911 och till en början under namnet Nya Skolan. Senare ändrades namnet till Färgarsskolan. Skolan hade hela 8 klassrum och en slöjdsal. Någon gymnastiksal kunde dock inte läggas på tomten.

Duplikation- löste trångboddheten i skolan

Då folkskolan läsåret 1920/21 hade 20 klasser, betydde detta att endast 6 klasser kunde disponera egna klassrum medan 14 klasser fick dela på 7 klassrum. Detta förhållande – duplikation – innebar att två klasser undervisades i samma klassrum varvid den ena klassen använde salen under förmiddagen, och den andra klassen undervisades i samma sal till långt fram på eftermiddagen. Folkskolestyrelsen hade ett stort tryck på sig såväl från lärare som föräldrar för att skaffa fram flera skollokaler. Föräldrarna pekade bl.a. på de stora olägenheter som duplikationen medförde med oregelbundna måltidsraster för skolbarnen, och lärarna klagade på den dåliga ventilationen i de salar, som dubbelanvändes varje dag.

Parkskolan

Parkskolebyggnaden användes under 1897–1918 som lokal för Lysekils Samskola, som var en privat skola. Byggnaden hade ursprungligen uppförts 1870 som privathus (Villa Fridhem eller Marianne Molléns hus) men hade under Samskolans tid endast genomgått smärre reparationer och saknade egentliga skolsalar.

För att utöka skollokalerna i staden köptes Parkskolan in. Ombyggnaden blev rätt omfattande och innebar bland annat flyttning av innerväggar. Likaså skulle bjälklaget höjas, så att salarna fick en höjd av 3,5 meter. Bjälklaget över salarna i första våningen måste bäras upp av järnbalkar, som i mitten av varje sal stöttades av pelare. Parkskolan togs i bruk den 22 oktober 1923 efter en enkel invigningsceremoni, som förrättades av kyrkoherde Fritz Lüsch. 1924 står också Gymnastikhuset ovanför Parkskolan färdigt som ger utrymme för inomhusidrott. Parkskolan användas som småskola under 44 år fram till 1967.

Efter detta har det varit olika kommunala verksamheter i huset. Huset finns kvar men såldes av kommunen 2009 och är idag privata bostäder. Gymnastikhuset inrymmer idag ett gym.

Boviks skola

Fabrikör Otto Bovik lät uppföra sin villa vid Trädgårdsgatan i slutet av 1800-talet. Byggnaden kom senare att få en central roll i Lysekils skolhistoria. Först användes huset som gymnasium och därefter som Boviks skola för årskurserna 1–3. Under tiden som skola för yngre barn fick de två fritidshemmen namn efter de ursprungliga ägarna: Dagmar och Otto.

Skolhistorien i villan inleds 1951, då Skolöverstyrelsen godkände starten av ett kommunalt gymnasium i Lysekil. Godkännandet var villkorat av att staden kunde ordna lokaler utan nybyggnation. Till en början hyrdes därför undervisningsutrymmen i Folkets Hus och i församlingshemmet.

Vid denna tid hade staden förvärvat Boviks villa vid slutet av Trädgårdsgatan. Stadsfullmäktige beslutade att ta upp ett lån för att anpassa byggnaden för gymnasieverksamhet. Den översta våningen byggdes om till laboratorier för fysik, kemi och biologi, medan övriga delar av huset inreddes till klassrum.

När gymnasiet slog upp portarna den 25 augusti 1951 började 30 elever – 19 på latinlinjen och 11 på reallinjen. Av dessa kom 19 elever från Lysekils stad och 11 från angränsande kommuner.

Från och med läsåret 1959/60 var förstatligandet av skolan fullt genomfört. Samrealskolan och gymnasiet i Lysekil fick därmed status som Högre allmänt läroverk, vilket markerade en viktig milstolpe i stadens utbildningshistoria.

I dag är byggnaden såld av kommunen och inrymmer privata bostäder, men bär fortfarande spår av sin tid som en viktig del av Lysekils skolhistoria.

Källor:
Materialet bygger på offentliga handlingar, äldre kartor, lokala historiska samlingar samt
Tylegård K-A Bilder från skolans värld
Granqvist Ur Lysekils köpings historia
Granqvist Lysekils kommun före år 1889
Digitalt museum
Lysekils bildarkiv
Med hjälp av människor som minns gamla tider i Lysekil ❤

Inlägget har sammanställts i syfte att bevara Lysekils lokalhistoria och reserverar sig mot faktafel som kan ha smugit sig in.
Tove Andersson 2025