Gatubelysning i Lysekil med fotogenlampor uppsatta på trästolpar

Gatubelysningen var under äldre tider en omdebatterad fråga.
Många ansåg att det var ett obehörigt ingrepp i naturens ordning att försöka göra natten till dag.

En del fruktade att bättre belysning skulle ”underlätta sedeslöst leverne och främja allehanda tvivelaktiga verksamheter”.

Samtidigt var gatornas skick så otillfredsställande att man, med moderna ögon, kan tycka att belysning snarare borde ha varit en nödvändighet. Ingen kunde ta sig fram efter mörkrets inbrott utan att bära en egen lykta.

De första försöken att skapa en kommunal gatubelysning i Lysekil sker 1878. Kommunalnämnden fick i uppdrag att utreda kostnaderna samt ”efterhöra huru många Husegare som på egen bekostnad ville anskaffa dylika lyktor och hålla dem lysande under den mörka årstiden”.

På 1870-talet fanns endast tre gatlyktor i Lysekil, alla uppsatta på privata initiativ: en hos doktorn (vid Rosvikstorg), en hos banken (nuvarande Kungsgatan 30) och en hos J. B. Jonsson (Kungsgatan 21).

Lysekil i dessa dagar blifvit indelat i gator, det är uttydt att här och hvar i en krök blifvit på väggarna uppspickade plåtar med uppgift om delarnas olika namn. Ändå ett steg framåt! Allt detta förbisedt är Lysekil om dagen en behaglig plats. Men så komma kvällarna. Då skulle ett evigt månsken vara en Guds gåfva för svärmare av alla slag. I afvaktan derpå får man i nedan med käppen framför sig trefva sig fram så godt man kan. Midt i köpingen gör man ett ögonblick halt vid ”lyktan” för att pusta ut, köper en äkta ”Bremer” och så åter framåt mot ett okändt fjerran. //Bohusläningen november 1878

Man skämtar om mörkret – maskeradbalen 1880

”Inträdet var 1 krona och 50 öre och inkluderade en ”lukullisk supé”, men att var och en fick stå för sin dryck. Efter supén utlovades ”promenad i månsken, som särskilt är beställt”. Om månskenet uteblev skulle köpingens tre lyktor ”efklairera” vägen. Bohusläningen 1880

Ett 60-tal personer deltog, många i påkostade dräkter. Särskild munterhet väckte en deltagare iklädd stora, leriga sjöstövlar och med tre talgdankar på huvudet. På bröstet bar han en plåt med texten att han föreställde ”köpingens gatubelysning och våglag”.

Snabbutredning och genombrott 1882

Först hösten 1882 kom frågan upp på allvar. Under tiden hade antalet privata lyktor vuxit till sju. Kommunalstämman utsåg en kommitté som på mindre än en vecka tog fram ett förslag. Kommittén bedömde att 31 lyktor behövdes för nöjaktig belysning av köpingen, varav de sju befintliga kunde övertas av kommunen.

Att spara pengar – inga lyktor vid fullmåne

Kommittén föreslog ett sparsystem: lyktorna skulle vara släckta tre dagar före och två dagar efter fullmånen. Den beräknade driftkostnaden omfattade 450 kannor fotogen, putsning, tändning och släckning. Arbetet skulle dessutom auktioneras ut till lägsta bud. När förslaget behandlades i stämman rådde stor enighet, även om flera ansåg att antalet lyktor borde ökas till 40 som också beslutades.

Premiär för gatubelysningen 1883

I slutet av januari 1883 kunde Lysekil för första gången tända en kommunal gatubelysning. Behovet av ytterligare ljuspunkter växte dock snabbt. Redan 1889 fanns över 80 lyktor.

Fotogenbelysningen kom endast att vara i tretton år. År 1896 ersattes den av elektrisk gatubelysning med ström från Magnus Radhes elverk, anlagt året innan. De gamla lyktstolparna stod kvar till 1899 och såldes två år senare till Fiskebäckskil.

Redan 1891 hade kommunen övervägt elektrisk belysning, men den tidens planer och kostnader gjorde projektet orealistiskt. Med Radhes elverk förändrades förutsättningarna helt.

Det första elbelysningsförslaget 1891

Ingenjör Hj. Löfqvist lade 1891 fram ett förslag om ett eget ångdrivet elverk och tio båglampor placerade på strategiska punkter i staden. Kostnaderna – både för anläggning och drift – visade sig dock vara för höga, och beslutet upphävdes på formell grund efter överklagande.

Genombrottet 1895–1896

När Radhe startade sitt elverk 1895 väcktes en ny motion i fullmäktige: elektriskt ljus var både billigare och bättre än fotogenbelysningen. Ett förslag utarbetades om 70 glödlampor av varierande ljusstyrka.

Det af konsul Radhe anlagda elektricitet sverket i Lysekil afprovades i onsdags. De båda dynamomaskinerna lemna ljus till cirka 700 glödlampor. Ljuset var ovanligt fast. Ej en enda ”blinkning” kunde märkas på hela aftonen hos någon af de på prof uthängda lamporna. Det nya ljuset kommer att användas först och främst i konsul Radhes stora etablissemang, vidare i flere af platsens sillmagasiner, hotell osv. Bohusläningen 2 nov. 1895

Elektrisk gatubelysning

I augusti 1896 kunde Lysekils första elektriska gatubelysning tas i bruk. Den tändes från skymning till midnatt, precis som den tidigare fotogenbelysningen.

Källor:
Materialet bygger på offentliga handlingar, äldre kartor, lokala historiska samlingar samt
Granqvist Ur Lysekils köpings historia
100 år med Bohusläningen En jubileumskrönika 1878-1978
Digitalt museum
Lysekils bildarkiv
Carlaförlaget
Med hjälp av människor som minns gamla tider i Lysekil ❤

Bilderna på gatubelysningen är i detta inlägg inte alltid publicerade i kronologisk ordning utan för att ge en bild av hur de kunde se ut.
Inlägget har sammanställts med hjälp av AI i syfte att bevara Lysekils lokalhistoria och reserverar sig mot faktafel som kan ha smugit sig in.
Tove Andersson 2025