Varför heter det just Sämstad och Brastad?

Jag har alltid tyckt att ortsnamn bär på något mer än bara geografi – de rymmer historier om människor, språk och landskap. I min släkt finns en särskild koppling till Sämstad, där mina farföräldrar Hugo och Esther Ohlsson bodde och Hugos familj drev den gamla affären som under lång tid var byns naturliga samlingspunkt.

Sämstad – gården vid sjön

Namnet Sämstad går långt tillbaka i tiden. Det tros härstamma från det fornnordiska ordet Sæheimr – sammansatt av sæ, som betyder sjö eller hav, och heimr, som betyder hem eller gård.

Ordet beskriver alltså en gård vid vattnet, vilket passar väl in på Sämstad som ligger vid Färlevfjorden, en vik av Gullmarn. Den senare ändelsen -stad betyder i sin tur bebyggelse eller plats, och användes ofta under medeltiden när gårdar växte till byar eller handelsplatser. Namnet kan därför tolkas som “byn vid sjögården”, eller “gården vid havet”.

I äldre tid var Sämstad inte bara jordbruk – det fanns handel, båttrafik och ett livligt utbyte längs fjorden. Under andra världskriget fanns till och med polisbevakning i Olssons handelsbod, och farfar Hugo körde ofta både varor och människor mellan gårdar och hamn. Affären var både butik, post och samlingspunkt, och för många i trakten blev Hugo Ohlsson en självklar del av vardagen.

Brastad – Brases gård

Det närliggande Brastad har ett ännu äldre namn. Det nämns i skrift redan på 1200-talet som Brastadhir eller Brastadher. Förleden Bras- kommer troligen från ett gammalt nordiskt personnamn – Brasi eller Brasse. Efterleden -stad betyder även här gård eller boställe. Namnet betyder alltså ungefär “Brases gård”, och det syftar troligen på den man som en gång ägde eller grundade gården på platsen.

Det är ett typiskt exempel på hur många ortnamn i Bohuslän skapades – de berättar både vem som bodde där och hur landskapet såg ut.

Namn som minnen

Ortsnamn som Sämstad och Brastad hör till de äldsta i Bohuslän och speglar en tid när landskapet började namnges på allvar – under järnåldern och tidig medeltid. Att dessa namn lever kvar visar hur starkt bandet mellan människa och plats är.

För mig är Sämstad inte bara ett namn på kartan. Det är känslan av när bilen tar av vid sista korsningen till vänster innan backen upp till farmor och farfar. När jag ser huset och väntar på att se farmor vinka. När jag åker taxi med farfar och han bjuder på Toy tuggummi. När vi blir bjudna på sju sorters kakor och äter tills vi har magknip och mår dåligt i bilen på vägen hem; varje gång. Finska pinnar, mjuk kokoskaka, bullar, ambrosiakaka, sockerkaka, hallongrottor och chokladsnitt….

Jag minns den branta backen som gick från skogen ner mot garageuppfarten där jag åkte bob i snön och farmor noga påpekade att jag måste hålla i bromsen ifall det skulle komma bilar (vilket var sällsynt men ändå.)

Döm om min förvåning när jag i vuxen ålder återkommer till platsen och den branta backen knappt lutar.

Namnet bär på både språkets historia och min egen.

Källor:
Fakta hämtad med hjälp av Ai och kompletterad med mina minnen om Sämstad.
Bild på skyltar public domain övriga bilder privata.

//Tove Andersson