Idag på bloggen får ni möta Lysekilstjejen Sara Axelsson som i höstas gjorde succé i rollen som Maria von Trapp i Sound of Music när den sattes upp på Intiman i Stockholm.

Idag på bloggen får ni möta Lysekilstjejen Sara Axelsson som jobbar som musikalartist. I vår och höst är hon aktuell med att spela huvudrollen som Maria von Trapp i Sound of Music, först i Falkenberg och sen på Lisebergsteatern i Göteborg.

CI2A0612.jpg
Sara Axelsson.

 

Gjorde succé i Stockholm i rollen som Maria von Trapp.

Hon gjorde succé i rollen som Maria när Sound of Music sattes upp på Intiman i Stockholm. Hennes drömroll är just Maria och även Kristina i Kristina från Duvemåla. 2007 fick hon kulturstipendium på 10 000 kronor här i Lysekil.

 

Jag träffade Sara när hon var hemma i Lyse och jobbade och fick en intervju med henne. Sara växte upp i Lyse och gick i Gullmarsskolan här Lysekil. Jag frågade Sara hur hennes intresse för musiken startade?

– Det var nog innan jag kunde prata. Jag har hört att jag helst sjöng innan jag började prata. Så musikintresset har nog varit med sedan jag var liten.

 

IMG_9262.jpg

Hur utvecklade du musikintresset när du växte upp?

– Det var mycket musik hemma! Piano, sång och en salig blandning. Sedan var det även på musiklektionerna i skolan. Jag tror att det var vanligt att man började med blockflöjt i tidig ålder men jag spelade fiol, och efter det var det dragspel och piano. Min mamma Margareta jobbar som kantor i Lyse församling och jag var med i körerna som hon hade. Efter högstadiet i Lysekil blev det Agnebergsgymnasiets Musiklinje Uddevalla.

 

Vad hade du för förebilder när du växte upp?

– Det var både min pappa och mamma. Men jag har nog sjungit mest ihop med pappa, både hemma och vid andra tillfällen. Min stora idol var Carola. Det var jag och min kusin som hade det intresset med Carola ihop. Vi åkte på olika konserter med henne.

När jag såg Sound of Music med Carola och Tommy Körberg så var nog det största som jag varit med om.

 

Har du träffat Carola?

– Ja, det har jag och upplevelsen var att hon är väldigt trogen sina fans. Hon satt där efter spelningarna och man fick ta kort och ge henne en kram. Jag gjorde även en köraudition en gång för henne. Idag är hon inte min idol på samma sätt även om jag gillar henne och samtidigt är det en stor nostalgi med allt som hon gjort. Men hon var en förebild för mig under min uppväxt.

IMG_9285.jpg

 

Du läste på lite olika linjer under ett antal år. Vad gjorde du efter att du läst i Uddevalla?

– Efter gymnasiet i Uddevalla blev det Balettakademiens Yrkesförberedande Musikallinje i Stockholm under ett år och efter det blev det Balettakademiens Musikalutbildning i Göteborg under tre år.

 

Hur gick du vidare sen?

– Som sista projektet i trean på Balettakademien gjorde man en musikal med en inhyrd regissör. Efter avslutat termin fick jag en förfrågan från samma regissör om jag ville vara med i ett projekt på Norrlandsoperan. Det var bloggoperan Sjökor och Stekare, där jag spelade rollen som Angelica. Det var ett både roligt och spännande projekt.

Parallellt med musikalen fick jag hoppa in i Abbatribute-bandet Arrival. Anneli Axelsson som var min sånglärare på gymnasiet var med i bandet Arrival. Jag tror det var 2005 som jag fick hoppa in som körsångare i bandet. Vi gjorde lite shower runt om i Sverige och sedan blev det även mer och mer spelningar i USA.

Mestadels så blev det sommarturnéer, men även höst och vår. Det var ett riktigt privilegium att få komma till så många olika platser i USA. Det var otroligt häftigt att få vara med att se hur mycket ABBAS musik betyder för människor.

CI2A0633.jpg

 

Kunde du se storheten i ABBA?

– Ja verkligen. Min känsla var att ABBA var mycket större där en de är här i Sverige.

 

Efter Norrland så drog du vidare till Kristianstad, vad gjorde du där?

– Där var jag i tre olika produktioner under tre år. Först som Sugar i I hetaste laget, sen Nancy i Oliver och slutligen Charity Hope Valentine i Sweet Charity.

Sommaren 2011 var jag en snabb sväng till Stockholm där jag spelade älskarinnan Jennifer Bristow i farsen Hotelliggaren på Fjäderholmarna i Stockholm, där stod Sven Melander för regin.

 

Vad hände efter Stockholm?

– Efter det kom jag i kontakt med Kålle Gunnarsson i Falkenberg genom min goda vän Emmi Kristensson som gick i samma klass som mig, och som är från Falkenberg. Kålle Gunnarsson är regissör, producent och en riktig eldsjäl. Kålle hade börjat i Falkenberg med stora familjeföreställningar med Astrid Lindgren-teman. Han har även undervisat i teater i många år.

När jag kom i kontakt med Kålle hade han precis tagit över Teatern Storan i Falkenberg och öppnat en teater – och musikalskola där. Jag fick undervisa på skolan med honom och några andra i olika musikklasser.

Som första projekt på teatern i Falkenberg sattes Blodsbröder upp, som nu blivit en av mina favoriter. Efter det fortsatte jag att jobba med honom. Om jag inte stod på scen kunde jag hålla i sånginstuderingar till ensemblen eller annan typ av undervisning. Under de somrarna satte han upp Emil i Lönneberga och sen även Saltkråkan.

Efter det rullade det på och 2014 satte han upp Sound of Music i Falkenberg. Vi var ett gäng som jobbade ganska tätt och under ett år var jag heltidsanställd hos honom.

CI2A0564.jpg

 

Du gjorde även Sällskapsresan i Malmö på Nöjesteatern 2015/16 och sen var du med i Soldat Fabian Bom på Vallarnas Teater i Falkenberg 2017. Hur var det att vara med i Soldat Fabian Bom?

– Det var spännande. Nils Poppes dotter Mia Poppe var bl.a med och spelade på Vallarna. Vi var ett jättefint gäng och det var lärorikt att få spela fars. Jag gillade verkligen manuset och det var en hyllning till Nils Poppes paradroll. Att få se alla dessa etablerade skådespelare när de repade var en ynnest.

Jag var inte med hela säsongen i Soldat Fabian Bom utan fick en förfrågan av Kålle Gunnarsson om jag ville medverka i Sound of Music som skulle sättas upp igen fyra år efter att den sattes upp första gången i Falkenberg. Den skulle nu sättas upp i Stockholm på Intiman. Jag hade skrivit på ett kontrakt men eftersom det är samma bolag som samproducerar med Kålle så bad jag Kålle bestämma hur jag skulle göra. Rollen som Maria i Sound of Music ville jag jättegärna göra igen.

De tog beslutet att jag skulle hoppa av Bom och fortsätta med Sound of Music i Stockholm. En annan tjej tog min roll i Soldat Fabian Bom.

CI2A0644.jpg

Hur var det att spela Sound of Music i Stockholm?

– Det var alldeles fantastiskt! Jag tyckte det var väldigt roligt även när jag gjorde den under första perioden 2014 men att få hoppa i Marias skor igen och på något sätt lära känna henne ännu mer var en ynnest. Samtidigt är det mycket nytt som nya barn och annat.

På något sätt kände jag mig fri i rollen och kunde utveckla och utforska vem hon på mitt eget sätt. Jag är så fascinerad över hennes liv och att det är en verklig person bakom rollen.

 

DSC02833 2.jpg
Sara i rollen som Maria von Trapp. Foto: Privat.

nkte du på Carola någon gång när du spelar samma roll som hon spelade?

– Hmm, (Sara skrattar). Ja, det har jag gjort. Vissa låtar, eller rättare sagt en av låtarna lärde jag mig genom Carola. Jag kan inte säga att jag direkt minns föreställningen med Carola och Tommy Körberg i detalj men jag minns att vi såg den och hur häftigt hon var i sin roll, men annars är det skivan med henne och Tommy som jag lyssnat sönder.

Nu när jag spelade Maria så tänkte jag inte på Carola utan det var mer den ursprungliga Maria som finns i mina tankar. Jag är mycket tacksam att jag får vara med i detta gänget och få berätta innebörden av den historien som Sound of Music innebär.

 

Sound of Music kommer att fortsätta i vår och till hösten.

Sound of Music kommer att fortsätta i vår och höst, först i Falkenberg och sedan på Lisebergsteatern i Göteborg i oktober med Sara i huvudrollen som Maria.

IMG_9268.jpg

 

Efter Sound of Music har du spelat Lina i Emil i Lönneberga, hur var det att spela Lina?

– Det var något helt annat. Fast denna rollen gjorde jag tidigare och då gjorde jag också Lina.

CI2A0649.jpg

 

Jag läste att du var tvungen att lära dig småländska, stämmer det?

– Ja, det var en liten chock. Kålle sa till mig att jag måste prata småländska och jag trodde det var ett stort skämt för det kändes som att det inte skulle fungera med småländskan. Jag har ingen fallenhet för detta, men det var bara att kasta sig ut och pröva på det. Lina är en liten skruvad karaktär, hon är som ett litet barn, fast väldigt rolig att vara med.

 

Du har varit i din hemmatrakt här i Lysekil och spelat både Sound of Music och Kristina från Duvemåla som fyllt kyrkan hemma i Lyse, kan du berätta mer om det?

– Vi gjorde ett projekt med en fantastisk storkör och strålande musiker. Det var bl.a min mamma ihop med ett grymt medarbetargäng som höll i detta. I somras fylldes kyrkan fyra gånger med Sound of Music.

CI2A0065.jpg

 

Du är med i ett annat projekt som heter Dagnys Döttrar, vad är det?

– Dagnys Döttrar startade när vi hade det lite lugnare och det var för cirka sju år sedan. Pernilla Karlsson och Emelie Dybeck är minna goda goda vänner från balettakademien. Vi kände att vi inte träffade den äldre generationen så mycket och insåg att vi ville åka runt på äldreboenden. Vi ringde runt och frågade om de ville att vi skulle komma och besöka lite olika äldreboende med ett musikteaterprogram, ideellt.

En föreståndare för ett äldreboende berättade för oss att det fanns något i Göteborgs stad som hette ”Speldags” som grundar sig i att om de gamla inte kan komma till kulturen så skall kulturen komma till dem. Man kunde vara med i en katalog där man fick bokningar och sen åkta runt på ett schema och samtidigt få betalt.

Vi jobbade en period för dem och åkte runt på alla möjliga äldreboenden. Vi tyckte detta var så roligt. I Halland fanns det en liknande organisation som heter Hallands bildningsförbund, och där hade vi även glädjen att komma med i deras katalog. Vi har förnyat programmet under tiden vi varit ute och spelat.

CI2A0653.jpg

Vad har ni bjudit på när ni uppträtt?

– Tanken var att musiken skulle grunda sig i deras musik från deras tid där vi kunde mötas och att de kände igen musiken. Första programmet hade vi låtar från deras skolbänk från att de var små och uppåt till dansbanan. Det blev jättefint och vi hade inte anat att musiken kunde bygga möten mellan oss och dem.

Efter ett tag fick vi en förfrågan från Stadsteatern och deras lunchteater. Där gjorde vi en ny föreställning om Dagnys Döttrar. Det var även företag som vile att vi skulle komma och uppträda.

Vi har även åkt runt på ett projekt som heter ”Skapande skola”. Där har vi haft musikalblock där vi jobbat för kommunen på olika skolor. Gymnasiet har vi inte besökt, men vi hörde att man kunde söka ett kulturbidrag i Hallandsregionen. Det gjorde vi och fick det. Projektet heter det ”Kvinnliga geniet” och riktar sig mot gymnasieungdomar.

 

Om du lyssnar på musik vad lyssnar du på då?  

– Det går i vågor. Jag lyssnar mycket när jag är ute och springer. Kristina från Duvemåla har jag lyssnat på hur mycket som helst. Samuel Ljungblad, Whitney Houston, Helen Sjöholm som är en enorm förebild för mig. Maria Gustin Bergström lyssnar jag på också. Sen har jag mina LP-skivor hemma och då kan det bli allt möjligt.

Dagnys0852.jpg
Foto: Privat.

 

Har du några fritidsintressen, hinner du med det?

– Ja, att vara med mina syskonbarn. Jag älskar även att vara ute mycket och njuta av naturen och vara med minna vänner. De jag inte kan umgås med brukar jag prata med via telefonen så det blir en hel del telefonsamtal.

 

Hur ofta hinner du vara hemma i Lyse?

– Nu har jag varit hemma på torsdagar i ett antal veckor. Jag försöker åka hem så ofta det går för Lyse är en av de bästa platserna på jorden.

 

Har du någon drömmusikal som du skulle vilja göra?

– Om Kristina från Duvemåla skulle sättas upp igen, hade det varit drömmen. Kristina från Duvemåla är nästan lite helig för mig, för att den har följt med mig under så många år. Och Helen Sjöholm är helt fantastisk.

 

Beskriv Lyse och Lysekil med några få ord.

– Hemma, avkoppling, hav, familj, natur och musik.

 

Tusen tack Sara för intervjun och lycka till i framtiden.

Lena Andersson uppträder på Allsången och Bakgården på Café Kungsgatan i Lysekil den 16 juli.

1971 slog Lena Andersson igenom med dunder och brak och den 10 juli samma år uppträdde hon i Fiskebäckskilsparken på Skaftö.

40092697_311028642988021_6100061412497817600_n

Nu 48 år senare kommer hon tillbaka till västkusten och uppträder på Allsången i stadsparken och Café Kungsgatans Bakgård här i Lysekil den 16 juli. Jag tog kontakt med Lena och ställde lite frågor inför hennes besök i Lysekil i sommar.

40002116_2078372585812482_589795259957903360_n.jpg
Lena Andersson och Ulf Elfving 1971 i Fiskebäckskilparken.

 

Hur startade ditt musikintresse?

– Jag började sjunga redan när jag var 3–4 år. Min första sång som jag minns var ”En hatt med flor och blommor på” som var populär på den tiden. Mormor sjöng och spelade dragspel på kalas och pappa var en stor jazzfantast. Han älskade storbandsjazz men även artister som Mahalia Jackson och Josh White.

Jag stod ofta framför spegeln och ”uppträdde”. Ännu mer när jag som 12-åring fick en gitarr. Jag hittade amerikanska folksånger i olika böcker som jag gjorde min egen version av.

Jag älskade Joan Baez och Pete Seeger till exempel. Jag skrev också låtar tillsammans med min kompis Pia som tyckte om att dikta. Det här var ju 60-talet med en fullkomlig musikrevolution med The Beatles och alla andra band vars poplåtar spelades på radion så det fanns gott om influenser.

Foto Tobbe Hubbard.jpg
Lena Andersson Hubbard. Foto: Tobbe Hubbard.

 

Du slog igenom som 15-åring med dunder och brak, kan du berätta hur det gick till?

– Jag skickade in ett band till Sveriges Radio till ett program som hette ”Så det kan bli” med Janne Forssell som programledare. Jag sjöng 7 sånger på engelska till eget gitarr-ackompanjemang.

Jag blev uppringd av Janne Forssell som undrade om de fick spela upp några sånger i programmet. Det fick de givetvis och medan programmet pågick började musikproducenter ringa hem till oss.

Bl.a. ringde Lill-Babs bror Lasse Svensson och Stikkan Andersson. Det här var i december 1970. Stikkan var mest enträgen och vi beslöt oss för att åka och träffa honom. Pappa och jag tog tåget till Stockholm.

Jag spelade in samma sånger som på mitt band fast med hjälp av gitarristen Tony Lindberg som förstärkning för radioprogrammet ”Midnight Hour” samtidigt som vi var där. Vi träffade Stikkan och det bestämdes att vi skulle spela in en LP på mitt sportlov i februari. Det här var i början på januari.

Lp:n spelades in live med sång tillsammans med musikerna som bland annat bestod av Janne Schaffer och Janne Boqvist. Jag kunde bara sånger på engelska så skivbolaget hjälpte till med att hitta svenska sånger. Halva skivan var på engelska. ”Är det konstigt att man längtar bort nån gång” gick direkt upp på första plats på Svensktoppen i april. Jag gjorde även debut i Hylands Hörna i april.

 

 Tidigare när vi har haft kontakten berättade du att den sommaren 1971 gjorde du hela 79 spelningar. Hur lyckades du hinna med så många spelningar, och hur var det?  

– På den tiden hade man inte massiva ljudanläggningar som man har nu. Vi kunde ha 3 spelningar på en och samma dag ibland och turne’-ledaren körde så fort han kunde för att vi skulle hinna i tid. Det var ett under att man överlevde.

Jag var i stort sett ute på turne’ hela sommaren med korta avbrott som tillbringades i Stockholm. Det var stressigt men roligt. Det jobbiga var väl att komma tillbaka och sätta sig på skolbänken efter allt detta ståhej.

39993393_525364574572712_8961391246685765632_n
Lena i Fiskebäckskilsparken 1971.

1972 är du med i Melodifestivalen och slutar på en tredjeplats. 1977 är du med i Melodifestivalen igen med en låt av Ted och Kenneth Gärdestad som hette ”Det bästa som finns”. Hur var det att vara med i Melodifestivalen?

-1972 sjöng jag “Säj det med en sång” som var skriven av Björn och Benny och som  var segertippad. Den vann inte tyvärr men jag kom etta i Japan där jag tävlade med sången på ”Tokyo Music Festival” samma vår. Polar Music och Stikkan släppte den engelska versionen med mej över hela världen. Den hette då ”Better to have loved”.

Då 1977 var jag mitt uppe i ABBA’s första världs-turne’ där jag var en av 3 bakgrundssångerskor tillsammans med Maritza Horn och Lena-Maria Gårdenäs. Jag tror jag var lite splittrad för jag hade svårt att komma ihåg texten till ”Det bästa som finns”. Jag kom av mig 3 gånger och stackars Ulf Elfving som var programledare fick ta om inledningen lika många gånger eftersom jag var först ut. Lite pinsamt var det allt….

Vi hade en stor fest hemma hos Stikkan på kvällen efter Melodifestivalen och kl. 5 på morgonen dagen efter skulle jag bege mig till flygplatsen för att flyga till Australien. Alla de andra hade redan åkt så jag fick flyga ensam. Björn och Benny var snälla och lät mig flyga 1: a klass eftersom jag var själv. Det var ”nice”.

 

 Du turnerade med Ted Gärdestad som blev en nära vän till dig i tidig ålder, och medverkade i bakgrundskören tillsammans med Agnetha Fältskog och Anni-Frid Lyngstad på låten ”Helena” på Ted Gärdestads första LP ”Undringar” 1972. Du har även spelat in Gärdestadslåten ”Sol, vind och vatten.

Hur var det att turnera med Ted, och du något roligt minne som du kan dela med dig av?  

 – Det var mycket fniss och skratt i turne’-bussen. Vi älskade att lyssna på Kalle Sändare och Ted imiterade gärna några av personerna som Kalle ringde upp. Vi kunde lyssna på samma telefonsamtal om och om igen och vi tröttnade aldrig.

På Liseberg fick Ted och jag hoppa ut genom ett fönster i logen eftersom publiken trängde på och det var svårt att ta sig ut någon annan väg. Främst var det väl tjejer som var ute efter Ted som precis började slå igenom rejält. Vi smög oss iväg under berg – och dalbanan och en vakt visade vägen.

 

Polar blev ditt skivbolag som Stikkan Anderson ägde. Då kommer man lättsökt in på ABBA som du berättar om i texten ovanför som du turnerade med världen över som bakgrundsångerska. Hur var det att turnera med ett av världens största band genom tiderna?

– Det var häftigt och storslaget på många sätt. Bara det att vi flög mellan spelningarna var speciellt. Och alla de stora arenorna. Särskilt i Australien där vi som mest hade 40 000 i publiken. Kul med alla musiker och även filmteamet med Lasse Hallström i spetsen som tillkom i Australien. Vi var ca 150 personer med ”roddare” m.m.

foto malin k
Foto: Malin K.

2001 gifter du dig med en amerikan och samma år flyttar du till USA. Hur kommer det sig att du flyttade från Sverige?

– Min man är amerikan så det föll sig naturligt. Jag hade inget emot att flytta och tyckte det var spännande. Jag hade vänner som hade gjort samma sak och det verkade funka bra.

Första 10 åren bodde vi i Kalifornien. Först i San Diegoområdet och sen i vad som kallas Central Valley som är inlandet mellan Los Angeles och San Francisco. 2011 flyttade vi till Arizona som min man Tobe kommer ifrån ursprungligen.

 

 Idag bor du i Phoenix i USA, och 2015 släppte du ett nytt album som heter ”Open Your Heart”. Du har medverkat i olika tv-program i Sverige de sista åren, men vad sysslar du med idag?

– Vi jobbar vidare med ny musik men jag har också ett s.k. vanligt jobb. Jag försöker turnera i Sverige på somrarna så mycket jag kan och sen jobba med ny musik på vinter – halvåret. Jag har ju min publik i Sverige även om jag sjungit mycket här i USA också främst i de olika församlingar som vi har varit med i.

 

Du framförde ” Är det konstigt att man längtar bort nån gång”, men längtar du tillbaka till Sverige nån gång?

– Jag kommer alltid att vara svensk även om jag kanske inte precis längtar efter att bo i Sverige. Om jag får komma hem lite då och då så är jag nöjd. Jag följer vad som händer och sker så mycket jag kan. Vi skulle gärna vilja ha ett sommarhus i Sverige. Det vore drömmen…

 

Den 16 juli kommer du till Lysekil och medverkar på Allsången och Bakgården, hur känns det att komma tillbaka till våra breddgrader och uppträda?

– Som sagt, jag vet att jag har en publik i Sverige och jag känner mej väldigt uppskattad och ihågkommen vilket känns roligt. Önskar att jag får göra mer av konserter och även TV och radio i framtiden. Bohuslän är ett av de vackraste landskapen tycker jag och det ska bli jätteroligt att få återse Lysekil och jag ser verkligen fram emot det.

 

Tack Lena för intervjun, och den 16 juli uppträder Lena på Allsången i stadsparken här i Lysekil och efter allsången blir det Café Kungsgatans Bakgård.

Jag fick en intervju med Paul ”Paljett” Sahlin hemma hos honom i Trollhättan. Det blev inte bara en intervju utan vi hamnade på Bert Karlssons camping i Vänersborg där vi bl.a fick en rundvandring i Berts nya ”Schlagermuseum”.

Idag på bloggen får ni träffa en person som för många fortfarande är en stor idol. Vem minns inte låtar som: ”C´est la vie”, ”Tom & Helen”, ”Ingen Vind, Ingen Våg”, ”Little Cherry”, ”Anden i Lampan” och inte minst ”Guenerina” som man gick och sjöng på. Listan av låtar med Paul Paljett kan göras hur lång som helst.

CI2A1116.jpg

Paul Paljett eller som han heter idag Paul Sahlin håller för tillfället på att spela in sina äldre hits i nya tappningar. När jag pratar med Paul så vill han inte kalla det comeback; han har varit ute och spelat på olika ställen under årens gång.

Vi träffas hemma i Trollhättan hos Paul och det som bara skulle bli lite foton och prat, blev till en underbar eftermiddag med en avslutning i Vänersborg på Bert Karlssons camping Ursand. Hemma hos Paul har han ett museum med massor av olika prylar från succétiden med Paul Paljett.

CI2A1156-2.jpg

På Berts Schlagerhus får vi en rundvandring, samtidigt visar Paul mig hans gata som han har på Ursand. Kvällen avslutas sedan med karaokekväll och en god bit mat nere vid vattnet på Ursand. Tack Paul för en utomordentligt trevlig dag.

 

IMG_9431.jpg

 

Startade sitt första band 1969.

Paul Johansson föddes den 30 mars 1955 i Trollhättan. Ett dragspel blev hans första instrument som han hade önskat sig i 5 års present, efter det att hans föräldrar märkt att han spelade på kuddarna i hemmet. När Paul fyllde 6 år fick han sin första gitarr.

Vid 14 års ålder startade han sitt första band som fick namnet ”Byxan Boys”. Under ungdomstiden blev det flera olika grupper som Paul var med i och även visgrupper. Han deltog även i flera amatörtävlingar.

 

Gjorde egna shower.

Eftersom Paul en tid inte fann sitt rätta jag, skrev han låten ”Misslyckade mig”. Den skickade han in till radioprogrammet ”Bandet går”. Bandet går, var ett program där man kunde skicka in sina låtar som man hade skrivit och sedan hoppas på att de skulle spela upp dem i radion. Han fick med sin låt i radion.

Paul gjorde även egna shower och i samma veva föddes Paul Paljett. Han hade kläder med paljetter och silverlamé, därav namnet Paljett som sedan följt honom under alla år. Den 24 oktober 1974 då Paul är 19 år hörde skivbolagsdirektören Bert Karlsson på skivbolaget Mariann av sig och han fick skivkontrakt.

IMG_2502.jpg
Paul Paljett, Foto privat.

 

 

Jag frågar Paul varför det blev just ett dragspel som blev hans första instrument?

– Både farsan och morsan älskade dragspel, och jag gick runt och spelade på kuddarna vi hade hemma. Det var nog därför jag började med dragspel.

Jag gick aldrig på någon kurs och lärde mig dragspel, men däremot min två år äldre bror Claes gick på dragspelskurs. Gitarren var väl mitt redskap och jag blev väl ingen direkt virtuos, varken på dragspel eller piano.

 

Var det någon annan i din familj som höll på med musik?

– Mamma spelade revy och sjöng. Min bror spelade lite, men pappa spelade inget instrument. Det var mycket musik hemma, min bror har varit revystjärna i Trollhättan i 50 år. Vi hade något gemensamt genom att uppträda.
Min morfar var faktiskt blåsare så lite släktdrag finns. Men att utveckla detta med musiken, det var det bara jag som gjorde. Jag skrev egen musik och fick skivkontrakt.

 

När började du skriva egen musik?

– Det gjorde jag nog vid 10–11-års ålder. Då började jag även uppträda inför klassen. Jag försökte göra lite roliga låtar och texter som jag sjöng för klassen och lärarna på skolan.
Det kulminerade på gymnasiet när vi hade ”fritt valt arbete”. Då valde jag att spela upp en show i skolan. Jag bjöd in lärare och elever som fick vara med och sjunga, spexa eller vad som helst.

Min grej under showen var att sjunga egna låtar och vara konferencier. Jag minns att hon som var dramatiklärare på skolan skulle sy upp lite fina kläder till showen. Hon skulle göra en travestering på den tidens olika band. Hon sydde på massor av olika paljetter på kläderna. Det blev jag som hade glitter och glamour i kläderna. Efter showen i skolan började de att kalla mig för paljetten.

 

IMG_2503.jpg
Paul Paljett. Foto privat.

 

 

Vad hade du för förebilder inom musiken i din ungdom?

– Jag gillade engelsk popmusik. Jag hade lite svårt för den amerikanska musiken. Jag gillade lite mer bubblegum pop och de engelska bandens låtar. Det var lite mer variation och melodiös musik. Jag tyckte Slade och Garry Glitter hade fräcka låtar.

Det som verkligen slog knock på mig var när jag fick höra kul popmusik. Pugh Rogefeldt och Ted Gärdestad. Ted Gärdestad fick till det som jag tyckte var ballast. Ted blev liksom ett med låten, och dessa underbara texter från brodern Kenneth.

Ted knäckte mig fullständigt, det var den riktiga mentorgrejen. I några av mina låtar kan man urskilja att det är lite Ted över dem. I ”sommaren är ung” och ”Penny” kan man nog höra att det är lite Gärdestadinfluerat. Men samtidigt ville jag skapa min egen grej runt låtskrivandet.

Jag ville inte låta som någon annan, och det var därför jag började bolla med lite roliga texter. T.ex. som ”Rock Ludi Li Lej”, ”Bombay love”, ”Oh Baby” och ”Balla Singoalla” m.m.

IMG_2504.jpg
Foto: privat.

 

Byxan Boys hur kom du på det namnet?

– Det var något vi hittade på i skolan. Vi var ett gäng killar som spelade ihop under gymnasieåren. Efter Byxans Boys, bildade jag Polhemstrion ihop med Lars och Björn Bohlin.

 

Hur kändes det när Bert Karlsson ringde, hade du hört talas om Bert Karlsson tidigare?

– Nej det hade jag inte. Det slutade med att jag lånade farsans bil och åkte till Skara. Han satt med fötterna på bordet och tio telefoner bredvid sig. Han lyssnade bara med ett halvt öra.

Jag började bli halvirriterad och sa till honom att; ”du kan väl lyssna nu när jag ändå är här”. Han lyssnade och det blev ett skivkontrakt.

I januari 1975 åkte jag upp till Stockholm och gjorde min första inspelning i Glen Studio på Djursholm. Där fanns det en tekniker som presenterade sig och som hette Michael B. Tretow, och det fanns även en hel del musiker där som skulle vara med på skivan.

Vi pratade och jag frågade; ”om de skulle ut och turnera” och de skulle de.; ”Skall ni börja här i Stockholm” var följdfrågan. Då svarade de att de skulle börja i Sidney.; ”I Sidney, åker ni runt i Australien?”.; ”Nej, det är en världsturné som vi skall ut på med ABBA”. Då förstod jag vilka killarna var i studion.

 

 

Paul gjorde lumpen i Göteborg.

1975 blev det lumpen för Paul. Han kom till flottan i Göteborg men eftersom han hade fått ett skivkontrakt så kändes inte detta så kul. Vid permission från de militära åkte han till Stockholm och spelade in låtar till ett album. Samma höst 1975 släpps låten ”Oh Baby” som hamnar på Svensktoppen.

 

CI2A1138.jpg

 

Släpper sitt debutalbum 1976.

I början av 1976 släpps albumet ”Två sidor”. Paul blir klar med det militära och det blir en folkparksturné. Låten ”C´est la vie” kommer med på Svensktoppen och hamnar på första plats.

 

Albumet ”Två sidor” var ditt första album. Bert Karlsson och Lars O. Carlsson var producenter, men redan på första plattan var Michael B. Tretow tekniker. Hur kändes det att som 20-åring gå in i en studio och spela in ett helt album?

– På den tiden var det makalöst. Jag satt hemma och spelade in alla instrumenten själv på mina demos. De lyssnade på mina demos och vi utgick från dem när vi jobbade i studion.

 

När ”Oh Baby” hamnar på Svensktoppen, minns du känslan du kände då?

– Det var sagolikt. Jag låg i lumpen på Säve Depå. Torgny Söderberg ringde och förvarnade mig. Han sa; ”håll i dig nu kära vän, snart så kommer Kersti Adams-Ray att ringa dig, för du har gått in på Svensktoppen”. Det var stort.

IMG_2481.jpg

Kan du berätta om ditt debutalbum ”Två sidor” hur gick tankarna med vilka låtar som skulle vara med, fick du välja låtarna, eller vad det någon som lade sig i?

– Jag fick välja ganska fritt, och Bert la sig inte i så mycket som man skulle kunna tro. Vi pratade och bytte idéer både om omslag, och allt annat runt omkring.

 

Beskriv känslan när ”C´est la vie” hamnar på första plats på Svensktoppen.

– Svensktoppen var det största man kunde ligga på. En förstaplats på Svensktoppen var en dröm.

 

Tom & Helen är den tredje låten som hamnar på Svensktoppen och succé i folkparkerna. Bert måste ha hoppat jämfota åt din succé?

– Ja, det måste han ha gjort. Det blev rena rama upploppet på turnén. Så var det överallt där vi var. På Liseberg jagade de mig för att de skulle klippa av mig håret. De jagade mig med sax. Jag fick ha vakter runt mig hela tiden, och även poliseskort. Efter Liseberg så tror jag vi skulle vidare till Ellösparken.

IMG_2479.jpg

Michael B. Tretow producerar platan ”Mumbo Jumbo” ihop med Lars O. Carlsson.

Med dessa framgångar blev det givetvis TV- och videoinspelningar. Inför nästa platta studerar Paul lite nya grepp och tar även sånglektioner. 1977 släpps plattan ”Mumbo Jumbo” som produceras av ingen mindre än Michael B. Tretow och Lars O. Carlsson. Lars O. Carlsson var med som producent på ditt första album och där var Tretow med som tekniker.

Albumet ”Mumbo Jumbo” blir en succé och Paul får en superhit med låten ”Guenerina”. ”Guenerina” blev Pauls genombrott i Sverige. Albumet ”Två sidor” och ”Mumbo Jumbo” har troligtvis sålt i över en halv miljon exemplar. ”Guenerina” blev inskickad till Melodifestivalen men kom tyvärr inte med. Men den fick revansch på Svensktoppen samma år och låg 9 veckor på 1: a platsen av 10 möjliga på den tiden.

 

CI2A1139-3.jpg

Paul med turnékläder från ”Mumbo Jumbo”.

CI2A1142.jpg

 

Spenderar mer tid i studion.

Micael B. Tretow ”Abbas stjärntekniker”, Anders ”Henkan” Henriksson och Lars O. Carlsson gjorde ett ovärderligt jobb i studion. Paul och de andra spenderar mer och mer tid i studion. Samtidigt blir det mer radio och tv för Paul. Sveriges Magasin, Nygammalt, Våra Favoriter och Skivspegeln m.m.

 

Platta nummer två ”Mumbo Jumbo” vad minns du från den inspelningen?

– På ”Mumbo Jumbo” skivan formade vi verkligen Paul Paljett fullt ut. Det var dit jag ville komma. Det var en tuffare stil och jag sjöng även mer på engelska. Det var mer arr och allt var mycket större.
Det kändes jättebra, men det blev ännu värre i folkparkerna. Med gruppen Inside som backade upp mig var det ett riktigt drag.

 

Samtidigt här får du superhiten ”Guenerina”. Var den det stora genombrottet?

– Ja, den har ju blivit en mastodontstor hit i Sverige, Norge, Finland och även i Danmark.

 

”Guenerina” blev inskickad till Melodifestivalen men kom inte med. Det måste ju ha känts konstigt?

– Den kom elva, och Bert blev vansinnig. Det året vann Forbes med låten ”Beatles”. Vi testades till svensktoppen. Detta var samma vecka och Forbes kom in på en sjunde plats, och jag gick direkt in på första.

IMG_2506.jpg
Foto: privat.

 

Hur kom låten ”Guenerina” till?

– Hur den kom till vet jag inte riktigt, men texten skrevs av Monica Forsberg. Melodin hade jag sedan flera år tillbaka. Jag hade helt klart för mig att jag skulle göra en jättetydlig refrängdel och en softare vers. Den bara kom till och jag hade versen, refrängen och sticket.

Vi spelade in den lite tyngre i ett laidback-tempo. Det var inget forcerande dansbandstempo så att det gick att bugga till den. Tanken var att det skulle vara pop-produktioner.

 

Nu kom en kille in i bilden som hette Magnus Uggla, vad var det som hände?

– Anders ”Henkan” Henriksson producerade en hel del låtar till mig, när Lars. O. Carlsson klev åt sidan.

När Magnus Uggla dök upp och hade sin lite punkigare stil och spelade in rätt upp och ner i studion med ett band, men att det skulle passa mig var väldigt tveksamt. Samtidigt var det inte samma kostnader som med mina skivor. Fast så enkelt var det inte, utan det handlade om hur man tänker med låtar och hur man ville att det skulle låta.

 

Har du något roligt minne från studion när ni spelade in ”Mumbo Jumbo”?

– Eftersom Micael B. Tretow var med så var det väldigt kända musiker med. Tretow hade rolig humor, och jag minns när vi skulle spela in harpan i ”Mumbo Jumbo”. Vi hade inga ljud på den tiden, utan vi fick skicka efter en dam som spelade harpa. En dam kom med harpan i en budbil. Sedan tog det en dag innan vi fått liv i den. När den väl kom igång så lät den väldigt bra.

Samtidigt spelade man med gräddan av musiker som Roger Palm på trummor, Lasse Wellander på gitarr, Rutger Gunnarsson på bas och även andra olika musiker. Vi hade även med Radiosymfonikerna på stråkar m.m. Det var väldigt kul att spela in på den tiden och det var mycket folk i studion, och allt spelades in live.

CI2A1135-2.jpg
Med låten ”You Can Dance” från albumet ”Mumbo Jumbo” tar Paul steget ut I Europa.

På plattan ”Mumbo Jumbo” finns låten ”You Can Dance” som blir Pauls steg ut i Europa. Han vinner Europatoppen med 150 poängs marginal till 2: an som var ingen mindre än Brian Ferry. Boney M som hade världshiten ”Ma Baker” kom på en 6:e plats.

Efter det spelade Paul in ”Reggae Bump” i London. Paul hamnade på olika skivbolag som Pye i England, Barclay i Frankrike och Hansa i Tyskland. Japan, Australien, Belgien, Holland, Italien och hela Skandinavien var intresserade av Paul.

 

1978 släpper Paul kritikerrosade albumet ”At your service”.

Producenter på albumet förutom Paul själv var: Anders Henriksson, Lars O. Carlsson och Michael B. Tretow. Han berättar att han mer eller mindre blivit sågad av den svenska pressen när det gällde album och shower. Men ”At your service” får lysande recensioner. Låten ”Little Cherry” låg som bäst på plats 3 på Europatoppen.

CI2A1151.jpg

IMG_2470.jpg

 

1979 släpps ett samlingsalbum ”Paul Paljett Greatest Hits” och en platta i Japan med namnet ”Angel Face”. 1980 kommer nästa album och det är ”Passar galoscherna?” och då under namnet Paul. Producenter på den plattan var Paul och Anders ”Henkan” Henriksson.

Åkte du och uppträdde utomlands efter succén med albumet ”At your service”?

 – Det blev spelningar i Skandinavium. Jag spelade aldrig i England och Tyskland.
Jag var ute och reste runt en del. Jag åkte bl.a till London och skivbolaget Pye och var en hårsmån från vara med i ” Top of the Pops”.

Jag var även i Amsterdam, München och i München där skulle jag träffa musikproducenten Frank Farian som bildade Boney M. Tyvärr så fick jag aldrig träffat honom.

Därefter åkte vidare till Hamburg och där träffade jag Baccaras producent Rolf Soja. Där skrev jag kontrakt med honom och skivbolaget RCA. Vid detta tillfälle hade jag lämnat Bert Karlsson.

 

Det blev även en japansk utgåva som fick namnet ” Angel Face”?

– Det är efter en titel på en låt. Hur stort det blev har jag ingen aning om, men det albumet släpptes i Japan.

 

IMG_9418.jpg

 

1980 släpps ”Passar galoscherna”. Anders Henriksson och du producerar och skivan släpps under namnet Paul och namnet Paljett är borta, hur kom det sig att du inte gick vidare med namnet Paljett?

– Den skivan blev inte lyckad, idag måste jag erkänna det. Det var mycket famlande med den skivan. Att jag inte hette Paljett på skivan beror på att det var ett fruktansvärt motstånd till namnet Paljett. Jag fick inte kalla mig för Paljett i Melodifestivalen när jag var med där 1980.

 

1980 deltar du i Melodifestivalen med Torgny Söderbergs låt: ”Det går tusen sekunder på varje minut”. Efter det tystnar musiken och du öppnar ett supermodernt diskotek i Trollhättan som får namnet Diskotek Slussen. Tröttnade du på musiken eller vad hände?

– Jag tappade fotfästet vid den tidpunkten och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det var då jag blev inspirerad av Bert och byggde mig ett diskotek i Trollhättan. Bert hade byggt Willys Place i Skara. Jag blev ”Discokung” i Trollhättan och öppnade diskoteket 1982.
Fram till 1985 drev jag Slussen och sen köpte jag Hotell Drott som jag byggde om till Hotell Oscar.

IMG_2507.jpg

IMG_2508.jpg
Programblad från invigningen av Slussen.

 

När du ser tillbaka på detta, ångrar du att du gick in i detta med diskoteket och inte satsade fullt ut på musiken?

– Hade man varit ett team på grammofonbolaget, och detta är inget negativt mot skivbolaget Marianne utan detta var det som verkligheten såg ut på de flesta grammofonbolagen skulle jag tro.

Hade man varit ett team som hade vårdat den där killen eller tjej med sina egna låtar, eller grupp. Om man hade vårdat det på rätt sätt då hade man kanske fått en bra backupp och en trygghet genom hela processen. Det hade kanske gjort att man fortsatt med musiken i större skala.

Nu hände det så mycket så mycket så jag tappade fotfästet. Det var därför jag gick in och byggde ett diskotek för att få andrum för att få göra någonting annat. Jag fortsatte att skriva låtar och det utvecklade jag senare genom dansmusiken.

 

1987 blir det Melodifestivalen och en duett med Anne Kihlström. Du är även tillbaka i skivbranschen och albumet ”Luffarpojken” släpps där du har med dig Säwes. Hur kom det sig att det blev Säwes och dansband?

– Ja, det var med min låt ”Ung och evig”. Säwes var de första som hörde av sig till mig och frågade om jag var intresserad av att sjunga med dem. Samtidigt var de härifrån, så det var inte så konstigt. 1991 ryckte Matz Bladhs i mig och jag fortsatte med dem.

IMG_2491

 

1991 blir det ännu ett album som släpps på LP och cd, där Rutger Gunnarsson både är tekniker och producent. Hur gick tankarna när du bestämde dig för att spela in albumet ”Andante Andante”?

– Det var strax innan Matz Bladhs. Den blev jättebra, fast det var lite hafsande fram och tillbaka med lite eget material och lite dansbandsmusik. Det blev inte den röda tråden, men samtidigt hade jag influenserna i dansbandsmusiken, eftersom det blev mer och mer dansband för min del.

 

Efter det fortsätter du med dansbandsmusiken och det blir 7 plattor med Matz Bladhs. Det första släpps 1992 och 1999 kommer den sista med Matz Bladhs orkester där du medverkar.

1996 kommer det en samlingsskiva med namnet ”Paul Paljett Story”. 2008 är du tillbaka med plattan ”Från Schlager till Psalm”, vilka låtar har du med på den skivan?

– Ja, jag var med i Matz Bladhs till 2004. Vi släppte i början en ny skiva varje år. Då sjöng jag så mycket att jag var tvungen att operera mina stämband. Detta var 1997. Det var en väldigt lyckad operation. Jag fick knottror på stämbanden och operationen gjorde jag på Sahlgrenska i Göteborg.

Cd:n ”Paul Paljett Story” säljer på än idag. ”Från Schlager till Psalm” som jag släppte 2008 följer lite av begravningsbranschen. Den innehåller allt ifrån ”Där rosor aldrig dör”, ”Vid Silverforsens strand”, ”Ljus & värme”, ”Stad i ljus” och jag har även lagt in några av mina egna låtar. Jag sjunger både på begravningar och på minnesstunden efter begravningen.

CI2A1071-2.jpg

Kulturpris 2014.

2014 får Paul Trollhättans Stads Kulturpris. Paul Sahlin prisas för sin ”långa och framgångsrika musikkarriär, som spänner över 40 år”.

 

Nu 2018 jobbar du med att spela in dina äldre låtar i ny tappning och först ut att släppas på Spotify den 23 mars var låten ”Ingen vind, ingen våg”. Hur kom du på idén till detta, och vad jag har hört har du spelat in flera låtar i ny tappning, stämmer det?

– Det var skivbolaget som hörde av sig och ville att jag skulle göra de gamla låtarna i nya versioner. Vi får se var vi hamnar. Just nu när vi träffas så ligger en ny version av ”Anden i lampan” på Spotify.

IMG_2521.jpg

 

Blir det ett nytt album med låtar i nya tappningar?

– Det får vi se, men det är mycket troligt. Jag jobbar ihop med Pär Winberg på skivbolaget ATENZIA.

 

Om du får välja en låt av alla du sjungit in vilken låt skulle du då välja som du tycker är bäst, och varför?

– Det där är svårt. En låt som jag tyckte blev kanonbra men som inte uppmärksammades var låten ”Susie”. Den handlar om en tjej som är ute på villovägar. ”Sommaren är ung” är en annan låt som jag tycker är kanon. ”Tom & Helen”, ”Ingen vind ingen våg” och ”Guenerina” är naturligtvis också mina favoriter. Det finns flera att välja på, och man tycker om alla låtar fast då kanske på olika sätt.

IMG_2515.jpg
Paul och jag inne på Berts Schlagermuseum.

Idag jobbar du på en begravningsbyrå och du är även ute och spelar ibland. Hinner du med några fritidsintressen?

– Ja, jag åker ut med ett program som heter ”Paul Sahlin berättar och sjunger”. Jag hade även en nyrenässans med vuxendisco på mitt gamla diskotek Slussen Discoteque som hette LIPZ Nightclub där vi körde ett 40 + koncept med disco och uppträdande, och där man kunde mingla med mig. Det var väldigt populärt och det körde vi cirka 5 gånger om året.
Musiken är mitt fritidsintresse. Jag dubbeljobbar så jag hinner inte med något annat.

Stort tack Paul för att du tog dig tid för en intervju, det var mycket trevligt att få träffa dig. Under här har ni länk till Spotify och Paul Paljett på Facebook.

Paul Paljett på Spotify.

Paul Paljett på Facebook.

Pauls privata foton använder jag med tillstånd av honom.