Idag på bloggen får ni träffa Lysekilgrabben Axel Franzén som spelar handboll i högsta ligan i Sverige med IFK Skövde.

Idag på bloggen får ni träffa Lysekilgrabben Axel Franzén som spelar handboll i högsta ligan i Sverige med IFK Skövde. När vi träffas är han hemma och hälsar på familjen.

IMG_7839.jpg
Axel Franzén.

Axels pappa Thomas Franzén är för många känd och har varit handbollstränare på elitnivå. Mamma heter Annelie och han har en syster som heter Josefine.

 

Uppväxt med handbollen.

 Axel är uppväxt med handbollen. Han har tillbringat en del av sin uppväxt både i Norge och Danmark eftersom pappa Thomas jobbade som tränare där. Han började sin handbollsbana i moderklubben LHK här i Lysekil.

 

Han gick i Gullmarsskolan och nästan hela klassen höll på med handboll. Det var inte ett självklart val att det skulle bli handboll. Axel berättar att han var sen i utvecklingen och han var inte den snabbaste och starkaste, men kämpade på.

 

 

Började gymnasiet i Uddevalla.

Efter att ha gått ut nian här i Lysekil så söker Axel in på handbollslinjen i Uddevalla med snickeri som inriktning. Kroppskultur kom att bli den nya klubben. Vid denna tidpunkt låg Kroppskultur i Allsvenskan i handboll.

I 3 år läste han på gymnasiet i Uddevalla, och även efter så blev det Kroppskultur ett år efter att gymnasieutbildningen var klar. Axel fick jobb på den byggnadsfirma som han praktiserade på under utbildningen. Han var även bosatt i Uddevalla under dessa åren.

 

 

Hur gick det i Kroppskultur? 

 – Jo, men det gick väl så där. Jag var fortfarande väldigt sen i utvecklingen och det fanns gånger när jag hade stor lust att sluta. Jag tränade lika mycket som alla andra men jag stod still i utvecklingen. En del av killarna fick vara med och träna med A-laget, men jag halkade efter lite p.g.a. att jag inte utvecklades på samma sätt.

 

 

När kände du att utvecklingen vände?

– Det var det året som jag slutade skolan och började jobba. Jag märkte det och kompisarna märkte det och jag började komma ikapp de andra.

 

 

Vad hände sedan, fortsatte du i Kroppskultur?

 – Nej, jag blev lite trött på att spela handboll i Uddevalla. Genom kontakter fick jag en förfrågan från Drott att komma ner och provträna för dem. Detta var när Drott åkte ur högsta serien. Drotts tränare såg att jag hade potential så det blev till att flytta till Halmstad.

 

 

IMG_1308.JPG
Foto: Hans Petter Wille.

Hur kändes det att flytta till Halmstad? 

 – Det var nyttigt och spännande för mig. Drott storklubben skulle börja om på nytt efter att man åkt ut ur högsta serien. Sportligt gick det inte så bra för klubben det första året i den lägre divisionen.

 

 

Kan du berätta hur det var att komma till Drott? 

 – Träningstiderna ökade rejält. Allsvenskan är den dyraste serien man kan ligga i när det gäller att resa. Det blev mycket resande. Motståndet var på ett helt annat plan än tidigare.

 

 

Jobbade du även när du spelade i Drott?

 – Ja, jag fick jobb som snickare där också.

 

IMG_1353.JPG
Foto: Hans Petter Wille. 

Hur länge stannade du i Drott?

– Det var turbulens i Drott, och vi åkte ur Allsvenskan. Efter den säsongen och att vi skulle spela i division ett var inte min grej. Det var inte den vägen jag vill gå. Jag ville spela i högsta serien för det var mitt mål.

Jag fick chansen att provträna med IFK Skövde och den chansen tog jag.

 

 

Hur fungerar det när man provtränar med ett lag?

 – Man åker dit och är med laget en dag. Jag var med på en träning och ett gympass när jag hälsade på i Skövde.

IMG_1357.JPG
Foto: Hans Petter Wille. 

 

Skillnaden på att spela i Allsvenskan och högsta ligan?

 – Allting blir proffsigare. Jag fick även jobb som snickare i Skövde.

 

 

Hur ser en vecka ut i ditt handbollsliv?

 – Det är ungefär som ett vanligt jobb. Du går upp tidigt på måndag och tar dig till jobbet. Man jobbar från 07:00 – 13:30 ungefär. Sen går man hem och äter och vilar lite. Kl.16:00 är det träning. Man tränar varje dag. Vissa dagar har vi dubbelträning. Då tränar man redan vid 07:00 på morgonen och sedan vidare till jobbet och mer träning efter jobbet.

 

Hur går det för Skövde handbollsmässigt?

 – Förra året kom vi på tionde plats. I år har de verkligen värvat bra, och vi har en ny tränare och allt flyter på bra. Det är riktigt kul.

 

 

Hur tycker du att du har utvecklats, och var spelar du idag?

 – Jag är linjespelare, samma som Adam Nyfjäll är. Under den här tiden märker man själv att man har utvecklats. Framför allt fysiskt, det är väl den stora grejen.

 

 

Skademässigt hur har du klarat dig där?

 – Det har gått bra. Det har inte varit några större skador.

 

Har du hemlängtan?

 – Jag har inte bott hemma sedan 2013, så man börjar bli van med att vara på någon annan plats.

 

 

Hinner du åka hem någon gång och hälsa på?

 – På sommaren är man hemma i Lysekil. Annars så har jag en tjej i Halmstad som jag träffar så ofta jag kan.

 

Framtidsplaner? 

 – Mitt kontrakt går ut i år, så vi får se vad som händer.

 

 

Om man vill bli proffs, vad har du för mål då?

 – Då är målet Tyskland eller Frankrike. Det är de ligorna som är bäst i världen.

 

 

Förebilder inom handbollen förutom pappa Thomas? 

 – Förutom han då, (Axel skrattar) så är det väl ingen direkt. Jo, men då säger jag  Bjarte Myrhold, och även Michael V. Knudsen som pappa tränande när vi bodde i Danmark.

 

Stort tack Axel för att du tog dig tid. Det skall bli spännande att få följa dig framåt.

 

 

Alice Nyfjäll från Lysekil kommer denna säsongen att spela elitseriehandboll med Skara HF

Idag får ni träffa Alice Nyfjäll från Lysekil som är född 1996 och som denna säsongen kommer att spela elitseriehandboll i Skara HF.

CI2A9778

Hur startade ditt handbollsintresse?

– Det startade att jag var på min bror Adams träningar och matcher. När det var halvlek var jag nere på planen och lekte med bollen. Jag längtade till jag kom i den åldern där jag skulle få pröva på detta med handboll på riktigt.

När började du träna med LHK?

– Ola Almgren och Patrik Svensson startade en handbollsskola både för killar- och tjejer. Där var det mest på skoj och mycket lek.

958b4be9-4b4c-4f40-981c-09b15a2487fc
Foto: Privat.

Hur länge spelade du i LHK?

– Jag spelade tills jag blev 16 år.

Hur gick det för dig i LHK?

– Det gick bra ganska tidigt för mig i LHK och har alltid haft ganska lätt för bollsporter.

a3b54b30-9d89-483c-a104-e44e18c34d6d
Foto: Privat.

Har du haft någon manlig eller kvinnlig förebild? 

– När jag var yngre såg jag mycket upp till Kim Andersson och Johan Pettersson, även Johanna Ahlm var en förebild. Nu kollar och inspireras jag mycket av Camilla Herrem och Amanda Kurtovic som är två snabba och skickliga kantspelare i Norska landslaget.

Sen lämnade du Lysekil för Göteborg och handbollsgymnasiet där?

– Ja, jag gick på Katrinelundsgymnasiet i Göteborg som har en massa olika sporter på schemat. Där läste jag 3 år.

Spelade du i någon klubb när du gick gymnasiet?

– Ja, jag spelade med Sävehof men hade problem med skador nästan hela tiden när jag gick i gymnasiet.

Träningsturnering med Sävehof
Foto: Privat.

Vad hände?

– Jag har dragit korsbandet 2 gånger. Första gången var jag 13 år och andra var jag 16 år och det gick sönder bara någon vecka innan jag skulle flytta till Göteborg. Det var först på våren sista månaderna av gymnasiet som jag fick spelat lite.

Vad gjorde du under tiden?

– Sävehof och skolan hjälpte mig med rehab efter operationen. Det är mycket att sitta och sträcka på benet och bygga upp musklerna runt låret, för att det skall bli stabilt igen. Sedan fick jag lite komplikationer så de fick gå in i knät igen så det drog ut på tiden kan man säga.

Vad gjorde du efter gymnasiet i Göteborg?

– Då flyttade jag hem och jobbade här på Sportshopen i Lysekil. Efter sommaren flyttade jag vidare till Skara för att spela med Skara HF.

Träningsturnering med Skara
Foto: Privat.

Vad gör du i Skara mer än att spela handboll?

– Jag jobbar hos Schenker på deras lager.

Hur kom det sig att du kom till Skara HF?

– Skara HF fick en ny tränare som heter Andreas Johansson som är från Göteborg. Andreas hade bl.a. hand om Göteborgs stadslag när vi spelade Sverige Cupen. Han hade lite koll på mig och så behövde de en vänsterhänt spelare.

Vad spelar du på för plats?

– Just nu är det mest högerkanten, men även lite högernia. Jag har spelat för Skara HF en säsong.

Är du helt skadefri idag?

– Ja, nu är jag helt fri från skador och det känns jätteskönt.

Skara HF spelade i Allsvenskan förra säsongen men nu är ni uppe i Elitserien i handboll. Hur känns det?

– Det är jättehäftigt. Det skall bli kul.

Skillnaden mellan Allsvenskan och Elitserien hur stor är den?

– Det är en jättestor skillnad. Det märks redan på träningarna då vi tränar dubbelt så mycket som vi gjorde innan. Skillnaden är även stor mellan topplagen och bottenlagen i Elitserien.

När blir premiären och vilka möter ni?

– 21 september och vi möter Lugi.

Tanken med Elitserien och målet vad är det?

– Målet är att vi skall hålla oss kvar. Vi vill absolut inte bli något strykgäng som åker ut efter första året.

Skara och handboll hur är det?

– Skara har varit i Allsvenskan i några år och intresset är jättestort och det är mycket publik. Det är mellan 700-800 personer på varje match.

Stämmer det att Bert Karlsson sponsrar er?

– Ja, när vi började vinna i höstas och vi kände att detta kunde gå vägen så erbjöd sig Bert att betala 10 000 för varje match vi vann. Vi vann faktiskt 14 raka så det blev en del pengar till klubben. Jag har pratat med Bert några gånger och han tycker det är roligt att engagera sig i Skara.

Har lagets ändrats något inför denna säsong?

– Vi tappade våran lagkapten för hon slutade. Sen har det kommit in två nya spelare i laget.

Hinner du följa med handbollen på hemmaplan?

– Jag följer hur det går för LHK. De har inget damlag nu och det är lite tråkigt.

Vad har du för framtidsplaner?

– Fortsätta utveckla min teknik på handbollsplanen och på så sätt få ännu mer speltid.

Skulle du tänka dig att spela utomlands?

– Danmark skulle vara lockande. Den är även en del andra länder som kommer med storklubbar som t.ex. Rumänien och Ungern m.m. Det är en dröm att få komma utomlands och spela.

Följer du din bror Adam som spelar i Danmark?

– Ja det är väldigt roligt. Jag hoppas att han lyckas i Danmark.

CI2A9789-2
Jag och Alice.

Jag kommer att följa Alice och lycka till nu i Skara. Stort tack för att du ställde upp på en intervju.

Idag får ni träffa fotbollsproffset Sebastian Larsson på min blogg. Sebastian berättar bland annat att Brastad betyder väldigt mycket för honom

Idag får ni möta fotbollsproffset Sebastian Larsson på min blogg.

Jag träffade Sebastian Larsson när hans pappa Svante hade fotbollsskola med ungdomar från fotbollslaget SAIS i Brastad, och fick en exklusiv intervju med honom.

IMG_9636
Sebastian Larsson.

Den 6:e juni fyllde Sebastian 30 år. Han föddes 1985 i Eskilstuna. Fotbollsintresset var stort i familjen redan innan han föddes. Hans pappa var fotbollstränare, och Sebastians 3 år äldre bror spelade fotboll. Det blev att han hängde med storebror och lirade, och han hängde även med sin pappa och tittade på träningarna han hade.

Började spela fotboll i tidig ålder.

Sebastian fastnade verkligen för detta med fotboll. Han minns inte sin första riktiga match, men berättar att han tror att han började lira på riktigt vid 4 ½ års ålder, och det var väldigt tidigt berättar han. Starten blev i moderklubben IFK Eskilstuna, men senare blev det Eskilstuna City i några år. Vid 15- års ålder vänder han tillbaka till IFK Eskilstuna innan det stora äventyret började. Det blev lite spel i division 3 innan det bar iväg till London och Arsenal i deras ungdomsakademi vid 16-års ålder.

Får en förfrågan från Arsenal vid 15-års ålder.

Sebastian var med i P-15 landslaget som det hette på den tiden och var över och spelade i en Nordisk pojkturnering. Det var Sebastian och 2 andra killar från det landslaget som fick chansen att åka över i några dagar och träna med Arsenal och efter det så fick han ett erbjudande från klubben.

IMG_9518
Sebastian tittar när pappa Svante lär ut tips.

Jag frågar Sebastian om han minns känslan när han blev tillfrågad. Han berättar att det kändes väldigt häftigt såklart, men samtidigt kändes det lite långt bort när man bara var 15 år. Han hade inte fyllt sexton när han fick erbjudandet att flytta till London och en klubb som Arsenal. Han fick fundera lite på det, men tillslut så bestämde han sig för att ta chansen för det var en grej som man inte kunde missa, och samtidigt så ville han innerst inne pröva på detta.

Fem år i Arsenal.

Det blev fem år i Arsenal. Han började i yngsta laget i akademin som hette U16. Därefter blev det U18 laget, och sedan vidare till reservlaget efter det. Han fick börja träna med A-laget, och fick spela några matcher. 12 matcher tror han att han fick spela i lite olika tävlingssammanhang. Efter det så var det att få börja spela på allvar kände han efter att han började få smak på detta. Han hade lite svårt att slå sig in i A-laget i Arsenal och beslutar sig för att söka sig vidare.

Blir utlånad till Birmingham City FC.

Inför säsongen 2006/07 lånas Sebastian ut till Birmingham City FC. Han fick chansen redan från början att spela, och det gick bra både för laget och för honom. Redan i januari 2007 fick han chansen till att göra övergången permanent, och så blev det. Han hade ett år kvar av kontraktet med Arsenal, men det var inget alternativ att flytta tillbaka dit nu när det gick så bra i Birmingham City. Han är väldigt tacksam att han fick den chansen, för det var första gången han fick chansen att spela direkt i A-laget på den nivån berättar Sebastian.

IMG_9626

Birmingham går upp till Premier League.

Det går så pass bra för Sebastian och laget att de går upp till Premier League. Premier League är en så stor grej i England, och att få vara delaktig i det att gå upp till högsta ligan kändes fantastiskt för honom. Jag kommer in på detta med förebilder och ställer frågan vad han hade för förebilder när han växte upp. Sebastian berättar att han inte minns riktigt hur gammal han var, men Steven Gerrard var en av förbilderna, och även Zidane var en spelare som var svårt att undgå.

Vann sin första titel med Birmingham 2011.

Sebastian minns när han fick vara med att vinna sin första titel när de mötte Arsenal i Ligacupfinalen och vann med 2-1. Detta skedde på ett fullsatt Wembley, och det var en rejäl skräll, och en otrolig häftig känsla att få vinna sin första och enda titel hittills berättar han. 2-1 målet kom precis i slutet av matchen. I fem år stannade han i Birmingham.

IMG_9645
Sebastian lät sig forograferas med de som ville det.

Flyttar norrut.

Den 22 juni 2011 skriver Sebastian på för Sunderland. Det blev flytt norrut, och där har han varit i fyra säsonger nu. Det var tränaren Stephen Roger ”Steve” Bruce som först tog han till Birmingham och 2011 tar han honom till Sunderland berättar Sebastian. Detta kändes väldigt bra för honom som kände att han ville vidare i karriären. Han trivs väldigt bra i Sunderland, och i juni förra året förlängde han kontraktet med Sunderland till 2017. Klubben har en väldigt stor potential, även om de inte lyckats helt ut med det tycker Sebastian.

Sebastian beskriver Sunderland.

Jag ber Sebastian beskriva Sunderland för mig som aldrig varit där. Han berättar att det är en arbetarstad uppe i norra England, och som är en gruvstad från början tror han. Samtidigt är det en kuststad där fotbollen betyder väldigt mycket, och laget har ett fantastiskt stöd. De snittar 44-45 tusen på deras hemmamatcher trots att de inte toppar ligan, och på bortamatcherna säljs alltid biljetterna slut. De har mycket hängivna fans tillägger han.

Några veckors semester.

Just nu har han lite ledigt innan träningen inför nästa säsong drar igång. Annars är det inte så mycket ledigt, och på vintern spelar de så det blir nästan ett år i sträck innan sommaruppehållet. Man behöver vara lite ledig för att koppla av mentalt, och komma ifrån fotbollen också.

IMG_9659
Sebastian och en lagbild med SAIS-spelarna.

Roligaste fotbollsminnet.

Jag frågar Sebastian om det roligaste fotbollsminnet. Han berättar att det finns 3 speciella minnen. Landslagsdebuten, debuten i Premier League och den första titeln med Birmingham. Detta är tre pojkdrömmar som han haft och det går inte att skilja dem åt. Första A-landskampen spelade han den 6 februari 2008. Sverige mötte Turkiet och det blev mållöst i en träningslandskamp. 2008 blir han uttagen till den svenska EM-truppen 2008. Tills idag har han gjort 74 landskamper och sex mål.

EM-kvalet.

Vi kommer in och pratar om EM-kvalet och han känner positivt inför detta. De har skaffat sig ett bra utgångsläge och i september är det kval både mot Ryssland och Österrike. De är fyra poäng före Ryssarna och de två bästa lagen går direkt till EM. Österrike ligger i topp med 16 poäng, Sverige på 12 och Ryssland på 8 poäng. De har allt i egna händer så det skall vi greja tillägger han.

Som avslutning ställde jag lite frågor till Sebastian.

Jag frågar vad Sebastian gör om tio år?

– Jag vet inte vad jag gör då, men troligt är att jag bor i Sverige. Jag vet nog inte var jag bor då, och jag spelar inte fotboll om tio år. Det är väl det man kan säga sen så får man se hur det blir.

Hur länge tror du att du håller på med fotbollen på proffsnivå?

– Någonstans vid 35 år skulle jag tro, samtidigt har jag bott utomlands halva livet, och någon gång kommer man till en punkt när man känner att man vill ta med sig familjen och flytta hem till Sverige igen. Vi får se när det blir, jag har ingen aning idag.

Skulle du kunna tänka dig att avsluta karriären här hemma i Sverige?

– Ja rent teoretiskt skulle jag kunna tänka mig det. Jag har aldrig spelat i allsvenskan, och det är inget som jag tänkt på så mycket, men jag skulle inte vara emot att göra det. Det får man avgöra när man känner att det är dags för att flytta hem. Självklart vill jag hålla på med högsta nivån så länge jag kan, men ibland kan det vara andra saker som gör att man flyttar hem.

Vad betyder Brastad för dig?

– Mycket, det är här jag uppväxt på somrarna, och mamma kommer härifrån och jag har även mycket släkt runtomkring här. Ända från det jag var nyfödd har jag varit här, och när jag bodde i Eskilstuna så spenderade jag stora delar av sommarlovet här, så det är klart att Brastad betyder väldigt mycket.

Som sista fråga till Sebastian så undrar jag vart han fått sitt smeknamn ”Bissen” ifrån?

– ”Bissen”, den förklaringen jag har fått är att min tre år äldre bror fick mitt namn Sebastian att låta som ”Bissen”. Så jag har kallats ”Bissen” sedan jag var liten.

Stort tack Sebastian för en mycket trevlig pratstund, och lycka till i framtiden

IMG_9637
Jag och Sebastian Larsson.