Idag på bloggen får ni träffa 20-årige Samuel Ohlsson som spelat över 30 ungdomslandskamper och som nu är utlånad från Örgryte IS till Ljungskile SK

Samuel Ohlsson född 2001 i Göteborg. Började sin framgångssaga i IFK Göteborg och har idag kontrakt med Örgryte IS, men är nu utlånad till Ljungskileför spel i division 1. Det är några år sedan vi sågs sist, jag och Samuel.

Samuel är son till, Bengt-Robert Kotte Ohlsson som nog de flesta runt här känner. Kotte har i många år drivit sitt artistbolag Kotte Management AB som jobbar med Sveriges alla stora artister.

Att Samuel nu hamnat i Ljungskile tycker han är extra kul, eftersom både pappa och hans farbror Kjell spelat i Ljungskile. Samuel har även två bröder, Sebastian Ohlsson som spelar i tyska FC St. Pauli och Linus Ohlsson som spelar i Kungsbacka City FC.

Samuel Ohlsson. Foto privat.



Hur startade ditt intresse för fotbollen?

– Hela familjen har alltid haft ett stort fotbollsintresse. Mina bröder Sebbe och Linus spelade så det föll sig rätt naturligt att även jag skulle spela fotboll.

I vilken klubb startade det hela med fotbollen?

– I IFK Göteborg, tror jag var runt 6 år när jag började där. Där stannade jag tills jag blev 18 år.

Samuel som liten. Foto: Privat.

Men skrev du kontrakt med IFK Göteborg under tiden du var där under din uppväxt?

– Ja, tror att jag var 16 år när jag skrev på ett kontrakt. Det var inget som var nödvändigt, utan mer ett bevis att de trodde på mig.

Gick du på något gymnasie under din tid i IFK Göteborg?

– Jag gick på Aspero Idrottsgymnasium i Kviberg. Där läste jag ekonomi och spelade fotboll med IFK Göteborg i tre år.


Samuel med IFK Göteborg och Akademins talangpris 2017. Foto: Privat.

Har du haft någon förebild under din uppväxt inom fotbollen, förutom dina bröder?

– Ja, Sergio Ramos, Marcelo Vieira i Real Madrid och så har jag alltid gillat Roy Keane.

När kom du med i ungdomslandslaget?

– När jag var 15 år. Jag kom med i den första samlingen som årskull 2001 hade. Sedan har jag varit med hela vägen upp till U-20.

Samuel i landslagsdressen. Foto privat.

Något speciellt minne under dessa ungdomslandskamper? 

– Det finns många, men med U-19 laget så mötte vi England på St. George’s Park. St. George’s Park är det engelska fotbollsförbundets nationella fotbollscenter. Bland annat så var Mason Greenwood som spelar i Manchester United var med och Bukayo Saka som spelar i Arsenal.

Sen har jag mött en massa bra lag som Portugal och Italien med mera. I U-17 så spelade vi EM i England och det var mycket speciellt. Vi gick kvartsfinal, men förlorade mot Italien med 1–0.

Pappa Bengt-Robert och Samuel. Foto: Privat.

Vilken plats har du i laget?   

– Jag är vänsterback, men även spelat mycket som mittback. Jag har alltid gillat försvarsspel.


Du fick även göra allsvensk debut med blåvitt, hur var det?

– Jag tränade en hel del med A-laget och satt på bänken några matcher. Dessutom fick jag hoppa in i en match borta mot Sirius och det blev min allsvenska debut.

Samtidigt var detta när Sebbe var med i IFK Göteborg och då fick jag hoppa in och spela med honom och det var extra roligt. Vi vann med 4–2.


Samuel får en grattiskram av sin farmor efter en landskamp. Foto: Privat.


Sen så fick du vara med och vinna svenska cupen med IFK Göteborg?

– Jag fick vara med i en match med A-laget i svenska cupen och på grund av det så fick jag en medalj.

Sen så blev du uppköpt av Örgryte, hur kom det sig att du gick dit?

– Jag hade ett år kvar i U-19 i Blåvitt, men kände att jag ville spela i ett A-lag. Jag fick höra att ÖIS hade visat intresse för mig och det tyckte jag lät bra. Jag kände klubben sedan tidigare eftersom Sebbe spelade där.

Kontraktet blev klart i december 2019. Örgryte låg i Superettan och det kändes helt rätt för mig.

Hur gick det för dig i Örgryte, du blev skadad i ett ganska tidigt skede. Vad hände?

– Precis. Det gick inte så bra. Jag fick en skada tidigt på försäsongen i låret 2020. Jag missade några veckor. Men så tog jag mig tillbaka och tränade på. När serien väl startade så spelade jag inte så mycket i början.

Jag fick min debut efter ett antal omgångar och gjorde mål på min första touch på bollen. Men samtidigt med målet så bröt jag ett ben i foten. Jag bröt femte mellanfotsbenet, men spelade vidare i 10 minuter men sen så gick det inte längre.

Jag hade riktigt ont och det blev operation och gips i fem månader. I princip så var hela säsongen körd efter det. Jag kom tillbaka till slutet av säsongen, men det blev ingen speltid. Men mycket träning.

Men fick du spela i B-laget?

– U-21 laget är B-laget i ÖIS. Men på grund av coronan så var alla matcher inställda. Nu under försäsongen 2021 så har allt känts bra, men precis innan start drog jag två senor som gjort att jag varit borta ett par månader. Det har inte blivit så mycket speltid i ÖIS, så nu är jag utlånad till Ljungskile och förhoppningsvis få lite mer seniorspel i kroppen.

Jag skall vara med Ljungskile resten av säsongen och det känns mycket bra. Jag har spelat två träningsmatcher med Ljungskile och gjorde ett mål i första matchen.

Samuel i Ljungskile SK. Foto: Privat.

Tankar på framtiden?

– Nu är det fullt fokus på att prestera så bra som möjligt i Ljungskile och försöka hjälpa dem så gott man kan. Jag har ett år kvar på mitt kontrakt med Örgryte, sen så vi får se vad som händer.

Nu är du bara 20 år, men om du tänker på fotbollen och framtiden i ett längre perspektiv. Vart skulle du kunna tänka dig att spela som proffs?

– Engelska Premier League är väl ett mål. Men även Sebbes klubb FC St. Pauli. Tänk att få spelat där en dag. Det hade varit riktigt coolt tycker jag.

Nu när vi träffas så kommer du från Hovenäset, där du har tillbringat stora delar av sommaren. Vad har du gjort där?

– Pappa öppnade en kiosk där som blev succé, så jag har varit där och hjälpt honom med den.

Samuel och jag.

Tack Samuel för att du tog dig tid och det skall bli spännande att få följa dig i Ljungskile och vad som händer framåt. Stort lycka till.

Idag på bloggen får ni träffa Lysekilgrabben Axel Franzén som spelar handboll i högsta ligan i Sverige med IFK Skövde.

Idag på bloggen får ni träffa Lysekilgrabben Axel Franzén som spelar handboll i högsta ligan i Sverige med IFK Skövde. När vi träffas är han hemma och hälsar på familjen.

IMG_7839.jpg
Axel Franzén.

Axels pappa Thomas Franzén är för många känd och har varit handbollstränare på elitnivå. Mamma heter Annelie och han har en syster som heter Josefine.

 

Uppväxt med handbollen.

 Axel är uppväxt med handbollen. Han har tillbringat en del av sin uppväxt både i Norge och Danmark eftersom pappa Thomas jobbade som tränare där. Han började sin handbollsbana i moderklubben LHK här i Lysekil.

 

Han gick i Gullmarsskolan och nästan hela klassen höll på med handboll. Det var inte ett självklart val att det skulle bli handboll. Axel berättar att han var sen i utvecklingen och han var inte den snabbaste och starkaste, men kämpade på.

 

 

Började gymnasiet i Uddevalla.

Efter att ha gått ut nian här i Lysekil så söker Axel in på handbollslinjen i Uddevalla med snickeri som inriktning. Kroppskultur kom att bli den nya klubben. Vid denna tidpunkt låg Kroppskultur i Allsvenskan i handboll.

I 3 år läste han på gymnasiet i Uddevalla, och även efter så blev det Kroppskultur ett år efter att gymnasieutbildningen var klar. Axel fick jobb på den byggnadsfirma som han praktiserade på under utbildningen. Han var även bosatt i Uddevalla under dessa åren.

 

 

Hur gick det i Kroppskultur? 

 – Jo, men det gick väl så där. Jag var fortfarande väldigt sen i utvecklingen och det fanns gånger när jag hade stor lust att sluta. Jag tränade lika mycket som alla andra men jag stod still i utvecklingen. En del av killarna fick vara med och träna med A-laget, men jag halkade efter lite p.g.a. att jag inte utvecklades på samma sätt.

 

 

När kände du att utvecklingen vände?

– Det var det året som jag slutade skolan och började jobba. Jag märkte det och kompisarna märkte det och jag började komma ikapp de andra.

 

 

Vad hände sedan, fortsatte du i Kroppskultur?

 – Nej, jag blev lite trött på att spela handboll i Uddevalla. Genom kontakter fick jag en förfrågan från Drott att komma ner och provträna för dem. Detta var när Drott åkte ur högsta serien. Drotts tränare såg att jag hade potential så det blev till att flytta till Halmstad.

 

 

IMG_1308.JPG
Foto: Hans Petter Wille.

Hur kändes det att flytta till Halmstad? 

 – Det var nyttigt och spännande för mig. Drott storklubben skulle börja om på nytt efter att man åkt ut ur högsta serien. Sportligt gick det inte så bra för klubben det första året i den lägre divisionen.

 

 

Kan du berätta hur det var att komma till Drott? 

 – Träningstiderna ökade rejält. Allsvenskan är den dyraste serien man kan ligga i när det gäller att resa. Det blev mycket resande. Motståndet var på ett helt annat plan än tidigare.

 

 

Jobbade du även när du spelade i Drott?

 – Ja, jag fick jobb som snickare där också.

 

IMG_1353.JPG
Foto: Hans Petter Wille. 

Hur länge stannade du i Drott?

– Det var turbulens i Drott, och vi åkte ur Allsvenskan. Efter den säsongen och att vi skulle spela i division ett var inte min grej. Det var inte den vägen jag vill gå. Jag ville spela i högsta serien för det var mitt mål.

Jag fick chansen att provträna med IFK Skövde och den chansen tog jag.

 

 

Hur fungerar det när man provtränar med ett lag?

 – Man åker dit och är med laget en dag. Jag var med på en träning och ett gympass när jag hälsade på i Skövde.

IMG_1357.JPG
Foto: Hans Petter Wille. 

 

Skillnaden på att spela i Allsvenskan och högsta ligan?

 – Allting blir proffsigare. Jag fick även jobb som snickare i Skövde.

 

 

Hur ser en vecka ut i ditt handbollsliv?

 – Det är ungefär som ett vanligt jobb. Du går upp tidigt på måndag och tar dig till jobbet. Man jobbar från 07:00 – 13:30 ungefär. Sen går man hem och äter och vilar lite. Kl.16:00 är det träning. Man tränar varje dag. Vissa dagar har vi dubbelträning. Då tränar man redan vid 07:00 på morgonen och sedan vidare till jobbet och mer träning efter jobbet.

 

Hur går det för Skövde handbollsmässigt?

 – Förra året kom vi på tionde plats. I år har de verkligen värvat bra, och vi har en ny tränare och allt flyter på bra. Det är riktigt kul.

 

 

Hur tycker du att du har utvecklats, och var spelar du idag?

 – Jag är linjespelare, samma som Adam Nyfjäll är. Under den här tiden märker man själv att man har utvecklats. Framför allt fysiskt, det är väl den stora grejen.

 

 

Skademässigt hur har du klarat dig där?

 – Det har gått bra. Det har inte varit några större skador.

 

Har du hemlängtan?

 – Jag har inte bott hemma sedan 2013, så man börjar bli van med att vara på någon annan plats.

 

 

Hinner du åka hem någon gång och hälsa på?

 – På sommaren är man hemma i Lysekil. Annars så har jag en tjej i Halmstad som jag träffar så ofta jag kan.

 

Framtidsplaner? 

 – Mitt kontrakt går ut i år, så vi får se vad som händer.

 

 

Om man vill bli proffs, vad har du för mål då?

 – Då är målet Tyskland eller Frankrike. Det är de ligorna som är bäst i världen.

 

 

Förebilder inom handbollen förutom pappa Thomas? 

 – Förutom han då, (Axel skrattar) så är det väl ingen direkt. Jo, men då säger jag  Bjarte Myrhold, och även Michael V. Knudsen som pappa tränande när vi bodde i Danmark.

 

Stort tack Axel för att du tog dig tid. Det skall bli spännande att få följa dig framåt.

 

 

Alice Nyfjäll från Lysekil kommer denna säsongen att spela elitseriehandboll med Skara HF

Idag får ni träffa Alice Nyfjäll från Lysekil som är född 1996 och som denna säsongen kommer att spela elitseriehandboll i Skara HF.

CI2A9778

Hur startade ditt handbollsintresse?

– Det startade att jag var på min bror Adams träningar och matcher. När det var halvlek var jag nere på planen och lekte med bollen. Jag längtade till jag kom i den åldern där jag skulle få pröva på detta med handboll på riktigt.

När började du träna med LHK?

– Ola Almgren och Patrik Svensson startade en handbollsskola både för killar- och tjejer. Där var det mest på skoj och mycket lek.

958b4be9-4b4c-4f40-981c-09b15a2487fc
Foto: Privat.

Hur länge spelade du i LHK?

– Jag spelade tills jag blev 16 år.

Hur gick det för dig i LHK?

– Det gick bra ganska tidigt för mig i LHK och har alltid haft ganska lätt för bollsporter.

a3b54b30-9d89-483c-a104-e44e18c34d6d
Foto: Privat.

Har du haft någon manlig eller kvinnlig förebild? 

– När jag var yngre såg jag mycket upp till Kim Andersson och Johan Pettersson, även Johanna Ahlm var en förebild. Nu kollar och inspireras jag mycket av Camilla Herrem och Amanda Kurtovic som är två snabba och skickliga kantspelare i Norska landslaget.

Sen lämnade du Lysekil för Göteborg och handbollsgymnasiet där?

– Ja, jag gick på Katrinelundsgymnasiet i Göteborg som har en massa olika sporter på schemat. Där läste jag 3 år.

Spelade du i någon klubb när du gick gymnasiet?

– Ja, jag spelade med Sävehof men hade problem med skador nästan hela tiden när jag gick i gymnasiet.

Träningsturnering med Sävehof
Foto: Privat.

Vad hände?

– Jag har dragit korsbandet 2 gånger. Första gången var jag 13 år och andra var jag 16 år och det gick sönder bara någon vecka innan jag skulle flytta till Göteborg. Det var först på våren sista månaderna av gymnasiet som jag fick spelat lite.

Vad gjorde du under tiden?

– Sävehof och skolan hjälpte mig med rehab efter operationen. Det är mycket att sitta och sträcka på benet och bygga upp musklerna runt låret, för att det skall bli stabilt igen. Sedan fick jag lite komplikationer så de fick gå in i knät igen så det drog ut på tiden kan man säga.

Vad gjorde du efter gymnasiet i Göteborg?

– Då flyttade jag hem och jobbade här på Sportshopen i Lysekil. Efter sommaren flyttade jag vidare till Skara för att spela med Skara HF.

Träningsturnering med Skara
Foto: Privat.

Vad gör du i Skara mer än att spela handboll?

– Jag jobbar hos Schenker på deras lager.

Hur kom det sig att du kom till Skara HF?

– Skara HF fick en ny tränare som heter Andreas Johansson som är från Göteborg. Andreas hade bl.a. hand om Göteborgs stadslag när vi spelade Sverige Cupen. Han hade lite koll på mig och så behövde de en vänsterhänt spelare.

Vad spelar du på för plats?

– Just nu är det mest högerkanten, men även lite högernia. Jag har spelat för Skara HF en säsong.

Är du helt skadefri idag?

– Ja, nu är jag helt fri från skador och det känns jätteskönt.

Skara HF spelade i Allsvenskan förra säsongen men nu är ni uppe i Elitserien i handboll. Hur känns det?

– Det är jättehäftigt. Det skall bli kul.

Skillnaden mellan Allsvenskan och Elitserien hur stor är den?

– Det är en jättestor skillnad. Det märks redan på träningarna då vi tränar dubbelt så mycket som vi gjorde innan. Skillnaden är även stor mellan topplagen och bottenlagen i Elitserien.

När blir premiären och vilka möter ni?

– 21 september och vi möter Lugi.

Tanken med Elitserien och målet vad är det?

– Målet är att vi skall hålla oss kvar. Vi vill absolut inte bli något strykgäng som åker ut efter första året.

Skara och handboll hur är det?

– Skara har varit i Allsvenskan i några år och intresset är jättestort och det är mycket publik. Det är mellan 700-800 personer på varje match.

Stämmer det att Bert Karlsson sponsrar er?

– Ja, när vi började vinna i höstas och vi kände att detta kunde gå vägen så erbjöd sig Bert att betala 10 000 för varje match vi vann. Vi vann faktiskt 14 raka så det blev en del pengar till klubben. Jag har pratat med Bert några gånger och han tycker det är roligt att engagera sig i Skara.

Har lagets ändrats något inför denna säsong?

– Vi tappade våran lagkapten för hon slutade. Sen har det kommit in två nya spelare i laget.

Hinner du följa med handbollen på hemmaplan?

– Jag följer hur det går för LHK. De har inget damlag nu och det är lite tråkigt.

Vad har du för framtidsplaner?

– Fortsätta utveckla min teknik på handbollsplanen och på så sätt få ännu mer speltid.

Skulle du tänka dig att spela utomlands?

– Danmark skulle vara lockande. Den är även en del andra länder som kommer med storklubbar som t.ex. Rumänien och Ungern m.m. Det är en dröm att få komma utomlands och spela.

Följer du din bror Adam som spelar i Danmark?

– Ja det är väldigt roligt. Jag hoppas att han lyckas i Danmark.

CI2A9789-2
Jag och Alice.

Jag kommer att följa Alice och lycka till nu i Skara. Stort tack för att du ställde upp på en intervju.