Idag på bloggen får ni möta Lysekilstjejen Sara Axelsson som i höstas gjorde succé i rollen som Maria von Trapp i Sound of Music när den sattes upp på Intiman i Stockholm.

Idag på bloggen får ni möta Lysekilstjejen Sara Axelsson som jobbar som musikalartist. I vår och höst är hon aktuell med att spela huvudrollen som Maria von Trapp i Sound of Music, först i Falkenberg och sen på Lisebergsteatern i Göteborg.

CI2A0612.jpg
Sara Axelsson.

 

Gjorde succé i Stockholm i rollen som Maria von Trapp.

Hon gjorde succé i rollen som Maria när Sound of Music sattes upp på Intiman i Stockholm. Hennes drömroll är just Maria och även Kristina i Kristina från Duvemåla. 2007 fick hon kulturstipendium på 10 000 kronor här i Lysekil.

 

Jag träffade Sara när hon var hemma i Lyse och jobbade och fick en intervju med henne. Sara växte upp i Lyse och gick i Gullmarsskolan här Lysekil. Jag frågade Sara hur hennes intresse för musiken startade?

– Det var nog innan jag kunde prata. Jag har hört att jag helst sjöng innan jag började prata. Så musikintresset har nog varit med sedan jag var liten.

 

IMG_9262.jpg

Hur utvecklade du musikintresset när du växte upp?

– Det var mycket musik hemma! Piano, sång och en salig blandning. Sedan var det även på musiklektionerna i skolan. Jag tror att det var vanligt att man började med blockflöjt i tidig ålder men jag spelade fiol, och efter det var det dragspel och piano. Min mamma Margareta jobbar som kantor i Lyse församling och jag var med i körerna som hon hade. Efter högstadiet i Lysekil blev det Agnebergsgymnasiets Musiklinje Uddevalla.

 

Vad hade du för förebilder när du växte upp?

– Det var både min pappa och mamma. Men jag har nog sjungit mest ihop med pappa, både hemma och vid andra tillfällen. Min stora idol var Carola. Det var jag och min kusin som hade det intresset med Carola ihop. Vi åkte på olika konserter med henne.

När jag såg Sound of Music med Carola och Tommy Körberg så var nog det största som jag varit med om.

 

Har du träffat Carola?

– Ja, det har jag och upplevelsen var att hon är väldigt trogen sina fans. Hon satt där efter spelningarna och man fick ta kort och ge henne en kram. Jag gjorde även en köraudition en gång för henne. Idag är hon inte min idol på samma sätt även om jag gillar henne och samtidigt är det en stor nostalgi med allt som hon gjort. Men hon var en förebild för mig under min uppväxt.

IMG_9285.jpg

 

Du läste på lite olika linjer under ett antal år. Vad gjorde du efter att du läst i Uddevalla?

– Efter gymnasiet i Uddevalla blev det Balettakademiens Yrkesförberedande Musikallinje i Stockholm under ett år och efter det blev det Balettakademiens Musikalutbildning i Göteborg under tre år.

 

Hur gick du vidare sen?

– Som sista projektet i trean på Balettakademien gjorde man en musikal med en inhyrd regissör. Efter avslutat termin fick jag en förfrågan från samma regissör om jag ville vara med i ett projekt på Norrlandsoperan. Det var bloggoperan Sjökor och Stekare, där jag spelade rollen som Angelica. Det var ett både roligt och spännande projekt.

Parallellt med musikalen fick jag hoppa in i Abbatribute-bandet Arrival. Anneli Axelsson som var min sånglärare på gymnasiet var med i bandet Arrival. Jag tror det var 2005 som jag fick hoppa in som körsångare i bandet. Vi gjorde lite shower runt om i Sverige och sedan blev det även mer och mer spelningar i USA.

Mestadels så blev det sommarturnéer, men även höst och vår. Det var ett riktigt privilegium att få komma till så många olika platser i USA. Det var otroligt häftigt att få vara med att se hur mycket ABBAS musik betyder för människor.

CI2A0633.jpg

 

Kunde du se storheten i ABBA?

– Ja verkligen. Min känsla var att ABBA var mycket större där en de är här i Sverige.

 

Efter Norrland så drog du vidare till Kristianstad, vad gjorde du där?

– Där var jag i tre olika produktioner under tre år. Först som Sugar i I hetaste laget, sen Nancy i Oliver och slutligen Charity Hope Valentine i Sweet Charity.

Sommaren 2011 var jag en snabb sväng till Stockholm där jag spelade älskarinnan Jennifer Bristow i farsen Hotelliggaren på Fjäderholmarna i Stockholm, där stod Sven Melander för regin.

 

Vad hände efter Stockholm?

– Efter det kom jag i kontakt med Kålle Gunnarsson i Falkenberg genom min goda vän Emmi Kristensson som gick i samma klass som mig, och som är från Falkenberg. Kålle Gunnarsson är regissör, producent och en riktig eldsjäl. Kålle hade börjat i Falkenberg med stora familjeföreställningar med Astrid Lindgren-teman. Han har även undervisat i teater i många år.

När jag kom i kontakt med Kålle hade han precis tagit över Teatern Storan i Falkenberg och öppnat en teater – och musikalskola där. Jag fick undervisa på skolan med honom och några andra i olika musikklasser.

Som första projekt på teatern i Falkenberg sattes Blodsbröder upp, som nu blivit en av mina favoriter. Efter det fortsatte jag att jobba med honom. Om jag inte stod på scen kunde jag hålla i sånginstuderingar till ensemblen eller annan typ av undervisning. Under de somrarna satte han upp Emil i Lönneberga och sen även Saltkråkan.

Efter det rullade det på och 2014 satte han upp Sound of Music i Falkenberg. Vi var ett gäng som jobbade ganska tätt och under ett år var jag heltidsanställd hos honom.

CI2A0564.jpg

 

Du gjorde även Sällskapsresan i Malmö på Nöjesteatern 2015/16 och sen var du med i Soldat Fabian Bom på Vallarnas Teater i Falkenberg 2017. Hur var det att vara med i Soldat Fabian Bom?

– Det var spännande. Nils Poppes dotter Mia Poppe var bl.a med och spelade på Vallarna. Vi var ett jättefint gäng och det var lärorikt att få spela fars. Jag gillade verkligen manuset och det var en hyllning till Nils Poppes paradroll. Att få se alla dessa etablerade skådespelare när de repade var en ynnest.

Jag var inte med hela säsongen i Soldat Fabian Bom utan fick en förfrågan av Kålle Gunnarsson om jag ville medverka i Sound of Music som skulle sättas upp igen fyra år efter att den sattes upp första gången i Falkenberg. Den skulle nu sättas upp i Stockholm på Intiman. Jag hade skrivit på ett kontrakt men eftersom det är samma bolag som samproducerar med Kålle så bad jag Kålle bestämma hur jag skulle göra. Rollen som Maria i Sound of Music ville jag jättegärna göra igen.

De tog beslutet att jag skulle hoppa av Bom och fortsätta med Sound of Music i Stockholm. En annan tjej tog min roll i Soldat Fabian Bom.

CI2A0644.jpg

Hur var det att spela Sound of Music i Stockholm?

– Det var alldeles fantastiskt! Jag tyckte det var väldigt roligt även när jag gjorde den under första perioden 2014 men att få hoppa i Marias skor igen och på något sätt lära känna henne ännu mer var en ynnest. Samtidigt är det mycket nytt som nya barn och annat.

På något sätt kände jag mig fri i rollen och kunde utveckla och utforska vem hon på mitt eget sätt. Jag är så fascinerad över hennes liv och att det är en verklig person bakom rollen.

 

DSC02833 2.jpg
Sara i rollen som Maria von Trapp. Foto: Privat.

nkte du på Carola någon gång när du spelar samma roll som hon spelade?

– Hmm, (Sara skrattar). Ja, det har jag gjort. Vissa låtar, eller rättare sagt en av låtarna lärde jag mig genom Carola. Jag kan inte säga att jag direkt minns föreställningen med Carola och Tommy Körberg i detalj men jag minns att vi såg den och hur häftigt hon var i sin roll, men annars är det skivan med henne och Tommy som jag lyssnat sönder.

Nu när jag spelade Maria så tänkte jag inte på Carola utan det var mer den ursprungliga Maria som finns i mina tankar. Jag är mycket tacksam att jag får vara med i detta gänget och få berätta innebörden av den historien som Sound of Music innebär.

 

Sound of Music kommer att fortsätta i vår och till hösten.

Sound of Music kommer att fortsätta i vår och höst, först i Falkenberg och sedan på Lisebergsteatern i Göteborg i oktober med Sara i huvudrollen som Maria.

IMG_9268.jpg

 

Efter Sound of Music har du spelat Lina i Emil i Lönneberga, hur var det att spela Lina?

– Det var något helt annat. Fast denna rollen gjorde jag tidigare och då gjorde jag också Lina.

CI2A0649.jpg

 

Jag läste att du var tvungen att lära dig småländska, stämmer det?

– Ja, det var en liten chock. Kålle sa till mig att jag måste prata småländska och jag trodde det var ett stort skämt för det kändes som att det inte skulle fungera med småländskan. Jag har ingen fallenhet för detta, men det var bara att kasta sig ut och pröva på det. Lina är en liten skruvad karaktär, hon är som ett litet barn, fast väldigt rolig att vara med.

 

Du har varit i din hemmatrakt här i Lysekil och spelat både Sound of Music och Kristina från Duvemåla som fyllt kyrkan hemma i Lyse, kan du berätta mer om det?

– Vi gjorde ett projekt med en fantastisk storkör och strålande musiker. Det var bl.a min mamma ihop med ett grymt medarbetargäng som höll i detta. I somras fylldes kyrkan fyra gånger med Sound of Music.

CI2A0065.jpg

 

Du är med i ett annat projekt som heter Dagnys Döttrar, vad är det?

– Dagnys Döttrar startade när vi hade det lite lugnare och det var för cirka sju år sedan. Pernilla Karlsson och Emelie Dybeck är minna goda goda vänner från balettakademien. Vi kände att vi inte träffade den äldre generationen så mycket och insåg att vi ville åka runt på äldreboenden. Vi ringde runt och frågade om de ville att vi skulle komma och besöka lite olika äldreboende med ett musikteaterprogram, ideellt.

En föreståndare för ett äldreboende berättade för oss att det fanns något i Göteborgs stad som hette ”Speldags” som grundar sig i att om de gamla inte kan komma till kulturen så skall kulturen komma till dem. Man kunde vara med i en katalog där man fick bokningar och sen åkta runt på ett schema och samtidigt få betalt.

Vi jobbade en period för dem och åkte runt på alla möjliga äldreboenden. Vi tyckte detta var så roligt. I Halland fanns det en liknande organisation som heter Hallands bildningsförbund, och där hade vi även glädjen att komma med i deras katalog. Vi har förnyat programmet under tiden vi varit ute och spelat.

CI2A0653.jpg

Vad har ni bjudit på när ni uppträtt?

– Tanken var att musiken skulle grunda sig i deras musik från deras tid där vi kunde mötas och att de kände igen musiken. Första programmet hade vi låtar från deras skolbänk från att de var små och uppåt till dansbanan. Det blev jättefint och vi hade inte anat att musiken kunde bygga möten mellan oss och dem.

Efter ett tag fick vi en förfrågan från Stadsteatern och deras lunchteater. Där gjorde vi en ny föreställning om Dagnys Döttrar. Det var även företag som vile att vi skulle komma och uppträda.

Vi har även åkt runt på ett projekt som heter ”Skapande skola”. Där har vi haft musikalblock där vi jobbat för kommunen på olika skolor. Gymnasiet har vi inte besökt, men vi hörde att man kunde söka ett kulturbidrag i Hallandsregionen. Det gjorde vi och fick det. Projektet heter det ”Kvinnliga geniet” och riktar sig mot gymnasieungdomar.

 

Om du lyssnar på musik vad lyssnar du på då?  

– Det går i vågor. Jag lyssnar mycket när jag är ute och springer. Kristina från Duvemåla har jag lyssnat på hur mycket som helst. Samuel Ljungblad, Whitney Houston, Helen Sjöholm som är en enorm förebild för mig. Maria Gustin Bergström lyssnar jag på också. Sen har jag mina LP-skivor hemma och då kan det bli allt möjligt.

Dagnys0852.jpg
Foto: Privat.

 

Har du några fritidsintressen, hinner du med det?

– Ja, att vara med mina syskonbarn. Jag älskar även att vara ute mycket och njuta av naturen och vara med minna vänner. De jag inte kan umgås med brukar jag prata med via telefonen så det blir en hel del telefonsamtal.

 

Hur ofta hinner du vara hemma i Lyse?

– Nu har jag varit hemma på torsdagar i ett antal veckor. Jag försöker åka hem så ofta det går för Lyse är en av de bästa platserna på jorden.

 

Har du någon drömmusikal som du skulle vilja göra?

– Om Kristina från Duvemåla skulle sättas upp igen, hade det varit drömmen. Kristina från Duvemåla är nästan lite helig för mig, för att den har följt med mig under så många år. Och Helen Sjöholm är helt fantastisk.

 

Beskriv Lyse och Lysekil med några få ord.

– Hemma, avkoppling, hav, familj, natur och musik.

 

Tusen tack Sara för intervjun och lycka till i framtiden.

Idag får ni möta Viveca Lärn på min blogg.

Jag hade det stora nöjet av få göra en intervju med Viveca Lärn som nog är den person som verkligen jobbat med att sätta Lysekil på kartan med dels julkalendern ”Håll huvet kallt” med Eddie & Johanna som sändes för tjugo år sedan och Tv-serien Saltön som blev en stor succé för SVT med flera miljoner tittare. Viveca har precis gett ut en ny bok om Saltön som heter ”Södra vägen till Saltön” och vem vet, kanske det blir en fortsättning på Tv-serien som spelades in på Skaftö. Idag får ni möta Viveca Lärn på min blogg.

IMG_2996
Jag och Viveca.

Vi har hörts vid flera gånger om att försöka träffas, men det har inte varit så lätt. Viveca har fått problem med ena ögat och har tyvärr ingen syn på sitt vänstra öga idag. Men tillslut fick vi till det och jag bjöd hem Viveca på lite räkor en onsdagskväll i oktober 2014. Det blev en mycket trevligt stund där Viveca berättade om sitt liv för mig.

 Vivecas farmor var från Skaftö.

Viveca Lärn född 6 april 1944 i Örgryte församling i Göteborg. Vivecas pappa Hubert Lärn var journalist och tecknare först på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och senare var han Amerika- korrespondent för Göteborgs-Posten. Vivecas mamma Katarina träffade Hubert när de gick på Valands Konstskola och de var konstnärer båda två. Hubert var från Ljungskile och Katarina var från Göteborg. Vivecas farfar var från Lur utanför Tanum och läste till sjökapten i Oslo och senare emigrerade han till Amerika, och där köpte han ett fartyg som gick mellan Seattle och San Diego. Vivecas farmor hade emigrerat med sina systrar och sin mamma från Skaftö och de träffades i San Francisco och gifte sig och de 2 äldsta barnen var födda ombord på fartyget. Vivecas farfar och farmor återvände till Sverige p.g.a. att han hade fått en hjärnblödning. De köpte en gård i Ljungskile och där föddes Vivecas pappa Hubert.

Växte upp i Göteborg.

Viveca växte upp i Göteborg och tog studenten där. Redan innan hon gått ut skolan började hon som volontär på GP. Hon hade bestämt sig för att hon skulle bli journalist och sen skulle hon skriva barnböcker. Intresset för journalistiken kom väldigt tidigt, för hon var väldigt ofta med sin pappa när han var ute och gjorde reportage. Viveca såg sin pappa när han skrev och tecknade. Det med barnböcker var hennes egen grej, men att bli journalist var helt självklart för Viveca berättar hon. Efter Göteborgs-Posten blev det GT och senare blev det Aftonbladet som hade en redaktion i Göteborg. Sveriges Television blev det också för Viveca men under den tiden hade hon redan parallellt börjat skriva böcker. Det fungerade inte att ha två jobb utan efter Sveriges television satsar hon på att bli författare på heltid.

Ger ut sin första bok 1975.

1975 ger Viveca ut sin första bok som heter ”Stoppa pressarna”. Hon berättar att hon försökte med alla olika historier och olika förlag, men det var inte lätt. Tillslut frågade hon en författare som gav henne tipset om att skriva om något hon kände till. Hon skrev om en flicka som pryade på en kvällstidning som Viveca kallade för Draken. Detta blev starten för en av våra mest framgångsrika författare. Gebers förlag i Stockholm gav ut Vivecas första bok. Det har blivit över 70 böcker från 1975 till idag och nästa år blir det jubileum.

Fick sitt genombrott 1985.

1985 fick hon Astrid Lindgren-priset och det var stort berättar hon. Astrid levde på den tiden och hade en aktiv del av juryns arbete. Det var TV, radio och det uppmärksammades mycket och Viveca minns att flera år efter hände det att folk kom fram och gratulerade henne för priset. Astrid och Viveca blev nära vänner efter detta och började umgås. De träffades efter det både hos Astrid och även hemma hos Viveca. Hon var helt underbar och väldigt rolig berättar Viveca. Det var helt fantastiskt och det var det priset som gjorde att hon blev känd över en dag kan man säga.

Viveca har fått en hel del olika priset som: 1985 BMF-plaketten, 1988 Årets Göteborgare, 1992 Heffaklumpen Expressens barnbokspris, 1992 Lasse Dahlquist-stipendiet, 2001 Sveriges barnboksjurys förstapris, 2004 Tage Danielsson-priset, 2004 Årets Författare av SKTF, 2007 den Kunglig medaljen ”Litteris et Artibus”, Göteborgs stads förtjänsttecken i guld, Lysekils Oskars-statyett och även avtryck av handflator på Liseberg 1994. Detta är några av alla pris Viveca har fått. I samband med att hon blev Årets Göteborgare så fick hon äran att vara konferencier när Göteborgsymfonikerna som är Sveriges nationalorkester hade sin årliga utomhuskonsert i Slottsskogen i Göteborg. Viveca har även fått en spårvagn uppkallad efter sig.

Var kompis med boxaren Ingemar Johansson.

Under sin tid på bl.a. Aftonbladet på 70-talet gjorde hon en intervju med Ingemar Johansson och Floyd Patterson. Vi backar till 1960 och Ingemar skulle boxas en andra gång mot Floyd efter att han vann 1959. Viveca hade träffat på Ingemar när de var och åkte skidor i fjällen för de brukade åka till samma ställe. Hon visste att Ingemar och Floyd inte gillade varandra speciellt mycket. Hon visste att Ingemar och Floyd inte hade träffats sedan de boxades och Floyd var på besök i Sverige för att inviga en hamburgerrestaurang. Cheferna på Aftonbladet sa till Viveca att hon skulle försöka att få ihop dem igen efter alla dessa år. Det var inte det lättaste berättar Viveca, men hon lyckades och det blev ett riktigt scoop.

Hon berättar att Ingemar var det inga problem att få med på detta, men Floyd var det inte lätt med. Viveca ringde till Floyd på det hotellet han bodde på och frågade om han ville träffa Ingemar och svarade lite surt tillbaka. Floyd Petterson hade starka känslor för folk som var utsatta och äldre och sa; ”jag kan göra ett social work”. Viveca ringde till äldreboendet i Stenungsund och frågade om han fick titta in där för till saken hör att Vivecas föräldrar bodde på Tjörn och där hade hon tänkt att de skulle träffas och där skulle de prata och ta kort. Hade de gått ute på stan hade någon annan tidning varit där på nolltid berättar Viveca. Det bar av i full fart till Stenungsund och in på äldreboendet där Floyd delade ut kort på sig själv till de som var där. Efter det åkte de ut till Vivecas föräldrars hus och hade jätteroligt. Viveca berättar vidare att det blev ett jättebra reportage.

Har intervjuat gamle och nuvarande kungen.

Hon har gjort en kort intervju med Gustav VI Adolf och även flera intervjuer med den nuvarande kungen Carl XVI Gustaf. När man var allmänreporter så kunde det ena dagen vara kungabesök och andra dagen brann det t.ex. i hamnen. Viveca fick också ta emot en medalj ur Kungens hand. Jag frågar vad som var roligast under hennes tid som journalist och hon berättar att Floyd och Ingemar var fantastiskt roligt men även den tiden hon jobbade på Sveriges Television.

Dansade med John Travolta.

Hon jobbade ett tag på Sveriges Television och reste till London och dansade med John Travolta på hans hotellrum i London. Travolta var i London och skulle göra reklam för någon film och under intervjun bjöd han upp Viveca och dansade med henne. Detta har visats på Tv:n flera gånger. Först jobbade hon i redaktionen för ”Gomorron Sverige” i två år när Per Ragnar var programledare, och sedan blev hon programledare för ett magasinprogram som hette ”Packhus 18” och det var där hon åkte till London och dansade med John Travolta.

Hur kom Viveca till Lysekil.

1988 besökte Viveca Bokens Dag i Lysekil som gick av stapeln på Vikarvet men här hade Viveca ingen tanke på att Lysekil skulle få en så stor plats i hennes hjärta som det fick och fortfarande är. Sonen Staffan som är född 1981 spelade fotboll och var nog bara åtta år och spelade fotboll i Partille där de bodde. Gullmarscupen var i Lysekil och Staffans lag var med i den cupen och Viveca och familjen hyrde här i Lysekil i några veckor. I två år i rad gjorde de det när sonen spelade fotboll här. Viveca berättar att hon blev så fäst vid Lysekil och känslan var att när hon kom hit var det som att komma hem. De gick ut på Stångehuvud varje morgon och badade och det var så härligt.

Hur föddes iden till att julkalendern spelades in i Lysekil.

Viveca hade skrivit två böcker om Eddie som hade astma och behövde frisk luft. I boken ”En barkbåt till Eddie” ligger Eddie inne på astmaavdelningen för att han är allergisk och fått ett anfall. Under tillkomsten av boken hade hon intervjuat en läkare om sjukdomen som berättade att det är väldigt bra om han får frisk luft och bor nära havet.

Julkalendern1
Inspelningsteamet med Eddie & Johanna och till höger i bild ser ni Ingemar Larsson. Foto:  Thomas Andersson/Lysekilsposten

Eftersom Viveca varit ett antal gånger här i Lysekil så passade Lysekil perfekt för Eddie och här kunde hans faster Soffan bo så Eddie kunde åka till Lysekil och bo hos henne. Steen Priwin som var chef för Tv hade sagt till Viveca när de vad överens om att hon skulle skriva julkalendern att hon fick lägga den var hon vill. Hon sa direkt att hon vill spela in den i Lysekil och tippar på att flera i teamet hade nog hellre velat att hon lagt det i Karibien berättar hon och skrattar. När de spelade in i februari-mars 1994 så var det en av de kallaste vintrarna på länge.

Hon hade skrivit att julaftonen firades i Pinnevik här i Lysekil där en massa människor samlades och åt bl.a. gröt. När de skulle spela in så vek sig skedarna som var av rostfritt stål för att det var så kallt. Marie Lundqvist spelade polisen Betty och det var innan Marie blivit känd. Viveca fick vara med på ett hörn och välja ut skådespelare till julkalendern. Per Oscarsson var en annan profil och duktig skådespelare som spelade ”Gränsemyr” eller arga gubben. Viveca berättar att Per var en fantastisk person som sa så oväntade saker hela tiden. Oftast följde de replikerna perfekt om man kunde, men Per spånade lite fritt när han spelade sin roll och var helt underbar.

Julkalendern2
Per Oscarsson tittar på en liten killing som Kurt Forsberg hade. Foto: Thomas Andersson/Lysekilsposten

Blir uppvaktad av Lysekils kommun när hon fyller 50 år.

Hon började efter det att bo på Strand som Bettina Salesjö och Åsa Nilsson hade hand om. Samtidigt här skiljer sig Viveca och när hon fyller 50 år blir hon väldigt uppvaktad av Lysekils kommun då hon spelat in julkalendern här i Lysekil. Hon var också kompis med Nisse Hilldén som var ansvarig för Havets Hus när det byggdes och var ofta i Lysekil och följde även bygget av Havets Hus. I 50-års present fick hon av kommunen att hon kunde disponera det ena tornet vid kallbadhuset. De renoverade tornet och gjorde det jättefint. Viveca spenderade mer och mer tid i Lysekil men kände samtidigt att det blev lite trångt i tornet. Viveca bodde samtidigt under denna tid i Göteborg men börjar se sig om efter ett hus här i Lysekil.

 Köper hus och skriver sig i Lysekil.

Maria Magnusson som då jobbade på strand tipsade Viveca om ett hus som låg på Slätten. Det huset var fantastiskt och i början hade hon det som fritidshus innan hon flyttade hit på heltid. Hon hade en dröm om att skriva om Bohuslän om vintern, men tänkte samtidigt att hon måste bo här ett år först så hon vet vad hon skriver om. Hon började skriva om ”Midsommarvals” som handlar om motsättningar mellan bofasta och sommargäster även om båda behöver varandra så är det fortfarande en del motsättningar även om det inte är som förr i världen. Året efter skrev hon ”Hummerfesten” och där var hon ute med Sylve Robertsson som på den tiden jobbade på Kristinebergs forskningsstation tog med Viveca ut och fiskade hummer med henne. Det var väldigt roligt och det blev lättare att skriva om detta med hummer då berättar hon.

Nästa bok blev ”En fröjdefull jul” och hon berättar att hon firade nyår med sin närmaste granne och det var Örjan Sandell. Nästa bok i serien var ”Sol och vår” och där inspirerades hon av påskfyrarna som fanns här i Lysekil. sedan kom ”Värmebölja” och året efter det ”Aprilväder”. I år släppte hon den senaste boken i serien om Saltön och det är ”Södra vägen till Saltön”.

IMG_4730

 Tv-serien Saltön.

Av dessa böcker förutom den nya så blev det tre Tv-serier som slog publikrekord i en dramaserie som sänts på Tv. Uppslaget till de personer som är med i Tv-serien har hon hittat när hon gått runt bl.a. här i Lysekil och tittat. Mycket är även påhittat och det gäller att ha mycket fantasi annars skulle det inte fungera berättar hon. Hon var med under inspelningarna och det var hemskt kul och som t.ex. Tomas Von Brömssen känner Viveca sedan tidigare när de växte upp och bodde grannar på Tjörn. Det var väldigt roligt att ha med alla att göra och även få se hur det gick till berättar hon vidare. Vivecas Saltön ligger i böckerna söder om det riktiga Saltön som ligger utanför Lysekil.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Här är bl.a. delar av inspelningsteamet med Carin Mannheimer med katten Clinton i sitt knä. Foto: Maria Magnusson.

Jag frågar Viveca hur det kom sig att det blev Tv-serie av det. Hon berättar att de var intresserade av detta redan från början när hon gav ut böckerna. De hade läst de första böckerna men sedan tar det så lång tid innan det blir klart. Från början ville SVT att den skulle spelas in i Stockholms skärgård men det gick inte Viveca med på. Hon sa till dåvarande chefen Maria Curman; ” Om ni har räkor, krabba och makrill i Stockholms skärgård, ska jag fundera på saken”… Intresse finns även för Vivecas nya bok, men kvarnarna skall mala och det tar alltid tid med Tv-serier. I den nya boken har hon byggt en bro, världens största och längsta bro som går någonstans mellan Valbodalen och Stångehuvud och ut till Vivecas Saltö. Det är det bästa med att skriva böcker att man kan hitta på vad man vill tillägger hon och skrattar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Per Myrberg eller MacFie som han hette i Saltön. Foto: Maria Magnusson.

Lilla Hunden i böckerna är egentligen Jönssons Katt i verkligheten.

Det var där MacFie egentligen skulle dött. MacFies kärleksrelation med Sara var hopplös därför dödade Viveca honom. Han ville inte byta blöjor eller göra någonting och Viveca tänkte att han måste dö en hjältedöd. När hon funderade på detta gick hon förbi Jönssons Katt, och just där på Jönsson Katt (förebilden till Lilla Hunden) är det en slänt och där hade han glömt att låsa bromsen på barnvagnen och den kommer i rullning. Samtidigt kommer det en stor ölbil och barnvagnen rullar mot ölbilen och MacFie kastar sig och puttar till barnvagnen och räddar livet på sitt barn men blir själv överkörd. Det hade blivit ett vackert slut för MacFie. Carin Mannheimer som regisserade Saltön gillade inte det slutet för då var hon tvungen att ha med blod och det tyckte hon inte om berättar Viveca. Hon bad Viveca att skriva om slutet och så var det varje gång de ville ändra något var de tvungna att prata med Viveca men det var aldrig några problem utan Viveca sa ja till det. Ändringen blev att MacFie rusar ner för sluttningen på Jönssons katt eller Lilla Hunden som den heter i Tv-serien och han får en hjärtinfarkt istället för att bli överkörd.

Namnet Saltön skapade rubriker när de helt plötsligt bestämde sig för att ta patent på namnet. Det blev jättelöjligt berättar Viveca och idag kan man skratta åt det. Viveca tog strid för namnet eftersom hon hade kommit på namnet men la efter ett tag ner det. Det var inte av elakhet av Sveriges Television utan de köper rättigheterna till alla sådana namn för att inte kommersiella kanaler skall lägga beslag på namnet. Saltön hade väl Viveca tänkt från början att den skulle spelats in i Lysekil men samtidigt förstod hon att Lysekil var för stort för det. De ville ha något pittoreskt och Grundsund är som gjort för det tycker Viveca. Det var bara att böja sig för det även om hon hade önskat att det hade varit i Lysekil.

Flyttar från Lysekil.

Efter ett antal år flyttar hon från Lysekil. Det var tråkigt att flytta men hon berättar om att vägen där hon bodde hette Järnvägsgatan men hade hetat Bagarstigen tidigare. Hon uppvaktade kommunen med detta och efter några veckor när hon är på väg gå och handla möter hon en kille från kommunen som kommer med en skylt där det står Bagarstigen och frågar Viveca var hon vill ha skylten. Hon blir så glad så hon säger till att hon vill ha den på sitt plank. Det är en kommun som har lite handlingskraft tycker hon. Viveca kände sig lite förfölj av sommargästerna som kom till Lysekil, det blev för mycket uppmärksamhet och hon kände väl att hon inte fick vara riktigt ifred. Hon berättar att det inte var några problem med Lysekilsborna de brydde sig inte. Hon kunde bli filmad när hon skulle ut och paddla m.m. Hon saknade verkligen Lysekil när hon flyttade, men samtidigt bor hennes tre barn i Göteborg och det blev närmare till dem. Hon besöker Lysekil så ofta hon kan och bor då och då en vecka på Strand vandrarhem.

 Roligaste minnet från Lysekil.

Jag frågar Viveca om det roligaste minnet hon har från Lysekil. Hon blir tyst och jag ser hur hon tänker och hon berättar att det finns många många fina minnen ifrån Lysekil. Inspelningen av julkalendern var jättekul och tänk att det i år är tjugo år sedan julkalendern sändes och än idag går turer med City-Tuffen under sommaren med turer om julkalender. I somras åkte hon med tåget och då hörde hon Nisses och hennes röst. Hon minns när hon bodde på Slätten och tåget var i närheten då sprang hon in i sitt hus när hon hörde sin röst berättar hon. Tänk vilken succé det blev med både julkalendern och Saltön där de på Skaftö haft stor tillströmning av turister som vill se Saltön och få en guidad tur.

Stångehuvud är Vivecas favoritplats nummer ett på jorden.

Vivecas favoritplats nummer ett med den röda graniten är Stångehuvud i Lysekil. Det spelar ingen roll om det är vinter eller sommar det är alltid berättar hon. För så paddlade hon kajak men idag är hon förlorat synen på ena ögat klarar hon inte det. Men hon berättar att sätta sig där nära vattnet är som att ha en båt och hon njuter när hon är där. Jag frågar om hon vill flytta hit igen, hon vill bo nära barnbarnen som är små och vill gärna följa dem på så nära håll som möjligt under deras uppväxt. Men samtidigt medger hon också att det blir längre och längre tid hon bor här när hon är i Lysekil.

img_0170
Stångehuvud i Lysekil.

 Fritidsintresse.

Som fritidsintressen har hon hennes tre barn och barnbarn och att hon även målar tavlor när hon har tid. Hon målar mycket hav, bryggor och båtar, och hon berättar vidare att hon varit på Gerlesborg och målat ganska många gånger och gått på kurser där. Hon berättar samtidigt hur hon än gör så blir det att hon målar bryggor, hav och båtar. Hon försöker också att läsa mycket. Viveca har mycket kontakt med gamla vänner här i Lysekil och därför tycker hon det är härligt att vara här och få träffa dem. Hon har redan börjat tänka på nästa bok och känner att hon har mycket mer som hon vill dela med sig av om Saltön. Stort tack för intervjun Viveca.