Jag fick en intervju med Paul ”Paljett” Sahlin hemma hos honom i Trollhättan. Det blev inte bara en intervju utan vi hamnade på Bert Karlssons camping i Vänersborg där vi bl.a fick en rundvandring i Berts nya ”Schlagermuseum”.

Idag på bloggen får ni träffa en person som för många fortfarande är en stor idol. Vem minns inte låtar som: ”C´est la vie”, ”Tom & Helen”, ”Ingen Vind, Ingen Våg”, ”Little Cherry”, ”Anden i Lampan” och inte minst ”Guenerina” som man gick och sjöng på. Listan av låtar med Paul Paljett kan göras hur lång som helst.

CI2A1116.jpg

Paul Paljett eller som han heter idag Paul Sahlin håller för tillfället på att spela in sina äldre hits i nya tappningar. När jag pratar med Paul så vill han inte kalla det comeback; han har varit ute och spelat på olika ställen under årens gång.

Vi träffas hemma i Trollhättan hos Paul och det som bara skulle bli lite foton och prat, blev till en underbar eftermiddag med en avslutning i Vänersborg på Bert Karlssons camping Ursand. Hemma hos Paul har han ett museum med massor av olika prylar från succétiden med Paul Paljett.

CI2A1156-2.jpg

På Berts Schlagerhus får vi en rundvandring, samtidigt visar Paul mig hans gata som han har på Ursand. Kvällen avslutas sedan med karaokekväll och en god bit mat nere vid vattnet på Ursand. Tack Paul för en utomordentligt trevlig dag.

 

IMG_9431.jpg

 

Startade sitt första band 1969.

Paul Johansson föddes den 30 mars 1955 i Trollhättan. Ett dragspel blev hans första instrument som han hade önskat sig i 5 års present, efter det att hans föräldrar märkt att han spelade på kuddarna i hemmet. När Paul fyllde 6 år fick han sin första gitarr.

Vid 14 års ålder startade han sitt första band som fick namnet ”Byxan Boys”. Under ungdomstiden blev det flera olika grupper som Paul var med i och även visgrupper. Han deltog även i flera amatörtävlingar.

 

Gjorde egna shower.

Eftersom Paul en tid inte fann sitt rätta jag, skrev han låten ”Misslyckade mig”. Den skickade han in till radioprogrammet ”Bandet går”. Bandet går, var ett program där man kunde skicka in sina låtar som man hade skrivit och sedan hoppas på att de skulle spela upp dem i radion. Han fick med sin låt i radion.

Paul gjorde även egna shower och i samma veva föddes Paul Paljett. Han hade kläder med paljetter och silverlamé, därav namnet Paljett som sedan följt honom under alla år. Den 24 oktober 1974 då Paul är 19 år hörde skivbolagsdirektören Bert Karlsson på skivbolaget Mariann av sig och han fick skivkontrakt.

IMG_2502.jpg
Paul Paljett, Foto privat.

 

 

Jag frågar Paul varför det blev just ett dragspel som blev hans första instrument?

– Både farsan och morsan älskade dragspel, och jag gick runt och spelade på kuddarna vi hade hemma. Det var nog därför jag började med dragspel.

Jag gick aldrig på någon kurs och lärde mig dragspel, men däremot min två år äldre bror Claes gick på dragspelskurs. Gitarren var väl mitt redskap och jag blev väl ingen direkt virtuos, varken på dragspel eller piano.

 

Var det någon annan i din familj som höll på med musik?

– Mamma spelade revy och sjöng. Min bror spelade lite, men pappa spelade inget instrument. Det var mycket musik hemma, min bror har varit revystjärna i Trollhättan i 50 år. Vi hade något gemensamt genom att uppträda.
Min morfar var faktiskt blåsare så lite släktdrag finns. Men att utveckla detta med musiken, det var det bara jag som gjorde. Jag skrev egen musik och fick skivkontrakt.

 

När började du skriva egen musik?

– Det gjorde jag nog vid 10–11-års ålder. Då började jag även uppträda inför klassen. Jag försökte göra lite roliga låtar och texter som jag sjöng för klassen och lärarna på skolan.
Det kulminerade på gymnasiet när vi hade ”fritt valt arbete”. Då valde jag att spela upp en show i skolan. Jag bjöd in lärare och elever som fick vara med och sjunga, spexa eller vad som helst.

Min grej under showen var att sjunga egna låtar och vara konferencier. Jag minns att hon som var dramatiklärare på skolan skulle sy upp lite fina kläder till showen. Hon skulle göra en travestering på den tidens olika band. Hon sydde på massor av olika paljetter på kläderna. Det blev jag som hade glitter och glamour i kläderna. Efter showen i skolan började de att kalla mig för paljetten.

 

IMG_2503.jpg
Paul Paljett. Foto privat.

 

 

Vad hade du för förebilder inom musiken i din ungdom?

– Jag gillade engelsk popmusik. Jag hade lite svårt för den amerikanska musiken. Jag gillade lite mer bubblegum pop och de engelska bandens låtar. Det var lite mer variation och melodiös musik. Jag tyckte Slade och Garry Glitter hade fräcka låtar.

Det som verkligen slog knock på mig var när jag fick höra kul popmusik. Pugh Rogefeldt och Ted Gärdestad. Ted Gärdestad fick till det som jag tyckte var ballast. Ted blev liksom ett med låten, och dessa underbara texter från brodern Kenneth.

Ted knäckte mig fullständigt, det var den riktiga mentorgrejen. I några av mina låtar kan man urskilja att det är lite Ted över dem. I ”sommaren är ung” och ”Penny” kan man nog höra att det är lite Gärdestadinfluerat. Men samtidigt ville jag skapa min egen grej runt låtskrivandet.

Jag ville inte låta som någon annan, och det var därför jag började bolla med lite roliga texter. T.ex. som ”Rock Ludi Li Lej”, ”Bombay love”, ”Oh Baby” och ”Balla Singoalla” m.m.

IMG_2504.jpg
Foto: privat.

 

Byxan Boys hur kom du på det namnet?

– Det var något vi hittade på i skolan. Vi var ett gäng killar som spelade ihop under gymnasieåren. Efter Byxans Boys, bildade jag Polhemstrion ihop med Lars och Björn Bohlin.

 

Hur kändes det när Bert Karlsson ringde, hade du hört talas om Bert Karlsson tidigare?

– Nej det hade jag inte. Det slutade med att jag lånade farsans bil och åkte till Skara. Han satt med fötterna på bordet och tio telefoner bredvid sig. Han lyssnade bara med ett halvt öra.

Jag började bli halvirriterad och sa till honom att; ”du kan väl lyssna nu när jag ändå är här”. Han lyssnade och det blev ett skivkontrakt.

I januari 1975 åkte jag upp till Stockholm och gjorde min första inspelning i Glen Studio på Djursholm. Där fanns det en tekniker som presenterade sig och som hette Michael B. Tretow, och det fanns även en hel del musiker där som skulle vara med på skivan.

Vi pratade och jag frågade; ”om de skulle ut och turnera” och de skulle de.; ”Skall ni börja här i Stockholm” var följdfrågan. Då svarade de att de skulle börja i Sidney.; ”I Sidney, åker ni runt i Australien?”.; ”Nej, det är en världsturné som vi skall ut på med ABBA”. Då förstod jag vilka killarna var i studion.

 

 

Paul gjorde lumpen i Göteborg.

1975 blev det lumpen för Paul. Han kom till flottan i Göteborg men eftersom han hade fått ett skivkontrakt så kändes inte detta så kul. Vid permission från de militära åkte han till Stockholm och spelade in låtar till ett album. Samma höst 1975 släpps låten ”Oh Baby” som hamnar på Svensktoppen.

 

CI2A1138.jpg

 

Släpper sitt debutalbum 1976.

I början av 1976 släpps albumet ”Två sidor”. Paul blir klar med det militära och det blir en folkparksturné. Låten ”C´est la vie” kommer med på Svensktoppen och hamnar på första plats.

 

Albumet ”Två sidor” var ditt första album. Bert Karlsson och Lars O. Carlsson var producenter, men redan på första plattan var Michael B. Tretow tekniker. Hur kändes det att som 20-åring gå in i en studio och spela in ett helt album?

– På den tiden var det makalöst. Jag satt hemma och spelade in alla instrumenten själv på mina demos. De lyssnade på mina demos och vi utgick från dem när vi jobbade i studion.

 

När ”Oh Baby” hamnar på Svensktoppen, minns du känslan du kände då?

– Det var sagolikt. Jag låg i lumpen på Säve Depå. Torgny Söderberg ringde och förvarnade mig. Han sa; ”håll i dig nu kära vän, snart så kommer Kersti Adams-Ray att ringa dig, för du har gått in på Svensktoppen”. Det var stort.

IMG_2481.jpg

Kan du berätta om ditt debutalbum ”Två sidor” hur gick tankarna med vilka låtar som skulle vara med, fick du välja låtarna, eller vad det någon som lade sig i?

– Jag fick välja ganska fritt, och Bert la sig inte i så mycket som man skulle kunna tro. Vi pratade och bytte idéer både om omslag, och allt annat runt omkring.

 

Beskriv känslan när ”C´est la vie” hamnar på första plats på Svensktoppen.

– Svensktoppen var det största man kunde ligga på. En förstaplats på Svensktoppen var en dröm.

 

Tom & Helen är den tredje låten som hamnar på Svensktoppen och succé i folkparkerna. Bert måste ha hoppat jämfota åt din succé?

– Ja, det måste han ha gjort. Det blev rena rama upploppet på turnén. Så var det överallt där vi var. På Liseberg jagade de mig för att de skulle klippa av mig håret. De jagade mig med sax. Jag fick ha vakter runt mig hela tiden, och även poliseskort. Efter Liseberg så tror jag vi skulle vidare till Ellösparken.

IMG_2479.jpg

Michael B. Tretow producerar platan ”Mumbo Jumbo” ihop med Lars O. Carlsson.

Med dessa framgångar blev det givetvis TV- och videoinspelningar. Inför nästa platta studerar Paul lite nya grepp och tar även sånglektioner. 1977 släpps plattan ”Mumbo Jumbo” som produceras av ingen mindre än Michael B. Tretow och Lars O. Carlsson. Lars O. Carlsson var med som producent på ditt första album och där var Tretow med som tekniker.

Albumet ”Mumbo Jumbo” blir en succé och Paul får en superhit med låten ”Guenerina”. ”Guenerina” blev Pauls genombrott i Sverige. Albumet ”Två sidor” och ”Mumbo Jumbo” har troligtvis sålt i över en halv miljon exemplar. ”Guenerina” blev inskickad till Melodifestivalen men kom tyvärr inte med. Men den fick revansch på Svensktoppen samma år och låg 9 veckor på 1: a platsen av 10 möjliga på den tiden.

 

CI2A1139-3.jpg

Paul med turnékläder från ”Mumbo Jumbo”.

CI2A1142.jpg

 

Spenderar mer tid i studion.

Micael B. Tretow ”Abbas stjärntekniker”, Anders ”Henkan” Henriksson och Lars O. Carlsson gjorde ett ovärderligt jobb i studion. Paul och de andra spenderar mer och mer tid i studion. Samtidigt blir det mer radio och tv för Paul. Sveriges Magasin, Nygammalt, Våra Favoriter och Skivspegeln m.m.

 

Platta nummer två ”Mumbo Jumbo” vad minns du från den inspelningen?

– På ”Mumbo Jumbo” skivan formade vi verkligen Paul Paljett fullt ut. Det var dit jag ville komma. Det var en tuffare stil och jag sjöng även mer på engelska. Det var mer arr och allt var mycket större.
Det kändes jättebra, men det blev ännu värre i folkparkerna. Med gruppen Inside som backade upp mig var det ett riktigt drag.

 

Samtidigt här får du superhiten ”Guenerina”. Var den det stora genombrottet?

– Ja, den har ju blivit en mastodontstor hit i Sverige, Norge, Finland och även i Danmark.

 

”Guenerina” blev inskickad till Melodifestivalen men kom inte med. Det måste ju ha känts konstigt?

– Den kom elva, och Bert blev vansinnig. Det året vann Forbes med låten ”Beatles”. Vi testades till svensktoppen. Detta var samma vecka och Forbes kom in på en sjunde plats, och jag gick direkt in på första.

IMG_2506.jpg
Foto: privat.

 

Hur kom låten ”Guenerina” till?

– Hur den kom till vet jag inte riktigt, men texten skrevs av Monica Forsberg. Melodin hade jag sedan flera år tillbaka. Jag hade helt klart för mig att jag skulle göra en jättetydlig refrängdel och en softare vers. Den bara kom till och jag hade versen, refrängen och sticket.

Vi spelade in den lite tyngre i ett laidback-tempo. Det var inget forcerande dansbandstempo så att det gick att bugga till den. Tanken var att det skulle vara pop-produktioner.

 

Nu kom en kille in i bilden som hette Magnus Uggla, vad var det som hände?

– Anders ”Henkan” Henriksson producerade en hel del låtar till mig, när Lars. O. Carlsson klev åt sidan.

När Magnus Uggla dök upp och hade sin lite punkigare stil och spelade in rätt upp och ner i studion med ett band, men att det skulle passa mig var väldigt tveksamt. Samtidigt var det inte samma kostnader som med mina skivor. Fast så enkelt var det inte, utan det handlade om hur man tänker med låtar och hur man ville att det skulle låta.

 

Har du något roligt minne från studion när ni spelade in ”Mumbo Jumbo”?

– Eftersom Micael B. Tretow var med så var det väldigt kända musiker med. Tretow hade rolig humor, och jag minns när vi skulle spela in harpan i ”Mumbo Jumbo”. Vi hade inga ljud på den tiden, utan vi fick skicka efter en dam som spelade harpa. En dam kom med harpan i en budbil. Sedan tog det en dag innan vi fått liv i den. När den väl kom igång så lät den väldigt bra.

Samtidigt spelade man med gräddan av musiker som Roger Palm på trummor, Lasse Wellander på gitarr, Rutger Gunnarsson på bas och även andra olika musiker. Vi hade även med Radiosymfonikerna på stråkar m.m. Det var väldigt kul att spela in på den tiden och det var mycket folk i studion, och allt spelades in live.

CI2A1135-2.jpg
Med låten ”You Can Dance” från albumet ”Mumbo Jumbo” tar Paul steget ut I Europa.

På plattan ”Mumbo Jumbo” finns låten ”You Can Dance” som blir Pauls steg ut i Europa. Han vinner Europatoppen med 150 poängs marginal till 2: an som var ingen mindre än Brian Ferry. Boney M som hade världshiten ”Ma Baker” kom på en 6:e plats.

Efter det spelade Paul in ”Reggae Bump” i London. Paul hamnade på olika skivbolag som Pye i England, Barclay i Frankrike och Hansa i Tyskland. Japan, Australien, Belgien, Holland, Italien och hela Skandinavien var intresserade av Paul.

 

1978 släpper Paul kritikerrosade albumet ”At your service”.

Producenter på albumet förutom Paul själv var: Anders Henriksson, Lars O. Carlsson och Michael B. Tretow. Han berättar att han mer eller mindre blivit sågad av den svenska pressen när det gällde album och shower. Men ”At your service” får lysande recensioner. Låten ”Little Cherry” låg som bäst på plats 3 på Europatoppen.

CI2A1151.jpg

IMG_2470.jpg

 

1979 släpps ett samlingsalbum ”Paul Paljett Greatest Hits” och en platta i Japan med namnet ”Angel Face”. 1980 kommer nästa album och det är ”Passar galoscherna?” och då under namnet Paul. Producenter på den plattan var Paul och Anders ”Henkan” Henriksson.

Åkte du och uppträdde utomlands efter succén med albumet ”At your service”?

 – Det blev spelningar i Skandinavium. Jag spelade aldrig i England och Tyskland.
Jag var ute och reste runt en del. Jag åkte bl.a till London och skivbolaget Pye och var en hårsmån från vara med i ” Top of the Pops”.

Jag var även i Amsterdam, München och i München där skulle jag träffa musikproducenten Frank Farian som bildade Boney M. Tyvärr så fick jag aldrig träffat honom.

Därefter åkte vidare till Hamburg och där träffade jag Baccaras producent Rolf Soja. Där skrev jag kontrakt med honom och skivbolaget RCA. Vid detta tillfälle hade jag lämnat Bert Karlsson.

 

Det blev även en japansk utgåva som fick namnet ” Angel Face”?

– Det är efter en titel på en låt. Hur stort det blev har jag ingen aning om, men det albumet släpptes i Japan.

 

IMG_9418.jpg

 

1980 släpps ”Passar galoscherna”. Anders Henriksson och du producerar och skivan släpps under namnet Paul och namnet Paljett är borta, hur kom det sig att du inte gick vidare med namnet Paljett?

– Den skivan blev inte lyckad, idag måste jag erkänna det. Det var mycket famlande med den skivan. Att jag inte hette Paljett på skivan beror på att det var ett fruktansvärt motstånd till namnet Paljett. Jag fick inte kalla mig för Paljett i Melodifestivalen när jag var med där 1980.

 

1980 deltar du i Melodifestivalen med Torgny Söderbergs låt: ”Det går tusen sekunder på varje minut”. Efter det tystnar musiken och du öppnar ett supermodernt diskotek i Trollhättan som får namnet Diskotek Slussen. Tröttnade du på musiken eller vad hände?

– Jag tappade fotfästet vid den tidpunkten och visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det var då jag blev inspirerad av Bert och byggde mig ett diskotek i Trollhättan. Bert hade byggt Willys Place i Skara. Jag blev ”Discokung” i Trollhättan och öppnade diskoteket 1982.
Fram till 1985 drev jag Slussen och sen köpte jag Hotell Drott som jag byggde om till Hotell Oscar.

IMG_2507.jpg

IMG_2508.jpg
Programblad från invigningen av Slussen.

 

När du ser tillbaka på detta, ångrar du att du gick in i detta med diskoteket och inte satsade fullt ut på musiken?

– Hade man varit ett team på grammofonbolaget, och detta är inget negativt mot skivbolaget Marianne utan detta var det som verkligheten såg ut på de flesta grammofonbolagen skulle jag tro.

Hade man varit ett team som hade vårdat den där killen eller tjej med sina egna låtar, eller grupp. Om man hade vårdat det på rätt sätt då hade man kanske fått en bra backupp och en trygghet genom hela processen. Det hade kanske gjort att man fortsatt med musiken i större skala.

Nu hände det så mycket så mycket så jag tappade fotfästet. Det var därför jag gick in och byggde ett diskotek för att få andrum för att få göra någonting annat. Jag fortsatte att skriva låtar och det utvecklade jag senare genom dansmusiken.

 

1987 blir det Melodifestivalen och en duett med Anne Kihlström. Du är även tillbaka i skivbranschen och albumet ”Luffarpojken” släpps där du har med dig Säwes. Hur kom det sig att det blev Säwes och dansband?

– Ja, det var med min låt ”Ung och evig”. Säwes var de första som hörde av sig till mig och frågade om jag var intresserad av att sjunga med dem. Samtidigt var de härifrån, så det var inte så konstigt. 1991 ryckte Matz Bladhs i mig och jag fortsatte med dem.

IMG_2491

 

1991 blir det ännu ett album som släpps på LP och cd, där Rutger Gunnarsson både är tekniker och producent. Hur gick tankarna när du bestämde dig för att spela in albumet ”Andante Andante”?

– Det var strax innan Matz Bladhs. Den blev jättebra, fast det var lite hafsande fram och tillbaka med lite eget material och lite dansbandsmusik. Det blev inte den röda tråden, men samtidigt hade jag influenserna i dansbandsmusiken, eftersom det blev mer och mer dansband för min del.

 

Efter det fortsätter du med dansbandsmusiken och det blir 7 plattor med Matz Bladhs. Det första släpps 1992 och 1999 kommer den sista med Matz Bladhs orkester där du medverkar.

1996 kommer det en samlingsskiva med namnet ”Paul Paljett Story”. 2008 är du tillbaka med plattan ”Från Schlager till Psalm”, vilka låtar har du med på den skivan?

– Ja, jag var med i Matz Bladhs till 2004. Vi släppte i början en ny skiva varje år. Då sjöng jag så mycket att jag var tvungen att operera mina stämband. Detta var 1997. Det var en väldigt lyckad operation. Jag fick knottror på stämbanden och operationen gjorde jag på Sahlgrenska i Göteborg.

Cd:n ”Paul Paljett Story” säljer på än idag. ”Från Schlager till Psalm” som jag släppte 2008 följer lite av begravningsbranschen. Den innehåller allt ifrån ”Där rosor aldrig dör”, ”Vid Silverforsens strand”, ”Ljus & värme”, ”Stad i ljus” och jag har även lagt in några av mina egna låtar. Jag sjunger både på begravningar och på minnesstunden efter begravningen.

CI2A1071-2.jpg

Kulturpris 2014.

2014 får Paul Trollhättans Stads Kulturpris. Paul Sahlin prisas för sin ”långa och framgångsrika musikkarriär, som spänner över 40 år”.

 

Nu 2018 jobbar du med att spela in dina äldre låtar i ny tappning och först ut att släppas på Spotify den 23 mars var låten ”Ingen vind, ingen våg”. Hur kom du på idén till detta, och vad jag har hört har du spelat in flera låtar i ny tappning, stämmer det?

– Det var skivbolaget som hörde av sig och ville att jag skulle göra de gamla låtarna i nya versioner. Vi får se var vi hamnar. Just nu när vi träffas så ligger en ny version av ”Anden i lampan” på Spotify.

IMG_2521.jpg

 

Blir det ett nytt album med låtar i nya tappningar?

– Det får vi se, men det är mycket troligt. Jag jobbar ihop med Pär Winberg på skivbolaget ATENZIA.

 

Om du får välja en låt av alla du sjungit in vilken låt skulle du då välja som du tycker är bäst, och varför?

– Det där är svårt. En låt som jag tyckte blev kanonbra men som inte uppmärksammades var låten ”Susie”. Den handlar om en tjej som är ute på villovägar. ”Sommaren är ung” är en annan låt som jag tycker är kanon. ”Tom & Helen”, ”Ingen vind ingen våg” och ”Guenerina” är naturligtvis också mina favoriter. Det finns flera att välja på, och man tycker om alla låtar fast då kanske på olika sätt.

IMG_2515.jpg
Paul och jag inne på Berts Schlagermuseum.

Idag jobbar du på en begravningsbyrå och du är även ute och spelar ibland. Hinner du med några fritidsintressen?

– Ja, jag åker ut med ett program som heter ”Paul Sahlin berättar och sjunger”. Jag hade även en nyrenässans med vuxendisco på mitt gamla diskotek Slussen Discoteque som hette LIPZ Nightclub där vi körde ett 40 + koncept med disco och uppträdande, och där man kunde mingla med mig. Det var väldigt populärt och det körde vi cirka 5 gånger om året.
Musiken är mitt fritidsintresse. Jag dubbeljobbar så jag hinner inte med något annat.

Stort tack Paul för att du tog dig tid för en intervju, det var mycket trevligt att få träffa dig. Under här har ni länk till Spotify och Paul Paljett på Facebook.

Paul Paljett på Spotify.

Paul Paljett på Facebook.

Pauls privata foton använder jag med tillstånd av honom. 

Alice Nyfjäll från Lysekil kommer denna säsongen att spela elitseriehandboll med Skara HF.

Idag får ni träffa Alice Nyfjäll från Lysekil som är född 1996 och som denna säsongen kommer att spela elitseriehandboll i Skara HF.

CI2A9778

Hur startade ditt handbollsintresse?

– Det startade att jag var på min bror Adams träningar och matcher. När det var halvlek var jag nere på planen och lekte med bollen. Jag längtade till jag kom i den åldern där jag skulle få pröva på detta med handboll på riktigt.

 

När började du träna med LHK?

– Ola Almgren och Patrik Svensson startade en handbollsskola både för killar- och tjejer. Där var det mest på skoj och mycket lek.

958b4be9-4b4c-4f40-981c-09b15a2487fc
Foto: Privat.

 

Hur länge spelade du i LHK?

– Jag spelade tills jag blev 16 år.

 

Hur gick det för dig i LHK?

– Det gick bra ganska tidigt för mig i LHK och har alltid haft ganska lätt för bollsporter.

a3b54b30-9d89-483c-a104-e44e18c34d6d
Foto: Privat.

 

Har du haft någon manlig eller kvinnlig förebild? 

– När jag var yngre såg jag mycket upp till Kim Andersson och Johan Pettersson, även Johanna Ahlm var en förebild. Nu kollar och inspireras jag mycket av Camilla Herrem och Amanda Kurtovic som är två snabba och skickliga kantspelare i Norska landslaget.

 

Sen lämnade du Lysekil för Göteborg och handbollsgymnasiet där?

– Ja, jag gick på Katrinelundsgymnasiet i Göteborg som har en massa olika sporter på schemat. Där läste jag 3 år.

 

Spelade du i någon klubb när du gick gymnasiet?

– Ja, jag spelade med Sävehof men hade problem med skador nästan hela tiden när jag gick i gymnasiet.

Träningsturnering med Sävehof
Foto: Privat.

Vad hände?

– Jag har dragit korsbandet 2 gånger. Första gången var jag 13 år och andra var jag 16 år och det gick sönder bara någon vecka innan jag skulle flytta till Göteborg. Det var först på våren sista månaderna av gymnasiet som jag fick spelat lite.

 

Vad gjorde du under tiden?

– Sävehof och skolan hjälpte mig med rehab efter operationen. Det är mycket att sitta och sträcka på benet och bygga upp musklerna runt låret, för att det skall bli stabilt igen. Sedan fick jag lite komplikationer så de fick gå in i knät igen så det drog ut på tiden kan man säga.

 

Vad gjorde du efter gymnasiet i Göteborg?

– Då flyttade jag hem och jobbade här på Sportshopen i Lysekil. Efter sommaren flyttade jag vidare till Skara för att spela med Skara HF.

Träningsturnering med Skara
Foto: Privat.

 

Vad gör du i Skara mer än att spela handboll?

– Jag jobbar hos Schenker på deras lager.

 

Hur kom det sig att du kom till Skara HF?

– Skara HF fick en ny tränare som heter Andreas Johansson som är från Göteborg. Andreas hade bl.a. hand om Göteborgs stadslag när vi spelade Sverige Cupen. Han hade lite koll på mig och så behövde de en vänsterhänt spelare.

 

 

Vad spelar du på för plats?

– Just nu är det mest högerkanten, men även lite högernia. Jag har spelat för Skara HF en säsong.

 

 

Är du helt skadefri idag?

– Ja, nu är jag helt fri från skador och det känns jätteskönt.

 

 

Skara HF spelade i Allsvenskan förra säsongen men nu är ni uppe i Elitserien i handboll. Hur känns det?

– Det är jättehäftigt. Det skall bli kul.

 

Skillnaden mellan Allsvenskan och Elitserien hur stor är den?

– Det är en jättestor skillnad. Det märks redan på träningarna då vi tränar dubbelt så mycket som vi gjorde innan. Skillnaden är även stor mellan topplagen och bottenlagen i Elitserien.

 

När blir premiären och vilka möter ni?

– 21 september och vi möter Lugi.

 

Tanken med Elitserien och målet vad är det?

– Målet är att vi skall hålla oss kvar. Vi vill absolut inte bli något strykgäng som åker ut efter första året.

 

 

Skara och handboll hur är det?

– Skara har varit i Allsvenskan i några år och intresset är jättestort och det är mycket publik. Det är mellan 700-800 personer på varje match.

 

Stämmer det att Bert Karlsson sponsrar er?

– Ja, när vi började vinna i höstas och vi kände att detta kunde gå vägen så erbjöd sig Bert att betala 10 000 för varje match vi vann. Vi vann faktiskt 14 raka så det blev en del pengar till klubben. Jag har pratat med Bert några gånger och han tycker det är roligt att engagera sig i Skara.

 

Har lagets ändrats något inför denna säsong?

– Vi tappade våran lagkapten för hon slutade. Sen har det kommit in två nya spelare i laget.

 

Hinner du följa med handbollen på hemmaplan?

– Jag följer hur det går för LHK. De har inget damlag nu och det är lite tråkigt.

 

Vad har du för framtidsplaner?

– Fortsätta utveckla min teknik på handbollsplanen och på så sätt få ännu mer speltid.

 

Skulle du tänka dig att spela utomlands?

– Danmark skulle vara lockande. Den är även en del andra länder som kommer med storklubbar som t.ex. Rumänien och Ungern m.m. Det är en dröm att få komma utomlands och spela.

 

Du följer din bror Adam som spelar i Danmark.

– Ja det är väldigt roligt. Jag hoppas att han lyckas i Danmark.

CI2A9789-2
Jag och Alice.

 

Jag kommer att följa Alice och lycka till nu i Skara. Stort tack för att du ställde upp på en intervju.

 

 

Ola Lindholm barnboksdebuterar. Den 12 mars blir det stor releasefest på Akademibokhandeln här i Lysekil.

Idag får ni träffa Ola Lindholm på min blogg. Jag åkte hem till Ola och fick en mycket trevlig pratstund med honom där han bl.a. berättar om sin barnboksdebut som han släpper den 1 mars och där han har valt att lägga bokreleasen hos Hasse Ekbrand på Akademibokhandeln i Lysekil.

CI2A9521.jpg
Ola & jag.

Ola Lindholm är född i Lund den 5 november 1970. Han flyttade med familjen till Karlshamn när han var sex år. Efter grundskolan blev det samhällsvetenskaplig linje på Väggaskolan i Karlshamn.

Jag frågar Ola om han redan tidigt var inne på det här med programledare för TV?

– Nej absolut inte, jag hade inte en aning om vad jag ville bli och det vet jag fortfarande inte. Livet är ett äventyr och man får se vad som händer på vägen.

Hur kom du in på det här med TV? 

– 1993 för 23 år sedan kom jag in i TV. Jag bodde på soffan hos en kompis i Stockholm. Han spelade gitarr och sjöng och jag spelade på en tvättbräda. Tvättbrädan var det enda instrument jag kunde spela och hålla takten på. Jag hade långt hår och så spelade vi på krogar runt om i Stockholm. Vi fick tretusen kronor direkt i fickan per kväll. Det var perfekt.

Killen jag sov hos hade en kompis som jobbade med TV. De letade efter någon som skulle vara hallåa på TV 3 mellan några ungdomsprogram på eftermiddagen. De tipsade om den där Blekingen med långt hår och som pratade så konstigt. Jag fick testa detta och fick jobbet.

Hur gick det?

– Jag var värdelös på detta och fick hatbrev hela tiden där de bl.a. skrev ”kasta ut honom”.  Det var hemskt för jag var riktigt värdelös men samtidigt var det roligt att fått ha varit med om detta.

Hur gick du vidare efter hallåandet i TV 3?

– På 90-talet behövde de veejays på ZTV och då började jag där med att presentera musikvideos och hade fortfarande långt hår och var tuff. På den vägen var det och därefter rullade det på.

Sen började du på SVT?

– Ja, kommer man in i branschen så är det svårt att ta sig ur. (Ola skrattar). En kompis till mig hade gått en TV-producentlinje och hon ville göra ett naturprogram för sexåringar. Hon hade lagt upp idén för SVT och fick klartecken att få göra sex stycken program.

Hon ringde mig och frågade om inte jag ville vara programledare. Nja, jag var inte riktigt inne på detta med att bli barnprogramledare. Jag var runt 26 år och tyckte att barnprogramledare skall man inte vara. Jag ville vara tuff och gå före i köerna på Stureplan och det får man inte om man blir barnprogramledare. Hon tjatade och tillslut sa jag ja.

Vi satt på ett möte och vi skulle bestämma vad som skulle vara med i programmet. Vi tittade på ett inslag från ett danskt TV-program där de hade byggt upp en liten miniscen med en ridå. De drog för ridån och där låg det en liten bajs. Sedan presenterade de den där bajsen och sa; ”att den här kommer från kamelen”.

Detta gjorde vi om till ”Gissa bajset”. Det var där på det mötet på SVT det började och jag visste att det skulle bli en succé för det kändes helt rätt. Vi spelade in programmen och redan efter första programmet blev det en supersuccé. ”Myror i brallan ” hette programmet och det sändes för första gången 1999.

CI2A9496.jpg

Söndagsöppet ihop med Richard Olsson och Lotta Engberg gjorde du år 2000, hur var det?

– Ja, där var det jag och Gorillan som bl.a. gjorde en talkshow för barn. Det var ihop med mina kompisar Lotta Engberg och Richard Olsson som jag gjorde det programmet. Det blev hela femtio program på fyra säsonger.

2002 vinner du en Grammis.

– Ja, det stämmer. Fast jag har varit nominerad en gång tidigare för Myror i brallan skivan. Signaturmelodin skrev jag texten till när jag satt på en buss på väg hem från SVT. Skivan Ola & Gorillan fick vi en Grammis för 2002. Jag har bara sett Grammisen en gång och det var den kvällen vi vann den. Mats som var Gorillan har haft den de senaste tio åren. Jag hoppas att jag snart får hem den till Skaftö.

Vi turnerade i ungefär tre år och det var jag, Mats och min gode vän Oscar. Jag var stjärnan och var konferencier. När jag någon gång fick lite feeling och trodde jag var popstjärna så drog alltid ljudteknikern ner mickrofonen så jag inte hördes.

2004 gjorde du Melodifestivalen och året efter Wild Kids hur var det?

– Jajamensan, det var ett två intensiva år med dels Melodifestivalen och planeringen av Wild Kids. Melodifestivalen hade det året 4.3 miljoner tittare. Jag ligger på tredje eller fjärde plats på någon tittartopp genom tiderna ihop med Charlotte Perrelli och Peter Settman och det är stort.

Vad minns du av Melodifestivalen 2004?

– Melodifestivalen är väldigt speciell och det var väldigt roligt att få göra den. Men det är också ett sammanhang där alla som är inblandade kliver in i en bubbla under sex veckor och tror att de är i det absoluta epicentrumet i världen under de sex veckorna. Det spelar ingen roll om ett tredje världskrig hade brutit ut, ingen i Melodifestivalen hade märkt detta. Det är rätt häftigt att få vara med om det engagemanget men samtidigt är det en väldigt märklig värld.

Kommer du ihåg vem som vann?

– Det var Lena Philipsson med låten ”Det gör ont” och det glömmer jag aldrig. Jag kommer ihåg många roliga saker. När jag hör vinjettmusiken till det årets Melodifestival så ökar pulsen på mig även om det har gått tolv år sedan den var. Den pulsen man får när man vet att det är 4 miljoner tittare och man är i Globen och det är fullsatt och alla skriker för fullt och man vet att fuckar man upp nu då fuckar man upp rejält.

Jag gjorde faktiskt det för i finalen sjöng jag, Peter och Charlotte en sång i inledningen i Globen. Först sjöng Charlotte och sedan Peter och när det var min tur så tappade jag bort texten och fick lalla igenom den. Jag tror inte det var någon som märkte det.

Hur var det att göra Wild Kids?

– Jag var med och startade det och byggde upp det.

Hur kom man på idén till det?

– Jag tror man ville göra ett Robinsson fast för barn. Det är en svensk idé från början och vi var det första landet som gjorde det och sedan är det några länder som gjort det efteråt.

Ingen hade gjort något liknande och första året var vi ute i fem veckor i skogen. Det spelades in på Kolmården i Norrköping. Det var sex ungar som började med hela äventyret och de var i skogen i fem veckor utan sina föräldrar och vi hade ansvaret för dem.

Jag minns att vi stod på första inspelningsdagen och det kom helikoptrar som de skulle åka med. Det fanns även sjöflyg och det var en stor inspelningsplats med hela sjuttio personer som jobbade med produktionen. Jag och producenten Joel tittade på varandra och sa att; ”tänk om barnen vill åka hem imorgon, va fan har vi gjort vi kan inte skicka ut sex ungar i skogen utan sina föräldrar i fem veckor, är vi helt dumma i huvudet. Tänk om de blir mörkrädda och säger att de vill åka hem”.

Produktionen kostade över tio miljoner kronor och vad skulle hända då om de inte ville vara kvar. Det gick helt fantastiskt och allt gick perfekt och blev en av de största barnserie-succéerna någonsin i Sverige. På den tiden sändes det på SVT 1 på fredagkvällarna och vi hade miljonpublik.

Hände det något roligt under inspelningarna av Wild Kids?

– Det hände hur mycket som helst. Jag minns ett speciellt tillfälle när Bert Karlsson var med och ungarna verkligen älskade Bert. De puttade honom i vattnet och han blev så stressad att han höll på att drunkna. Vi drog upp honom på flotten och allt gick bra.

CI2A9492.jpg
Ola med Kristallen som han vann för ”Årets barn -och ungdomsprogram” 2010 med Wild Kids.

Sen blev du chefredaktör för Kamratposten hur kom det sig?

– Jag blev headhuntad, för Bonnier hade letat efter någon runt om i Sverige som de trodde kunde sätta lite ljus på Kamratposten och kanske modernisera den lite och se till att fler ville prenumerera på den. De tjänade inga pengar på den när jag kom dit men det var min uppgift att den skulle gå med vinst. Jag jobbade där i fem år och lyckades ganska väl med den. Det var väldigt roligt. Kamratposten startade 1892 och är världens äldsta barntidning.

Sedan började du jobba med Sean Banan?

– Det stämmer. Chefen på Sony Music ringde och ville att jag skulle hjälpa Sean med texter till nya låtar till en platta. Jag tackade ja och vi började sammarbeta. Sen blev det Melodifestivalen där jag skrev texten till ”Copacabanana” och även regisserade hela showen till numret i Melodifestivalen.

Sean säger alltid att vi jobbar mot varandra än med varandra. Först skriver jag en text som jag tycker är bra och sedan förstör han den. Tillslut så enas vi.

unnamed
Sean & Ola.

Hur var det att vara tillbaka i Melodifestivalen?

– Det var roligt att vara där som upphovsman. Samtidigt gjorde jag det för jag fick chansen att göra den galnaste showen som Melodifestivalen någonsin har sett. Sen så fick jag med tvillingarna Tommy och Roger Fransson från Lysekil och det var jättekul. Vi träffades på en fika på Jönssons Katt i Lysekil och jag berättade vad de skulle göra. De tackade ja och var supermodiga.

Blir det något mer samarbete med Sean?

– Ja, det kommer nya häftiga saker framöver med Sean. Vad det är kan jag tyvärr inte säga idag.

CI2A9483
Det har blivit både Guldskivor och 2 x platina skiva med Sean Banan.

Vad gör du idag?

– Dels så har jag jobbat en del med SVT och förra året producerade jag två helkvällar. En med Tomas Ledin och en med Lisa Nilsson som sändes i SVT. Jag har jobbat med Nobelfesten och sändningarna med bl.a. Kattis Ahlström. Det var roligt att få jobba med Kattis och kliva tillbaka in i rutan igen. Jag har även suttit och jobbat med utvecklingen vilket betyder att man hittar på nya TV-program.

1c972165-8199-4042-bd30-6bb8af4560f6
Nobelpristagaren Arthur B McDonald, Ola och Mats Sundin.
1338e791-7f4b-446d-b0e1-c221ec2a4093
Ola och Niklas Källner när de jobbar med Nobel intervjuerna.

Du kommer att släppa din bokdebut den 1 mars. Hur kom du på den idén?

– Jag har alltid vetat att jag förr eller senare kommer att skriva en bok. Jag har så många historier i huvudet och det har jag haft sedan jag var fem år. För att kunna skriva böcker så behöver man ha någon sorts tid och lugn i kroppen som jag aldrig tidigare har haft, men som jag fick när jag flyttade till Bohuslän.

Man blir lite äldre och man har inte lika bråttom längre och helt plötsligt sitter man där och har både tid, kraft, ork och förmåga att skriva och då gjorde jag det. När jag väl var färdig så skickade jag in manuset till boken och Bonniers sa att det var kanon och den ger vi ut.

Det blev en barnbok.

– Ja, det blev en barnbok som heter ”Drömfångaren odjuret vaknar”. Jag håller redan med på en uppföljare till den. Det är en tvådelad historia så det blir två böcker. Den första boken släpps 1 mars och den andra kommer lagom till bokmässan i Göteborg i höst. Så just nu har jag fullt upp med skrivandet.

CI2A9497
Ola i sin skrivarlya.

Kan du berätta lite om vad boken handlar om?

– Det är en äventyrsberättelse som handlar om en liten pojke som har haft det tufft i livet där föräldrarna dog i en bilolycka och han bodde i ett fosterhem där han blir slagen. Han blir inlåst i ett litet rum i källaren och en natt drömmer han om ett fruktansvärt odjur. När han vaknar inser han att odjuret har kommit till liv genom hans drömmar och han ser en enorm man som slåss mot odjuret utanför huset där han bor. Då bestämmer han sig från att fly från odjuret och sin fosterfamilj.

Sen träffar han på en mycket märklig familj som heter Angel. I den familjen finns det en flicka i hans egen ålder och en enorm man som är pappan i familjen. Den familjen visar sig vara drömdjursfångare i den 21:a generationen. De har fångat in drömdjur som barn har drömt fram genom århundraden för att skydda dem och de har samlat alla dess drömdjur på en mycket hemlig ö långt ute på en ocean, och där börjar äventyret.

unnamed (1)

bokreleasen blir i Lysekil hos Hasse Ekbrand på Akademibokhandeln. Hur kommer det sig?

– Jag satt på Bonniers förlag och vi hade ett stort möte. Vi började diskutera om ett releaseparty och funderade på var det skulle vara någonstans. Då sa jag att det skall vi ha i Lysekil. Jag har inte frågat honom ännu men det finns en härlig man där som driver en bokhandel och som är en riktig eldsjäl.

Jag frågade Hasse om de ville vara värdar för min releasefest och de var de vänliga nog att ställa upp på. Det tyckte jag var jättetrevligt. Lördagen den 12 mars kl. 11:00 blir det stor releasefest på Akademibokhandeln i Lysekil.

Hur kom det sig att du flyttade till Skaftö?

– Min sambo Lotta och hennes syster äger Hannas i Hamnen i Grundsund och Ladan på Östersidan. Sedan är svärmor och svärfar här väldigt mycket. Vi levde ett extremt hektiskt liv i Stockholm och jobbade otroligt mycket. Vi hade en femårig son som vi kände att vi ville tillbringa mer tid med och ville även ha det lugnare och skönare. Samtidigt ville vi att han skulle få vara nära dem som älskar honom mest.

Jag älskar Skaftö och har varit här på somrarna under många år. Sen så fick vi tips om ett ställe och det fick vi köpa.

Som sista fråga ber jag Ola beskriva Skaftö med några få ord.

– Mirakeleön säger många och det är verkligen en mirakelö. För mig är Skaftö att verkligen bo på landet men samtidigt får den här ön så otroligt mycket influenser utifrån eftersom det är så mycket sommargäster här. Det är så stor del av kulturen på ön vilket jag tycker märks och det känns inte som man har flyttat till en håla någonstans i Sverige. Det känns fortfarande som man befinner sig i världen fastän man bor på ett litet ställe. Det är det viktigaste förutom att det är så ofantligt vackert här på Skaftö.

Stort tack Ola för intervjun och lycka till med bok och allt annat. Här kan ni följa Ola på Facebook.

Ola boksläpp