Idag får ni följa med till Immestad i Brastad och träffa Lysekilskillen Henrik Harnevie som köpte den gamla örtagården i Immestad

Henrik Harnevie har ett stort intresse för all konservindustri som verkat i framför allt Lysekil genom åren. Just nu så håller Henrik på att färdigställa det som i framtiden blir ett museum på familjens gård i Immestad. Arbetet med att hitta en lokal där han skulle kunna visa sin samling med bland annat saker från konservindustrin har äntligen gått i uppfyllelse.

Det finns många andra som samlar men Henrik vill göra något bra av det och inte enbart låta det ligga. utan också visa upp det så det blir till glädje även för andra. Han har även alltid haft ett stort intresse även för växter och med gården följde ju även örtagården. Jimmefors Örtagård hette gården en gång i tiden.

Köpte gården på auktion

Henrik berättar att hur han kom över gården var en ren tillfällighet. Det var en exekutiv auktion och han åkte dit och köpte husen, gården och marken som är på elva hektar. Det har varit en hel del jobb och är även framledes så med att återställa hus och annat på platsen.

Var Skandinaviens största örtagård en gång i tiden

Han har många tankar på framtiden och en trädgårdsförening som kunde ta tag i och driva örtagården är en sådan. Örtagården var en gång i tiden Skandinaviens största örtagård. Henrik berättar att som mest fanns det över 2700 olika arter. Varav cirka 1500 fanns till salu. Kurt Jimmefors som startade örtagården och fick även kulturpriset för detta.

Fick Karl Gustav ”Carla” Anderssons plåttryck

I det som blir ett framtida museum kommer cirka 600 plåttrycken att visas upp och Henrik berättar att dessa tryck från Carla är de föremål han är mest glad över.

Karl Gustav Carla Andersson började sin bana på Lysekils Emballagefabrik 1937 och det är fantastiska dekorer han gjorde under åren. PLM köpte 1942 emballagefabriken och då kom Carla in på PLM. Sedan blev det Bansviks Emballagefabrik och efter det startade Carla i egen regi berättar Henrik.

Förlagan i akvarell till julsill från Boviks konservfabrik har Henrik i sin ägo. Den gjordes först av John Lindblom, men anpassades sedan av Carla så den skulle passa till en julsillburk. John Lindblom anses ha varit den mest förnäma illustratören i konservindustrin.

Rekordmagasinet

I en av glasmontrarna så ligger det ett Rekordmagasin. Bilden på framsidan är gjord av Thord Lindblom som var son till John Lindblom. Thord Lindblom blev efter att ha arbetat ett kort tag på PLM i Lysekil en av de största illustratörerna på Rekordmagasinet berättar Henrik. Henrik har både förlagan i akvarell och tidningen med det trycket.

Dansbiljetter

I samma monter ligger gamla dansbiljetter till Tuntorp, Rixö och Hallinden. Polletter från Skandia fabriken, Mekaniska verkstaden och motorsågsfabriken i Brastad med mera. Det finns hur mycket som helst att se hos Henrik.

Den äldsta konservburken är från August Lysell i Lysekil. Den är från innan 1898 berättar Henrik. Över 2000 etiketter och burkar har Henrik i sin samling. Nautica, reklamföremål och allt man kan tänka sig i övrigt från området ligger också i Henriks intresse och det märker man när man tittar runt i lokalen.

Nålmärken

Klubbnålsmärkessamlingen har växt en hel del sen jag såg den sist. Han köpte både Jan och Kaj Löfgrens samlingar med klubbmärken. Han visar även en oöppnad saftflaska från saftfabriken ”Fructo” som en gång i tiden låg i Lysekil och drevs av Melker Davidsson.

Något som ännu inte finns ute på Immestad är en barnfrisörstol som säkert många i Lysekil känner igen. Den kom till en salong i Lysekil i mitten av 50-talet och användes till cirka 2015. Det vill säga att den användes här under cirka 60 år.

Tack Henrik för att jag fick besöka dig och se din otroligt fina samling av föremål. Jag hoppas att du öppnar upp museet och att örtagården blomstrar upp igen.  

Som avslutning på detta år så får ni en återträff med en av våra tjuvar i Tjuv & Polis. Idag gör Francisco magiska nyårspraliner här på bloggen

Som avslutning på detta år så får ni en återträff med en av våra tjuvar i tv-serien Tjuv & Polis. Francisco ”Frasse” Lopez jobbar på Vann Spa Hotell och Konferens sedan 21 år tillbaka och idag gör Francisco magiska nyårspraliner här på bloggen. Under vårt samtal berättade även Frasse hur han kom till Sverige och lite om Tjuv & Polis.

Francisco ” Frasse” Lopez utanför sin arbetsplats på Vann Spa Hotell och Konferens.

Praliner

När jag kommer till Vann så har Francisco förberett med att smälta chokladen som han skall använda till pralinerna. När han smälter chokladen så är den cirka 45°. Efter det skall temperaturen ner till 27° och sedan skall den upp till 31° innan man använder den. Höjningen av temperaturen gör han i ett varmt vattenbad.

När han tar skålen med chokladen 27° chokladen, så berättar han utan att mäta hur många grader den är att han vet det, för han brukar prata med chokladen. Det är på detta sätt man temperar chokladen.

Riktig choklad

Till praliner använder alltid Francisco riktig choklad som måste tempereras. I chokladen finns ingen palmolja eller kokosfett. Därför måste man temperera chokladen för att den skall kristalliseras.

Vi kommer in på Tjuv & Polis

När vi står och Frasse gör vattenbadet så säger han och skrattar; ”ta inte för många bilder på min mage. Jag har slappnat av lite med träningen nu efter kuppen”. Vi kommer in och pratar om slutscenen när de står nedanför kvarnen och Frasse berättar att när han blev tagen av Kristin så blev han nollställd. Sista dagen var han väldigt psykiskt trött och det var påfrestande.   

När de tog sonen Sebastian så trodde han även att de skulle ta honom. Vem som hade angett Sebastian vet de inte, men de hade en fotograf som bodde hemma hos dem och han följde ju dem både ute och inne.  

Frasse känner att det viktiga i detta är att de fått väldigt bra respons av folk som de träffar. Han berättar att de säger tack för underhållningen och det är ett mycket bra betyg. Fast sista dagen av Tjuv & Polis hade han gärna gjort om så de kunde vinna istället för poliserna.

Åkte till Sverige på semester och ville uppleva midnattssolen

Frasse är född i Spanien men åkte till Sverige på semester med sin svåger. De skulle titta på midnattssolen ihop. De åkte ända upp till polcirkeln och de ville verkligen se om att det gick att läsa mitt i natten. Det gick och sedan fortsatte det resan. En sak som Frasse minns med resan var att allt var så grönt och fint i Norge och Sverige om man jämför med Spaniens storstäder.

På deras resa träffade han en tjej i Paris som var från Sverige och som han höll kontakt med. Efter slutförd militärutbildning eller lumpen som man säger i Sverige så åkte Frasse och hälsade på tjejen som han träffade i Paris. Hon bodde i Helsingborg.

Chokladformar som blir praliner

Nu håller chokladen en temperatur av 27° och nu skall det göras lite chokladformar till pralinerna. Han tar lite choklad på en visp och ser om dropparna från chokladen stelnar. Rumstemperaturen spelar också in i köket. Ibland är det för kallt och ibland kan det vara för varmt.

Vid olika konferenser gör han även praliner i alla dess olika sorter. Det kan bli upp till 8 olika sorter som bjuds på.

Foto: Privat.

Foto: Privat.

Foto: Privat.

Nu häller han i chokladen i lastformarna och sedan får det stelna en stund innan han häller ut överbliven choklad ur formarna som blir formen till pralinen. Chokladen skall inte stelna i kylen utan i rumstemperatur där den kristalliserar sig själv. Kristalliseringen betyder att molekylerna går ihop som består av socker, fett och kakao.

Blev nyfiken på Sverige

Frasse hade jobb i Spanien men nyfikenheten på Sverige och kärleken förde honom hit. I Helsingborg hittade han inget jobb så de flyttade till Uddevalla. Där fick han jobb som bagare. Francisco är både kock, bagare och konditor. Efter Uddevalla blev det Brastad där han startade ett bageri som han drev i ett antal år, men Brastad är en alldeles för liten ort för att två bagerier skall kunna gå runt.

Efter att han stängde bageriet i Brastad fick han jobb på Björsells i Lysekil. Under sin tid på Björsells utvecklade han en mjölallergi mot mjöldamm så han var tvungen att sluta.

Flyttade hem till Spanien

Det blev Spanien för Francisco och hans dotter. Vistelsen i Spanien blev inte så lång så de flyttade tillbaka till Lysekil igen.

Utbildade sig till kock i Trollhättan

Tillbaka i Lysekil utbildade han sig till kock i Trollhättan. Praktiken gjorde han på gamla Lingatan som de hette då och efter att skolan var avslutad så fick Francisco jobb direkt på dåvarande Lingatan.

Sedan ett antal år tillbaka heter det idag Vann Spa Hotell och Konferens och han har jobbat på samma ställe i 21 år. Idag känner han inte direkt något av mjölallergin.

Klart efter en lite stund

Bara efter en stund är det klart och Frasse häller av chokladen som inte har stelnat i formen. Frasse säger; ”man skall inte låta det stelna för länge då blir formarna för tjocka”. Han vänder på formarna och man ser att chokladen som inte stelnat rinner ut. Chokladen som rinner ut ur formarna kan han återanvända igen.

Choklad är det roligaste att jobba med berättar Frasse. Man kan hitta på så mycket med olika saker med choklad.

Fyllning till pralinerna

Nu skall chokladskalen stå till sig så att de släpper från formarna.

Nu är det dags att göra en ganasch som blir fyllningen till pralinerna. Frasse hämtar en annan bunke med smällt choklad. I den smälta chokladen häller han i en burk med karamelliserad mjölk. Nar han nu blandar i detta så börjar chokladen att stelna, För att få den extra krämig och mjuk så måste han nu tillsatta sockerlag, glykos och grädde. Glykosen är till för att behålla mjukheten i själva fyllningen.

Innan han fyller på fyllningen till pralinerna tar han bort den överflödiga chokladen som satt sig på formen.

Frasse vispar och man ser hur den mjuknar och blir mer krämigt. Nu är fyllningen klar att spritsas i chokladskalen.

När spritsningen är klar så lägger Frasse en av formarna i frysen en kort stund för att jag skall kunna ta foto på den färdiga pralinen. Man kan även lägga en chokladbotten på pralinen men det hann vi inte med när jag var och hälsade på Frasse på Vann.

Jag kan avslöja att pralinerna var magiskt goda och det var faktiskt den godaste pralinen jag någonsin smakat.

Som avslutning frågar jag Frasse hur han trivs i Lysekil?

– Jag trivs jättebra. Staden är väldig fin under alla årstider. Lysekil har både skog, berg, hav och det är nära till andra större städer. Det känns inte direkt som vi bor i en liten stad.

Här är Frasse och Sebbe på en bild tillsammans. Båda medverkade i Tjuv & Polis.

Tack Frasse för att tog dig tid för att göra nyårspraliner och jag önskar dig och alla läsare av bloggen ett riktigt Gott Nytt År!

Idag på bloggen får ni följa med till Räddningstjänsten i Brastad som söker personer som vill bli deltidsbrandman

Jag besökte Brastads brandstation som är en av de sju brandstationer som är fördelat i Uddevalla, Lysekil och Munkedal och som tillhör förbundet Mitt Bohuslän.

Där träffade jag Karl – Fredrik Petzäll styrkeledare, brandinspektör och blivande stationschef i Brastad. Vidare på plats fanns även Lars Johansson, Martin Stensson styrkeledare i pol, Bo Sandström styrkeledare, Johan Skoog och Anders Henriksson aktiv i 28 år som nu är pensionerad som brandman men som fanns på plats när jag var och hälsade på.

Fr. vänster: Lars Johansson, Anders Henriksson, Martin Stensson, Bo Sandström, Johan Skoog och Karl-Fredrik Petzäll.

Byggdes till 1995

Brandstationen fick en rejäl upplyftning 1995 då det bland annat tillkom teorilokal, kök, större omklädningsrum, duschar, bastu och tvättrum med mera.

Idag är de 13 deltidsbrandmän i Brastad som har beredskap hela tiden. Sen finns den några i en pool som inte ingår i den normala beredskapen på grund av att de jobbar för långt bort för att ansluta inom utsatt tid för utryckning från brandstationen.

Regeln är att man måste ha fem minuters anspänningstid, men på grund av bristen på personal har man valt att utöka denna tid till 8 minuter. Detta för att nå ett större upptagningsområde för rekrytering av personal till räddningstjänsten i Brastad.

Bör vara 20 brandmän på en station

Normalt skall de vara 20 deltidsbrandmän, men problemet som uppstått i Brastad och många andra deltidsbrandkårer är att man är för få. Detta är idag ett vanligt problem i Sverige på mindre orter.

Idag om man det skulle brinna i närheten av Brastad i en villa och man vet att det finns personer i huset så får man inte gå in och rökdyka med så få i personalstyrkan och det kan få mycket allvarliga konsekvenser på plats. De får inte gå in och måste invänta att Lysekil eller Munkedals räddningstjänst ansluter till platsen, och då förstår ni nog vad sekunder och minuter betyder om man skulle behöva göra en rökdykarinsats vid det tillfället.

Anders Henriksson före detta brandman berättar att för 15 år sedan var det inga problem med att få personal till räddningstjänsten, då var det kö för att få komma in. Det har gått i vågor genom åren med att få tillgång till personal.  

Idag är det bara män i personalstyrkan i Brastad men man ser gärna att tjejer söker till deltidsbrandman. Hur går det då till om man vill bli brandman.


Ansökan till deltidsbrandman

Är du kvinna eller man med rätta gnistan, båda fötterna på jorden och hjärtat på rätta stället? Vill du dessutom hjälpa människor på din hemort att känna sig trygga i sin vardag?

Vi söker deltidsbrandmän till våra stationer i Ljungskile, Brastad, Lysekil, Munkedal och Hedekas. Som deltidare på brandstationen kommer du in i en god gemenskap. Du blir en viktig resurs för samhället och en tillgång i säkerhetsarbetet på ditt jobb. raddningstjansten@mittbohuslan.se

Här kan du läsa mer: https://mittbohuslan.se/om-oss/jobba-hos-oss.html

Nyast hos räddningstjänsten i Brastad är Lasse Johansson som är 60 år. Han är sedan ett år tillbaka deltidsbrandman. Lasse berättar att man får göra en konditionstest, läkarundersökning och sedan får man en utbildning. Som chaufför av brandbilen så får man även ett lastbilskort med betald utbildning. Räddningstjänsten ersätter det inkomstbortfall du drabbas av från din vanliga arbetsgivare under utbildningen. Du får även fri tillgång till brandstationen där du kan greja med din bil på fritiden och man får använda gymmet som finns i brandstationen. 

En fantastisk gemenskap

Dessutom får du en fantastisk gemenskap som blir som en familj intygar alla som är där. Chargongen kan bli lite tuff ibland mellan killarna men det är bara att ta för sig och ge igen säger de och skrattar.


Hur många utryckningar har ni på ett år?

– Tidigare har vi haft ungefär 60 utryckningar per år, men nu när vi har en ledningscentral så gallrar de bort en del av larmen som inte är räddningstjänstuppdrag. Exempel en del av de singelolyckor åkte vi på förut, där man idag om man tagit sig ur bilen och står utom fara så är det ett bärgningsuppdrag säger Karl – Fredrik Petzäll där räddningstjänsten inte rycker ut.

Det är väl inte bara bränder ni åker på idag?

Vi har något som heter IVPA och det betyder i väntan på ambulans. Om ambulanserna är upptagna på någon annan stans så har vi lite material så vi kan göra livsuppehållande åtgärder. Idag är alla brandmän utbildade i HLR. Förut så hade vi även syrgas men det har vi inte längre. Men vi har defibrillator som vi kan utföra första hjälpen med om det skulle behövas säger Bosse Sandström.


Vad får man uppleva som brandman?

– Med tankar på bränder så är nog Scandinavian Star branden 1990 det värsta jag varit med om, och det säger både Bosse Sandström och Anders Henriksson. Anders fanns på plats när fartyget bogserades in till kajen på Grötö och Bosse gjorde något pass när detta skedde.

Det värsta är nog när barn är inblandade i trafikolyckor, och det kan även vara så vid olyckor att man känner någon av de som blivit skadade säger Bosse Sandström.

Vi åker även på annat och är det IVPH så kan man få åka på suicid och andra saker. Även djurlivräddning ingår. Vi kan även rycka ut om det skulle bli en vattenläcka med mera.

Samtalsstöd vid allvarliga händelser

Efter svåra insatser så pratar man oftast inom gruppen eller om det är en större grej kallar de in kommunens joursamgrupp. Även i förbundet finns det samtalsstöd för den som behöver det.

Johan Skoog berättar att han samtalat med kommunens grupp efter en händelse och det var jättebra.

Sen och andra sidan och det som är det bästa med jobbet är att man kan hjälpa folk. Man tjänar inte några stora pengar på att vara deltidsbrandman, men det man vill är att kunna var med och hjälpa att rädda människor som hamnar i nöd.


Har det ändrat sig med åren detta med släckningsredskap?

– Ja, jösses säger Anders Henriksson. Den bilen vi har här nu har vi bara haft ett halvår och den finns det då ytterligare nya prylar på, och det händer hela tiden saker säger Karl – Fredrik.

Hur har det utvecklat sig?

– Dels så använder man mindre vatten idag. Detta både för miljön och för restvärdet på det objekt man släcker. Ju mindre vatten som läggs på vid själva släckningsarbetet desto mindre vattenskador uppstår i byggnaden som släcks. Man tänker även mer på miljön idag och tanken är då att man kanske inte alltid skall släcka alla bränder där huset ändå är bortom räddning.

Här är skadan på miljön större med kontaminerat släckvatten än vinsten med ett släcka ett ändå förlorat hus. Dock är detta inte något man har börjat praktisera i någon större utsträckning ännu men är än något som det pratas en hel del om under utbildningen till brandman.

Vidare så försöker man hindra förorenat släckvatten att rinna ut i vattendrag och dagvattensystem vid räddningsinsatser, exempelvis genom brunnstätningar, invallningar och liknande säger Karl – Fredrik.

Släcker man en brand snabbare idag?

– Absolut mycket mer effektivare än tidigare och det blir inte alls så mycket skador som det blev förr. Pulver är också väldigt effektivt. Det är därför vi styrkeledare har med oss pulversläckare när vi åker i förväg till en brand. Det är för att man skall kunna dämpa ner en till exempel rumsbrand och det är väldigt effektivt även om det smutsar ner mycket säger Bo Sandström.

– Vi hade en fullt utvecklad brand i en sommarstuga ute på Härnäset som jag var först på. Där hystade jag in en släckgranat och sedan kom resten av gänget och tömde tre pulversläckare i huset och det gjorde att de fick stopp på branden. Sedan var det eftersläckning säger Karl – Fredrik.

Vilken årstid är det mest larm om bränder, är det vid jul?

– Nej, jag vill nog påstå att det är vid påsk och sent på våren när alla sommargäster kommer till sina fritidshus och skall elda skräp säger Bo Sandström.

Är ni ute och visar upp er något på exempelvis skolor och andra tillfällen?

– Vi brukar bland annat visa upp oss på julmarknaden här i Brastad. Vi har gjort det, men vi borde nog göra de mera. I Uddevalla är de ute bland skolorna och pratar om räddningstjänsten. Just nu är det svårt när vi befinner oss i en pandemi. Inom en snar framtid kommer det att gå ut en folder från förbundet som talar om att vi söker folk.

Idag har räddningstjänsten tre bilar till sitt förfogande på brandstationen i Brastad. Tack för att jag fick komma och hälsa på er och hoppas ni får in lite ansökningar nu. 

NU KAN DU SOM VILL SPONSRA MIN BLOGG MED EN VALFRI SUMMA. ANTINGEN VIA QR-KODEN ELLER SWISHNUMMER 1231447168