Idag får ni träffa Lysekilskillen Per Andersson som är född i Australien men som växte upp i Lysekil. Per jobbar idag på stora oljeriggar i Persiska viken

Föddes i Australien

Per Andersson föddes i Altona, en förort till Melbourne i Australien. Pers mamma och pappa och syster, som är några år äldre än Per, emigrerade i slutet på 60-talet till Australien. Det var en hel del som gjorde detta vid den tidpunkten av de som jobbade på Stenungsunds raffinaderi. Det skulle öppnas ett nytt raffinaderi i Australien.

På den tiden berättar Per att man fick flygresan betald och ett litet boende om du stannade i minst två år. Åkte du hem innan de två åren så fick man betala tillbaka pengarna.

Per Andersson.

Familjen flyttade hem till Sverige

Efter fem år i Australien så flyttade de tillbaka till Sverige och Brastad till en början. Att det blev Brastad berodde på att Pers pappa fått jobb på Scanraff, som det hette då. Efter ett antal år i Brastad så flyttade de till Lysekil.

Det blev grundskolan i Brastad för Per under hans uppväxt och efter det blev det årskurs 7–9 på Gullmarsskolan innan han började på Gullmarsgymnasiet. En fyraårig teknisk linje varav två år i Lysekil och sedan de avslutande två åren i Uddevalla. Han passade även på att åka till Australien som utbytesstudent på high school.

Fick jobb på Scanraff

1992 gick Per ur gymnasiet och fick direkt jobb på Scanraff som idag heter Preemraff. Under tiden på Scanraff fick han möjligheten att åka till Saudiarabien under 1 ½ år. Väl tillbaka på raffet så var han driftingenjör ett tag innan han fick möjligheten att jobba offshore inom olje -och gasutvinning för bolaget Maersk Oil i Qatar. Bolaget finns inte längre men de hade ett helt nytt fält i Al Shaheen i Qatar.

Började jobba offshore

Per sökte en tjänst på hösten 2009 för bolaget Maersk Oil i Qatar. Först flögs Per till Köpenhamn för en intervju på två timmar och sedan flögs han hem igen. Per gick vidare och två veckor senare fick han en ny intervju nere i Doa i Qatar. Dit flögs han på natten och gjorde ytterligare en anställningsintervju. Följande natt flögs han hem till Göteborg igen.

Han fick jobbet som Productions Assistent på en oljeplattform i Al Shaheen i Persiska viken. Sedan steg han i graderna och blev Production Supervisor. Efter Maersk Oil började han jobba som Production Supervisor på North Oil Company där han steg i graderna till Operation Team Leader.

Foto: Privat.

Hur var det att få jobb på en offshoreplattform?

– För mig var det lite som vilda västern i början. Det var inte lika strukturerat som att jobba på Preemraff. Det var mer lösa boliner om man säger så, fast säkerheten var skälig. Tempot var väldigt högt och det kom nya plattformar hela tiden, och oljan var det viktigaste att få upp i början. Det har ändrat sig mycket och nu är säkerheten första prioritet.

Hur många är det som jobbar på en plattform?

– Det är lite olika. Den sista plattformen jag varit på nu var vi cirka 180 man. Vi hade en jackup, en enhet som kan hissa upp sig med hjälp av ben som trycks ner i havsbotten, vid oljeriggen och en bostadsplattform med den så var vi ungefär 400 man.

Man har flera olika plattformar runtomkring och de pumpar oftast till den stora oljeriggen. Där separeras olja, vatten och gas. Man vill bli av med så mycket vatten som möjligt så att det är ren olja som går till FSO (Floating storage and offloading unit) tankers. Man borrar till runt 3000 fot.

Foto: Privat.

Jobbar det några kvinnor ombord?

– Det finns inga kvinnor ombord, förutom när de kommer någon kvinna från kontoret och gör undersökningar på plats.

Vad är din uppgift på plattformen?

– Jag har hand om driften på hela plattformen. Det innebär även att jag skriver alla tillstånden ombord.

Foto: Privat.

Hur länge jobbar du ute och hur ser en vecka ut för dig?

– Vanligtvis så jobbar man 28 dagar och är sedan ledig 28 dagar. Jag jobbar 13 timmar varje dag och de resterande 11 timmarna gör du som du vill. För mig är det gymmet en timme, ringa hem, en film och sen är det god natt. Jag går upp kl. 05:00 varje morgon och går till jobbet runt 05:15. Det tar bara 1 minut att gå till jobbet….

Många tycker att 12–13 timmar är inte mycket att jobba under 28 dagar. Det kan jag delvis hålla med om men vi har även larm som går ibland. Det finns 3 olika larm ombord och då måste alla gå till uppsamlingsplatser med mera.

Eftersom det finns olja och gas så har vi mätare på oss mot H2S gas och skulle den ge utslag så bär vi med oss en mask som vi skall ta på oss omedelbart. Om jag inte jobbar så tillhör jag brandstyrkan ombord och är brandledare. Jobbar jag och det händer något så är jag i kontrollrummet, en så kallad emergency center. Därifrån sköter man kontakten med personalen ombord beroende på vad som händer.

Foto: Privat.

Finns det alkohol ombord?

– Nej, det får absolut inte finnas någon alkohol ombord. Men man får röka i speciella rum.

Finns det något att göra på fritiden?

– På de stora plattformarna finns det saker att göra, men inte på de mindre. På den stora plattformen hade vi pingisbord, biljard och ett jättefint gym. Jag promenerar även en hel del på plattformen. 

Foto: Privat.


Är det många olika nationaliteter som möts?

– Det finns olika nationaliteter som filippinare, indier, indonesier, nepaleser och folk från Bangladesh med mera.

Hur är maten?

– Maten är helt okej. Här har vi asiatisk -och västerländsk mat. Det är kanske inte som på Nordsjön, där man hört att jobbar man på Nordsjön så lägger du på dig säger Per och skrattar.

Foto: Privat.

 

Har du några saker som hänt under dessa år som du kan dela med dig av?

–  Ja, jag har sett ormar och rockor som simmar runt plattformen. Whale sharks (Valhaj) kommer en gång om året och lägger sig vid plattformen. Den har ett stråk och det kommer säkert flera hundra som ligger och flyter och äter plankton.

Whale sharks. Foto: Privat.

Foto: Privat.

Det har hänt att Emiren kommit ut med sin yacht och dykt vid någon av plattformarna som haft besök av dessa hajar. Jag har aldrig träffat honom personligen, men han var vid en plattform något år innan jag var där. Då fick de i princip stanna plattformen för att han skulle komma och dyka.

Det jag själv råkat ut för var att vi en kväll fick en påringning om att Emiren ville flyga från vår plattform med en helikopter. Han befann sig ute på sin yacht och behövde åka in till fast mark. Vi fick order om att inte skriva under några tillstånd och inte göra något som kunde riskera en nedstängning av plattformen. Det kom en jättestor helikopter och landade på vår helikopterplatta. Ut kom en butler och två piloter i smoking. De stod standby för att vänta på Emiren. 

Det kom även en gummibåt med filippinare som klättrade upp på plattformen och observerade innan Emiren skulle komma med sin yacht. Efter några timmars väntan så blev det inget. Han hade troligtvis bestämt sig för att stanna kvar yachten. När helikoptern lyft så kunde vi släppa på alla tillstånd igen och gå tillbaka till normal drift. 

Foto: Privat.

En annan sak som hände när jag var ledig och min fru var på plats i Qatar. Vi var utanför shoppingcentret Villaggio i utkanterna av Doha i Qatar. När vi stod där kom det en kvinna med en svart Abaya och började pratat med henne. Hon frågade om hon fick ställa sig bredvid och började röka.

Hon var så pratsam och vi märkte att hon behövde prata med någon västerlänning. Hon bjöd med min fru på ökensafari nästa dag och efter att de samtalat en stund så erbjöd hon sig att hennes man kunde köra oss hem till hotellet och vi tackade ja.

Hon ringer sin man som är ute och letar efter sin Land Cruiser som är vit i färgen som de flesta är där. Han kommer med bilen och stiger ut och är klädd som en shejk med vit dress och palestinasjal på huvudet. 

Det roliga i detta möte var att en månad innan hade jag googlat och hittat en talkshow så jag misstänkte vad som skulle komma. Vi satte oss i bilen och de presenterade sig och vi frågade vad han hette. Han presenterade sig som Bin Laden, och här förstod jag exakt och programmet jag såg innan handlade om Bin Laden.

Bin Laden är en enormt stor firma i Saudiarabien. Vi pratade om vad vi jobbar med och han berättar att han jobbar med konstruktioner och han var jättetrevlig. Hans namn var Omar Bin Laden och var fjärde sonen i Usama familjen. Han har även haft olika talkshower tidigare. Vi kom fram till hotellet där vi bodde och vi fick telefonnumret för de ville bjuda ut oss dagens efter, det gick inte för jag var tvungen att gå på en kurs. Detta var ett mycket udda möte för oss.

Ni är aldrig rädda för att bli kidnappade?

– Nej, det är mest i Afrika det händer. Men vi har tränat på det för ett antal år sedan med militären.

Foto: Privat.

Kan det blåsa mycket på havet så ni känner av det på plattformen?

– Ja, på vintern kan det blåsa mycket. Vinden var upp i 80 sekundmeter en gång och då fick vi svängningar. Jättestora hagelkorn har jag också sätt. Sen har vi några gånger känt av jordbävningar som varit i Iran. Då har det skakat till i vår plattform.

Nu har du sökt nytt jobb, kan du berätta något om det?

– Det har varit långa karantäntider nu på grund av Covid-19 och jag har inte känt mig redo för nya utmaningar. När jag har suttit i karantän längtade jag hem och sökte ett par jobb här hemma i Sverige, men det föll inte på plats. Men jag fick en fråga om jag ville söka ett jobb i Dubai och det gjorde jag. Jag skrev på kontraktet för några veckor sedan. Det är en äldre plattform men mycket större. Jag blir Operation Superintendent i Dubai Petroleum. Min först resa blir nu i slutet av oktober.

Doha City West Bay. Foto: Privat.

På plats utomlands så följer Per bland annat sonen Isac som spelar hockey i Mora och dottern Wilma som spelar handboll.

Tack Per för en mycket intressant pratstund och lycka till med nya jobbet i Dubai.

Emil Larsson tävlade i SM i Hamburgare i helgen och blev tvåa, trea och sjua i tre av fyra kategorier

I söndags gick SM i Burgare av stapeln på plats hos på Mugwort´s Barbecue Schack i Gråbo i Lerums kommun. På plats i Gråbo fanns Lysekils egen specialist på hamburger, Emil Larsson som driver Foodtrucken ”The Gastro Box” där han säljer sina supergoda hamburgare.

Idag säger vi stort grattis till Emil Larsson som blev sjua i själva huvudgrenen, trea i Streetfood och tvåa i Side dish på SM i Burgare.

Emil på Ångbåtsbryggan i Lysekil.

Tävlade i fyra olika kategorier

Tävlingen hade fyra kategorier där SM i burgare är den officiella SM-grenen. Det fanns även Peoples Choice, Mugwort´s Streetfood Challange och bästa Side dish.

Emil berättar att i Streetfood Challange fick man göra vilken rätt man ville bortsett från hamburgare. Side dish är en sidorätt.

Hamburgare i själva huvudtävlingen

Emil tävlade i år med en hamburgare i själva huvudtävlingen som bestod av ett potatisbröd med lite mjölk, grädde och smör i och som var en specialare till tävlingen. På brödet blev det ett brynt smörmajonäs, silverlök, cheddarost, gullök som är karamelliserad, ett vedeldat bacon och en hamburgare av nötfärs som är egenblandad. Samma rätt tävlar även i Peoples Choice som består av en annan jury än den i huvudtävlingen.

I Streetfood Challange tävlade Emil med en kycklingpops. Där han bakade av kycklingen och blandar den i en potatisblandning och sedan satte tillbaka den på benet. Efter det så dubbelpanerar han den med cornflakes och friterar den. Till den så hade Emil en het yoghurtsås och en sval raita.  

I Side dish tävlade Emil med en friterad mac´n cheese. Det är en rätt bestående av makaroner, ostsås, bacon och vårlök som friteras. Jag har haft den stora äran att få smaka på denna rätt och den smakade fantastiskt gott.

Idag öppnar Emil, som vanligt upp sin Foodtruck här i Lysekil kl. 11:00.

Var och besökte Bynanders Motormuseum i Svenljunga

För någon vecka sedan så var jag och en vän och besökte Bynanders Motormuseum i Svenljunga. Där står bland annat Boo Brastas Camaro från 1970 som han tävlade med.

Jag växte upp med Bo Johansson eller med namnet Boo Brasta som han tog senare. Tack vare min pappa Eric ”Eran” Andersson, fick jag ofta hänga med på ett hörn när pappa hälsade på Boo Brasta i just Brastad. Pappa jobbade på tidningen Bohusläningen i över 40 år och blev nära vän med Boo.

En annan kille som nog det flesta känner igen är världsmästaren i boxning Ingemar Johansson. Ingemars gamla Excalibur stod en våning upp och den kan ni se foton på lite längre ner i reportaget.

Jag fick reda på detta av Peggen Andersson att bilen stod i Svenljunga. Peggen som är en svensk racerförare och som bland annat vunnit SM för standardvagnar fyra gånger och NM lika många gånger. Han har även varit drivande i arbetet som möjliggjorde starten av STCC. (Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/ Peggen_Andersson ).

Peggen har själv en lång karriär bakom sig i Sverige och utlandet. Men han började först 1977 och då som mekaniker åt Boo Brasta.

Peggen Andersson berättade att Boo Brastas gamla tävlingsbil fanns på Bynanders Motormuseum i Svenljunga så vi åkte dit och tog en titt.

Besökte Bynanders Motormuseum i Svenljunga

Jag hade faktiskt aldrig hört talas om detta museum tidigare. Men blev glatt överraskad när vi anlände till Torstorpsgård i Svenljunga. och gick in möttes av en mysig kafeteria precis innanför dörrarna.

Samtidigt såg man bilar och lite andra olika saker. Bynanders Motormuseum har cirka 66 bilar och över 200 mopeder och motorcyklar med mera. Bilarna är dels från Göran ”Gekås” Karlssons före detta bilmuseum i Ullared, men också ur Per Bynanders egen samling av bilar och motorcyklar.

På en skylt inne i kafeterian kan man läsa om att Göran ”GEKÅS” Karlsson hade vid sin bortgång den 26 juli 2004 390 fordon. 2011 fick Per Bynader som äger och driver museet i Svenljunga möjligheten att köpa 48 bilar och 59 motorcyklar.

På platsen utanför museet så byggs det ännu en stor byggnad och där kommer det i framtiden att finnas lite större fordon. Samtidigt fick jag reda på när jag var i Svenljunga att det även kommer att byggas en stor byggnad till i framtiden. Det skall bli spännande att följa detta.

Här kommer lite mer foton från mitt besök på Bynanders Motormuseum i Svenljunga

Beach Boys har varit ägare till denna Chevrolet.

Nu blev det till att besöka övervåningen på museet.

En trappa upp stod bland annat Ingemar Johanssons gamla Excalibur. Om inte jag minns fel så har jag sett Ingemar köra den. Ingemar som tillbringat mycket av sin tid i Grundsund på Skaftö.

Efter besöket tog vi en underbart god fika i kafeterian. Det var lite foton från detta fantastiska museum i Svenljunga. Det var en riktig upplevelse och det går inte riktigt att beskriva känslan att få se Boo Brastas bil och allt annat inne i museet. Har ni chansen och inte varit där så åk.

Här kan ni följa Bynanders Motormuseum på Facebook om öppettider med mera.

Jag kommer återkomma i ämnet Boo Brasta lite längre fram.