Idag på bloggen får ni träffa Lysekilgrabben Axel Franzén som spelar handboll i högsta ligan i Sverige med IFK Skövde. När vi träffas är han hemma och hälsar på familjen.
Axels pappa Thomas Franzén är för många känd och har varit handbollstränare på elitnivå. Mamma heter Annelie och han har en syster som heter Josefine.
Uppväxt med handbollen.
Axel är uppväxt med handbollen. Han har tillbringat en del av sin uppväxt både i Norge och Danmark eftersom pappa Thomas jobbade som tränare där. Han började sin handbollsbana i moderklubben LHK här i Lysekil.
Han gick i Gullmarsskolan och nästan hela klassen höll på med handboll. Det var inte ett självklart val att det skulle bli handboll. Axel berättar att han var sen i utvecklingen och han var inte den snabbaste och starkaste, men kämpade på.
Började gymnasiet i Uddevalla.
Efter att ha gått ut nian här i Lysekil så söker Axel in på handbollslinjen i Uddevalla med snickeri som inriktning. Kroppskultur kom att bli den nya klubben. Vid denna tidpunkt låg Kroppskultur i Allsvenskan i handboll.
I 3 år läste han på gymnasiet i Uddevalla, och även efter så blev det Kroppskultur ett år efter att gymnasieutbildningen var klar. Axel fick jobb på den byggnadsfirma som han praktiserade på under utbildningen. Han var även bosatt i Uddevalla under dessa åren.
Hur gick det i Kroppskultur?
– Jo, men det gick väl så där. Jag var fortfarande väldigt sen i utvecklingen och det fanns gånger när jag hade stor lust att sluta. Jag tränade lika mycket som alla andra men jag stod still i utvecklingen. En del av killarna fick vara med och träna med A-laget, men jag halkade efter lite p.g.a. att jag inte utvecklades på samma sätt.
När kände du att utvecklingen vände?
– Det var det året som jag slutade skolan och började jobba. Jag märkte det och kompisarna märkte det och jag började komma ikapp de andra.
Vad hände sedan, fortsatte du i Kroppskultur?
– Nej, jag blev lite trött på att spela handboll i Uddevalla. Genom kontakter fick jag en förfrågan från Drott att komma ner och provträna för dem. Detta var när Drott åkte ur högsta serien. Drotts tränare såg att jag hade potential så det blev till att flytta till Halmstad.
Hur kändes det att flytta till Halmstad?
– Det var nyttigt och spännande för mig. Drott storklubben skulle börja om på nytt efter att man åkt ut ur högsta serien. Sportligt gick det inte så bra för klubben det första året i den lägre divisionen.
Kan du berätta hur det var att komma till Drott?
– Träningstiderna ökade rejält. Allsvenskan är den dyraste serien man kan ligga i när det gäller att resa. Det blev mycket resande. Motståndet var på ett helt annat plan än tidigare.
Jobbade du även när du spelade i Drott?
– Ja, jag fick jobb som snickare där också.
Hur länge stannade du i Drott?
– Det var turbulens i Drott, och vi åkte ur Allsvenskan. Efter den säsongen och att vi skulle spela i division ett var inte min grej. Det var inte den vägen jag vill gå. Jag ville spela i högsta serien för det var mitt mål.
Jag fick chansen att provträna med IFK Skövde och den chansen tog jag.
Hur fungerar det när man provtränar med ett lag?
– Man åker dit och är med laget en dag. Jag var med på en träning och ett gympass när jag hälsade på i Skövde.
Skillnaden på att spela i Allsvenskan och högsta ligan?
– Allting blir proffsigare. Jag fick även jobb som snickare i Skövde.
Hur ser en vecka ut i ditt handbollsliv?
– Det är ungefär som ett vanligt jobb. Du går upp tidigt på måndag och tar dig till jobbet. Man jobbar från 07:00 – 13:30 ungefär. Sen går man hem och äter och vilar lite. Kl.16:00 är det träning. Man tränar varje dag. Vissa dagar har vi dubbelträning. Då tränar man redan vid 07:00 på morgonen och sedan vidare till jobbet och mer träning efter jobbet.
Hur går det för Skövde handbollsmässigt?
– Förra året kom vi på tionde plats. I år har de verkligen värvat bra, och vi har en ny tränare och allt flyter på bra. Det är riktigt kul.
Hur tycker du att du har utvecklats, och var spelar du idag?
– Jag är linjespelare, samma som Adam Nyfjäll är. Under den här tiden märker man själv att man har utvecklats. Framför allt fysiskt, det är väl den stora grejen.
Skademässigt hur har du klarat dig där?
– Det har gått bra. Det har inte varit några större skador.
Har du hemlängtan?
– Jag har inte bott hemma sedan 2013, så man börjar bli van med att vara på någon annan plats.
Hinner du åka hem någon gång och hälsa på?
– På sommaren är man hemma i Lysekil. Annars så har jag en tjej i Halmstad som jag träffar så ofta jag kan.
Framtidsplaner?
– Mitt kontrakt går ut i år, så vi får se vad som händer.
Om man vill bli proffs, vad har du för mål då?
– Då är målet Tyskland eller Frankrike. Det är de ligorna som är bäst i världen.
Förebilder inom handbollen förutom pappa Thomas?
– Förutom han då, (Axel skrattar) så är det väl ingen direkt. Jo, men då säger jag Bjarte Myrhold, och även Michael V. Knudsen som pappa tränande när vi bodde i Danmark.
Stort tack Axel för att du tog dig tid. Det skall bli spännande att få följa dig framåt.