Jag slog en signal till David och frågade hur hans intresse för musiken startade där hemma när han bodde i Trollhättan?
– Från början tror jag nog att det berodde på att vi hade ett piano hemma när jag växte upp. Jag tror att jag redan vid fem års ålder var det mitt bästa ställe att sitta vid. Jag tillbringade mycket tid vid pianot. Det finns inget annat ställe som jag trivs så bra vid som vid pianot.
Det var nog där de satte igång. Vid pianot blev det som en egen värld och precis som barn gör så byggde jag min egen värld där vid pianot. Jag skapade världen genom låtarna.
Gick du i någon musikskola, och vilket var ditt första instrument du lärde dig där?
– Ja, det gjorde jag. Fast jag var en urdålig elev. Jag har gått på den kommunala musikskolan och spelat flera olika instrument. Först lärde jag mig blockflöjt och sedan blev det tvärflöjt. Det blev även gitarr men det var inte genom musikskolan utan genom en lärare som jag gick till. Pianolektioner blev det med lite olika lärare. Jag brukar säga att jag är habilt dålig på att spela piano.
Hade du några förebilder inom musiken under din uppväxt?
– Ja, det hade jag. Jag är präglad av ett gäng artister. Jag är född 73 och de som var mest poppis hos mig var Ulf Lundell, Eva Dahlgren, Marie Fredriksson och givetvis Peter LeMarc som är från Trollhättan. Men även Eldkvarn, och den changern var jag helt tokig i.
När jag blev 19 år bestämde jag mig för att inte lyssna på någon svensk musik för jag måste få ett eget uttryck. Jag hittade andra ingångar och andra artister i andra delar av världen som kan hjälpa en att hitta sitt eget uttryck inom musiken.
Minns du ditt första liveframträdande?
– Jag skulle tro att det är med musikkåren i Trollhättan. Sedan hade jag och min bästa kompis ett band men vi gjorde inga framträdande. Jag var rätt blyg och vågade inte stå på scenen förrän jag blev vuxen tyvärr.
Du har släppt hela 7 album och om du får bara får välja en låt från dessa album som du gillar bäst, vilken blir det då och varför?
– Den var svår. Jag kanske skulle välja en låt som heter ”Din skull” för den har varit ganska viktig för mig själv på vissa sätt. Då kanske jag hade valt en version som inte är på upptempo. När jag spelar den så gör jag det oftast på piano som den är skriven. Får jag säga en till?
– Självklart!
– Då kanske jag även hade valt en lugn pianolåt som heter ” Jag vill aldrig såra dig”.
Den 4 april kommer du till Uddevalla och det är nästan som att spela på hemmaplan för dig. Vad kommer du att bjuda publiken på i Uddevalla?
– Jag kommer själv med ett piano och en gitarr. Jag kommer att spela lite låtar från mina olika skivor, och jag kommer att variera med både piano och gitarr. Sedan kommer det att finnas utrymme för att berätta en och annan historia.
Tack David för intervjun och vi syns på Folkets Hus torsdag den 4 april i Uddevalla.
Responsen på senaste skivan var fin, bland annat gav TT/Spektra den fyra av fem möjliga i betyg.
I rootsy.nu skrev Lars Svensson ganska symptomatiskt:
”David Urwitz sjunde album låter som de tidigare. Det är bra. Jag vet ingen svensk låtskrivare som så ihärdigt och begåvat beskrivit stämningar av ambivalens och längtan…”
I Sundsvalls Tidning skrev Torbjörn Berlin mer uppfordrande: ”Att denna Göteborgare, uppvuxen för övrigt i Trollhättan, precis som en viss LeMarc, inte har blivit större är en gåta. Eller rent ut sagt pinsamt. Urwitz är tio klasser bättre än arenarockaren Lasse Winnerbäck.”
Länkar:
facebook.com/davidurwitzfanklubb