Idag får ni följa med ombord på Götheborg of Sweden

Idag får ni följa med ombord på Götheborg of Sweden. Jag fick en fantastisk rundtur av Marie-Louise Edholm som är riggare på Svenska Ostindiska Companiet AB. Marie-Louise har varit med sedan 2001 som riggare när ostindiefararen Götheborg byggdes. Med på rundvandringen var även Anna Holmdahl White, som sedan mars i år jobbar som ”Partner Director” på Svenska Ostindiska Companiet AB. Det var Anna som bjöd ner mig till Göteborg för att visa upp det fina skeppet Götheborg of Sweden.

Marie-Louise Edholm och Anna Holmdahl White vid pir fyra 2 på Eriksberg där Götheborg of Sweden ligger.

Rundvandring ombord på Götheborg of Sweden

Under Marie-Louise Edholms intressanta historiska genomgång av skeppet Götheborg, så får ni se foton från min rundvandring ombord på fartyget.

Svenska Ostindiska Companiet bildades 1731

Marie-Louise Edholm börjar med att berätta att Svenska Ostindiska Companiet bildades 1731 och höll på till 1813. Niclas Sahlgren, Henrik König och Colin Campbell bildade Svenska Ostindiska Companiet och de gick till den svenska kungen och frågade om lov att få handla med Ostindien som det hette på den tiden.

Kungen accepterade detta och skrev på ett privilegium åt kompaniet att segla på Ostindien. Men med ett villkor: Att skeppen skulle vara svenska fartyg och att det samma gällde med besättningen. Fartygen skulle utrustas och lastas från staden Göteborg och segla till Ostindien och sedan komma tillbaka till staden Göteborg.

I samband med detta så fick kompaniet en flagga som är väldigt speciell. Flaggan är tvåtungad till skillnad från ett militärfartyg som har tre tungor på sin flagga. Svenska Ostindiska Companiet är ensamma i Sverige om att ha tillstånd att segla med en tvåtungad flagga. Syftet var att se ut som en örlogsflagga på avstånd och på så vis skrämma bort pirater som härjade runt södra Afrika och Madagaskar. Det är även det enda kompaniet som fått tillåtelse av vår nuvarande kung att skriva i flaggan, tillägger Marie-Louise. I flaggan står det SOIC.

Marie-Louise med den tvåtungade flaggan.

Byggde 32 fartyg

Svenska Ostindiska Companiet blomstrade, och det gjorde även att Göteborg blomstrade. Även med dagens mått mätt var Svenska Ostindiska Companiet ett av Sveriges framgångsrikaste företag genom tiderna.

De lät bygga 37 fartyg som seglade till Kina och tillbaka. Fartygen seglade ungefär tre gånger från Göteborg till Kina, och det blev 132 resor totalt.

1738 byggdes Götheborg

1738 byggdes ett fartyg på Strandvägen i Stockholm som fick namnet Götheborg. Fartyget seglades till Göteborg och fick ombord sin besättning som kunde vara upp till 120 man. Fartyget lastades med material för att bygga fartyg. Fattiga lilla Sverige hade inget direkt som kineserna ville ha. Kineserna var en stormakt vid denna tid som hade allt. Marie-Louise berättar vidare att var det något som Kina behövde så var det silver, men Sverige hade inte gott om silver.

Men Sverige hade ek, stål och tjära, samt hampa som man kan göra rep och segel av. Vem var då intresserade av detta. Jo, det var spanjorerna, för de var i krig med engelsmännen och behövde bygga fartyg berättar Marie-Louise.


Spanjorerna hade kolonier i Sydamerika och där hade de silver som de kunde få hem. Svenskarna seglade till Spanien och lossade sin last på båtbyggarmaterial och fick ombord silver och även spanskt vin och annat trevligt tillägger Marie-Louise.

Efter det så seglade man söderöver, nästan hela vägen till Brasilien för att följa tradvindar och strömmar. Man vände där och ner och rundade Godahoppsudden, eller så kunde man eventuellt stanna där lite beroende på vem som hade Godahoppsudden just då. Sedan gick man vidare upp till Jakarta och förbi indiska oceanen. Då gällde det att man fångade de där vindarna som vänder. Monsunvindarna vänder varje halvår, och får man inte tag på rätt vind vid rätt tillfälle så får man vänta ett halvår.

Sen gick man vidare till Guangzhou, eller Kanton, där man fick ankra på redden. Ingen fick gå iland, förutom de handelsmän som fanns ombord på fartyget. De fick gå iland och prata med handelsmännen i kina. När överenskommelsen var klar så bytte man till sig te, porslin, kryddor, kinesiska möbler och siden med mera. När fartyget var lastat så började man seglingen mot Göteborg igen. En sådan resa tog 18 månader om man hade tur och fick vindarna med sig och inte fick något haveri.

Väl tillbaka i Göteborg så ankrade man och mindre båtar tog lasten till Svenska Ostindiska Companiets huvudkontor vid Lilla torget, numera Göteborgs stadsmuseum. Där auktionerades alla varor ut.

Photo: Kent Hallgren GP.

Tredje och sista resan för Götheborg

Den tredje och sista resan för Ostindiefararen Götheborg gick inte så bra. Hon kom in i en storm och fick rigghaveri. Hon blev tillfångatagen av holländarna i Sydafrika. Holländarna var konkurrenter till Svenska Ostindiska Companiet och höll kvar dem. Efter ett tag så släpptes skeppet men det blev en resa som tog 2 ½ år om inte mer, berättar Marie-Louise vidare.

Den 12 september 1745 kom hon inseglande till Göteborg i sällskap med Riddarhuset som också var ett av kompaniets skepp. Götheborg tog upp lots på Rivöfjorden och kom in. Men utanför Nya Älvsborgs Fästning stötte hon på undervattensgrundet Hunnebådan. Hon rände rätt upp på den och stog med fören på grundet och aktern i dyn.

Alla överlevde och man räddade det mesta av lasten

Alla överlevde efter grundstötningen, och man kunde bärga det mesta av lasten. Man gick med vinst trots att hon gick på grund, berättar Marie-Louise.

Man försökte dra loss henne från grundet med hjälp av trossar från land men det gick inte. Man kunde se Götheborg stående på grundet under lång tid. Vid sjöförklaringen efteråt dömdes lotsen, men fick ett milt straff. Efter en tid så började hon sjunka och masterna bröts av. Idag är grundet helt bortsprängt tillägger Marie-Louise.

Skeppsklockan ombord på Götheborg är en kopia från andra Ostindiefarare. Skeppsklockan är som en klocka ombord på Götheborg när man är ute och seglar. Även om det är dimma och om det är någon fara så används skeppsklockan.

Marie-Louise vid gångspelet, en vinsch ombord på Götheborg. På 1700-talet användes den även till att få upp ankaret med.

På 80-talet började man dokumentera alla vrak runt hela Sveriges kust

På 80-talet började man dokumentera alla vrak runt hela Sveriges kust, och när man kom till Hunnebådan, så upptäckte de alla dessa porslinsskärvor och då började en arkeologisk utgrävning av skeppet.

Joakim Severinsson var en av dem som började med dessa dykningar. Efter att tagit bort alla porslinsskärvor så hittade man te från Kina.
Man hittade även delar av skeppet, bland annat akterspegeln som bevarats i dyn.

Byggde en kopia av det gamla skeppet Götheborg

Under dykningarna av Götheborg och fyndet av akterspegeln så började man fantisera om att bygga en kopia av originalskeppet Götheborg och att segla till Kina med skeppet. Marie-Louise berättar vidare att det fanns inga ritningar av fartyget utan bara olika målningar på ostindiefarare. Men man började att ta mått på de delar man hittat och Joakim Severinsson var en av de drivande på att få i gång ett bygge av kopian av Ostindiefararen Götheborg.

Den 11 juni 1995 togs det första steget i byggandet och Sjösättningen ägde rum den 6 juni 2003 i närvaro av kung Carl XVI Gustaf, skeppets högste beskyddare, drottning Silvia och prins Carl Philip samt ett stort pressuppbåd och tusentals åskådare. Den 3 september 2004 döptes skeppet av drottning Silvia, skeppets gudmor, vid en högtidlig ceremoni utanför Göteborgsoperan. Den första provseglingen ägde rum den 22 mars 2005. Skeppet besökte 56 städer åren 2005–2010.

Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Ostindiefararen_G%C3%B6theborg

Marie-Louise Edholm ansvarar för riggen på Götheborg of Sweden

Marie-Louise Edholm ansvarar för riggen på Götheborg of Sweden och berättar att de inte riktigt vet hur originalriggen på gamla Ostindiefararen Götheborg såg ut. Det som är riggen på skeppet idag är egentligen en kvalificerad gissning på hur det såg ut på 1700-talet.

Marie-Louise berättar vidare att hela riggen består av naturfiber. Alla master är gjorda i fura och alla rep är gjorda av hampa.
Repen är handgjorda och när Marie-Louise kom in i bilden 2001, då var det förbjudet att odla och sälja hampa. Idag får man använda industrihampa, men man måste söka tillstånd. De fick köpa hampagarn som allt rep är gjort av. Det köptes från Ungern där det fanns ett spinneri. De fick stora trådrullar med otjärat hampagarn.

Marie-Louise och jag vid kanondäcket ombord på Götheborg of Sweden.

Marie-Louise vid stormasten på Götheborg. Den är gjord på traditionellt vis, där man använt 18 stycken furor för att tillverka stormasten.

Var tvungna att rensa garnet

De var fulla med knutor och annat, så de fick stå och rensa garnet och tvinna det så att knutarna lossade, för att sedan tvinna ihop det igen. Sedan när det var klart fick de tjära garnet. Tjäran skulle värmas upp till 60 grader och sedan började jobbet med att tjära garnet.

Garnet skickades sedan upp till Älvängens repslageri där de bearbetades med maskiner från 20-talet. Det kom även en dansk professionell repslagare, Ole Magnus, som stod för kvaliteten av repen. 25 ton hampa har gått åt till att tillverka repen ombord på Götheborg of Sweden. De behöver underhålla repen och varje år så måste repen tjäras in. Marie-Louise berättar även att 400 block används i riggen. Det tog cirka 10 år att bygga nya Ostindiefararen Götheborg.

Nu går vi ner till skansen där babordsvakt bor vid de röda gardinerna och styrbordsvakts vid de gröna gardinerna. Vid varje vakt så är det 17 personer. I skansen finns även hängkorgar som fästes i taket som man sover i.

Marie-Louise visar upp en bit trä som kommer från originalskeppet Götheborg som är infälld i däcksbalken.

Här är vi inne i stora kajutan.

Ny resa till Asien 2022

I våras förvärvade Transportföretaget Greencarrier AB alla aktier i Svenska Ostindiska Companiet AB, SOIC AB, av Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, och är därmed också skeppets nya ägare. Det är så otroligt kul att någon satsar pengar i detta fantastiska skepp och får det att leva vidare.

I augusti gjordes en seglats till Stockholm och tillbaka till Göteborg. Under 2022 planeras en ny resa till Asien.

Stort tack till Anna Holmdahl White som tillsammans med Marie-Louise Edholm tog mig på en rundtur på skeppet Götheborg of Sweden.

Här kan ni läsa mer om Götheborg of Sweden


Vilken skönhet hon är där hon ligger för ankar i Åbyfjorden, den vackra lyxyachten Nahlin

Vilken skönhet hon är där hon ligger för ankar i Åbyfjorden. Sir James Dysons fantastiskt vackra lyxyacht Nahlin.

IMG_1449-3

Byggd på John Brown & Company och sjösattes 1930. Ståtliga 91 meter lång och 11 meter bred. Nahlin är en av de sista tre kvarvarande ångdrivna yachterna som byggdes i Storbritannien.

IMG_1597

Man kan inte bli annat en imponerad när min kompis Patrik Nicander tar med mig ut på Åbyfjorden i en helt ny snipa som han provkör. Vi tar några varv runt yachten och vi konstaterar båda två, att hon är gudomligt vacker.

IMG_1448
Patrik Nicander.

IMG_1902-2

IMG_1516-2

IMG_1538

IMG_1544-2

Hon lyses upp av solen och riktigt glänser där hon ligger. Drömmen hade varit att fått komma ombord och ta några varv på denna underbara skapelse.

IMG_1554

IMG_2060

IMG_1769-2

Här kan ni läsa mer om fartyget. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Nahlin_(yacht)

IMG_1803

IMG_1816

IMG_1833

IMG_1870

IMG_1875
Yachten tillhör mångmiljardären Sir James Dyson. Sir James Dysons är mannen bakom dammsugarimperiet Dyson.

IMG_20200525_194406
IMG_20200525_193145
Här på Sjöfartstidningens sida kan ni läsa mer om fartyget. https://www.sjofartstidningen.se/sverige-hogintressant-for-yachter/

Idag på bloggen får ni träffa Diana Samuelsson, som är från Lilla Edet men som hamnade i Lysekil. Lysekil blev hennes drömplats

 

Studerar till sjökapten i Göteborg.

Diana studerar till sjökapten första året av fyra på Chalmers i Göteborg. Hon gick i grundskolan i Lilla Edet och gymnasiet i Trollhättan. Diana hoppade av gymnasiet i Trollhättan och började jobba. Efter ett tag ångrade hon sig och började läsa på Komvux för att komma till rätta med studierna.

Efter Komvux blev det ännu mera studier och hon började på universitetet i Uppsala. Uppsala var inte riktigt platsen för Diana som flyttade hem till Lilla Edet igen och pluggade på distans och det blev också mycket pluggande på Göteborgs Universitet.

 

Kom till Lysekil tack vare sina föräldrar.

Till Lysekil kom hon redan 2011 tack vare sina föräldrar som ordnade med en villavagn på Trellebystrands camping. 2016 träffade hon en kille just vid campingen här i Lysekil och de blev ett lätt val att de valde att stanna här i Lysekil. För Diana är Lysekil hennes plats och hon säger; ” att här känns det att man är hemma”.

 CI2A0223

Råkade ut för en olycka.

Precis innan hon skulle flytta till Lysekil var hon med om en båtolycka som gjorde att hon nästan var sjukskriven i tre år. Diana berättar att olyckan hände i Lysekil när de skulle ta upp båten. De krockade med en pelare och hon tappade balansen och föll baklänges och slog i huvudet.

Efter tre veckor slutade hennes kropp att fungera och efter ett antal läkare senare så kom de fram till att Diana hade ett postkontusionellt syndrom. Det blev olika mediciner och även rehab för Diana. Diana var tvungen att träna både kroppen och huvudet. Hon hade talet men kunde inte hitta de rätta orden.

Diana berättar vidare att hon under dessa tre åren var ute och promenerade mycket och det var det som gjorde att Lysekil blev hennes plats i livet. En del av rehaben var att hitta en hobby som hon kunde ha. Det blev fotografering som blev hennes hobby.

Under det sista halvåret av sin sjukskrivning lärde hon känna en styrman, där hon kände att på det sättet han förklarade yrket så kändes det extra intressant. Sedan kan det nämnas i sammanhanget att hon har påbrå i släkten då hennes farfar var sjöman.

Diana berättar: ”Farfar var från Kalvsund i Göteborgs skärgård. Han var fiskare i närmare 50 år. Under 60–70-talet hade han öns första (och jag tror enda) ståltrålare, Brandenburg hette den. Han hade behörigheter som både kapten och styrman. Innan han gick iland var han ombord på asfalttankern Bituma, under 80-talet. Där blev han erbjuden ansvaret för fartyget, men valde att vara styrman. Tyvärr gick han bort långt innan jag själv fastnade för yrket, så jag fick aldrig chansen att prata om det på det viset”.

Publikation1.jpg

 

Började jobba i mars 2019.

Efter sjukskrivningen började hon jobba på sitt vanliga jobb på Swedish Match i Kungälv. Efter olyckan så hade Diana fått sig en tankeställare om livet efter att varit hemma i nästan tre år.

 

 

Såg en artikel på Instagram.

Hon såg en artikel på Instagram som Dagens Nyheter hade lagt ut, om att lotsarna höll på att gå i pension. Tankarna om vad hennes kompis som jobbade som styrman hade sagt gjorde att hon började googla-runt och kom in på sjökaptensprogrammet och läste om det.

Sedan kom tankarna på att göra högskoleprovet för att öka chanserna för att komma in. Samtidigt kunde hon spara lite pengar för det var först om ett år som hon skulle söka till utbildningen på Chalmers i Göteborg. Men medan hon läste på nätet så kom det upp en liten rund bubbla om att det fortfarande fanns chansen att söka en sen anmälan. Diana tryckte och efter en månad hade hon fått beskedet att hon kommit in på Chalmers och sjökaptensskolan i Göteborg. Att hon kom in var en dröm som blev sann.

 

Snart gjort sitt första år på Chalmers.

Via sjötiden på praktiken på sjön så samlar hon ihop matrospoäng. Året började med nautisk matematik, och det har även en hel del navigation. Simulation är även en annan grej de provar på. Det är som man sitter vid en brygga på ett fartyg och därifrån jobbar man upp sig till en riktigt simulator som är som en fartygsbrygga. Det har även varit mycket teori och om tidvattnet och sjöfartsregler med mera.

 

Gjorde sin första praktik i januari i år.

Nu i januari gjorde hon sin första riktiga praktik på ett fartyg. Diana berättar att det var en upplevelse. Även om man läst och sett bilder så var allt nytt för henne. Hon kom ombord och blev visad till sin hytt. Påstigningen skedde i Bilbao i Spanien. Ombord på oljetankern Fure Ven fick hon gå med matroserna ombord. Hennes första dag ombord hade de ett ordentligt oväder vid Biscayabukten. Diana tror det gick sönder fem trossar den dagen.

Themsen (2).jpg
Foto: Privat.

 

Mycket förberedelser ombord.

På fartyget har hon fått jobba med olika underhåll. Till exempel har hon fått göra något som heter rostwash där man tvättar bort rosten som blir. Fartyget Fure Ven är levererat 2019 så det är inte någon rost att tala om utan det är mer förebyggande. Första månaden jobbade hon som ”Dagman” och jobbade mellan kl. 08-17:00.

Förutom underhåll var det förberedelser med lastning – och lossningsoperationer. Även en hel del vaktande ombord. Förtöjning och att lägga loss var spännande. Det är mycket stora tampar, trossar och vinschar man skall handskas med. När de ligger vid kaj måste man hålla koll på trossarna så det inte slits av. När det stormar får man inte vara ute på däck berättar Diana vidare. Man blir lite allt i allo ombord på fartyget.

Solnedgång Svetly, Ryssland.jpg
Foto: Privat.

 

Fick gå vakt på bryggan.

Efter första månaden fick Diana även gå vakt på bryggan och det var rätt spännande. Hon fick också pröva på att styra fartyget. Tyvärr fick hon inte vara med nere i maskinen, fast det hade hon gärna gjort. Men hon berättar att hon fått sett så mycket och rekommenderar de som är sugna på detta att börja utbilda sig.

 

Lots på ingång, Amsterdam.jpg
Foto: Privat.

Stormen Dennis.jpg
Stormen Dennis ombord på fartyget Fure Ven. Fotot: Privat.

 

Två månader ombord på Fure Ven.

Rutten på Fure Ven är Amsterdam, Rotterdam och Antwerpen. Diana berättar att det blev inget Rotterdam under hennes tur ombord på fartyget. Däremot så blev det en tur till Ryssland.

Lite över två månader var Diana ombord på fartyget Fure Ven. Hon mönstrade av fartyget utanför Göteborg. En av Northern Offshore båtar kom och hämtade de som skulle av i Göteborg. Att det blev Göteborg beror på detta med Covid-19 då är det bara avmönstring i Sverige som gäller.

Bara några veckor kvar av praktiken ombord började detta med Covid-19 gälla i olika länder. I Gdansk i Polen kom de ombord och kollade om personalen hade någon feber. Hade de haft feber hade de blivit satta i karantän.

Gdansk
Foto: Privat.

 

Trivdes väldigt bra på sjön.

Första veckan man var hemma var härlig berättar Diana, men sedan började hon att längta tillbaka till havet. Man kan önska fartyg som man vill göra sin praktik på, men om det blir så eller ej vet man inte. Kraven är att man skall testa på minst tre olika fartyg som har olika inriktningar.

Sundsvall.jpg
Foto: Privat.

Mongstad, Norge.jpg
Foto: Privat.

 

Rekord av sökande tjejer till sjökaptensprogrammet.

När jag tog kontakt med Diana första gången om att medverka på bloggen, så frågade jag om det inte är ovanligt att tjejer blir sjökaptener. Hon berättade då att det faktiskt var rekord i sökande av tjejer till utbildningen. Dagen Nyheter fanns på plats på skolan och hade tagit med sig den första kvinnliga sjökaptenen i Sverige som hälsade på alla tjejer som kommit in på programmet.

 

Har precis flyttat till Lilla Edet under resten av sin skoltid på sjökaptensskolan i Göteborg.

Nu har Diana flyttat tillbaka till Lilla Edet under den tiden hon har kvar att läsa. Men under detta första år har hon pendlat från Lysekil till Göteborg varje läsdag. Hon tjänar en hel del tid på att åka från Lilla Edet istället för Lysekil.

CI2A0197.JPG
Nere vid Lysekil Hamn intill där Svea brukar ligga är ett favoritstråk när hon tog sina morgonpromenader här i Lysekil.

 

Jag frågar Diana om hon redan idag har någon önskan om vilket fartyg hon vill vara på när hon går ur skolan och skall söka jobb, hur går tankarna där?

– När jag gick inför detta så var målet att få jobba på en bogserbåt. Jag vill vara där det händer något. Fast, jag har även insätt att det inte är så många tjänster lediga på bogserbåtarna. Det kommer vara väldigt konkurrenskraftigt att få jobb där.

Sedan är det väldigt svårt att säga innan man varit ombord på olika typer av fartyg. Jag har ingen aning om vad jag kommer att vilja om tre år.

 

Vill du jobba i Sverige eller utomlands?

– I Sverige och bo i Lysekil, säger Diana och skrattar.

 

Förutom fotografering, vad gör du mer på fritiden?

– Jag älskar att läsa, jag packade nog ner 10 kartonger med bara böcker nu när jag flyttade till Lilla Edet. Jag gillar även serier och Netflix kan det bli då och då när jag har tid.

 

Det skall bli spännande att få följa dig Diana. Tack för intervjun och lycka till i framtiden.