Bulkfartyget Almirante Storni lämnade kajplats 751 i Arendal i Göteborg kl. 08:00 på söndagsmorgonen och är nu på plats vid kajen på Grötö i Lysekil. Där kommer det 177 meter långa fartyget bli liggande ett tag då man skall lossa lasten på Almirante Storni.
Under hela vistelsen i Lysekil så sköter Wallins Bevakningstjänst I Väst AB bevakningen av fartyget.
I över en vecka pågick släckningsarbetet på fartyget som startade den 4 december utanför Vinga i Göteborg. Bulkfartyget Almirante Storni bogserades in till Göteborgs hamn där branden släcktes.
Det var mycket dimma, men jag fanns på plats på Släggö när fartyget kom in och tog lite foton. Det var riktigt många som var ute och tittade när Almirante Storni kom in till Lysekil och kajen vid Grötö.
Man beräknar att det tar ett tag att lasta av lasten från fartyget. Efter avlastningen skall fartyget vidare till varv.
Alla har vi väl en dröm och Joakim Andersson från Munkedal stora dröm var att bli proffs i NHL och han lyckades. Idag på bloggen får ni träffa Joakim Andersson som växte upp i Munkedal och blev proffs i ett av världens bästa hockeylag, Detroit Red Wings.
Joakim och Henrik Zetterberg. Foto: Privat.
Jag har träffat Joakim ett antal gånger och sista gången vi träffades så skulle han ha med sig pucken från sitt första mål i NHL, men det hade han inte. Då kom vi överens om att när hans karriär är slut så träffas vi och då skall jag få se pucken och de hockeytröjor han haft under sin karriär.
Vi har inte hört av varandra på några år förutom något sms då och då. Men nu när Joakims karriär är över så skickade jag ett sms till honom och sa att jag gärna ville träffa honom för ännu ett reportage på bloggen. Det gick någon vecka och sedan svarade han, och för några veckor sedan träffades vi hemma hos Jockes föräldrar där han har sina tröjor och klubbor från sin karriär.
Joakim och jag.
Karriären
Hemma hos Joakims föräldrar hänger de flesta lags tröjor som Joakim spelat i. När jag frågar om Munkedals tröja så har han ingen från den tiden. Men pappa Jan-Ove har tagit bilder på Joakim i Munkedals hockeytröja.
Foto: Privat.
Foto: Privat.
Munkedal BK, Tre Kronor J16, Frölunda J18 och J20
När han var 14 år började han spela med A-laget i Munkedal. Det blir även Tre Kronor och J 16 för Joakim. Efter att han gått ut nionde klass blev det hockeygymnasiet i Frölunda. 2005 och 2006 blev det J18 och J20 i Frölunda för honom. Det blev även U17 och U18 med Tre Kronor. 2006 blir det även premiär i Frölundas A-lag och spel i elitserien.
2006 – 2007 och 2007 – 2008 tar Joakim guld med Frölunda i JSM i J20 Superelit
Det blir två JSM guld för Joakim och hans Frölunda i J20 Superelit. Han tar även JVM-silver med Tre Kronor 2008 och 2009. Under tredje året i hockeygymnasiet blir han utlånad till Borås.
Foto: Privat.
2007 blir han draftad till NHL
Vi kommer in och pratar om när han blev draftad av Detroit 2007. Joakim var på plats i Columbus och berättar att det var både häftigt och nervöst. Han satt där och väntade och som 88:e spelare blir han draftad av Detroit Red Wings.
Alla lagen hade varsin plats nere på rinken och Joakim fick gå ner från läktaren till rinken och hälsa på alla i Detroits ledning. Joakim berättar att man sitter där och väntar och funderar vem som kommer att välja honom. Samtidigt berättar han att han hade Detroit som favoritlag innan så för Joakim var detta helt fantastiskt
Utematchen på Ullevi
2009 var det utematchen på Ullevi mot Färjestad som Frölunda vann med 4–1. Under här ser ni tröjan från den matchen.
2010 börjar den stora resan till Detroit
2010 skrev han under kontraktet med Detroit och som nybörjare skriver man på ett standardkontrakt på 3 år som är ett tvåvägskontrakt. Dels så är man knuten till Detroit, dels till farmarlaget Grand Rapids Griffins. Det blev först ett träningsläger för Joakim när han åkte över 2010 och efter det så formade de laget.
Hela sitt första år spelade Joakim i farmarlaget och det var en omställning berättar han. Dels så var han ensam svensk och i ett nytt land. Under den andra säsongen 2011 får han chansen att spela fem matcher för Detroit Red Wings.
Grand Rapids Griffins. Foto: Privat.
Debuten i NHL. Foto: Privat.
NHL Winter Classic mot Toronto 1 januari 2014
Joakim visar upp tröjan från utematchen mot Toronto som spelades på Michigan Stadium i Ann Arbor. Maple Leafs vann då med 3–2 efter straffar inför en rekordpublik på hela 105 491 personer.
Vilka minnen har du från matchen?
– Det var häftigt. Gammaldags hockey utomhus och jag minns att det snöade. Det var mycket svårspelat och väldigt kallt. Fast jag har för mig att vi hade en viss värme i båset.
Foto: Privat.
Foto: Privat.
Foto: Privat.
Foto: Privat.
Hela familjen var med och såg matchen, hur var det? – Hela upplevelsen med att hela familjen var där, med mamma, pappa och bröder. Vi var där redan dagen innan. Samtidigt var det över 100 000 personer på läktaren. Jag har inte så mycket minnen från matchen utan mer hela den upplevelsen som var så häftig.
När du tänker på Detroit Red Wings, vad tänker du då. Är det någon speciell match du minns?
– Ja, det är klart att debuten var mycket speciell. Det är det man drömt om sedan man var en liten knatte, och så fick man uppleva det ögonblicket i verkligheten.
Minns du hur du fick reda på att du var uppkallad till Detroit för spel? – Curtis Fraser, som då vår tränare i Grand Rapids Griffins, var den som berättade det för mig. Jag minns inte riktigt om det var innan, under eller efter träningen. Men det blev alla möjliga känslor efter att jag fick reda på det. Dagen efter skulle jag få spela i Detroit Red Wings. Jag minns i när man kom in i omklädningsrummet, med Lidström, Zetterberg och Holmström alla andra stjärnor.
Joakim på en av pelarna i hemmaarenan i Detroit. Foto: Privat.
Blev du väl mottagen?
– Absolut. Jag hade träffat allihop innan på campen innan NHL starten, så jag hade pratat med dem innan.
Kunde du sova den natten?
– Jag minns inte om jag gjorde det, säger Joakim och skrattar.
Minns du vem ni mötte i din första NHL-match?
Det var St. Louis den 28 december 2011. Annars minns jag inte så mycket av matchen, men det beror nog på att man var så fokuserad på att försöka göra allt rätt.
Foto: Privat.
Första NHL-målet
Äntligen får jag se pucken som Joakim gjorde sitt första mål med i NHL. Den 15 februari 2013. Vilket fantastiskt minne att ha. Det blev ett antal mål i NHL av Joakim.
Joakim med tavlan med den pucken som han gjorde sitt första NHL-mål med.
Sen blev det en lockout i NHL 2012 – 2013, vad gjorde du då?
– Då spelade jag i Grand Rapids Griffins tills lockouten var slut. Sen var det tillbaka till Detroit och det var väl då jag var med som ordinarie spelare i truppen.
Sen gick vi till slutspel och slog ut Anaheim i första rundan i en sjunde och avgörande match. Efter det mötte vi Chicago i andra rundan och där blev det också en sjunde avgörande match som vi tyvärr förlorade i sudden. Då var vi som lag med och tävlade med de bästa. Det var en häftig vår.
När vi åkte ut så fick jag och några andra åka ner och fortsätta slutspelet med Grand Rapids Griffins i AHL. Där vann vi hela mästerskapet så det blev en lång säsong med hockey in på sommaren. Det var en grym upplevelse att vinna AHL.
Foto: Privat.
I NHL, var det någon speciell spelare som var extra kul att möta eller som man hade respekt för
– Ja, men det var det absolut. I den rollen som jag hade och spelade i många defensiva situationer så fick man studera hur motståndarnas stjärnor spelade i powerplay med mera. Jag minns ju Bäckström och Ovechkin i deras powerplay och Sidney Crosby med mera.
Patrice Bergeron i Boston var ruskigt bra på allt och han imponerades jag alltid av.
När du mötte svenska spelare i andra NHL lag var det bara gliringar eller pratades ni vid?
– Jag mötte en del som jag spelat ihop med i Frölunda som junior och i juniorlandslaget. Under matchen så blev det full fokus på den, men det blir lite speciellt. Det är många som tampas om att få spela i NHL och så möts vi där.
Vissa bestämde vi träff med. Oftast kom man in dagen innan och vissa gick man även ut och käkade med. Eller så tog man ett snack efter matchen.
Det var inga hard feelings efter matcherna?
– Nej, men efter vissa matcher kanske man inte var så glad att träffas, säger Joakim och skrattar
Foto: Privat.
2015–2016 blir den sista säsongen för Joakim i NHL med över 200 matcher med Detroit
Efter NHL blir det Örebro. I Örebro blir det operation av skadade höfter och inget spel under första säsongen. Sen är han tillbaka och spelar, och 2018 skriver han på för HV 71 där det blir spel i två säsonger.
Blir värvad av av det finska laget Kouvolan KooKoo.
Efter HV 71 så blir Joakim värvad av det finska laget Kouvolan KooKoo, men det blir inget spel där på grund av att Joakim känner av den krånglande höften och väljer i stället att avsluta sin fantastiska karriär.
Idag bor han och familjen i Uddevalla och Joakim har efter ett liv som hockeyproffs börjat jobba på ett vanligt jobb.
Nu när du gått i pension från hockeylivet vad är det du kommer att minnas från din karriär i NHL med mera?
– Det är så mycket. Slutspelsmatcherna var väldigt häftiga. Speciellt första året när det blev så långa serier i slutspelet med en sjunde och avgörande match i NHL. Första matchen och första målet de minns man. Man kanske inte minns alla speldetaljer utan det är själva upplevelsen man ser tillbaka på och minns.
– Utematchen med all den publiken, det var fantastiskt att få vara med på. Jag tycker även frölundatiden var speciell, när jag fick komma upp och spela med Niklas Andersson, Kallio och de andra och det var lika stort det med idoler som man sett upp till. Det har varit många roliga saker i karriären. JVM var också häftigt att få spela. Jag fick även spela en landskamp med Tre Kronor som senior.
Stort tack Joakim för att du ställde upp på intervjun och stor tack Christina och Jan-Ove för lån av foton och att jag fick komma och hälsa på er och tusen tack för god fika.
Idag får ni följa med ombord på Götheborg of Sweden. Jag fick en fantastisk rundtur av Marie-Louise Edholm som är riggare på Svenska Ostindiska Companiet AB. Marie-Louise har varit med sedan 2001 som riggare när ostindiefararen Götheborg byggdes. Med på rundvandringen var även Anna Holmdahl White, som sedan mars i år jobbar som ”Partner Director” på Svenska Ostindiska Companiet AB. Det var Anna som bjöd ner mig till Göteborg för att visa upp det fina skeppet Götheborg of Sweden.
Marie-Louise Edholm och Anna Holmdahl White vid pir fyra 2 på Eriksberg där Götheborg of Sweden ligger.
Rundvandring ombord på Götheborg of Sweden
Under Marie-Louise Edholms intressanta historiska genomgång av skeppet Götheborg, så får ni se foton från min rundvandring ombord på fartyget.
Svenska Ostindiska Companiet bildades 1731
Marie-Louise Edholm börjar med att berätta att Svenska Ostindiska Companiet bildades 1731 och höll på till 1813. Niclas Sahlgren, Henrik König och Colin Campbell bildade Svenska Ostindiska Companiet och de gick till den svenska kungen och frågade om lov att få handla med Ostindien som det hette på den tiden.
Kungen accepterade detta och skrev på ett privilegium åt kompaniet att segla på Ostindien. Men med ett villkor: Att skeppen skulle vara svenska fartyg och att det samma gällde med besättningen. Fartygen skulle utrustas och lastas från staden Göteborg och segla till Ostindien och sedan komma tillbaka till staden Göteborg.
I samband med detta så fick kompaniet en flagga som är väldigt speciell. Flaggan är tvåtungad till skillnad från ett militärfartyg som har tre tungor på sin flagga. Svenska Ostindiska Companiet är ensamma i Sverige om att ha tillstånd att segla med en tvåtungad flagga. Syftet var att se ut som en örlogsflagga på avstånd och på så vis skrämma bort pirater som härjade runt södra Afrika och Madagaskar. Det är även det enda kompaniet som fått tillåtelse av vår nuvarande kung att skriva i flaggan, tillägger Marie-Louise. I flaggan står det SOIC.
Marie-Louise med den tvåtungade flaggan.
Byggde 32 fartyg
Svenska Ostindiska Companiet blomstrade, och det gjorde även att Göteborg blomstrade. Även med dagens mått mätt var Svenska Ostindiska Companiet ett av Sveriges framgångsrikaste företag genom tiderna.
De lät bygga 37 fartyg som seglade till Kina och tillbaka. Fartygen seglade ungefär tre gånger från Göteborg till Kina, och det blev 132 resor totalt.
1738 byggdes Götheborg
1738 byggdes ett fartyg på Strandvägen i Stockholm som fick namnet Götheborg. Fartyget seglades till Göteborg och fick ombord sin besättning som kunde vara upp till 120 man. Fartyget lastades med material för att bygga fartyg. Fattiga lilla Sverige hade inget direkt som kineserna ville ha. Kineserna var en stormakt vid denna tid som hade allt. Marie-Louise berättar vidare att var det något som Kina behövde så var det silver, men Sverige hade inte gott om silver.
Men Sverige hade ek, stål och tjära, samt hampa som man kan göra rep och segel av. Vem var då intresserade av detta. Jo, det var spanjorerna, för de var i krig med engelsmännen och behövde bygga fartyg berättar Marie-Louise.
Spanjorerna hade kolonier i Sydamerika och där hade de silver som de kunde få hem. Svenskarna seglade till Spanien och lossade sin last på båtbyggarmaterial och fick ombord silver och även spanskt vin och annat trevligt tillägger Marie-Louise.
Efter det så seglade man söderöver, nästan hela vägen till Brasilien för att följa tradvindar och strömmar. Man vände där och ner och rundade Godahoppsudden, eller så kunde man eventuellt stanna där lite beroende på vem som hade Godahoppsudden just då. Sedan gick man vidare upp till Jakarta och förbi indiska oceanen. Då gällde det att man fångade de där vindarna som vänder. Monsunvindarna vänder varje halvår, och får man inte tag på rätt vind vid rätt tillfälle så får man vänta ett halvår.
Sen gick man vidare till Guangzhou, eller Kanton, där man fick ankra på redden. Ingen fick gå iland, förutom de handelsmän som fanns ombord på fartyget. De fick gå iland och prata med handelsmännen i kina. När överenskommelsen var klar så bytte man till sig te, porslin, kryddor, kinesiska möbler och siden med mera. När fartyget var lastat så började man seglingen mot Göteborg igen. En sådan resa tog 18 månader om man hade tur och fick vindarna med sig och inte fick något haveri.
Väl tillbaka i Göteborg så ankrade man och mindre båtar tog lasten till Svenska Ostindiska Companiets huvudkontor vid Lilla torget, numera Göteborgs stadsmuseum. Där auktionerades alla varor ut.
Photo: Kent Hallgren GP.
Tredje och sista resan för Götheborg
Den tredje och sista resan för Ostindiefararen Götheborg gick inte så bra. Hon kom in i en storm och fick rigghaveri. Hon blev tillfångatagen av holländarna i Sydafrika. Holländarna var konkurrenter till Svenska Ostindiska Companiet och höll kvar dem. Efter ett tag så släpptes skeppet men det blev en resa som tog 2 ½ år om inte mer, berättar Marie-Louise vidare.
Den 12 september 1745 kom hon inseglande till Göteborg i sällskap med Riddarhuset som också var ett av kompaniets skepp. Götheborg tog upp lots på Rivöfjorden och kom in. Men utanför Nya Älvsborgs Fästning stötte hon på undervattensgrundet Hunnebådan. Hon rände rätt upp på den och stog med fören på grundet och aktern i dyn.
Alla överlevde och man räddade det mesta av lasten
Alla överlevde efter grundstötningen, och man kunde bärga det mesta av lasten. Man gick med vinst trots att hon gick på grund, berättar Marie-Louise.
Man försökte dra loss henne från grundet med hjälp av trossar från land men det gick inte. Man kunde se Götheborg stående på grundet under lång tid. Vid sjöförklaringen efteråt dömdes lotsen, men fick ett milt straff. Efter en tid så började hon sjunka och masterna bröts av. Idag är grundet helt bortsprängt tillägger Marie-Louise.
Skeppsklockan ombord på Götheborg är en kopia från andra Ostindiefarare. Skeppsklockan är som en klocka ombord på Götheborg när man är ute och seglar. Även om det är dimma och om det är någon fara så används skeppsklockan.
Marie-Louise vid gångspelet, en vinsch ombord på Götheborg. På 1700-talet användes den även till att få upp ankaret med.
På 80-talet började man dokumentera alla vrak runt hela Sveriges kust
På 80-talet började man dokumentera alla vrak runt hela Sveriges kust, och när man kom till Hunnebådan, så upptäckte de alla dessa porslinsskärvor och då började en arkeologisk utgrävning av skeppet.
Joakim Severinsson var en av dem som började med dessa dykningar. Efter att tagit bort alla porslinsskärvor så hittade man te från Kina. Man hittade även delar av skeppet, bland annat akterspegeln som bevarats i dyn.
Byggde en kopia av det gamla skeppet Götheborg
Under dykningarna av Götheborg och fyndet av akterspegeln så började man fantisera om att bygga en kopia av originalskeppet Götheborg och att segla till Kina med skeppet. Marie-Louise berättar vidare att det fanns inga ritningar av fartyget utan bara olika målningar på ostindiefarare. Men man började att ta mått på de delar man hittat och Joakim Severinsson var en av de drivande på att få i gång ett bygge av kopian av Ostindiefararen Götheborg.
Den 11 juni 1995 togs det första steget i byggandet och Sjösättningen ägde rum den 6 juni 2003 i närvaro av kung Carl XVI Gustaf, skeppets högste beskyddare, drottning Silvia och prins Carl Philip samt ett stort pressuppbåd och tusentals åskådare. Den 3 september 2004 döptes skeppet av drottning Silvia, skeppets gudmor, vid en högtidlig ceremoni utanför Göteborgsoperan. Den första provseglingen ägde rum den 22 mars 2005. Skeppet besökte 56 städer åren 2005–2010.
Marie-Louise Edholm ansvarar för riggen på Götheborg of Sweden
Marie-Louise Edholm ansvarar för riggen på Götheborg of Sweden och berättar att de inte riktigt vet hur originalriggen på gamla Ostindiefararen Götheborg såg ut. Det som är riggen på skeppet idag är egentligen en kvalificerad gissning på hur det såg ut på 1700-talet.
Marie-Louise berättar vidare att hela riggen består av naturfiber. Alla master är gjorda i fura och alla rep är gjorda av hampa. Repen är handgjorda och när Marie-Louise kom in i bilden 2001, då var det förbjudet att odla och sälja hampa. Idag får man använda industrihampa, men man måste söka tillstånd. De fick köpa hampagarn som allt rep är gjort av. Det köptes från Ungern där det fanns ett spinneri. De fick stora trådrullar med otjärat hampagarn.
Marie-Louise och jag vid kanondäcket ombord på Götheborg of Sweden.
Marie-Louise vid stormasten på Götheborg. Den är gjord på traditionellt vis, där man använt 18 stycken furor för att tillverka stormasten.
Var tvungna att rensa garnet
De var fulla med knutor och annat, så de fick stå och rensa garnet och tvinna det så att knutarna lossade, för att sedan tvinna ihop det igen. Sedan när det var klart fick de tjära garnet. Tjäran skulle värmas upp till 60 grader och sedan började jobbet med att tjära garnet.
Garnet skickades sedan upp till Älvängens repslageri där de bearbetades med maskiner från 20-talet. Det kom även en dansk professionell repslagare, Ole Magnus, som stod för kvaliteten av repen. 25 ton hampa har gått åt till att tillverka repen ombord på Götheborg of Sweden. De behöver underhålla repen och varje år så måste repen tjäras in. Marie-Louise berättar även att 400 block används i riggen. Det tog cirka 10 år att bygga nya Ostindiefararen Götheborg.
Nu går vi ner till skansen där babordsvakt bor vid de röda gardinerna och styrbordsvakts vid de gröna gardinerna. Vid varje vakt så är det 17 personer. I skansen finns även hängkorgar som fästes i taket som man sover i.
Marie-Louise visar upp en bit trä som kommer från originalskeppet Götheborg som är infälld i däcksbalken.
Här är vi inne i stora kajutan.
Ny resa till Asien 2022
I våras förvärvade Transportföretaget Greencarrier AB alla aktier i Svenska Ostindiska Companiet AB, SOIC AB, av Stiftelsen Ostindiefararen Götheborg, och är därmed också skeppets nya ägare. Det är så otroligt kul att någon satsar pengar i detta fantastiska skepp och får det att leva vidare.
I augusti gjordes en seglats till Stockholm och tillbaka till Göteborg. Under 2022 planeras en ny resa till Asien.
Stort tack till Anna Holmdahl White som tillsammans med Marie-Louise Edholm tog mig på en rundtur på skeppet Götheborg of Sweden.
