Den gamla renoverade pissekuren har satts ihop av elever på Gullmarsgymnasiets industri- och byggprogram och skall nu åter på plats i norra Hamnen

Det har jobbats för fullt uppe i Lysekils kommuns lokaler vid Dalskogen med att montera ihop den gamla pissoaren från 1926. Det var Daniel Gustafsson på Lysekils kommun som tog kontakt med Gullmarsgymnasiet för ett samarbete för att få hjälp med att montera ihop pissoaren.

Monterades ihop i Lysekils kommuns lokaler vid Dalskogen

I förra veckan på onsdagen den 6 oktober började Tomas Olsson lärare på Gullmarsgymnasiets industriprogram och eleverna Rebecca Ralbring, Cornelia Vangenmo, Lisa Carlsson och Ella Reijs som går andra året på Gullmarsgymnasiets industri- och byggprogram att sätta ihop den gamla pissoaren. Tomas berättar att detta är ett spännande projekt och att eleverna tycker att det är mycket intressant att få montera ihop den.

Fr. vänster Lisa Carlsson, Ella Reijs, Tomas Olsson, Rebecca Ralbring och Cornelia Vangenmo

Daniel Gustafsson och Tomas Olsson

Tomas Olsson jobbar med pissekuren

Skall sättas upp i Norra Hamnen

Ett besluts togs innan sommaren av Samhällsbyggnadsförvaltningen att den skall sättas ihop och sättas på plats vid Norra Hamnen i Lysekil. Pissoaren kommer inte att vara öppen utan den kommer att stängas och visas upp som ett kulturföremål.

Stort intresse för pissoaren

Pissoaren har ett mycket stort intresse och i somras blev jag kontaktad av både SVT och tidningsmedia där de frågade mig om pissoaren och det känns att den har ett stort värde för turism, och om inte annat för det stora mediala intresset det var för denna gamla pissoar när mitt medborgarförslag kom upp igen. Både Västnytt och Landet runt hade med ett inslag om pissekuren i tv. Pissoaren är totalrenoverad sedan ett antal år sedan och har nu satts ihop av elever på Gullmarsgymnasiets industri- och byggprogram.

Idag får ni träffa Lysekilskillen Per Andersson som är född i Australien men som växte upp i Lysekil. Per jobbar idag på stora oljeriggar i Persiska viken

Föddes i Australien

Per Andersson föddes i Altona, en förort till Melbourne i Australien. Pers mamma och pappa och syster, som är några år äldre än Per, emigrerade i slutet på 60-talet till Australien. Det var en hel del som gjorde detta vid den tidpunkten av de som jobbade på Stenungsunds raffinaderi. Det skulle öppnas ett nytt raffinaderi i Australien.

På den tiden berättar Per att man fick flygresan betald och ett litet boende om du stannade i minst två år. Åkte du hem innan de två åren så fick man betala tillbaka pengarna.

Per Andersson.

Familjen flyttade hem till Sverige

Efter fem år i Australien så flyttade de tillbaka till Sverige och Brastad till en början. Att det blev Brastad berodde på att Pers pappa fått jobb på Scanraff, som det hette då. Efter ett antal år i Brastad så flyttade de till Lysekil.

Det blev grundskolan i Brastad för Per under hans uppväxt och efter det blev det årskurs 7–9 på Gullmarsskolan innan han började på Gullmarsgymnasiet. En fyraårig teknisk linje varav två år i Lysekil och sedan de avslutande två åren i Uddevalla. Han passade även på att åka till Australien som utbytesstudent på high school.

Fick jobb på Scanraff

1992 gick Per ur gymnasiet och fick direkt jobb på Scanraff som idag heter Preemraff. Under tiden på Scanraff fick han möjligheten att åka till Saudiarabien under 1 ½ år. Väl tillbaka på raffet så var han driftingenjör ett tag innan han fick möjligheten att jobba offshore inom olje -och gasutvinning för bolaget Maersk Oil i Qatar. Bolaget finns inte längre men de hade ett helt nytt fält i Al Shaheen i Qatar.

Började jobba offshore

Per sökte en tjänst på hösten 2009 för bolaget Maersk Oil i Qatar. Först flögs Per till Köpenhamn för en intervju på två timmar och sedan flögs han hem igen. Per gick vidare och två veckor senare fick han en ny intervju nere i Doa i Qatar. Dit flögs han på natten och gjorde ytterligare en anställningsintervju. Följande natt flögs han hem till Göteborg igen.

Han fick jobbet som Productions Assistent på en oljeplattform i Al Shaheen i Persiska viken. Sedan steg han i graderna och blev Production Supervisor. Efter Maersk Oil började han jobba som Production Supervisor på North Oil Company där han steg i graderna till Operation Team Leader.

Foto: Privat.

Hur var det att få jobb på en offshoreplattform?

– För mig var det lite som vilda västern i början. Det var inte lika strukturerat som att jobba på Preemraff. Det var mer lösa boliner om man säger så, fast säkerheten var skälig. Tempot var väldigt högt och det kom nya plattformar hela tiden, och oljan var det viktigaste att få upp i början. Det har ändrat sig mycket och nu är säkerheten första prioritet.

Hur många är det som jobbar på en plattform?

– Det är lite olika. Den sista plattformen jag varit på nu var vi cirka 180 man. Vi hade en jackup, en enhet som kan hissa upp sig med hjälp av ben som trycks ner i havsbotten, vid oljeriggen och en bostadsplattform med den så var vi ungefär 400 man.

Man har flera olika plattformar runtomkring och de pumpar oftast till den stora oljeriggen. Där separeras olja, vatten och gas. Man vill bli av med så mycket vatten som möjligt så att det är ren olja som går till FSO (Floating storage and offloading unit) tankers. Man borrar till runt 3000 fot.

Foto: Privat.

Jobbar det några kvinnor ombord?

– Det finns inga kvinnor ombord, förutom när de kommer någon kvinna från kontoret och gör undersökningar på plats.

Vad är din uppgift på plattformen?

– Jag har hand om driften på hela plattformen. Det innebär även att jag skriver alla tillstånden ombord.

Foto: Privat.

Hur länge jobbar du ute och hur ser en vecka ut för dig?

– Vanligtvis så jobbar man 28 dagar och är sedan ledig 28 dagar. Jag jobbar 13 timmar varje dag och de resterande 11 timmarna gör du som du vill. För mig är det gymmet en timme, ringa hem, en film och sen är det god natt. Jag går upp kl. 05:00 varje morgon och går till jobbet runt 05:15. Det tar bara 1 minut att gå till jobbet….

Många tycker att 12–13 timmar är inte mycket att jobba under 28 dagar. Det kan jag delvis hålla med om men vi har även larm som går ibland. Det finns 3 olika larm ombord och då måste alla gå till uppsamlingsplatser med mera.

Eftersom det finns olja och gas så har vi mätare på oss mot H2S gas och skulle den ge utslag så bär vi med oss en mask som vi skall ta på oss omedelbart. Om jag inte jobbar så tillhör jag brandstyrkan ombord och är brandledare. Jobbar jag och det händer något så är jag i kontrollrummet, en så kallad emergency center. Därifrån sköter man kontakten med personalen ombord beroende på vad som händer.

Foto: Privat.

Finns det alkohol ombord?

– Nej, det får absolut inte finnas någon alkohol ombord. Men man får röka i speciella rum.

Finns det något att göra på fritiden?

– På de stora plattformarna finns det saker att göra, men inte på de mindre. På den stora plattformen hade vi pingisbord, biljard och ett jättefint gym. Jag promenerar även en hel del på plattformen. 

Foto: Privat.


Är det många olika nationaliteter som möts?

– Det finns olika nationaliteter som filippinare, indier, indonesier, nepaleser och folk från Bangladesh med mera.

Hur är maten?

– Maten är helt okej. Här har vi asiatisk -och västerländsk mat. Det är kanske inte som på Nordsjön, där man hört att jobbar man på Nordsjön så lägger du på dig säger Per och skrattar.

Foto: Privat.

 

Har du några saker som hänt under dessa år som du kan dela med dig av?

–  Ja, jag har sett ormar och rockor som simmar runt plattformen. Whale sharks (Valhaj) kommer en gång om året och lägger sig vid plattformen. Den har ett stråk och det kommer säkert flera hundra som ligger och flyter och äter plankton.

Whale sharks. Foto: Privat.

Foto: Privat.

Det har hänt att Emiren kommit ut med sin yacht och dykt vid någon av plattformarna som haft besök av dessa hajar. Jag har aldrig träffat honom personligen, men han var vid en plattform något år innan jag var där. Då fick de i princip stanna plattformen för att han skulle komma och dyka.

Det jag själv råkat ut för var att vi en kväll fick en påringning om att Emiren ville flyga från vår plattform med en helikopter. Han befann sig ute på sin yacht och behövde åka in till fast mark. Vi fick order om att inte skriva under några tillstånd och inte göra något som kunde riskera en nedstängning av plattformen. Det kom en jättestor helikopter och landade på vår helikopterplatta. Ut kom en butler och två piloter i smoking. De stod standby för att vänta på Emiren. 

Det kom även en gummibåt med filippinare som klättrade upp på plattformen och observerade innan Emiren skulle komma med sin yacht. Efter några timmars väntan så blev det inget. Han hade troligtvis bestämt sig för att stanna kvar yachten. När helikoptern lyft så kunde vi släppa på alla tillstånd igen och gå tillbaka till normal drift. 

Foto: Privat.

En annan sak som hände när jag var ledig och min fru var på plats i Qatar. Vi var utanför shoppingcentret Villaggio i utkanterna av Doha i Qatar. När vi stod där kom det en kvinna med en svart Abaya och började pratat med henne. Hon frågade om hon fick ställa sig bredvid och började röka.

Hon var så pratsam och vi märkte att hon behövde prata med någon västerlänning. Hon bjöd med min fru på ökensafari nästa dag och efter att de samtalat en stund så erbjöd hon sig att hennes man kunde köra oss hem till hotellet och vi tackade ja.

Hon ringer sin man som är ute och letar efter sin Land Cruiser som är vit i färgen som de flesta är där. Han kommer med bilen och stiger ut och är klädd som en shejk med vit dress och palestinasjal på huvudet. 

Det roliga i detta möte var att en månad innan hade jag googlat och hittat en talkshow så jag misstänkte vad som skulle komma. Vi satte oss i bilen och de presenterade sig och vi frågade vad han hette. Han presenterade sig som Bin Laden, och här förstod jag exakt och programmet jag såg innan handlade om Bin Laden.

Bin Laden är en enormt stor firma i Saudiarabien. Vi pratade om vad vi jobbar med och han berättar att han jobbar med konstruktioner och han var jättetrevlig. Hans namn var Omar Bin Laden och var fjärde sonen i Usama familjen. Han har även haft olika talkshower tidigare. Vi kom fram till hotellet där vi bodde och vi fick telefonnumret för de ville bjuda ut oss dagens efter, det gick inte för jag var tvungen att gå på en kurs. Detta var ett mycket udda möte för oss.

Ni är aldrig rädda för att bli kidnappade?

– Nej, det är mest i Afrika det händer. Men vi har tränat på det för ett antal år sedan med militären.

Foto: Privat.

Kan det blåsa mycket på havet så ni känner av det på plattformen?

– Ja, på vintern kan det blåsa mycket. Vinden var upp i 80 sekundmeter en gång och då fick vi svängningar. Jättestora hagelkorn har jag också sätt. Sen har vi några gånger känt av jordbävningar som varit i Iran. Då har det skakat till i vår plattform.

Nu har du sökt nytt jobb, kan du berätta något om det?

– Det har varit långa karantäntider nu på grund av Covid-19 och jag har inte känt mig redo för nya utmaningar. När jag har suttit i karantän längtade jag hem och sökte ett par jobb här hemma i Sverige, men det föll inte på plats. Men jag fick en fråga om jag ville söka ett jobb i Dubai och det gjorde jag. Jag skrev på kontraktet för några veckor sedan. Det är en äldre plattform men mycket större. Jag blir Operation Superintendent i Dubai Petroleum. Min först resa blir nu i slutet av oktober.

Doha City West Bay. Foto: Privat.

På plats utomlands så följer Per bland annat sonen Isac som spelar hockey i Mora och dottern Wilma som spelar handboll.

Tack Per för en mycket intressant pratstund och lycka till med nya jobbet i Dubai.

Teknikmässa i Lysekil för niondeklassare från Gullmarsskolan och Sotenässkolan

Igår anordnades det en teknikmässa vid Gullmarskolan för de nior som skall söka vidare till gymnasiet. Det var industriprogrammet på Gullmarsgymnasiet som var på besök och informerade elever på Gullmarsskolan, men även elever från Sotenäskolan.

Teknikmässa

Jag träffade Tomas Olsson, lärare på Gullmarsgymnasiet och Ann-Sofie Grenander, Studie- och yrkesvägledare på Gullmarsskolan.

Tomas Olsson och Ann-Sofie Grenander.

Tomas Olsson lärare på Gullmarsgymnasiet berättar att teknikmässan är till för att skapa en information för eleverna vad teknik och industri är. Denna minimässa är en träff för att de skall få information och vägledning om vad man kan bli om man söker till industriprogrammet på Gymnasiet.

Samtidigt skall företagen som är på plats tala om vad man kan bli om man utbildar sig i något av yrkena som presenteras av Gullmarsgymnasiet. Allt ifrån ingenjör till industriarbetare så att eleverna får rätt information.

Ann-Sofie Grenander berättar att från skolans sida har det handlat om den ständiga frågan; ”varför behöver jag lära mig det här?” Nu får de en dos av verkligheten och de får veta att detta är vad som väntar dem nästa år om man väljer att läsa vidare.

AH Automation var med på teknikmässan.

Husqvarna fanns på plats vid teknikmässan.

Lektionerna i teknik har bland annat handlat om, varför kommer det bli viktigt med teknik i framtiden, vad är teknik, industri och automation för någonting? Från kommunens sida handlar det om att skall vi få de företagen som är här idag att rekrytera även för framtiden. Så är de här för att troligtvis träffa sina framtida kolleger. Vi måste visa våra ungdomar att Lysekil är en industristad. Samtidigt måste man väcka intresset för teknik och även den nya tekniken som kommer. Ann-Sofie Grenander avlutar med att berätta att Renée Daun näringslivsutvecklare på Lysekils kommun har också varit med i detta projekt.

Tanken finns att detta skall bli en återkommande teknikmässa, där man kan använda Kronbergshallen i en eller två dagar för att visa upp sig.

Helab var med på teknikmässan.

Preemraff fanns också på teknikmässan vid Gullmarsskolan.

Trailer från ESAB

Jag fick även en pratstund med Jacob Lundström på ESAB. Jacob berättar att de är här från ESAB Sverige AB med deras demotrailer som kör rund och har visning i hela Europa. Trailern utgår från Laxå och är nästan aldrig hemma, men på grund av pandemin så har den varit hemma i Sverige ett tag.

Jacob Lundström.

ESAB är i Lysekil för att locka svetsare till branschen, eftersom det är idag en stor efterfrågan på svetsare. Det är många som går i pension men få som utbildar sig. Iniativet som skolan tog är fantastiskt och det gjorde att vi ställde upp på detta berättar Jacob Lundström från ESAB.

Industriprogrammets lärare från vänster, Jonas Wuscha, Frida Kruse, Tomas Olsson och Tom Carlzon framför ESAB:s stora trailer.

På plats fanns AH Automation, Helab, Husqvarna, Preem, Teknikcollege och ESAB. ESAB hade med sig en stor trailer som de demonstrerade svetsar för eleverna från Gullmars -och Sotenässkolan.