Den 29 september fortsätter succén med Tommy Nilsson och Kottes Club Artist 30+ på Mortens Krog i Uddevalla.
Kotte & Tommy.
Förutom discjockey, pianobar så kommer kvällens gästartister vara gruppen Attack. Jag slog en signal till Peter Jägerhult som är en av originalmedlemmarna i gruppen Attack och frågade hur allting startade?
– Well, det här var redan 1979, känns som igår men det var en del år sedan. Åke Eriksson hade haft otroliga framgångar med sitt band Wasa Express, vilket just då splittrades. Åke – som också lirade i jazzrockbandet Egba – ville start ett riktigt bra rockband, typ ett Ramones men på svenska, med bra musikanter och bra sångare.
Första sångaren som tillfrågades var faktiskt Tommy Nilsson, som kom från bandet Horizont, men han fick just då ett – som det såg ut – mycket lönande kontrakt som popstjärna i Frankrike. Nåväl, Åke headhuntade gitarristen Björn Uhr och mig på bas samt börjande annonsera efter sångare.
Många testades, många föll igenom men till slut var det en ung flicka med efternamnet Körberg som var tillräckligt kaxig för att falla både Åke och oss andra i smaken. Rosa Körberg har i efterhand sagt att hennes bror – Tommy Körberg – faktiskt uppmuntrade henne hela vägen, trots att den musik vi gjorde inte riktigt var hans cup-of-tea.
Rosa Körberg i gruppen Attack. Foto: Per Janke.
Hur kom ni på namnet Attack?
– Åke igen, förstås. Det skulle vara mycket attack i musiken., dessutom hette sista albumet med hans grupp Wasa Express just ”Till Attack”……
Er succélåt ”Ooa hela natten” som måste vara en av de mest spelade låtarna någonsin i Sverige, hur kom den till och när släpptes den?
– Vi hade just kommit ur vårt första skivkontrakt med SOS Records (varifrån vi märkligt nog fortfarande inte fått någon royalty….. men det var så på den tiden) och signat med stora, ärevördiga CBS Records.
En singel hade släppts och vi gick in i studio 1981 för att spela in ett helt album. Bra låtar samt en låt som kom med mest på skoj, vilket förstås var ”Ooa Hela Natten”. Vår skivbolagskille ville absolut ha ut den som singel, men vi sa blankt nej. Aldrig i livet. Vi visste ju bättre.
Inför Discoforum – som var den stora branschträffen varje år, som det året hölls i Stockholm – skulle sålunda vår nya singel presenteras. Vi hade fått den i vår hand, med konvolut och allt. Tror att den hette ”Jag Fick Se”, (som publiken också kommer att få höra i Uddevalla) och såg fram emot att få lira på evenemanget inför hela branschen. I största hemlighet och helt utan vår vetskap hade vårt skivbolagskille kasserat hela upplagan av singeln, tryckt upp en ny upplaga med ”Ooa Hela Natten” istället vilken han presenterade som Attacks nya makalösa singel.
Det visade sig att låten fäste direkt. Upprördheten lade sig i takt med framgångarna.
Peter Jägerhult.
Minnen från ert turnerande på västkusten, jag antar att ni besökt, Uddevalla, Hunnebostrand och Ellösparken m.m.?
– Absolut. Giggen i Hunneboparken var fantastiska. Alltid mycket folk, och ett sanslöst drag. Arrangörerna – både den legendariske Nisse Eriksson och sedermera Björn och Thomas brukade också alltid ställa till med bar-be-que efter det att parken stängts. På den tiden var det ju alltid minst ett och ibland kanske två dansband och ett popband på en kväll, så det brukade bli ett stort och stoijigt gäng framåt soluppgången.
Nu kommer ni tillbaka till västkusten och Uddevalla, hur känns det?
– Kanonskoj. Uddevalla för en sådan som mig var ju mycket Carlia och så det här bandet som kompade så många artister, tror de hette Brazz-Up? Kanonbra band.
Vilka är bandmedlemmarna idag?
– Ja, det är förstås Åke Dr Åke Eriksson på trummor, Rosa Körberg på sång, jag på bas samt Björn Melin på gura. Originalgitarristen Björn Uhr finns tyvärr inte med oss längre.
Roligaste minnet under alla år som du varit och turnerat med Attack?
– Tror att det var när man lärde sig att vara ödmjuk inför uppgiften och aldrig bli för högfärdig. Sommaren 1980 lirade vi en fredag på Roskildes stora scen, 45.000 pax i publiken och man liksom dansade av scenen, sisådär 10 cm ovanför markytan. Dagen efter, lördagen, lirade vi på Vetlanda Marknad, på ett gammal rostigt lastbilsflak omgjort till scen, inför en publik på ca 120 sura smålänningar, i strilande duggregn. Gigget slutade för övrigt med att lastbilsflaket kapsejsade.
Vad får vi höra för låtar när ni gästar Mortens Krog i Uddevalla.
– Kommer att bli Attack-låtar! Kan till och med bli OOA HELA NATTEN. Räknar med alla sjunger med. Dr Åke har också hotat med ett diskret trumsolo.
Idag får ni lite historik om bandet Magnum Bonum som nästa år 2016 fyller 40 år! Bandet Magnum Bonum som slog igen med dunder och brak. Jag träffade Per Schiller och Mats Hedström från bandet Magnum Bonum när de var och spelade på Tanumstrand i slutet på mars. Redan 1973 bildades Magnum Bonum på ungdomsgårdsnivå. Då var det Per Schiller gitarr, Kim Lindholm trummor, Hans Svedmalm bas och Orup på sång. Magnum Bonum som slog igenom 1977 med låten Skateboard bildades 1976, och första singeln ”Goodbye” kom 1977. Mats och Per gick runt med singeln till alla skivbolag i Stockholm och försökte att sälja in den. Magnum Bonum 1976 var: Per Schiller, Mats Hedström, Lars Liström, Anders Sjöberg och Kim Lindholm.
Intervju på TanumStrand med fr.v. Mats Hedström och Per Schiller från Magnum Bonum.
Spelade in en egen singel.
Per berättar att de var lite pionjärer med denna singel som de hade bekostat själv. Runt 5000: – tror Mats de betalade för 200 eller 500 exemplar. Det var mycket pengar för dessa unga killar som då bara var 19-20 år. De gick runt till Metronome, Polygram, Sonet, CBS, och Tyfon tror Per skivbolaget hette som de också besökte. Musikern och kapellmästaren Anders Berglund som då jobbade på Metronome frågade killarna om tempot svajade berättar Mats. De fattade ingenting tillägger Per och skrattar.
Kjell Alinge tog ut 1977 bästa låtar. Magnum Bonums ”Goodbye” var med på den listan.
De flesta skivbolagen tyckte det var bra, men inget bolag var intresserade just då. Kjell Alinge hade ett program på radion, och tog ut årets tio bästa låtar 1977. Deras singel ”Goodbye” var med på den listan. Nu tog det inte lång tid förrän skivbolagen började höra av sig.
Skrev kontrakt med skivbolaget Phonogram.
Phonogram var ett av bolagen som hörde av sig och de valde det skivbolaget berättar Per. Per berättar historien om att Black Sabbath hade legat på det bolaget och det var det som gjorde att de valde Phonogram. Både Mats och Per var riktiga hårdrocksfreakar, och de är uppväxta med De Purple, Sabbath, Zeppelin, och alla de banden som var populära då. De var deras rötter berättar de.
Spelade in ”Skateboard”.
Båda är från Huddinge i Stockholm, men Mats flyttade i 3:e klass till Segertorp som ligger i samma kommun som Huddinge. Stefan Schröder hette skivbolagschefen på Phonogram. Stefan föreslog för killarna att de skulle spela in en coverlåt som hette ”Skateboard”. De gjorde en egen version utav ”Skateboard” i hårdrockstappning. ”Nej”, sa Stefan när han hörde deras version. ”Ni skall spela in en annan version och den skall sjungas på svenska” sa han till killarna. Sagt och gjort, de spelade in låten och resten är historia.
”Skateboard” släpps på singel i februari 1978.
”Skateboard” spelades in på Lucia 1977 berättar Per. 1978 i februari släpps den på singel. Det blev succé direkt. Den vinner Europatoppen. Mats gick på frisörskolans sista år på en läringsplats inne i Stockholm. Även Lasse som var sångare i Magnum Bonum jobbade på samma ställe, och när de gick upp på topplistan var det bara; ”hej då vi hörs” sa Mats till han som hade frisörsalongen. Per jobbade på Sveriges Psykologförbund. Stefan på skivbolaget ringde till Per på jobbet, och sa att de låg etta på Europatoppen. Där bestämde Per sig för att säga upp sig från sitt jobb.
Magnum Bonum spelar på heltid.
Mellan 100-110 spelningar per år hade de. Första folkparksspelningen de hade var sommaren 1978 i Norberg. Det var Beatleshysterie utan dess like berättar Mats. Mats berättar att de tänkte att är det verkligen så här i folkparkerna. Folk skrek ”där e han” berättar Mats och Per och skrattar. Det blev mycket folkparker i fortsättningen berättar de.
Gör en platta på engelska.
De gör en svensk låt som toppar alla listorna i Sverige och som vinner Europatoppen. Nu gör de en platta på engelska. Crazy Feelings släpps 1978. Det förstår varken Per eller Mats hur det kunde bli så. Skivbolaget skulle givetvis sagt till dem att de skulle sjunga på svenska. Den svenska bommen med Gyllene Tider och de banden som kom fram och sjöng på svenska hade inte riktigt börjat då berättar de.
Crazy Feelings 1978.
1979 släppte de ett svensk album som hette ”Bakom Spegeln”
”Crazy Feeling” blev ingen större succé berättar Mats. Men de gör en singel och den blir på svenska och hette ”Marie”. Per tror att de hade snackat igenom detta med engelska eller svenska i bandet, och kom fram att de skulle sjunga på svenska istället. ”Marie” blir en hit och den var med på albumet som de släppte 1979 som hette ”Bakom Spegeln”. ”Lover boy” blev singel nummer två från det albumet berättar de. Båda låtarna låg högt på listorna. Albumet låg på femte plats på försäljningslistan berättar Per.
Bakom Spegeln 1979.
1980 kommer albumet ”Hög Hatt och Låga Skor”.
Där blev det flera låtar som la sig högt på listorna, som t.ex. ”Hög Hatt”, ”Vill ha mer”, ”Radio Love” och ”Gigolo” släpps som singlar från albumet. Den plattan var nog den de körde mest live ifrån berättar Per. 1980 spelar de på Club Skaftö i Fiskebäckskil på västkusten och jag lär känna bandet. Vi spelade tennis ihop på Fiskebäckskils tennisklubb, och jag träffar bandet de gånger de är i närheten och spelar. Var bl.a. i Hunnebostrand när de spelade i Hunneboparken samma kväll som Kim Larsen. Där hade de ett eget hus och jag var med på efterfesten.
Hög Hatt och Låga Skor 1980.
Discoforum i Göteborg.
1980 i slutet på augusti är det Discoforum i Göteborg och jag är medbjuden av Lennart Björk som jobbade som discjockey på Club Skaftö, och där jag hoppade in och spelade då och då som discjockey. Magnum Bonum är där och de fixar backstagepass till mig och jag är med bakom scenen, och träffar bl.a. Village People och Pointers Sisters. Magnum Bonum spelar bl.a. låten ”Marie” och en tjej tar av sig topless på scenen vid det tillfället. Detta minns Per och Mats.
Färghållarelorglar 1981.
1983 dör Lars Liström i cancer.
1981 släpper de plattan ”Färghållarelorglar” (Digital Panik). Lars är sjuk i cancer men är med på plattan. 1982 byter de skivbolag och släpper skivan ”Fredlös”. Här försvann vi berättar Mats. Aorkillen på Phonogram slutade och han skulle bli chef på skivbolaget ”Europafilm”. Killarna följde med honom dit, och det var inget bra beslut. Där tog karriären slut för Magnum Bonum. Lars blir sämre i cancer men kämpar på, men tillslut går det inte längre. Den 19 januari 1983 dör Lasse bara 22 år gammal. Det blev inte roligt längre berättar Per och Mats. De tappade lusten för att spela. 1985 lades bandet ner.
Fredlös 1982.
1991 ringer Mats till Per.
1991 ringer Mats till Per. Någon hade frågat om de inte hade lust att åka med på turné med några band. De gör de, och de gör det så bra att arrangörena frågar om inte de vill komma tillbaka och spela. De fick en massa förfrågningar om jobb. Samtidigt här så satsar Mats på bandet ” Rat Bat Blue”. Per tar in gitarristen IB Franzen (från gruppen Intermezzo) istället för Mats, och Per tar ut Magnum Bonum på turné igen. Runt 30 spelningar blev det på ett år berättar Per.
Idag är det 3 medlemmar kvar av gamla Magnum Bonum.
Andes Sjöberg var med på de två första plattorna med Magnum Bonum. Anders lämnade gruppen, och efter det så kom Tommy Erblom med istället. Trummisen Fredrik Bergström som var med och spelade på TanumStrand spelar även i bandet ”Gavelin” där även Jan Johansen, IB Franzen och Mats Hedström är med berättar Mats. Jan Johansen var också under ett år medlem i Magnum Bonum och det var 1984.
Magnum Bonum på TanumStrand.
Spelar några gånger per år.
Nu för tiden blir det lite spelningar då och då. Till sommaren är de mycket bokade berättar Mats. Med tanke på att de lagt av så är det ganska bra instämmer både Per och Mats i, och att senaste hitlåten var 1982. Per tycker att det är mycket roligare nu än det var då. Idag är det med på lattjo än det var för berättar han. Det är kul idag och du har inte detta som yrke idag, och är inte pressad på samma sätt. Per jobbar i byggbranschen och Mats är heltidsmusiker. Mats är nyligen hemkommen från Los Angeles där han producerade en Mexikansk artist.
Utvecklingen inom musikbranschen.
Vi kommer in och pratar om detta med om Spotify och den utvecklingen som varit inom musikindustrin. Mats tycker det är både bra och dåligt. Det är bra att musiken finns lättillgänglig. Det tråkiga är för Mats som är låtskrivare. Det blir noll kronor till låtskrivarna idag berättar han vidare. Skivbolagen har aldrig tjänat så mycket pengar som de gör idag. Branschen har blivit snedvriden och de tjänar mycket pengar på allt gammalt. Det börjar hända saker där folk gör uppror mot musikbranschen berättar Mats.
Släpper en ny skiva 2013.
2013 släpper Magnum Bonum en ny skiva som får namnet ”Skott från Gevär”. Den plattan gillar både Mats och Per. Den blev jävligt bra tillägger Per. Jag frågar Mats och Per om bästa plattan genom åren. Per säger genast den senaste. Den är den bästa de har gjort. Mats flikar in med att så säger man alltid, men tillägger att produktionsmässigt är det den bästa. I början var det mest stress när man skulle göra en ny platta, och det var inte så genomjobbat tillägger Mats. Att skriva texter är ett hantverk som man måste lära sig, det tar lång tid.
Skott från Gevär 2013.
Bästa Magnum Bonum Låten.
Det är en svår fråga svarar Per. ”Hög Hatt” svarar Mats. ”Nej” svarar Per. Mats tycker texten i den låten är ganska tidlös. Per säger; ”Kan du se mig” från ”Evigt Ung” 2005 som är en samlingsplatta med gamla och nya låtar.
Roligaste spelningen.
Jag frågar om roligaste spelningen genom åren. Nu är det svårt för Per och Mats. Per tycker att detta var en jättesvår fråga. Furuviken med 6000 personer minns Per, och Hagafestivalen med 20 000 pers.
Många spelningar i början var väldigt roliga berättar Mats. Det var ett jäkla röj. Per kommer på ett ställe i Finland som heter Tavastia Club. Detta var någon gång i början på 1980. Det var ungefär 1500 personer i en liten lokal som inte rymde så mycket folk. Tavastia Club är en idag en klassisk rockklubb. De gick in på scenen och satte igång, och det var så mycket folk och de spelade ”Hög Hatt”. Per berättar att de inte behövde sjunga en strof från låten utan publiken sjöng hela låten. Det var 3000 händer i luften och de sjöng med i varje låt. Det trodde inte det var sant berättar Per. Den spelningen är den de minns mest. Även nu när de är ute och turnerar det varit jättemycket folk på, spelningarna.
Som sista fråga undrar jag hur det är att vara tillbaka på västkusten.”Skitbra” säger Per han gillar alltid västkusten. Det är som en liten pärla tillägger han. Det är en otrolig skillnad mot Östersjön berättar Mats. Sommaren på västkusten är oslagbar tycker Mats. Det är alltid glada människor på västkusten tillägger Per. Det blir ingen tennis idag som det var för 35 år sedan. Minigolf var också något de höll på med på den tiden. Det var mycket tävlingsinriktade saker under turnerandet.
Hockey.
Det sista vi pratar om är hockey. Jag känner en visst friend i Per för han håller också på Brynäs även om hans mamma är från Skellefteå. Jag berättar för Per att jag målat hockeygubbar. Han berätta att när de var små snodde de löpsedelhållarna och gjorde sarger av dem till hockeyspelet. De gjorde även kättingar i målen som hängde ner som målnät. De var helt stekta på hockeyspel berättar Per. Jag säger till Per som är Magnum Bonum mästare i bordshockey att kommer de i närheten Lysekil till sommaren så får vi ta en utmaning. Per säger; ”Där kommer jag inte att förlora i alla fall”…..
Stort tack Mats och Per. Det blev en kanonkväll på TanumStrand med Factory, Magnum Bonum och Noice. Träffar jag Per och Mats i sommar så lovar jag att ni skall få reda på hur det gick i bordshockeymatchen!! : )
Per jag och Mats.
Stort tack till TanumStrand för lånet av konferensrum.
GLICKO 