”Kapten” eller Johan Rantil som han heter, var en av de fyra finalisterna i tv-serien Tjuv & Polis som spelades in i Lysekil våren 2020. Jag tog med mig Johan till Skaftö för att åter igen minnas finalstunden vid kvarnen i Fiskebäckskil

En av de fyra finalisterna i SVT:s Tjuv & Polis var ”Kapten” eller Johan Rantil som han egentligen heter. Ni minns kanske att Johan hamnade vid fel kvarn på Skaftö och hade bara minuter på sig att hinna till kvarnen i Fiskebäckskil för att få tag på programledaren Micke Leijnegard.

Idag på bloggen berättar Johan hur det egentligen var och våndan att gå och vänta på att programmet skulle börja sändas och hur finalavsnittet skulle vinklas med hans miss i tv-programmet. Johan hade beslutat sig för att inte se finalavsnittet, men i en stuga i fjällen med familjen så bestämde sig Johan ändå för att titta. Och med facit i efterhand så hade det ju inte hjälpt om Johan varit på plats tidigare vid kvarnen i Fiskebäckskil som polisen hade belamrat.


Det var här allt började med Tjuv & Polis som spelades in i Lysekil våren 2020.


När Johan och jag träffas och åker till Skaftö så är det nästan ett år sedan inspelningarna började i april 2020. Jag frågar Johan hur det känns nu när han ser tillbaka på det hela så här i efterhand?

– Det var en så pass stor händelse, så man har det färskt i minnet fortfarande. Det var otroligt kul när programmet började sändas och hur roligt det var att få spela in och vara med i Tjuv & Polis. Jag tror det syntes att både jag och min partner Rickard Bengtler hade roligt i princip hela tiden. Samtidigt var det målet att skall vi göra detta så skall vi ha kul.

Rickard Bengtler och Johan som bildade tjuvpar i Tjyv & Polis.

Vi har redan avverkat i en tidigare intervju med dig och Rickard om själva förberedelserna och själva rånet, men om vi går in på slutskedet där finalspelet börjar och du sticker i väg när var det?

– Det var på fredagen, bara två dagar innan finalen kl. 09:00 och tiden för att spelat började den dagen. (Varje dag under dessa veckor var det spel mellan 09:00 och 21:00). Före och efter den tiden var man ledig från tävlingen.

Jag fick reda på via min medhjälpare att Rickard hade åkt in på förhör på torsdagskvällen. Där hade jag en nervös timme och jag misstänkte att de kanske skulle dyka upp hos mig redan samma kväll. De dök aldrig upp så jag packade en väska. Min plan var att jag skulle vara utanför dörren 09:01 dagen efter och vara på väg någonstans.

Efter lite funderande så tänkte jag att det skulle ta cirka fyra minuter för polisen att komma från polisstationen till mig så det var det fönstret jag hade tid på att försvinna från huset.



Vet du om du hade något span på dig vid den tidpunkten?

– Det finns inga tecken som tydde på det. Vi vet att polisen visste att jag och Rickard stod varandra nära men något annat fanns inte just då vad jag vet.


Var bar det i väg den morgonen?

– Jag åkte i väg på måfå och tänkte att jag stänger av telefonen så att de inte kan spåra den längre. Detta gjorde jag precis innan jag kom till Brastad. Tanken var väl att det skulle se ut som att jag hade passerat Brastad. Där gjorde jag en u-sväng och körde runt lite på småvägarna ett tag.

Om de skulle ta mig och fråga varför jag stängt av telefonen så kom tanken upp att jag skulle säga att jag varit i väg och spelat golf. Jag hade golfklubborna bak i bilen och begav mig till Sämstad golfklubb och stod där och slog.

Efter golfen så ringde jag Malin på Dive Team. Hon hämtade upp mig i Brastad vid kyrkan och där ställde jag tyvärr bilen med golfklubborna i som någon snodde… Jag låg i baksätet på Malins bil hela vägen fram till kompisen Thomas som bor i närheten av Siviks camping. Under färden till Thomas så använder jag Malins telefon för att kontakta honom.

Jag stannar hos Thomas och under ett tillfälle så ser jag polisen bara några meter från där Thomas bor. Det var på jakt efter en bil som de trodde var Rickards. Finaldagen kör Thomas mig sedan till den platsen som jag tror att jag skall infinna mig på.

Thomas släpper dig vid fel kvarn, hur kom du fram till att du befann dig på fel plats?

– Efter ett tag så sa magkänslan mig att jag var vid helt fel kvarn. Det fanns inte en tillstymmelse till någon aktivitet på platsen. Här försökte jag aktivt få tag på Thomas. Min sista chans var att stanna någon bil och fråga om det fanns någon mer kvarn och utan att säga vad det gällde för det fick jag inte på grund av att jag hade slut på mina medhjälpare.

Till slut så stannade en riktig hjälte och jag sa; ”jag får inte berätta varför jag måste åka med dig, men jag har tio minuter på mig att ta mig till kvarnen i Fiskebäckskil”. Personen i bilen svarade att han trodde han visste vad det handlade om och det var bara för mig att hoppa in i bilen.

Samtidigt här så hade ni samlats på den östra sidan av Fiskebäckskil i ett tidigare avsnitt för att träffa de som var kvar i tävlingen, du hade ingen tanke på detta när du fick meddelandet var du skulle till kvarnen som fanns på den västra sidan av Fiskebäckskil?

– Som gammal sjöman så borde det vara detta jag skulle tänkt på. Men de tankarna fanns inte just då för det var ett jäkla stresspåslag vid det tillfället.


Du får lift med bilen och hamnar till slut på rätt plats hur gick tänket då, minns du det?

– Jag har så mycket adrenalinpump i mig och jag visste att det var bara en minut kvar när vi kom fram till vägen upp till kvarnen. Här var jag beredd på att bara springa och kasta mig med huvudet in i kvarnen om så skulle behövas.

Väl på plats ser jag att det är en massa folk där, men tänker nog att det måste vara produktionen som står där. Jag kommer tio meter från bilen så kommer det en polis och säger tagen. Här svartnar det faktisk ett tag. Jag var så förbannad och hade så mycket adrenalinpump men förstår att det hela var över. Jag kliver åt sidan och sätter mig ner ett tag för att lugna ner mig.

Jag vet ju att du och Rickard hade era spekulationer om var ni skulle vara och hur ni skulle gå till väga, kan du berätta om det?

– Ja, vi funderade på detta och hade lite olika planer. Ingen av oss trodde att vi skulle hamna i Fiskebäckskil om vi tog oss till final. Stångehuvud var nog där vi hade trott att finalen skulle kunna vara.

Vi hade ganska långtgående planer med både dykning och helikopter. Även om du är polis så finns det säkerhetsavstånd vid en helikopter och även vid dykning. Där skulle vi kunnat vara SAFE.

Vi skulle inte kunnat landa på Stångehuvud men vi tänkte att vi skulle kunna fira ner oss från en helikopter eller hoppat. Vi pratade med produktionen om detta och de kanske inte var så jättetända på den idén säger Johan och skrattar.

Produktionen pratade man i stort sett med varje dag, man hade tankar och funderingar över olika saker. Jag måste berömma produktionen som var mycket hjälpsamma och superproffsiga.

Finnsbo – Skår

Nu har vi kört av färjan vid Skår och kör mot Skaftö. Vi pratar vidare och snart passerar vi Skaftöbron och vid vägen till Skaftökvarn som Johan hamnade vid först. När vi passerar där berättar Johan att tankarna kom farande igen.

Vi pratar vidare innan vi kommer till kvarnen i Fiskebäckskil och Johan berättar här om hur nervös han var inför att finalavsnittet skulle visas i tv.

Du måste ha burit med dig detta från det att ni avslutade finalsöndagen i maj tills att finalavsnittet sändes, stämmer det?

– Ja, det stämmer faktiskt. Det har varit som en klump i magen hela den tiden. Jag tyckte att det var otroligt pinsamt att göra en sådan blunder i det läget som sedan skulle visas i tv vid en mycket senare tidpunkt. Det var riktigt jobbigt och jag visste inte hur detta skulle framställas i avsnittet som var det sista avsnittet i serien. Skulle man bli utmålad som största idioten i Lysekil efter detta, vilket som jag faktiskt kände mig som vid det tillfället.

Jag vet ju att du berättat för mig efteråt att du först inte skulle titta på finalavsnittet. Vad avgjorde att du ändrade dig?

– Jag befann mig i fjällen när det avsnittet skulle visas och det var faktiskt ganska skönt. Så därför valde jag att se finalavsnittet. Det var mitt sätt att distansera mig från det hela. Hade jag inte gillat vad jag såg så hade jag kanske stannat kvar i fjällen säger Johan och skrattar.

Nu när man sätt finalen och att polisen redan fanns på plats innan den första tjuven kom till kvarnen. Då inser man efter att programmet sänds så var det ju kanske tur att någon gjorde bort sig och gav lite färg till finalavsnittet där poliserna tog hem segern.

Vid kvarnen i Fiskebäckskil

Med facit i hand du tror jag att du inte kunde gjort något annorlunda även om du hade haft mer tid på dig eftersom polisen redan fanns på plats vid kvarnen. Vi parkerar nedanför kvarnen och innan vi lämnar bilen säger Johan; ”det känns som att återvända till brottsplatsen, det är en märklig känsla”.

Johan hittar känslan direkt när vi är på väg gående upp till kvarnen i Fiskebäckskil och visar vart bilen stannade och släppte av honom. Han säger även; ”där satt min kompanjon Rickard på berget när jag kom springande det minns jag nu”.

Vi strosar runt vid kvarnen och tar lite foton.

När vi besökte Fiskebäckskil och kvarnen får jag ett mejl från SVT Där Björn Wahren, exekutiv producent på SVT berättar att Tjuv & Polis pausas. Det blir alltså ingen fortsättning och inspelning av programmet i år.  Vad som händer med Tjuv & Polis får väl framtiden utvisa. Vi hann även med att ta en lite rundtur på Skaftö där jag visade upp lite olika platser för Johan.

Detta får väl bli avslutningen av mitt skrivande av Tjuv & Polis, fast i vår och sommar kan du som vill gå guidade turer här i Lysekil i spåret av Tjuv & Polis. Läs mer och boka gärna på Salta Guiden länk.

Allt jag skrivit om Tjuv & Polis

Först ut i denna intervjuserie om katastrofen med Scandinavian Star är kustbevakningens Stig Larsson som var den förste från Lysekil att gå ombord på fartyget denna tidiga morgon 7 april 1990

Den 7:e april i år är det 25 år sedan 159 personer omkom i branden ombord på Scandinavian Star.

Star_10

Fredagen den 6 april 1990 avgår fartyget från hamnen i Oslo och beger sig iväg på sin resa till Fredrikshamn i Danmark. Det är 383 passagerare ombord och 99 besättningsmän. De flesta av passagerarna var barnfamiljer och pensionärer. Branden ombord tog 159 liv.

Jag har varit i kontakt med lite olika personer runt omkring här och frågat hur det fick reda på det och vad de gjorde under helgen, och några har också svarat på vad de gjorde under veckan. Jag har även intervjuvat ett flertal personer och även fått berättelser skickade till mig om vad som hände för 25 år sedan. Idag kan ni läsa om vad kustbevakningens Stig Larsson som var skeppare på KBV254, och chef för kustbevakningen i norra Bohuslän och den som var först ombord på Scandinavian Star berättade för mig.

img054
Stig Larsson när han jobbade på Kustbevakningen. Foto:Privat.

Sambandscentralen i Kungshamn ringer och meddelar att en färja brinner väster om Väderöarna. 

Kl. 02:50 ringer sambandscentralen i Kungshamn till Stig Larsson som då var skeppare på KBV254 och chef på kustbevakningen över norra Bohuslän. Stig får reda på att en färja står i brand väster om Väderöarna. Han ringer Reine Nygren och Ingemar Olin och på vägen ut ringer han även och frågar Göteborgs radio om de skall gå in till Kungshamn och hämta rökdykare. De hade hört Stena Saga prata om rökdykare och de befinner sig nu precis utan för Hållö, Göteborgs radio svarar att de tycker att det är ett bra initiativ.

Hämtar upp 6 stycken rökdykare i Kungshamn.

Kl. 04:30 avgår de från Kungshamn med 6 rökdykare. Framme vid färjan klättrar Stig upp på färjan och skall hjälpa till med att lyfta upp sakerna de behöver. Halvvägs upp känner Stig av den plaströk som kom från branden, den gjorde att man blev yr i huvudet. Stig berättar att han inte hade flytväst på sig, men säger samtidigt; ”att vem tänkte på sådant just då, det var bara att klättra, och hiva upp det som skulle ombord”.  Med den tunga utrustningen rökdykarna hade så var de tvungna att få hjälp att komma ombord.

Begär hjälp av helikopter.

När Stig är ombord på Scandinavian Star begär han hjälp av en helikopter för att få ombord personalen och utrustningen på färjan. När de anlände till färjan fanns det redan folk från Göteborg som höll på att försöka släcka branden. Vad Stig kommer ihåg av händelsen idag så är det att de på vägen ut får beskedet att alla var räddade från fartyget. Men så var det inte.

Stig går in under bryggan, och möter där två stycken portugisiska besättningsmän. Går vidare ut på babord sida till den norska räddningspersonalen. Där möter han en man i kostym som troligtvis var passagerare. Han möter också en tjej som han frågar vart hon kommer ifrån. Hon berättade att hon suttit i sin hytt och skrivit ett avskedsbrev för hon trodde att hon skulle brinna inne. Hon och mannen blir ivägskickade från Scandinavian Star med en helikopter.

Lite senare möter han en gubbe i grå kostym med två kassar i handen, och som var ganska berusad och frågade vad som pågick. Stig frågade mannen vem han var och han berättar att han var passagerare på båten och hade legat och sovit och vaknade av att det var ett sådant liv ombord. Mannen blev omhändertagen och ivägskickad med helikopter.

Ingen brand i styrhytten eller kaptenens hytt.

Stig berättar att det inte brann i styrhytten eller I kaptenens hytt. I kapetenes hytt hittar Stig listan med besättningsmännens namn. Passagerarlistorna fanns i receptionen fick Stig reda på lite senare. Där var det fullt med rök så Stig vågade sig inte dit. Efter ett tag får Stig kontakt med brandmännen ombord.

Rensade akterdäck för att helikoptern skulle kunna landa.

Det blev prat om att de måste få ombord mat och material till rökdykare och annan personal. Stig får besked om att de behöver rensa upp på akterdäck för att få plats så en helikopter kunde landa där. De sågade ner aktermasten och rensar upp på däcket. Vad Stig minns av detta så hjälpte inte det, det gick inte att landa med någon helikopter.

Brandmännen klistrade upp ritningar av fartyget på däcket över fartyget för att lättare kunna veta vart de befann sig och hur länge de kunde vara inne i gångarna som var rökfyllda. De arbetar även med att hitta överlevande på Scandinavian Star.

För mycket vatten kunde gjort att Scandinavian Star kunde slagit runt.

I och med att de var inne i båten och släckte så fylldes fartyget med vatten. Fartyget började att kantra åt styrbords sida berättar Stig, och då frågar de kapten Nordström på Stena Saga om hur mycket de kunde lägga fartyget. Max 12 grader var budskapet från kapten Nordström. Eftersom det är vatten så högt upp så kunde färjan slå runt om det blev förmycket lutning. Framme i styrhytten fanns det en visare, och när den kom upp i 5-6 grader så sa Stig till brandmännen att nu får ni sluta att släcka och börja länspumpa istället. Detta höll de på med hela dagen med att släcka och länspumpa om vartannat. Stig berättar att de sprang fram och tillbaka och det slog ut lågor från hytterna på fartyget och ibland fick de vänta på att lågorna drog sig tillbaka och då fick de springa igen.

Kaptenen Hugo Larson återvände till båten.

Det skulle inte finnas några folk ombord, men när Stig springer fram och tillbaka så stod det två gubbar på bryggan. Den ena var kapten Hugo Larson som kommit tillbaka till fartyget efter att han sagt att det inte fanns några folk kvar på fartyget och hade lämnat det. Kapten Hugo Larsen fick i uppdrag av Stig att läsa av visaren med lutningen på fartyget, och rapportera till Stig med jämna mellanrum när han kom springande.

Folk började må dåligt.

Stig såg att det var många som mådde dåligt av de som var ombord och jobbade med släckningen. När de som jobbade ombord inte orkade mer, begärde Stig genom Göteborgs radio att de skulle komma till en krisgrupp. De fick beställa mat och dryck från Stena Saga som helikoptern kom med. Det var korv och mos och dricka och de fick äta hur mycket som helst om de ville det.

Letade efter lakan för att kunna lägga över alla lik som låg utspridda på fartyget.

De letade också efter lakan och annat för att kunna dölja all de kroppar som låg lite överallt för att slippa se dem. Det var inte trevligt att se detta, men samtidigt var det ett jobb de utförde och det var efteråt som allt kom över en berättar Stig. Det var bl.a. barn och hela familjer som låg döda tillsammans på båten.

En reporter försökte ta sig ombord.

Det kom en man i en räddningsväst ombord över relingen. Vem är du frågade Stig och han berättar att han var en reporter. Han åkte av båten direkt till Dan Broström som låg alldeles intill Scandinavian Star. Efter några timmar kommer det ännu en person i räddningsväst ombord, Stig som var på alerten frågade vem det var, och precis då kom några brandmän och berättade att det var en kille ifrån brandförsvaret i Stockholm. Killen som kom hade varit med på tidigare bränder ombord på båtar så han fick vara kvar.

Stig gick av båten i Lysekil vid kajen i Grötö klockan 21:30.

Från 5:30 på morgonen till ungefär 21:30 när Scandinavian Star låg vid kaj vid Grötö i Lysekil. Så länge var Stig ombord på fartyget. Det blev prat under släckningsarbetet vart de skulle ta fartyget, och det bestämdes att fartyget skulle bogseras till Lysekil för där fanns Grötökajen och bara en väg ut som var lätt att spärra av. Det fanns fryshus för liken som fanns ombord och det låg en restaurang på nära håll så alla kunde få mat. Vem som sedan bestämde att det skulle bli Lysekil minns inte Stig idag.

img055
Båten som Stig var skeppare på. Foto privat.

Stig fick kritik för att han inte begärde avlösning.

Det var väldigt skönt att komma iland berättar Stig. Idag berättar Stig att han fick lite kritik av någon när han kom av båten med att han borde begärt avlösning där ute. På den kritiken svarade han så här; ”Det hade varit befogat, men när han var i händelseförloppet på plats och såg allt det hemska så kände jag att det räcker att jag ser detta. De som var i åtanke på att avlösa Stig hade små barn själva, och jag kände inte att jag tyckte de skulle få uppleva detta. Minna barn var större och samtidigt kände Stig att detta minne är något du alltid bär med sig i framtiden och därför tog jag det beslutet”. Stig berättar att han har varit ute och plockat upp folk vid olika tillfällen som varit avlidna. Men då är man mer beredd vad man skall se. Att gå ombord på Scandivanian Star där kaptenen talat om att alla är räddade och man kommer ombord och får se alla dessa människor som ligger huller om buller ombord, det går inte att beskriva.

Räddningstjänsten stod för all mat när de kom i hamn.

Efter att de kommit i land var det läge att få lite mat i sig berättar Stig vidare. De var väldigt tröttkörda och när de kom till matsalen på PLM så stod räddningstjänsten för all mat. Han kom hem och hans sambo Berit och han satte sig och pratade igenom allt som hänt. Stig berättar vidare att det inte blev mycket sovande den natten. Det var mycket tankar och pressen ringde i ett. De skulle varit ut på knytkalas på lördagskvällen, men av det så blev det ingenting.

På söndagen den 8 april åkte Stig och Berit iväg för att slippa allt pådrag.

Dagen efter åkte Stig och Berit hemifrån för att slippa allt pådrag som var. De åkte ut och satte sig i en skogsbacke och tog en kopp kaffe och åt de smörgåsarna de skulle haft på knytkalaset kvällen innan. De fick höra kyrkklockorna som ringde för de döda och då brast det både för båda två Berättar Stig. Det gick inte att hålla tillbaka tårarna för Stig såg det som hade hänt dagen innan framför sig.

 Blir kontaktad av den Tyska tidningen ”Der Spiegel”

Stig blir kontaktad av bl.a. tidningen ”Der Spiegel” som ville ha en intervju, men han berättar att de gärna får återkomma när han lämnat sin redogörelse till polis och räddningstjänsten. Han blev inte kontaktad av polis eller räddningstjänsten. Däremot fick han skriva en rapport till Kustbevakning om händelseförloppet. Den rapporten har jag läst igenom.

Blev kallad till krismöte.

Efteråt blev Stig och de andra kallade till ett krismöte med en sjuksköterska och det mötet var ganska meningslöst berättar Stig. Veckan efter blev de kallade till ännu ett möte och han berättar att det mötet gav resultat för då satt de och pratade, och alla grät och fick ut en del av det som de kände inombords av händelsen. Det var som att det lättade när de fick tala om hur de mådde.

Stig berättar att han har kommit över det idag, fast under tiden vi pratar så erkänner Stig att vårt samtal påverkar honom, och jag berättar för Stig att höra Stigs berättelse även påverkar mig. Det som hände ombord på Scandinavian Star den 7 april 1990 kommer alltid att finnas med honom även om en del minnen från olyckan har suddats ut. Stort tack Stig för att du tog dig tid att berätta om denna händelse.

Gå gärna ut och lämna en kommentar på bloggen om ni vill, eller maila mig om du har något minne av detta som hände för 25 år sedan. Maila till tipsaglicko@gmail.com

Tack till Lennart Hård för foto.

Fortsättning följer!