Idag på bloggen får ni träffa 20-årige Samuel Ohlsson som spelat över 30 ungdomslandskamper och som nu är utlånad från Örgryte IS till Ljungskile SK

Samuel Ohlsson född 2001 i Göteborg. Började sin framgångssaga i IFK Göteborg och har idag kontrakt med Örgryte IS, men är nu utlånad till Ljungskileför spel i division 1. Det är några år sedan vi sågs sist, jag och Samuel.

Samuel är son till, Bengt-Robert Kotte Ohlsson som nog de flesta runt här känner. Kotte har i många år drivit sitt artistbolag Kotte Management AB som jobbar med Sveriges alla stora artister.

Att Samuel nu hamnat i Ljungskile tycker han är extra kul, eftersom både pappa och hans farbror Kjell spelat i Ljungskile. Samuel har även två bröder, Sebastian Ohlsson som spelar i tyska FC St. Pauli och Linus Ohlsson som spelar i Kungsbacka City FC.

Samuel Ohlsson. Foto privat.



Hur startade ditt intresse för fotbollen?

– Hela familjen har alltid haft ett stort fotbollsintresse. Mina bröder Sebbe och Linus spelade så det föll sig rätt naturligt att även jag skulle spela fotboll.

I vilken klubb startade det hela med fotbollen?

– I IFK Göteborg, tror jag var runt 6 år när jag började där. Där stannade jag tills jag blev 18 år.

Samuel som liten. Foto: Privat.

Men skrev du kontrakt med IFK Göteborg under tiden du var där under din uppväxt?

– Ja, tror att jag var 16 år när jag skrev på ett kontrakt. Det var inget som var nödvändigt, utan mer ett bevis att de trodde på mig.

Gick du på något gymnasie under din tid i IFK Göteborg?

– Jag gick på Aspero Idrottsgymnasium i Kviberg. Där läste jag ekonomi och spelade fotboll med IFK Göteborg i tre år.


Samuel med IFK Göteborg och Akademins talangpris 2017. Foto: Privat.

Har du haft någon förebild under din uppväxt inom fotbollen, förutom dina bröder?

– Ja, Sergio Ramos, Marcelo Vieira i Real Madrid och så har jag alltid gillat Roy Keane.

När kom du med i ungdomslandslaget?

– När jag var 15 år. Jag kom med i den första samlingen som årskull 2001 hade. Sedan har jag varit med hela vägen upp till U-20.

Samuel i landslagsdressen. Foto privat.

Något speciellt minne under dessa ungdomslandskamper? 

– Det finns många, men med U-19 laget så mötte vi England på St. George’s Park. St. George’s Park är det engelska fotbollsförbundets nationella fotbollscenter. Bland annat så var Mason Greenwood som spelar i Manchester United var med och Bukayo Saka som spelar i Arsenal.

Sen har jag mött en massa bra lag som Portugal och Italien med mera. I U-17 så spelade vi EM i England och det var mycket speciellt. Vi gick kvartsfinal, men förlorade mot Italien med 1–0.

Pappa Bengt-Robert och Samuel. Foto: Privat.

Vilken plats har du i laget?   

– Jag är vänsterback, men även spelat mycket som mittback. Jag har alltid gillat försvarsspel.


Du fick även göra allsvensk debut med blåvitt, hur var det?

– Jag tränade en hel del med A-laget och satt på bänken några matcher. Dessutom fick jag hoppa in i en match borta mot Sirius och det blev min allsvenska debut.

Samtidigt var detta när Sebbe var med i IFK Göteborg och då fick jag hoppa in och spela med honom och det var extra roligt. Vi vann med 4–2.


Samuel får en grattiskram av sin farmor efter en landskamp. Foto: Privat.


Sen så fick du vara med och vinna svenska cupen med IFK Göteborg?

– Jag fick vara med i en match med A-laget i svenska cupen och på grund av det så fick jag en medalj.

Sen så blev du uppköpt av Örgryte, hur kom det sig att du gick dit?

– Jag hade ett år kvar i U-19 i Blåvitt, men kände att jag ville spela i ett A-lag. Jag fick höra att ÖIS hade visat intresse för mig och det tyckte jag lät bra. Jag kände klubben sedan tidigare eftersom Sebbe spelade där.

Kontraktet blev klart i december 2019. Örgryte låg i Superettan och det kändes helt rätt för mig.

Hur gick det för dig i Örgryte, du blev skadad i ett ganska tidigt skede. Vad hände?

– Precis. Det gick inte så bra. Jag fick en skada tidigt på försäsongen i låret 2020. Jag missade några veckor. Men så tog jag mig tillbaka och tränade på. När serien väl startade så spelade jag inte så mycket i början.

Jag fick min debut efter ett antal omgångar och gjorde mål på min första touch på bollen. Men samtidigt med målet så bröt jag ett ben i foten. Jag bröt femte mellanfotsbenet, men spelade vidare i 10 minuter men sen så gick det inte längre.

Jag hade riktigt ont och det blev operation och gips i fem månader. I princip så var hela säsongen körd efter det. Jag kom tillbaka till slutet av säsongen, men det blev ingen speltid. Men mycket träning.

Men fick du spela i B-laget?

– U-21 laget är B-laget i ÖIS. Men på grund av coronan så var alla matcher inställda. Nu under försäsongen 2021 så har allt känts bra, men precis innan start drog jag två senor som gjort att jag varit borta ett par månader. Det har inte blivit så mycket speltid i ÖIS, så nu är jag utlånad till Ljungskile och förhoppningsvis få lite mer seniorspel i kroppen.

Jag skall vara med Ljungskile resten av säsongen och det känns mycket bra. Jag har spelat två träningsmatcher med Ljungskile och gjorde ett mål i första matchen.

Samuel i Ljungskile SK. Foto: Privat.

Tankar på framtiden?

– Nu är det fullt fokus på att prestera så bra som möjligt i Ljungskile och försöka hjälpa dem så gott man kan. Jag har ett år kvar på mitt kontrakt med Örgryte, sen så vi får se vad som händer.

Nu är du bara 20 år, men om du tänker på fotbollen och framtiden i ett längre perspektiv. Vart skulle du kunna tänka dig att spela som proffs?

– Engelska Premier League är väl ett mål. Men även Sebbes klubb FC St. Pauli. Tänk att få spelat där en dag. Det hade varit riktigt coolt tycker jag.

Nu när vi träffas så kommer du från Hovenäset, där du har tillbringat stora delar av sommaren. Vad har du gjort där?

– Pappa öppnade en kiosk där som blev succé, så jag har varit där och hjälpt honom med den.

Samuel och jag.

Tack Samuel för att du tog dig tid och det skall bli spännande att få följa dig i Ljungskile och vad som händer framåt. Stort lycka till.

Lysekilstjejen Jennie Antonsson är uttagen till rullstolslandslaget i handboll

Idag får ni träffa Jennie Antonsson på min blogg.

Efter sviterna från svininfluensan som hon fick 2012 använder hon idag sin rullstol vid förflyttning. I höstas hittade hon sporten som hon vill hålla på med. Hon började att träna rullstolshandboll, som är en snabb och fartfylld sport.

CI2A0728.jpg
Jennie Antonsson. 

Spelade handboll i LHK i tidig ålder.

Hon spelade handboll i LHK när hon gick på mellanstadiet fast det var hästar som var hennes grej. I februari 2014 fick hon en rullator och det gick till en början ganska skapligt. I november samma år fick hon sin första rullstol.

Efter det har inte benen blivit bättre trots träning och undersökningar. Hon har fått en diagnos och inväntar nu ytterligare ett besök hos neurologen.

Hon gick med i en Facebookgrupp för ”Funktionshindrade som tränar”.

Jennie kände att hon ville göra något annat än bara rehabträna. Där fanns en annons om ”en prova på helg ” för rullstolsburna inom olika sporter. Jennie kände att hon ville unna sig att åka dit och prova. Där under helgen i Valjeviken, Sölvesborg kunde man prova på sporter såsom; rullstolsbasket, rullstolshandboll, skytte, golf osv. Basket och handboll fastnade Jennie för.

Team Sweden fanns på plats i Valjeviken.

Team Sweden rullstolshandbolls landslaget, fanns på plats och visade upp handboll. Jennies första tanke var direkt: ”Dit skall jag”.

Det gick bra för Jennie på handbollen. De sa att de skulle kontakta en klubb i Göteborg så att Jennie kunde åka dit och träna. Hon började träna med Göteborg och tränaren nominerade henne till Team Sweden. Efter ett tag bytte Jennie klubb till Alingsås HK Wheelers. Där hon tränar handboll en gång i veckan och tre fyspass i veckan på kuling i Lysekil. Det tog ett tag innan hon fick in snabbheten i spelat, men nu känner hon att allt flyter på.

19184086_1093179740812468_619224903_n
Här är Jennie på sitt första landslagsläger. Jennie sitter längst ner i höger kant på bilden. Foto: Alexander Sjöberg.

Jennie var och tittade på EM i rullstollshandboll i Valjeviken.  

I höstas avgjordes EM i rullstollshandboll i Valjeviken i Sölvesborg och där kom Sverige på en tredje plats. Hon var på plats och hejade på. I rullstolshandboll så spelar man mix. Det måste alltid vara en tjej på planen. Nu i år blev Jennie uttagen på sitt första landslagsläger i rullstolshandboll med Team Sweden, och sedan det lägret är hon landslagsaktuell. I dagarna fick Jennie klartecken att hon är med i landslaget.

Var på plats under EM-finalen i Göteborg och visade upp rullstolshandboll.

Under EM-finalen i handboll i Göteborg var Jennie med på plats och visade upp rullstolshandbollen i en av mässhallarna.

Hon har även fått medverka på en mässa där de visade upp rullstolshandbollen, och har även varit ute på lite olika uppdrag med rullstolssporten i Värmland. Detta för att kunna få mer klubbar att vilja starta upp handbollen som rullstolssport.

När hon tränar handboll har hon en speciell rullstol som är en sportrullstol berättar Jennie. Den är kamrad på hjulen och det gör att den går lättare att svänga runt. Hon har ett höftbälte med snowboard bindning och ett benband. Ibland händer de att de välter under träningarna och matcherna.

CI2A0736.jpg
Jennie i sin sportrullstol.
19184358_1093179680812474_1116805003_n.jpg

Reglerna är ungefär de samma som vanlig handboll förutom att de är en färre spelare på planen, och målen är lite lägre än ett vanligt handbollsmål. Kravet för att få vara med i ett landslag är att man är med i ett klubblag. Jennies motto är: ”If you belive in it & it makes you happy, never stop fighting for it”.

Tack för att jag fick besöka dig och lycka till i Team Sweden.

Idag får ni träffa Lysekilskillen Adam Nyfjäll som blir handbollsproffs i danska Sønderjyske

Idag får ni träffa Lysekilskillen Adam Nyfjäll på min blogg. Adam har skrivit på ett tvåårskontrakt som handbollsproffs med danska Sønderjyske. Han kommer ifrån norska elitklubben Haslum där han gjort stor succé och nu blir det alltså Danmark för den 24-åriga talangen från Lysekil.

CI2A3929.jpg

Jag frågade Adam hur intresset för handbollen startade?

– Det kommer från min kusin Fredrik Josefsson som spelade handboll. Mina föräldrar har inte spelat och jag såg upp mycket till honom så genom honom skapades handbollsintresset. Jag var runt 6-7-år när jag började med handbollen.

Han började i en grupp med både tjejer och killar här i Lysekil för i början var det mest på lek. Sen växte intresset i takt med sin kusins framgångar. Fredrik flyttade till Göteborg och började på handbollsgymnasiet och spelade för Redbergslid. Adam fick chansen att följa med och se hur det var och där växte intresset ännu mera berättar Adam.

unnamed
Adam Nyfjäll trea från vänster här med LHK i tidig ålder. Foto: Privat.

Hur utvecklades det för dig med handbollen?

– Jag spelade med LHK tills jag gick klart högstadiet här i Lysekil. Sedan flyttade jag som sextonåring till Göteborg och gick på Aspero Idrottsgymnasiet i Göteborg och började spela med Redbergslid.

Hur kom du med i Redbergslid?

– Jo, jag spelade i distriktlaget när jag var med i LHK och det var väl tack vare det jag kom vidare till Redbergslid.

Hur länge läste du i Göteborg?

– Jag läste i 3 år på gymnasiet i Göteborg. Det blev en väldig skillnad från att träna några gånger i veckan till att träna flera gånger om dagen på gymnasiet. Samtidigt kände jag att det inte var lätt att flytta hemifrån bara 16 år gammal. Jag bodde ihop med en kille från Eskilstuna som jag är väldigt god vän med idag. Vi bodde ihop i fyra år.

Det var många roliga minnen med kläder som inte var rena och vi skulle laga mat och ibland ringde man hem till mamma för att få hjälp.

Vad hände under dina tre år i gymnasiet?

– Det hände ganska mycket och framförallt kroppsmässigt. När jag flyttade ner så spelade jag mittnia. Över en sommar växte jag en massa centimetrar och min tränare sa; ”att nu går det lite långsamt, kan du tänka dig att gå in på linjen tills du växer ikapp din kropp”. Jag gick med på att testa det under en turnering och det gick så bra att jag är kvar och spelar på linjen än idag.

Sen så gick du till Kärra HF. Hur kom det sig?

– Det berodde mest på att jag fick för lite speltid i Redbergslid. Inför sista året på gymnasiet började jag i Kärra HF. Två år blev det i Kärra HF.

Sverige vs Qatar 005 (2).jpg
Här är Adam i juniorlandslaget mot Qatar. Foto: Privat.
Sverige vs Qatar 009 (1) (2).jpg
Foto: Privat.

Vad hände sedan?

– Efter det fick jag en dipp med en hemlängtan och funderade på om livet innebar något annat än bara handboll. Nu blev det att jag spelade för GF Kroppskultur i Uddevalla. Vi åkte ut det året men trots motgångar så hittar jag motivationen till att satsa ännu hårdare på handbollen och jag bestämmer mig för att flytta till Norge och Viking Stavanger HK.

Hur kom det sig att du kom till just Viking Stavanger HK?

– Det var en svensk tränare som ringde mig och erbjöd mig spel i Norge och jag kände samtidigt här att jag ville testa något annat och tackade jag till det.

I Viking stannade du bara ett år vad berodde det på?

– Det var bara yttre omständigheter. Klubben slet med det ekonomiska och det var väldigt strul med löner och lön är man beroende av för att få livet att gå runt. Jag var bunden till ett tvåårskontrakt men min nästa klubb Falk Horten ville ha mig och hjälpte mig att lösa kontraktet.

Spelmässigt gick det väldigt bra för mig i Viking och vi hade ett väldigt bra lag och missade precis med att gå upp i högsta ligan i Norge. Vi förlorade den avgörande matchen med ett mål.

Det blir ett år i Falk Horten och under det året går det väldigt bra för Adam. Ett antal norska elitserieklubbar hör av sig och han går vidare till klubben Haslum.

b3ebde63-d0bd-489e-91bf-e9b520d80b19
Adam i Haslums tröja. Foto: Espen Hildrup.

Hur kom det sig att du valde just den klubben?

– Jag kände att när alla dessa elitserieklubbar hörde av sig tänkte jag vad som skulle vara bäst för min handbollskarriär.  Det blev Haslum och jag ville vara med att kämpa efter medaljen i den högsta ligan. Haslum kom till final men förlorade den sista matchen.

30248db8-fd47-4366-9bc0-6f857ede9ec5
Här avtackades Adam i Haslum ihop med en annan Lysekilskille som heter Joakim Patriksson. Foto: Privat.

De hörde av sig till din agent från Danmark och du blir inbjuden till den danska proffsklubben Sønderjyske för att diskutera ett tvåårskontrakt. Hur kom det sig att du tackade ja?

– De kontaktade min agent som jag haft sedan övergången från Viking till Falk Horten. Det blev att jag åkte till Danmark i början på december 2015. Jag fick ett väldigt bra intryck på plats och det märktes att det var ännu ett steg i proffsighet.

De visade vad det hade att erbjuda och jag fick ett tag på mig att fundera. Jag har haft det jättebra i Haslum och trivdes jättebra så det var inte ett enkelt beslut att ta. Haslum är en väldigt familjär klubb och har varit med och kämpat om titlar i många år inom den norska handbollen. Samtidigt gillar jag Norge och har fått många nya vänner där.

Adam tackade ja och är snart på väg till Danmark och sin nya klubb.

En liten sväng med landslagsspel har det blivit när Adam var runt 19 år. Men i samband med dippen som han hade och där allt hanbollsmässigt inte stämde så sa landslagstränaren ;”att vill du vara med i landslaget så måste du söka dig till en elitklubb”. Adam hade en del erbjudande men hemlängtan var just då för stark för honom. Nu är en av framtidsdrömmarna för Adam att få spela i landslaget.

Hur mycket tränar du?

– Nu har jag semester och ligger på cirka åtta pass i veckan. Men jag tränar hela tiden.

Vad gör du på semestern när du är hemma för jag antar att du får vara lite ledig också?

– Lysekil blir ett slags lugn för mig. Det blir mycket på soffan mellan träningarna. Även att umgås med vänner och familjen.

Har du något annat intresse än handbollen?

– Jag spelar lite golf och det är många som spelar handbolls som spelar golf som avkoppling vid sidan om. Jag gillar även att laga mat och då blir det först och främst kött.

Vilket matchnummer kommer du ha i Sønderjyske?

– Nummer 19. Det är lite hierarki när det gäller tröjnummer.  Nummer 3 har jag haft det senaste men är inte så påverkad av nummer så att det påverkar mitt spela.

Har du några saker för dig innan du spelar match?

– Ja, jag har lite olika grejer för mig och det är jättelöjligt men så har det blivit. T.ex. så måste jag knyta om skorna några gånger under uppvärmning. Men det är mitt sätt att förbereda mig för matchen.

Hur ofta hinner du komma hem?

– Detta år har det varit efter nyår, påsk och sommaren. Nästa år blir det tyvärr ändå mindre av Lysekil på grund av säsongen i Danmark.

Framtidsplaner?

– Nu har jag först dessa två år i Danmark så får vi se hur det utvecklar sig. Där hoppas jag och tror att jag kommer att utvecklas väldigt mycket. Sedan får vi se men Tyskland och Frankrike är också ett mål i framtiden.

Hinner du följa LHK och din syster Alice Nyfjäll som spelar i Skara HF?

-Jo, jag följer min syster och även hur det går för LHK här hemma.

Beskriv Lysekil med några få ord.

– För mig har Lysekil alltid varit ett lugn, trygghet och just tryggheten när jag växte upp här. Lysekil är hemma för mig och det spelar ingen roll vart jag bor så blir alltid Lysekil hemma för mig. Vänner och sommar är också något jag förknippar med Lysekil.

CI2A3939
Jag och Adam.

Stort tack Adam för att du tog dig tid och lycka till med proffslivet i Danmark. Det skall bli intressant att få följa dig. Efter intervjun åkte jag med Adam till Kronbergshallen här i Lysekil där Adam spelat många gånger. Han var med och gästtränade med LHK. Här kommer lite extra foton från det.

Alla foton använder jag med tillstånd av Adam. Tack till Espen Hildrup för fotot från Haslum matchen.

CI2A3984
CI2A4005
CI2A4017
CI2A4063
CI2A4103
CI2A4234
CI2A4238
CI2A4315