Lysekilstjejen Jennie Antonsson är uttagen till rullstolslandslaget i handboll.

Idag får ni träffa Jennie Antonsson på min blogg.

Efter sviterna från svininfluensan som hon fick 2012 använder hon idag sin rullstol vid förflyttning. I höstas hittade hon sporten som hon vill hålla på med. Hon började att träna rullstolshandboll, som är en snabb och fartfylld sport.

CI2A0728.jpg
Jennie Antonsson. 

 

Spelade handboll i LHK i tidig ålder.

Hon spelade handboll i LHK när hon gick på mellanstadiet fast det var hästar som var hennes grej. I februari 2014 fick hon en rullator och det gick till en början ganska skapligt. I november samma år fick hon sin första rullstol.

Efter det har inte benen blivit bättre trots träning och undersökningar. Hon har fått en diagnos och inväntar nu ytterligare ett besök hos neurologen.

 

Hon gick med i en Facebookgrupp för ”Funktionshindrade som tränar”.

Jennie kände att hon ville göra något annat än bara rehabträna. Där fanns en annons om ”en prova på helg ” för rullstolsburna inom olika sporter. Jennie kände att hon ville unna sig att åka dit och prova. Där under helgen i Valjeviken, Sölvesborg kunde man prova på sporter såsom; rullstolsbasket, rullstolshandboll, skytte, golf osv. Basket och handboll fastnade Jennie för.

Team Sweden fanns på plats i Valjeviken.

Team Sweden rullstolshandbolls landslaget, fanns på plats och visade upp handboll. Jennies första tanke var direkt: ”Dit skall jag”.

Det gick bra för Jennie på handbollen. De sa att de skulle kontakta en klubb i Göteborg så att Jennie kunde åka dit och träna. Hon började träna med Göteborg och tränaren nominerade henne till Team Sweden. Efter ett tag bytte Jennie klubb till Alingsås HK Wheelers. Där hon tränar handboll en gång i veckan och tre fyspass i veckan på kuling i Lysekil. Det tog ett tag innan hon fick in snabbheten i spelat, men nu känner hon att allt flyter på.

19184086_1093179740812468_619224903_n
Här är Jennie på sitt första landslagsläger. Jennie sitter längst ner i höger kant på bilden. Foto: Alexander Sjöberg.

Jennie var och tittade på EM i rullstollshandboll i Valjeviken.  

I höstas avgjordes EM i rullstollshandboll i Valjeviken i Sölvesborg och där kom Sverige på en tredje plats. Hon var på plats och hejade på. I rullstolshandboll så spelar man mix. Det måste alltid vara en tjej på planen. Nu i år blev Jennie uttagen på sitt första landslagsläger i rullstolshandboll med Team Sweden, och sedan det lägret är hon landslagsaktuell. I dagarna fick Jennie klartecken att hon är med i landslaget.

 

Var på plats under EM-finalen i Göteborg och visade upp rullstolshandboll.

Under EM-finalen i handboll i Göteborg var Jennie med på plats och visade upp rullstolshandbollen i en av mässhallarna.

Hon har även fått medverka på en mässa där de visade upp rullstolshandbollen, och har även varit ute på lite olika uppdrag med rullstolssporten i Värmland. Detta för att kunna få mer klubbar att vilja starta upp handbollen som rullstolssport.

När hon tränar handboll har hon en speciell rullstol som är en sportrullstol berättar Jennie. Den är kamrad på hjulen och det gör att den går lättare att svänga runt. Hon har ett höftbälte med snowboard bindning och ett benband. Ibland händer de att de välter under träningarna och matcherna.

CI2A0736.jpg
Jennie i sin sportrullstol.

19184358_1093179680812474_1116805003_n.jpg

Reglerna är ungefär de samma som vanlig handboll förutom att de är en färre spelare på planen, och målen är lite lägre än ett vanligt handbollsmål. Kravet för att få vara med i ett landslag är att man är med i ett klubblag. Jennies motto är: ”If you belive in it & it makes you happy, never stop fighting for it”.

Tack för att jag fick besöka dig och lycka till i Team Sweden.

 

Idag får ni träffa Lysekilskillen Adam Nyfjäll som blir handbollsproffs i danska Sønderjyske.

Idag får ni träffa Lysekilskillen Adam Nyfjäll på min blogg. Adam har skrivit på ett tvåårskontrakt som handbollsproffs med danska Sønderjyske. Han kommer ifrån norska elitklubben Haslum där han gjort stor succé och nu blir det alltså Danmark för den 24-åriga talangen från Lysekil.

CI2A3929.jpg

 

Jag frågade Adam hur intresset för handbollen startade?

– Det kommer från min kusin Fredrik Josefsson som spelade handboll. Mina föräldrar har inte spelat och jag såg upp mycket till honom så genom honom skapades handbollsintresset. Jag var runt 6-7-år när jag började med handbollen.

Han började i en grupp med både tjejer och killar här i Lysekil för i början var det mest på lek. Sen växte intresset i takt med sin kusins framgångar. Fredrik flyttade till Göteborg och började på handbollsgymnasiet och spelade för Redbergslid. Adam fick chansen att följa med och se hur det var och där växte intresset ännu mera berättar Adam.

unnamed
Adam Nyfjäll trea från vänster här med LHK i tidig ålder. Foto: Privat.

 

Hur utvecklades det för dig med handbollen?

– Jag spelade med LHK tills jag gick klart högstadiet här i Lysekil. Sedan flyttade jag som sextonåring till Göteborg och gick på Aspero Idrottsgymnasiet i Göteborg och började spela med Redbergslid.

Hur kom du med i Redbergslid?

– Jo, jag spelade i distriktlaget när jag var med i LHK och det var väl tack vare det jag kom vidare till Redbergslid.

 

Hur länge läste du i Göteborg?

– Jag läste i 3 år på gymnasiet i Göteborg. Det blev en väldig skillnad från att träna några gånger i veckan till att träna flera gånger om dagen på gymnasiet. Samtidigt kände jag att det inte var lätt att flytta hemifrån bara 16 år gammal. Jag bodde ihop med en kille från Eskilstuna som jag är väldigt god vän med idag. Vi bodde ihop i fyra år.

Det var många roliga minnen med kläder som inte var rena och vi skulle laga mat och ibland ringde man hem till mamma för att få hjälp.

 

Vad hände under dina tre år i gymnasiet?

– Det hände ganska mycket och framförallt kroppsmässigt. När jag flyttade ner så spelade jag mittnia. Över en sommar växte jag en massa centimetrar och min tränare sa; ”att nu går det lite långsamt, kan du tänka dig att gå in på linjen tills du växer ikapp din kropp”. Jag gick med på att testa det under en turnering och det gick så bra att jag är kvar och spelar på linjen än idag.

 

Sen så gick du till Kärra HF. Hur kom det sig?

– Det berodde mest på att jag fick för lite speltid i Redbergslid. Inför sista året på gymnasiet började jag i Kärra HF. Två år blev det i Kärra HF.

Sverige vs Qatar 005 (2).jpg
Här är Adam i juniorlandslaget mot Qatar. Foto: Privat.
Sverige vs Qatar 009 (1) (2).jpg
Foto: Privat.

Vad hände sedan?

– Efter det fick jag en dipp med en hemlängtan och funderade på om livet innebar något annat än bara handboll. Nu blev det att jag spelade för GF Kroppskultur i Uddevalla. Vi åkte ut det året men trots motgångar så hittar jag motivationen till att satsa ännu hårdare på handbollen och jag bestämmer mig för att flytta till Norge och Viking Stavanger HK.

 

Hur kom det sig att du kom till just Viking Stavanger HK?

– Det var en svensk tränare som ringde mig och erbjöd mig spel i Norge och jag kände samtidigt här att jag ville testa något annat och tackade jag till det.

 

I Viking stannade du bara ett år vad berodde det på?

– Det var bara yttre omständigheter. Klubben slet med det ekonomiska och det var väldigt strul med löner och lön är man beroende av för att få livet att gå runt. Jag var bunden till ett tvåårskontrakt men min nästa klubb Falk Horten ville ha mig och hjälpte mig att lösa kontraktet.

Spelmässigt gick det väldigt bra för mig i Viking och vi hade ett väldigt bra lag och missade precis med att gå upp i högsta ligan i Norge. Vi förlorade den avgörande matchen med ett mål.

Det blir ett år i Falk Horten och under det året går det väldigt bra för Adam. Ett antal norska elitserieklubbar hör av sig och han går vidare till klubben Haslum.

b3ebde63-d0bd-489e-91bf-e9b520d80b19
Adam i Haslums tröja. Foto: Espen Hildrup.

Hur kom det sig att du valde just den klubben?

– Jag kände att när alla dessa elitserieklubbar hörde av sig tänkte jag vad som skulle vara bäst för min handbollskarriär.  Det blev Haslum och jag ville vara med att kämpa efter medaljen i den högsta ligan. Haslum kom till final men förlorade den sista matchen.

30248db8-fd47-4366-9bc0-6f857ede9ec5
Här avtackades Adam i Haslum ihop med en annan Lysekilskille som heter Joakim Patriksson. Foto: Privat.

De hörde av sig till din agent från Danmark och du blir inbjuden till den danska proffsklubben Sønderjyske för att diskutera ett tvåårskontrakt. Hur kom det sig att du tackade ja?

– De kontaktade min agent som jag haft sedan övergången från Viking till Falk Horten. Det blev att jag åkte till Danmark i början på december 2015. Jag fick ett väldigt bra intryck på plats och det märktes att det var ännu ett steg i proffsighet.

De visade vad det hade att erbjuda och jag fick ett tag på mig att fundera. Jag har haft det jättebra i Haslum och trivdes jättebra så det var inte ett enkelt beslut att ta. Haslum är en väldigt familjär klubb och har varit med och kämpat om titlar i många år inom den norska handbollen. Samtidigt gillar jag Norge och har fått många nya vänner där.

Adam tackade ja och är snart på väg till Danmark och sin nya klubb.

En liten sväng med landslagsspel har det blivit när Adam var runt 19 år. Men i samband med dippen som han hade och där allt hanbollsmässigt inte stämde så sa landslagstränaren ;”att vill du vara med i landslaget så måste du söka dig till en elitklubb”. Adam hade en del erbjudande men hemlängtan var just då för stark för honom. Nu är en av framtidsdrömmarna för Adam att få spela i landslaget.

 

Hur mycket tränar du?

– Nu har jag semester och ligger på cirka åtta pass i veckan. Men jag tränar hela tiden.

 

Vad gör du på semestern när du är hemma för jag antar att du får vara lite ledig också?

– Lysekil blir ett slags lugn för mig. Det blir mycket på soffan mellan träningarna. Även att umgås med vänner och familjen.

 

Har du något annat intresse än handbollen?

– Jag spelar lite golf och det är många som spelar handbolls som spelar golf som avkoppling vid sidan om. Jag gillar även att laga mat och då blir det först och främst kött.

 

Vilket matchnummer kommer du ha i Sønderjyske?

– Nummer 19. Det är lite hierarki när det gäller tröjnummer.  Nummer 3 har jag haft det senaste men är inte så påverkad av nummer så att det påverkar mitt spela.

 

Har du några saker för dig innan du spelar match?

– Ja, jag har lite olika grejer för mig och det är jättelöjligt men så har det blivit. T.ex. så måste jag knyta om skorna några gånger under uppvärmning. Men det är mitt sätt att förbereda mig för matchen.

 

Hur ofta hinner du komma hem?

– Detta år har det varit efter nyår, påsk och sommaren. Nästa år blir det tyvärr ändå mindre av Lysekil på grund av säsongen i Danmark.

 

Framtidsplaner?

– Nu har jag först dessa två år i Danmark så får vi se hur det utvecklar sig. Där hoppas jag och tror att jag kommer att utvecklas väldigt mycket. Sedan får vi se men Tyskland och Frankrike är också ett mål i framtiden.

 

Hinner du följa LHK och din syster Alice Nyfjäll som spelar i Skara HF?

-Jo, jag följer min syster och även hur det går för LHK här hemma.

 

Beskriv Lysekil med några få ord.

– För mig har Lysekil alltid varit ett lugn, trygghet och just tryggheten när jag växte upp här. Lysekil är hemma för mig och det spelar ingen roll vart jag bor så blir alltid Lysekil hemma för mig. Vänner och sommar är också något jag förknippar med Lysekil.

CI2A3939
Jag och Adam.

Stort tack Adam för att du tog dig tid och lycka till med proffslivet i Danmark. Det skall bli intressant att få följa dig. Efter intervjun åkte jag med Adam till Kronbergshallen här i Lysekil där Adam spelat många gånger. Han var med och gästtränade med LHK. Här kommer lite extra foton från det.

Alla foton använder jag med tillstånd av Adam. Tack till Espen Hildrup för fotot från Haslum matchen.

CI2A3984

CI2A4005

CI2A4017

CI2A4063

CI2A4103

CI2A4234

CI2A4238

CI2A4315

 

 

 

 

 

 

Idag får ni träffa fotbollsproffset Sebastian Larsson på min blogg. Sebastian berättar bl.a. att Brastad betyder väldigt mycket för honom.

Idag får ni möta fotbollsproffset Sebastian Larsson på min blogg.

Jag träffade Sebastian Larsson när hans pappa Svante hade fotbollsskola med ungdomar från fotbollslaget SAIS i Brastad, och fick en exklusiv intervju med honom.

IMG_9636
Sebastian Larsson.

Den 6:e juni fyllde Sebastian 30 år. Han föddes 1985 i Eskilstuna. Fotbollsintresset var stort i familjen redan innan han föddes. Hans pappa var fotbollstränare, och Sebastians 3 år äldre bror spelade fotboll. Det blev att han hängde med storebror och lirade, och han hängde även med sin pappa och tittade på träningarna han hade.

Började spela fotboll i tidig ålder.

Sebastian fastnade verkligen för detta med fotboll. Han minns inte sin första riktiga match, men berättar att han tror att han började lira på riktigt vid 4 ½ års ålder, och det var väldigt tidigt berättar han. Starten blev i moderklubben IFK Eskilstuna, men senare blev det Eskilstuna City i några år. Vid 15- års ålder vänder han tillbaka till IFK Eskilstuna innan det stora äventyret började. Det blev lite spel i division 3 innan det bar iväg till London och Arsenal i deras ungdomsakademi vid 16-års ålder.

Får en förfrågan från Arsenal vid 15-års ålder.

Sebastian var med i P-15 landslaget som det hette på den tiden och var över och spelade i en Nordisk pojkturnering. Det var Sebastian och 2 andra killar från det landslaget som fick chansen att åka över i några dagar och träna med Arsenal och efter det så fick han ett erbjudande från klubben.

IMG_9518
Sebastian tittar när pappa Svante lär ut tips.

Jag frågar Sebastian om han minns känslan när han blev tillfrågad. Han berättar att det kändes väldigt häftigt såklart, men samtidigt kändes det lite långt bort när man bara var 15 år. Han hade inte fyllt sexton när han fick erbjudandet att flytta till London och en klubb som Arsenal. Han fick fundera lite på det, men tillslut så bestämde han sig för att ta chansen för det var en grej som man inte kunde missa, och samtidigt så ville han innerst inne pröva på detta.

Fem år i Arsenal.

Det blev fem år i Arsenal. Han började i yngsta laget i akademin som hette U16. Därefter blev det U18 laget, och sedan vidare till reservlaget efter det. Han fick börja träna med A-laget, och fick spela några matcher. 12 matcher tror han att han fick spela i lite olika tävlingssammanhang. Efter det så var det att få börja spela på allvar kände han efter att han började få smak på detta. Han hade lite svårt att slå sig in i A-laget i Arsenal och beslutar sig för att söka sig vidare.

Blir utlånad till Birmingham City FC.

Inför säsongen 2006/07 lånas Sebastian ut till Birmingham City FC. Han fick chansen redan från början att spela, och det gick bra både för laget och för honom. Redan i januari 2007 fick han chansen till att göra övergången permanent, och så blev det. Han hade ett år kvar av kontraktet med Arsenal, men det var inget alternativ att flytta tillbaka dit nu när det gick så bra i Birmingham City. Han är väldigt tacksam att han fick den chansen, för det var första gången han fick chansen att spela direkt i A-laget på den nivån berättar Sebastian.

IMG_9626

Birmingham går upp till Premier League.

Det går så pass bra för Sebastian och laget att de går upp till Premier League. Premier League är en så stor grej i England, och att få vara delaktig i det att gå upp till högsta ligan kändes fantastiskt för honom. Jag kommer in på detta med förebilder och ställer frågan vad han hade för förebilder när han växte upp. Sebastian berättar att han inte minns riktigt hur gammal han var, men Steven Gerrard var en av förbilderna, och även Zidane var en spelare som var svårt att undgå.

Vann sin första titel med Birmingham 2011.

Sebastian minns när han fick vara med att vinna sin första titel när de mötte Arsenal i Ligacupfinalen och vann med 2-1. Detta skedde på ett fullsatt Wembley, och det var en rejäl skräll, och en otrolig häftig känsla att få vinna sin första och enda titel hittills berättar han. 2-1 målet kom precis i slutet av matchen. I fem år stannade han i Birmingham.

IMG_9645
Sebastian lät sig forograferas med de som ville det.

Flyttar norrut.

Den 22 juni 2011 skriver Sebastian på för Sunderland. Det blev flytt norrut, och där har han varit i fyra säsonger nu. Det var tränaren Stephen Roger ”Steve” Bruce som först tog han till Birmingham och 2011 tar han honom till Sunderland berättar Sebastian. Detta kändes väldigt bra för honom som kände att han ville vidare i karriären. Han trivs väldigt bra i Sunderland, och i juni förra året förlängde han kontraktet med Sunderland till 2017. Klubben har en väldigt stor potential, även om de inte lyckats helt ut med det tycker Sebastian.

Sebastian beskriver Sunderland.

Jag ber Sebastian beskriva Sunderland för mig som aldrig varit där. Han berättar att det är en arbetarstad uppe i norra England, och som är en gruvstad från början tror han. Samtidigt är det en kuststad där fotbollen betyder väldigt mycket, och laget har ett fantastiskt stöd. De snittar 44-45 tusen på deras hemmamatcher trots att de inte toppar ligan, och på bortamatcherna säljs alltid biljetterna slut. De har mycket hängivna fans tillägger han.

Några veckors semester.

Just nu har han lite ledigt innan träningen inför nästa säsong drar igång. Annars är det inte så mycket ledigt, och på vintern spelar de så det blir nästan ett år i sträck innan sommaruppehållet. Man behöver vara lite ledig för att koppla av mentalt, och komma ifrån fotbollen också.

IMG_9659
Sebastian och en lagbild med SAIS-spelarna.

Roligaste fotbollsminnet.

Jag frågar Sebastian om det roligaste fotbollsminnet. Han berättar att det finns 3 speciella minnen. Landslagsdebuten, debuten i Premier League och den första titeln med Birmingham. Detta är tre pojkdrömmar som han haft och det går inte att skilja dem åt. Första A-landskampen spelade han den 6 februari 2008. Sverige mötte Turkiet och det blev mållöst i en träningslandskamp. 2008 blir han uttagen till den svenska EM-truppen 2008. Tills idag har han gjort 74 landskamper och sex mål.

EM-kvalet.

Vi kommer in och pratar om EM-kvalet och han känner positivt inför detta. De har skaffat sig ett bra utgångsläge och i september är det kval både mot Ryssland och Österrike. De är fyra poäng före Ryssarna och de två bästa lagen går direkt till EM. Österrike ligger i topp med 16 poäng, Sverige på 12 och Ryssland på 8 poäng. De har allt i egna händer så det skall vi greja tillägger han.

Som avslutning ställde jag lite frågor till Sebastian.

Jag frågar vad Sebastian gör om tio år?

– Jag vet inte vad jag gör då, men troligt är att jag bor i Sverige. Jag vet nog inte var jag bor då, och jag spelar inte fotboll om tio år. Det är väl det man kan säga sen så får man se hur det blir.

Hur länge tror du att du håller på med fotbollen på proffsnivå?

– Någonstans vid 35 år skulle jag tro, samtidigt har jag bott utomlands halva livet, och någon gång kommer man till en punkt när man känner att man vill ta med sig familjen och flytta hem till Sverige igen. Vi får se när det blir, jag har ingen aning idag.

Skulle du kunna tänka dig att avsluta karriären här hemma i Sverige?

– Ja rent teoretiskt skulle jag kunna tänka mig det. Jag har aldrig spelat i allsvenskan, och det är inget som jag tänkt på så mycket, men jag skulle inte vara emot att göra det. Det får man avgöra när man känner att det är dags för att flytta hem. Självklart vill jag hålla på med högsta nivån så länge jag kan, men ibland kan det vara andra saker som gör att man flyttar hem.

Vad betyder Brastad för dig?

– Mycket, det är här jag uppväxt på somrarna, och mamma kommer härifrån och jag har även mycket släkt runtomkring här. Ända från det jag var nyfödd har jag varit här, och när jag bodde i Eskilstuna så spenderade jag stora delar av sommarlovet här, så det är klart att Brastad betyder väldigt mycket.

Som sista fråga till Sebastian så undrar jag vart han fått sitt smeknamn ”Bissen” ifrån?

– ”Bissen”, den förklaringen jag har fått är att min tre år äldre bror fick mitt namn Sebastian att låta som ”Bissen”. Så jag har kallats ”Bissen” sedan jag var liten.

Stort tack Sebastian för en mycket trevlig pratstund, och lycka till i framtiden

IMG_9637
Jag och Sebastian Larsson.