Det skapades pophistoria när The Spencer Davis Group spelade på Folkets Hus i Lysekil torsdagen den 7 juli 1966

The Spencer Davis Group i Lysekil 1966

Jag fick ett tips av Torgny Jansson på Lysekils kommun om att han hade hört att Steve Winwood hade varit i Lysekil och spelat i Folkets Hus B-sal. Hörde jag rätt? Steve Winwood, detta musikgeni som slog igenom med bandet The Spencer Davis Group på 60-talet.

Fakta: The Spencer Davis Group, brittisk musikgrupp bildad 1963 i Birmingham, England av bröderna Muff Winwood (basgitarr) och Steve Winwood (gitarr/orgel/sång). Först gick de under gruppnamnet The Muff Woody Jazz Band, men när gitarristen Spencer Davis tillkom bytte man till ovanstående namn. Detta var mest för att det var Davis som tog hand om intervjuer med media. I övrigt bestod gruppen också av trummisen Pete York. Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/The_Spencer_Davis_Group



Jag gjorde en efterlysning om spelningen i Lysekils Folkets Hus B-sal

Jag la ut en efterlysning på olika sociala medier och fick ganska snart ett svar på frågan. Någon sa att det var 1967, men efter att jag fick kontakt med Anna-Lena Bellberg, som tidigare hette Ehrenholm och som var den som på Folkets Hus scen på Estraden presenterade dessa fyra ynglingar från England när de uppträdde här i Lysekil. Hon berättade att det var sommaren 1966.

Anna-Lena var en i kompisgänget och detta ledde mig vidare till Göran Jacobsson vars pappa Gunnar var professor och född i Lysekil. Görans farfar var bryggmästare på Karlsons Bryggeri här i Lysekil.

Jacob som han kallades eller Göran Jacobsson fick jag kontakt med tack vare Anna-Lena. Göran var en av två delägare till klubben Shake Club som bildades i Göteborg av tre ungdomar men där den tredje parten lämnade klubben ganska tidigt.

När det väl drog igång i Lysekil på allvar så var det Karlis Paulis som tyvärr gick bort hösten 2003 och Göran Jacobsson som drog igång Shake Club här i Lysekil.

Göran Jacobsson och Karlis Paulis.




Jag slog en signal till Göran som idag bor i Skåne och frågade hur allting började?

– Vi startade i Göteborg i januari 1965. Det var jag, Karlis Paulis och en kille som hette Johan. Johan blev kär i en tjej från Gävle och stack dit istället.

Kalle och jag träffades på hösten 1964 och gillade varandra. Vi tänkte att vi skulle bli popartister. Men vi behövde få pengar till instrument och musikanläggning så vi startade en klubb. Efter att ha hört en del artister insåg vi att vi är nog bättre på att ha en klubb än att spela.

Göran idag med fotot på The Spencer Davis Group och en litet reklamblad för Shake Club. Foto: Privat.

Eftersom jag varit mycket i Lysekil så körde vi igång där på sommaren 1965 och kallade det för Shake Club II, av någon mystisk anledning.

Kalle och jag kom upp till Lysekil sommaren 1965 någon vecka innan vi skulle starta. När vi klev av tåget gick papperet runt en av de två buntarna med stora affischer sönder och de spreds ut på perrongen. Stinsen kom fram och var snäll och hjälpte oss att samla ihop affischerna. Han berättade att hans dotter hört talas om klubben och tänkte gå dit. Det kändes bra som välkomnande.

Optimistisk som man är som ung, tänkte vi tälta. Vi slog upp tältet i Långevik och det gick bra några nätter, sedan regnade det flera dagar i sträck och tjusningen med tältning var helt borta.

Vi hörde oss för om någonstans att bo och Anna-Lena erbjöd gentilt sitt gårdshus. Ett riktigt lyxboende tyckte vi efter plaskboendet i Långevik. Snart blev Anna-Lena och jag tillsammans och Kalle flyttade efter tag till en kille som kallades ”Spenat” och var 2 meter och två centimeter lång.

Vi fick vänner bland unga tjejer som jobbade extra på DEFA-baren vid Rosvikstorg. Då och då blev det en gratisfrukost eller lunch. Överhuvudtaget var det mycket unga människor i vår ålder i Lysekil från främst Lysekil men också alla möjliga delar av landet Ibland på kvällarna satt vi uppe vid gamla vattentornet och spelade gitarr och sjöng och pratade.

Foto från Shake Club i Folkets Hus B-sal i Lysekil. Foto: Anna-Lena Bellberg.



Hur länge höll ni på i Lysekil?

Två somrar och en höst, fast den hösten 1966 kom det inte mycket folk så det blev bara en gång. Hösten 1966 så slutade vi även med Shake Club i Göteborg.

Foto från Shake Club i Folkets Hus B-sal i Lysekil. Foto: Anna-Lena Bellberg.




Hur gamla var ni när ni startade?

Jag var 16 år och Kalle var nog ett år yngre än mig. Vi var unga och man kan väl säga att anledningen att vi slutade var att när popen växte blev det en större konkurrens, då det kom in äldre folk och allt började handla om pengar. Där stog vi oss slätt i våra unga år.


Kommer du ihåg vilka artister eller grupper ni hade första året här i Lysekil?

– Ja, du. Det jag minns är att vi hade bland annat Shakers, Hi-Fi Five, The Beat Stones med flera här i Lysekil. Shakers blev jag god vän med då jag slarvade med skolan och hängde med dem på turné i Sverige ihop med deras manager Rolf Hedin, som sedan blev manager för Tages.



På en bild så står det Rolling Stones, spelade de hos er i Göteborg?

– Det var så här att Rolling Stones blev gratismedlemmar i Shake Club. De spelade aldrig hos oss. Stones var i Göteborg 31 mars 1965. Vi gick och frågade Simon Brehm, Lill-Babs manager, som arrangerade Stones-galan, om vi kunde få träffa dem. Det blev bara ett vänligt fuck off.

Vi gick dit tidigt samma dag som Stones skulle spela och då var det en gubbe som monterade högtalare. Vi frågade om vi kunde hjälpa till om vi fick stanna kvar. Det fick vi och vi höll på där hela dagen utan mat för vi vågade inte gå utanför området. På kvällen lyssnade vi på Stones och träffade dem i pausen och fick deras autografer och efter det kallade vi det att de blev medlemmar i Shake Club. Vi fick alla autograferna utom Bill Wymans.


Här är medlemskortet som fanns 1965 till Shake Club. Biljettpriset till vanliga kvällar var 5 kronor för medlemmar och 6 kronor för icke-medlemmar.

Vi går vidare i historien och jag frågar Göran hur de fick bokat The Spencer Davis Group till Lysekil?

Vi satt våren 1966 och bokade artister till Lysekil, och då ringer man runt till olika personer och agenturer och kollar läget. Jag tror vi fick tidigt på året ett erbjudande för Spencer Davis Group, som ännu inte hade inte slagit igenom riktigt. Därför fick vi ett mycket bra pris för bandet. Vi betalade 4280 kronor för The Spencer Davis Group för att spela i Lysekil.

Det var jättemycket pengar för oss, men det var jäkligt lite för ett internationellt band. Efter att vi skrivit kontrakt så slog de igenom med låten ”Keep on Running” och intresset för gruppen tog fart.

Här är bilden som Göran fick efter de bokat Spencer Davis Group.


Hur minns du den kvällen i Lysekil Folkets Hus?

– Ja, du. Polisen kom och hade stenkoll denna kväll på Folkets Hus i Lysekil. De räknade varenda person som gick in denna kväll, och jag tror att vi hade 400 personer på plats i Folkets Hus. Hade det inte varit för polisen hade vi nog haft det dubbla. Vi gick precis ihop och fick ta växelpengarna för att betala banden. När Spencer Davies Group spelade var biljettpriset 10 kronor för medlemmar och 13 kronor för icke-medlemmar.

Foto från Shake Club på i Folkets Hus B-sal i Lysekil. Foto: Anna-Lena Bellberg.



Sov de över i Lysekil?

– De gjorde de. Och samma dag var Povel Ramel i Lysekil. Efter spelningen så gick de iväg på Lysekils gator och hamnade på ett ställe på Södra Hamngatan med serveringen i trädgården. Där satt Povel och resten av sällskapet. Att jag minns detta berodde på att vi fortfarande efter spelningen var skyldiga lite pengar och det var där växelpengarna kom in i bilden. Jag gick nämligen till platsen och lämnade de pengar som var kvar att betala av gaget, direkt till bandledaren Spencer Davies själv.

Foto: Privat.



Vad minns du mer av kvällen?

– Den var väldigt kort. Spencer Davies hade bara en halvtimmes scenshow. Vi hade ett annat band som hette New Look som spelade innan Spencer Davies Group, men scenshowen kom igång så sent så det blev kvällens sista.

Från Göteborg och Cue Club kom Styrbjörn Colliander, som senare blev skjuten på sin Cue Club i Göteborg. Jag tyckte det var trevligt att en klubbägare från Göteborg kom hit så jag släppte in honom och vi stod bredvid kassan och kollade showen och pratade.


Kommer du ihåg vilka låtar de spelade?

– Keep On Running kommer jag ihåg. Jag stod hela kvällen och ’småbråkade’ med polisen vid dörren och höll koll, så jag minns inte så mycket, mer än att det var bra och mycket häftigt att höra dem live. Speciellt Steve Winwood, han var ja bara sexton år som vi, men redan stor artist.


Kommer du ihåg vilka band som spelade i Lysekil?

– En del av banden sommaren 1966 var: New Look (tidigare Hi-Fi Five), The Spencer Davies Group den 7 juli 1966, Beathovens, The Beat Stones, Nursery Rhymes, Beachers, Annabee-Nox, Shakers, Armas, Shanes. Shanes var det bandet som kostade mest efter The Spencer Davis Group.  Shanes spelade i Lysekil den 24 juli den sommaren. Vidare spelade Ola & The Janglers, Fabians, Nameloosers, Streaplers, Scarlett Ribbons, Wolss, Seagulls och även Anders Hammarquist, lokal trubadur från Lysekil.

Anders, som spelat på Shake Club i Göteborg också, var vi managers för. Han fick spela in en singel i Stockholm. Jag minns när vi två var i Stockholm för inspelningen. Detta var mitt första besök i en professionell studio.


Hur upplevde du 60-talet?

– Det var en ganska rolig tid för vi var unga och detta med popen och det som hände då var alldeles nytt och fortfarande ganska snällt. 1965 spelades bara en timmes pop i veckan i radion. Att man var så ung gjorde att vi kunde hålla på med detta och samtidigt hade vi skoj och träffade massor av folk. Ett tag så tänkte vi att vi skulle öppna popklubbar i halva Sverige.

Vi var i Arvika och Linköping och hälsade på folk som varit på vår klubb i Lysekil på sommaren. Vi tänkte att de kunde vara med och starta upp klubbar lokalt men så blev det inte. Vi hade stora visioner.

Foto: Anna-Lena Bellberg.
                 

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är img_5308-1.jpg

Foto: Anna-Lena Bellberg.

Hur ofta var du i Lysekil efter att ni slutade med Shake Club?

– Mina föräldrar köpte en sommarstuga i Sandvik vid Brastad längst nere i Brofjorden 1956. Jag var i Lysekil många somrar. 1968–69 jobbade jag på Lysekils kommun på byggnadsnämnden och gatukontoret. Jag skrev även en uppsats om beslutsprocessen i Lysekil vid OK Raffinaderiets (nuvarande Preem) lokalisering till Lysekil 1970. Senast jag var i själva Lysekil var för cirka 3 år sedan, men jag var i Grundsund i slutet på juli i år. 

Vidare så fick jag även en intervju med Anna-Lena Bellberg, som tidigare hette Ehrenholm. Anna-Lena som är känt ansikte för många i Lysekil. Anna-Lena har varit den som gjort att jag fick tag i Göran och även delat med sig av de flesta fotona som är med i reportaget.

Anna-Lena Bellberg som tidigare hette Ehrenholm, utanför Folkets Hus i Lysekil.



Kan du berätta lite om din bakgrund till Lysekil?

–  Jag är född och uppväxt i Kyrkvik i Lysekil. Jag började i Lysekils äldsta skola 1955. Där hade en gång både min pappa och farfar gått. Den är numera riven. Jag tog studenten 1967 i Gullmarsskolan, reste utomlands ett par år och flyttade sedan till Stockholm för att studera.  Jag blev waldorflärare, och under fyra år 2006-2010 arbetade jag i Waldorfskolan i Slussen på Orust, och pendlade då från Lysekil.

Min pappa Nils Ehrenholm var en omtyckt brevbärare i stan och många minns honom. Han gick mestadels i Gamlestan. Där var han också född 1912. Släkten kom hit 1886 när min farfar var liten. Pappa gick bort 2002, 90 år gammal.

Min mamma Eva kom hit på 30-talet, för att hennes äldsta syster Karin Wassholm flyttat hit. Mamma hade platser i ett par familjer, bland annat hos bryggare Karlssons dotter Inga, som var gift med Hakon Lundbom. Sedan arbetade hon bland annat i fabrikerna och på Hotell Lysekil. Mamma gick bort för två år sedan, 99 år gammal.

Några minns kanske mina bröder Åke 81, som gick till sjöss i unga år och sedan bosatte sig i Stockholm. Han brukar återvända till Lysekil på somrarna. Och Arne 79, lärare som var på Gullmarsskolan en tid i slutet på 60-talet. Han och hans fru Gunnel har kvar hennes föräldrahem i Sandvik, Brastad.

I 30 år har jag och min familj haft ett hus på Strandvägen. Jag har i stort sett tillbringat alla somrar och många skollov i Lysekil. Jag har här en del trofasta vänner, som jag uppskattar mycket.

Hur lärde du känna Göran och Kalle?

– Jag lärde känna Jacob och Kalle och deras Shake Club 1965. De kom till Pressbyrån, där jag sommarjobbade, och undrade om jag visste någonstans där de kunde bo? -Ni kan bo hos mig… Så kunde det alltså gå till i min gröna ungdom. Mamma sa när jag i efterskott frågade: -varför fråga; du gör ju ändå alltid som du vill.

Jag frågar Anna-Lena hur det var att presentera dessa fyra killar från England?

– Jag var jättestolt och tyckte det var en stor grej att få presentera The Spencer Davis Group på Folkets Hus scen här i Lysekil. Jag minns vidare att jag var jättenervös på scenen och bandet skulle jag presentera på engelska för att bandet skulle förstå vad jag sa och det gick bra.

Här på scenen i Folkets Hus B-sal stod Anna-Lena och presenterade The Spencer Davis Group i juli 1966.

Historik från andra personer och myntandet av hur ordet öken kom till på Shake Club i Lysekil

När jag försökte få lite historik om detta med att The Spencer Davis Group hade spelat på Folkets Hus här i Lysekil så berättade Leif Ahlberg att han och hans fru fanns på plats denna kväll. Leif nämnde för mig att de spelade några låtar från albumet ”Autumn 66” som släpptes den 28 augusti samma år. Leif fanns på plats i Lysekils Folkets Hus ihop med Lars ”Walle” Wannelius och Leifs syster Kerstin och de stod på första parkett och tittade.

Här är ett foto med Leif Ahlberg och Caj Högberg i Lysekil. På bilden finns även Leifs två systrar och fru. Fotot är taget av Lars ”Walle” Wannelius. Foto: privat.

Caj Högberg

Med den kvällen var även Leif Ahlbergs kompis Caj Högberg, musiker och låtskrivare som turnerat med Jerry Williams i bandet Roadworks. Caj skrev även låten ”I Can Jive” till Jerry Williams. Han har varit på Europaturné med Abba, spelade med Beatmakers med Boris som bland annat spelade här på västkusten och gjort en massa andra saker. Länk till Caj Högbergs hemsida http://www.demos.nu/

Caj Högberg när han spelade i gruppen Long John’s på 60-talet. Foto: Privat.




Caj berättar för mig om kvällen med The Spencer Davis Group att han var där och hade biljetten kvar länge, men kan inte hitta den just nu. Steve Winwood hade vit skjorta, blåa jeans och en vit Strata. De spelade bland annat ”Somebody Help Me” som då släpptes.

Leif berättar för mig att på Shake Club någon gång 1966 så myntades ordet ”Öken” och detta får jag bekräftat av Caj Högberg. Lysekilskillen Lars ”Walle” Wannelius sa när de repade i Folkets Hus B-sal i Lysekil; ”Nej grabbar, sluta med den där ökenmusiken nu!”. Under här får ni texten med ”Öken ”som Caj har berättat om för musiktidningen 4Sound.

ÖKEN av Caj Högberg.

Ett ord som används flitigt inom vår bransch. Faktum är att det har funnits i musikermun sedan slutet på sextiotalet.

I begynnelsen uppstod ordet på Shake Club i Lysekil – lokalen var inhyst i Folkets Hus. Här spelade till exempel Spencer Davis Group och entréavgiften sprang väl upp i en tia eller två. Those were the days….

Jag spelade gitarr i ett band och vi repade i denna historiska lokal. En tekniskt bevandrad kompis hade byggt en hemmagjord fuzzbox till mig. Vi försökte få liv i elektroniken medan några lokala förmågor slamrade runt på trummor och gitarrer. Någon stämde sitt instrument och en annan testade pukorna Till slut tröttnade min kamrat på larmet och ropade: ”Nej grabbar, sluta med den där ökenmusiken nu!”

Faktum var att det de spelade lät som om den kom från ett beduintält i Sahara. Vi tittade på varandra och lyste upp: ”Bra ord! Ökenmusik!”

Så småningom började vi använda ordet i andra sammanhang. Det blev ökenman, ökengig, ökenresa och ökenturné. Men framför allt funkade ordet även fristående: ”Nej, det här är öken…”

Jag bar med mig ordet när jag flyttade till Stockholm 1972. Under åren med Beatmakers turnerade vi med ABBA och jag lärde snart känna större delen av den tidens musikbransch. Ordet fördes vidare. Det uppstod böjningar som Öknigt och när Janne Beime startade sitt företag föreslog jag namnet Desert….

Idag är Öken ett vedertaget begrepp och nu väntar vi bara på att Svenska Akademins Ordlista ska inkludera ordet under sin riktiga betydelse. Allvarligt talat, vem tänker på afrikansk hetta när man säger att det är ökenväder?

Caj Högberg

Stort tack Göran för att du ställde upp på en intervju och jag hoppas vi ses här i Lysekil eller på Österlen när coronaviruset lagt sig. Tack Anna-Lena för all hjälp. Utan dig så hade detta inte blivit av. Tack Leif och tack Caj för att ni tog er tid att svarade på mina frågor. Tack Torgny för att du tipsade om detta och Lysekils Folkets Hus för att jag fick komma in och fotografera.

Minns du något från den tiden från Folkets Hus i Lysekil så får ni gärna kontakta mig på glicko.me@gmail.com

Gyllene Tider sågs av 254 233 personer under sommarens stora turné!

Gyllene Tiders massiva avskedsturné GT40, en av de största sommarturnéerna genom tiderna, har alltsedan premiären i Halmstad mötts av jublande publik och hyllningar på utsålda arenor i hela Sverige. Totalt har 254 233 personer sett bandet leverera sina otaliga hits under sommarens konserter.

CI2A9296
Lysekil 17 juli.

Ett av Sverige största band, och en pop-era i sig, har nu klivit av scenen. Gyllene Tider, tillika svensk pophistoria, som ritade om hela kartan för hur svensk pop låter, framförde i lördags sin sista konsert någonsin inför en känslomässig publik i Halmstad – hemstaden där allt började. Per, Micke Syd, MP, Fritzon och Anders vill nu tacka alla fans och är oerhört stolta och glada över att turnén fick sådant fint mottagande över hela landet.

– ”Man tappar både andan och orden när man får vara med om något sådant här. Mer än någonsin har vi upplevt att vi verkligen är ”handelsresande i glädje”. Alla i publikhavet är så lyckliga, vi har fått ofattbar respons av folket överallt. Det är så mycket kärlek och positiv energi så man får nypa sig i armen. Vi är synnerligen lyckligt lottade att få vara med på den unika resan som Gyllene Tider gjort. Hur ska vi kunna tacka?”- hälsar bandet.

AR_GT_3_aug_Göteborg-4272.jpg
Gyllene Tider på Ullevi Foto: Anders Roos

Recensioner, i urval, om turnén:

”Väldigt finstämt avslut som känns på riktigt.” – Anders Dahlbom, Expressen

De lämnar sin älskade publik och sitt lika älskade Halmstad på ett väldigt fint och inspirerat sätt.” – Håkan Steen, Aftonbladet

”Vädret är vackert, publiken lycklig och Gyllene Tider bjuder på en sprakande show” – Per Wiker, Nya Wermlands-Tidningen

”…knappt ett öga torrt när fansen längst fram unisont lyfte upp sina lappar med ett ord som sade allt; Tack!” -Jan-Owe Wikström, Hallandsposten

Bandet utstrålar en avväpnad och lycklig trygghet som bara kan komma av att man vet att detta härliga snart är över. Att nu är det bara att gå ut och njuta.” – Johan Lindqvist, Göteborgs-Posten

Turnén besökte följande platser:

4 juli Halmstad, Brottet
5 juli Halmstad, Brottet
6 juli Malmö, Mölleplatsen
10 juli Helsingborg, Sofiero Slott
12 juli Skövde, Boulognerskogen
13 juli Linköping, Stångebrofältet
15 juli Uppsala, Botaniska Trädgården
17 juli Lysekil, Pinneviken
24 juli Piteå, Pite Havsbad
26 juli Rättvik, Dalhalla
27 juli Stockholm, Stockholms Stadion
31 juli Karlstad, Mariebergsskogen
2 augusti Eskilstuna, Sundbyholms Slott
3 augusti Göteborg, Ullevi
5 juli Kalmar, Fredriksskans
6 juli Ronneby, Brunnsparken
8 augusti Trondheim (NO), Sverresborg Museum
9 augusti Fredrikstad (NO), Dampskipsbrygga
10 augusti Halmstad, Brottet

Stort tryck på Gyllene Tider biljetter. 17 juli kommer de till Gullmarsvallen i Lysekil.

Den 5 februari släpptes biljetterna till en av sommarens hetaste konserter. Gyllene Tider sålde slut i Halmstad, Sofiero och Dalhalla. Efter 40 år tackar Gyllene Tider för sig med stor avskedsturné och ny skiva. Under här är lite foton från konserten på Gullmarsvallen 2013.

IMG_0210.jpg
Från konserten på Gullmarsvallen den 7 juli 2013.

Konserten i Göteborg blir flyttad till Ullevi. Det är ett stort tryck efter biljetter när nu Gyllene Tider släpper en sista platta och ger en avskedsturné. 17 juli kommer de till Gullmarsvallen i Lysekil. På Live Nation kan du köpa biljetter. Chris Kläfford är support till Gyllene Tider.

IMG_9945.jpg

IMG_9912.jpg

IMG_9846.jpg

IMG_9613.jpg

IMG_9609-2.jpg

Gyllene Tiders avskedsturné

4 juli Halmstad, Brottet – Utsåld
5 juli Halmstad, Brottet – Utsåld
6 juli Malmö, Mölleplatsen
10 juli Helsingborg, Sofiero Slott – Utsåld
12 juli Skövde, Boulognerskogen
13 juli Linköping, Stångebrofältet
15 juli Uppsala, Botaniska Trädgården
17 juli Lysekil, Pinneviken
19 juli Ronneby, Brunnsparken
20 juli Kalmar, Fredriksskans
24 juli Piteå, Pite Havsbad
26 juli Rättvik, Dalhalla – Utsåld
27 juli Stockholm, Sjöhistoriska
31 juli Karlstad, Mariebergsskogen
2 augusti Eskilstuna, Sundbyholms Slott
3 augusti Göteborg, Ullevi
8 augusti Trondheim i Norge, Sverresborg Museum
9 augusti Fredrikstad i Norge Dampskipsbrygga

IMG_0191

Det var en riktig folkfest när Gyllene Tider var här 2013, och det lär det bli igen den 17 juli på Gullmarsvallen.

IMG_0247

IMG_0255

”Sommartider, hej då!”
Efter 40 år tackar Gyllene Tider för sig med stor avskedsturné och ny skiva. 

Sommaren 1978 bombarderas samtliga svenska skivbolag med demokassetter poststämplade i Halmstad, innehållande låtar som ”En konstig tjej”, ”Rembrandt”, ”Mona Lisa”, ”Billy” och ”När alla vännerna gått hem” med ett förhoppningsfullt nytt band som kallar sig Gyllene Tider.Samtliga bolag skickar mer eller mindre artiga refuseringsbrev tillbaka till den 19-åriga låtskrivaren Per Gessle, som då inser att om bandet någonsin ska få ut en skiva måste de nog göra det i egen regi. Taktiken lyckas och våren 1979 får Gessle, Mats ”MP” Persson, Göran Fritzon, Anders Herrlin och Micke Syd Andersson det skivkontrakt som via hitsingeln ”Flickorna på TV2” ska göra Gyllene Tider till en institution.

Vad som följer är en närmast ändlös kavalkad av hits: ”När vi två blir en” spenderar sexton veckor på Topplistans förstaplats över jul och nyår 1980-81, ”Sommartider” skriver 1982 in bandet som officiell leverantör av soundtracket till den svenska sommaren – och då har vi inte ens nämnt låtar som ”(Kom så ska vi) Leva livet”, ”Ljudet av ett annat hjärta”, ”Tylö sun”, ”Flickan i en Cole Porter-sång”, ”Det är över nu”, ”Juni, juli, augusti”, ”Kung av sand” och inte minst ”Gå & fiska!”.

IMG_0106.jpg

Sveriges största turnéer

Fyra decennier, fyra miljoner sålda skivor och ett flertal rekordturnéer senare kan Gyllene Tider se tillbaka på en karriär som för alltid har skrivit in gruppen i svensk pophistoria.

Ofta har de bara kunnat jämföras med sig själva – ”Återtåget”-turnén 1996 slog till exempel alla dåvarande rekord med 300 000 besökare, bara för att petas ner till andraplatsen när gruppen åtta år senare firade sitt 25-årsjubileum inför en publik på nära en halv miljon rusiga fans. Även ”Dags att tänka på refrängen”-turnén 2013 tog sig in på rekordlistan – av de fyra största turnéerna i Sverige genom tiderna innehar Gyllene Tider plats ett, två och fyra.

 

IMG_0412.jpg

Per Gessle: 40 år är en lång tid och det är helt fantastiskt att både vi som band och vår musik har lyckats beröra flera generationer av skandinaver. Jag är lyckligt lottad över att ha fått spela med Sveriges bästa popband. Anders, Mickes, Görans och MP:s kunnande har gett mig oändliga möjligheter att få skriva powerpop precis på det sätt som jag längtade efter som tonåring.

Anders Herrlin: Jag tror att det är ett perfekt tillfälle att sätta punkt nu. Alla i bandet är fortfarande aktiva musiker och är på många sätt bättre än någonsin. Allt det kan vi ta med i den nya skivan och sommarturnén – och tacka för oss med flaggan fortfarande i topp.

Micke Syd Andersson: Den här turnén känns som vårt tack till den helt fantastiska publik vi har haft en kärlekshistoria med i så många år. Det kommer att kännas som ett enda långt födelsedagskalas man delar med vänner och familj – finalen på en otrolig resa man bara kan vara tacksam över att få ha varit med om.

Göran Fritzon: Det kommer säkert att kännas lite vemodigt att åka ut på Gyllene Tiders sista turné, men allt har ett slut. Det är bara så svårt att fatta att det har gått 40 år sedan allt drog igång. Men jag har min Farfisaorgel nära till hands i musikrummet, så jag känner mig redo.

IMG_0103.jpg


Nytt album i vår

Hemligheten bakom Gyllene Tiders långa karriär är kanske att de likt ett klassiskt årgångsvin har lyckats med konststycket att mogna på ett sätt som bara har förstärkt de karaktäristiska särdragen. Och kanske är det därför logiskt att bandet har valt att spela in sitt sjunde och sista studioalbum i Frankrike.

Mats ”MP” Persson: Det är första gången vi åker utomlands och spelar in, så det ska bli otroligt kul. Per har spelat in ganska enkla demos för att lämna alla dörrar öppna för bandet att arrangera låtarna tillsammans. Eftersom vi alla kommer in med olika idéer kan ganska oväntade saker hända, som t ex när vi testade reggaekomp till en ukulelelåt – vilket blev ”Tuffa tider”.

Per Gessle: Vi är som fem bröder som inte umgås på daglig basis men när vi väl träffas händer det något man inte riktigt kan ta på. Personkemi? 1+1=3-teorin? Jag vet inte, men vi har alltid enats kring vår kärlek till popmusiken. Med sommarens turné är det tack och farväl och jag böjer min nacke och ler. Tack alla.

IMG_4928.jpg

IMG_8649.jpg
Gyllene Tider 2013

IMG_8582.jpg

IMG_8607.jpg

51447783_2069676896445466_8166880794380337152_o1

IMG_0495.jpg
På kvällen efter konserten den 7 juli 2013.