Nu på lördag den 3 november är det invigning av den nyrestaurerade Frifararen ute vid Vikarvet i Lysekil. I år har den legat på samma plats i 80 år. Här kommer lite foton från restaureringen.
Jag träffade Jan Ivarsson, Arne Jonsson, Anders Östensson och Ingemar Skarstedt som under sommaren renoverat den gamla Frifaren som var i så pass dåligt skick, och som för några år sedan kanske hade gått ett sämre öde tillmötes om den inte hade räddats.
Lite fakta om Frifararen:
Garnbåt från Söbben. Byggd 1890 av Olof Berntsson i Söbben. Mått 11480 X 4710 X 1780. Båten beställdes av Niklas Zackrisson, August Olsson och Alfred Matsson som alla var från Brattön. Skrovet kostade totalt 1325: -.
Sillfrakten låg helt nere om sommaren. Frifararen som båten döptes till, användes då istället till drivgarnsfiske efter makrill i Kattegatt och Skagerack. 1923 var det dags för ägarbyte. Carl Olsson och Ander Samuelsson på Lövön köpte Frifararen. Den elva meter långa Frifararen är en av de äldsta bevarade fiskebåtarna i Bohuslän. Under mer än 30 år användes Frifararen vid garnfiske efter sill och makrill. I 80 år har båten legat vid Vikarvets Museum.
Övertäckning av Frifararen.
Under sommaren har den övertäckts och man kan inte säga att den har renoverats utan det är en övertäckning så att båten kan bevaras för framtiden. Jan Ivarsson berättar att tanken var från början att man skulle bygga en ställning på däcket för att bevara den, men när Arne Jonsson kom med så föreslog han att man skulle göra ett däck som tak, för att däcket var genomruttet. Nu är allt av det gamla däcket borta och man har bevarat silhuetten av Frifararen.
Ingemar Skarstedt var den som såg till att det kom lite nytt blod i föreningen.
Ingemar Skarstedt är den som kom med i styrelsen 2017. Han började fundera på föreningen och började med att göra en underhållsplan. För att Vikarvet skall överleva så behövs det ganska mycket pengar för att de skall överleva och bevara det som det idag har i sina ägor. Ingemar berättar att man inte kan undgå att man läst tidningsartiklar där man hade funderingar på att elda upp båten.
Det fanns även ett förslag på att renovera båten och bygga ett hus över den. Det skulle nog ha kostat ungefär en halv miljon, och de pengarna fanns inte berättar Ingemar.
Ingemar och Claes-Göran Strömwall började städa upp på utsidan. Sen började de ge sig på Rågårdsviksstugan. Ingemar kontaktade Bohusläns Museum om hur man skulle gå till väga för att smörja in träet på stugan. Tipset var att man skulle blanda: trätjära, linolja och terpentin.
De började olja stugan och där kom Jan ut och hälsade på och snacket om båten tog fart. De började olja bordläggningen, men man såg att det inte var till någon nytta för den var totalt sönderruttnad.
Frifararen ett monument.
Jan är kompis med Bengt Arne Runnerström som är en känd illustratör. Det första Bengt sa när han såg Frifararen var; ”att man inte skall tänka på den som en båt, utan det är ett monument”.
Hur startade intresset för att ta hand om Frifararen så den inte skulle förfalla totalt och försvinna eller att man tog bort den?
– Det hela började med att Ingemar lurade in mig i detta med Vikarvet. Det blev prat på att båten skulle eldas upp. De på Vikarvet visste inte vad de skulle göra med Frifararen, Jag tyckte att man skulle bevara den på något vis säger Jan Ivarsson.
Hur startade arbetet med att övertäcka Frifararen?
– Axel Hagström och jag var de första som började jobba med båten. Det låg jord, plankor och andra saker inne i båten. Efter de hade gjort rent inne lade de det första lagret med olja för att skydda båten. Efter det övertäcktes den med en presenning för att arbetet skulle fortgå denna sommar berättar Jan Ivarsson.
Vintertinget.
På Vintertinget dök det upp en massa olika frivilliga personer som ville hjälpa till. Bl.a. kom Arne Jonsson berättar Ingemar. Arne var bl.a. bra på fönster och fick då i uppdrag att hjälpa till med Rågårdsviksstugan. Arne gjorde även en ritning på båten så att de kunde se hur mycket det skulle kosta att fixa till den. De kom fram till att det skulle kosta 16 000 kronor.
Ingemar tog med sig detta till styrelsen för att se om de kunde avvara pengar till att göra i ordning Frifararen. Frågan var om de hade råd med detta eftersom Vikarvets kapital inte är stort. Det fanns pengar till detta och efter det drog man i gång arbetet.
Anders Östensson berättar att han bor granne med Arne Jonsson. Arne kom till Anders och frågade om inte han kunde hjälpa till med Frifararen och på den vägen är det.
Sommaren 2018.
Sommaren 2018 tog projektet fart och Anders berättar att hela båten höll på att falla isär, men man lyckades att få ihop den. Även rodret var på väg att falla av. Järnet på rodret var som papp tillägger Anders.
Efter att ha tagit bort allt virke på insidan så byggde man en ram. Denna ramen håller ihop hela båten. Själva skrovet på båten var någorlunda bra och det har man ordnat till.
Det var mycket folk som passerade när de jobbade med båten i somras och de fick många glada tillrop med jobbet de gjorde.
Nu var däcket klart och räcket på däcket är originalräcket som satt på båten från början. De har lyckats att rädda detta. Nu är Frifararen tät och till våren fortsätter de arbetet med den. Den skall bl.a. målas och kölen skall fixas till. Västtransport har bl.a. hjälpt dem med att lyfta delar på båten. Lysekils Trä har hjälpt dem och Dan Hägglund har gjort järndetaljerna till Frifararen.
Nu på lördag kan du komma och prata med dem som jobbat med båten och se hur fin den blivit. Kl.14:00 är det invigning av den nyrestaurerade Frifararen ute vid Vikarvet.
Välkomna
Foto i reportaget använder jag med tillstånd av Anders Östensson.
GLICKO 