Forskning är inte enkelt – Nordens Ark tar fram riktlinjer för studier av den skygga pallaskatten

I många år har forskningen på små kattdjur som pallaskatter fått stå tillbaka för mer populära kattdjur som tigrar, lejon och leoparder. Nu driver Nordens Ark arbetet för att effektivisera datainsamling som förbättrar bevarande- och forskningsåtgärder för de hotade pallaskatterna. Tanken är att forskningen ska underlättas genom att alla jobbar på samma sätt.

Att inventera och övervaka djur i det vilda är sällan enkelt, speciellt om det gäller små och skygga arter som lever i otillgänglig terräng. Pallaskatten är ett bra exempel på en sådan art med en utbredning som sträcker sig över stora delar av Centralasiens berg- och stäppområden.

Historiskt sett har fokus legat på stora kattdjur som tigrar, lejon och leoparder medan mindre och minst lika hotade kattdjur som den lilla pallaskatten har fått stå tillbaka. För att driva forskning och kunskapsinsamling vidare krävs tydliga riktlinjer för hur studier och datainsamling ska genomföras.

– De här riktlinjerna är väldigt viktiga för bevarandet av pallaskatten, säger Gustaf Samelius, forskare på Nordens Ark och Snow Leopard Trust. De ger oss en tydlighet för att kunna följa hur det går för arten och utvärdera om de åtgärder vi gör har önskad effekt.

Pallaskatt. Foto: Marie Mattsson

Nordens Ark har nu, tillsammans med sina samarbetspartners i PICA – Pallas’s cat International Conservation Alliance, tagit fram riktlinjer för hur detta ska göras på bästa sätt. Tanken är att forskningen ska underlättas genom att alla jobbar på samma sätt. Mångåriga erfarenheter och tekniker från en mängd forskningsprojekt har sammanställts för att komma fram till de bästa metoderna

Riktlinjerna berör främst praktiska aspekter för inventering och metoder för att uppskatta artens antal och utbredning. Det handlar om metoder där djuren kan inventeras och övervakas utan att man behöver fånga eller på annat sätt hantera dem. Kameraövervakning, DNA-analyser av spillning, snöspårning och intervjuer med människor som lever i pallaskattens utbredningsområden är exempel på metoder som kan användas. Här finns också praktiska tips om var och hur man skall sätta upp fältkameror, leta efter spillning och på bästa sätt genomföra snöspårning.

Nordens Ark

Flera giftiga spindlar på Nordens Ark

I veckan anlände fem nya påfågeltarantlar till Nordens Ark. De vackra, men giftiga spindlarna är akut hotade och ingår i Nordens Arks arbete för att rädda hotade djur.

Den första påfågeltaranteln, en hona, har nu fått sällskap av fem nya spindlar.

-Ännu är det för tidigt att avgöra hur många av de nykomna spindlarna som är honor respektive hanar, säger Jimmy Helgesson som ansvarar för insekter och spindlar på Nordens Ark, men det kommer bli tydligare nästa gång de ömsat skinn om några månader och blivit lite större.

Påfågeltarantel på Nordens Ark. Foto: Jimmy Helgesson

Det är den vackra blå färgen och teckningen som gett påfågeltaranteln dess namn. Färgen som är intensivt blå på unga individer blir mattare ju äldre spindeln blir.

Arten finns i ett litet område i Andhra Pradesh i Indien. Där lever den i hålor i höga träd och väver trattformade nät som den fångar flygande insekter i. Spindlarna är ganska skygga och väljer oftast att fly när de känner sig hotade, men om de provoceras kan de bitas. Giftet är smärtsamt, men inte dödligt för människor.

Påfågeltaranteln klassas som akut hotad och hotas främst av den skogsavverkning som sker i området. Som för så många andra exotiska arter med spektakulärt utseende så är den internationella husdjurshandeln även ett problem och bidrar till att den redan mycket sällsynta spindeln idag hotas av utrotning.

Som besökare kommer man att kunna se spindlarna från början av juni när det nya huset vid Våtmarken invigs.

Påfågeltarantel på Nordens Ark. Foto Jimmy Helgesson

Läs mer om Nordens Ark här

Manvargsvalpar har fötts på Nordens Ark – följ livet i lyan live

I mitten av november fick manvargarna på Nordens Ark valpar, två små honor som än så länge ligger i tryggt förvar hos mamma i lyan. Via en livekamera på Nordens Arks hemsida kan man nu följa dem dygnet runt.

De tre första veckorna har manvargshonan och valparna lämnats väldigt mycket ifred, men igår var veterinären på besök och kunde konstatera att det är två honor som fötts. Det är två välmående små ungar på knappt ett kilo vardera som snällt fann sig i veterinärens klämmande, avmaskning och chipmärkning. 

Manvargsvalpar är i sig inget ovanligt på Nordens Ark men den här gången hade vi turen att kunna följa födseln via livekamera vilket är lite unikt.

-Kameror i lyorna installeras i första hand för att de är ett bra hjälpmedel för djurvårdarna som kan se vad som sker och hur djuren mår utan att behöva gå in och störa dem, säger Ewa Wikberg zoologisk chef på Nordens Ark.

Just nu ligger valparna i tryggt förvar hos mamman i lyan. Ännu är det för tidigt för dem att visa sig för besökarna i parken, men till våren kommer de att gå på upptäcktsfärd i hägnet.



Tre veckor gamla manvargsvalpar på Nordens Ark. Foto: Nordens Ark.


– Det är alltid roligt när manvargarna får valpar, fortsätter Ewa vars hjärta klappar lite extra för just manvargar. Det är fascinerande djur som, liksom många andra, får lida när vi människor brer ut oss och odlar upp all mark.

Manvargar hör hemma på Sydamerikas stora grässlätter och finns i Brasilien, Paraguay, sydöstra Peru, östra Bolivia och sparsamt i norra Argentina. Hoten mot manvargen är många: jakt, sjukdomar och konkurrens från introducerade arter. Det allvarligaste hotet är dock att deras naturliga miljöer försvinner när landsbygden odlas upp. Konflikter med människan ökar då tamdjur som höns blir begärligt byte för manvargen.