Etikett: Örgryte

Jag hade det stora nöjet av få göra en intervju med Viveca Lärn som nog är den person som verkligen jobbat med att sätta Lysekil på kartan med dels julkalendern ”Håll huvet kallt” med Eddie & Johanna som sändes för tjugo år sedan och Tv-serien Saltön som blev en stor succé för SVT med flera miljoner tittare. Viveca har precis gett ut en ny bok om Saltön som heter ”Södra vägen till Saltön” och vem vet, kanske det blir en fortsättning på Tv-serien som spelades in på Skaftö. Idag får ni möta Viveca Lärn på min blogg.

Vi har hörts vid flera gånger om att försöka träffas, men det har inte varit så lätt. Viveca har fått problem med ena ögat och har tyvärr ingen syn på sitt vänstra öga idag. Men tillslut fick vi till det och jag bjöd hem Viveca på lite räkor en onsdagskväll i oktober 2014. Det blev en mycket trevligt stund där Viveca berättade om sitt liv för mig.

 Vivecas farmor var från Skaftö

Viveca Lärn född 6 april 1944 i Örgryte församling i Göteborg. Vivecas pappa Hubert Lärn var journalist och tecknare först på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och senare var han Amerika- korrespondent för Göteborgs-Posten. Vivecas mamma Katarina träffade Hubert när de gick på Valands Konstskola och de var konstnärer båda två. Hubert var från Ljungskile och Katarina var från Göteborg. Vivecas farfar var från Lur utanför Tanum och läste till sjökapten i Oslo och senare emigrerade han till Amerika, och där köpte han ett fartyg som gick mellan Seattle och San Diego. Vivecas farmor hade emigrerat med sina systrar och sin mamma från Skaftö och de träffades i San Francisco och gifte sig och de 2 äldsta barnen var födda ombord på fartyget. Vivecas farfar och farmor återvände till Sverige p.g.a. att han hade fått en hjärnblödning. De köpte en gård i Ljungskile och där föddes Vivecas pappa Hubert.

Växte upp i Göteborg

Viveca växte upp i Göteborg och tog studenten där. Redan innan hon gått ut skolan började hon som volontär på GP. Hon hade bestämt sig för att hon skulle bli journalist och sen skulle hon skriva barnböcker. Intresset för journalistiken kom väldigt tidigt, för hon var väldigt ofta med sin pappa när han var ute och gjorde reportage. Viveca såg sin pappa när han skrev och tecknade. Det med barnböcker var hennes egen grej, men att bli journalist var helt självklart för Viveca berättar hon. Efter Göteborgs-Posten blev det GT och senare blev det Aftonbladet som hade en redaktion i Göteborg. Sveriges Television blev det också för Viveca men under den tiden hade hon redan parallellt börjat skriva böcker. Det fungerade inte att ha två jobb utan efter Sveriges television satsar hon på att bli författare på heltid.

Ger ut sin första bok 1975

1975 ger Viveca ut sin första bok som heter ”Stoppa pressarna”. Hon berättar att hon försökte med alla olika historier och olika förlag, men det var inte lätt. Tillslut frågade hon en författare som gav henne tipset om att skriva om något hon kände till. Hon skrev om en flicka som pryade på en kvällstidning som Viveca kallade för Draken. Detta blev starten för en av våra mest framgångsrika författare. Gebers förlag i Stockholm gav ut Vivecas första bok. Det har blivit över 70 böcker från 1975 till idag och nästa år blir det jubileum.

Fick sitt genombrott 1985

1985 fick hon Astrid Lindgren-priset och det var stort berättar hon. Astrid levde på den tiden och hade en aktiv del av juryns arbete. Det var TV, radio och det uppmärksammades mycket och Viveca minns att flera år efter hände det att folk kom fram och gratulerade henne för priset. Astrid och Viveca blev nära vänner efter detta och började umgås. De träffades efter det både hos Astrid och även hemma hos Viveca. Hon var helt underbar och väldigt rolig berättar Viveca. Det var helt fantastiskt och det var det priset som gjorde att hon blev känd över en dag kan man säga.

Viveca har fått en hel del olika priset som: 1985 BMF-plaketten, 1988 Årets Göteborgare, 1992 Heffaklumpen Expressens barnbokspris, 1992 Lasse Dahlquist-stipendiet, 2001 Sveriges barnboksjurys förstapris, 2004 Tage Danielsson-priset, 2004 Årets Författare av SKTF, 2007 den Kunglig medaljen ”Litteris et Artibus”, Göteborgs stads förtjänsttecken i guld, Lysekils Oskars-statyett och även avtryck av handflator på Liseberg 1994. Detta är några av alla pris Viveca har fått. I samband med att hon blev Årets Göteborgare så fick hon äran att vara konferencier när Göteborgsymfonikerna som är Sveriges nationalorkester hade sin årliga utomhuskonsert i Slottsskogen i Göteborg. Viveca har även fått en spårvagn uppkallad efter sig.

Var kompis med boxaren Ingemar Johansson

Under sin tid på bl.a. Aftonbladet på 70-talet gjorde hon en intervju med Ingemar Johansson och Floyd Patterson. Vi backar till 1960 och Ingemar skulle boxas en andra gång mot Floyd efter att han vann 1959. Viveca hade träffat på Ingemar när de var och åkte skidor i fjällen för de brukade åka till samma ställe.

Hon visste att Ingemar och Floyd inte gillade varandra speciellt mycket. Hon visste också att Ingemar och Floyd inte hade träffats sedan de boxades och Floyd var på besök i Sverige för att inviga en hamburgerrestaurang. Cheferna på Aftonbladet sa till Viveca att hon skulle försöka att få ihop dem igen efter alla dessa år. Det var inte det lättaste berättar Viveca, men hon lyckades och det blev ett riktigt scoop.

Hon berättar att Ingemar var det inga problem att få med på detta, men Floyd var det inte lätt med. Viveca ringde till Floyd på det hotellet han bodde på och frågade om han ville träffa Ingemar och svarade lite surt tillbaka.

Floyd Petterson hade starka känslor för folk som var utsatta och äldre och sa; ”jag kan göra ett social work”. Viveca ringde till äldreboendet i Stenungsund och frågade om han fick titta in där för till saken hör att Vivecas föräldrar bodde på Tjörn och där hade hon tänkt att de skulle träffas och där skulle de prata och ta kort. Hade de gått ute på stan hade någon annan tidning varit där på nolltid berättar Viveca. Det bar av i full fart till Stenungsund och in på äldreboendet där Floyd delade ut kort på sig själv till de som var där. Efter det åkte de ut till Vivecas föräldrars hus och hade jätteroligt. Viveca berättar vidare att det blev ett jättebra reportage.

Har intervjuat gamle och nuvarande kungen

Hon har gjort en kort intervju med Gustav VI Adolf och även flera intervjuer med den nuvarande kungen Carl XVI Gustaf. När man var allmänreporter så kunde det ena dagen vara kungabesök och andra dagen brann det t.ex. i hamnen. Viveca fick också ta emot en medalj ur Kungens hand. Jag frågar vad som var roligast under hennes tid som journalist och hon berättar att Floyd och Ingemar var fantastiskt roligt men även den tiden hon jobbade på Sveriges Television.

Dansade med John Travolta

Hon jobbade ett tag på Sveriges Television och reste till London och dansade med John Travolta på hans hotellrum i London. Travolta var i London och skulle göra reklam för någon film och under intervjun bjöd han upp Viveca och dansade med henne. Detta har visats på Tv:n flera gånger. Först jobbade hon i redaktionen för ”Gomorron Sverige” i två år när Per Ragnar var programledare, och sedan blev hon programledare för ett magasinprogram som hette ”Packhus 18” och det var där hon åkte till London och dansade med John Travolta.

Hur kom Viveca till Lysekil

1988 besökte Viveca Bokens Dag i Lysekil som gick av stapeln på Vikarvet men här hade Viveca ingen tanke på att Lysekil skulle få en så stor plats i hennes hjärta som det fick och fortfarande är. Sonen Staffan som är född 1981 spelade fotboll och var nog bara åtta år och spelade fotboll i Partille där de bodde. Gullmarscupen var i Lysekil och Staffans lag var med i den cupen och Viveca och familjen hyrde här i Lysekil i några veckor. I två år i rad gjorde de det när sonen spelade fotboll här. Viveca berättar att hon blev så fäst vid Lysekil och känslan var att när hon kom hit var det som att komma hem. De gick ut på Stångehuvud varje morgon och badade och det var så härligt.

Hur föddes iden till att julkalendern spelades in i Lysekil

Viveca hade skrivit två böcker om Eddie som hade astma och behövde frisk luft. I boken ”En barkbåt till Eddie” ligger Eddie inne på astmaavdelningen för att han är allergisk och fått ett anfall. Under tillkomsten av boken hade hon intervjuat en läkare om sjukdomen som berättade att det är väldigt bra om han får frisk luft och bor nära havet.

Eftersom Viveca varit ett antal gånger här i Lysekil så passade Lysekil perfekt för Eddie och här kunde hans faster Soffan bo så Eddie kunde åka till Lysekil och bo hos henne. Steen Priwin som var chef för Tv hade sagt till Viveca när de vad överens om att hon skulle skriva julkalendern att hon fick lägga den var hon vill. Hon sa direkt att hon vill spela in den i Lysekil och tippar på att flera i teamet hade nog hellre velat att hon lagt det i Karibien berättar hon och skrattar. När de spelade in i februari-mars 1994 så var det en av de kallaste vintrarna på länge.

Hon hade skrivit att julaftonen firades i Pinnevik här i Lysekil där en massa människor samlades och åt bl.a. gröt. När de skulle spela in så vek sig skedarna som var av rostfritt stål för att det var så kallt. Marie Lundqvist spelade polisen Betty och det var innan Marie blivit känd. Viveca fick vara med på ett hörn och välja ut skådespelare till julkalendern. Per Oscarsson var en annan profil och duktig skådespelare som spelade ”Gränsemyr” eller arga gubben. Viveca berättar att Per var en fantastisk person som sa så oväntade saker hela tiden. Oftast följde de replikerna perfekt om man kunde, men Per spånade lite fritt när han spelade sin roll och var helt underbar.

Blir uppvaktad av Lysekils kommun när hon fyller 50 år

Hon började efter det att bo på Strand som Bettina Salesjö och Åsa Nilsson hade hand om. Samtidigt här skiljer sig Viveca och när hon fyller 50 år blir hon väldigt uppvaktad av Lysekils kommun då hon spelat in julkalendern här i Lysekil. Hon var också kompis med Nisse Hilldén som var ansvarig för Havets Hus när det byggdes och var ofta i Lysekil och följde även bygget av Havets Hus. I 50-års present fick hon av kommunen att hon kunde disponera det ena tornet vid kallbadhuset. De renoverade tornet och gjorde det jättefint. Viveca spenderade mer och mer tid i Lysekil men kände samtidigt att det blev lite trångt i tornet. Viveca bodde samtidigt under denna tid i Göteborg men börjar se sig om efter ett hus här i Lysekil.

 Köper hus och skriver sig i Lysekil

Maria Magnusson som då jobbade på strand tipsade Viveca om ett hus som låg på Slätten. Det huset var fantastiskt och i början hade hon det som fritidshus innan hon flyttade hit på heltid. Hon hade en dröm om att skriva om Bohuslän om vintern, men tänkte samtidigt att hon måste bo här ett år först så hon vet vad hon skriver om. Hon började skriva om ”Midsommarvals” som handlar om motsättningar mellan bofasta och sommargäster även om båda behöver varandra så är det fortfarande en del motsättningar även om det inte är som förr i världen. Året efter skrev hon ”Hummerfesten” och där var hon ute med Sylve Robertsson som på den tiden jobbade på Kristinebergs forskningsstation tog med Viveca ut och fiskade hummer med henne. Det var väldigt roligt och det blev lättare att skriva om detta med hummer då berättar hon.

Nästa bok blev ”En fröjdefull jul” och hon berättar att hon firade nyår med sin närmaste granne och det var Örjan Sandell. Nästa bok i serien var ”Sol och vår” och där inspirerades hon av påskfyrarna som fanns här i Lysekil. sedan kom ”Värmebölja” och året efter det ”Aprilväder”. I år släppte hon den senaste boken i serien om Saltön och det är ”Södra vägen till Saltön”.

 Tv-serien Saltön

Av dessa böcker förutom den nya så blev det tre Tv-serier som slog publikrekord i en dramaserie som sänts på Tv. Uppslaget till de personer som är med i Tv-serien har hon hittat när hon gått runt bl.a. här i Lysekil och tittat. Mycket är även påhittat och det gäller att ha mycket fantasi annars skulle det inte fungera berättar hon. Hon var med under inspelningarna och det var hemskt kul och som t.ex. Tomas Von Brömssen känner Viveca sedan tidigare när de växte upp och bodde grannar på Tjörn. Det var väldigt roligt att ha med alla att göra och även få se hur det gick till berättar hon vidare. Vivecas Saltön ligger i böckerna söder om det riktiga Saltön som ligger utanför Lysekil.

Jag frågar Viveca hur det kom sig att det blev Tv-serie av det. Hon berättar att de var intresserade av detta redan från början när hon gav ut böckerna. De hade läst de första böckerna men sedan tar det så lång tid innan det blir klart. Från början ville SVT att den skulle spelas in i Stockholms skärgård men det gick inte Viveca med på. Hon sa till dåvarande chefen Maria Curman; ” Om ni har räkor, krabba och makrill i Stockholms skärgård, ska jag fundera på saken”… Intresse finns även för Vivecas nya bok, men kvarnarna skall mala och det tar alltid tid med Tv-serier. I den nya boken har hon byggt en bro, världens största och längsta bro som går någonstans mellan Valbodalen och Stångehuvud och ut till Vivecas Saltö. Det är det bästa med att skriva böcker att man kan hitta på vad man vill tillägger hon och skrattar.

Lilla Hunden i böckerna är egentligen Jönssons Katt i verkligheten

Det var där MacFie egentligen skulle dött. MacFies kärleksrelation med Sara var hopplös därför dödade Viveca honom. Han ville inte byta blöjor eller göra någonting och Viveca tänkte att han måste dö en hjältedöd. När hon funderade på detta gick hon förbi Jönssons Katt, och just där på Jönsson Katt (förebilden till Lilla Hunden) är det en slänt och där hade han glömt att låsa bromsen på barnvagnen och den kommer i rullning. Samtidigt kommer det en stor ölbil och barnvagnen rullar mot ölbilen och MacFie kastar sig och puttar till barnvagnen och räddar livet på sitt barn men blir själv överkörd. Det hade blivit ett vackert slut för MacFie. Carin Mannheimer som regisserade Saltön gillade inte det slutet för då var hon tvungen att ha med blod och det tyckte hon inte om berättar Viveca. Hon bad Viveca att skriva om slutet och så var det varje gång de ville ändra något var de tvungna att prata med Viveca men det var aldrig några problem utan Viveca sa ja till det. Ändringen blev att MacFie rusar ner för sluttningen på Jönssons katt eller Lilla Hunden som den heter i Tv-serien och han får en hjärtinfarkt istället för att bli överkörd.

Namnet Saltön skapade rubriker när de helt plötsligt bestämde sig för att ta patent på namnet. Det blev jättelöjligt berättar Viveca och idag kan man skratta åt det. Viveca tog strid för namnet eftersom hon hade kommit på namnet men la efter ett tag ner det. Det var inte av elakhet av Sveriges Television utan de köper rättigheterna till alla sådana namn för att inte kommersiella kanaler skall lägga beslag på namnet. Saltön hade väl Viveca tänkt från början att den skulle spelats in i Lysekil men samtidigt förstod hon att Lysekil var för stort för det. De ville ha något pittoreskt och Grundsund är som gjort för det tycker Viveca. Det var bara att böja sig för det även om hon hade önskat att det hade varit i Lysekil.

Flyttar från Lysekil

Efter ett antal år flyttar hon från Lysekil. Det var tråkigt att flytta men hon berättar om att vägen där hon bodde hette Järnvägsgatan men hade hetat Bagarstigen tidigare. Hon uppvaktade kommunen med detta och efter några veckor när hon är på väg gå och handla möter hon en kille från kommunen som kommer med en skylt där det står Bagarstigen och frågar Viveca var hon vill ha skylten. Hon blir så glad så hon säger till att hon vill ha den på sitt plank. Det är en kommun som har lite handlingskraft tycker hon. Viveca kände sig lite förfölj av sommargästerna som kom till Lysekil, det blev för mycket uppmärksamhet och hon kände väl att hon inte fick vara riktigt ifred. Hon berättar att det inte var några problem med Lysekilsborna de brydde sig inte. Hon kunde bli filmad när hon skulle ut och paddla m.m. Hon saknade verkligen Lysekil när hon flyttade, men samtidigt bor hennes tre barn i Göteborg och det blev närmare till dem. Hon besöker Lysekil så ofta hon kan och bor då och då en vecka på Strand vandrarhem.

 Roligaste minnet från Lysekil

Jag frågar Viveca om det roligaste minnet hon har från Lysekil. Hon blir tyst och jag ser hur hon tänker och hon berättar att det finns många många fina minnen ifrån Lysekil. Inspelningen av julkalendern var jättekul och tänk att det i år är tjugo år sedan julkalendern sändes och än idag går turer med City-Tuffen under sommaren med turer om julkalender. I somras åkte hon med tåget och då hörde hon Nisses och hennes röst. Hon minns när hon bodde på Slätten och tåget var i närheten då sprang hon in i sitt hus när hon hörde sin röst berättar hon. Tänk vilken succé det blev med både julkalendern och Saltön där de på Skaftö haft stor tillströmning av turister som vill se Saltön och få en guidad tur.

Stångehuvud är Vivecas favoritplats nummer ett på jorden

Vivecas favoritplats nummer ett med den röda graniten är Stångehuvud i Lysekil. Det spelar ingen roll om det är vinter eller sommar det är alltid berättar hon. För så paddlade hon kajak men idag är hon förlorat synen på ena ögat klarar hon inte det. Men hon berättar att sätta sig där nära vattnet är som att ha en båt och hon njuter när hon är där. Jag frågar om hon vill flytta hit igen, hon vill bo nära barnbarnen som är små och vill gärna följa dem på så nära håll som möjligt under deras uppväxt. Men samtidigt medger hon också att det blir längre och längre tid hon bor här när hon är i Lysekil.

 Fritidsintresse

Som fritidsintressen har hon hennes tre barn och barnbarn och att hon även målar tavlor när hon har tid. Hon målar mycket hav, bryggor och båtar, och Viveca berättar vidare att hon varit på Gerlesborg och målat ganska många gånger och gått på kurser där. 

Viveca berättar samtidigt och skrattar att hur hon än gör så blir det att hon målar bryggor, hav och båtar. Hon försöker också att läsa mycket. Viveca har mycket kontakt med gamla vänner här i Lysekil och därför tycker hon det är härligt att vara här och få träffa dem. Hon har redan börjat tänka på nästa bok och känner att hon har mycket mer som hon vill dela med sig av om Saltön. Stort tack för intervjun Viveca.