”Kapten” eller Johan Rantil som han heter, var en av de fyra finalisterna i tv-serien Tjuv & Polis som spelades in i Lysekil våren 2020. Jag tog med mig Johan till Skaftö för att åter igen minnas finalstunden vid kvarnen i Fiskebäckskil

En av de fyra finalisterna i SVT:s Tjuv & Polis var ”Kapten” eller Johan Rantil som han egentligen heter. Ni minns kanske att Johan hamnade vid fel kvarn på Skaftö och hade bara minuter på sig att hinna till kvarnen i Fiskebäckskil för att få tag på programledaren Micke Leijnegard.

Idag på bloggen berättar Johan hur det egentligen var och våndan att gå och vänta på att programmet skulle börja sändas och hur finalavsnittet skulle vinklas med hans miss i tv-programmet. Johan hade beslutat sig för att inte se finalavsnittet, men i en stuga i fjällen med familjen så bestämde sig Johan ändå för att titta. Och med facit i efterhand så hade det ju inte hjälpt om Johan varit på plats tidigare vid kvarnen i Fiskebäckskil som polisen hade belamrat.


Det var här allt började med Tjuv & Polis som spelades in i Lysekil våren 2020.


När Johan och jag träffas och åker till Skaftö så är det nästan ett år sedan inspelningarna började i april 2020. Jag frågar Johan hur det känns nu när han ser tillbaka på det hela så här i efterhand?

– Det var en så pass stor händelse, så man har det färskt i minnet fortfarande. Det var otroligt kul när programmet började sändas och hur roligt det var att få spela in och vara med i Tjuv & Polis. Jag tror det syntes att både jag och min partner Rickard Bengtler hade roligt i princip hela tiden. Samtidigt var det målet att skall vi göra detta så skall vi ha kul.

Rickard Bengtler och Johan som bildade tjuvpar i Tjyv & Polis.

Vi har redan avverkat i en tidigare intervju med dig och Rickard om själva förberedelserna och själva rånet, men om vi går in på slutskedet där finalspelet börjar och du sticker i väg när var det?

– Det var på fredagen, bara två dagar innan finalen kl. 09:00 och tiden för att spelat började den dagen. (Varje dag under dessa veckor var det spel mellan 09:00 och 21:00). Före och efter den tiden var man ledig från tävlingen.

Jag fick reda på via min medhjälpare att Rickard hade åkt in på förhör på torsdagskvällen. Där hade jag en nervös timme och jag misstänkte att de kanske skulle dyka upp hos mig redan samma kväll. De dök aldrig upp så jag packade en väska. Min plan var att jag skulle vara utanför dörren 09:01 dagen efter och vara på väg någonstans.

Efter lite funderande så tänkte jag att det skulle ta cirka fyra minuter för polisen att komma från polisstationen till mig så det var det fönstret jag hade tid på att försvinna från huset.



Vet du om du hade något span på dig vid den tidpunkten?

– Det finns inga tecken som tydde på det. Vi vet att polisen visste att jag och Rickard stod varandra nära men något annat fanns inte just då vad jag vet.


Var bar det i väg den morgonen?

– Jag åkte i väg på måfå och tänkte att jag stänger av telefonen så att de inte kan spåra den längre. Detta gjorde jag precis innan jag kom till Brastad. Tanken var väl att det skulle se ut som att jag hade passerat Brastad. Där gjorde jag en u-sväng och körde runt lite på småvägarna ett tag.

Om de skulle ta mig och fråga varför jag stängt av telefonen så kom tanken upp att jag skulle säga att jag varit i väg och spelat golf. Jag hade golfklubborna bak i bilen och begav mig till Sämstad golfklubb och stod där och slog.

Efter golfen så ringde jag Malin på Dive Team. Hon hämtade upp mig i Brastad vid kyrkan och där ställde jag tyvärr bilen med golfklubborna i som någon snodde… Jag låg i baksätet på Malins bil hela vägen fram till kompisen Thomas som bor i närheten av Siviks camping. Under färden till Thomas så använder jag Malins telefon för att kontakta honom.

Jag stannar hos Thomas och under ett tillfälle så ser jag polisen bara några meter från där Thomas bor. Det var på jakt efter en bil som de trodde var Rickards. Finaldagen kör Thomas mig sedan till den platsen som jag tror att jag skall infinna mig på.

Thomas släpper dig vid fel kvarn, hur kom du fram till att du befann dig på fel plats?

– Efter ett tag så sa magkänslan mig att jag var vid helt fel kvarn. Det fanns inte en tillstymmelse till någon aktivitet på platsen. Här försökte jag aktivt få tag på Thomas. Min sista chans var att stanna någon bil och fråga om det fanns någon mer kvarn och utan att säga vad det gällde för det fick jag inte på grund av att jag hade slut på mina medhjälpare.

Till slut så stannade en riktig hjälte och jag sa; ”jag får inte berätta varför jag måste åka med dig, men jag har tio minuter på mig att ta mig till kvarnen i Fiskebäckskil”. Personen i bilen svarade att han trodde han visste vad det handlade om och det var bara för mig att hoppa in i bilen.

Samtidigt här så hade ni samlats på den östra sidan av Fiskebäckskil i ett tidigare avsnitt för att träffa de som var kvar i tävlingen, du hade ingen tanke på detta när du fick meddelandet var du skulle till kvarnen som fanns på den västra sidan av Fiskebäckskil?

– Som gammal sjöman så borde det vara detta jag skulle tänkt på. Men de tankarna fanns inte just då för det var ett jäkla stresspåslag vid det tillfället.


Du får lift med bilen och hamnar till slut på rätt plats hur gick tänket då, minns du det?

– Jag har så mycket adrenalinpump i mig och jag visste att det var bara en minut kvar när vi kom fram till vägen upp till kvarnen. Här var jag beredd på att bara springa och kasta mig med huvudet in i kvarnen om så skulle behövas.

Väl på plats ser jag att det är en massa folk där, men tänker nog att det måste vara produktionen som står där. Jag kommer tio meter från bilen så kommer det en polis och säger tagen. Här svartnar det faktisk ett tag. Jag var så förbannad och hade så mycket adrenalinpump men förstår att det hela var över. Jag kliver åt sidan och sätter mig ner ett tag för att lugna ner mig.

Jag vet ju att du och Rickard hade era spekulationer om var ni skulle vara och hur ni skulle gå till väga, kan du berätta om det?

– Ja, vi funderade på detta och hade lite olika planer. Ingen av oss trodde att vi skulle hamna i Fiskebäckskil om vi tog oss till final. Stångehuvud var nog där vi hade trott att finalen skulle kunna vara.

Vi hade ganska långtgående planer med både dykning och helikopter. Även om du är polis så finns det säkerhetsavstånd vid en helikopter och även vid dykning. Där skulle vi kunnat vara SAFE.

Vi skulle inte kunnat landa på Stångehuvud men vi tänkte att vi skulle kunna fira ner oss från en helikopter eller hoppat. Vi pratade med produktionen om detta och de kanske inte var så jättetända på den idén säger Johan och skrattar.

Produktionen pratade man i stort sett med varje dag, man hade tankar och funderingar över olika saker. Jag måste berömma produktionen som var mycket hjälpsamma och superproffsiga.

Finnsbo – Skår

Nu har vi kört av färjan vid Skår och kör mot Skaftö. Vi pratar vidare och snart passerar vi Skaftöbron och vid vägen till Skaftökvarn som Johan hamnade vid först. När vi passerar där berättar Johan att tankarna kom farande igen.

Vi pratar vidare innan vi kommer till kvarnen i Fiskebäckskil och Johan berättar här om hur nervös han var inför att finalavsnittet skulle visas i tv.

Du måste ha burit med dig detta från det att ni avslutade finalsöndagen i maj tills att finalavsnittet sändes, stämmer det?

– Ja, det stämmer faktiskt. Det har varit som en klump i magen hela den tiden. Jag tyckte att det var otroligt pinsamt att göra en sådan blunder i det läget som sedan skulle visas i tv vid en mycket senare tidpunkt. Det var riktigt jobbigt och jag visste inte hur detta skulle framställas i avsnittet som var det sista avsnittet i serien. Skulle man bli utmålad som största idioten i Lysekil efter detta, vilket som jag faktiskt kände mig som vid det tillfället.

Jag vet ju att du berättat för mig efteråt att du först inte skulle titta på finalavsnittet. Vad avgjorde att du ändrade dig?

– Jag befann mig i fjällen när det avsnittet skulle visas och det var faktiskt ganska skönt. Så därför valde jag att se finalavsnittet. Det var mitt sätt att distansera mig från det hela. Hade jag inte gillat vad jag såg så hade jag kanske stannat kvar i fjällen säger Johan och skrattar.

Nu när man sätt finalen och att polisen redan fanns på plats innan den första tjuven kom till kvarnen. Då inser man efter att programmet sänds så var det ju kanske tur att någon gjorde bort sig och gav lite färg till finalavsnittet där poliserna tog hem segern.

Vid kvarnen i Fiskebäckskil

Med facit i hand du tror jag att du inte kunde gjort något annorlunda även om du hade haft mer tid på dig eftersom polisen redan fanns på plats vid kvarnen. Vi parkerar nedanför kvarnen och innan vi lämnar bilen säger Johan; ”det känns som att återvända till brottsplatsen, det är en märklig känsla”.

Johan hittar känslan direkt när vi är på väg gående upp till kvarnen i Fiskebäckskil och visar vart bilen stannade och släppte av honom. Han säger även; ”där satt min kompanjon Rickard på berget när jag kom springande det minns jag nu”.

Vi strosar runt vid kvarnen och tar lite foton.

När vi besökte Fiskebäckskil och kvarnen får jag ett mejl från SVT Där Björn Wahren, exekutiv producent på SVT berättar att Tjuv & Polis pausas. Det blir alltså ingen fortsättning och inspelning av programmet i år.  Vad som händer med Tjuv & Polis får väl framtiden utvisa. Vi hann även med att ta en lite rundtur på Skaftö där jag visade upp lite olika platser för Johan.

Detta får väl bli avslutningen av mitt skrivande av Tjuv & Polis, fast i vår och sommar kan du som vill gå guidade turer här i Lysekil i spåret av Tjuv & Polis. Läs mer och boka gärna på Salta Guiden länk.

Allt jag skrivit om Tjuv & Polis

Idag på bloggen får ni träffa Malin Morén som ursprungligen är från Skaftö men som idag bor i Uruguay

Jag har det stora nöjet att via Facebook få vara vän med en tjej som växte upp på Östersidan på Skaftö och som på sin livsresa hamnade i Göteborg, men som idag bor i byn José Ignacio i självaste Uruguay. Hur hon hamnade där och mycket annat kan ni få läsa om i dagens reportage om Malin Morén på bloggen.

Malin Morén.

Malin Morén bor tillsammans med sin make Trevor på en gård i José Ignacio i Uruguay, där de producerar eget vin och delar ett stort intresse för hästar. Malin jobbar även som ledarskapsutvecklare inom stora organisationer. 2019 drabbades hon av bröstcancer och har varit väldigt öppen med det både på sin blogg och i intervjuer.

Trevor Durnford och Malin Morén.

När vi pratas vid berättar Malin om att vandra i Evert Taubes fotspår, och att hon redan första gången hon besökte Argentina och Uruguay förstod hans kärlek till den här delen av världen. Dessutom ligger inte Samborombom så långt ifrån där de bor idag.

Inte nog med det, Malin berättar vidare att både Shakira, Ronnie Wood och Ricky Martin har eller har haft sommarhus i grannskapet där de bor. Och Lionel Messi är en frekvent gäst i byn.

Men vi backar bandet lite och jag frågar Malin hur det kommer sig att hon en gång i tiden lämnade Skaftö och vart det bar i väg då?

– Efter gymnasiet flyttade jag till Göteborg för att plugga beteendevetenskap på universitetet. Under mina studier gjorde jag min praktik på Scanraff, (nuvarande Preemraff) och blev efter examen erbjuden ett jobb där. Jag jobbade främst med att utveckla de arbetslag som jobbade skift till att bli ännu bättre team, det var en fantastiskt rolig tid. Så under några år pendlade jag mellan Göteborg och Lysekil, tills jag 1995 bestämde mig för att starta mitt eget företag i stället, ett konsultföretag med inriktning på ledarskapsträning, teamutveckling och coaching.

Jag har alltid varit väldigt aktiv inom ridsporten, både som tävlingsryttare och förtroendevald, och min uppväxt på Skaftö präglades väldigt mycket av mitt engagemang i Skaftö Ridklubb. Och hästar har jag fortsatt med hela livet, så även här i Uruguay.



Hur kom det sig att du hamnade i Uruguay?

– När Trevor och jag gifte oss ville vi hitta något intresse vi kunde ha gemensamt… Han spelade landhockey och jag red, så då tänkte vi – hästpolo! Och var spelar man det? Jo, i Argentina. Så vi reste till Buenos Aires för att lära oss spela hästpolo. Och redan då kändes den här delen av världen väldigt mycket som hemma för mig.

– Sedan reste vi många gånger både till Argentina och Uruguay, och började leta efter en plats att slå oss ned på. Uruguay är ett land med så många fördelar; bra hälso- och sjukvård, låg korruption, tryggt och säkert för att inte nämna ett fantastiskt klimat, underbara stränder och möjlighet att odla väldigt gott vin.

Berätta lite mer om vinprojektet!

– Klimatet i Uruguay är ganska likt det i Frankrike, fast här är aldrig riktigt någon risk för frost. Vi ville prova på något vi aldrig gjort förut, och att framställa sitt eget vin var något av en livsdröm. Vi odlar Tannat, som är Uruguays ”nationaldruva”, Merlot och Cabernet Franc. 2020 var vår första årgång, och vinet blev superbra! Två lokala restauranger och en vinkännare i Montevideo köpte snabbt upp nästan allt, och folk har strömmat hit för att besöka vår vingård.

Nu håller vi precis på att skörda och det ska bli spännande att få en årgång till att jämföra med. Där vi bor finns en mängd stora och små vingårdar, mest känd är kanske Garzon som ligger ca 30 km härifrån, och deras viner finns på Systembolaget.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 87394969_10158056032949889_2076140109454901248_o.jpg

Håller du på med hästar fortfarande?

– Ja, absolut! Jag tävlar med två hästar i dressyr, och både 2019 och 2020 blev vi Uruguayanska Mästare, helt galet roligt. Och sedan har vi fler hästar på gården som vi rider ut i naturen med. Det finns hästar överallt här, och kor, tre gånger så många kor som människor bor i Uruguay.


– När jag gick på gymnasiet i Lysekil skrev jag ett arbete om Evert Taube, och har alltid varit nyfiken på hur hans kärlek till platser i Sydamerika uppstod? Att han uppskattade Ängön är ju lätt att förstå när man kommer ifrån Skaftö! Men den här delen av världen är helt fantastisk, och ibland när vi rider runt på pampas här känner jag att det verkligen är som i ”Samborombom, en liten by förutan gata…” där vi bor. Vår gård ligger ”nästan i kanten av den blåa Atlanten” och det lustiga är att jag nu känner mig lika hemma här som jag gör på Skaftö, så vi kanske har det gemensamt, Taube och jag!

– Ridsporten har också varit ett väldigt bra sätt att få nya vänner här, så man umgås med människor som faktiskt är från Uruguay och inte bara andra ”gringos”. Jag har försökt att bidra med kunskaper och erfarenheter från svenskt föreningsliv så mycket jag kunnat, bland annat startade jag förra året ett projekt för att arbeta fram sunda värderingar för ”sportsmanship” och ”horsemanship” för ridsportförbundet här. Det blev jättebra och väldigt uppskattat.



2019 behandlades du för bröstcancer, hur kändes det att vara så långt hemifrån?

– Ja, det är en mardröm så klart, att man flyttar utomlands från trygga Sverige och sedan får en allvarlig sjukdom. Även om många, men tyvärr inte alla, idag blir botade från bröstcancer så är det ju en tuff behandling att gå igenom. Jag har varit väldigt öppen med hur jag hanterade behandlingen för att kunna stötta andra kvinnor som går igenom samma sak (malinmoren.com och en artikel i tidningen Amelia bland annat), att just hålla fokus på att träna så mycket man bara orkar för att klara behandlingarna bättre. Hästarna hjälpte mig jättemycket, och jag måste säga att jag fick fantastisk sjukvård här.

Det som hände med mig under och efter den här perioden var nog att jag blev klar över att jag ännu mer ville leva mitt liv fullt ut, varje dag. Att inte vänta på att göra saker till ”sen”, det kanske inte finns något ”sen”. Hade jag till exempel blivit sjuk när vi bodde i Sverige hade vi kanske inte vågat flytta, och tänk vilka fantastiska upplevelser vi gått miste om då.

Hur mår du idag?

– Bra! Jag går som alla andra som drabbats av den här sjukdomen på regelbundna kontroller, men annars är livet ganska mycket som innan. Fast jag uppskattar nog faktiskt att vara vid liv betydligt mer än jag ens tänkte på före det här hände.



Vad är den största skillnaden mellan att bo i Sverige och Uruguay?

– I Sverige förväntar man sig att saker ska funka, alltid! Till exempel att man alltid har el, att man kan åka till stora varuhus och köpa nytt så snart något går sönder, att bussar eller färjor följer vissa tidtabeller eller att brev kommer fram, oftast i alla fall. Här är det lite tvärtom, man blir glad varje dag saker funkar! I stället lär man sig att leva utifrån de förutsättningar man har, och säkrar upp så man klarar sig ändå.

– Vi har egna brunnar, generatorer, solpaneler, odlar grönsaker och frukt själva, eget vin och en internetlösning som du hade skrattat ihjäl dig åt om du såg, men det funkar! Så det finns något skönt i att lära sig att klara sig på egen hand.

– Ibland när jag tänker på vardagliga märkliga situationer som uppstår här så är det väldigt lätt att bli full i skratt. Igår promenerade en hjord med tjurar rakt in på gården och ställde sig och stirrade på oss genom köksfönstret, och en kvart senare hör vi hur tre gauchos, till häst såklart, kommer galopperande uppför grusvägen och sedan föser i väg dem. I Sverige hade det väl blivit framsida i Aftonbladet, här vinkar vi bara till varandra, gör tummen upp genom fönstret för att de fick i väg dem och fortsätter att laga middag.

Berätta om alla kändisar, hur kommer det sig att de är i José Ignacio?

– José Ignacio är ju en pytteliten by, ett fiskeläge, där det är väldigt lätt att vara anonym. Samtidigt har vi hotell och restauranger av världsklass längs hela kusten, så många vallfärdar hit bara för att äta riktigt god mat, dricka lokala viner och beundra solnedgången över havet. Jag tror just den kombinationen har attraherat många artister, företagsledare och fotbollsspelare – att få vara helt ifred men ändå njuta av alla bekvämligheter. Och vem skulle inte vilja ha det så?

Uruguay och de fantastiska stränder vi har, hela vägen från Rio de la Plata och upp till Brasilien, är lite av en dold diamant. Och eftersom landet har klarat pandemin bättre än de flesta så är vår nästa sommar, det vill säga den svenska vintern, redan väldigt fullbokad här.


När var du hemma sist och saknar du Skaftö?  

– Senast jag var i Sverige och på Skaftö var i juli 2019. Jag saknar så klart mina föräldrar som fortfarande bor på Pinneberget. Men mina två söner valde faktiskt att flytta hit till oss under vintern som varit, eftersom de ändå pluggade och jobbade på distans kunde de lika gärna vara här där det var sommar. Jag saknar att äta färska räkor, havskräftor och ostbågar, finns inga bättre än i Sverige!

Tror du att du kommer att återvända till Skaftö?

– Om vi någon gång väljer att flytta tillbaka till Sverige så kommer det definitivt att vara på Skaftö som vi vill bo. Och efter att ha bott så här lite avlägset på en gård omgiven av kor och får så kommer ju Östersidan att kännas som värsta metropolen! Men vi är inte klara här ännu, först ska vi få till några riktigt bra årgångar av vårt vin och njuta av livet varje dag.

Jag kan tänka mig att pandemin har påverkat er som alla andra, hur ser läget ut där ni bor?

– Uruguay har klarat sig bättre än de flesta länder. Vi har inte haft någon nedstängning av samhället, restauranger har varit öppna hela tiden, men alla bär munskydd, man kollar temperaturen på alla som går in i ett shoppingcenter, och bara en per familj får gå in för att handla mat.

Vår gräns är stängd och har varit det ända sedan mars 2020, främst för att hindra smittan från Brasilien och Argentina att komma in. Vaccinationerna startade 1 mars, och redan efter första veckan har man vaccinerat 5% av befolkningen, så vi håller tummarna för att det ska fortsätta i samma takt. Totalt har drygt 600 avlidit, vilket om man tar gånger tre blir jämförbart med Sverige (i Uruguay bor drygt 3 miljoner invånare).

Stort tack Malin för intervjun och vi lär säkert höras framåt. Som avslutning bad jag Malin skicka en videohälsning.

Idag kl. 15:00 tändes det 300 marschaller i Lysekils kommun

Just nu ikväll den 13 december på Luciaafton om ni är ute och går eller åker bil så lyser det 300 marschaller totalt på olika ställen i vår kommun. Vid rondellen i Hallinden, i Brodalen, i rondellen i Brastad, rondellen där man svänger ner till Finnsbofärjan, rondellen vid Dalskogen, ovalen nere i Lysekil, nere vid kajen vid T-bryggan, vid julgranen på Kungstorget i Lysekil. Vidare på Skaftö vid färjeläget på Östersidan, i Fiskebäckskil, i Rågårdsvik och i Grundsund.

Årets Luciamarschaller är ett samarbete mellan samhällsbyggnadsförvaltningen och LEVA.

Här kommer lite foton från ikväll. Trevlig Lucia till er alla.

Kl. 15:00 startade det att tändas marschaller på lite olika ställen i vår kommun. Här tänder de marschallerna på torget i Lysekil.

Rondellen i Hallinden.

I Brodalen.

Rondellen i Brastad.

Rondellen till Finnsbofärjan.

Rondellen vid Dalskogen.

Ovalen i Lysekil.


Östersidan vid färjeläget.

Fiskebäckskil vid avfarten till bland annat Skaftöhallen.

Rågårdsvik.

I Grundsund vid Krögen.