Läser man om påskbrasa på Wikipedia så står det att påskeldarna är kända i Sverige sedan åtminstone andra hälften av 1700-talet (det tidigaste belägget är från 1768 i Västergötland) och har kommit till Sverige från Nederländerna via nederländska köpmän till Göteborg. Därifrån tros seden att tända eldar spridits över västra Sverige.
Vid mitten av 1800-talet tändes påskeldar i Halland, norra Skåne, västra Småland, Bohuslän, Västergötland, delar av Närke, Dalsland samt södra Värmland. Utanför detta område tändes påskeldar endast sporadiskt, till exempel i Lindesberg och Nora i Västmanland. Troligtvis har de kommit till dessa orter med inflyttad befolkning.
Jag minns att när jag växte upp på Skaftö så fanns det ett flertal påskefyrar på Skaftö. Speciellt den som låg nere vid båtupptagningen i Fiskebäckskil vid Slipern på Skaftö. Det var krig mellan alla dessa påskefyrar. På långfredagen berättade en person att det fanns massor av påskefyrar här i Lysekil förr. När fyren vid Galleberget skulle tändas ikväll så berättade Påskefyrens Vänner att mer än hälften av fyren var borta. Detta har hänt någon gång tidigare och troligtvis på grund av det inträffande så är det sista året som de anordnar en påskefyr.
Påskefyren vid Hästevik
Jag fanns på plats i Hästevik vid Galleberget när den tändes vid kl. 20:00. Historien kring påskefyren vid Galleberget startades av två i personalen på Boviks skola här i Lysekil som ett projekt med påskefyr för att intresset minskat genom åren.
Fyren tänds
Barnen i skolan hjälpte till med att dra granar till påskefyren. Efter det har det rullat på tills de lade ner Boviks skola och flyttade till Gullmarsskolan. Det blev för långt att dra granar för barnen, men några tjejer som varit med och samlat till påskefyren när de gick i skolan på Bovik tyckte att det var så roligt så det har fortsatt till ett antal år sedan. Nu har fyren inte varit tänd på två år på grund av pandemin, men ikväll tändes den åter av Påskefyrens Vänner som idag består av pensionärer.
Uppe vid Lysekils sjukhus tändes också en påskefyr ikväll, liksom i Skalhamn och i Grundsund på Skaftö tändes Oddarnas påskefyr och även Värbos fyr.
Påskefyren vid Lysekils Sjukhus Foto: Lars Hjelm.
I Skalhamn samlades ett par hundra personer för att titta på påskefyren. Stort tack till Heléne Berghult för foto.
2012 Så hade Värbos påskefyr hjälp av en helikopter med en spektakulär leverans av den sista granen till Värbo’s påskefyr 2012, Grundsund, Sverige. Snacka om ”pricken över i”…! Efter detta tändes brasan med nödbloss och stor elegans under applåder från de hundratals besökare som bevittnade denna enastående tillställning.
Värbos påskefyr 2022 Foto: Christoffer Göthesson.
Foto: Christoffer Göthesson.
Så här såg fyren hos Oddarna ut i eftermiddag. Foto: Carina Sörensson.
Här kommer några foton från Oddarnas fyr på Skaftö. Tack till Said Karlsson för foton.
Bohuslänska Sjöbodar lägg det på minnet. Jag har under några år sett Helénes fantastiska skapelser och härom veckan fick jag en intervju med henne. Ni som följer henne vet säkert att Mix Interiör säljer hennes fina skapelser här i Lysekil.
Helénes mamma är från Lysekil och sedan 2008 bor hon och hennes man i Skalhamn. Ganska sent i livet utbildade hon sig till civilekonom och i februari i år gick hon hem och detta gjorde att hon fick mer tid för konsten.
Heléne Berghult.
Hur kom du på detta och hur startade det?
– Det startade i början på 90-talet. Det var väldigt populärt med drivvedstavlor på 90-talet och det anammade jag. Vi seglade mycket och var ute och vrakade och vi fyllde ofta hela båten med drivved.
Där började det hela. Ett par gånger varje år följde min mamma, syster och svägerska med ut till de olika öarna i Göteborgs skärgård och hjälpte mig att samla vrakgods.
När du nu började att tillverka dina skapelser i drivved, hur gick du vidare då för att få ut dem?
– För att komma ut med min hobby så hade jag bra kontakt med SEB i Sisjön i Göteborg. De hade ett stort skyltfönster i en galleria och där fick jag ställa ut mina alster under ett år. Det blev mycket populärt och blev starten för mitt företag.
Efter det kom jag i kontakt med Bohusslöjd på Avenyn i Göteborg. Det tyckte om det som jag gjort och fick leverera till dem under några år. Jag har även haft lite mindre montrar på olika ställen som Volvos anläggning Arken och Mölndals sjukhus med mera. Efter det fick vi två barn och skaparverkstaden fick ta ett uppehåll.
När barnen blev äldre så började Heléne åter igen skapa sina fantastiska konstverk
För cirka 10 – 15 år sedan när barnen började att bli äldre så tog skapandet fart igen. När vi står i Helénes verkstad visar hon upp en skapelse som hon gjorde 1993. Den gjorde hon som en födelsedagspresent till någon i släkten och den behöver nu en lite justering av några fåglar som ramlat av.
De köpte mark i Skalhamn där hennes mamma bott och byggde själva deras ”kaptenhus” som de älskar så mycket. De älskar att bo i denna miljö. På tomten har Heléne en verkstad där hon tillverkar sina konstverk.
Du gör många olika saker, kan du berätta vad mer du tillverkar i din verkstad?
– I min verkstad tillverkar jag utöver drivvedstavlor en del andra skaparprojekt. Jag och min dotter Emma har den Lilla Sjöboden ihop och kubbspelet som vi kommer in på lite senare. När hon är här i Skalhamn så kan vi sitta och måla alla små detaljer på sjöbodarna tills sent på nätterna.
Det var en dam som tyckte att det var den perfekta symbolen för Bohuslän, därför kallas sjöboden för ”Bohusläns svar på Dalahästen”.
Heléne och jag utanför hennes sjöbodsverkstad. Jag håller den fina sjöboden jag fick.
Sen har du även ett populärt kubbspel hur kom du på idén till detta?
– Det var dottern Emma som kläckte den idén. För cirka tio år sedan skulle hon i gymnasiet starta ett UF-företag. Hon ville skapa något själv och i tankarna fanns en sjöbod. Efter en del prototyper så valde hon att skapa ett kubbspel. Kubbspelet består av tio olika sjöbodar, sjömärken och en fyr.
Skolan blev så förtjust i Emmas idé när hon berättade att hon skulle göra sjöbodar. Efter att ha visat skärgårdskubbspelet så beställde de ett antal spel till skolan.
Heléne med det populära kubbspelet.
När Heléne visar mig olika saker hon gjort så visar hon en skurborste som är som en fiskebåt. Jag frågar Heléne vad det är för något?
– Det är en skurborstebåt, som är en hyllning till den sista fiskebåten som fanns här i Skalhamn. Den hette LL 363 Fågeln.
Man kan inte annat än bli imponerad av Helénes konst, där det även ingår sjökortstavlor, texttavlor med ortsnamn, koordinatorer och någon form av marint motiv. Hon berättar att hon ångrar sig inte en sekund att hon flyttade till Skalhamn som var sin mammas plats. Inspirationen får hon från havet och klipporna här på västkusten.
Tanken framöver är att hon skall åka på olika mässor när pandemin släpper och visa upp sina olika alster.
Stort tack för att du tog dig tid Heléne och lycka till med din konst i framtiden. Du kan följa Heléne via Instagram på bohuslanska_sjobodar eller kontakta henne på e-post: helene.berghult@gmail.com
Sebastian har haft jobbet som fotbollsproffs i ett antal år och spelat i klubbar som, Ham-kam, Valdres FK, Øystese IL, Gjøvik-lyn, provspelat för högsta ligan i Irland, Gibraltar och även provspelat för en engelsk agentfirma i Newcastle.
Sebastian Stenqvist.
När startade ditt intresse för fotbollen?
– Jag tror jag var runt 8 år när jag började med fotbollen. Klubben var LFF och redan som 14-åring gjorde jag debut i A-laget.
Fotbollen har varit en stor del av Sebastians liv
Fotboll har varit en stor del av Sebastian liv. Efter årskurs nio, så blev det fotbollsgymnasiet i Göteborg. Där fick han provspela och blev antagen i juniorlaget. I IFK Göteborg spelade han upp till U21-laget. Det blev hela 3 år med IFK. Under sin tid i IFK spelade han med bland annat; Sam Larsson, David Moberg Karlsson, Joel Allansson, August Strömberg och Niclas Andersén med mera.
Tappade sugen på fotbollen efter gymnasiet
Sebastian hade hoppats på ett A-lags kontrakt i IFK Göteborg men så blev det inte. Där tappade Sebastian lusten för fotbollen och flyttade tillbaka till Lysekil och var som han säger; ”väldigt trött på fotbollen”.
Han lämnade inte fotbollen helt utan spelade med LFF i ett antal månader. Efter ett tag fick han kontrakt med Jonsered som då spelade i division 2. Flyttlasset gick tillbaka till Göteborg. I Jonsered spelade han i 2 ½ år.
Flyttade till Norge sommaren 2014
Sommaren 2014 fick han ett kontrakt med ett norskt superettan lag. Det blev laget Ham-Kam eller Hamarkameratene som de också heter. Där blev vistelsen kort för Sebastian drog korsbandet efter 3 matcher. Det blev 1 ½ år rehabilitering. Sebastian berättar att det var en tung tid.
Hur tog du dig tillbaka?
– Det blev många och långa timmar i gymmet. Jag flyttade tillbaka till Göteborg och körde rehab där. I januari 2016 var jag helt frisk från min skada och hörde av mig till Norge igen.
Hur gick det?
– Jo, jag provspelade för några klubbar och valde att signera med ett lag som heter Valdres FK som då spelade i division 2 i norska ligan. Valdres FK ligger 3 timmar norr om Oslo. Jag gjorde fem mål i min första match, och fick kontrakt direkt. Under den säsongen gjorde jag 26 poäng. Det var riktigt skönt att få vara tillbaka.
Hur såg din dag ut som ett fotbollsproffs i Norge?
– Jag vaknade, gick till gymmet, käkade lite lunch och så var det fotbollsträning lite senare om det inte var match.
Skiljer det något på division 2 i Sverige jämfört med Norge?
– Det är ganska lika, kanske lite mer spelande i Norge. Många av matcherna går på konstgräs. Jag tycker det är bättre att spela på konstgräs om man inte spelar på en jättebra gräsmatta.
Hur länge blev du i Valdres FK?
– Där blev jag i ett år. Sedan bytte jag till min tredje norska klubb som heter Øystese IL, och som ligger 1 timma från Bergen i Norge.
provspel för en engelsk agentfirma i Newcastle. Foto: Privat.
Hur var det i Bergen?
– Det var mycket vackert. Det blev 1 år även i Øystese IL som motsvarade division 3 här i Sverige. De ringde mig och erbjöd mig ett belopp och det var så bra så jag kunde inte tacka nej. De ville vinna ligan och det gjorde vi. Jag tror att jag gjorde 25 poäng där.
Vilken position har du när du spelar?
– Jag kan spela på vilken position som helst, men jag trivs bäst som central mittfältare. I Norge var jag oftast anfallare eller vänster mittfältare.
Efter Norge så blev det Norrland
Efter Norge så blev det Norrland och Ytterhogdals IK för Sebastian och division 2 i ett halvår. En kompis till Sebastian gick till det laget först. Sebastian hade lite olika lag som ville skriva kontrakt med honom, laget i Norrland verkade intressant, och de kom med ett förslag som han tackade ja, till. De var 18 spelare och femton av dem var engelsmän i laget. Sebastian berättar att det var nästan ett helt engelskt lag fast det var i Norrland. Tränaren var engelsk. Det gick väldigt bra i Norrland. De låg trea i serien när Sebastian lämnade laget.
I Norrland. Foto: Privat.
Åter till Norge och Gjøvik-lyn
Gjøvik-lyn hörde av sig till Sebastian och gav ett bud som han inte kunde tacka nej till. Där blev det 3 månader under höstsäsongen.
Under dessa år som Sebastian spelat fotboll så har han klarat att leva på sitt stora intresse, och har inte behövt jobba vid sidan om.
Efter Gjøvik-lyn blev det hemgång och spel i Grebbestad i våren 2019 och sedan Stenungsund. Sebastian kände att han ville vara närmare hemma och valde därför att flytta hem. Nu när han varit hemma ett år så kände han att det är ganska gott att få vara iväg och spela, så nu packade han och flickvännen Louice Jönsson väskorna och flög till Australien där Sebastian skrivit kontrakt med Armadale SC.
Hur kommer det sig att du valde Australien?
– Jag mejlade några lag i Australien redan förra året. Egentligen skulle jag skrivit på redan förra året, men i de sista timmarna ångrade jag mig, på grund av att min flickvän inte kunde flytta med. Men nu är allt klart så hon kan flytta med till Australien. Jag kände att jag verkligen inte ville åka dit ett år utan henne.
Jag kände att Australien verkade vara ett skönt land med ett härligt väder och allt det där. Det blir samtidigt en ny upplevelse hur de spelar fotboll där.
Louice och Sebastian på plats i Australien. Foto: Privat.
Vad vet du om Armadale SC?
– De spelar i näst högsta divisionen, men de kan inte gå upp i högsta ligan, för det är samma som i USA där högsta ligan är låst. Jag ser det som ett stort äventyr att få spela Australien. Vi har visum för ett år sedan får vi se vad som händer.
Sebastian i Australien. Foto: Privat.
Imponerande vilken fotbollskarriär du haft. Vem eller vilka har du haft som förebilder inom fotbollen?
– Thierry Henry, var min stora förebild.
Någon svensk?
– Det blir Zlatan om jag skall nämna någon.
Följer du svensk fotboll?
– Inte direkt. Jag är inte så mycket för svensk fotboll, men LAIK följer jag. Jag har varit hockeyintresserad och har följt Modo tidigare.
Har du något Fritidsintresse?
– Det blir en hel del Playstation på den lediga tiden. Även gym blir det.
Hur tänker du om framtiden?
– Trivs man och det går bra i Australien så kan jag tänka mig att stanna kvar där ett år till. Vi får se vad som händer.
