Litet nytillskott förgyller hösten på Nordens Ark – den första visentkalven har fötts

I tre års tid har man kunnat se de stora, magnifika visenterna beta markerna på Nordens Ark. Sommaren 2018 anlände en tjur och fem kor till Ekoparken och natten till fredag föddes den första kalven. 

-Det är jätteroligt, säger Ingela Andersson som är förman på Nordens Ark. I fredags morse när jag tittade till dem så låg den lilla kalven i gräset bredvid mamma.

Kör man längs vägen eller besöker Nordens Ark och tar en promenad i Ekoparken kan se den lilla kalven gå tillsammans med de andra i flocken.

-Det är en fin liten kalv som knappt når de vuxna visenterna till knäna, fortsätter Ingela med.

Visentkalv på Nordens Ark. Foto: Mats Höggren


Tillsammans med forntida mammutar och uroxar strövade en gång visenterna över Europas slätter. När de andra dog ut blev visenterna ensamma kvar. På 1920-talet försvann visenterna från det vilda och bara ett fåtal fanns kvar i djurparker. Tack vare ett idogt arbete med avel och återintroducering finns nu 5000 visenter i det vilda.

Foto: Marie Mattsson



Fakta i korthet:
Visenten är Europas tyngsta vilda landlevande djur. De största tjurarna kan bli ungefär 1,9 m höga i manken och väga nästan ett ton. I vilt tillstånd väger en hane 630 – 840 kg och en hona 420 – 540 kg. Pälsen är brun i olika nyanser och blir på vintern längre med en tät bottenull. Båda könen har horn men tjurarnas blir betydligt större.

Här kan du läsa mer om Nordens Ark

Idag på bloggen får ni träffa 20-årige Samuel Ohlsson som spelat över 30 ungdomslandskamper och som nu är utlånad från Örgryte IS till Ljungskile SK

Samuel Ohlsson född 2001 i Göteborg. Började sin framgångssaga i IFK Göteborg och har idag kontrakt med Örgryte IS, men är nu utlånad till Ljungskileför spel i division 1. Det är några år sedan vi sågs sist, jag och Samuel.

Samuel är son till, Bengt-Robert Kotte Ohlsson som nog de flesta runt här känner. Kotte har i många år drivit sitt artistbolag Kotte Management AB som jobbar med Sveriges alla stora artister.

Att Samuel nu hamnat i Ljungskile tycker han är extra kul, eftersom både pappa och hans farbror Kjell spelat i Ljungskile. Samuel har även två bröder, Sebastian Ohlsson som spelar i tyska FC St. Pauli och Linus Ohlsson som spelar i Kungsbacka City FC.

Samuel Ohlsson. Foto privat.



Hur startade ditt intresse för fotbollen?

– Hela familjen har alltid haft ett stort fotbollsintresse. Mina bröder Sebbe och Linus spelade så det föll sig rätt naturligt att även jag skulle spela fotboll.

I vilken klubb startade det hela med fotbollen?

– I IFK Göteborg, tror jag var runt 6 år när jag började där. Där stannade jag tills jag blev 18 år.

Samuel som liten. Foto: Privat.

Men skrev du kontrakt med IFK Göteborg under tiden du var där under din uppväxt?

– Ja, tror att jag var 16 år när jag skrev på ett kontrakt. Det var inget som var nödvändigt, utan mer ett bevis att de trodde på mig.

Gick du på något gymnasie under din tid i IFK Göteborg?

– Jag gick på Aspero Idrottsgymnasium i Kviberg. Där läste jag ekonomi och spelade fotboll med IFK Göteborg i tre år.


Samuel med IFK Göteborg och Akademins talangpris 2017. Foto: Privat.

Har du haft någon förebild under din uppväxt inom fotbollen, förutom dina bröder?

– Ja, Sergio Ramos, Marcelo Vieira i Real Madrid och så har jag alltid gillat Roy Keane.

När kom du med i ungdomslandslaget?

– När jag var 15 år. Jag kom med i den första samlingen som årskull 2001 hade. Sedan har jag varit med hela vägen upp till U-20.

Samuel i landslagsdressen. Foto privat.

Något speciellt minne under dessa ungdomslandskamper? 

– Det finns många, men med U-19 laget så mötte vi England på St. George’s Park. St. George’s Park är det engelska fotbollsförbundets nationella fotbollscenter. Bland annat så var Mason Greenwood som spelar i Manchester United var med och Bukayo Saka som spelar i Arsenal.

Sen har jag mött en massa bra lag som Portugal och Italien med mera. I U-17 så spelade vi EM i England och det var mycket speciellt. Vi gick kvartsfinal, men förlorade mot Italien med 1–0.

Pappa Bengt-Robert och Samuel. Foto: Privat.

Vilken plats har du i laget?   

– Jag är vänsterback, men även spelat mycket som mittback. Jag har alltid gillat försvarsspel.


Du fick även göra allsvensk debut med blåvitt, hur var det?

– Jag tränade en hel del med A-laget och satt på bänken några matcher. Dessutom fick jag hoppa in i en match borta mot Sirius och det blev min allsvenska debut.

Samtidigt var detta när Sebbe var med i IFK Göteborg och då fick jag hoppa in och spela med honom och det var extra roligt. Vi vann med 4–2.


Samuel får en grattiskram av sin farmor efter en landskamp. Foto: Privat.


Sen så fick du vara med och vinna svenska cupen med IFK Göteborg?

– Jag fick vara med i en match med A-laget i svenska cupen och på grund av det så fick jag en medalj.

Sen så blev du uppköpt av Örgryte, hur kom det sig att du gick dit?

– Jag hade ett år kvar i U-19 i Blåvitt, men kände att jag ville spela i ett A-lag. Jag fick höra att ÖIS hade visat intresse för mig och det tyckte jag lät bra. Jag kände klubben sedan tidigare eftersom Sebbe spelade där.

Kontraktet blev klart i december 2019. Örgryte låg i Superettan och det kändes helt rätt för mig.

Hur gick det för dig i Örgryte, du blev skadad i ett ganska tidigt skede. Vad hände?

– Precis. Det gick inte så bra. Jag fick en skada tidigt på försäsongen i låret 2020. Jag missade några veckor. Men så tog jag mig tillbaka och tränade på. När serien väl startade så spelade jag inte så mycket i början.

Jag fick min debut efter ett antal omgångar och gjorde mål på min första touch på bollen. Men samtidigt med målet så bröt jag ett ben i foten. Jag bröt femte mellanfotsbenet, men spelade vidare i 10 minuter men sen så gick det inte längre.

Jag hade riktigt ont och det blev operation och gips i fem månader. I princip så var hela säsongen körd efter det. Jag kom tillbaka till slutet av säsongen, men det blev ingen speltid. Men mycket träning.

Men fick du spela i B-laget?

– U-21 laget är B-laget i ÖIS. Men på grund av coronan så var alla matcher inställda. Nu under försäsongen 2021 så har allt känts bra, men precis innan start drog jag två senor som gjort att jag varit borta ett par månader. Det har inte blivit så mycket speltid i ÖIS, så nu är jag utlånad till Ljungskile och förhoppningsvis få lite mer seniorspel i kroppen.

Jag skall vara med Ljungskile resten av säsongen och det känns mycket bra. Jag har spelat två träningsmatcher med Ljungskile och gjorde ett mål i första matchen.

Samuel i Ljungskile SK. Foto: Privat.

Tankar på framtiden?

– Nu är det fullt fokus på att prestera så bra som möjligt i Ljungskile och försöka hjälpa dem så gott man kan. Jag har ett år kvar på mitt kontrakt med Örgryte, sen så vi får se vad som händer.

Nu är du bara 20 år, men om du tänker på fotbollen och framtiden i ett längre perspektiv. Vart skulle du kunna tänka dig att spela som proffs?

– Engelska Premier League är väl ett mål. Men även Sebbes klubb FC St. Pauli. Tänk att få spelat där en dag. Det hade varit riktigt coolt tycker jag.

Nu när vi träffas så kommer du från Hovenäset, där du har tillbringat stora delar av sommaren. Vad har du gjort där?

– Pappa öppnade en kiosk där som blev succé, så jag har varit där och hjälpt honom med den.

Samuel och jag.

Tack Samuel för att du tog dig tid och det skall bli spännande att få följa dig i Ljungskile och vad som händer framåt. Stort lycka till.

Fantastiska nyheter från Ryssland

I december i fjol skickade Nordens Ark ett avelspar av persisk leopard till en avelsanläggning i Sotji National Park för att ingå i arbetet med att återetablera den persiska leoparden i ryska Kaukasus. Vi nåddes nu av den glädjande nyheten att honan har fött två ungar. Ungar som förhoppningsvis inom två år kommer att släppas ut i det vilda.  

Persisk Leopard. Foto: Marie Mattsson

I slutet på förra veckan föddes två persiska leopardungar vid Leopard Recovery Center i Sotji National Park i Ryssland. Föräldrarna är det erfarna avelsparet från Nordens Ark som skickades till avelsanläggningen i slutet av 2020. 

– Det är såklart väldigt glädjande nyheter att honan har fått ungar, säger Emma Nygren som är bevarandekoordinator på Nordens Ark. Även om avelsparet varit framgångsrika här på Nordens Ark och fått två kullar tidigare så är det ingen garanti för att de ska lyckas i en ny miljö och under nya förutsättningar. Men paret fann sig snabbt tillrätta i sitt nya hem och i slutet av april fick vi veta att de parat sig.  

Ungarna kommer nu gå med sin mamma i ca två år och under den tiden kommer de att tränas för att klara ett liv i det vilda. De kommer att leva i stora naturliga hägn utan mänsklig kontakt. Hägnen är utformade på ett sådant sätt att leoparderna kan anskaffa sig de kunskaper de behöver för att överleva i det vilda och innan leoparderna släpps ut måste de klara en rad olika tester som visar att de är väl förberedda. De måste exempelvis visa att de kan hitta och jaga byten och att de skyr människor.  

Att återuppbygga en hållbar population i det vilda tar lång tid men centret har redan släppt ut nio leoparder vid fyra utsättningstillfällen. Den första utsättningen skedde 2016 och det senaste tillfället var i augusti 2020 då fyra leoparder sattes ut i nordvästra Kaukasus. Leoparderna är vid utsättning försedda med GPS-halsband för att projektet ska kunna följa dem och se hur de anpassar sig till sin nya livsmiljö.

-Utsättningsprojektet för den persiska leoparden är unikt då det är det första och enda i sitt slag för stora kattdjur och det ska nu bli spännande att följa ungarnas utveckling och deras resa till ett liv i det fria avslutar Emma. 

Persisk leopardhona med ungar. Foto: Leopard Recovery Center.