Tekniskt född i Uddevalla och bodde i Stenungsund sina tre första levnadsår. Fredriks pappa jobbade inom industrin och mamman jobbade mamman var distriktssjuksköterska i Stenungsund. Fredriks mamma är bördig från Lyse.
I Lysekil blev det Parkskolan till halva Gullmarsgymnasiet där han läste fyraårig teknisk linje. Han gick husbyggnadslinjen som avslutades i Trollhättan med två år. Samma dag som han fyllde arton år så lämnade han Lysekil, och det var ett stort steg berättar Fredrik.
Fredrik Norén
Från Trollhättan till Göteborg
Efter Trollhättan flyttade Fredrik till Göteborg och tanken fanns inte då att han skulle flytta tillbaka till Lysekil i framtiden. 1990 blev Fredrik klar på gymnasiet och var då utbildad till husbyggnadsingenjör, Precis alla i utbildningen fick jobb i byggindustrin, och Fredrik jobbade i ungefär men efter ett halvår var alla arbetslösa för då kom den stora byggkraschen.
Har alltid gillat blommor
Tankarna kring kraschen fick Fredrik att fundera på om han ville fortsätta med husbyggandet. Samtidigt hade Fredrik alltid haft ett väldigt stort intresse för naturen och blommor.
Fredrik berättar att han var ute och gick i skogen i Angered, och då kom det en solstråle ner från himmelen genom tallarna i skogen och lyste upp en linnea som är uppkallad efter Carl von Linné. Där bestämde sig Fredrik för att bli botaniker.
Ville lära sig allt om orkidéerna i regnskogarna
Tanken Fredrik hade var att han skulle ut i regnskogarna och ville bli en hardcorebotaniker och lära sig allt om orkidéerna i regnskogarna. Han läste in biologi för att kunna komma in på universitetet i Göteborg. Efter två år på universitet så kommer inte Fredrik in på den fördjupningskursen om orkidéer.
Valde istället Marin botanik
Alla ville läsa om orkidéerna. Så istället valde Fredrik att läsa om Marin botanik. Fredrik berättar vidare att Marin botanik handlar bara om alger och tång. Fredrik var två veckor på Kristinebergs marina forskningsstation. Besöket där gjorde att Fredrik föll pladask för havet, han föll även pladask för att vara vid havet. Där sadlade Fredrik om till marinbiolog.
Fick jobb
Redan på universitetet började Fredrik att jobba med pollenanalyser. Han var även ute och tittade efter tumlare i olika projekt här på västkusten och då som marinbiolog. Efter det så började Fredrik doktorera. Han doktorerade för Odd Lindahl på Kristinebergs marina forskningsstation. Fredrik doktorerade i musslor och giftplankton. Hela den perioden handla de om musslor och musselgifter i havet.
När musselfesten 2019 gick av stapeln så fanns Fredrik på plats och visade upp sig.
Gjorde en uppfinning
Fredrik gjorde en uppfinning som gick ut på att bekämpa giftalgsblomningen med en parasit tillsammans med andra forskare, fast det var Fredrik som hade hittat den. Den kommersialiserade han och tog patent på.
Problemet var att som många andra forskarföretag så saknar de kunder och detsamma var det för Fredrik. Det var ingen som ville köpa en metod för att bekämpa giftalger för musslor. Där problemet var som störts där hade branschen sina egna lösningar tillägger Fredrik.
Trött på det akademiska
Det var en väldig bra start för att lära sig driva ett företag. När Fredrik var klar med doktorerandet år 2000 var han trött på akademin. Antingen så fick man fortsätta den högakademiska karriären med vassa armbågar och hela tiden en stress på att få anslag. Där hoppade Fredrik av.
Fick ett uppdrag att testa barlastvattenrenare
Fredrik fick nu vid denna tidpunkt ett uppdrag och testa barlastvattenrenare och det var mycket roligt berättar han. Firmans som Fredrik fick uppdraget av är idag en av världens framgångsrikaste tillverkare av barlastvattenrenare Det är Waleniusbolagen och Alfa Laval som är ägare till detta.
Han startade upp ett konsultbolag och gjorde allt från test av barlastvattenrenare och testade oljeseparatorer med mera. Fredrik tycker att när kopplingen mellan industri och naturvetenskap fungerar så är det väldigt roligt. Fredrik berättar vidare att industrin har oftast väldigt dålig expertkunskap om biologin.
Fredrik säger; ”Alla är ingenjörer, men väldigt många naturvetare är usla på att samarbeta med industrin. Naturkunskap som det bedrivs på universiteten är problemsökande och man letar efter miljöproblem. Det är nästan så att man förstorar upp miljöproblemen, för det är det man får forskningspengar på”.
Konsultfirma
Från det man startade en konsultfirma som idag heter M-research så har det varit en stor bredd på alla uppdrag de fått berättar Fredrik vidare. Allt från inventeringar på djur- och växter. Man skall bygga bryggor och muddra till jättemycket forskning och även uppdrag inom microskräp.
Mikroskräp
Det var Fredrik, Fredriks fru Katja och Kerstin Magnusson som är på Kristineberg. De var först ut i Sverige om att titta på mikroskräp. De fick uppdraget av föreningen KIMO (Kustkommuner i miljösamverkan) om hur det såg ut med mikroskräp i Sverige. Detta blev starten på ett enormt arbete som var mycket spännande fält där Fredrik idag inte tror att mikroskräp utgör någon större fara. Vilket som han berättar går stick i stäv med vad många forskare säger.
Fredrik säger; ”det är inte mikroplasten som är farlig, utan det fåglarna och andra djur dör av är de kapsylstorlekarna som djuren äter och kvävs av. Engångsbesticken utanför korvkioskerna i plast som blåser ut i havet eller sköljs ut av regnvatten, det och linor och annat dödar djur. Mikroplasten i sig är inte farlig, utan det är gifter som släpps ut i havet som är farliga, till exempel som bottenfärg på båtar som ofta innehåller kraftiga gifter – det är mycket farligare”.
Det kom en förfrågan från Rambo
Rambo projekterade och undersökte möjligheten med att bygga en biogasanläggning i regionen. Fredrik fick frågan om han kunde hjälpa Rambo att hitta en marin biomassa som de kunde göra biogas av.
Fredrik började fundera på detta och undersökte många saker som han inte trodde fungerade av ett eller annat skäl. Att det var för lite av biomassan eller att det inte fungerade industriellt i processen.
Sjöpungar
Då kom Fredrik att tänka på sjöpungar. Detta ryggradslösa djur som har ett sådant ekivokt namn på svenska. Fredrik visste sedan sina studier om giftalger och musslor att sjöpungen är ett jättestort gissel för musselodlare. Sjöpungen kan ta över hela musselodlingar om musselodlarna sätter i sina band för tidigt. Det kan räcka med att det är två veckor för tidigt berättar Fredrik.
En liten musselodling på kanske 0,3 hektar, kan innehålla upp till 300–400 ton sjöpung. De utvecklade detta och funderade på hur man skulle kunna odla och skörda sjöpungar. Deras sjöpungar användes i biogasverk och har nu varit ute och körts av biogasbilar i Västsverige.
Det de förstod var att de får inga kunder. Återigen var det företagsmässiga nybörjarfelet som naturvetare lätt kan göra enligt Fredrik, är att glömma bort kunderna. Idéerna med att göra biogas föll och de la ner det.
Inte rådlösa
Vidare berättar Fredrik att de inte var rådlösa utan extremt innovativa i de som jobbade och samarbetade med detta. Samtidigt så är Fredrik en uppfinnare och löser problemen på vägen.
Under detta med att de förstod att de inte kunde sälja biogas så utvecklade och testade de hur det är att ta ut proteinerna ur sjöpungarna. Kan man hade det till något annat när nu jorden skriker efter hållbara proteiner.
Norsk laxindustri
Det finns en enorm laxindustri i Norge med ett enormt behov av laxfoder berättar Fredrik. Detta gör att det behövs enorma mängder med fiskmjöl. Fiskmjölet görs av industrifiskad fisk men här anser Fredrik att de har ett mycket mer hållbarare initiativ.
Startade sjöpungsbolaget
För åtta årsedan startades Marin Feed och Marin Taste som bara odlar och förädlar sjöpungar. Det är Fredrik och Olle Stenberg som tidigare varit vd på Chalmers innovation och har en enorm erfarenhet på uppstartsbolag.
Sedan är det även Carsten Olsson som är en före detta vd. Sedan har de Rickard Fjellsson från Lysekil som är ansvarig för odlingar och olika processer och Mattias Surminen från Stenungsund som jobbar i processen. Sedan anlitar de mer folk när de behöver. Detta ligger i Stenungsund.
Började i Lysekil
De började i Lysekil och har haft olika kontor på flera ställen här. Trots att Lysekil är en gammal livsmedelslokal så är alla lokaler numera fulla med båt. De har alltid fått bra support av kommunen men de hittade ingen lokal som var livsmedelsklassad, så de flyttade till Stenungsund.
Odlingarna finns kvar i Lysekil. De har en musselodling bland annat i Saltöfjorden där det växer sjöpung och dessa plockar de och kör till Stenungsund och där kokar de sjöpungarna och gör både sjöpungsmjölet och något som heter umami.
Umami
Umami anses som den femte grundsmaken. Salt, surt, beskt, sött och umami. Den uppfanns i Japan av en kemist. Umami är väldigt vanligt i alger berättar Fredrik. I Japan äter man mycket alger och det var därifrån det kommer. Umami gör så att man tycker att maten blir god, den förhöjer smaken på maten kan man säga. Det är en smakförstärkare tillägger Fredrik.
Umamin användes i början i liten skala men har nu även nått toppköken världen över. Av ren röta och i kombination i uppfinningsdom så när de kokade sjöpungen för att göra fiskfodermjöl så luktade det gott. Fredrik berättar vidare att det luktade någonstans mellan krabbkok och hummerkok, lite av den där söta doften. De koncentrerade upp detta och nu utvinner de Umamin från kokvattnet av sjöpungen. Idag får de ut två produkter i samma process.
Utvinner två produkter av koket av sjöpung
Fredrik har med sig de två produkterna de utvinner av koket av sjöpung. Det ena är en kräm och det är mycket smakstark. Fredrik berättar att den är supersalt. I produkterna finns inga konserveringsämnen utan det är en helt ren naturprodukt. Fredrik öppnar flaskan och jag får smaka på innehållet. Han berättar att det är en snäll variant av asiatisk fisksås. Jag smakar och den smakar hummer och kräftor och har en liten doft och smak av salmiak.
Fredrik berättar vidare att Umamin är en smakmolekyl ett smakämne som de hade tur med och fick fram i denna process med sjöpung. Det är samma smakförstärkare som bland annat finns i buljongtärningar fast denna är mycket neutralare i smaken.
Fredrik berättar att det finns redan lite kändare kockar som använder deras produkter som smakförhöjare i olika maträtter. Produkterna finns redan ute på marknaden och säljs här i Lysekil hos Majsans Eko och även dykfirman Dive Team.
Angelica Svanberg på Angelica Svanberg Grafisk Form AB har gjort utformningen på burk och flaskan och även broschyren.
Dessa två produkter har Fredrik tagit fram och de finns för försäljning för den som vill prova på detta.
Framtiden
Fortfarande i en liten del har han konsultverksamheten kvar, men samtidigt har han så många saker på gång och tiden räcker inte till alltid. Akvariefoder är det som står på tur för Fredriks och företaget. Det har redans testats med fina resultat. Även hälsopreparat från havet står på listan för Fredrik. Han är på väg att starta upp ännu ett bolag som skall hålla på med bioaktiva ämnen från fiskolja med mera.
Bygger på Grötö
Fredrik har köpt en bit tomt på Grötö av Lysekils kommun. Där kommer han bygga en marinbiologisk teknisk anläggning för hans egna företagsidéer, men även så att algodlare och andra skall kunna hyra in sig i lokalerna. Drömmen är att redan inom ett år kunna ta hand om tusentals ostron från lokala ostronodlare och ha levande förvaring för lokala restauranger.
Här på Grötö kommer Fredrik att bygga en marinbiologisk teknisk anläggning.
Tack Fredrik för en mycket intressant intervju och vi lär säkert höra mer från Fredrik i framtiden. Under här ligger lite olika länkar till hemsida och Facebook för Marine Taste.
