Idag på bloggen får ni träffa Malin Morén som ursprungligen är från Skaftö men som idag bor i Uruguay

Jag har det stora nöjet att via Facebook få vara vän med en tjej som växte upp på Östersidan på Skaftö och som på sin livsresa hamnade i Göteborg, men som idag bor i byn José Ignacio i självaste Uruguay. Hur hon hamnade där och mycket annat kan ni få läsa om i dagens reportage om Malin Morén på bloggen.

Malin Morén.

Malin Morén bor tillsammans med sin make Trevor på en gård i José Ignacio i Uruguay, där de producerar eget vin och delar ett stort intresse för hästar. Malin jobbar även som ledarskapsutvecklare inom stora organisationer. 2019 drabbades hon av bröstcancer och har varit väldigt öppen med det både på sin blogg och i intervjuer.

Trevor Durnford och Malin Morén.

När vi pratas vid berättar Malin om att vandra i Evert Taubes fotspår, och att hon redan första gången hon besökte Argentina och Uruguay förstod hans kärlek till den här delen av världen. Dessutom ligger inte Samborombom så långt ifrån där de bor idag.

Inte nog med det, Malin berättar vidare att både Shakira, Ronnie Wood och Ricky Martin har eller har haft sommarhus i grannskapet där de bor. Och Lionel Messi är en frekvent gäst i byn.

Men vi backar bandet lite och jag frågar Malin hur det kommer sig att hon en gång i tiden lämnade Skaftö och vart det bar i väg då?

– Efter gymnasiet flyttade jag till Göteborg för att plugga beteendevetenskap på universitetet. Under mina studier gjorde jag min praktik på Scanraff, (nuvarande Preemraff) och blev efter examen erbjuden ett jobb där. Jag jobbade främst med att utveckla de arbetslag som jobbade skift till att bli ännu bättre team, det var en fantastiskt rolig tid. Så under några år pendlade jag mellan Göteborg och Lysekil, tills jag 1995 bestämde mig för att starta mitt eget företag i stället, ett konsultföretag med inriktning på ledarskapsträning, teamutveckling och coaching.

Jag har alltid varit väldigt aktiv inom ridsporten, både som tävlingsryttare och förtroendevald, och min uppväxt på Skaftö präglades väldigt mycket av mitt engagemang i Skaftö Ridklubb. Och hästar har jag fortsatt med hela livet, så även här i Uruguay.



Hur kom det sig att du hamnade i Uruguay?

– När Trevor och jag gifte oss ville vi hitta något intresse vi kunde ha gemensamt… Han spelade landhockey och jag red, så då tänkte vi – hästpolo! Och var spelar man det? Jo, i Argentina. Så vi reste till Buenos Aires för att lära oss spela hästpolo. Och redan då kändes den här delen av världen väldigt mycket som hemma för mig.

– Sedan reste vi många gånger både till Argentina och Uruguay, och började leta efter en plats att slå oss ned på. Uruguay är ett land med så många fördelar; bra hälso- och sjukvård, låg korruption, tryggt och säkert för att inte nämna ett fantastiskt klimat, underbara stränder och möjlighet att odla väldigt gott vin.

Berätta lite mer om vinprojektet!

– Klimatet i Uruguay är ganska likt det i Frankrike, fast här är aldrig riktigt någon risk för frost. Vi ville prova på något vi aldrig gjort förut, och att framställa sitt eget vin var något av en livsdröm. Vi odlar Tannat, som är Uruguays ”nationaldruva”, Merlot och Cabernet Franc. 2020 var vår första årgång, och vinet blev superbra! Två lokala restauranger och en vinkännare i Montevideo köpte snabbt upp nästan allt, och folk har strömmat hit för att besöka vår vingård.

Nu håller vi precis på att skörda och det ska bli spännande att få en årgång till att jämföra med. Där vi bor finns en mängd stora och små vingårdar, mest känd är kanske Garzon som ligger ca 30 km härifrån, och deras viner finns på Systembolaget.

Denna bild har ett alt-attribut som är tomt. Dess filnamn är 87394969_10158056032949889_2076140109454901248_o.jpg

Håller du på med hästar fortfarande?

– Ja, absolut! Jag tävlar med två hästar i dressyr, och både 2019 och 2020 blev vi Uruguayanska Mästare, helt galet roligt. Och sedan har vi fler hästar på gården som vi rider ut i naturen med. Det finns hästar överallt här, och kor, tre gånger så många kor som människor bor i Uruguay.


– När jag gick på gymnasiet i Lysekil skrev jag ett arbete om Evert Taube, och har alltid varit nyfiken på hur hans kärlek till platser i Sydamerika uppstod? Att han uppskattade Ängön är ju lätt att förstå när man kommer ifrån Skaftö! Men den här delen av världen är helt fantastisk, och ibland när vi rider runt på pampas här känner jag att det verkligen är som i ”Samborombom, en liten by förutan gata…” där vi bor. Vår gård ligger ”nästan i kanten av den blåa Atlanten” och det lustiga är att jag nu känner mig lika hemma här som jag gör på Skaftö, så vi kanske har det gemensamt, Taube och jag!

– Ridsporten har också varit ett väldigt bra sätt att få nya vänner här, så man umgås med människor som faktiskt är från Uruguay och inte bara andra ”gringos”. Jag har försökt att bidra med kunskaper och erfarenheter från svenskt föreningsliv så mycket jag kunnat, bland annat startade jag förra året ett projekt för att arbeta fram sunda värderingar för ”sportsmanship” och ”horsemanship” för ridsportförbundet här. Det blev jättebra och väldigt uppskattat.



2019 behandlades du för bröstcancer, hur kändes det att vara så långt hemifrån?

– Ja, det är en mardröm så klart, att man flyttar utomlands från trygga Sverige och sedan får en allvarlig sjukdom. Även om många, men tyvärr inte alla, idag blir botade från bröstcancer så är det ju en tuff behandling att gå igenom. Jag har varit väldigt öppen med hur jag hanterade behandlingen för att kunna stötta andra kvinnor som går igenom samma sak (malinmoren.com och en artikel i tidningen Amelia bland annat), att just hålla fokus på att träna så mycket man bara orkar för att klara behandlingarna bättre. Hästarna hjälpte mig jättemycket, och jag måste säga att jag fick fantastisk sjukvård här.

Det som hände med mig under och efter den här perioden var nog att jag blev klar över att jag ännu mer ville leva mitt liv fullt ut, varje dag. Att inte vänta på att göra saker till ”sen”, det kanske inte finns något ”sen”. Hade jag till exempel blivit sjuk när vi bodde i Sverige hade vi kanske inte vågat flytta, och tänk vilka fantastiska upplevelser vi gått miste om då.

Hur mår du idag?

– Bra! Jag går som alla andra som drabbats av den här sjukdomen på regelbundna kontroller, men annars är livet ganska mycket som innan. Fast jag uppskattar nog faktiskt att vara vid liv betydligt mer än jag ens tänkte på före det här hände.



Vad är den största skillnaden mellan att bo i Sverige och Uruguay?

– I Sverige förväntar man sig att saker ska funka, alltid! Till exempel att man alltid har el, att man kan åka till stora varuhus och köpa nytt så snart något går sönder, att bussar eller färjor följer vissa tidtabeller eller att brev kommer fram, oftast i alla fall. Här är det lite tvärtom, man blir glad varje dag saker funkar! I stället lär man sig att leva utifrån de förutsättningar man har, och säkrar upp så man klarar sig ändå.

– Vi har egna brunnar, generatorer, solpaneler, odlar grönsaker och frukt själva, eget vin och en internetlösning som du hade skrattat ihjäl dig åt om du såg, men det funkar! Så det finns något skönt i att lära sig att klara sig på egen hand.

– Ibland när jag tänker på vardagliga märkliga situationer som uppstår här så är det väldigt lätt att bli full i skratt. Igår promenerade en hjord med tjurar rakt in på gården och ställde sig och stirrade på oss genom köksfönstret, och en kvart senare hör vi hur tre gauchos, till häst såklart, kommer galopperande uppför grusvägen och sedan föser i väg dem. I Sverige hade det väl blivit framsida i Aftonbladet, här vinkar vi bara till varandra, gör tummen upp genom fönstret för att de fick i väg dem och fortsätter att laga middag.

Berätta om alla kändisar, hur kommer det sig att de är i José Ignacio?

– José Ignacio är ju en pytteliten by, ett fiskeläge, där det är väldigt lätt att vara anonym. Samtidigt har vi hotell och restauranger av världsklass längs hela kusten, så många vallfärdar hit bara för att äta riktigt god mat, dricka lokala viner och beundra solnedgången över havet. Jag tror just den kombinationen har attraherat många artister, företagsledare och fotbollsspelare – att få vara helt ifred men ändå njuta av alla bekvämligheter. Och vem skulle inte vilja ha det så?

Uruguay och de fantastiska stränder vi har, hela vägen från Rio de la Plata och upp till Brasilien, är lite av en dold diamant. Och eftersom landet har klarat pandemin bättre än de flesta så är vår nästa sommar, det vill säga den svenska vintern, redan väldigt fullbokad här.


När var du hemma sist och saknar du Skaftö?  

– Senast jag var i Sverige och på Skaftö var i juli 2019. Jag saknar så klart mina föräldrar som fortfarande bor på Pinneberget. Men mina två söner valde faktiskt att flytta hit till oss under vintern som varit, eftersom de ändå pluggade och jobbade på distans kunde de lika gärna vara här där det var sommar. Jag saknar att äta färska räkor, havskräftor och ostbågar, finns inga bättre än i Sverige!

Tror du att du kommer att återvända till Skaftö?

– Om vi någon gång väljer att flytta tillbaka till Sverige så kommer det definitivt att vara på Skaftö som vi vill bo. Och efter att ha bott så här lite avlägset på en gård omgiven av kor och får så kommer ju Östersidan att kännas som värsta metropolen! Men vi är inte klara här ännu, först ska vi få till några riktigt bra årgångar av vårt vin och njuta av livet varje dag.

Jag kan tänka mig att pandemin har påverkat er som alla andra, hur ser läget ut där ni bor?

– Uruguay har klarat sig bättre än de flesta länder. Vi har inte haft någon nedstängning av samhället, restauranger har varit öppna hela tiden, men alla bär munskydd, man kollar temperaturen på alla som går in i ett shoppingcenter, och bara en per familj får gå in för att handla mat.

Vår gräns är stängd och har varit det ända sedan mars 2020, främst för att hindra smittan från Brasilien och Argentina att komma in. Vaccinationerna startade 1 mars, och redan efter första veckan har man vaccinerat 5% av befolkningen, så vi håller tummarna för att det ska fortsätta i samma takt. Totalt har drygt 600 avlidit, vilket om man tar gånger tre blir jämförbart med Sverige (i Uruguay bor drygt 3 miljoner invånare).

Stort tack Malin för intervjun och vi lär säkert höras framåt. Som avslutning bad jag Malin skicka en videohälsning.

Supersuccé för Klocktornet destilleri och deras ginsorter. Nu lanserar de också en ny spritsort tillsammans med hårdrocksbandet Hardcore Superstar

Idag får ni följa med på en resa till Ljungskile och där jag besökte för tillfället kanske Sveriges i särklass minsta destilleri som ligger i klocktornet i Ljungskile där Janne Bark med sin Musselbar gör stor succé. Hade det inte varit för Musselbaren som idag finns på tre olika ställen i Västsverige, Ljungskile, Smögen och Lysekil så hade inte en annan succé som Klocktornets Gin sett dagens ljus. I slutet av reportaget får ni också ett recept på goda drinkar.

Klocktornet destilleri

Janne Bark berättar att idén till Klocktornets destilleri kommer till stor del från systerföretagen Musselbaren Lyckorna, Musselbaren kleven på Smögen och Musselbaren i Lysekil. Två restauranger som idag är tre inom besöksnäringen med olika upplevelser knutna till hav och natur och ett kök med lokala råvaror och då främst Bohusläns utsökt goda blåmusslor.

Intresset för mat och dryck är mycket stort, inte minst för den närproducerade och fantastiska miljön vi lever i. Musslorna finns i närheten av där vi finns. Idag drivs Klocktornets destilleri av Michell Ruaro som är driftansvarig för Klocktornets destilleri.

I Ljungskiles historia fanns det tidigare ett bryggeri som på Lyckorna som hette ”ZYMO”. Ett bryggeri/destilleri har funnits i tankarna hos Janne under en lång tid för att föra traditionen vidare.



Ginet var inte första tanken

Janne berättar vidare att grunden i tänket med dryck var att producera brännvin och matsupar med bohuslänska rötter i smaken. Ginet var inte det första Janne tänkte på, utan där var det Michell som var påstridig.

För att mötas någonstans i detta med ginet så behövdes att hitta på något roligare och annorlunda för att sticka ut och det var där detta med tången kom in i bilden. Det blev en rolig gimmick där de skulle göra en Gin tångic i stället för en Gin och Tonic berättar Janne och skrattar.

Michell berättar att de hade en testpanel med lite olika personer och lite olika ginsmaker som personerna fick testa. Det var gin med svamp, granskott och tång men även andra smaker med ett urval av lokala smaker från Ljungskile. Tångsmaken var en av de ginsmaker som blev mycket uppskattad. Efter provningen så tyckte Janne att det skulle till ännu mera smak av tång. Men den stora frågan var då vilken tång skulle de jobba med i sin gin.

Där började jobbet med att destillera olika sorter med tång för att slutligen komma fram till en smak som var unik. Tången eller havssalladen ulva blev den tången som blev valet och därifrån byggde vi upp det ginreceptet vi har idag.

Ni har redan släppt ännu en gin och ryktet säger att det även är en tredje gin på väg kan ni berätta något om den?

– Vi håller i skrivande stund på med en tredje variant som fortfarande är lite hemlig men vi kan avslöja så mycket att den innehåller en tredje karaktär av tång. Vi tror den kommer mottas stort, inte minst som en cocktailsprit då karaktären och kombinationen av smak, alkoholstyrkan och sältan gör sig väldigt bra i alla typer av cocktails. Men den är väldigt god neutralt ren också.

Från vänster: De två olika spritsorterna till Hardcore Superstar och flaskan till höger innehåller den nya ginsorten.




Gin Fräkne Tång -och Navy har redan vunnit pris

Både två ginsorterna har vunnit pris. Gin Fräkne Tång var en poäng att ta hem ett guld, men det blev en hedersam silverplats. Fräkne Navy vann en guldmedalj i IWSC 2020 Gold Medal, som är en av världens största sprittävlingar.


I vår släpps boken ”SVENSK GIN- DRINKAR, DESTILLERIER & DRÖMMARE” och där är Klocktornet destilleri med. Här kan man beställa boken. https://ginsweden.com/bestall-bok/?fbclid=IwAR0tCvgTjOlJ-3m95FelJuotfZ6tS5MKibahD6FJGRlc49Y3KpQMR9v0-0k

En kul historia bakom just en Navy gin är att den sägs ha varit ombord hos den engelska flottan och dracks av såväl sjömän som befäl och inte sällan späddes ginen ut av manskapet vilket inte befälen märkte förutom att yrseln inte uppstod i önskad grad.
Någon kom då på att om man testade ginen genom att blanda den med krut och sedan tände på så kunde man se om ginen var spädd eller ej. För vid 57% så brinner den perfekt tillsammans med krutet och därför så myntades alltså den speciella kvalitén Navy Strenght. Den ska alltså vara på minst 57% för att få kallas Navy. 

Sex olika sorter och två nya som släpps inom kort

Idag finns det sex olika sorter från Klocktornet destilleri med Matsup Fräkne Fanfar, Matsup Fräkne Gran, Matsup Fräkne Rök, Vodka Klockren, Gin Fräkne Tång och den nya ginen Fräkne Navy on the rocks som släpptes i augusti 2020.




Släpper sprit med Hardcore Superstar

Inom en kort framtid så släpper Klocktornets destilleri två flaskor med sprit ihop med hårdrocksbandet Hardcore Superstar. Den första är tänkt att släppas i juni med ett singelsläpp, och den andra i augusti när albumet släpps. Här kan du läsa mer om Hardcore Superstar. https://sv.wikipedia.org/wiki/Hardcore_Superstar

Hardcore Superstar.





Jag frågade Michell och Janne hur det kommer sig att samarbetet med Hardcore Superstar uppstod?

– Det var faktiskt en av bandets grundare som efter ett besök på en restaurang förra sommaren fick testa vår fräkne gin och blev då förtjust i vår smakstil och hörde av sig och därefter har det tillbringats många roliga och kreativa stunder ihop för att hitta just Hardcores smakprofil.

Kan ni berätta hur ni kom fram till vilken spritsmak det blev och varför?

De har en förkärlek till en ren Vodka och det var där vi började och det är så vi kommer lansera de första superstar destillaten. Smaken kan vi inte riktigt gå in på då det kommer sitta ihop med deras lansering och skivsläpp och senare sitt album. Men smakerna är minst sagt rock´n´roll och det mesta i jämförelse framstår som disco.

Flyttar till nya lokaler

I och med den succén som det blivit med produkterna från Klocktornet destilleri så flyttar inom en snar framtid, produktionen upp till centrala Ljungskile för att kunna expandera. Det är i textilföretaget Resteröds gamla lokaler i källaren som de flyttar in i. Samtidigt så blir möjligheterna större att kunna ha olika provningar i större lokaler. Det ser lovande ut för Klocktornet destilleri i framtiden.





Som sista fråga så frågar jag Michell och Janne hur de tänker inför framtiden?

– Vi tror på den starka trenden kring mat och dryck sedan exakt hur den kommer te sig återstår väl att se men helt klart så vill vi utvecklas med den både vad gäller med våra restauranger och vår dryck som vi kommer fortsätta utveckla med en stark bohuslänsk prägel.

För oss så ligger samarbeten med andra restauranger och att göra co labs varmt om hjärtat och vi har redan börjat och har en skissad idé på fler restauranger vi kommer utveckla spritkaraktärer med. Vid sidan av att få göra kvalitativa produkter så vill vi att varje destillat har en mening och en smakidé som passar det bohuslänska köket. Sen är ju också en gnutta humor en viktig del för oss vår fräkne fanfar, en akvavit, har till exempel fått sitt namn för att det finns en trumpetsvamp i destillatet.

För er som undrar när Musselbarerna i Ljungskile, Smögen och Lysekil öppnar så kan jag berätta att de öppnar under påskhelgen. Tack Janne, Michell och Rasmus för en trevlig visning och vi lär säkert att höra mer av både Klocktornets destilleri och Musselbaren i framtiden.

Recept på drinkar från Michell & Janne!

Negroni. 
3cl Navy
3cl röd söt vermouth (antica formula är en bra klassiker)
3cl campari

Rör allt tillsammans med mycket is. Doktorera med apelsin cest.

Sour. 4cl Navy
3 cl Citronsaft
2 cl Sockerlag
äggvita

Skaka allt utom äggvita med mycket is i en shaker.
sila av isen och tillsätt äggvitan. skaka igen utan is och häll upp i cocktailglas.

Signatur gt. 5cl Fräkne Tång
10cl Hammars original tonic
rörhinna för dekoration.

Idag får ni följa med till Lögens Kvarn som ligger i Lyse och som idag drivs av Anna Wilhelmsdotter

Per-Olof och Ingrid Larsson startade historien om Lögens Kvarn

Historien börjar i mitten av åttitalet då Annas pappa, Per-Olof och mamma, Ingrid Larsson började odla ekologiskt. Problemet på den tiden var att det fanns inget mervärde i det att odla ekologiskt. När han skulle sälja sitt spannmål så blandades det upp med allt annat och Per-Olof fick inte mer för att det var ekologiskt odlat.

Där började P-O fundera om man kunde tänka på något annat sätt att förädla för att på så sätt få ut lite mer av sådden. Från början odlade han olika vetesorter. Men ju mer han lärde sig om ekologisk odling så halkade han in på de sorterna som de idag odlar på gården. Det är de gamla kultursorterna för de lämpar sig väldigt väl att just odla ekologiskt. 

Köpte en begagnad kvarn

I slutet på 1990 tog man satsningen ett steg till och köpte en begagnad kvarn från Järnboås i Bergslagen. Allt monterades ner i beståndsdelar och totalrenoverades. Man köpte även in en kvarnmaskin. Efter sex år så var kvarnen klar och man kunde nu börja mala mjöl.

Odlar allt själv

Pappa P-O har varit en läromästare för Anna. Allt som tar hands om i produktionen är egenodlat och förutom egen mark så arrenderar de även mark i närheten.

Foto privat.

Anna berättar att hon alltid sedan hon var liten varit intresserad av vad mamma och pappa odlade. Redan som barn var hon med pappa P-O på åkrarna. De är tre syskon i familjen och Anna berättar att föräldrarna har varit väldigt tydliga om att ingen av barnen skall behöva ta över produktionen om de inte själva vill det.

Foto privat.

Anna är musikutbildad och bodde i Stockholm i många år. Trots detta så har hon under sin lediga tid åkt hem för att hjälpa till på gården. Samtidigt har hon under åren känt en stark dragning till att jobba hemma på gården.

Foto privat.

Mycket att göra hela året

Tack vare kvarnen så har Anna mycket att göra året om. Fast mellan april till oktober är det extremt mycket att göra med sådd och att skörda berättar Anna. En bra sommar skall vara mittemellan säger Anna och skrattar. Skördar gör man oftast i september.

Foto privat.

De olika vetesorterna sår man under lite olika tidspunkter under året. På våren sår man vissa sorter, men man kan även så andra sorters vete på hösten.

Sår och skördar

Vi går in i ett rum och där håller Anna en lite kurs med mig och visar upp hur man sår med en maskin som lägger ut vetefröna i olika rader. Sedan när det skall skördas så använder man en skördetröska och Anna visar upp en leksak som är en skördetröska. Anna tillägger att hon nästan har en likadan skördetröska fast i större storlek.

Foto privat.

Skördetröskan har stora knivar längst fram som skiljer halmen från det andra. Samtidigt är det stora fläktar som blåser bort det som inte skall användas. Av tyngden faller kärnorna ner och går sedan upp till tanken på skördetröskan.

Foto privat.

Något som är jätteviktigt i detta med skördningen för att kunna få bra kvalitet på spannmålen är att skörda det när vetet är moget. Om det har hunnit att mogna och det sedan skulle börja regna så kan inte Anna använda det till mjöl. Därför tittar hon till vetet ofta när tiden börjar infinna sig för skördning så att allt blir rätt. När vetet är moget beror helt på vädret. Vid mycket sol så mognar vetet fortare.

Lagras i silos

Nu går vi vidare och tittar in i en annan avdelning på gården. Anna visar upp silos där de lagrar vetet som är torrt. Just för tillfället så har hon några silos som hon förvarar spannmålet i men tankarna för framtiden är att ha fler silos för att kunna ha mer sorters vete i lager.

Från silon där vetet förvaras så går det vidare till en stor maskin som rensar spannmålet från ogräsfrö, halmrester och damm.

Kvarnen

Nu är vi inne i själva kvarnlokalen igen. Nu går själva kärnan vidare till den högra sidan till tre seriekopplade kvarnmaskiner med stålvalsar som tar bort skalet från kärnan. Efter det så går det vidare till den vänstra sidan som mal sönder det fina av kärnan. Denna procedur tar lite tid och innan kärnan är helt utmald kan den ha passerat valsparen upp till 12 gånger.


Skalet som tas av kärnan är det som senare blir vetekli. När Anna sedan gör fullkornsmjöl så blandas vetekli i mjölet. Mer om kvarnen och dess process kan ni läsa om på deras fina sida på webben. Sedan siktas mjölet i olika sorteringssiktar.

Färdiga produkten

I en tratt från taket kommer den färdiga produkten ut. Sedan packar Anna alla påsar för hand. Denna process funderar Anna på att automatisera. Det färdiga mjölet rörs om i en skruvliknande sak innan det åker ner i röret som Anna öppnar och mjölet vägs och packas i olika påsar.

Anna packar mjölet

Nu fylls mjölet på i påsar samtidigt som det vägs på en våg. Efter påfyllningen skakas mjölet i en skakmaskin för att det skall sjunka ihop i påsen och därefter limmar Anna påsen och sätter på en etikett med dagens datum. Det står att det är ett år som är hållbarhetsdatumet fast det håller mycket längre om det står torrt berättar Anna.


Det mjölet Anna nu haft ner i påsarna är speltmjöl som är det samma som dinkel. Speltmjöl är det nordiska namnet på mjölet.

Flera olika sorters mjöl

Sortimentet av mjöl är stort hos Anna och även om hon helst ser att det lokalproducerade mjölet används lokalt så är det många bagerier i Sverige som handlar mjöl från Anna. Flera olika sorters mjöl finns i butiken hos Anna.

Som sista fråga så frågar jag Anna vilket mjöl som är det populäraste?

– Det är det vi kallar specialvetemjöl. Det är vår modernaste vetesort. Den är väldigt gynnsam i ekologisk odling för den konkurrerar väldigt bra med ogräset. Jag är inte så insatt i bakningen men vad jag har hört så är vårt specialmjöl väldigt tacksamt att baka med. Den är väldigt tålig vid bakning och det är väldigt många som uppskattar mjölet.

Lögens Kvarn har även fått pris av Lysekils Kommun för Årets Hållbara Företag. Tack Anna för denna fantastiska visning och historien om Lögens Kvarn. Lycka till i framtiden.

Foto privat.

Här kan ni läsa mer om Lögens kvarn på Facebook och hemsida.