Idag fortsätter min intervju med den legendariska journalisten Tommy Engstrand. Del 2

Del 2.

Idag fortsätter min intervju med Tommy Engstrand.

ulpqr0xwctvirhxl4i2iq

 

 

Blev väldigt god vän med Lennart Hyland

Efter en trög start ihop med Lennart Hyland så blev de till slut mycket goda vänner Lennart och Tommy. Han var otroligt krävande och kanske trots allt mest mot sig själv berättar Tommy.

Tommy anser att Lennart Hyland är den skickligaste svenska radio- och Tv-medarbetaren genom alla tider. ”Här berättar Tommy om Sveriges Radios 90-årsfirande som nyligen var där de inte sa ett ord om Lennart och det är en skandal utan dess like”.

Tommy och Lennart hade svårt att komma överens i början och Tommy var kanske lite uppkäftig mot Lennart ibland. Lennart var inte van att någon sa emot honom då och då. Det blev tillslut väldigt nära vänner och i slutet på 80-talet när Lennart hade det som svårast och det hände att han kunde ringa mitt i nätterna och ville prata.

Det gjorde han mer en gärna eftersom att han kände att Lennart hade gett honom så mycket genom åren. Den sista juli 1987 slutar Tommy på Sveriges Radio. Samtidigt med att han jobbade på Sveriges radio hade han haft en period på Sveriges Television på sportredaktionen i tre-fyra år berättar Tommy.

 

Tommy började att göra nöjes-Tv

Det blev en hel del nöjes-Tv för Tommy. Han har medverkat i bl.a. Razzel, Babbel, Zig-Zag, På Spåret m.m. Det första programmet med Razzel sändes den 22 oktober 1983. Tommy berättar att det var ett härligt gäng. Det var Tommy, Pelle Berglund, Lennart Swahn och lite senare kom även Gun Hägglund med som programledare. Razzel var väldigt populärt och hade på den tiden tittarsiffror mellan fyra till fem miljoner.

På den tiden fanns det bara två kanaler så det fanns inte så mycket att välja på tillägger Tommy. Han tycker själv att det var ett strålande bra underhållningsprogram. Folk kommer fortfarande fram och frågar Tommy när de skall ta upp det programmet igen. Tommy blev erbjuden att bara jobba med nöjesprogram men valde att stanna på Tv-sporten.

1983 fick han Expressens radiopris och 1984 fick Tommy ”Stora journalistpriset”. Under den tiden jobbade han som chef på Radiosporten.

 

Jämförelse mellan TV och Radio

Jag frågar Tommy hur han ser på TV VS. Radio. Han berättar att det finns nog inget mer tillfredställande än att få göra ett radioreferat från en stor match som man efteråt känner att man är nöjd med. Han har oerhört höga krav på sig själv och skulle han vara nöjd med sig själv så skulle det behövas något extra. Han var väldigt sällan nöjd med sig själv tillägger han. Man får ge så mycket av sig själv när man refererar i radio. I TV ger du bara inom citat att inte störa bilden. Han berättar också att TV är ett kallt medium medan radion är ett varmt och det skriver han under på.

 

 

Jan Steinmann ringer Tommy och frågar om han kan hålla tyst om en sak

Efter 1987 jobbade Tommy med en hel del olika saker. Han berättar att reklamen börjar komma mer och mer inom Tv-branschen. En dag ringer det en snubbe som hette Jan Steinmann och frågar om Tommy kan hålla tyst om en grej. Tommy svarade nej på den frågan avslöjar Tommy med ett skratt. Jan bad att han skulle komma upp till Jans kontor för han skulle berätta något för Tommy.

Tommy går dit och får reda på av Jan att de skall sparka igång TV 3. Jan berättade för honom att de skulle satsa hårt på idrotten och som första stora grej hade köpt in öppna Australienska mästerskapen i tennis. Ishockey-VM hade de också köpt rättigheterna till. Hockey-VM blev det ett väldigt liv om när det 1989 gick i en annan kanal än SVT.

Vidare frågade Jan om Tommy ville jobba på frilansbasis, men var tvungen att skriva på ett kontrakt fast han skulle inte bli anställd utan jobba för dem så skulle Tommy få hur mycket jobb som helst. Tommy berättar att detta är enda gången i sitt liv som Tommy har tjänat lite pengar för de hade så mycket pengar så de visste inte vad de skulle göra av dem.

 

 

Pendlade mellan Stockholm – London

Varje fredagskväll pendlade han mellan Stockholm och London mellan 1990-93. Hem åkte han antingen på söndagskvällen eller på måndag morgon. På den tiden fick man inte sända reklam-TV från Sverige. Sändningssignalen sändes från London och Tommy åkte varje helg dit och jobbade.

Ett program som Tommy minns var ”Söndag med 3:an” där han satt som programledare från 12 tiden på dagarna till 19-20 tiden på kvällen. Programmet innehöll det mesta och var förbannat kul att göra berättar Tommy och till programmet kom olika gäster.

 

 

Fick en förfrågan om ett nytt kontrakt med TV3

1993 ville de skriva ett nytt kontrakt med Tommy, men Tommy var så trött på resandet mellan Stockholm och London så han skrev aldrig på något kontrakt utan kunde tänka sig att ta enstaka uppdrag. 2012 gjorde han sitt sista jobb för Viasat Sport.

 

 

Gjorde programmet ”Engstrand 45 minuter”

På Viasat Sport hade Tommy ett eget TV-program där han intervjuade olika personer. Det blev över 80 program. Det programmet var också väldigt kul att göra tillägger Tommy. Det spelades in i Stockholm och några av gästerna som var med var: Lennart Johansson, Björn Borg, Paolo Roberto, Glenn Hysén, Tumba, Pernilla Wiberg, Torbjörn Nilsson, Magdalena Forsberg, Leif Boork, Helena Alfredsson och Kenta Nilsson, Tina Thörner, Ralf Edström, Stefan Holm, Bengt-Åke Gustafsson och Lars-Gunnar Björklund ihop med Lasse Granqvist med flera.

Programmet med Lars-Gunnar och Lasse blev ett väldigt trevligt program minns Tommy. Han gjorde också ett program med Lennart Johansson som det också var något visst med. Dels så var det de första programmen i serien och Lennart och Tommy är gamla polare.

Ett program som Tommy och minns som väldigt speciellt var programmet om Ingemar Johansson. Ingemar var död men Ingemars bror Rolf Johansson var med i programmet och även boxningsoraklet Olof Johansson. De gjorde ett program där de gick igenom hela Ingemars karriär. Det programmet blev väldigt uppskattat tillägger Tommy.

 

 

Fick anställning på UEFA

Tommy anställdes 1995 av Lennart Johansson för att jobba på UEFA. Tommy flyttade till Schweiz fast han är ingen människa som gillar att sitta i sammanträde hela dagarna så efter ett tag hoppade han av jobbet på UEFA.

 

 

Kompis med Björn Borg

Vi kommer in och pratar om Björn Borg som enligt Tommy är Sveriges störste idrottsman genom tiderna. Tommy såg Björns första Davis Cup match i Båstad då Björn endast var 15 år gammal. Sverige mötte Nya Zeeland och Björn vann båda sina singelmatcher.

Efter det har han följt Björn jorden runt och gjort intervjuer med honom. De fick ett väldigt bra förhållande och Björn ställde alltid upp när Tommy frågade om en intervju. Det blev aldrig något tjafs eller något bråk dem emellan tillägger Tommy. Det har även blivit många middagar med Björn genom åren. Efter Björns karriär har de fortsatt att träffas och Tommy berättar att de ringer alltid varandra och önskar god jul m.m.

 

 

Jobbar med lite olika saker idag

Under de sista åren har Tommy trappat ner betydligt med att jobba. Han sitter bl.a. i sportpanelen på SVT på måndagar. Han har varit med och gjort en dokumentärfilm om Tumba som sändes på TV4 och det har även blivit andra dokumentärer. Föredrag är något annat han håller på med. Han har även skrivit några artiklar för NEWS55 som Artur Ringart har startat.

 

 

2012 gav han ut boken ”Mästare jag mött Muhammad Ali, Björn Borg och jag”

I över 50 år har han varit journalist och 2012 kom boken ”Mästare jag mött Muhammad Ali, Björn Borg och jag”. Han fick en förfrågan om han ville skriva en bok och funderade ett tag och tackade senare ja till detta. I ungefär ett halvår skrev Tommy innan boken blev färdig. Världens största idrottsman Muhammad Ali enligt Tommy har han givetvis intervjuat vid ett flertal gånger och på väggen hemma hos Tommy har han en bild där han står med Ali när han gör en intervju.

img098
Tommy och Muhammad Ali efter en träning i New Orleans. Foto: © Björn Larsson Ask.

 

I en boxningshall i New Orleans står Tommy och intervjuar Ali 1978 eller 79. Tommy jobbade då på Sveriges Television för att göra US. Open i tennis och en del andra inslag för SVT. I New Orleans skulle Ali möta Leon Spinks.

De var på Alis sista träning innan matchen och det var en väldig massa folk där. Tommy ber kamerateamet att följa honom med honom fram mot ringen för att försöka att få en intervju med Muhammad Ali. Det är omöjligt säger de andra i teamet till Tommy.

Väl framme vid ringen så ropade Tommy till Ali som stod I ena ringhörnan; ”Champ, could you give me two minutes” Ali svarar; ”Son i will give you one”. Tommy klättrade upp i ringhörnan och det blev en tio minuter lång intervju med Ali. Muhammed Ali var så vänlig och svarade på alla frågor och efter intervjun frågade Ali honom om han var nöjd. Även en av Alis sekond kom fram och klappade Tommy på axeln och sa; ”well done” berättar Tommy. Ali skulle vara en drömgäst att ha med i svensk TV, men inte dagens sjuka Ali utan mästaren Ali när han var frisk tillägger han.

 

Fått många vänner på vägen genom åren

Boken handlar om Tommys uppväxt och lite olika personer som han träffat genom åren. Han har verkligen mött många mästare och fått många vänner på vägen.

I ett avsnitt i boken så berättar Tommy om när det på julaftonseftermiddagen 2005 ringer på telefonen och det är Björn Borg i andra änden. Tommy är nyskild och sitter ensam med sin hund.

– God Jul, sa Björn. Jag hörde av ”Malmen” att du sitter ensam.

– Fel min vän, svarade jag. Jag är inte ensam, Douglas är här. (Douglas är en hund).

– Du skall inte sitta ensam på julafton, sa Björn. Ta med dig Douglas och sätt dig i en taxi och kom ut till oss. Du känner alla som är här hos oss. Han är inte bara Sveriges störste idrottsman i hård konkurrens; han är också en gedigen kompis, att lita på.

 

Har ni inte läst boken så gör det. Det är en fantastisk berättelse om man som haft ett mycket intressant och händelserikt liv.

ulpqr0xwctvirhxl4i2iq

 

Roligaste minnet från åren som gått

Jag frågar Tommy om det roligaste minnet från alla dessa år med intervjuer och program i både radio och TV. Roligaste minnet är nog något referat han gjort berättar han. Att få följa det svenska fotbollslandslaget på dess väg till VM i Västtyskland 1974 och även att han var på plats där senare och fick uppleva detta.

Det svenska laget mötte Ungern i Budapest och de var tvungna att ta minst en poäng för annars skulle de inte ha en chans att gå vidare i den gruppen. Sverige började väldigt svagt och det stod 3-2 till Ungern och det var en fruktansvärd hetta på arenan. Ungern pressade på och Sven-Gunnar Larsson från Örebro stod i mål och gjorde den ena räddningen efter den andra.

Ove Grahn slog en krossboll utåt vänster och där kommer en haltande Ralf Edström och nickar in 3-3. Ralf var skadad och hade bett om att få bli utbytt av Åby Ericsson som då var förbundskapten. Den poängen gjorde att de fick kontakt igen.

Efter det åkte landslaget till Malta och spelade på en grusplan som blev en hemsk historia som Sverige knappt vann med 2-1. Fotbolls-VM över huvud taget är nog det bästa som finns. Tommy berättar att det inte har så stor betydelse om Sverige är med eller inte i ett VM. Det är så stort och kul att få följa och se alla lag som spelar. Det är en extra bonus om Sverige är med, men jag har inget krav på det berättar Tommy.

Sedan den oerhört dramatiska omspelsmatchen mot Österrike i Gelsenkirchen i november 1973 som fick Sverige till VM 1974. Det var snö på banan och -6 grader och blåste nordliga vindar och Sverige vann med 2-1. Tommy minns att efter han gjort ett sådant referat så har han varit helt färdig efteråt. Han var precis lika slut som spelarna berättar han och skrattar. Den där natten och många nätter efter har han varit så uppskruvad efter referatet så han har helt enkelt inte kunnat sova.

Björn Borgs första Wimbledon vinst 1976 var också stort. Tommy har varit med på alla Björns fem finalvinster, men det var något speciellt med första vinsten. Björns klassiska match ( av många ) mot McEnroe i Wimbledonfinalen 1980: Björn hade sju matchbollar i fjärde set, men McEnroe vann setet eter l8-l6 i tie-break. Då trodde nog alla, inklusive Tommy, att Björn inte skulle komma igen. Men det gjorde han o vann avgörande set med 6-4. Starkt!

 

Lysekil

Tommy har varit både på Smögen och i Kungshamn vid något enstaka tillfälle. Han har varit i Stenungsund någon sommar med TV-laget i fotboll. Marstrand har Tommy också varit på. I Lysekil har han varit i några gånger med Ulf Elfving och Arne Hegerfors och firat semester ihop och haft det otroligt kul. Det finns många roliga minnen från Lysekil berättar Tommy men som nog inte passar sig i ett reportage som detta.

Det blev verkligen en rolig stund att få prata med Tommy Engstrand och höra han berätta om sitt liv för mig. Stort tack Tommy för att du ställde upp på detta.

Även ett stort tack till Björn Larsson Ask för foto och Ekerlids Förlag för omslagsbilden till boken.

Intervju med Tommy Engstrand del1.

Jag fick en intervju med den legendariske sportjournalisten Arne Hegerfors.

Idag får ni möta den legendariske sportjournalisten Arne Hegerfors på min blogg. Arne kommer i sommar att för fjärde året i rad att medverka som speaker i Musselloppet som går av stapeln här i Lysekil den 2 augusti. Det är nog inte många som inte sett eller hört Arne Hegerfors på TV någon gång.

559910_251917238277708_185995195_n
Jag och Arne Hegerfors i Stadsparken i Lysekil. Foto: Ahlbin Gustafsson.

 

Född i Majorna i Göteborg.

Arne Hegerfors är född den 1 juli 1942 i Majorna i Göteborg. Arne berättar att han gjorde sina 27 första år i Göteborg innan han flyttade till Stockholm. Han började som skrivande journalist på Göteborgs handels- och sjöfartstidning men var också en sväng på kvällsposten i Malmö innan han vände tillbaka till Göteborg och läste litteraturhistoria på universitetet i Göteborg och skulle skriva sin 3-betygs uppsats.

 

Lars-Gunnar Björklund behövde en tennispartner och fixade Arne´s karriär.

Arne hade inget jobb men hade fört samtal med Expressens redaktion i Göteborg för anställning när tillfälligheterna spelade in och en kollega från handelstidningen ringde med andan i halsen och frågade Arne om han kunde åka ner till Exercishuset på Heden,  för där står Lars-Gunnar Björklund och väntar på en tennispartner. Arne åkte ner och den tennismatchen förändrade Arnes liv berättar han. I och med den matchen blev det radio och TV istället för tidningsskriverier. Lars-Gunnar såg något hos Arne som han fastnade för och fick börja med att göra lokala idrottskrönikor och extrajobba på Sportredaktionen på Sveriges Radio i Göteborg.

Arne berättar att det var p.g.a. Lars-Gunnar som han hamnade i Stockholm, de skulle anställa 3 nya reportrar. De anställde Bo Hansson från Radiosporten, Mac Gänger från Dalarna och den tredje blev Arne efter det att Lars-Gunnar sagt ; ”honom skall ni ha”.

Arne ville egentligen inte flytta från Göteborg efter det han varit i Malmö och jobbat med Kvällsposten där han inte trivdes. Men efter lite övertalning så flyttade Arne till Stockholm och resten är Tv-historia. Lars-Gunnar var Arnes extra-pappa och hans mentor och Arne litade väldigt mycket på Lars-Gunnar. Lars-Gunnar sa till Arne att ; ”den här chansen får du bara inte missa” och det ångrar inte Arne idag. Utan Lars-Gunnar hade han inte haft den karriären som han haft, utan hade troligtvis varit kvar i tidningsvärlden.

Spelade handboll.

Arne hade tidigare stött på Lars-Gunnar när de spelade handboll. Arne spelade handboll i division 3 och mötte då och då Lars-Gunnar som också spelade handboll. Lars-Gunnar var väldigt bollsäker och hade ungefär samma idrottsbakgrund som Arne. I TV-laget i fotboll spelade de massor av matcher ihop. Arne berättar att Lars-Gunnar gillade att spela fotboll och att han spelade med Djurgårdens Oldboyslag under senare år.

Arnes uppväxt präglades mycket av att han var fotbolls och handbollsspelare. Arne gjorde A-lagsdebut när han var 16 år och i debuten spelade de i Hermansby utanför Kungälv och det blev 1-1 och Arne gjorde målet för sitt lag. Laget Arne spelade med hette IFO men det laget finns inte kvar idag.

Laget var ifrån västra Göteborg och där spelade Arne både fotboll och handboll. Efter det sökte sig Arne till en klubb som hette Sandarna BK som låg i division 4 och de tog emot Arne med öppna armar och Arne gick rakt in i A-laget. Sven Sjöblom var tränare för Sandarna och som var allsvensk fotbollsspelare för IFK Göteborg och Västerås och även landslagsspelare i handboll. Sven tog hand om Arne och såg till att han snabbt kom in i laget.

Möter Gunnar Gren.

Gunnar Gren hade också en fotbollsskola på Heden i Exercishuset lustigt nog berättar Arne. På sportloven brukade Arne vara med där och Gunnar tog sig an Arne lite speciellt. I alla övningar tog Gunnar alltid hjälp av honom och bad Arne visa hur man skulle göra. Det blev även en hel del fotbollsmatcher med Gunnar Gren i diverse kändislag.

Arne minns speciellt några matcher från 1967 som Pelle Lundberg ordnade och som kallades ”sommargästmatcher”. Pelle ägde och drev restaurangerna Trädgårn och Yaki-da i Göteborg. Pelle och brodern Lasse var väldigt kända i Fjällbacka med omnejd.

Pelle arrangerade matcherna år efter år och de gick i Smögen, Fjällbacka och Lysekil berättar Arne. 1967 ringde Pelle till Arne och ville att han skulle vara med men berättar samtidigt att det inte blir som vanligt utan det är ett jubileumsår och det blir lite extra.  Det blev verkligen lite extra för det var det var i stort sätt hela det svenska landslaget i fotboll och Arne som spelade mot Smögen, Fjällbacka och Lysekil i 3 matcher.

Arne minns laguppställningen.

Arne minns laguppställningen och berättar att Ronney Pettersson stod i mål, Orvar Bergmark spelade högerback, Leif ”Skara” Claesson spelade vänsterback och spelade för IFK Göteborg och som också hade spelat i Frölunda tillsammans med Arne. Kurt Axelsson och Björn Nordqvist spelade centerhalvor, Kenta Olsson på mittfältet, Jens Söderberg högerytter som spelade med Elfsborg. Gunnar Gren spelade högerinner, Agne Simonsson spelade center, Eusébio spelade vänsterinner, Örjan Persson spelade vänsterytter och vid varje andra halvlek byttes Gunnar Gren ut mot Arne Hegerfors.

Tre minnesvärda matcher.

Det var tre minnesvärda matcher där Arne spelade med Eusébio som hade vunnit skytteligan i VM året innan 1966. Tillsammans med Pelé var Eusébio världens bästa fotbollsspelare. Han förstår inte hur Pelle Lundberg lyckades att få dit honom men det var en ganska enorm upplevelse berättar Arne. Detta var höjdpunkten på Arnes fotbollskarriär.

Spelade med Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nisse Liedholm.

Arne gjorde också en hel del matcher i något som hette Stjärnlaget som bestod av kända idrottsmän. Arne berättar att han en gång spelade i Valdemarsvik med Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nisse Liedholm och det var en engångsföreteelse eftersom Nisse var uppvuxen där i Valdemarsvik och det var något jubileum av något slag.  Arne har spelat med de största namnen i fotbollshistorien från den tiden.

Genombrottet som journalist.

Arnes genombrott som journalist var en artikelserie som han hade i handelstidningen och det var det som gjorde att kvällsposten värvade honom till Malmö. Arne hade en artikelserie under namnet ”OLAH” som stod för Olof Arne Hegerfors. Artikelserien hette ”Ola tränar allsvenskt” och det spände över 3 försäsongsmånader och Arne berättar att han hade ett anbud ifrån Gais men valde Frölunda.

Arnes gymnastiklärare hette Dan Ekner som var proffsfotbollsspelare och kallades för ”Globetrotter” för han hade varit proffs i fotboll i England, Frankrike, Tyskland och Holland. Dan spelade även fotboll i IFK Göteborg och Örgryte. När han kom hem från proffsjouren så blev han tränare för Frölunda. Det var därför Arne började i Frölunda.

Dan fick anbud ifrån Gais som spelande tränare och bad Arne att följa med. Efter någon månad kom Dan till Arne och bad om ursäkt och berättade att han hade fått ett bättre bud som spelande tränare i Frölunda men du får gärna gå till Gais om du vill. Arne följde Dan till Frölunda och det visade sig att det kanske inte var ett riktigt rätt beslut. Gais vann serien och Frölunda åkte ur och Dan fick sparken.

Det var väl här Arnes möjlighet till allsvenskan försvann i och med det att han inte gick till Gais! Artikelserien som Arne hade som hette ”Ola tränar allsvenskt” där tränade Arne en månad med ÖIS, en månad med Gais och en månad med IFK Göteborg och skrev om det i tidningen två gånger i veckan. Den artikelserien blev väldigt uppmärksammad och Arne fick anbud ifrån Gais och Öis men inget ifrån IFK Göteborg.

 

Hade svårt för skolan.

Arne berättar om en historia som gick runt om honom där det berättades att Arne inte var framgångsrik i skolan eftersom han ägnade mycket tid åt handbollen och fotbollen. Gymnastiklärarna räddade Arne från att inte bli flyttad till nästa års klass. Arne var med i stafettlaget i skolan och sprang 60 meter på 7,1 sekunder. Tack vare en stjärna i laget så gick de ända fram till skolungdomens finaler på Stockholmsstadion. Stjärnan hette Leif Librant och blev svensk förbundskapten i friidrott och svensk mästare på 400 meter häck.

Arnes uppväxt bestod av väldigt mycket sport.

Arnes uppväxt bestod av väldigt mycket sport och han berättar att hans pappa var lärare och han var inte förtjust över Arnes sportande. Det blev många olika skolor för Arne i Göteborg genom åren. Ibland blev inte Arne uppflyttad till nästa klass men tack vare sin pappa som då hade goda kontakter så hjälpte han honom att komma vidare till nästa klass och då blev det en annan skola.

Idrotten tog väldigt mycket av Arnes tid och han gick en väldigt lång väg till sin studentexamen. Det blev 6 år i folkskolan, 5 år i realskolan p.g.a. att han inte hade betyg att ta sig vidare till gymnasiet. Vid 18 års ålder tog han realexamen och Arnes tidigare klasskamrater tog ungefär samtidigt studenten. Efter det gjorde Arne lumpen på I 17 i Uddevalla.

Efter lumpen började han gymnasiet och när han var 22-23 år så tog han studentexamen. Det var också mycket tack vare gymnastiklärarna att han klarade sig vidare för de sa att Arne måste komma vidare för de behövde honom i fotbolls – och handbollslaget.

 

Arnes pappa skickade honom till Frankrike.

Arne var speciellt dålig i franska och hade en uppgörelse med sin franskalärare att han skulle ta ett C i franska men det visste inte Arnes pappa.  Pappan skickade Arne till Frankrike när han gick i andra och tredje ring i skolan för att bättra på franskan under sommarlovet. Arnes fotbollsintresse var på topp och det första Arne gjorde när han kom ner till franska Rivieran och en liten by som heter Rocquebrune var att ta kontakt med ett lag och började träna med dem.

Pappan i familjen Arne bodde hos jobbade i Monaco och det tog ungefär en halvtimma dit med bil. Det fanns ett division 3-lag i Rocquebrune som Arne började träna med. Han tränade med dem 2-3 gånger i veckan och Arne var rätt bra och gjorde massor av mål på träningarna.

En dag kommer pappan i familjen hem med tidningen som finns där och som heter ”Nice Matin” och berättar för Arne att det står om honom i tidningen. Tidningen hade skickat en man till träningen utan att Arne visste om detta och det stod: De undrade hur det kom sig att en division 3-klubb hade en stjärnspelare från Sverige. De undrade vad som var på gång i klubben.

IMG_0950
Arne Hegerfors på Musselloppet i Lysekil.

De ringer till Arne från ”AC Nice”

Efter någon vecka ringer de från ”AC Nice” en av de stora klubbarna på den tiden i Frankrike. Arne berättar att de gör som i Sverige i Frankrike att när det är högsäsong för att spela fotboll så har de sommaruppehåll för fotbollen. De skulle spela en träningsmatch och Arne blev inbjuden att vara med och spela för Nice mot Monaco.

 

Arne blir erbjuden ett proffskontrakt.

Arne var med i matchen och gjorde 3 mål för och blev erbjuden ett proffskontrakt. På kvällen kom presidenten för klubben framtill Arne och frågade om han ville stanna kvar och spela för dem. Det lustiga i denna historia är att hans pappa hade ojat sig och sagt till Arne att det är hemskt att du inte sköter skolan. Arne hade sagt till pappan att du inte behöver vara orolig för jag kommer att bli proffs och pappan skakade på huvudet åt Arne.

Arne ringde upp pappan ifrån Frankrike och berättade om proffserbjudandet och Arne minns detta väldig väl för pappan var väldigt lugn men sa; ”att det är gott och väl men du har ett år kvar till studentexamen”. Pappan föreslog för Arne att han skulle komma hem och ta studenten först och sen kunde han bli proffs i fotboll. Arne talade om vad pappan hade sagt för presidenten i klubben och Arne tror att han blev nog ganska glad över beslutet för han hade bara sett Arne i en enda match. De höll kontakten och vägen till ett proffskontrakt låg öppen tills att Arne hade läst klart.

 

Arne blev A-lags spelare i Frölunda.

Det kom också ut i de svenska tidningarna att Arne hade fått ett proffsanbud och de i Frölunda blev nog lite chockade av det berättar Arne. Arne hade vunnit skytteligan i B-laget det första året i Frölunda. Andra året i Frölunda så satsade de på honom och han spelade alla träningsmatcher med Frölundas A-lag och i den sista träningsmatchen innan serien skulle börja spelade på en grusplan som Arne hade spelat mycket fotboll på. Karl Johans Torg hette planen och I den matchen bröt Arne fotleden och hamnade på Sahlgrenska sjukhuset.

Där avslutades Arnes fotbollskarriär. Efter det blev det lite matcher efter tillfrisknandet med Sandarna, TV-lag och kändislag. I Göteborg finns det en försäsongsturnering som heter GP-Cupen. Arne spelade med Sandarna som gick till final i cupen och spelade just mot Arnes gamla lag Frölunda. Arne mötte sina gamla lagkamrater i den finalen och Sandarna vann med 1-0.

Han lade ner sina elittankar efter skadan och siktet mot allsvenskan tog slut i och med att han bröt fotleden. Hans största matcher blev de i Smögen, Fjällbacka och Lysekil berättar han. Att få spela med ett landslag och få hoppa in där som Arne Hegerfors är stort tillägger han.

 

1969 flyttar han till Stockholm.

27 år gammal flyttar han till Stockholm och börjar jobba på Tv-sporten. Det blev många år på SVT med VM och OS-sändningar. Han har otroligt många minnen från åren med Tv-sporten och det går inta att minnas allt han gjort berättar han. Han kom in på jobbet i rätt ögonblick där en del reportrar slutade och det fanns utrymme för en ny reporter att ta sig fram.

Lars-Gunnar Björklund gick till Tipstjänst och Arne tog över det som Lars-Gunnar gjorde. Han gjorde cykel, brottning, boxning, basket, handboll, bordtennis och tennis, ja allt man kan tänka sig inom idrottens värld. Han var ofta programledare för de stora sporteventen. Arne fortsätter med handbollen när han flyttar till Stockholm för landslagsmålvakten i handboll Frank Ström som var en av Arnes bästa vänner hade också flyttat till Stockholm. Frank spelade både fotboll och handboll i Frölunda men flyttade till Stockholm och började spela för Hellas och läste samtidigt på GIH i Stockholm.

Arne och Frank umgicks väldigt flitigt och Frank tyckte att Arne kunde träna med Hellas. Arne tränade med A-laget och spelade med Hellas B-lag och samtidigt det året så vann A-laget SM-guld berättar Arne. Hellas var ett fantastiskt lag som gick på talang. Det var kanske det laget som tränade minst i hela serien. Det var väldigt lekfulla träningar. Arne kommer ihåg att Alvik tränade efter dem i Eriksdalshallen och han minns att de skrattade åt deras träning.

 

Lars-Gunnar Björklund döpte om Arne till Alexander Lukas.

Lars-Gunnar Björklund myntade två uttryck som handlade om Arne. Dels myntade han ”Hegerforsare” som innebar att man drog en oerhört dålig vits. Ju sämre desto bättre och det var en ”Hegerforsare” enligt Lars-Gunnar.

Det yttrycket levde ganska starkt ett tag berättar Arne och skrattar. Han hade en egen ruta i Expressen varje dag i månad som hette” Arnes Hegerforsare” där han drog en vits. Arne förde en väldig tur med sig märkte Lars-Gunnar och döpte om Arne till ”Alexander Lukas”. Tipsextra gick på den tiden från Göteborg och de använde sig oftast av egna reportrar. Leif Larsson, Lars-Gunnar, Oldsberg och Fredrik Belfrage gjorde merparten av matcherna men de som jobbade på Tv-sporten och som var fotbollsreportrar fick göra något inhopp någon gång.

Arne hade gjort sin match några veckor tidigare och det ringde i telefonen och de frågade om Arne kunde åka till England på lördag och göra ”Tipsextra”. Hur kommer det sig frågade Arne; ”jo vi har haft tre 0-0 matcher i rad och nu måste vi ha mål”. Arne åkte och minns att matchen slutade 5-3. De skakade på huvudet och sa att det är fullständigt otroligt.

Gjorde bollsporterna i OS i Montreal.

I OS i Montreal gjorde Arne bollsporterna. Arne minns att han hade gjort ett kollage på förmiddagen och promenerade förbi sportchefens rum och var klar för dagen och skulle åka upp till hotellet och titta på friidrotten på TV. Sportchefen Åke Ivarsson såg Arne och frågade vad han skulle göra. Åke sa till Arne att har du inget att göra så kan du be en av våra chaufförer köra dig ut till cykelbanan för där sitter Ingvar Ernblad och han har inte gjort så mycket för det blir inte mycket sändningar därifrån.

De skulle komma in i sändning någon gång i timmen och Arne hade gjort mycket cykel. Arne satte sig i en bil och åkte dit och Ingvar blev överlycklig att Arne kom. Ingvar skötte protokoll och Arne refererade och de blir inte så mycket sändning så det är okey tyckte Arne.

Det blev väldigt mycket sändning från cykeltävlingen. 

Det blev väldigt mycket sändning från cykel för det visade sig att Bernt Johansson gick upp i täten och vann. Lars-Gunnar Björklund hörde av sig till Arne och sa att det är otroligt och man kan sätta Alexander Lukas på vad som helst. Arne skulle inte ens göra cykel och så blir det OS-guld.

 

Inför VM i Prag 1990 fick Arne rycka in som reporter.

Det var samma i VM-handbollen som var en av Arnes stora sporter. VM i Prag 1990 fick Arne rycka in för reportern som skulle göra handbollen kunde inte åka för han väntade sitt första barn. Eftersom handbollen ligger Arne varmt om hjärtat så tackade han ja. Sverige tog VM-guld i Prag och Lars-Gunnar hörde igen av sig till Arne och berättade att här har handbollen i Sverige gått dåligt i många år och så åker Hegerfors över och så blir de världsmästare. Han berättar också om OS i Lillehammer 1994 och då var han på plats när Sverige tog guld med hockeylaget.

 

Arne håller med Lars-Gunnar om att han var en Alexander Lukas.

Arne berättar att han hamnade ofta på rätt ställe i rätt ögonblick utan att egentligen rå för det. Han berättar att det gick så långt att när de gjorde VM i fotboll i USA så kommer han som ledde Tv-teamet på plats Kjell Andersson till Arne efter att de varit i USA någon vecka och sa; ”du har gjort de senaste årens VM-finaler och det är klart att det skall vara du som gör den nu också egentligen, men skulle du kunna tänka dig att avstå finalen för det är Bosse Hanssons sista VM-turnering”.

På det sättet som Kjell lade fram detta till Arne så var det ingen tvekan att Bosse skulle få göra finalen och Arne tog över matchen om tredjepriset. Matchen om tredjepriset blev Sveriges galaföreställning när de tog brons i USA och Arne refererade bronsmatchen.

 

Arne skrev Ralf Edströms memoarer ihop med Ralf.

En annan gång berättar Arne om att de ringde i telefonen och till det här hör att Ralf Edström var en av Arnes bästa vänner då han lärde känna Ralf efter alla intervjuer han gjort med honom. Ralf och Arne skrev en bok ihop som hette ”En gör så gött en kan” och det var Ralfs memoarer när han var 25 år. Ralf spelade i PSV i Holland och Arne åkte över med jämna mellanrum och bodde då hemma hos Ralf i Holland.

Nu åter till telefonsamtalet som kom en fredagskväll i Stockholm och det var PSV Eindhovens klubbdirektör Ben Van Gelder som Arne hade träffat när han var över i Holland. Ben van Gelder ställer frågan direkt till Arne; ”du kommer väl imorgon?” ;”Nej”, svarar Arne vi har inte planerat att ha med något förutom nyhetsbilder från matchen” berättar han för PSV:s klubbdirektör. ;”Du måste komma för vi möter Ajax i seriefinal”, Arne hade inte reflekterat på samtalet utan undrar varför han måste komma. ;”Jo men det vet du väl att varje gång du varit här har vi vunnit och Ralf har lagt mål”, jag bjuder på resan om du kommer”. Arne kunde inte komma för han hade andra uppdrag för Tv-sporten, men så långt hade det gått för Alexander Lukas syndromet berättar Arne och skrattar.

 

Arne gjorde båda UEFA-finalerna när IFK Göteborg vann.

Arne berättar om när IFK Göteborg gick fram i UEFA-cupen, då var det Arne och Bosse Hansson som delade på kommentatorsuppdragen och då ringde IFK Göteborg fick Arne höra av en sekreterare på Tv-sporten senare. De frågade vem som skulle göra matchen, de är Bosse Hansson svarade sekreteraren; ”nej nej nej ni måste skicka Arne Hegerfors för den här matchen måste vi vinna”. Arne berättar att han gjorde båda UEFA-finalerna när IFK Göteborg vann.

 

Spelade fotboll med Frölundas hockeykillar.

De bästa ishockeyspelarna i Frölunda var också väldigt bra i fotboll och kunde kombinera båda sporterna. Arne spelade fotboll med Sura-Pelle, Lasse Lundvall, Ulf Sterner och en kille som Arne tror hette Gösta Ekman. Sura-Pelle blev också allsvensk fotbollsspelare med IFK Göteborg. På hockeylagets försäsongsträning hade hockeylaget ett eget fotbollslag som åkte ut och spelade och där var Arne med. Arne var enda ungkarlen i A-lagets fotbollstrupp så Arne fick åka med när hockeylaget var ute och spelade fotboll.

Ulf Sterner åkte Arne med och Ulf berättar Arne körde bil rätt snabbt. Arne fick åka med honom för det var ingen annan som vågade det. Det har varit många fantastiskt roliga händelser genom alla år berättar Arne. Frölunda är favoritlaget i hockey och IFK Göteborg i fotboll berättar han vidare.

Arne berättar om Bebben Johansson som var Arnes största fotbollsidol och drömmen var att bli lika bra som honom. Idag har Bebben och Arne väldigt bra kontakt och pratar via telefon några gånger i månaden. Arne hälsar på Bebben när han är i Göteborg och tvärtom berättar Arne. De är inte så friska idag, Bebben har blivit helt blind berättar Arne och Arne som efter en hjärtinfarkt och stroke fått problem med synen bl.a.

 

Gick från SVT till Canal Plus.

Arne slutade på Sveriges Television och började på Canal Plus. Sveriges Television tappade mer och mer av rättigheterna till andra kanaler och Arne fick ett erbjudande från Canal Plus. Det blev några år på Canal Plus och Arne berättar att de sa till honom att kommer du över till oss så köper vi premier League också. När Arne slutade på Canal Plus så frågade de Arne vilken match som han ville kommentera som den sista matchen.

Han valde IFK Göteborg-Gais som sin sista match dels för att han är Göteborgare och han tror att det är den första allsvenska match han såg någon gång på femtiotalet. Det kändes som ett bra avslut och det blev kolossalt uppmärksammat med hans avslutning.

Under hela dagen var det massor av journalister som följde Arne och efter matchen när han gick upp till Lasse Granqvist, sa Lasse att han trodde det var kungen som kom för det var så många journalister och säkerhetsvakter efter Arne. Arne blev även uppmärksammad under ishockey-VM i Helsingfors där Peter Jihde gjorde en halvtimmes intervju med Arne. Han berättar att det var en oerhörd uppmärksamhet och Arne blev väldigt smickrad och är fortfarande tagen av det när vi pratar om det.

 

Vad gör Arne idag.

Jag frågar vad han gör idag och Arne berättar att han gör en del webb-TV för Aftonbladet, Expressen och TV 4 bl. a. Jag frågar Arne hur han mår idag och han berättar att han inte är jättefrisk och han ser illa och äter en hel del tabletter varje dag för att det skall fungera.

Han tar en timmes promenad varje dag och det är oerhört viktigt för Arne att göra det.  Han vågar inte gå där det är trafik och mycket folk för han har svårt att upptäcka saker som kommer från vänster i tid.

 

Fick ”Stora Journalistpriset” 1992.

Arne har blivit hyllad flera gånger och 1992 fick han ”Stora Journalistpriset” och det är han väldigt stolt över. 2008 fick han ”Kristallens Hederspris ”och detta är de två största utmärkelserna han fått. Han har också fått TV-pris från olika tidningar som han har stående på hyllan i vardagsrummet. Det har gått oförskämt bra och har haft turen att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Han kunde inte haft det bättre.

Jag frågar Arne om det var någon skillnad att jobba på SVT eller Canal Plus och han säger att det var ingen skillnad och han trivdes lika bra på båda ställena. En liten skillnad som var kul var att Arne fick göra både sport och nöje i SVT och det blev både ”Kryzz” och ”Det kommer mera”. Det blev mindre tittare med att han gick till Canal Plus. Han gick från några miljoner tittare till några hundra tusen och Arnes äldre bror Sture sa till honom att; ”Nu slutar du att vara en man i publikens ögon och försvinner från rampljuset”.

Arne brydde sig inte om det utan var intresserad i första hand att göra de stora idrotterna. Han kunde stannat på SVT men ville göra premier League, allsvenskan och elitserien i hockey. Det blev mindre publik men det lustiga var berättar Arne att han blev kvar i publikens medvetande på någon sätt.

 

Markoolio frågar om Arne vill medverka i hans låt.

År 2000 frågar Markoolio Arne om han vill medverka i låten ”Mera mål” som blev det årets mest sålda skiva och detta var kul berättar Arne och han har en guldskiva hängande hemma på väggen. Helt plötsligt visste alla tjejer och grabbar om vem Arne var och frågade Arne om Markoolio när de träffade Arne.

Det var Markoolio som ringde Arne och Arne visste väl inte så mycket om honom utan frågade två av sina barn, dottern Anna och sonen Björn som då gick på Adolf Fredriks musikskola om detta och de tyckte absolut att Arne skulle medverka med Markoolio. Det blev succé. Arne har tre barn. Ett från första äktenskapet och hon heter Susanna och sedan från det pågående äktenskapet är det Anna och Björn och ett barnbarn som heter Molly.

 

Minnen från Lysekil.

Arne har väldigt goda minnen från Lysekil, dels när han var här med Ulf Elfving och Tommy Engstrand på semester i tidig ungdom. Det är svårt att tänka sig något vackrare än Lysekil, Smögen och Fjällbacka.

Lysekil är den större staden med de större möjligheterna. Arne förstår att hans gamla barndomskamrat Kent Olsson bosatte sig i Lysekil. Arne berättar att de är klasskamrater från Majornas läroverk i Göteborg och de åren Arne varit speaker för Musselloppet har Arne varit och hälsat på hemma hos Kent.  Arne tycker det är fantastiskt kul att få komma till Lysekil och få uppleva gamla minnen och finare sommarstad än Lysekil finns inte.

På väg till Lysekil passar Arne och frun Kerstin att hälsa på lite vänner. Arne berättar att det blir ett stop i Göteborg och där hälsar han på barndomsvännen Gösta Sjöberg och hans familj. Räkor är något Arne gillar och han minns från förra sommaren att de tog en liten promenad på kajen och köpte färska räkor. Den 2 augusti är Arne tillbaka i Lysekil och då lär ni höra en levande legends röst på Kungstorget.

Stort tack Arne för att du tog dig tid och för ett mycket trevligt samtal. Vi syns i sommar.

IMG_0965
Arne Hegerfors och Musselloppets skapare Ahlbin Gustafsson.

 

 

 

 

 

 

 

TV-laget kommer till Gullmarsvallen i Lysekil den 24 juli och jag fick en intervju med TV-lagets Patrick Ekwall.

Torsdagen den 24 juli kommer TV-laget till Gullmarsvallen i Lysekil och detta är ett samarbete mellan Lysekils FF och Slättens IK. Jag tog kontakt med Andreas Elfström som är ordförande i Slättens IK och som har jobbat med att få hit TV-laget till Lysekil. Jag tog också kontakt med TV-lagets Patrick Ekwall tillika känd sportjournalist som startade ett kändislag med nya profiler under 90-talet. Bengt Bedrup bildade TV-laget 1959 och samlade in pengar till både barncancerfonden och små idrottsklubbar i landet. Det är många kända namn som varit med och spelat i TV-laget som, Ralf Edström, Ulf Elfving, Micke ”Syd” Andersson, Bo Holmström, Bert Karlsson, Niklas Strömstedt, Martin Timell, Thomas Ravelli, Bosse Parnevik, Ronnie Hellström, Richard Herrey, Lars-Gunnar Björklund, Arne Hegerfors m.m.

1654996_622004781187204_629623509_o (1)
TV-laget. Foto: TV-lagets Facebooksida.

Andreas Elfström berättar att de skall möta TV-laget för att fira in samarbetet klubbarna emellan. Innan matchen kommer det att bli lite kringarrangemang på Gullmarsvallen och samtidigt kommer ungdomslagen från båda klubbarna visa upp sig i lite förmatcher. Efter matchen blir det bankett med spelarna och de som varit med och hjälpt till. Båda föreningarna ser fram emot matchen och evenemanget. Spelarna i de två olika föreningarna har redan börjat prata om detta som årets händelse. Andreas hoppas att detta kan locka storpublik till Gullmarsvallen för att underhållas och att samtidigt stötta föreningarna.

Jag tog också kontakt med Patrick Ekwall och ställde lite frågor till honom.

Hur kom det sig att du startade upp TV-laget igen?

-Jag startade inte upp det igen, Bedrups lag fanns kvar samtidigt i några år. Däremot fanns det ett önskemål bland många arrangörer att få se lite nya TV-profiler i en ny tid och då drog vi igång ytterligare ett lag som snabbt blev väldigt populärt. Och när Bedrups lag inte fanns längre var det bara vi kvar. Vi gör det för att vi tycker det är roligt och för att ge små föreningar en möjlighet att skapa en happening i mindre städer som de samtidigt kan tjäna lite pengar.

Bengt Bedrup kallade laget för ”Sveriges största ambulerande lekstuga”, kallar du laget för något speciellt?

-Det var ju snart 20 år sen Bedrups lag var i farten, så jag vet inte hur det var då. Vi har kul och det är klart att vi har barnasinnet kvar.

Detta är 18:e säsongen ni är ute och spelar. Har du något speciellt minne från någon match som du kan berätta om?

 – Alla matcher är lika minnesvärda eftersom alla har sin speciella charm. Vi har spelat i norrländska skogarna i små, små byar på 25 invånare inför tusentals åskådare, det är alltid speciellt. Men varje år så är det alltid roligast med vår 6-dagarsturné då vi spelar sex matcher på sex dagar i sex olika städer.

Den 24 juli beträder ni Gullmarsvallen i Lysekil. Har du varit i Lysekil förut och vad gjorde du här då?

-Jag har varit där en eller två gånger sommartid, men det var längesen senast. Mest som turist.

Laget blir inte klart förrän en månad innan första matchen, men har du någon drömspelare som du skulle vilja ha med i TV-laget?

-Diego Maradona hade varit kanon. Han hade fungerat på såväl som utanför planen.

Varför skall folk komma och se TV-laget på Gullmarsvallen i Lysekil?

-För att det är en trevlig happening för alla i familjen och för att stötta sin lokala förening.

Vad har du på gång just nu?

-Just nu planerar jag för sommarens fotbolls-VM och fem veckors jobb i Brasilien.

Stort tack Patrick och Andreas att ni tog er tid och berättade om den stora drabbningen på Gullmarsvallen den 24 juli. För er som funderar på att se Nationalteaterns Rockorkester i Havsbadsparken så kommer ni hinna med det också.

img_5548
Jag och Partick Ekwall i samband med TV-lagets match på Smögen förra sommaren.