Naomi Elander som de senaste åren bott i Lysekil har släppt flera låtar på Spotify

Idag på bloggen får ni träffa Naomi Elander som är född i Åmål, uppvuxen i Forshaga i Karlstad. Idag sedan ett antal år tillbaka bor Naomi i Lysekil på grund av att hennes mamma Åsa ville flytta hem till Lysekil igen. Naomis mormor och morfar var boende i Lysekil i många år.  Mamma Åsa driver sedan ett antal år tillbaka butiken Papaya här i Lysekil.

Naomi Elander

Naomi har släppt ett flertal låtar på Spotify och jag frågar Naomi var hon fått sitt musikintresse från?

– Det är från min pappa. Min pappa är från USA men kom till Sverige för att bli musiker. Han är från Butte i Montana. Han flyttade tillbaka till USA för cirka 4 år sedan.

Hur har ditt musikintresse utvecklats genom åren?

– Jag har fortsatt med musiken ända sedan jag var liten. När jag var liten skrev jag en massa olika raptexter på både svenska och engelska. Detta har utvecklats genom åren. Idag hjälper min pappa mig att skriva musik över telefonen. Vi pratas vid nästan varje dag och han skickar över texter till mig som han har och jag skickar låtar och texter till honom som jag gjort.


Hur vill du beskriva din musik som ligger på Spotify?

Jag vill gärna satsa på rhythm and blues. Det på Spotify är nog lite soul och R&B. Jag gillar det och även country. 

Du har släppt fyra låtar på Spotify kan du berätta om dem?

– Den första låten Too Good To Be True skrev jag i en jobbig period i mitt liv. Jag trodde inte att det skulle bli något av låten, men tack vare en musiklärare på skolan så blev låten av. När jag skrev denna låt bodde jag i Skåne.

De tre andra låtarna kom till när jag och två av mina bästa tjejkompisar åkte till Uppsala och jag jobbade i en studio. Det var Love Myself, Shut My Mouth och Reason To Lie.


Har du fler låtar på gång?

– Jag har ganska många låtar i bakfickan. Jag skulle egentligen varit hos min producent nu, men jag hinner inte eftersom jag flyttar till USA nu i början på september.

Hur kommer det sig att du flyttar till USA?

– Jag saknar min pappa så fruktansvärt mycket och så hoppas jag det blir lite av en nystart för mig. Sen har jag även släkt där som jag vill träffa.



Vill du fortsätta med musiken när du kommer till USA?

– Ja, verkligen. Jobba med pappa och skapa musik ihop med honom. Sen så skulle jag gärna vilja öppna ett bageri. Jag älskar att baka. Vi får se vad som händer. Jag skall börja studera när jag kommer till USA.

Hur är Montana?

– Montana är en delstat och Butte är själva staden där jag skall bo. Jag skulle tippa på att det är cirka 30 000 invånare. Det är en gammal gruvstad med berg och snö på bergstopparna.


När du tänker på Lysekil vad tänker du på då?

– Det finns en vik nedanför Dona. Där finns en liten stig som leder ner till Munkevik. Där är verkligen jättefint.



Lycka till fortsatt med musiken och flytten till USA.

Idag på bloggen får ni träffa Albert Hansson från Skaftö som tog hem segern i British Boys Amateur Championship i golf

Vi träffas ute på hemmabanan på Skaftö Golfklubb. Efter vinsten i Boys Amateur i Skottland så är han hemma några dagar på Skaftö innan han drar vidare till Helsingborg där han går andra året på riksidrottsgymnasiet. Han gick i skolan i Grundsund fram till sexan sen blev det Gullmarsskolan i Lysekil. Efter det så blev det gymnasiet i Helsingborg och där har Albert nu gått i två år. Idag på bloggen får ni träffa Albert Hansson.

Albert Hansson


Albert från Fiskebäckskil på Skaftö var den fjärde svensken som vann Boys Amateur. Vi träffas först ute vid Skaftö Golfklubb och sedan åker vi ner i Fiskebäckskil och vid föräldrahemmet i Fiskebäckskil så ber jag Albert berätta lite om sig själv. Vem är Albert Hansson?

– Jag är en kille från Skaftö som älskar att spela golf. Jag spelar väldigt ofta och tycker det är fantastiskt kul.

Hur startade detta med golfintresset?

– Det var när jag började förskolan och vi hade en golfdag med Mikael Kinhult som var tränare på Skaftö Golfklubb. Jag var 5–6 år och det var väl där intresset började för de flesta spelade golf då. Golfen på Skaftö var ett stort intresse för många och det blev lite av samlingspunkten för många som hade ett stort golfintresse på den tiden. 


Spelade pappa Leif golf då?

– Nej, han åkte mest skidor på vintrarna på golfbanan. Men efterhand som jag utvecklades så började pappa också spela. Nu älskar pappa detta med golfen.

Var Mikael Kinhult din tränare under åren på Skaftö Golfklubb?

– Mikael var min tränare tills jag var 12–13 år. Sen valde han att bli Marcus och Fridas tränare på heltid. Efter det så tränades jag av Marcus Björklund som nu är golftränare på Skaftö Golfklubb och varit det i fem år.


Minns du din första golftävling?

– Jag tror att min första tävling var på Torreby i Munkedal. Det var nio hål och pappa gick caddie. Det gick väldigt dåligt och jag minns faktiskt att jag sa till pappa att ta mig härifrån säger Albert och skrattar. Efter det så blev det flera tävlingar och det gick bättre och bättre.  




Hur gick tävlandet vidare efter det?

– Man börjar på distriktsnivå och spelar i Bohuslän. Det finns lite olika nivåer där. Efter det så blev det regional och då är man ungefär i Göteborgsområdet och spelar. Sista steget i Sverige är elit och då är det en tävling i hela Sverige för juniorer.

När kom du med i elit?

– Första tävlingen var när jag var 14 år och när jag var 15 år så blev det mer tävlingar. När jag var 17 år kom jag med i EM-laget i pojklandslaget. I år har jag har jag spelat i truppen och fått varit med på alla resor.


Hur har det gått i år?

– Vi var i Japan i juni och där tog vi brons i laget och jag vann den individuella tävlingen. Det var en väldigt cool resa. Men vi fick tyvärr inte se mycket av Japan på grund av pandemin. Vi fick en kväll i Tokyo och det var en upplevelse. 

Foto: privat.

Foto: privat.

Hur var golfbanorna i Japan?

– Jag har bara spelat på en golfbana uppe i bergen. Den var lite upp och ner, men en väldigt fin kvalité på banan.


Foto: privat.

Foto: privat.



Sen bar det av till Tyskland och Junior-EM, hur gick det där?

Jag och fem killar åkte till Tyskland och spelade. Vi spelade väldigt bra, men vi hade inte riktigt marginalerna på vår sida och förlorade i princip med ett slag mot England i semifinalen. Vi fick möta Frankrike i kvarten och där vann vi. I bronsmatchen mot Spanien så förlorade vi och slutade på en fjärdeplats.



Nu har du spelat i Skottland där du tog hem den anrika tävlingen British Boys Amateur hur känns det?

– Det var riktigt kul och jag tror inte jag riktigt har hunnit förstå det än.

Albert med priset han fick med sig hem efter vinsten i Skottland. Alberts namn finns på vandringspokalen som han fick hålla i men inte ta med sig hem.


Kände du av någon nervositet när du spelade?

– Ja, lite grann. Sista matchen var ganska lugn. Jag och Didrik Ringvall Bengtsson känner varandra mycket väl så det blev ganska avslappnat spel ändå. Jag kände mig lite nervös i slagspelet på första varvet för att kvalificera sig till matchspelsomgången. Jag spelade även särspel om att gå vidare till finalen och då var det nervöst.



Bästa golfbanan du spelat på?  

– Det var Carnoustie Golf Links där vi spelade finalen. Både för att det gick så bra och att det är en fantastiskt bra golfbana. Det är många stora tävlingar som gått där.



Hinner du ha någon fritid?

– Jag hänger med kompisarna och spelar gärna badminton på vintern ihop med Didrik som jag mötte i finalen i Skottland. Det är både bra träning och avslappnande från golfen.

Hur ofta hinner du komma hem till Skaftö?

– Det är lite olika. Från det att vi börjar skolan i augusti tills att vi slutar i juni så brukar jag åka hem några gånger till Skaftö. Jag försöker vara på Skaftö så mycket jag kan.

Albert med vackra Östersidan och Fiskebäckskil bakom sig



Nu har du två år kvar av gymnasiet. Hur går tankarna sedan när gymnasiet är klart? 

– Efter gymnasiet skall jag flytta till USA och gå på college i fyra år och sedan hoppas jag på att bli proffs och vara med i de största tävlingarna.



Hur ser golfsäsongen ut det närmaste?

– Nästa vecka skall jag spela Jacque Leglise Thropy som är en lagtävling mellan Europa och Storbritannien- och Irland. Sedan är nästa tävling i Sverige i Vänersborg där Onsjö Open spelas. En tävling på den svenska proffstouren moregolf Mastercard tour.


Vad är ditt mål med golfen?

– Mitt mål är att bli bäst i världen och vinna majors.


Här kan du se ett filmklipp från Alberts framgång i Skottland och vinsten i British Boys Amateur Championship i golf.

https://www.randa.org/articles/hansson-wins-all-swedish-battle-for-boys-amateur-glory?fbclid=IwAR2wV_cQE4bozEkPj6QmCtQbRaR6eVEg2o0tFhKQdIc9h25mD9l3I6_7Rzg

 Stor tack Albert för att du tog dig tid för en intervju.

Hans ungdomsdröm blev verklighet, Joakim Andersson blev proffs i NHL-laget Detroit Red Wings

Alla har vi väl en dröm och Joakim Andersson från Munkedal stora dröm var att bli proffs i NHL och han lyckades. Idag på bloggen får ni träffa Joakim Andersson som växte upp i Munkedal och blev proffs i ett av världens bästa hockeylag, Detroit Red Wings.

Joakim och Henrik Zetterberg. Foto: Privat.


Jag har träffat Joakim ett antal gånger och sista gången vi träffades så skulle han ha med sig pucken från sitt första mål i NHL, men det hade han inte. Då kom vi överens om att när hans karriär är slut så träffas vi och då skall jag få se pucken och de hockeytröjor han haft under sin karriär.

Vi har inte hört av varandra på några år förutom något sms då och då. Men nu när Joakims karriär är över så skickade jag ett sms till honom och sa att jag gärna ville träffa honom för ännu ett reportage på bloggen. Det gick någon vecka och sedan svarade han, och för några veckor sedan träffades vi hemma hos Jockes föräldrar där han har sina tröjor och klubbor från sin karriär.

Joakim och jag.

Karriären

Hemma hos Joakims föräldrar hänger de flesta lags tröjor som Joakim spelat i. När jag frågar om Munkedals tröja så har han ingen från den tiden. Men pappa Jan-Ove har tagit bilder på Joakim i Munkedals hockeytröja.

Foto: Privat.

Foto: Privat.

Munkedal BK, Tre Kronor J16, Frölunda J18 och J20

När han var 14 år började han spela med A-laget i Munkedal. Det blir även Tre Kronor och J 16 för Joakim. Efter att han gått ut nionde klass blev det hockeygymnasiet i Frölunda. 2005 och 2006 blev det J18 och J20 i Frölunda för honom. Det blev även U17 och U18 med Tre Kronor. 2006 blir det även premiär i Frölundas A-lag och spel i elitserien.



2006 – 2007 och 2007 – 2008 tar Joakim guld med Frölunda i JSM i J20 Superelit


Det blir två JSM guld för Joakim och hans Frölunda i J20 Superelit. Han tar även JVM-silver med Tre Kronor 2008 och 2009. Under tredje året i hockeygymnasiet blir han utlånad till Borås.

Foto: Privat.

2007 blir han draftad till NHL

Vi kommer in och pratar om när han blev draftad av Detroit 2007. Joakim var på plats i Columbus och berättar att det var både häftigt och nervöst. Han satt där och väntade och som 88:e spelare blir han draftad av Detroit Red Wings.

Alla lagen hade varsin plats nere på rinken och Joakim fick gå ner från läktaren till rinken och hälsa på alla i Detroits ledning. Joakim berättar att man sitter där och väntar och funderar vem som kommer att välja honom. Samtidigt berättar han att han hade Detroit som favoritlag innan så för Joakim var detta helt fantastiskt

Utematchen på Ullevi

2009 var det utematchen på Ullevi mot Färjestad som Frölunda vann med 4–1. Under här ser ni tröjan från den matchen.



2010 börjar den stora resan till Detroit

2010 skrev han under kontraktet med Detroit och som nybörjare skriver man på ett standardkontrakt på 3 år som är ett tvåvägskontrakt. Dels så är man knuten till Detroit, dels till farmarlaget Grand Rapids Griffins. Det blev först ett träningsläger för Joakim när han åkte över 2010 och efter det så formade de laget.


Hela sitt första år spelade Joakim i farmarlaget och det var en omställning berättar han. Dels så var han ensam svensk och i ett nytt land. Under den andra säsongen 2011 får han chansen att spela fem matcher för Detroit Red Wings.

Grand Rapids Griffins. Foto: Privat.

Debuten i NHL. Foto: Privat.

NHL Winter Classic mot Toronto 1 januari 2014

Joakim visar upp tröjan från utematchen mot Toronto som spelades på Michigan Stadium i Ann Arbor. Maple Leafs vann då med 3–2 efter straffar inför en rekordpublik på hela 105 491 personer.


Vilka minnen har du från matchen?

– Det var häftigt. Gammaldags hockey utomhus och jag minns att det snöade. Det var mycket svårspelat och väldigt kallt. Fast jag har för mig att vi hade en viss värme i båset.

Foto: Privat.

Foto: Privat.

Foto: Privat.

Foto: Privat.

Hela familjen var med och såg matchen, hur var det?
– Hela upplevelsen med att hela familjen var där, med mamma, pappa och bröder. Vi var där redan dagen innan. Samtidigt var det över 100 000 personer på läktaren. Jag har inte så mycket minnen från matchen utan mer hela den upplevelsen som var så häftig.

När du tänker på Detroit Red Wings, vad tänker du då. Är det någon speciell match du minns?

– Ja, det är klart att debuten var mycket speciell. Det är det man drömt om sedan man var en liten knatte, och så fick man uppleva det ögonblicket i verkligheten.

Minns du hur du fick reda på att du var uppkallad till Detroit för spel?

– Curtis Fraser, som då vår tränare i Grand Rapids Griffins, var den som berättade det för mig. Jag minns inte riktigt om det var innan, under eller efter träningen. Men det blev alla möjliga känslor efter att jag fick reda på det. Dagen efter skulle jag få spela i Detroit Red Wings. Jag minns i när man kom in i omklädningsrummet, med Lidström, Zetterberg och Holmström alla andra stjärnor.

Joakim på en av pelarna i hemmaarenan i Detroit. Foto: Privat.



Blev du väl mottagen?

– Absolut. Jag hade träffat allihop innan på campen innan NHL starten, så jag hade pratat med dem innan.


Kunde du sova den natten?

– Jag minns inte om jag gjorde det, säger Joakim och skrattar.


Minns du vem ni mötte i din första NHL-match?

Det var St. Louis den 28 december 2011. Annars minns jag inte så mycket av matchen, men det beror nog på att man var så fokuserad på att försöka göra allt rätt.

Foto: Privat.

Första NHL-målet

Äntligen får jag se pucken som Joakim gjorde sitt första mål med i NHL. Den 15 februari 2013. Vilket fantastiskt minne att ha. Det blev ett antal mål i NHL av Joakim.

Joakim med tavlan med den pucken som han gjorde sitt första NHL-mål med.




Sen blev det en lockout i NHL 2012 – 2013, vad gjorde du då?

– Då spelade jag i Grand Rapids Griffins tills lockouten var slut. Sen var det tillbaka till Detroit och det var väl då jag var med som ordinarie spelare i truppen.

Sen gick vi till slutspel och slog ut Anaheim i första rundan i en sjunde och avgörande match. Efter det mötte vi Chicago i andra rundan och där blev det också en sjunde avgörande match som vi tyvärr förlorade i sudden. Då var vi som lag med och tävlade med de bästa. Det var en häftig vår.

När vi åkte ut så fick jag och några andra åka ner och fortsätta slutspelet med Grand Rapids Griffins i AHL. Där vann vi hela mästerskapet så det blev en lång säsong med hockey in på sommaren. Det var en grym upplevelse att vinna AHL.

Foto: Privat.


I NHL, var det någon speciell spelare som var extra kul att möta eller som man hade respekt för

– Ja, men det var det absolut. I den rollen som jag hade och spelade i många defensiva situationer så fick man studera hur motståndarnas stjärnor spelade i powerplay med mera. Jag minns ju Bäckström och Ovechkin i deras powerplay och Sidney Crosby med mera.

Patrice Bergeron i Boston var ruskigt bra på allt och han imponerades jag alltid av.


När du mötte svenska spelare i andra NHL lag var det bara gliringar eller pratades ni vid?

– Jag mötte en del som jag spelat ihop med i Frölunda som junior och i juniorlandslaget. Under matchen så blev det full fokus på den, men det blir lite speciellt. Det är många som tampas om att få spela i NHL och så möts vi där.

Vissa bestämde vi träff med. Oftast kom man in dagen innan och vissa gick man även ut och käkade med. Eller så tog man ett snack efter matchen.



Det var inga hard feelings efter matcherna?

– Nej, men efter vissa matcher kanske man inte var så glad att träffas, säger Joakim och skrattar

Foto: Privat.

2015–2016 blir den sista säsongen för Joakim i NHL med över 200 matcher med Detroit

Efter NHL blir det Örebro. I Örebro blir det operation av skadade höfter och inget spel under första säsongen. Sen är han tillbaka och spelar, och 2018 skriver han på för HV 71 där det blir spel i två säsonger.

Blir värvad av av det finska laget Kouvolan KooKoo.

Efter HV 71 så blir Joakim värvad av det finska laget Kouvolan KooKoo, men det blir inget spel där på grund av att Joakim känner av den krånglande höften och väljer i stället att avsluta sin fantastiska karriär.

Idag bor han och familjen i Uddevalla och Joakim har efter ett liv som hockeyproffs börjat jobba på ett vanligt jobb.

Nu när du gått i pension från hockeylivet vad är det du kommer att minnas från din karriär i NHL med mera?

– Det är så mycket. Slutspelsmatcherna var väldigt häftiga. Speciellt första året när det blev så långa serier i slutspelet med en sjunde och avgörande match i NHL. Första matchen och första målet de minns man. Man kanske inte minns alla speldetaljer utan det är själva upplevelsen man ser tillbaka på och minns.

– Utematchen med all den publiken, det var fantastiskt att få vara med på.
Jag tycker även frölundatiden var speciell, när jag fick komma upp och spela med Niklas Andersson, Kallio och de andra och det var lika stort det med idoler som man sett upp till. Det har varit många roliga saker i karriären. JVM var också häftigt att få spela. Jag fick även spela en landskamp med Tre Kronor som senior.

Stort tack Joakim för att du ställde upp på intervjun och stor tack Christina och Jan-Ove för lån av foton och att jag fick komma och hälsa på er och tusen tack för god fika.