Harri växte upp i Lysekil. Spelat hockey i Viking men de som hade ett intresse för bowling i Lysekil känner nog igen Harri därifrån. Intresset för båtbyggandet började på Marinplast i Kungshamn 1985.
Han har även jobbat på Lysevarvet i Lysekil och för Lars Tengberg nere vid Valbodalen. Han har även hunnit med att jobba i Norge ett antal år med båtar innan han kom in på detta med fasad och glas även detta i Norge som han jobbade med i några år. När vi träffas i Kvänum så är även fästmön Ylva Berggren med och pratar om deras satsning med båtbyggandet.
Harri Styf och Ylva Berggren framför lokalerna i Kvänum.
Ville skaffa eget
Harri fick ett samtal om att börja jobba med båtbyggande igen och efter 1 ½ år så fick han erbjudandet att köpa rörelsen med formar och allt. På platsen har det bland annat tillverkats Sandö båtar. Samtidigt köpte han formarna till Greatline som ägdes av en annan kille från Lysekil, nämligen Lars Tengberg. Nu driver Harri företaget Båtbyggarna i Väst AB.
Samarbetar med ett norskt båtimport företag
När jag hälsade på Harri höll han på att färdigställa en Greatline beställd av Båtförmedlingsföretaget Oslo Båtimport med leverans om någon vecka. Därefter görs båten på beställning.
Allt börjar med att han vaxar formen till båten och sedan lägger han på gelcoaten som används som skyddande yttre skikt i konstruktioner av fiberarmerade härdplaster. Efter att det härdat så börjar man plasta ovanpå gelcoaten. Harri bygger båten helt från grunden. Det tar lite tid berättar Harri och skrattar. Harri har hjälp av en anställd som är alltiallo. Under här kan ni se ett flertal foton på hur bygget av den nya Greatline framskridit.
Nytt projekt Ashanti 32
Harri jobbar med ett helt nytt båtprojekt som byggs av en omgjord modell av märket Coronet. Harri håller på att göra iordning formen till den nya båten som skall byggas. Tipset fick Harri från sin kompis Lasse Karlsson från Munkedal som är pluggbyggare som också är med i detta projekt. Det var en norrman som hörde av sig om de kunde bygga formar och börja tillverka denna båttyp som får namnet ”Ashanti 32”
Så här såg den gamla Coronet båten ut som inte tillverkas längre.
Tanken är att kunna tillverka 20 båtar om året. Båten kommer att vara över 9 meter lång och över 3 meter bred och kommer även att innehålla liggplatser och toalett. Båten kommer även att ha soldäck. Detta kommer att bli Harris framtid där han också får en kille som går in som samarbetspartner i detta nya projekt. Hela båten skall monteras i Kvänum, Edsvära i Vara kommun med motorer och allt.
Flera lokaler och båtar
Vi går vidare till nästa lokal och där står fästmön Ylvas båt som är en Sandö Artic 840SO Den är till salu för Ylva tyckte den var för stor för henne att använda. Sandö Artic 840SO har liggplatser, toalett och på badbryggan finns det även en dusch.
Greatline 230 WA
Bredvid Ylvas båt stor en Greatline 230 WA med en 400 hk snurra på. Den ägs av en kund och Harri skall sätta in bogrör som gör att man även kan styra båten via fören. Denna båt har Harri plastat.
Tack Ylva och Harri att jag fick hälsa på er i Vara. Det skall bland annat bli spännande att få följa byggandet av den nya modellen Ashanti 32.
Idag den 6 juni var det stor invigning av de nya stadspromenaderna i Lysekil med sång, modevisning, ansiktsmålning, försäljning av fika och trevligheter i Lysekils stadspark. stadspromenaderna i Lysekil invigdes av ingen mindre än Viveca Lärn.
Några dagar innan invigningen skulle vara så tog jag en sväng till turistbyrån i Lysekil och träffade där Maria Kilbo som ansvarar för turistbyrån och praktikanten Viktoria Drottz som tillsammans med den andre praktikanten Svante Karlsson gjort detta projekt färdigt med stadspromenaderna. Detta resulterade i en intervju med Maria Kilbo och Viktoria Drottz.
Viktoria Drottz, Maria Kilbo och Svante Karlsson.
Lite historik.
Den 7 juli 2008 tror Maria Kjellsson som idag är vd på Gullmarsstrand att de startade detta med stadspromenaderna. Maria jobbade på turistbyrån här i Lysekil och hade kontakt med en kille som hade ett tryckeri i Brastad som hette Simap. Han som ägde detta hette Inge Josefsson och var orienterare.
Maria berättar att Inge och hon gjorde detta projekt tillsammans. De utgick från den stora stenen som står mittemot Lysekilsposten. Sedan markerade de på olika ställen i Lysekil med skyltar och färger och gjorde en karta. Kartan sålde de för 10-15 kronor styck. Där startade stadspromenaden en gång i tiden.
Idag är den tillbaka i en modernare stil och jag frågar Maria Kilbo som är ansvarig för turistbyrån hur det kommer sig att detta togs upp igen?
– Det har funnits fyra stadspromenader tidigare och då var det en röd, grön, blå och en gul. Förra året när jag började här kom det flera personer in och frågade var de fina stadspromenaderna tagit vägen som fanns förr. Folket som frågade berättade att det fanns en sten nere vid taxi som hade en skylt med de fyra stadspromenaderna.
Jag blev väldigt nyfiken på vad detta kunde vara och funderade ett tag och kom på att detta är något som gör att folk är aktiva i Lysekil.
Hur gick du vidare sedan?
Jo, min tanke var att vi måste rusta upp dessa stråk på något sätt. Men samtidigt hade jag ingen aning hur jag skulle gå till väga, men kände att detta var ett projekt som jag verkligen ville få igenom.
Hur fick du reda på lederna?
– Anethe Larsson, min kollega, hade någonstans ett minne av att dessa leder fanns i en folder som hon senare hittade.
Vad hände efter det?
– Det blev höst och vi fick förfrågan att ta emot en praktikant som läser till destinationsutvecklare i Uddevalla. Min första tanke var att detta kunde vara ett bra projekt för praktikanten att syssla med. Viktoria Drottz heter praktikanten. I samband med detta så fick vi ännu en förfrågan att ta emot en praktikant som tidigare jobbat på ett tryckeri och nu kändes det som allt bara föll på plats med dessa två praktikanter. Den andre praktikanten är Svante Karlsson.
Hur gick ni vidare efter det?
– Jo, det började i februari så vi sammanförde dem och jag berättade för dem hur jag hade tänkt mig det hela. Jag bad dem att fysiskt gå ut och undersöka lederna och se hur markeringar och annat ser ut. Jag gav dem olika önskemål och tankar på vad de kunde göra.
Samtidigt har stadsbilden ändrats i Lysekil så det blev även att de drog om lite leder. Under tidens gång har projektet vuxit jättemycket och är idag ett samarbete mellan Lysekils Turistbyrå, Lysekils kommun samt det av EU finansierade Interreg-projektet ”Urban Platsinnovation”. Samarbetet har fungerat väldigt bra, vilket vi är väldigt glada och tacksamma för.
Vi har också fått mycket positiv feedback från våra företagare i kommunen vilket sporrat oss ännu mer!
Vidare så fick jag också en intervju med en av praktikanterna som heter Viktoria Drottz.
Vem är Viktoria Drottz?
– Jag har bott i Lysekil i 2 ½ år och läser en yrkeshögskoleutbildning i Uddevalla och som heter Affärsutvecklare Turism. Där har man praktik i tre månader både år ett och två. Detta är mitt första år och då sökte jag till Havets Hus, men av en ren slump så hamnade jag på turistbyrån.
Hur kom du in på projektet på stadspromenaderna?
– Jag fick börja min praktik med att ta mig an stadspromenaderna och efter en vecka så kom ännu en praktikant, Svante, och vi har jobbat ihop med detta projekt sedan dess.
Efter några veckor tog vi kontakt med Cia Säll på Näringslivsenheten. Då beslutades det att det blev ett interreg-projekt med ”Urban platsinnovation” och nu växte projektet rejält.
När började du din praktik?
– Jag började i februari och har bl.a. jobbat med detta projekt i tre månader och det har varit så kul!
Vad har hänt under resans gång med projektet?
– Vi började med att gå runt och inventera lederna och det var ganska många ställen där det var trappor och trånga passager. Detta ville vi ta bort för att öka tillgängligheten för alla. Leden runt Stångehuvud har fått var som den är, och vi har istället hänvisat till en alternativ väg.
När det gällde skyltningen fanns det några olika förslag. Det enklaste och billigaste hade varit att sätta på nya klisterlappar på de befintliga. Men kommunen fastnade för förslaget med aluminiumskyltar, som är de mest långsiktigt hållbara alternativet och estetiskt tilltalande.
Berätta om de olika lederna?
– Det finns fyra olika promenader som är utmärkta med olika färger och symboler. Efter det så gick Svante och jag till kommunen och hämtade en karta så vi fick ändrat lederna som vi ville att de skulle vara.
Nyhet är att man ska kunna följa promenaderna på sin dator/smartphone. Promenaderna presenteras där som kartor med klickbara punkter där sevärdheter presenteras i text och bild. Vi har även gjort tipspromenader för barn & vuxna som kommer vara i bruk under sommaren. All text kommer att finnas på svenska, engelska och arabiska då de är de vanligaste språken i Lysekil idag!
Syftet med detta projekt är att göra Lysekil stad mer attraktiv och intressant för boende och besökare. Genom dessa promenader vill vi lyfta fram olika stadsdelar och miljöer och på så sätt skapa en intressant varierad upplevelse av Lysekil.
Den kortaste leden är 1,9 km och sedan är de andra 3,7 km, 4 km och 5,5 km. Den på 5,5 km går ner mot Valbodalen.
Jag har hört talas om att det kommer att bli ett rabatthäfte, stämmer det?
– Ja, det stämmer. Vi ville ha med handlarna och även aktivitetsbolag i kommunen så att man kan locka kunderna till våra affärer i centrala Lysekil.
Rabatthäftet och svarstalongen till tipspromenaden för de vuxna kommer att kosta några kronor. Samtidigt kommer vi att dra en vinnare varje månad som kommer att vinna ett pris. Pengarna vi får in på sålda häften kommer att återinvesteras i handlarna som är med i rabatthäftet.
Svante har gjort en logga till stadspromenaderna som ni ser på bilden här under.
Den 6 juni på nationaldagen blir det invigning och ni har fått med Viveca Lärn på att inviga stadspromenaderna.
– Ja, vi tänkte att vi ville ha med en kändis och då passar Viveca så bra för hon är så starkt förknippad med Lysekil och folkkär. Viveca är Lysekil. Samtidigt har Viveca släppt sin nya bok ”Halta Hönans Hotell” som hon kommer att signera i stadsparken på invigningen.
Som sammanfattning till projektet berättar Viktoria att det är: fyra promenadleder med sevärdheter med bild och text på olika språk. Tipspromenad för både barn och vuxna där det inte är några frågor i barntipset utan mer upplevelse att man t.ex. får hitta svaret som att räkna trappsteg eller hur många portar har kyrkan m.m. Rabatthäftet är viktigt för det är centrumutveckling då vi hoppas att de ska leda till ökad handel. Det finns tre ledord och det är integration, tillgängligheten och centrumutveckling.
Jag passade också på att ställa några frågor till Viveca Lärn som var den som invigde stadspromenaderna.
Hur känns det att få inviga stadspromenaderna?
– Det känns hedrande och roligt att få inviga stadspromenaderna. Jag har vistats mycket i Lysekil sedan 25 år tillbaka och har många smultronställen både i centrala stan, på Slätten, Gamlestan och hamnen förstås. Bara att gå på hamnsidan från Grötö till Pinnevik (utan att tvingas runda Burmans som man gjorde förr) är en upplevelse jag unnar mig dagligen utöver min ensliga morgonrunda på Stånge huvud. Mitt hjärta är alltid i Lysekil, oavsett var jag befinner mig. Därför känner jag mig så hedrad av inbjudan.
Minns du stadspromenaderna när du bodde i Lysekil?
– Jag minns anslagstavlorna i hamnen, men då hade jag bott så länge i Lysekil att jag hittat mina egna favoritvandringar. Däremot gick jag med glädje naturvandringarna på Stångehuvud, kulturvandringarna i Gamlestan och sommartid gick jag på visningar i Curmanska villan.
Det finns en led runt Stångehuvud och den antar jag att du vandrat några gånger? – När jag är i Lysekil vandrar jag på Stångehuvud varje morgon oavsett väder och årstid. Det är en ny upplevelse varje gång. Mäktigt!
Kan du beskriva känslan för de som aldrig varit i Lysekil hur det är att gå ut till Stångehuvud och titta ut över klipporna och havet?
– Jag kan försöka, fast upplevelsen är näst intill obeskrivlig…fascinerande, farligt och drabbande. Vindarnas kraft är aldrig tydligare än här. Havets skiftningar i färg och form är fullständigt förtrollande. Och de rosa granitklipporna som lyckligtvis räddades av Calla Curman. Växter och djurliv. Varje vandring på Stångehuvud känns som den första.
Invigning av de nya stadspromenaderna i Lysekil 6 juni 2016.
Invigningen började med lite musik. Efter det kom Maria Kilbo, Viktoria Drottz och Svante Karlsson upp på scenen.
Viktoria och Maria berättade lite om stadspromenaderna och Svante fanns bredvid scenen vid ett bord och berättade om hur det fungerade för folk som ville promenera.
Efter det så var det dags för Viveca att ta plats i Parksnäckan i stadsparken. Viveca Lärn berättade om tolv smultronställen som hon har på dessa stadspromenader. Hon berättade även att hon hämtat all inspiration till sina böcker om Saltön här i Lysekil. Viveca läste också ur sin senaste bok ”Halta Hönans Hotell”.
Viveca berättar om alla solnedgångar hon sett som i Key West i Florida som skall vara så berömd och även i Grekland och Cape Town och sett solnedgångar men det finns ingenting som slår solnedgången i Norra Hamnen i Lysekil.
Under invigningen så hurrar alla ett fyrfaldigt hurra och Viveca klipper bandet. Efter Vivecas invigning blir det lite musikalisk underhållning igen och därefter är invigningen över.
Här är Viveca med saxen och gör sig redo att klippa bandet.
Efter det lämnar Maria Kilbo över en bukett blommor till Viveca. Nästa programpunkt var modevisning från Team Sportia.
1964 startade Slättens IK en dansbana nere i Valbodalen. Där har både Jerry Williams, Hep Stars och många andra uppträtt. Jag träffade de två herrarna som var delaktiga i detta och det är Göran Carlsson och Jan-Erik Jansson från Lysekil.
Göran Carlsson och Jan-Erik Jansson.
Det hela startade en midsommarafton 1964 berättar de. Fast redan tidigare så byggde man den första dansbanan i Malmens Hage. Där uppträdde bl.a. Zarah Leander som hade ett gage på cirka 3000 kronor berättar Göran och Jan-Erik. Hon bodde över här i Lysekil och de minns att det var ett riktigt skitväder den kvällen.
Det började med dans på midsommarhelgen i Valbodalen.
Allt startade en midsommarafton 1964. Dagen efter på midsommardagen var det också dans. Troligtvis så var det först 1966 som de kom igång med torsdagsdanser förutom midsommarafton och midsommardagen. Danserna lockade storpublik. Det fanns inga avspärrningar utan det var en öppen yta med en scen. Scenen var byggd av PLM-lämmar av trä. Göran berättar att Ulf Lundgren var en av hjärnorna bakom detta. Ulf var ledaren och jobbade på PLM.
I Lysekilsposten från 1964 fanns denna annons om premiären i Valbodalen. Man ser även att Lysekils Folkdanslag medverkar i Valbodalen. Göran berättar att första året var dansen lite längre ner i Valbodalen men flyttades upp i trädungen lite längre upp. De båda dagarna blev succé med över 2000 besökande.
Annons från 1965 med vad som händer midsommarafton och midsommardagen i Valbodalen.
Köpte den gamla dansbanan som fanns i Häggvall.
Göran och Jan-Erik var och köpte Häggvalls gamla dansbanas scen och fraktade ner den till Valbodalen. Det fanns ett litet omklädningsrum vid scenen fast allt var ganska primitivt. Inge Dahlgren fixade med ljudet berättar de vidare.
1966 var Snoddas en av artisterna på midsommarafton i Valbodalen. Detta året infördes troligtvis även torsdagsdanserna.
Samma år var det dags för tre kvällar på raken i Valbodalen. Torsdagen den 21 jul startade det med Douglas Holmsteds Orkester och på scen var det ingen mindre en Emile Ford. Han drog stor publik och de tjänade 11 000: – den kvällen och det var mycket pengar på den tiden berättar Göran. Dagen efter var det Douglas Holmstedts Orkester och senare på kvällen uppträdde Gothlands Får. Dagen efter den 23 juli var det Bengt Åkes populära Orkester med Carl Anton senare på kvällen.
Midsommarafton 1967 så gästade bl.a. Harry Brandelius och Fabulous Four Valbodalen. På midsommardagen var det fint besök från Danmark med The Lollipops.
Åkte på möte med Folkparkerna för att boka artister.
Göran och Jan-Erik minns att de var på möte med Folkparkerna för att se vad för artister de skulle boka till Valbodalen. Torsdagskvällarna var oftast artisterna billigast och därför bokade de flesta av artisterna till torsdagskvällarna i Valbodalen.
Inga avspärrningar.
Problemet var att det fanns nästan ingen väg ner på den tiden till Valbodalen. De var tvungna att sätta upp stoppljus uppe vid elverket och nere vid valbodalen för vägen var så smal att bara en bil fick plats på vägen berättar Göran. Det fanns tombolor och kiosk med varmkorv. Insläppet var vid ett bord där de tog betalt för inträdet. Men det fanns inga avspärrningar eller något liknande.
Torsdagen den 6 juli samma år var Bruno Glenmarks Orkester, Ann-Louise Hansson, Lars Berghagen och Kardborrarna i Lysekil och valbodalen.
Den 11 juli som var en tisdag så var det musik med Bo Hasslöfs Orkester och kl. 22:00 var Dee Jays på scenen. 18 juli var det Trio me`Bumba som uppträdde och lite senare den kvällen upträdde även Scandinavian Five i Valbodalen.
Jan-Erik och Göran berättar att de hade kille som ville vara vakt. De sa okey till honom. Kvällen han skulle börja jobba så hade det bara gått en halvtimma när han kom fram och frågade vad han skulle göra av all sprit han samlat in. Han tyckte inte att de skulle få dricka sprit i Valbodalen på dansen och skulle lämna tillbaka den när dansen var slut. Det var aldrig några problem på danserna utan de flöt på bra.
Den 25 juli 1967 var Hep Stars på besök och som förband spelade Lysekilsbandet Tommy Thörns Orkester. Tommy Thörns bestod av Tommy Thörnblom på tenorsax, Jan-Olof Carlsson på trumpet, Bosse Johansson på gitarr och sång, Bosse Johnsson vikarierade för Ronny Johansson på bas och Lasse Sjögreen på trummor. Tommy tror att det slogs publikrekord den kvällen i Valbodalen.
Slamkreepers eller Slam Creepers som de hette gästade också Lysekil och där ingick Björn Skifs. Gruppen bildades 1963 och höll ihop till 1969 enligt deras hemsida. Jag har faktiskt försökt att få kontakt med Björn Skifs om han minns denna spelning men har inte fått något svar.
Midsommarafton 1968 var det Little Gerhard som gästade Valbodalen i Lysekil. Jag vet inte om han kallades Lille Gerhard eller om det blivit ett tryckfel. I annonsen längst ner kan man se att Shanes var bokade till Valbodalen den 27 juni.
Hootenanny Singers var också och spelade i Valbodalen.
Jerry Williams gästade också Valbodalen och det kan tänkas att det är just den Eva Rydberg som medverkade genom att dansa på scenen i Valbodalen.
1969 avtar dansandet i Valbodalen. Det blir dans på midsommarafton med bl.a. Schytts Orkester.
Efter det blir det en dans 10 juli men sedan hittar jag ingen information om att det var någon mer dans detta året.
Året 1970 verkar vara sista året som de har dansen i Valbodalen.
Många kända artister i Valbodalen.
Cornelis Vreeswijk ville de boka till Valbodalen men någon sa nej och året efter slog han igenom berättar Jan-Erik och Göran.
Det var många av de kändaste artisterna som var på plats i Valbodalen. Ann-Louis Hansson, Harry Brandelius, Carl-Anton, Hep Stars, Björn Skifs med Slam Creepers, The Lollipops, Emelie Ford, Starlighters med Little Gerhard, Lasse Berghagen, Georg Adelly, The Ranchmen, Snoddas, Fabulous Four, The Country Four, Cyclones, Shanes, Jerry Williams och Tommy Thörns från Lysekil m.m.
De tror att de slutade med danserna för att det bar sig inte i längden. Alla jobbade ideellt för klubbens bästa. Det här med att ordna med artisterna var mycket roligt berättar Göran och Jan-Erik och det blev en hel del roliga år med dans i Valbodalen tilläger de. Stort tack till Göran och Jan-Erik för att ni ställde upp på en intervju. Jag har försökt att hitta foton från dansbanan i Valbodalen men har inte lyckats med detta. Tänk vilken nöjesmetropol Lysekil var redan på den tiden.
Det kan tänkas att det var mer danser i Valbodalen. Minns du något så får du gärna maila mig på glicko.me@gmail.com och skulle någon ha foton från Valbodalen så får ni gärna höra av er till mig. Gott Slut och Gott Nytt År!
