Minns ni Adrian Nordenborg som dök upp här i Lysekil i en kajak i september. Han var ute på en långfärdstur i en kajak som han lånat av en kompis

Minns ni Adrian Nordenborg som dök upp här i Lysekil i en kajak. Han var ute på en långfärdstur i en kajak som han lånat av en kompis. Familjen Jönsson var ute och gick längs kajen här i Lysekil när de hör någon ropa från vattnet. Det var Adrian som hejade på dem. Tack vare familjen Jönsson så kom jag i kontakt med Adrian som skickade lite foton och text från hans resterande kajaktur i Bohuslän. Hela turen varade i 33 dagar och den 30 september anlände Adrian till Göteborg.

Adrian Nordenborg i Lysekil.

Här kan ni läsa om när Adrian kom till Lysekil i kajaken. Länk.

Bilderna i Adrians berättelse här under har Adrian fotograferat på sin tur med kajaken.

I höstas kom Adrian hem på sitt äventyr i kajaken som startade i Grönemad intill Grebbestad där han var ute och paddlade med några vänner. Efter helgen åkte kompisarna hem till sina jobb. Eftersom Adrian inte hade några ”måsten” längre så frågade han sin vän Martin Liljegren om han kunde få låna hans kajak och se sig om här i Bohuslän på väg hem till Göteborg.

Passerade Lysekil på sin kajaktur

Adrian provianterade i södra hamnen i Lysekil där var det soligt och vindstilla men ute till havs blåste det desto mer. Planen var att söka lä från kommande dagars oväder med kraftiga västvindar genom att runda Orust på insidan. Adrian tog därför sikte på det lilla sundet mellan Lindholmen norr om Skaftö för att sedan ta sig vidare genom Strömmarna förbi Bassholmen till St. Harholmen i Koljöfjorden, där han kände till en hyfsat vindskyddad tältplats.


Fyllde på med matvaror i Lysekil

När Adrian hade fyllt på kajaken med matvaror här i Lysekil och sedan paddlade ut i Gullmarn, då pressade vågorna på från väster och vindarna hade ökat till styv kuling. Kajaken for fram i ett rasande tempo och den kändes väldigt lättpaddlad. Helt plötsligt kom det en stor skummande våg snett bakifrån som vräkte omkull Adrian och den fullastade kajaken. När han hamnade under vattnet då blev allt tyst och lugnt. Kepsen hölls kvar på huvudet under regnjackans kapuschong men vreds lite åt sidan. Adrian säger; ”Av någon anledning hade jag sinnesro att rätta till kepsen under vattnet. Sedan lyckades jag bryta upp kajaken trots att jag välte på fel sida”.

När han tidigare tränat på eskimåsvängar, då brukar han alltid välta åt babord men nu hade han kapsejsat på styrbord sida. Till sin stora glädje lyckades han få upp kajaken på rätt köl igen utan att få in mer än ett par deciliter, vatten i sittbrunnen under kapellet. Annars kunde det ha blivit en lång simtur med tanke på att han befann mig mitt ute på Gullmarn med ungefär en kilometer till land på varje sida.

Som i eufori paddlade han raskt vidare mot norra spetsen av Skaftö. Då kom två vindsurfare farande utrustade med hjälmar, i full fart på havsytan. Medan de svischade förbi ropade Adrian: Hur mycket blåser det? Då skrek den ene surfaren tillbaka; ”15 sekundmeter”.


En nostalgitripp

De kommande dagarna blev lite av en nostalgitripp för Adrian, eftersom han jobbat på Klostergårdens kollo i Dragsmark, 11 somrar i rad. Det var ungefär femton år sedan han var där senast och han blev glad över att se att den fina lägergården fortfarande används av Göteborgs Stad för läger- och kolloverksamhet.

Slog läger på Stora Harholmen

Första natten slog han läger på Stora Harholmen och följande natt tältade han i Sandviken på Hjältön. Där fann han ett stort bestånd med gula kantareller som han fräste i smör över lägerelden. Mixade svampen i kastrullen med kikärtor, hackade morötter, brynt gul lök, en vitlöksklyfta, en buljongtärning, lite svartpeppar, krispig vitkål och en burk med majskorn. Det blev riktigt smarrigt.


Paddlar vidare

Färden gick vidare. Med vinden i ryggen tog det bara en timma från Hjältön innan det blev dags för nästa strandhugg på den ”gamla Hajkön”, Tviklippan utanför Vindön. Den var sig lik och frambringade många goda minnen med glada barn som fiskade, badade från klipporna, sång och korvgrillning runt lägerelden.

Slog läger vid Oxholmen

 Adrian paddlade vidare och reste sitt tält på den lilla fina ön Oxholmen utanför Ulvesund/Ljungskile. Där mötte han Johan som sköter om och håller ordning på huset samt ön, som ägs av en tysk familj med tre restauranger i Frankfurt. Tyskarna hade tydligen inte åkt till Sverige och sin ö på hela sommaren på grund av Covid-19.

Besökte många platser under sin kajaktur

Besökte Sparreviken söder om Ljungskile, där var han på sommarläger för cirka 40 år sedan. Adrian konstaterade att det såg ut som han mindes det. Under sin resa besökte Adrian många platser och den 29 september blev paddelturens sista tältplats och det blev Lyngholmen, nordost om Björkö.


Anlände Göteborg onsdagen den 30 september

Adrian berättar att det var med lite kluven känsla han paddlade förbi all bebyggelse och bilfärjorna vid Hjuvik. Han gjorde ett strandhugg på Biskoparna (intill Stora Porsholmen) sökte en plats i lä där han inte behövde se några hus. Där satt han en stund, fikade och det kändes nästan som att han samlade mod för att återvända till civilisationen.

När han sedan paddlade genom Torshamnen kände han sig ganska liten i kajaken intill de enorma fartygen som låg förtöjda i Älvsborgshamnen och Skandiahamnen.

Anlände till Nya Varvet

En halvtimma innan avtalad tid anlände Adrian till Nya Varvet där Martin Liljegren plockade upp honom och kajaken. Han är verkligen tacksam för att han fick låna hans farkost och att Adrian fick möjlighet att vara ute så länge. Tidigare har han oftast gjort kortare helgturer och någon enstaka veckotur men detta gav mersmak.

Lite fakta:

Hela turen varade i 33 dagar och paddelsträckan landade på cirka 33 landmil. Eftersom han tillagade nästan alla måltider över lägereld av ved (undantaget 3–4 gånger, då han använde gasköket), så förbrukade Adrian bara 150 gram gas.

Efter närmare fem veckor (Den 30 september) steg han iland hemma i Göteborg. Adrian tycker att det var en fantastisk möjlighet att få ägna sig åt friluftsliv med att paddla, tälta och utforska olika öar längs hela den vackra Bohuskusten.

Färden startade i Grönemad utanför Grebbestad. Paddlade först norr ut till Kosteröarna. Vände ca 5 km från norska gränsen och paddlade sedan söderut.

När han kom hem så klippte han sig och ansade skägget.

Tusen tack Adrian för att du delade med dig av bilder från din kajaktur. Gott Nytt År!

Idag på bloggen får ni träffa Kristin Ingvarsson. Kristin är en av poliserna som är med i den andra säsongen av Tjuv & Polis från Lysekil

Kristin Ingvarsson är förhörsledare och utredare i Tjuv & Polis. Hon började sin polisiära bana som ordningspolis. Därefter jobbade Kristin i flera år som utredare med speciell inriktning mot våld i nära relationer och grova brott. Hon har även arbetat på underrättelseavdelningen. Kristin bor i Sala och jobbar som gruppchef på Länsförsäkringar Bergslagen

Kristin Ingvarsson. Foto: Meter Television AB.

Hur kommer det sig att du är med i Tjuv & Polis?

– Det var en före detta kollega som hörde av sig hösten 2018 och sa att de sökte före detta poliser till en serie. Hon undrade om jag var intresserad. Var mycket tveksam till en början men sedan när Meter ringde var jag sedan upp och träffade dem. Blev ett bra möte och när de sedan ringde i februari och ville ha mig med tänkte jag ”att va fan” och sa ja.

Du var även med i första säsongen av Tjuv & Polis från Askersund. Hur tycker du första och andra säsongen skiljer sig åt?

– Första säsongen var lite trevande för oss alla. Både poliser och produktion. Till den här säsongen har man skruvat upp tempot och jag tycker hela klippningen är mer snygg, tempot lite högre. Vi poliser känner varandra och det gör att det blir lättare att jobba tillsammans. Framför allt märker jag att jag och Therese har hittat varandra bra i förhören.


Vad exakt gör en utredare och förhörsledare i tv-serien Tjuv & Polis?

– Man håller förhör, både inne på stationen och ute på fältet. Hjälper till att hämta in personer till förhör och husransakningar. Innan det är dags att hålla förhör får man ju bland annat hjälpa till att leta övervakningskameror, lägga ut krokar på stan och besöka butiker.

Det måste vara en fruktansvärd tidspress att lösa ett brott på så kort tid. Kan man leva in sig som att det är på riktigt när man gör det som en fiktiv tv-serie?

– Ja det måste jag säga. Ser man programmen så ser det verkligen ut som att allt har gått på räls. Riktigt så var det ju inte i ”verkligheten”. Vi går på fel spår ibland och stundtals står ju allt bara still och man trampar vatten. Det är skapligt frustrerande när man har en tidspress på sig.

Hur känns det att jobba så tätt ihop och vara med i ett sådant gäng med alla dessa tidigare superpoliser?

– Det är en ynnest. Ibland satt man i ett förhör och när man kom ut hade det plötsligt hänt en massa nya saker och det var bara att ta tag i nästa förhör. En otrolig kompetens.



Jag såg dig då och då i centrum i Lysekil och då antar jag att du bland annat var ute på spaning?

– Mest var jag ute för att exponera mig för att skapa kontakt med Lysekilsborna. Jag pratade med många och hoppades att det skulle ge något i slutändan.

Kristin på uppdrag i Lysekil. Foto: Meter Television AB.

Hur tycker du att tjuvarna från Lysekil har skött sig hittills inför nästa veckas finaldrama?

– Ja, men jag måste säga att de skött sig bra. Nu har vi flera tjuvar som vi måste ta i finalen, och hur det går får ni se nästa vecka!



Vem av tjuvarna har varit svårast att knäcka hittills i de avsnitten som sänds?

– Jag måste säga att det är flera. Det är väldigt frustrerande att hålla förhör när man oavsett vad man lägger fram för bevis så får man ett orimligt svar tillbaka.

Är det svårt att hålla sig för skratt när man hör tjuvarnas kommentarer i förhören?

– Ja, absolut. Vi hade förhör där vi alla gapskrattade men av olika skäl klipptes dessa så klart bort. Men ibland ser man ju på både mig och Therese att vi har svårt att hålla oss. Samtidigt är det en taktik i vissa lägen också.


Kapten och Bengtler ställde till med bus, hur mottogs det av er på polisstationen?

-Ja, det mest med leenden men också en del frustration. De förstod nog inte att det triggade oss ännu mer att jaga dem.

Jag vet att ni hade långa dagar här i Lysekil under inspelningen, men han du se något av Lysekil när du var här?

– Ja, jag var ute och gick innan vi började jobba och framför allt runt Stångehuvud, magiskt vackert för en som bor i skogen.

Stångehuvud i Lysekil.


Har du varit och besökt Lysekil tidigare?

– Nej aldrig så det var ett trevligt första möte.

Nu är inte serien slut men har du något roligt minne från inspelningen som du kan dela med dig av?

– Ja, men det måste vara när vi hörde Lars Hjelm och han och Therese ritade kartor likt Papphammar. Allt blev fel och vi fick ta en liten paus för vi skrattade så mycket.

Följer du avsnitten nu när de sänds?

– Självklart.

Som avslutning så får du skicka en hälsning till alla tjuvarna här i Lysekil, vad vill du hälsa dem?

– Jag vill önska er alla en riktigt God Jul och Gott Nytt År

Stort tack för att du tog dig tid Kristin och God Jul & Gott Nytt År till dig.



I kvällens program fick vi se hur Sebastian Lopez fick lämna serien.

Här kan ni se det sjunde avsnittet av Tjuv & Polis.

Idag får ni träffa kompisarna Evelin och Elin som är ett av tjuvparen i årets säsong av Tjuv & Polis från Lysekil. De har även en podd ihop


Jag hälsade på hemma hos Evelina och fick en intervju med dem båda som ni kan läsa om på bloggen idag.

Hur kommer det sig att ni sökte till Tjuv & Polis?

– Allt är Evelins fel och jag var egentligen ett andrahandsval från Evelins sida säger Elin.

Elin Abrahamsson & Evelin Kjellberg.

– Jag hade inte tittat på första säsongen av programmet Tjuv & Polis, men hade sett lapparna som satt på olika ställen i stan. Jag tyckte det var spännande att det skulle spelas in något här, men det var inget som jag just då lade någon större vikt vid.

Ganska sent, så såg jag en lapp igen och tänkte att det kanske hade varit kul att vara med och skickade in en ansökan. I ansökan skulle man skriva vem man litade på mest och då skrev jag en annan kompis. Vid denna tidpunkt visste jag inte att jag skulle ha med mig någon tjuvkompis, men med samtal med castingen så frågade de om jag trodde att den kompisen jag skrivit namnet på skulle tänka sig att vara med och då föll polletten ner.

Kompisen som jag namngav skulle aldrig utsätta sig för detta, så jag frågade om jag fick fråga en annan kompis och då föll lotten på Elin istället och hon tackade ja.

Hur gick dina tankar Elin när Evelin frågade dig om du ville vara hennes tjuvkompis?

– Jag visste inte direkt vad jag hade tackat ja till för jag hade heller inte sett programmet. Men jag är en människa som oftast säger ja till allt. Samtidigt är det nog jag som varit mest nervös av oss inför detta med castingen med mera.


Det var så det var ja, som ni sa i första delen av Tjuv & Polis. Elin är den som säger ja och Evelin är den som säger nej. Stämmer detta?  

– Ja, men så är det ibland. Jag är mer eftertänksam i mina beslut än vad Elin är. 


Hur gick tankarna när ni hade ansökt?

– Redan efter mitt första samtal med Elin så började vi planeringen utan att vi fått klartecken på att vi skulle vara med.

Sen var det dags för en första samling på Grötö, hur var det?

– Jag förstod nog inte riktigt vad vi skulle göra förrän vi hade första planeringsträffen på Grötö. Våra miner säger nog allt både i trailers och i första avsnittet när vi får reda på vad vi skall göra. Vi står där som två fågelholkar och det var mycket att ta in.



Samling på söndagen när rånet skall bli av och ni får reda på att planen måste ändras, hur kändes det?

– Både Evelin och jag gillar ju att om vi har en plan så vill vi helst att vi följer den, så vi båda blev väldigt negativa och det kändes inte rätt till en början. Men när Johan och Rickard förklarade detta med kamerorna som fanns i området så var det bara en fördel om vi inte kom med på någon film som polisen kunde använda sig av i tanken även på Johans bil.

Både jag och Elin åkte i skåpbilen tillsammans med Johan och Rickard. När vi kom ner till banken så var de andra redan på väg in.


Nu skall ni göra eran livs stöt på 60 miljoner hur kändes det?

– Jag var så trött och när vi kom in så stod de och sågade sönder grinden. Det var mörkt, rökigt och svettigt och det kändes nästan som man var på Liseberg och spökhuset, det var lite overkligt faktiskt säger Evelin.

Sedan så stod vi och väntade på att de skulle borra in sig i valvet och när det var klart, så hoppade jag ner i valvet och hjälpte till. Det var fruktansvärt jobbigt. Släggan var jättetung och jag och Sebastian turades om, men sen fick Lars upp farten så han svingade rejält. Han öppnade nog 80 % av säkerhetsskåpen. I valvet blev jag städerskan som gick och sprutade klorin överallt för att dölja DNA-spår. 

Det var en tidspress och man blev väldigt taggad av situationen. Vi hade även en massa verktyg som skulle med tillbaka till Grötö och 60 miljoner. Det man inte tänkte på innan var att 60 miljoner är tungt. Fyra av oss skulle genom Engelska Parken och sen vidare till kyrkan där skåpbilen stod. Påsarna höll inte så det ramlade ut pengar. Jag var så stressad då tillägger Elin.

Engelska Parken.


Sedan åker ni tillbaka till Grötö och det ser ut som att du Evelin inte mår så bra?

– Jag mådde jättedåligt på vägen tillbaka till Grötö i skåpbilen. Dels för att jag var så trött, dels på grund av klorinlukten, upplevelsen och den gungande skåpbilen. Samtidigt kände jag att jag inte kan spy i skåpbilen på grund av DNA-spår. Jag satt och försökte andas djupt så jag inte skulle spy.

Sen var ni framme vid lokalen på Grötö och skulle dela på pengarna. Hur gick det?

– Det kändes som det gick lite sakta när pengarna skulle delas och alla mynt som skulle delas. Jag vet inte hur mycket mynt men det var fruktansvärt säger Elin. Det kändes lite som det blev för många kockar vid delningen av pengarna. Efter det så åkte vi hem och Elin låg nere vid sätet i bilen sedan var det bara gömma pengarna.

Foto: Meter Television AB.



I avsnitt fyra ser vi hur Evelin åker in på förhör två gånger och polisen har så starka bevis mot henne att hon måste lämna spelet.


Evelin Kjellberg.

Det är inte bara att ni varit ett tjuvpar, ni har även en podd ihop. När startade ni den och vad handlar den om?

– Vi startade faktiskt den på grund av Tjuv & Polis. Vi ville starta den lite tidigare för att vi kände att vi ville bli lite varma i kläderna på att göra poddsändningar. Vi har gjort 17 avsnitt av Podden. Just nu är det en reaktionspodd där vi pratar lite om produktionen av Tjuv & Polis, hur vi tänkte där och vad vi gjorde och så vidare.  

I början handlade det mycket om relationer och all skit man pratar om när man fikar typ. Podden heter Elin och Evelin och den finns på podcaster och Soundcloud. Ut och lyssna på Elin och Evelin.

https://poddtoppen.se/podcast/1527640216/elin-och-evelin/1-favoritforalder-doggy-och-bakfylla

Tack för intervjun och du Elin får lycka till i fortsättningen av Tjuv & Polis.

Fortsättning följer!

Här kan ni se fjärde avsnittet av Tjuv & Polis.