Lasse Edwartz med sin Leica som han har tatuerat in på sin arm.
Jag åkte till Uddevalla och hälsade på Lasse som denna dagen var ledig från sitt jobb som fotograf på tidningen Bohusläningen. Lasse har också en bildblogg på Bohusläningen som jag kommer att länka till efter detta reportage och som jag tycker ni skall ta er tid att gå in och titta på.
Lasse Edwartz född 1952 en midsommarafton i Lane-Ryr utanför Uddevalla. Familjen flyttade till centrala Uddevalla när Lasse var cirka 2 år gammal. Första kameran fick Lasse när han var 10-11 år och det var en plastkamera som hette ”Diana”. En 6X6 kamera som kostade 4:95 och det var filmen som var dyr berättar Lasse till hans mammas förskräckelse. Det var tolv rutor på en film och den tog slut väldigt fort. Lasse tog en hel del kort, men ibland tog det stopp för han fick inga pengar till någon ny filmrulle.
Började som tabellnisse på sporten på Bohusläningen.
Han gick i skolan från förste till sjunde klass och därefter gick han 4-årig teknisk linje och tog realexamen och lärde sig allt om vägbygge och mycket annat som han inte alls var intresserad av berättar han. Sista året han pluggade började han på Bohusläningen. Lasse blev anställd i april 1970. Han berättar att han fortsatte som fotoelev och lärde sig att blanda fix, framkallningsvätskor och att hålla rent på fotoavdelningen. 1972-73 gjorde han lumpen på I 17 i Uddevalla och efter det kom han tillbaka till Bohusläningen och sedan dess har han varit tidningen trogen.
Han har inte gått någon journalistutbildning utan har lärt sig allt från grunden. Lasse berättar att det kunde man göra på den tiden, det är en väldig skillnad mot idag då du måste ha en massa utbildningar o.s.v. Lasse berättar att han har gått den långa vägen för att komma dit han är idag.
Jobbade bredvid Kjell Allén och Arne Andersson.
Lasse gick bredvid Kjell Allén och Arne Andersson på fotoavdelningen på Bohusläningen och efter hand fick Lasse göra mer och mer saker under tiden han lärde sig och att de såg att han klarade av det. Det var inga konstigheter berättar Lasse. Bilden på den tiden skulle kopieras exakt i den storleken den skulle vara i tidningen. Gjorde Lasse 2 millimeter fel så fick han gå upp och göra om det igen. Lasse skrattar och berättar att nattchef Hansson blev vansinnig om det blev lite fel. Lasse köpte mörkrummet från Bohusläningen när de la ner det. Han har inte packat upp det men någon gång är väl meningen att det skall komma fram.
Skillnaden från förr och nu.
Vi stannar upp där och börjar prata om förr och nu vad det gäller foto och dess innebörd med framkallning och allt annat som behövdes för inte så längesedan. Man köpte film och tog sina bilder och framkallade filmen och gjorde bilder. På Lasses blogg ligger det bilder som är gjorda manuellt och sedan inskannade. Lasse tror att man har stor nytta att få varit med på den analoga tiden p.g.a. att man vet hur en bild skall se ut. Lasse skulle inte vilja gå tillbaka till den analoga världen för allt går så mycket lättare och snabbare idag, fast medger att det var en viss charm i att komma ut till redaktionen med en näve bilder och slänga på redaktionsbordet.
Lasse minns lukten från framkallningsrummet.
Han minns lukten från framkallningsrummet och byxorna var gulprickiga av framkallningsvätskan. De reste ofta och gjorde reportage på bl.a. Vasaloppet och då tog med sig hela mörkrum på resan och satte upp på hotellrummet. Man byggde om hotellrummet till mörkerrum och satte upp svarta plastsäckar för fönstren och gjorde i ordning ett helt fungerande mörkrum.
Lasse var i Ljungskile och fotade fotboll. Han skickade 40-50 bilder direkt från planen med en sändare som är kopplad till kameran och en 4G dongel i fickan. Lasse tar en bild och kollar om bilden blir bra och sedan trycker han på två knappar och skickar iväg den direkt till Bohusläningens webbsida. Det finns ingen moderator som kollar bilden utan den går direkt till sidan. Skulle det bli något fel så kan man ringa och få hjälp med att ta bort den. Idag kan Lasse även skicka filmsnuttar via den vägen och detta tycker Lasse är väldigt kul. Det har blivit mycket enklare, han säger; ”Man slipper bygga om hotellrum”.
Redigerar bilderna som skall vara med i tidningen.
Efter matchen åkte Lasse in till tidningen och gjorde i ordning ett par bilder från matchen som skulle vara med i tidningen. Bilderna till tidningen vill han gärna jobba med lite innan de blir klara. Det kan vara att ändra kontrasten till att beskära dem lite. Förr åkte de alltid med på handboll och fotboll över hela landet.
En gång var de i Visby och Lasse fick låna ett mörkrum där och Lasse skulle telefota bilder till redaktionen i Uddevalla. Lasse minns att detta var en fredagskväll och han tänkte skoja lite med kompisen på redaktionen i Uddevalla. Kompisen hade bråttom hem och Lasse kunde ta det lugnt för han skulle inte flyga hem förrän dagen efter. Lasse skickade extra stora bilder på 20X40 cm och skickade tre sådana bilder via telefotosändaren. På den tiden hade de inga mobiltelefoner så kompisen kunde inte få tag på Lasse och fråga vad han höll på med. Kompisen hade stått och stampat i Uddevalla och var inte glad på Lasse när han kom hem från Visby.
Idag är allt mycket enklare om man får tekniken att fungera.
Idag är allt mycket enklare och nu börjar tekniken äntligen fungera för Bohusläningen. Det har varit en del inkörningsproblem med att grejer inte går att skicka när man står ute och behöver få iväg materialet till redaktionen. Sändningsutrustningen är väldig känslig och ibland måste du hitta rätt ställe där du är för att kunna sända iväg bild eller film.
Minnen från det att Lasse började jobba på Bohusläningen.
Det har blivit så otroligt mycket bilder genom åren berättar Lasse så det är svårt att minnas alla. Lasse berättar om en bild han tog på Henke Larsson under en landskamp där han har gjort mål och kommer emot Lasse med tungan ute och Lasse får en perfekt bild på Henke. Bredvid Lasse står GT:s fotograf och tar exakt ett likadant kort som Lasse. Lasse skickar in bilden till årets bild. Det hade fotografen som stod bredvid Lasse också gjort och hans bild vann pris. Marginalerna är små berättar Lasse. Detta måste varit någon gång på 80-talet tillägger Lasse.
Han berättar vidare om ”Vargfjället” i Ljungskile som han besökte någon gång vid 1975-76. Där Bodde Hugo med sin familj. Utan vatten och utan el och hade fött upp en hel del barn på det lilla torpet på Vargfjället. Det fanns ingen väg fram då till torpet och de levde helt utanför samhället berättar Lasse. Han har även besökt dem senare och då kunde man köra med bilen ända fram till torpet. Detta är saker som man minns.
Bästa minnena har Lasse från Vietnam.
Vietnam pratar Lasse väldigt mycket om och han har besökt Vietnam en dryg handfull gånger. 1988 var första gången Lasse var där och Lasse berättar att de var nog bland de första journalisterna som fick komma in. De hade hela tiden med sig säkerhetsvakter som bevakade dem så att de tittade åt rätt håll hela tiden och inte tog bilder på saker de inte fick ta bilder på. Han minns vid ett tillfälle när de stannade på landsbygden och skulle ta en rast och man hade alltid med sig kameran hängande runt halsen berättar Lasse.
Ledaren för resan kommer ut ur bussen och får se att på fältet där de stannat så står det solskydd med kanoner under. Då var han väldigt snabb på att plocka in alla i bussen igen och resan gick vidare. Det var samma om någon journalist försvann från platsen där de var det var inte populärt.
Lasse berättar att de satt i en lite by uppe i norr en söndagsmorgon vi nio tiden. Ofta så visade de saker på stora overhead och allt stod på vietnamesiska och Lasse sa till Ulf Johansson som då reste tillsammans med Lasse att han tar en promenad istället för att sitta kvar och lyssna.
Han smet ut och tog en promenad och det tog en stund innan de kommit på att Lasse hade lämnat stället de var på. Han hade tagit en promenad till byn och hälsade på folk där och blev inbjuden på tee och umgicks med folk han inte kunde prata med.
De bröt kol där och det var mycket problem med lungsjukdomar berättar Lasse. Han tackade för sig och när Lasse kom tillbaka till vägen fick de se honom och då blev det en väldig fart på dem och de undrade vart Lasse hade varit.
Reste med Ulf Johansson som idag är chef på Rapport.
Lasse berättar att han och Ulf Johansson som då jobbade på Bohuslänningen och som idag är chef på Rapport på Sveriges Television reste dit och frilansade ihop. Lasse berättar att de var lite trötta på området här och ville hitta på något annat. De pratade om Afrika, Angola och Moçambique. Det blev det sistnämnda de bestämde sig för.
De sökte stipendium för att resorna var ganska dyra på 80-talet. De fick inget stipendium men Lasse hade turen att träffa en kompis i Örebro som berättade att ni måste gå och läsa u-landskunskap.
Lasse och Ulf började läsa ungefär 1986. De gick en distansundervisning på Stockholmsuniversitet i u-landskunskap ihop med ”Sida” och det utrikespolitiska institutet i Uppsala. De åkte upp på föreläsningar med jämna mellanrum under 1 ½ halvt år. I denna kurs ingick en resa till Vietnam men det visste de inte om när de började kursen.
I slutet av kursen frågade de om någon var intresserad av att resa till något ställe. Man fick anmäla sitt intresse och efter några månader får de ett brev där det står att de är uttagna att åka till Vietnam. De läste även vidare en kurs om Vietnam och när den var klar bar det iväg dit.
Gifte sig 1997 i Vietnam med sin Camilla.
1997 gifter han sig med sin Camilla i Hanoi i Vietnam. Hela familjen åkte dit och reste runt till olika platser. Vietnam är ett fantastiskt land tycker Lasse. Det har hänt så otroligt mycket med Vietnam under dessa år både på gott och på ont. Utvecklingen drar med sig saker som prostitution och droger men det finns också saker som blivit mycket bättre. Senaste gången Lasse var där var för ungefär tre år sedan och då hade de inte Facebook där men det har de idag.
Lasse har kontakt med några stycken ifrån Vietnam via Facebook och det tycker Lasse är roligt. Han har bl.a. kontakt med en kvinna som han träffade när han var där första gången 1988. Hon och hennes man har varit i Uddevalla och hälsat på och i vår blev hon utnämnd som generalsekreterare för IOGT i Vietnam.
Det har blivit för mycket folk som tror de är fotografer.
De gjorde en hel del bra jobb i Vietnam men det har blivit svårare och svårare att sälja sådant på frilansbasis berättar Lasse. Det är inte lätt för en frilansfotograf att försöka överleva för mycket har blivit gratis i fotografernas värld.
Det finns för mycket gratismaterial tycker Lasse och det finns också för få redaktörer som har kunskap om vad en bra bild är. Gratis är bra, det har det alltid varit och idag är gratis ändå bättre och detta är väldigt tråkigt för det kommer att utarma alla duktiga fotografer. De kommer att försvinna för de har inte råd att leva på sitt jobb. Det finns för mycket folk som kallar sig fotografer berättar Lasse och det tycker han är synd. Bara för du köpt dig en kamera så kan du inte kalla dig för fotograf. Lasse berättar att de var som mest 70 personer i journalistklubben på Bohusläningen. Idag tror han att de är 29 personer.
Problemet med att tidningarna får säga upp personal kan man nog säga att det beror på nätet. Idag kan du läsa om det mesta som händer på nätet och oftast är det gratis. Nyheterna kommer lika fort som de försvinner och det gäller att vara först med nyheterna för det skapar ett intresse hos folk och man hittar oftast de nyheterna på nätet först.
Bilder på sin blogg.
Bilder från 1975 som Lasse tagit har han börjat lägga upp på sin blogg. Problemet förr var att arkiveringssystemet inte var så bra. Vi går igenom lite bilder som han har tagit genom åren och han visar också film från Vietnam som han spelat in där och redigerat.
Lasse ger lite tips under tiden vi går igenom några av hans bilder på hur man gör med kameran när man skall ta bilder. Det är lite synd att jag inte kan visa Lasses alla bilder här på bloggen för det är många många fantastiska bilder han tagit genom åren. Men han har valt ut några som jag får visa upp här för er.
Kungen ryckte Lasse i byxbenet.
Jag frågar Lasse när han ger sig av nästa gång till Vietnam, han svarar; ”frågar du mig så åker jag gärna dit imorgon”. Han har inte planerat någon resa inom den närmaste tiden men hoppas att det blir av inom en snar framtid. Familjen har också en segelbåt som han gillar att vara ute med och den tar också tid. Fritidsintressena är båt, bilder och att åka till Vietnam. Han har inte ångrat sitt val här i livet att bli fotograf.
Han har träffat Kungen och Victoria ett antal gånger och minns speciellt en gång när han stod utanför Lysekil och de hade lagt ut oljelänsar. Lasse stod ovanför flightbridge på någon militärbåt och Kungen stod på flightbridge. Under tiden så vrider sig båten och plötsligt så kommer Lasses ben i mellan Kungen och oljelänsarna och då känner Lasse något som rycker i byxbenet och säger ”kan du flytta på dig lite” och det var Kungen som ryckte Lasse i byxorna.
Försöker få ögonkontakt med folk som står på en scen innan han tar bilden.
När Lasse fotograferar folk på en scen t.ex. så försöker han alltid ha ögonkontakt med personen i fråga, det tycker han är väldigt viktigt. Jag frågar om det är någon eller några fotografer som han sett upp till genom årens lopp.
Lasse berättar om Paul Hansen på Dagens Nyheter som han tycker är duktig och som Lasse träffat flera gånger och som han känner. Gamla krigsfotografer som tog bilder bl.a. i Vietnam under kriget som Ansel Adams , Diane Arbus och Tim Tage som Lasse träffade i Hanoi 1992.
Idag är det lite annorlunda mot hur det var förr. Idag jobbar de bara med planerad produktion på tidningen. Med planerad produktion så vet du hur många bilder du skall ta när du gör ett jobb och vilket som skall vara till 1:an t.ex. Det kan vara så att det hänt något under tiden som de varit ute på reportage och då kan det ha ändrat sig i planeringen berättar Lasse. Sista frågan jag ställer till Lasse är, tror du papperstidningen finns kvar om tio år, Lasse säger, ”ja, det måste jag tro, fast kanske i ett annat format med färre utgivningsdagar och mer samarbete tidningar emellan”.
Lasse berättar att de har samarbete med ttela, GP, Strömstads tidning och Hallandstidningarna som är ett och samma företag idag. Det kommer nog att bli så att man har mycket mera samarbete med gemensamt material i framtiden. Stort tack Lasse för att jag fick träffa dig det var en stor ära för mig.
Länk till Lasses blogg på Bohusläningen.
glicko.me 