Klubb Skaftö startade midsommarafton 1967 i det lilla samhället Fiskebäckskil.

 Klubb Skaftö startade 1967.

Jag har fått möjligheten att intervjuva Rolf Ericsson, som tillsammans med Klas Hagenfeldt 1967 startade Klubb Skaftö i gamla badrestaurantens lokaler i det lilla samhället Fiskebäckskil på Skaftö. Efter branden 1954, var den anrika badrestaurangen bara öppen några sommarsäsonger. Rolf och Klas var på den tiden sugna på att hitta på något i Fiskebäckskil då de såg den gamla badrestaurangen stå och förfalla. Och ungdomen hade inget att göra utan var tvungna att åka till Lysekil. Vi ville ändra på resandet. Lite entreprenörsanda fanns hos dem båda.

                                                                           

 Hyrde badrestaurangen av Sigvard Edberg och Steinar Öster.

Direktörerna Sigvard Edberg och Steinar Öster Lysekil ägde badrestaurangen med societetssalongen och även Hotel Lysekil.  Det var inga problem för Rolf och Klas att få hyra den anrika badrestauranten. Det blev en del jobbande förstås med att dra vattenledningar och mycket annat för att stället skulle kunna fungera. Rolf berättar att de hade de gamla skinnmöblerna kvar från den gamle krögaren Arvid Mellins tid. Alla bord och stolar på Klubb Skaftö var original från tiden då det begav sig. En fantastisk miljö och snickarglädje.

Öppnade midsommarafton 1967.

De köpte rödvita dukar på jumborulle från Billingsfors pappersbruk berättar Rolf. Dukarna skar de till själva. Det var levande ljus i tomma champagne och vinflaskor på borden. De hade även stora lampor i frigolit över borden som de målat i guld. Dessutom en klubbgrön färg som de hade på utvalda platser i lokalen.

Det fanns två ställen här på västkusten som höll på med diskotek. Det var Club Oscars på Marstrand och Klubb Skaftö i Fiskebäckskil. Premiären var på midsommarafton 1967. Det blev stor succé, och biljettkön ringlade sig upp genom Fiskebäckskils små gator. Diskotek var något alldeles nytt på den tiden.

 Klas och Rolf hade många egna idéer om hur verksamheten skulle drivas.

Klas och Rolf hade många egna idéer hur verksamheten skulle bedrivas och hur interiören skulle se ut på Klubb Skaftö. Samtidigt var det mycket som man hade gratis som bara fanns där t.ex. den gamla scenbilden plus allt annat. Det gällde att bevara den gamla bad- och kurortsmiljön De gamla träbadkaren i vilka man förr badade tångbad i fanns kvar som användes flitigt som dekoration inne på Klubb Skaftö. En del blev lite glada i hågen och fann sig väl tillrätta, förfriskade i karen.

 Många kompisar hjälpte till.

De hade dels goda vänner som hjälpte till mot att de fick bo i personalbostäderna som de hade i en stor sjöbod som låg direkt vid gångvägen ut till Klubb Skaftö. Denna bostad kallades för PB som stod för personalbostäder. Förutom goda vänner hade även anställda från skolor i Örebro där Klas kom ifrån. Även ungdommar från universitetet i Göteborg jobbade på Klubb Skaftö. Lönen var 125: – i veckan och det var ju ingen hög lön precis. Dessutom ingick förstås mat och dryck och en gång i veckan ingick personalfest och då åkte de som hjälpte till över till Havsbadet i Lysekil där radioprofilen Carl-Eivar hade måndagsklubben. Trivselfaktorn för personalen var hög och många kom tillbaka år efter år.

Tryckte affischerna på brunt omslagspapper.

Rolf arbetade på ett stort kemiföretag och Klas på en arkitektbyrå på den tiden. Klubb Skaftö drev de således vid sidan om. De åkte själva runt och affischerade och affischerna trycktes på stora rullar i brunt omslagspapper. När de skulle affischera skar de till dem själva. De hade även ”sandwichgrabbar” som gick runt i Lysekil flera timmar varje onsdag, fredag och lördag och gjorde reklam för Klubb Skaftö, med plakat och en handmegafon. Pojkarna ropade ut sitt budskap, ”alla glada människor, välkomna till Klubb Skaftö ikväll”. Grabbarna hette Claes Bille och Dick Poppelman och är sommarboende fortfarande på Skaftö. Ett Piper Cub flygplan var stationerat på Backamo flygplats hela sommaren som användes för att göra flygreklam för Klubb Skaftö. Man flög lågt över badplatser och ställen där det var mycket folk och ropade ut sitt glada budskap, med hjälp av en passagerare och en handhögtalare. Det var Klas Hagenfeldt eller hans bror Tor som var piloter.

 Hyrde in Ran.

Ombord på Ran, som passagerarbåten mellan Lysekil och Fiskebäckskil hette, hade man då och då ett dixieband som stod på fördäck och spelade. Båten gled utmed kajen i Lysekil för att locka folk till Klubb Skaftö. När passagerarna senare på kvällen åkte med Ran på väg till Klubb Skaftö så hade den mestadels kraftig slagsida när Ran närmade sig kajen, så mycket folk var det ombord som snabbt ville iland och komma först till biljettkön berättar Rolf. Det var för det mesta utsålt på Klubb Skaftö. De öppnade kl. 20:00 och en halv timma senare var klubben fullsatt. De hade öppet till 24:00 på den tiden. Det är skillnad mot idag berättar Rolf, när man idag börjar festa först vid midnatt och håller på till solen går upp. De hade öl och vinrättigheter som tillhörde Hotell Lysekil och det innebar att det var viktigt att sköta sig noga för få behålla detta tillstånd.

 Serverade mat.

Man fick inte servera från en bar på den tiden, utan enbart vid borden där gästerna satt. Man var tvungen att servera mest mat och mindre dryck enligt lagar och förordningar. På Klubb Skaftö fungerade det inte riktigt så och förhållandet mellan mat och dryck var tvärt om. Baren hade en jättestor bardisk som de hade byggt själva. En enorm stor ekplanka hade man införskaffat från ett riktigt båtvarv som låg längst in i kilen. Från denna bar serverades öl & vin. Gamla träölbackar fick tjänstgöra som hyllinredning och dekoration. Det serverades timmermanskorv som var en speciell och uppskattad korv minns Rolf. Sedan hade de vävda spånkorgar som fylldes med färska räkor och även kycklingklubba serverades. Det var ett kycklinglår som de hade virat aluminiumfolie runt benet. De hade även så kallade skämtsamt ”fislimpor” från Skogaholm som blev till rejäla mackor med prickigkorv eller ost på.

 Diskotek och levande musik.

Ciggaretter såldes till inköpspris. Hellre sälja på volym än på pris. Mycket folk och stor omsättning till rimliga priser var tanken. Ett roulettbord fanns. Diskotek och levande musik underhöll gästerna. Gamblers, Perhaps, Wayfarers och Flamingokvintetten är några av banden, Rolf minns, som var och spelade på Klubb Skaftö. Det var en fantastik 60-tals musik på den tiden, tyckte Rolf. Alla minns vi väl ”A Whiter Shade of Pale” av musikgruppen Procol Harum. Klubb Skaftö hade den som sista dans i alla år. Dessutom spelade ett dixie-band 2 x 30 minuter varje lördagskväll till gästernas stora förtjusning.

Det kom mycket folk från Göteborg och från hela Trestadsområdet.

Från Göteborg och Trestad kom hur mycket folk som helst. Premiären var på midsommar och avslut mitten av augusti. Vissa söndagar kunde de också ha öppet, då de hade bl.a. arrangemang för Skaftö golfklubb. Andra söndagar hade de ”De gamles afton” för äldre som också ville roa sig med lättdansad levande musik. Rolf minns att Lennart Dahlqvist spelade dragspel och showade på scen dessa kvällar. En ordningsvakt var man tvungen att ha förstås på kvällarna, från Lysekil kom Gotte-Bengt, som han kallades, och Agne Olausson jobbade också som vakt på Klubb Skaftö. Passagerarbåten Ran hade en speciell inofficiell turlista för Klubb Skaftö. Ran hjälpte till och transporterade gäster extra när det behövdes berättar Rolf. Allt var så enkelt på den tiden tillägger han. Hälsovårdsnämnden kom också på besök ibland. Då hade vi en larmklocka i entrén som gav en kraftig signal till flickorna i baren som förstod vad som var på gång. Gästerna fick försvinna från baren och blev serverade vid något bord ute i lokalen istället.

Drev Klubb Skaftö till 1971.

Till och med 1971 drev de Klubb Skaftö. Efter det ville Steiner Öster med Hotell Lysekil driva det själva. Rolf berättar att Steiner Öster frågade Rolf och Klas om de var intresserade av att köpa gamla badrestaurangen. Så blev det inte. Arvid Melin den store krögaren i början av förra seklet av badrestaurangen eller hafskuranstalten som den också kallades ägde ”Hotell Klinten” som han ville sälja till Rolf som tackade nej. Det ångrar han kanske idag. Vid mitt besök hos Rolf så får jag en originalaffisch från Klubb Skaftö + affischen som tryckts på brunt omslagspapper. Den senare affischen föreställer en gammal ölkapsyl med en dart-tavla i mitten av kapsylen. Den är ritad av en känd reklamman från Örebro berättar Rolf. Faktiskt en ganska smart affisch.

Rolf berättar att om inte hans bror och alla vänner hade hjälpt till så hade det nog inte gått att driva Klubb Skaftö på ett sådant personligt, engagerat och gemytligt sätt.

Stort tack Rolf för att du tog dig tid att berätta om Klubb Skaftö. Ett ställe som fortfarande lever kvar i mångas minnen.