Idag får ni träffa Cerry Holmgren som jobbade som massör för handbollslandslaget i många år.
Född i Surte.
Cerry Holmgren är född i Surte på en barnavårdscentral den 29 december 1954. Detta är lite unikt, för sedan började de bygga Kungälvs sjukhus berättar Cerry. Han växte upp i Nol, och sedan blev det Ahlafors där han spelade fotboll. Efter skolan skulle han börja jobba som elektriker var meningen för hans pappa var elektriker och även hans bror var det, men Cerry var inte elektriker berättar han. Men på den tiden fanns det jobb att få och han började jobba på ett lager, och blev lagerchef där efter ett tag. Han bodde hemma ganska länge för han var som säger; ”gift med idrotten”.
Var med i fotbollsklubben Ahlafors.
I arton år var han med i fotbollsklubben Ahlafors IF. Där var han både ledare, tränare och styrelseledamot m.m. De drev även Folkparken i Ahlafors berättar Cerry. De gick upp i gamla division 3 och mötte bl.a. Oddevold, och det var stort på den tiden. De spelade oavgjort på Sjövallen mot Oddevold minns Cerry.
Gjorde 5 säsonger med Ale Surte i bandy.
Inom distriktsförbundet började han gå kurser i massage, sedermera blev han värvad som ledare till Surte bandy. Han gjorde 5 säsonger med Ale Surte i bandy. Varav fyra av dem var de i slutspel. De var i semifinal och mötte Boltic som bästa resultat berättar han vidare.
Cerry började att jobbade på Volvo. Ordföranden i Surte var direktör på Volvo Svenska Bil, och Cerry skulle egentligen börja jobba på Volvo Svenska Bil, men där var det anställningsstopp. Istället blev det Volvo Lastvagnar, och där fann Cerry sina bästa arbetskamrater han någonsin haft.
Han hade väldigt bra arbetskamrater.
Han berättar att han hade absolut det sämsta jobbet där, men han har aldrig haft bättre arbetskamrater. Han sprutade på färg på underredet hela dagarna och gick med en stor mask på sig. Rasterna och den kamratskapen de byggde upp där uppvägde det dåliga arbetet han hade.
Samtidigt här läste han mer och mer, och höll på med idrottsskador. Lasse Petersson och Per Renström jobbade med boken ”Skador inom idrotten”. Inför boken gjordes en specialkurs för endast 12 deltagare, för att testa det som skulle bli en bok. Där knöts kontakten igen med Per Renström berättar Cerry. 7 kvällar i veckan, och i tre veckor pågick kursen. Cerry läste vidare och utbildade sig till massör på GGI i Göteborg.
Warta i handboll.
Sedan blir det Warta i handboll. På Volvo var det en kille som kallades Janne ”blåvitt” Karlsson. Hans son Sonny spelade i Warta, och de sökte en massör. Ragge Karlsson hade varit tränare ihop med Ingvar Lundberg berättar Cerry. Han får frågan om han har lust att vara med i Warta och tackar ja.
Handbollslandslaget får en gratisplats i OS i Los Angeles.
I samma veva får 1984 Sverige en gratisplats i OS i handboll Los Angeles för att det var en Öststat bojkott. Den gratisplatsen satsade handbollsförbundet på. Ingvar Lundberg frågade Cerry om han ville vara med och titta för landslaget skall samlas en helg för att träna i Göteborg inför OS. Han tackade ja till det. Även Ragge ringer och frågar om Cerry kunde hjälpa dem för de hade ingen massör. Cerry tackade ja.
Cerry fick göra både det ena och andra den helgen. Från och med 1984 till 1996 var det landslaget som gällde för Cerry. Det har både varit roligt och lärorikt. Han har fått en otrolig lärdom utav två olika tränarprofiler. Ragge var det auktoritära som ville ha koll på allting.
När Bengan kom så hade han ett sätt där alla fick vara med att ta ett ansvar. Det var två fantastiska ledare och Bengan har fått mycket kredit, och det skall han ha med all rätt tycker Cerry. När Bengan var tränare var Cerry en av de som gjorde väldigt mycket i handbollslandslaget. Cerry kom med mycket idéer berättar han. Alla tog ett stort ansvar.
OS i Seoul 1988.
Det stora problemet i handbollsförbundet var att det inte fanns några pengar. Att inte laget gick längre i OS i Seoul berodde på att Cerry tyckte att han var för ung, Ragge fick lite prestationsångest, och killarna delades i två grupper. Laget har nog aldrig varit bättre tränade än under OS 1988.
De tränade fruktansvärt mycket. Björn Jilsén, Claes Hellgren, Per Karlsson och Sten Sjögren var fantastiska killar. Sen fanns det ett gäng med yngre killar som inte hade vuxit igenom glorifieringen, som alltid sker när man kommer in i ett landslag. Man blir lite uppmärksammad och du kommer in i laget. Det var flera som inte klarade det. Cerry minns att de spelade varannan dag, och Ragge satt och kollade på video från matcherna. De gjorde inget gemensamt, och där tappade de nog att de inte gick längre i det OS:et.
Efter OS 1988 utsåg Beng ”Bengan” Johansson till tränare i svenska handbollslandslaget. En av Bengans största grej som Cerry använder när han är ute och föreläser någon gång är Bengans ord: (Cerry härmar Bengan när han säger detta). ”Grabbar, man måste utveckla individen i ett kollektiv, om inte lillfingern, långfingern och pekfingern är med när man går på toa så går det åt helvete”. Både jag och Cerry skrattar nu. Det var så likt Bengan så det var otroligt.
Världsmästare i handboll 1990.
Från den hårda träningen som killarna behöll, även om det skett en förändring i den till den 10 mars 1990 då de blev världsmästare i handboll. Efter detta gick det av bara farten. Nu öppnades en helt annan värld för handbollslandslaget. Det som ingen vet om är att de hade inte förhandlat om vad ett VM-guld kunde ge i pengar.
När killarna tog upp detta med förbundet så var svaret; ”att ni får göra resultat först”. De blev fyra i VM 1986, femma i OS 1988 och nu blev de världsmästare. Per Carlén som i sin euforiska glädje, rycker tag i Staffan Holmqvist som då var ordförande och säger; ”nu skall vi förhandla, vi har inte förhandlat, men nu har vi gjort resultat, går det att få ett bättre resultat än detta”. 30 000: – skulle de få.
I slutänden blev det bara 14 000: – för de fick skatta för pengarna också. De pengarna tog de inte ut. I Prag blev de hämtade med ett specialchartrat flygplan, och när de kom till Stockholm höll de på att inte kunna landa för att det var snöstorm i Stockholm. Väl hemma pågick festligheterna i 14 dagar.
Läger i Lysekil med handbollslandslaget.
De hade varit i Lysekil på läger med handbollslandlaget. och Cerry berättar. De hade haft en uppvisningsmatch mot en kombination av spelare från Lysekil och Kroppskultur i Kronbergshallen här i Lysekil. Hallen blev fullsatt den dagen, och de pengarna som blev över gick in till ett konto som spelarna hade ihop. Det var ingen som visste om det kontot berättar Cerry. Idag är det preskriberat berättar han vidare, därför kan han berätta om detta.
Kontot behöll de och de skulle åka till Paris, och skulle ta med sig fruar och fästmöer dit. De hade aldrig fått åka med utomlands. Pengarna de hade på kontot skulle inte räcka till resan. Det fixade sig. De lyckades få ihop pengarna som fattades, och fruar och fästmöer fick följa med till Paris.
Cerry blir tillfrågad om han kunde hjälpa till i LHK.
Cerry blev tillfrågad av Lasse Wester i LHK om inte han kunde tänka sig hjälpa till. LHK ville göra en liten satsning. En som var en av de stora förutom Göran Hedberg är Lasse Wester som inte har fått så mycket beröm för sin insats han gjorde i LHK berättar Cerry. Lasse och Cerry organiserade upp ganska mycket ihop med Irené Franzen, Lars Jansson och de andra ledarna i LHK. 1996 går LHK upp i elitserien och det var stort berättar Cerry.
1996 blir det OS i Atlanta för Cerry och handbollslandslaget. Efter detta OS hade han beslutat sig för att sluta i landslaget. Det blev 12 år, och det sliter ganska hårt på kroppen berättar han. Sista året var han uppe i över 200 resdagar.
Cerrys fru fick jobb i Kungshamn och nu 1997 beslutar de sig för att flytta dit. Över 30 år blev det här på västkusten för Cerry och familjen. De bodde på Valberget i Kungshamn men tar beslutet att flytta till Göteborg 2001. Det blev för tyst när augusti kom att bo på Sotenäs tyckte Cerry och familjen. En morgon när de satt vid frukosten frågade Cerry om de ville flytta till Göteborg. Ja kom det i kör berättar han. På 8 dagar hade han fixat klart allt och det bar iväg till Göteborg.
Minnen från åren med handbollslandslaget.
Cerry har många roliga minnen från åren med handbollslandlaget. Cerry fick stå ut med mycket saker berättar han. Han var inte sen att ge tillbaka. De spelade supercupen i Dortmund. Där spelade de 6-8 bästa lagen i världen. Man fick hela tiden se till att ingen tog sig in på rummet man hade. Med Järphag, Wieslander och Carlén då visste man att allt kunde hända berättar han.
Överledaren kommer ut från Cerrys rum och Cerry frågar vad han gjort på hans rum. Han hade bara lagt in kläderna på Cerrys rum som var tvättade berättade överledaren. Precis när Cerry kommer in på rummet ringer telefonen. Telefonen stod på sängbordet och Cerry sätter sig på sängen..och sa hallå och sängen brakar ihop… I rummet bredvid satt Carlén och gänget och ringde till Cerry.
De hade monterat ner sängbotten på sängen. Han tappade telefonen och än idag ser han telefonen flyga i luften när han slår i golvet. Som tur var berättar Cerry var dörren till rummet låst så ingen kunde komma in och se när han låg där på golvet i den bottenlösa sängen. Det var bara att börja montera ihop sängen igen.
Cerry hämnades på Carlén samma kväll.
De spelade sista matchen och Per Carlén skulle resa till Spanien tidigt på morgonen dagen efter. Cerry snodde Carléns pass. Passet hade han lämnat till lagvärden. Lagvärden var den som åkte med till flyget. Han vände upp och ner på allting. Väckte de andra spelarna, men hittade inget pass. Ute vid gaten fick han sitt pass av lagvärden. Carlén var nog rätt svettig där berättar Cerry och skrattar.
De undrar varför Cerry dröjer till bussen.
Efter match packar man ner alla smutskläder i en sopsäck oftast. Man har tejpat igen den uppe i hålet och sen är det bara att bära iväg den till bussen eller var man skall ta den. Alla skulle iväg till en bankett, och Cerry fick oftast duscha sist av alla.
Finklädd och klar för att gå till bussen och ta med sig påsarna med smutstvätt så märker man att de har gjort hål i påsen i botten. Du har inga mer påsar och får börja om med packningen av tvätten. När han kommer smågliras det och alla skrattar och undrar varför han är sen till bussen.
Var alltid sena till tillställningarna efter matcherna.
Göran Bengtsson var nog han som var värst i början. Wislander och Peder Järphag var inte snälla när de kom ihop. Man var inte direkt snäll heller, utan gav igen och hittade på en massa bus.
En gång så hade Cerry sagt till dem att var nu snabba efter matchen så vi kommer iväg. Han hade nästan inte hunnit gå av planen när han kom in i omklädningsrummet och alla sitter där nakna och frågar honom om det var tillräckligt snabba denna gången. De var alltid sena till tillställningarna efter matcherna berättar Cerry vidare.
Det var fantastiska år med landslaget.
Cerry berättar att det var många fantastiska år med landslaget, och VM-guldet 1990 smäller högst. Att få vara med på 3 OS är stort, och det är starka minnen från dem. 1988 i Seoul i Korea, 1992 i Barcelona och 1996 i Atlanta USA.
Det finns en historia om Coca-Cola flaskans begynnelse.
Cerry berättar om att det här med att vara född i Surte hade en betydelse när han var i USA. Redan 1995 när de var i Atlanta och rekade var Cerry bland de första olympierna som var där. Pass och ackreditering skulle visas upp. Detta var ett test och en av guiderna fick se att det stod Surte i Cerrys pass. Han frågade direkt om han kände till historien om Surte. Cerry berättade för guiden att det fanns två eller tre olika historier om Coca Cola flaskan och dess historia.
Alexander Samuelson arbetade på Surte glasbruk innan han emigrerade till USA 1883. Cerry berättar att de skall ha hittat några numrerade Coca-Cola flaskor i Surte.
Cerry blev inbjuden till Coca-Cola muséet, och fick även besöka bankvalvet där alla de tre numrerade flaskorna står. Den sista numrerade flaskan hade man hittat i Surte i början på 90-talet berättade de.
Fyllde 60 för ett tag sedan.
60 år har Cerry hunnit med att bli. Det firade han. Bengan och Wislander var med på kalaset. Det var en underbar kväll berättar han. Han har fortfarande kontakten med många av spelarna från den tiden. När man träffar dem så är det som att de aldrig varit ifrån varandra berättar han.
Wislander är den spelaren som varit klart bäst som handbollspelare. Ola Lindgren är nog den bäste försvarspelaren som funnits. Staffan Olsson hade alltid det sista avgörande passet. Per Carlén var en riktig kämpe. De som drog igång hela den här träningsfokusen ihop med Ragge, var Carlén, Hellgren och Sjögren bl.a.
Slimmad dräkt i handboll.
Inför handbolls VM på hemmaplan i Göteborg 1993 så hade det tagits fram en slimmad dräkt. Det var en ganska stor anspänning inför detta berättar Cerry. Det var ett stort hemlighetsmakeri om den nya tröjan. Cerry minns att islänningarna var väldigt arga för att Sverige hade gjort detta med tröjan.
Island ordförande var han som hade agenturen för Adidas på Island. Han visste inte om det och det kändes som det var hans arghet som spridde sig till det isländska laget berättar Cerry vidare. De hade varit lite taktiska och bjudit in någon pressfotograf från Island när de hade presskonferens om den nya tröjan.
Bilderna togs på tröjorna och sedan packades de ner för att det internationella handbollsförbundet skulle trycka på en viss reklam på tröjorna. En taxi stod färdig för att köra iväg med tröjorna för tryck. Cerry hade tagit reda på vilket tryckeri som skulle trycka den slutliga reklamen på tröjorna och hemlighetsmakeriet var stort om detta hela vägen. Dagen efter fick Cerry tröjorna tillbaka.
Reglerna var sådana att det internationella förbundet skulle se tröjorna fyra timmar innan match för att de skulle bli godkända. De möttes upp i Scandinavium i Göteborg och Cerry visade upp tröjorna.
Handbollen har blivit tråkigare.
Handbollen idag är mycket tråkigare tycker Cerry. Under Bengans ledning skapades en systemhandboll, med gurkburkar och kantspel m.m. Idag är det för mycket bökande där niometrarna bara satsar rätt in i högen. Förhoppningsvis skjuter de och de blir mål, men det är inte det kollektiva spelat som det var förr.
Hanbollen idag är mycket mer individuell än den var förr. ;”Kanske jag har blivit för gammal men det är min tanke om dagens handboll” säger Cerry.
Som avslutning pratar vi om när Lysekil gick upp i elitserien i handboll 1996. Klubben hade en jättebra ungdomssatsning som är så viktigt. Intresset för handboll var stort. Cerry minns att det var mycket sponsorer och andra som träffades på Jönssons Katt i Lysekil. Där togs mycket kontakter och många affärer gjordes upp där nere med bl.a. sponsorer.
Jag frågar om Lysekil skulle klara att göra om en sådan sak som att komma upp på samma nivå igen. Cerry säger; ”Absolut skulle de klara det. Men för att göra det så måste man nog börja om igen och hitta ungdomshandbollen igen. Det fanns väldigt många talanger när Lysekil tog sig till Elitserien”.
Idag är inte Cerry så ofta i Lysekil, och tycker att det är för sällan tyvärr. Stort tack för att du kom förbi och hälsade på mig. Det var mycket roligt att få se dig igen.
Alla foton i reportaget använder jag med tillstånd av Cerry Holmgren.
glicko.me 