Idag får ni möta artisten Susanne Alfvengren på min blogg

Vi hade bestämt träff vid Bakgården här i Lysekil. Jag har inte träffat Susanne förut, men när jag kommer ner till Bakgården så hör jag inifrån en källare en mycket välkänd röst som det inte går att ta miste på. Jag går in, och där framför mig står Susanne Alfvengren med sin gitarr och repar inför kvällens Allsångsframträdande i Lysekils Stadspark. Några minuter senare får jag en intervju med Susanne.

Född på Gotland.

Susanne Irene Lund Alfvengren är född i Visby på Gotland 1959. Intresset för musiken startade redan i tidig ålder då hennes farmor tyckte väldigt mycket om musik. Hon brukade sjunga med Susanne och det var hon som såg till att hon fick en gitarr när hon var nio år.

1968 gjorde hon debut som vissångerska.

Hon såg även till att hon kom iväg på gitarrkurser, och när hon kunde två ackord så såg hon till att Susanne fick uppträda i bygdegården hösten 1968. Susannes farmor körde även runt henne på olika åldersdomshem senare där hon uppträdde. Hon lärde även Susanne vilken repertoar som var lämplig att uppträda med.

Självlärd inom musiken.

Någon musikskola blev det tyvärr inte för Susanne berättar hon. Hon har musikalisk afasi, och hör vad som är fel men kan inte riktigt tala om vad det är. Susanne är självlärd när det gäller det mesta inom musiken.

Hon gick klart grundskolan, och efter det blev det vårdlinjen där hon läste till undersköterska. Musiken var hela tiden med henne under uppväxten och i skolan. När hon är 19 år börjar hon skriva sina första låtar. Vid 20 års ålder börjar hon sjunga i dansbandet ”Solex”.( Susanne skrattar och berättar att det är namnet på en förgasare.) Det var nyttigt att fått pröva på detta med dansband tillägger hon. Hon medverkade också i musical, rockbandet ”Meanwhile” och var även anställd på Bryggeriteatern i Visby i några år.

Är med i ett caféprogram i TV.

1983 får hon chansen att vara med i Café Norrköping som åker på turné och sänder från Gotland. Det var en kille som bandade detta. Efter ett tag så bad han Susanne och komma och spela i Stockholm på någon tillställning. Killen som bokade Susanne till Stockholm hade en kusin som hade ett skivbolag som hette Hawk Records. Just på det bolaget släppte hon sin första singel ”När vi rör varann”. Där släpper hon även sitt första album ”Magneter” hösten 1984. Efter det så var det igång. Det blev Tv, Radio och turnerande.

Hon hade svårt att vänja sig vid att bli kändis.

Susanne berättar att det där med kändisskapet var något hon hade svårt för. Hon hade inga problem med att de tyckte om hennes musik, utan det var kändisskapet som hon hade jättesvårt för. Det var väldigt många som kände igen henne vart hon än gick. Just det med att komma från en liten ö, och inte vara van vid all uppståndelse som blev efter hennes succé med första singeln.

1985 satsar hon helhjärtat på musiken.

1985 slutade hon att jobba och satsar nu helhjärtat på musiken. Det blir fler album och turnerandet fortsätter. Hon släpper albumet ”Ögon man aldrig glömmer” 1985.

Hon skriver texten till hitlåten ”Som stormen river öppet hav” där Ulf Wahlberg från bl.a. Secret Service gjorde musiken. Susanne sjunger in låten i en duett med Mikael Rickfors. Låten var gjord för filmen ”En film om kärlek”.

Susanne får också sjunga in en av versionerna till Tv-programmet ”Mackens” signaturmelodi. Macken som gjordes av Galenskaparna och After Shave som gjorde stor succé när den visades på Tv:n. Hon minns att folk frågade henne om hon sjungit in någon låt om en bensinmack.

1987 medverkar hon i en mindre roll i ”PS Sista sommaren” där hon spelar polis. Susanne berättar att det händer att det kommer fram ungdomar än idag och frågar om hon spelar polis i den filmen. Hon spelar polis ihop med Göran Stangertz som hon beskriver som en mycket behaglig person att jobba med. Han var jätterar tillägger hon. Det var samma filmbolag som hon skrivit låten till som ville att hon skulle medverka i filmen. 1988 släpper hon två album. Dels ”Ibland så liten” och ”Tidens hjul”.

Får sitt första barn 1989.

Under tiden hon väntar sitt första barn går hon tillbaka till att bara spela själv. Hon gick tillbaka till hennes rötter berättar Susanne och började med att spela visor igen. Susanne var från början en visartist, men fick en producent som gjorde en poppigare inramning. Hon tycker att det är jättekul att spela ihop med andra ibland, men det är mycket lättar att jobba själv tillägger hon. I samband med sitt första barn så lämnar hon Gotland och flyttar ihop med sin man i Älvsjö som är en förort till Stockholm. Men hon vantrivs så fruktansvärt i storstaden så när hon 1993 väntar sitt andra barn flyttar de ut till Roslagen, en mil utanför Norrtälje. Idag bor hon två mil utanför Norrtälje berättar hon. Albumet ”I nattens sken” släpps 1992, och år 2000 kommer ”Hur mycket väger månen”.

Medverkar i melodifestivalen 2009.

2009 medverkar hon i melodifestivalen med låten ”Du är älskad där du går”. Susanne tycker att det var intressant att se det jippot inifrån. Hon tycker att det var lite lätt hysteriskt, men samtidigt roligt att fått vara med. Man kan aldrig säga aldrig när jag frågar henne om hon skulle ställa upp igen om hon fick en förfrågan. Samtidigt berättar hon att hon måste stå för en låt 100 % om hon skall ställa upp. 98 % finns inte berättar hon vidare, för då blir det inget.

Jag frågar Susanne vad som hon tycker har varit roligast att göra under dessa år som artist. Hon säger; ”Att få komma ut och spela, för jag väldigt mycket en liveartist ”. Hon tycker att det är lite trist att spela in musik i en studio. Det känns som en död studio som hon kallar det när det nästan inte är någon där. Det är kontakten med publiken som gör att man får energin att uppträda.

Jobbar extra som undersköterska.

Idag jobbar hon extra som undersköterska på ett äldreboende i Norrtälje. Hon tycker att det är svårt att höras i mediebruset idag, och det kommer samtidigt så mycket ny musik hela tiden. Susanne har medvetet valt att bosätta sig på landet för hon mår bra av det. Samtidigt berättar hon att hon har hållit sig lite vid sidan av rampljuset.

Susanne spelar på olika ställen under hela året. Hon skriver även lite musik, fast hon känner att hon inte riktigt får ro att skriva hemma. Hon skulle behöva åka iväg till något ställe för att kunna göra det.

Läser in ljudböcker.

Hon läser in ljudböcker av en speciell författare från Gotland. De läses in på dialekt, och är skrönor berättar hon. Lite små deckaraktigta men ändå inte deckare. Fem böcker har Susanne läst in. Det är verkligen viktigt att det är tyst och att man inte harklar sig. Skulle magen börja kurra får man lägga en kudde framför den.

Längtan till Gotland finns alltid där. Hon besöker sina hemtrakter då och då. Vi kommer in och pratar om utvecklingen inom musiken. Susanne tycker att folk konsumerar musiken på ett annat sätt idag. För gick folk och köpte en LP som de lyssnade igenom och satt och tittade på konvolutet. Det är något helt annat idag. Man konsumerar musiken fortare där det blir en låt i taget istället för ett helt album.

Framtidsplaner.

Susanne har lite grejer på gång, och ett album skulle hon gärna spela in igen: Samtidigt så har hon inget skivbolag idag, och har inte möjligheten att spela in själv. Hon har även jobbat mycket på äldreboendet i vår så det har inte funnits så mycket tid över för annat.

Hon gillar Lysekil och har varit här förut. Susanne spelade delvis på Allsången i Lysekil, och lite senare spelade hon även på Bakgården där hon sjunger och berättar lite olika historier som berör. Även musiken och hennes ljuva stämma berör. En tjej som sitter en bit ifrån mig torkar bort tårarna som rinner ner för hennes kinder.

Tack för en underbart fin konsert, och tack för att du ställde upp på en intervju.