Idag får ni träffa författaren Annakarin Rosengren som har gett ut två böcker. Under intervjun berättar hon att en tredje bok kommer under 2017

Idag får ni träffa författaren Annakarin Rosengren som är från Lysekil men som idag bor i Trollhättan. Hon har jobbat aktivt inom bilindustrin i 23 år som kommunikator på Saab Automobile som låg i Trollhättan. 2011 gick Saab i konkurs och samtidigt blir Annakarin utan jobb.

Här börjar Annakarins resa med manuset till hennes första bok som heter ”Fru Alms magiska resebyrå”.
Annakarin är en flitig gäst i Lysekil och signerar då och då sina böcker på Akademibokhandeln här i Lysekil. Jag passade på att ställa lite frågor till Annakarin när hon var här på julmarknaden och signerade sina böcker.

2011 blev du arbetslös, men när kom du på detta med att du skulle bli författare och skriva böcker?

– Jag fick Maj-Lis Kajrud som lärare när jag började ettan i Boviks skola på 70-talet. Någon gång under lågstadiet delade hon ut anteckningsböcker och sa att vi fick skriva vad vi ville i dem. Då upptäckte jag hur roligt jag tyckte att det var med det skrivna ordet och jag började drömma om att bli författare.

Jag har skrivit mycket i mitt yrke som kommunikatör och personaltidningsredaktör, men det var först när Saab gick i konkurs som jag fick tid att försöka mig på att förverkliga min dröm – att skriva en barnbok. Gissa om jag var lycklig när det gick vägen och mitt första manus antogs av ett förlag.

Du har släppt två böcker. Dels ”Fru Alms magiska resebyrå” och ”Nya och gamla vänner”. Hur kom du på namnet och idén till dessa?

– Fru Alm har funnits på riktigt. Hon var ett träd – en alm – som stod i min mormors trädgård när jag var liten. När jag var tonåring flyttade min familj in i huset. Pappa döpte trädet till fru Alm för att det såg ut som en liten tant med permanentat hår. Träd kan bli väldigt gamla och jag började fundera över vad fru Alm – om hon hade kunnat tala – hade kunnat berätta om svunna tider. Huset har nämligen gått i familjen i generationer.

Min mormors morfar, Simone Gabrielli, byggde det när han kom som stenhuggare till Lysekil i slutet av 1800-talet. Tanken på att skriva ner fru Alms berättelse låg och grodde i många år. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med den, eller ens vad den skulle innehålla, men när Saab gick i konkurs fick jag plötsligt tid att formulera de lösryckta tankar och idéer jag hade – och det resulterade i den första boken. Den andra boken, som har underrubriken ”Nya och gamla vänner” är en fristående fortsättning.

Var utspelar sig böckerna?

– Båda böckerna utspelar sig i Lysekil. Huvudpersonen, flickan Hilma, hälsar på sin mormor och morfar som bor i Kyrkvik.

Finns personerna i dina böcker på riktigt eller är det bara påhittade figurer?

– Haha, ja, det är en bra fråga. Jag får den ofta och den är faktiskt inte så lätt att svara på. Vi kan säga så här: En del figurer är helt uppdiktade. Läsarna i Lysekil behöver till exempel inte fundera över vem förlagan till busen ”Harry-i-Huset” är. Han finns inte på riktigt. Andra figurer har inspirerats av starka personligheter, men jag har valt att skapa nya och egna karaktärer av dem. Så det är lite på riktigt och lite påhittat.

Nu håller du även på med en tredje bok i serien om Fru Alm. Vad heter den, och när är det tänkt att den skall komma ut?

– Namnet kan jag inte avslöja än, men jag kan säga att den kommer att handla om både raggarbilar och rullstolar. Det blir en liten flirt med cruisingen i Lysekil och till stadens eldsjälar. Precis som de andra berättelserna handlar den om mod och medmänsklighet. De lite blygare barnen får vara hjältar i de här böckerna. Tips, pyssel och recept blir det också.

Jag har valt att avsluta mina böcker med ett aktivitetskapitel eftersom jag vill att de ska kunna läsas med alla sinnen. Om figurerna i boken bakar limpor i början på 1900-talet så finns receptet med, så att barnen som läser ska kunna baka med sina föräldrar och själva få sätta händerna i degen, känna doften och smaken.
Jag har just varit i kontakt med Idus förlag, som ger ut böckerna om fru Alm, och vi siktar gemensamt på att den nya boken ska bli klar under första kvartalet nästa år.

Framtidsplaner vad det gäller skrivandet?      

– Jag har många manusidéer, både för barn och vuxna. Vi får se lite vart det tar vägen och vilken idé jag ska ta itu med härnäst.                                                                                                                    

Lever du på att vara enbart författare eller jobbar du med något mera?

– Jag jobbar heltid som kommunikatör inom Västra Götalandsregionen och kan inte leva på författandet som det ser ut idag. Mina böcker är en hobby som jag älskar och som jag tar på stort allvar, för drömmen om att kunna ägna mer tid åt dem finns där.

Det är svårt att kombinera författandet med ett heltidsjobb och familjelivet, men det går för att jag tycker att det är roligt och jag får så mycket tillbaka. Inte minst när jag är ute och signerar och barn kommer fram och säger att de tycker om fru Alm. Då blir jag alldeles varm i hjärtat.

Det är säkert många som går runt och drömmer om att skriva en bok. Har du några tips till dem hur man gör?

– Grunden, tycker jag, är att ha en tydlig bild av vad man vill berätta och vem man vill berätta det för. Har man en läsare för ögonen är det lättare att anpassa språket och stilen. Sedan tror jag inte på att gå och vänta på den stora inspirationen. Sätt dig vid tangentbordet och börja. Många idéer föds i den skrivande stunden. Det handlar mycket om hantverk.

Hinner du med att läsa några böcker, i så fall vad?

– Jag köper böcker och staplar på hög. Jag har flera böcker som jag inte har läst än. Jag läser i perioder. När det gäller barnböcker älskar jag författaren Pija Lindenbaum. Mina barn har tyvärr vuxit ur dem, men jag kommer nog att fortsätta köpa hennes böcker för de är helt underbara.

Personligen är jag oerhört förtjust i lättsmält litteratur som lyfts av ett bra berättande, till exempel författarna Kate Morton och Jo Jo Moyes. Jag gillar också historiska romaner. Och så har vi förstås Bodil Malmsten som jag tycker spelar i en helt egen division.
Nu var det tyvärr ett bra tag sedan jag läste, eftersom jag varit mitt upp i färdigställandet av mitt nya manus.

Nu bor du inte så långt från Lysekil, men saknar du Lysekil någon gång?

– Jag och min man fick en liten tavla målad av Nanna-Kristina Jonsson när vi gifte oss. Det är ett av hennes klassiska fönster med utsikt över Frifararen i Tornevik. Den tittar jag på när jag längtar hem. För hur det än är, Lysekil kommer alltid att vara hemma för mig på ett eller annat sätt. Jag hoppas att jag få möjlighet att flytta tillbaka någon gång.

Beskriv Lysekil med några få ord
– Hemma, salta vindar, urberg och urhav. Här kan jag ladda batterierna med positiv energi.

Stort tack för att du ställde upp på en intervju Annakarin och lycka till i fortsättningen med författandet.