Idag får ni träffa Lysekilskillen Mikael Magnusson på min blogg. Förlusten av sitt förstfödda barn och slumpen gjorde att han började skapa musik. Mikael säger; ”Varje låt är som ett pussel som jag måste lösa och det är hur roligt som helst att jobba med. Detta är ett livsprojekt.”

Idag får ni träffa en kille som heter Mikael Magnusson som tidigare kallade sig Daniels Spöke. Förlusten av sitt förstfödda barn och slumpen gjorde att han började skapa musik.
Varför han kallade sig Daniels Spöke och mycket annat berättar Mikael om idag på min blogg.

Idag lever Mikael ihop med sin sambo Emelie Martinez och deras dotter på 3 ½ år. När vi träffas är Emelie gravid och de väntar på att inom kort bli föräldrar igen.

Lysekilsbo i själen.

Mikael Magnusson är Lysekilsbo i själen men har levt ett liv där han flyttat mellan olika städer och länder innan han kom tillbaka till Lysekil och fann sin plats i livet.

Göteborg, Norrköping, Malaga, Barcelona, Västerås och Köpenhamn är några av platserna han spenderat sin tid under sin uppväxt.

Gick i skolan som ett nödvändigt ont.

Mikael flyttade fram och tillbaka i tidig ålder. Han gick i olika skolor p.g.a. vart de flyttade. Årskurs 3-8 gick han här i Lysekil, men sedan flyttade han till mamman i Göteborg. Efter ett tag flyttade han tillbaka hit till Lysekil och gick på Gymnasiet. Eller han gick inte på Gymnasiet, han gick mest dit för att käka tillägger Mikael med ett skratt.

Växte upp på en skateboard.

Mikaels fokus låg inte på skolan utan han ville åka skateboard. Det var livet med skateboarden som han ville leva, friheten. Han älskade skateboardåkningen och det var det som han brydde sig om. Skateboardkulturen har en väldig gemenskap och man tar hand om varandra. Man bodde hemma hos varandra i olika städer och på dagarna drog man till något skateboardställe och åkte.

Han blev ständigt ifrågasatt av omgivningen om det han höll på med. Samtidigt idag så är han väldigt glad att han fick uppleva den tiden.

Flyttade till Trollhättan ett år.

I Trollhättan träffar han skateboardproffset Björn Holmenäs. Björn bjöd ner Mikael till Malaga. Mikael flyttade dit och åkte mellan Malaga och Barcelona under några år. Efter det blev det Västerås som han utgick från. Efter Västerås flyttade han åter tillbaka till Lysekil.

Under din uppväxt, jobbade du med något?

– Jag jobbade i perioder på G & M i flera år och sparade de pengarna jag tjänade där. Samt stått i disken på Gullmarsstrand under många somrar, även delat ut post på nätterna. Jag har haft alla möjliga tillfälliga jobb.

Vad gör du idag?

– Jag jobbar på korttidsboende och är vikarie på särskolan och det trivs jag med.

Berätta hur det kom sig att du började med musiken?

– Jag har alltid lyssnat på musik och efter att de bytte lås på Mariedalshallen där jag skejtade inomhus, vintertid hade jag liksom inget att lägga min tid på som var kreativt, så musiken blev en naturlig övergång. Sen tanken på att jag vill hedra min förlorade dotter genom att bli riktigt jävla bra på nånting har vart en stor drivkraft, att hela tiden möta mina rädslor och växa.

Du skriver egna låtar och spelar ibland här i Lysekil?

– Ja, och min första låt bara kom som av sig själv. döpte låten med ”till mor”. Jag lade upp den på nätet, men samtidigt visste jag nog inte riktigt vad jag höll på med, bara att det var riktig skoj.

Min första spelning gjorde jag på en festival i Havsbadsparken i Lysekil. Jag hade inte ens stämt gitarren och tjejen spelade in oss på mobilkameran. Ingen buade och jag fick applåder så några måste ha gillat det.

Jag blir aldrig nöjd när jag gör en spelning och tänker att detta måste jag jobba på till nästa gång. Samtidigt tror jag det är bra för det blir som en drivkraft att bli bättre och bättre.

När jag lägger mig på kvällarna kan det poppa upp låtar och de sparar jag. Jag har säkert flera hundra låtar i min mobil som jag inte gjort klart. De ligger där och när jag känner för det eller kommer på någon mer rad så lägger jag till den i texten.

Varje låt är som ett pussel som jag måste lösa och det är hur roligt som helst att jobba med detta. Detta är ett livsprojekt.

Jag har spelat på Te & kaffekompaniet och på Café Kungsgatan. ”Väx där man står” läste jag någonstans. Men jag har varit i huvudstaden och spelat och det var kul. Jag spelade på Bluesbaren i Stockholm. Den 10 oktober spelar jag på Café Kungsgatan igen för er som vill komma och lyssna.

Vad handlar dina låtar om?

– De handlar om allt möjligt, fast det handlar nog mycket om kärlek. Funnen och förlorad kärlek. Men också vardagssituationer som t.ex. uppbrott, tragedier, missbruk man ser kan sätta sig i minnet och bli en låt. Även personliga erfarenheter.

Vad har du för förebilder inom musiken?

– Det känns som jag minst har haft 2000 förebilder säger Mikael och skrattar. Black Sabbath, Bob Dylan, Townes Van Zandt och John Prine m.m. Jag är samtidigt en allätare av musik. Jag kan lyssna på Techno, rap ja, i princip allting inom musiken. Bara örat gillar det och foten börjar röra på sig så gillar jag det.

Jag såg ett program med Eva Eastwood och när jag lyssnade på henne och fick en historia så tyckte jag att det var svinbra.

Du hade några av dina låtar på Spotify, ligger de kvar där?

– Jag kallade mig för Daniels Spöke i början och eftersom jag nu kallar mig för vad jag heter så tog jag bort dem.

Var fick du namnet Daniels Spöke ifrån?

– Ja, det är också en historia. Jag satt i vardagsrummet och spelade på en låt av Daniel Nordgren. Min tjej stod i köket och filmade detta. Det lät riktigt bra och jag minns att jag la ut det på Facebook. Men folk fattade inte att det var jag så jag inte fick någon respons på detta. Utifrån det så blev det Daniels Spöke. Det kändes lite spöklikt att ingen fattade att det var jag.

Är du inbokad på några fler ställe, för jag vet att folk tycker du är jäkligt bra när de har hört dig?

– Jag är inte den som är ute och raggar spelningar. Utan vill någon att jag skall komma och spela så får de höra av sig till mig. Men jag kommer gärna ut och spelar.

Hur går det med skateboardåkandet?

– Jag åkte lite i somras men det har varit väldigt dåligt med det. Fast jag borde göra det oftare än vad jag gör. Samtidigt har jag en familj och min dotter som är 3 ½ år som vill gärna ut och cykla och åka skateboard. I och med att hon blir äldre kommer vi nog skejta allt oftare tillsammans.