En knaggrocka som precis fått sin märkning inför sommarens rocksläpp. På märkningen finns uppgifter om hur man rapporterar återfynd till Havets Hus.
Sedan några år tillbaka arbetar Havets Hus med ett bevarandeprojekt för knaggrockor tillsammans med Världsnaturfonden WWF. Som ett led i detta har tre honor och tre hanar hämtats från Kosterområdet tidigt under 2020. Dessa ska vi ha som avelsdjur och de har redan fått ungar.
Ett sextiotal ägg som knaggrockorna lagt, har samlats in och placerats i ett kläckningsakvarium. Det tar ungefär sex månader innan ungarna tar sig ut ur äggen och de flesta kläcktes framgångsrikt. De sista kläcktes i slutet på 2020.

Foto: Martin Stjernstedt Havets Hus
Flera månader har nu gått sedan sista ägget kläcktes och för ynglen och bevarandearbetet ser det bra ut. Över fyrtio ungar är kvar och har kommit över den första känsliga tiden när de själv ska börja äta. Några av de nyfödda rockorna finns ute i akvariet, resten är kvar i våra bakutrymmen.

Vi har förhoppningen att föda upp så många knaggrockor så att vi på samma sätt som med den småfläckiga rödhajen kan sätta ut även den rödlistade knaggrockan i större skala. Redan i sommar ska vi släppa ut märkta rockor som vuxit upp på Havets Hus. Det är en hona och en lite större hane. De märktes nu den 6 maj och simmar nu runt i vårt plattfiskakvarium tills det är dags att släppa ut dem.

Enligt Rödlistan 2020 så klassas knaggrockan som Nära hotad (NT). Detta innebär en liten förbättring från tidigare år. Den största anledningen till att knaggrockan är rödlistad är troligen trålfisket. Storleken gör att den lätt fastnar i trålen och de verkar tyvärr inte klara sig så bra om de släpps tillbaka igen efter att ha hamnat i trålen.
Förutom trålfisket kan förändrade livsmiljöer eller brist på föda vara tänkbara orsaker till att den minskat genom åren. Knaggrockan har svårt att återhämta sig, bland annat på grund av det tar lång tid innan den blir könsmogen och att förökningstakten är väldigt låg. En mer restriktiv bottentrålning och fler skyddade havsområden såsom i Kosterområdet kan ha bidragit till den försiktigt positiva utvecklingen för den vilda populationen av knaggrocka i svenska vatten.