Glicko Nyhetsblogg

Gemenskap och kamp

Vid sekelskiftet började Västra Kronbergsgatan växa fram. Gatan blev snabbt ett område där många stenhuggarfamiljer byggde sina hem. Stenhuggarna byggde inte bara ett samhälle – de byggde också en stark arbetarrörelse.

Genom insamlingar uppfördes Folkets Hus och tidningen Lysekilskuriren startades. Solidariteten var stor. Många tog lån med sina redan belånade hus som säkerhet för att kunna finansiera verksamheten.

Herman och Jenny Gunnarsson engagerade sig tidigt i arbetarrörelsen, och detta kom att prägla hela deras liv.

Engagemanget för arbetarrörelsen blev en viktig del av familjens liv

Jenny Gunnarsson engagerade sig tidigt i den socialdemokratiska kvinnoklubben i Lysekil. Genom sitt arbete bidrog hon till att ge kvinnor en starkare röst i en tid då de fortfarande kämpade för inflytande, bättre levnadsvillkor och rösträtt.

Hennes make Herman Gunnarsson var minst lika engagerad. Redan 1896 var han med och bildade stenhuggarnas fackförening i Lysekil och förblev sedan en trogen medlem i Svenska Stenindustriarbetareförbundet under hela sitt yrkesliv.

När Storstrejken 1909 bröt ut hade Herman ett stort ansvar som kassör i den lokala fackföreningen. Under den omfattande stenhuggarstrejken 1929 valdes han till ordförande och ledde arbetet under en av de mest betydelsefulla konflikterna inom Bohusläns stenindustri.

Men Hermans engagemang stannade inte vid det fackliga arbetet. Han var en av dem som var med och byggde upp arbetarrörelsen i Lysekil genom att delta i bildandet av Lysekils arbetarekommun. Han var också med och startade tidningen Kuriren, som blev en viktig kanal för arbetarrörelsens idéer och samhällsdebatt.

Hans samhällsengagemang ledde vidare till politiken. Mellan 1913 och 1917 var Herman Gunnarsson ledamot av Lysekils stadsfullmäktige, där han fick möjlighet att påverka utvecklingen av staden under en tid av stora förändringar.

Tillsammans var Jenny och Herman Gunnarsson en del av den generation som lade grunden för mycket av det moderna svenska samhället. Genom sitt fackliga, politiska och ideella arbete bidrog de till bättre arbetsvillkor, ökad demokrati och större inflytande för både arbetare och kvinnor i Lysekil.

Solidariteten byggde inte bara ett samhälle – den byggde också hem

Sven Gunnarsson berättade senare i en insändare om sin far Hermans politiska engagemang:

1913-1917 representerade min far socialdemokraterna i Lysekils stadsfullmäktige tillsammans med Axel Dahlström och Axel Ljungberg. Men han tvingades så småningom avsäga sig sitt uppdrag. Familjen hade ansträngd ekonomi efter att ha byggt sitt egnahem, och fullmäktigemötena hölls mitt på dagen. Den enda kostym han ägde var utsliten och det fanns inga pengar att köpa en ny.

Berättelsen säger mycket om den tidens villkor. Att vara folkvald var långt ifrån ett välavlönat uppdrag, och för många arbetare kunde ekonomin sätta gränser för möjligheten att delta i det politiska livet.

Tack vare solidariteten arbetare emellan kunde min far, och många andra, bygga sina egna hem.

Det är en påminnelse om hur den fackliga och politiska rörelsen inte bara handlade om löner och arbetsvillkor. Den handlade också om att människor tillsammans skapade möjligheter till ett tryggare liv för sina familjer och lade grunden för de egnahem som fortfarande präglar många svenska samhällen.

På bilden som är tagen i mitten av 1920-talet ser vi Jenny Gunnarsson nr2 från vänster, sedan hennes syster Julia, längst till höger Herman Gunnarsson. Sittande Jennys mamma, Hilma från Pinnevik. Mannen längst till vänster kan vara Julias man och flickan i nederkanten är Gunnel Gunnarsson.

Källor:

Inlägget har sammanställts i syfte att bevara Lysekils lokalhistoria och reserverar sig mot faktafel som kan ha smugit sig in.
Tove Andersson 2026