Glicko Nyhetsblogg

Den 6 oktober 1904 föddes Jenny Tyra Gunnarsson i Lysekil. Hon var dotter till stenhuggaren Herman Gunnarsson och hans hustru Jenny, och växte upp i en stor familj där flera av barnen senare skulle söka sig ut i världen.

Tyra kom att leva sitt vuxna liv i Skredsvik. Den 18 maj 1923 gifte hon sig med Axel Ferdin Olsson. Hon var då arton år. Axel hörde hemma på Kjertanne, under Anneröd, och där kom familjens liv att höra hemma.

Axel ägde båten ”Klara af Cederslund”, den sista jakten i Gullmarsfjorden. Med henne fraktade han bland annat ved och tegel mellan bryggorna. Han kallades ”Ved-Axel” och gick också till skogsägarna för att komma överens om vedleveranser. Sonen Herbert fick tidigt börja arbeta ombord. Båten saknade länge styrhytt, så Axel fick stå på däck och styra. Senare fick Klara en vinsch som underlättade arbetet.

När båten mest gick för motor brukade folk säga att den dunkade ”Axel och Tyra”. Tyra var namnet på Axels hustru. I den lilla berättelsen ryms något av deras vardag: arbetet vid vattnet, båten som hördes över Gullmarsfjorden och ett liv som var tätt knutet till platsen.

I en lokalhistorisk artikel nämns tre barn: Herbert, Margit och Olle. De var alla födda på 1920-talet. Familjen hade alltså ännu små barn när Tyra blev sjuk sommaren 1936.

Den 8 augusti samma år skrev Herman till sin dotter Vilma i Amerika. Han berättade om Tyras sista dagar. Först hade hon verkat förkyld, men snart blev hon sämre. En läkare konstaterade ansiktsros och hon kom till lasarettet i Uddevalla. Herman skrev om den svåra natten då familjen satt hos henne och om hur lugn och tålig hon hade varit.

Tyra dog den 10 juli 1936, bara 31 år gammal. I brevet berättar Herman också om begravningen i Skredsviks kyrka och om blommorna som skickats från släkten. En krans från Vilma och John i USA bar hälsningen: ”En sista hälsning från U.S.A.”

Herman avslutade brevet med att skriva att han var stolt över sin duktiga dotter – hon som hela sitt liv hade gjort sin plikt och skänkt familjen glädje. Hans ord låter oss ana hur älskad Tyra var, både av familjen nära henne och av dem som levde långt borta.

Tyra fick ett kort liv, men spåren efter henne finns kvar: i familjens handlingar, i Hermans brev och i berättelsen om båten Klara och livet vid Gullmarsfjorden.

Hermans brev till Vilma i USA

Transkribering av brevet:

Lysekil den 8 Aug 1936.

Min kära flicka Vilma!
Tack för ditt brev av den 24/7 som jag fick för ett par dagar sedan. Jag förstår så väl dina och Herberts känslor vid underrättelsen ni fick Jag hade tänkt mig att lite utförligare tala om förloppet det blev väl lite knapphändigt sist jag inte riktigt mig själv då, så jag kommer inte ihåg vad jag skrev. Jag tänker att ni gärna vill höra hur det försiggick, det är ju inte roligt skriva om

Jag och Åke var hos Tyra lördagen den 5 Juli hon var inte riktigt bra då så hon gick och lade sig på soffan på e.m. det verkade då som hon förkylt sig såg mest ut som snuva. Vi reste hem halv 7 på kvällen, vid 10 tiden vart hon sämre så Axel skaffade läkare dit han kom kl. 12 konstaterade ansiktsros men hon blev sämre så doktorn var där på måndag. På tisdagen kom hon till lasarettet i Uddevalla. På torsdagskvällen fick vi telefon och for in med bil så vi var där kl. 11 på kvällen sedan satt vi där hela natten tills det var slut vid 6 på fredag morgon.

Ja det var en svår natt för det var hopplöst, men min flicka hon var så tålig och lugn så jag är stolt över henne och hon har lämnat ett aktat minne efter sig på den plats hon levat. Vi for hem med tåget kl. 7 f.m. det var inte mycket med mamma då och inte med mig heller men jag och Karin reste in med båten på e.m. Karin tog mått till kläder åt barnen och sen for hon hem.

Jag var med Axel till Uddevalla på lördagen och ordnade något, sedan på söndagen var jag med honom till Skredsviks kyrka och talade med prästen om begravningen m.m. Karin reste sedan in på tisdagen och hjälpte dem. Hon var där sedan 1½ vecka.

På torsdagen var vi där på begravningen vi hade en bil farbror Johan var med. Erik kom med tåget från Grebbestad. Han och Sven och två pojkar från xxxxx buro kistan. Det var en 50 personer där och dom hade fått ihop det riktigt bra. Det var många blommor, Kransen från er var med lila band varpå stod En sista hälsning från U.S.A. Vilma o John, Anna Herbert o lill Anna, så en krans från oss en från dom andra syskonen m.fl. moster Anna o kusinerna en från Carlssons Holmkvist och AT Anders och Agda och mamman en från moster Julia och en vacker bukett från Elin Gustafsson.

Jag sade några tacksamma ord vid graven till min kära flicka. Sedan har Olle o Margit varit här en vecka. Karin har rest in där för ett par veckor. Herbert var här i dag han hade sålt bär och svamp som dom plockat.

Ja det får väl ordna sig för dem tiden går och som väl är så är dom ju inte så små och duktiga och förståndiga barn. Margit hade fått tyget och jackan från dig och Herbert sade i dag att det var allt en fin jacka. Ja min kära flicka det som har hänt kan man inte komma ifrån det är som du skriver man känner sig hjälplös inför det man inte kan ändra.

Men jag är stolt ändå över min duktiga flicka som hela sitt liv endast gjort sin plikt och oss glädje. Vila hon i frid. Jag sänder annonsen den kan du ha som ett minne i någon gömma.

Fru Agnes Lorendal dog härom dagen.

Jag skulle ha skrivit om dessa ting till Herbert också men det blir ju endast en omskrivning så du kan ju låta honom läsa detta brev så får han reda på det också.

Ja nu har jag skrivit om sorgliga ting. Så nu får jag tala om att vi här hemma har hälsan och mår bra allesamman, mamma är ovanligt duktig, men hon är ju så lugn och sansad och tiden läker alla sår, och vi hinner nog fram allesamman med tiden.

Erik har nog gjort från sig jobben i Grebbestad jag tror han skulle till Tranås i Småland sedan, men jag har ingenting hört från honom. Ja jag är glad så länge jag har er alla krya och hoppas det går bra för eder. Själva hålla vi uppe vårt humör och jag har ju mitt arbete och gör så gott jag kan. Jag slutar nu med en innerlig hjärtlig hälsning från oss alla.

Helsningar till Herberts och John helsning och tack från Axel och barnen.

Pappa.

Fakta:

Ansiktsros – en livshotande sjukdom på 1930-talet
Ansiktsros, med det medicinska namnet erysipelas, är en akut bakterieinfektion i huden som oftast orsakas av streptokocker. Infektionen kan uppstå när bakterier tränger in genom små sår eller sprickor i huden.

Sjukdomen kommer ofta plötsligt med hög feber, frossa, svullnad, rodnad och smärta. När infektionen drabbar ansiktet kan svullnaden bli kraftig och sjukdomsförloppet allvarligt.

I dag behandlas ansiktsros vanligtvis med antibiotika och de flesta tillfrisknar. Men sommaren 1936, när Tyra insjuknade, såg förutsättningarna helt annorlunda ut.

Penicillin hade visserligen upptäckts 1928, men hade ännu inte börjat användas allmänt inom sjukvården. Läkarna saknade därför den effektiva antibiotikabehandling som vi i dag tar för given. I svåra fall kunde infektionen sprida sig och orsaka blodförgiftning, det vi i dag kallar sepsis. Utan effektiv behandling kunde tillståndet snabbt bli livshotande.

I Tyras död- och begravningsbok anges ansiktsros tillsammans med en allvarlig blodinfektion som dödsorsak. Det stämmer med hennes far Hermans brev, där han beskriver hur hon först verkade vara förkyld, sedan blev allt sämre och slutligen avled på Uddevalla lasarett.

Tyras öde påminner oss om hur annorlunda sjukvården såg ut för mindre än hundra år sedan. En bakterieinfektion som i dag oftast går att behandla kunde då på bara några dagar släcka ett ungt liv och lämna en familj i sorg.

Källor:

Familjeuppgifter och registerbilder; Hermans brev till Vilma, daterat 8 augusti 1936; Bertil Skälegård, ”Klara från Cederslund”, Länspumpen 2018:1. Bohusläns museum.

Läs Länspumpens artikel om Klara från Cederslund på s 61

Inlägget har sammanställts i syfte att bevara Lysekils lokalhistoria och reserverar sig mot faktafel som kan ha smugit sig in.
Tove Andersson 2026